Jag har tidigare skrivit om nätneutralitet. Inlägget i sig handlar visserligen inte så mycket om nätneutralitet. Det handlar snarare om varför det är viktigt. Jag hittade detta i ett äldre inlägg hos Opassande.

EU vill värna om det neutrala nätet — nätneutralitet innebär att internetoperatörer inte stryper hastigheten för viss utvald trafik. Comcast i USA, till exempel, stryper bittorrent-trafik, och används som ett varnande exempel för hur det inte får gå till.

Vad nätneutralitet egentligen betyder är ännu inte etablerat, det är ett uttryck som håller på att bearbetas och utvecklas. Med citatet ovan i ryggen och när man sedan läser detta börjar man fundera.

– Spotify är prioriterat och kommer att fungera lika fort oavsett hur mycket användaren laddat ner, säger Ulrika Steg, chef för mobila konsumentaffären på Telia.

Och i relation till:

Telia säger sig dock har tagit hänsyn till detta och erbjuder i sina abonnemang användaren fri tillgång till Spotify oavsett mängden data man laddat ner. Men överstiger man trafikkvoten har Telia rätt att strypa hastigheten vid vanlig surf till 57 kilobit per sekund.

Funderar man vidare på om det handlar om att prioritera trafiken på Telias nät eller vara så finurliga att Spotify inte stryps, med vanlig trafik när man övergått sin gräns?
Ser man till det första vill man ju gärna fundera, är detta nätneutralitet? Inte om man lyssnar på citatet ifrån Opassande, som är begrundat på intressanta källor, och inte om man lyssnar på sunt förnuft. Ett neutralt nät bör inte ge några prioriteringar överhuvudtaget.

Det går även att läsa på Idg.se att Telia kommenterar uppgifterna, även om det de säger inte stämmer överens med vad som står i villkoren. I mina öron låter det som om Telia försöker vända kappan efter vinden.

Vi får helt enkelt hoppas på det första alternativet. Men med tanke på att vi både finner oss med IPRED-lagen och FRA-lagen i dessa dagar så är kanske hoppet inte så starkt längre. Vi får helt enkelt gå vidare och ta saken i egna händer! Som Christopher Kullenberg säger så får vi bygga om. Åtminstonde om nätet börjar byggas för att tillhandahålla tjänster som utgångspunkt.

Vi har ett nästintill helt neutralt internet i Sverige, varför börja med felkonstruktioner nu? Vad är det som är så himla fel på det nät vi har idag?

Jag vill se ett friare Internet, och mer fritt Internet. Många av dagens kostnader är lite, vanskliga. Mer bättre tillgång till ett friare och nästintill gratis Internet? Ett mer lätttillgängligt Internet är en start, där vill jag börja. Men det kommer inte vara värt något om det internet vi får tillgång inte är öppet!

För mig så handlar tillgången till Internet om öppenhet i samhällsstrukturen. Det är något som jag skulle vilja se utvecklas inom våran principer i Piratparitet. Det kommer även vara en viktig del i strävan efter kunskapssamhället.

Något som inskränker på öppenheten är FRA: Nedräkningen har börjat, 5 dagar till FRA, lagligt, får koppla i kablarna och avslyssna dig

men först, idag har hockey sett en underbar t-shirt; en stor kille som hade en t-shirt där det stod “Giants talks like this” eller om det var “This is how giants talk” meningen framgår tydligt, hockeys osäkerhet kan bero att det var kl. 8 på morgonen, en tidpunkt på dagen där hockey knappast kan påstås fungera väl. Idag har även hockey (eller åtminstonde tror han) att han har hittat skivbutiken i lund. Det är helt enkelt en butik som köper säljer vinyl (och cd varför man nu skulle vilja ha det när vinyl finns) i alla fall, affären i fråga har varit omtalad i den hockeycheesiska kärleksgrottan av två enkla anledningar a)De älskar vinyl och b) cheese påstod att han såg affären i fråga under nollningsveckan, så vi begav oss självklart ut på let-reda-på-affären-cykling en dag. Eftersom cheese var den som ledde i det här fallet innebar det att vi hamnade ungefär överallt utan dit vi skulle och helt enkelt inte fann stället. Hmm idag har hockey även fått reda på att han slipper omtenta, så han är glad, dock är det ny jävla tenta så tidigt som på torsdag som hockey egentligen borde sitta och plugga till ungefär precis nu. Men det gör han inte för han saknar framförhållning och planeringstänkande.

I alla fall, tillbaka till titeln

Detta är en kommentar som vår kära professor lämnade på inlägget om cheese första snusköp

Det börjar bli allt svårare att tro på dessa ”heliga” riktlinjer som du har satt för dig själv i livet. Sedan 3:e året i gymnasiet har jag fått vara med om:
- Jag ska aldrig gå på balen, det är patetiskt. (kvinnlig påverkan)
- Facebook är skit, ska jag skaffa det för? (kvinnlig påverkan)
- Det är så sjukt löjligt att stå där och gapa efter lite jävla vatten, ska fan aldrig dricka vatten på konsert. (törstig…)
Och nu även snusförbudet. (någon påverkan kan jag inte uttala mig om)
Det finns inte många saker kvar med tabu på. Öppensinnigt, stort men ändå lite motstridigt till din finaste ståndpunkt:
Att du alltid ska stå bakom ditt ord, utan att ge några löften…

Och nu, eftersom hockey känner sig lite sugen på att bascha till cheese lite ska vi fortsätta på samma tema d.v.s. saker cheese sagt att han aldrig ska göra/kommer göra igen o.s.v.

• Jag ska aldrig mer dricka Jeltzin Vodka (Detta efter en legendarisk fylla då cheese fick bli hemsläpad av kamrater, d.v.s. verkligen hemsläpad de drog honom längs marken helt enkelt) dock, detta löfte bröt han förra onsdagen. (Anledningen var en lek kallad hela havet stormar)
• Sommaren 08 sa cheese att han aldrig någonsin skulle köpa en Mac, det var dyrt och onödigt – Nu sitter han med ett stort skäggigt leende och älskar sin MacBook
• Cheese uttryckte ett enormt hat för mitt “ha datorn i knät ställ” och att det var absolut onödigt och inte fanns någon somhelst mening med. Det var töntigt också. Igår testade han den och blev fullkomligt kär direkt och tyckte att det var en väldigt väldigt bra sak.

Jag är säker på att det finns massa fler exempel, den fina herr Cheese är helt enkelt av en sådan karaktär att han dömer ut något och hänvisar det till omöjligt, varpå han sedan gör det ändå efter en viss tid.

Häromdagen låg jag ensam på mitt hotellrum, döende i en förkylning så svår att bara andra män kan förstå hur sjuk jag var. Förstå, men dessvärre inte bry sig. Min fru däremot, som nog skulle bry sig, hon kan inte förstå. Det hjälper inte att hon haft precis samma förkylning före mig (men lindrigare förstås, på det där närmast bagatellartade sättet som förkylningar drabbar det starka könet).

I min erbarmlighet, medan jag låg där och inväntade döden, tänkte jag på allt jag inte hunnit göra i mitt liv ännu. Det var en hel del. Och sen tänkte jag på allt onödigt jag har gjort, allt det där vi gör bara för att man ska, för att vi alltid har gjort det. Ja, ni vet, lite som att flygvärdinnorna alltid försöker bjuda på te. Det måste vara inte bara jordens onödigaste utan även mest otacksamma uppgift, att servera te på ett plan mellan Kastrup och Arlanda. Eller mellan vilka två orter som helst i Skandinavien (jag misstänker att det kan vara annorlunda på rutter som exempelvis London-Bombay).

Det är som en liten ritual. En ceremoni. En teceremoni bland molnen! De är alltid två, flygvärdinnorna. Den ena kommer först, med te, den andra kommer efter, med kaffe. ”Te?”, frågar den första och ler hoppfullt . I början alltså. Kanske tänker hon att ”idag känner jag, idag är det min dag”?

Men allt eftersom hon fortsätter bakåt i planet blir leendet mer sammanbitet och uppgivet. Vi passagerare skruvar besvärat på oss i stolsraderna, skakar på huvudena och mumlar något ohörbart när hon kommer förbi. Några låtsas inte se henne, andra blundar och försöker se ut som om de sover. Det blir för jobbigt helt enkelt, hela hennes uppenbarelse är så tragiskt, hennes uppdrag så oerhört otacksamt. Vi pustar tacksamt ut när hon försvinner förbi oss, vidare bakåt i planet, medan vi hör henne fråga, allt mer desperat ”Te? Nån? Te?”. Hörs det inte till och med ett tyst, brutet ”Snälla? Nån?” eller är det bara inbillning?

Nej, vi passagerare vänder istället all vår uppmärksamhet och förhoppning mot den andra flygvärdinnan, hon som kommer med kaffe. All vår längtan riktas mot henne, doften av kaffe får munvattnet att rinna till på oss, och när vi blir serverade spricker leenden upp i våra reströtta och irriterade anleten. Nu har vi fått vår belöning för köande och väntande, för pust och stön och trångt och varmt och släpande på tunga, otympliga väskor! Men har också fått lite dåligt samvete. För som vanligt var det ingen som tog te. Ingen! Fan att ingen enda kunde förbarma sig och ta lite te! På alla resor jag gjort har jag ännu inte sett någon ta te. Inte någon enda gång.

Ibland har jag nästan tänkt ta en kopp te åt en sovande stolsgranne, som en schysst gest, men så har jag tänkt att det kanske inte ens är te i kannan? Att jag skulle bryta mot en outtalad regel, en uppförandekod. Man tar helt enkelt inte te?

Stackars flygvärdinna, tänker jag. Men så inser jag att jag också gör saker bara för att jag ska, fastän jag för längesen glömt varför det är så viktigt och rätt att göra dem, och att göra dem på just det sättet. En del kan jag säkert skylla på mina föräldrar och den goda uppfostran de gett mig, men resten? Varför gör jag vissa saker på ett visst sätt, närmast tvångsmässigt? Och om jag gör saker på ett visst sätt, om och om igen, utan att reflektera, utan att någonsin ompröva, hur är det då med mina principer och fördomar? Jag har en hel del av dem, det är jag plågsamt medveten om. Har jag dem också av gammal vana, har jag pålagt mig själv att ha dem? Känns som om jag har den del att fundera över. Frågan är, har du?

Hur det gick? Jo, jag överlevde mirakulöst förkylningen, den här gången också. Med nöd och näppe!

Sååå hockeycheese har chillat ner frekvensen, helgen var fin, “filmkväll” på fredan åtföljt av effektiv lördag och dirty frank på kvällen, herr Hockey svek sina ideal och sina principer och käkade mcd som fyllekäk. Fullkomligt besviken var han. På natten fick herr Cheese spö i sitt gamecube fightspel av pizza, något han var ganska bitter på, med all rätt kan tyckas, herr Cheese is a master medans herr Pizza var nybörjare.

Hmmm söndagen spenderade herr Hockey i sängen, till 4 faktiskt, sedan började det kollas på Twin Peaks som är en förvånansvärt bra serie. Sjukt fin.

Vad har hockeycheese mer insett:

Det är gött att köra kluns via fb.

Det är kul med dåliga förlorare på You Tube

Taxi driver är kabin

Öl är gott, men vi dricker för mycket av det vilket påvisas av plånbokens avsmalnande

Dock har vi inte så många roliga saker att tillägga egentligen, det känns som att äggulorna har minskat i frekvens, mycket beroende på att de brukade uppstå under pluggningen, och eftersom denna numer är belagd med munkavle så kommer det inte mycketdär.

Cheese är sjukt nöjd att han alltid krossar hockey på snowboard spelet. Som han f.ö. är jävligt duktig på.

Det är omänskligt att börja 8 en måndag, o sedan sitta med rbl, men det vändas med en lunch med kävlinge-mamman(kommer verkligen inte på någe bra namn för henne)

Något som däremot är kul är att vår spotify spellista “bra skit” visst börjat sprida sig bland folk, det finns självklart ett par nackdelar med; spellistan skapades för att hockeycheese skulle kunna sprida intressant musik de hittade mellan sig, så väldigt mycket bra som anses som självklart ligger inte med. Dessutom har alla som fått spellistan uppmanats att lägga till ny musik i det, detta kan självklart ses som positivt, däremot finns det dåliga aspekter med det med, ex. att hammerfall på något sätt hamnat i listan..hmm..

nä då är frågan om man kanske ska läsa lite…jaaaaaaay

Hockeycheese åkte för inhandling av biljetter idag, utanför station blev det en rökpaus där definitionen av halvnaken behandlades men även pga av vår underbara utbildning just ekonomi biten

Här framkom att grunderna är viktiga, tråkiga men viktiga till en sådan grad att de är fundamentala, utan grunderna dör helt enkelt en ekonom. Paradoxen blir då att en ekonom utan grunder fysiskt förenas med grunden i form av begravning och därigenom får ta del av grunden. Detta leder till en återuppståndelse. Detta ledde oss självklart till utvecklingen av Jesus principen, Jesus var utan tvekan en ekonom som totalt saknade grunder. Killen trodde på allvar att två fiskar och fem bröd kunde delas ut på ett stort antal människor(ca 5000) som genom denna måltid skulle bli mätta. Detta skulle kunna fungera om man har fiskar i storlek med blåvalar och bröd i storlek med hus. Men historien förtäljer att det var normalstora fiskar, runt några kilon, och normalstora bröd. Detta är självklart omöjligt då resurserna inte täcker den tilltänkta konsumtionen den ska uppfylla. Jesus var därför självklart en ekonom utan grunder, detta ledde till att han dog och förenades med grunden, när han supit in grunden så återuppstod han. Helt enkelt bygger en av vår tids största religioner på en ekonom som inte orkade lära sig grunderna.

Studentlivet hatar hockey, inte nog med att han har dåöig studiediciplin han har visst förvånansvärt dålig ekonomiskdiciplin. Förvånansvärt kan tyckas då hockey är smålänning(Inte nationen dvs. röd åt helvete) utan helt enkelt smålänning, ett skogsfolk som ska karaktäriseras av sin snålhet.(Jmfr. med elaka judiska karikatyrer baserade på deras start av “bankväsen” i form av utlåning och hög ränta, något som stannat kvar) Egentligen vet inte hockey varför smålänningar sägs vara snåla. Huvudsaken är att det har gått 7 dagar……dvs en vecka, en fjärdedel av månaden. Och hockey har på något sätt lyckats punga ut 5200 spänn, den stora frågan lyder ju nu: Hur i helvete har detta hänt. Hockey har granskat sitt fina utgiftsexcel blad och finner defenitivt ingen förståelse för problemets uppkomst. Borträknat från att han la 700 spänn på förbannade tågbiljetter till staden med stort kors, jkpg, och det var studentpris. Med vad i helvete har hänt med resten av de 4500 spännen, enda förklaringen är massiva mängder av öl. Men det kan inte riktigt heller stämme, med tanke på kostnaden för en öl på nationerna borde hockey i så fall legat i buskar, slagits med mark och förvrängt ät-processen. Så frågan återstår vad är det som händen?!

Men nu skiter vi i det, hockey har en förmåga att ignorera problem och helt sonika glömma bort dem. Dessutom har hockey cheese rinnandes i närheten och han vet att om det verkligen krävs kan cheese vara ekonomiskt god. Och annars finns alltid moder hemma. Men fortfarande, vad i helvete, när man betalar en hyra på 1500 ska man inte ha sånna här problem. Hur fan klarar sig de som har typ 4 i hyra? Jävla fiktiva värld, hockey är en realist.

Dock nu till mer roliga saker: Cheese har idag äntligen förklarat sina komplexitets teorier. En är att alla som har skägg är komplexa, detta innebär alltså att Carl martindal, Ashton Kutcher och en massa idioter man träffat som har skägg. Dessa är alltså komplexa?

Dessutom förklarade Cheese sin egen komplexitet som går ut på en brist på att kunna konkretisera tanker. Exemplet är känt och taget från hultsfredsfestivalen: Bakgrund: Cheese vet hur många öl ungefär som vi har kvar, ca 2 flak, så detta är vad han faktiskt vet.

SoldatArn: Hur många öl har ni kvar

Cheese: Jätte-många

SoldatArn: Hur många är det då?

Cheese: Hur många du vill!

Anledningen på Cheese svar i den här konversationen är alltså helt beroende av han problem att konkretisera tanken ca 2 flak till ett svar i stil med “runt två flak”, detta är det som gör honom komplex enligt honom själv.

Även nya uttryck:

Som en hermelin i en kakburk.

Användning: När jag skrev tentan kände jag mig som en hermelin i en kakburk

Betydelse: Egentligen självklart, föreställ er att vara en jävla hermelin i en kakburk, för det första vill man inte vara en jävla hermelin, helt enkelt en biprodukt av pälsframställning. För det andra, en hermelin passar inte in i en kakburk, de skulle därför känna sig väldigt förvirrade om de helt plötsligt befann sig i en kakburk, i mörker på ett gäng chocolate-chip cookies. Förvirringen skulle därför vara enorm och försöket att anpassa sig både begränsade och egentligen omöjliga. Man skulle helt enkelt vara helt jävla förvirrad. Ungefär som blåvalen som materaliseras i Liftarens guide till galaxen och aldrig hinner finna sin egen identitet. Helt enkelt, man vill inte vara en hermelin i en kakburk.

Hallon.

Användning: Jävlar vad hallon, Du är som ett jävla hallon idag, vilket hallon du är, hallon, som hallon på en sommaräng

Betydelse: Hallon är en begrepp á la hockey och därför jävligt dubbeltydligt. Hallon är helt enkelt en term som på något sätt används för att förstärka något, oftast positivt, men kan även förstärka någon negativt. Att kalla någon ett hallon kan vara både positivt och negativt, allt beror på tonen och ev. graden av ironi vilket gör att ett negativt hallon kan menas positivt. Dock det fulla uttrycket, som hallon på en sommaräng: ÄR DET ABSOLUT MEST POSITIVA UTTRYCK SOM EXISTERAR OCH NÅGONSIN KOMMER EXISTERA, självklart förutsatt att det inte är ironiserat.

Vad som bör tilläggas just nu är att det tar förvånansvärt jävla lång tid att läsa en jävla text vilket har föranlett att schemat för dagen självklart inte uppfylldes. Hemresan är dock fixad, och bob hund + fifaturnering ses fram emot med enorma förväntningar.

Framförallt, vem i helvete myntade begreppet greybacks (typ Sean Connery är en Greyback)

inte nog med att det är söndag, man är lite seg, måste plugga tråkig basic marknadsföring med massa information som ska gallras samanställas och införas i den grå massan där så mycket annat roligt finns…

Nu har även rädslan för överplugg dykt upp, alltså risk för både omtenta (vilket skulle suga hårt) men även överplugg vilket skulle suga så jävla mycket hårdare. Vissa säger att man aldrig kan kunna för mycket, att det aldrig är fel med kunskap, men detta är en av de största lögnerna som lärare och andra människor som påstår sig stå för vår utveckling och välbefinnande. Klart man inte kan veta för mycket om intressanta saker, men vissa saker kan man helt enkelt veta alldeles för mycket om utan någon tillfredställande anledning ex. för att klara en tenta. Och när man är som hockey, en mästare på att undvika jobbiga saker man inte saknar intresse för så är rädslan för överplugg jobbig åt helvete. Jag vill inte veta allt om marknadsföring, inte inom de närmsta dagarna i alla fall…allt detta leder självklart till enorma koncentrationssvårigheter, då ytterligare en hockeyisk princip riskerar att brytas, något som är big no-no i verklighetens och fantasins värld

På begäran av cheese kommer nu hockey’s köttätarprincip

Köttätarprincipen utvecklades i hockey’s sinne när han var väldigt väldigt liten, eftersom han inte minns så mycket från när han var jätte liten kan han inte uttala sig om köttätarprincipen redan fanns då, men Hockey skulle gissa på att köttätarprincipen utvecklades när hockey var ett embryo och han mor åt kött som genom en navelsträng tog sig till hockey. Detta är dock enbart teorier och saknar bevis.

När hockey sedan växte upp gjorde han det med en kärlek till kött, kött var gott i alla former, ansåg hockey och han föredrog alltid kött framför potatis och andra onödiga tillägg. Efter ytterligare ett par år, och en högstadiestart, insåg hockey att andra produkter förutan kött faktiskt behövdes. Det var också nu han kom i kontakt med vegeterianer.  Vegeterianer var för Hockey ett väldigt konstigt och oförståndigt släkte, som faktiskt inte åt kött, hockey funderade på varför de inte åt kött…gillade de inte det?

Det visade sig snart att vara vegeterian var en principsak, något som var bra för miljön och för världen jadi jadi, hockey utvecklade naturligtvis ett oändligt hat mot detta synsätt och för att inte vara sämre utvecklade hockey också en princip för varför kött borde ätas, brutaliteten i orginalprincipen, hockey var lite knäpp som ung, ledde till att hela principen inte riktigt kan skrivas ut här. Speciellt inte på en offentligt plats där  man kan bli anmäld för alla diverse saker, men grunden i principen är att “kött är gott, kött kommer från djur, människor kan döda och föda upp djur, eftersom djuren är goda grillade bör därför djuren i fråga hamna på grillen – tallriken och tillslut hockey’s mage”(vad som händer efter det är mindre intressant)

Nåväl köttätarprincipen var utvecklad och huggen i sten, och från den dagen har hockey inte bara tackat nej till vegetariska maträtter utan t.o.m. vägrad äta en vegetarisk maträtt tills skinka eller något annat köttigt blivit tillfört. Han har även sedan dess vägrat att betala för något som saknar kött om möjligheten till kött finns, eller överhuvudtaget äta någon maträtt som saknar kött. Med andra ord, hockey gillar kött. Vad som däremot är viktigt att poängtera, så är Morrissey vegeterian, så hockey har valt den enkla vägen och bestämt att Morrissey är undantaget som bekräftar regeln i Hockey’s köttätarprincip.

Detta var alltså begärt av Cheese, och inget som skrevs ner impulsivt eller för att ett intresse att dela med sig av sin underbare princip, Hockey väljer en fight i taget så för tillfället får människor vara vegetarianer, det är helt upp till dem om de vill förstöra sin korta tid i existensen med att inte avnjuta kött. Dock tycker han synd om dem….väldigt synd om dem.

orsakverkan publicerar dagens skeptips; den återkommande sammanställningen “skeptips” på orsakverkan är alltid lika intressant, särskilt för icke-religiösa. Där länkas bland annat till Lisa Magnussons artikel i Aftonbladet om att vara principfast. Innan jag kommenterar artikeln vill jag även länka till orsakverkans blogginlägg om vaccinationer; rådet “uppsök din läkare” är det vettigaste. Vad vet egentligen orsakverkan, jag eller någon annan om huruvida vaccination är bra eller ej? Experterna vet dock (och om de är lättpåverkade nog att ha övertygats  av något slags “vaccinatonslobby” har vi större problem än vaccin).

Tillbaka till Magnussons artikel: trots att jag ogillar religiösa dogmer, avfärdar jag inte prnciper helt; principen om mänskliga rättigheter och demokrati är absoluta för mig, och okompromissbara, utan någon egentlig anledning – det bara är så. Det mänskliga psyket är uppenbarligen uppbyggt så att den lämnar rum för principfasthet; helt klart har de som tillmäter mänskliga rättigheter historiskt överlevt bättre än de som struntade blankt i andras rättigheter (annars skulle förstås inte så många tillmäta mänskliga rättigheter ett så högt värde). Grunden till alla argument – subjektiva egenvärden; den absoluta grunden är för de allra flesta välbefinnande eller det mer odefinierade “lycka” – har jag tidigare skrivit om. Skillnaden mellan värdering av mänskliga rättigheter och tro på Gud är att världen blir mer lycklig av respekt för mänskliga rättigheter; inte säkerligen mer lycklig av tro på Gud. Hmm, nu är i och för sig lycka också ett subjektivt egenvärde… :p

Badlands Hyena lockar som vanligt till skratt med sin ytterst välskrivna politiska satir (Hyenan har platsen, tillsammans med Schmolitik, som den bästa svenska politiska satirkällan jag känner till; skillnaden mellan webbplatserna är främst att Schmolitik publicerar fiktiva nyheter och angriper både vänster, höger, pirat och antipirat, medan Badlands Hyenas satir alltid riktas mot höger och antipirat), senast om att pärlplattorna bidrar till galleriernas undergång. I sitt inlägg “Det finns ingen gratis demokrati” argumenteras på ungefär samma sätt som i flertalet av mina Calendern-artilar (vilket inte är så märkligt, för Badlands Hyena har skrivit så flera gånger tidigare, och Hyenan är främsta inspirationen till Calendern), med en (förstås medveten) misstolkning av begreppet “fri”.

Le domaine d’Anais, i bloggosfären allmänt känd som den bästa svenskspråkliga förmedlaren av piratnyheter från Frankrike, skriver att vi – Piratpartiet – befinner oss bland vänner nu när vi sitter i den gröna gruppen. Andra nyliga blogginlägg handlar om hur nätets baneman Frédéric Lefebvre enligt ett obekräftat rykte kommer hamna på kulturdepartementet i Frankrike och om skriftmotståndaren Sokrates. Läsvärt, läsvärt!

Mattias Bjärnemalm funderar apropå Kristdemokraternas utspel om kreatörers rätt till frukten av sitt arbete. Detta med naturrätten till arbete har jag skrivit om tidigare. Om en (som de flesta liberaler) annammar principen om att varje individ har rätt till liv, frihet och frukten det – vad individen har skapat – kan en ändå kritisera upphovsrätten. Ett längre väldigt djupt resonemang i frågan kommer i ett snart, framtida, mycket långt inlägg, som jag även ämnar publicera på Newsmill.

Sagor från livbåtens två senaste sagor är som alltid mycket välberättade. I den allra senaste berättar Göran Widham (och jag behövde faktiskt kolla upp det; Widham och Fridholm skriver båda så bra, med samma formatering och språkstil och någorlunda samma åsikter, att jag inte kan utläsa genom blott läsande av ett inlägg vem som skrivit det) om Piratpartiets gruppval och anställning av assistenter; jag håller, åtminstone i stort, med Widham i dessa två frågor. I ett avancerat inlägg, också det av Widham, förklarar Widham varför lagen måste ändras, men att det – enligt hans mening – inte räcker. Beträffande jävet verkar vi ha litet olika uppfattning (min uppfattning går att läsa i ett tidigare inlägg på bloggen).

Xor vill ha mer insyn i Piratpartiet. Det vill jag också. Kommunikationen – att nå ut med information – inom partiet är ganska dålig; lite ironiskt i och med att vi kommunicerar så mycket via Internet. Problemet ligger mycket i att folk använder så många olika kommunikationskanaler: IRC, Skype, forum,  och många bloggar… Till skillnad från Xor har jag dock inte orkat komma på några konkreta förslag om hur öppenheten kan öka (mer än att vi på Stockholmsmötena pratat om att utse någon inforationsansvarig); i ett inlägg presenteras två bra, enkelt genomförbara förslag. Ett av förslagen har stött på kritik (det om att logga IRC-kanalerna); någonstans läste jag att det kanske borde finnas flera kanaler, varav en för de som bara vill prata och inte besluta något eller så, vilket kan vara en god idé.

Farmorgun har som vanligt många länkar, med tänkvärda kommentarer till.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, argument, argumentation, mänskliga rättigheter, Piratpartiet, (PP), blogg, bloggar, bloggosfär, bloggosfären, länk, länkar, länkning, länkande, upphovsrätt, copyright, immaterialrätt, juridik, upphovsrättsbrott, Internet, fildelning, illegal fildelnng, demokrati, Frankrike, princip, principer, principfasthet, vaccin, vaccionation, subjektivitet, egenvärde, egenvärden, satir, fri, frihet, gratis, Frédéric Lefebvre, Sokrates, Kristdemokraterna, KD, partigrupp, partigrupper, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, Europaparlamentet, assistent, assistentet, insyn, öppenhet, offentlighet, skeptik, skeptiker

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Foto: Oskar Omne

Det bästa med festivaler är att man slutar äcklas av saker. Hemma så brukar jag tvätta händerna när jag har åkt buss eftersom jag är så bakteriefobisk. När jag anlände hem från Peace and love idag var jag barfota, bajsfärgad och invirad i ett lakan. Mina fötter var bruna av ankdammsdopp och trettiosextusen festivalbesökares vägdamm. Smutsrädsla måste vara någon slags nedärvd överlevnadsmekanism, synd bara att den är rudimentär idag och får folk att tvätta bort varenda bakterie och därmed öka risken för allergier etc. Så fort man har bedövat hjärnans smutsrädslacentra så kan man göra hur ohygienska saker som helst.

På festivaler blir fyllan ett trivsamt default mode. När man tagit sig upp för den jobbiga uppförsbacken då magen vänder sig i plågor av den giftiga etanolchocken så rullar man utför i en nedförsbacke av ljuv ignorans och självklarhet. Varför måste det vara dåligt att bara kunna bli euforisk med hjälp av en drog? jag ser kroppen lite som en maskin vars signalsubstansnivåer kan regleras av externa eller interna medel. Varför måste de externa vara dåliga?  Jag älskar när alkoholen bedövar konsekvenstänkandet och civilisationens tunna fernissa rinner av och de inlärda konventionerna löses upp. Vad är tillexempel det dåliga med att göra kullerbyttor iställer för att gå, äta direkt med munnen från tallriken och ligga ned på golvet inomhus? När jag väntade på tåget kom flera människor fram och sade åt mig att inte “ligga sådär på marken för då kan man bli våldtagen”. – Det är väl inte mitt fel, svarade jag glatt.

Typ alla principer i vårt samhälle är baserade på lutherska kristna myter om stolthet, värdighet och auktoritetslydnad. Varför är det så hemskt att vara pinsamt berusad offentligt? Det är ju knappast någon som blir ledsen av dylikt beteende, precis som jag har svårt att tro att någon blir ledsen av att man inte använder bestick när man äter eller att man tar den sista kakan. Det är principer som inte tjänar några moraliska syften. De har inget värde i sig själva utan tjänar bara principens ändamål. Vett och etikett fungerar bara begränsande. läs julia.

Festivaler är kanske medelklassens sätt att tillfälligt avsäga sig sina privilegier och på så sätt få sin klasstillhörighet bekräftad. De fyller också en funktion som jag-eskapism; när man vandrar in genom campingentrén så glömmer man vem och hur man brukar vara. Man blir bara en festivalbesökare, en av de trettiosex tusen. De flytande drogerna löser upp subjektet och jagmedvetenheten, gör en till en receptor för känsloimpulser mer än ett tänkande subjekt. I löv.

Zita, Folkets bios biograf i Stockholm, har under två månader visat kortfilmssatsningen Svensk kortfilm c/o Folkets bio. I dagarna avslutades satsningen med Lidingöligan. (Jag beklagar att inlägget som filmtips betraktat kommer alldeles för sent, i skrivande stund är det någon dryg timme kvar till sista visningen.)

Själv såg jag Lidingöligan på Drömfabriken, där den avslutade ett novellfilmsmaraton med stundom fantastiska filmer. Lidingöligan hade, fick vi veta av konferenciern Åsa Linderborg, belönats med Svenska filminstitutets och Sveriges televisions stora novellfilmspris. Mina förväntningar var därmed ganska höga, med tanke på att samtliga filmer under kvällens visning hade hållit hög kvalitet. Till min stora besvikelse kände jag mig mest som “jaha…?” när eftertexterna började rulla till tonerna av Internationalen.

Lidingöligan handlar om en familj som under tidigt 80-tal flyttar från stan till Lidingö, en rikemansförort till Stockholm. Föräldrarna i familjen är poltiskt aktiva på vänsterkanten (vilket illustreras med all önskvärd tydlighet genom bland annat att flyttlasset består av gamla plakat). Barnen, ur vilkas perspektiv filmen skildras, är gravt färgade av föräldrarna (vilket illustreras med samma överdrivna tydlighet genom att de bär “Atomkraft? Nej tack“-knappar). När de försöker komma till rätta i villan på Lidingö uppstår konfrontationer med grannarna, främst skildrat genom de jämnåriga moderatbarnen som börjar mucka. Barnen gör sitt bästa för att komma in i gemenskapen – de försöker lära sig om aktiehandel och gör allt de blir ombedda för att bli accepterade. Föräldrarna byter “slaget på barrikaderna mot kampen om att äga mest och att ha det alla andra har”, förkunnar berättarrösten.

När vi lämnade biosalongen sa en i mitt sällskap, en gammal klasskamrat från när jag pluggade film, “kanske liiiteee övertydlig”. “Mm” instämde jag, för jag fattade ju vad hon menade. Karaktärerna är tröttsamt stereotypa och tillsammans med berättarrösten förstärker de känslan av barnfilm, trots att filmen enligt regissören vänder sig till vuxna. Men frågan är om den egentligen är så värst övertydlig? Till berättarstilen, ja, men i sitt budskap…? Om den nu har något, jag är inte så säker på det. För vad vill filmen egentligen ha sagt?

Är Lidingöligan en film om politiskt engagemang, eller är det bara en kuliss för att berätta en helt annan story? En historia rivaliteter mellan barn, kanske? För inte är det en film om klasskillnader, eftersom klass inte är en fråga om vad man har för pins på tröjan, utan vad man har för materiella förutsättningar. Mot den bakgrunden är det knappast konstigt att de “radikala” föräldrarna byter bort kampen mot att pyssla om sitt fina hem i den nya villan. Inte förargligt heller. Organiserar oss gör vi för vår egen skull, inte för några vackra ideal. Det finns ingen anledning att anklaga personer som dessa i filmen för att svika sina principer. De har helt enkelt andra intressen.

Manuset är skrivet av Maja Lindström, som också har regisserat. Jag tog en titt på hennes hemsdia för att försöka bringa lite klarhet i vad som varit hennes tanke med filmen. Där berättar hon att Lidingöligan handlar om hennes egen uppväxt. Hon förklarar att filmen handlar om att byta identitet, snarare än om att byta klass:

De flesta som bor på Lidingö har inte gjort någon klassresa vad jag vet. Anledningen till att så många f. d. vänstermänniskor bor på Lidingö [gör de?! min anm.], tror jag har att göra med att det bor många 40-talister på ön. För dom var -68 inte bara ett politiskt uppvaknande, utan också tidpunkten då dom gjorde revolt mot sina föräldrar och ofta borgerliga uppväxter. Men när de sedan skaffade barn och hus sökte de sig tydligen ändå till en miljö som var bekant. Plötsligt befann dom sig i villaförorten igen, för någonstans måste man ju bo. (och elefanterna på slottsmuren byttes ut mot kuddar med elefantmönster från Svenskt Tenn.)

“…någonstans måste man ju bo.” Ja, just det…och då kan man lika gärna bo på Lidingö, eller vadå? Det är bara att välja och vraka! För vissa. Men för alla oss andra ser det inte riktigt ut så. Vi bor där vi bor, helt enkelt. Det har sina fördelar och det har sina nackdelar. Men gemensamt för de allra flesta av oss är att vi inte bara kan flytta till en fin villa i en rik förort, eller för den delen köpa en bostadsrätt i innerstan. Och de flesta har inte heller fina jobb som arkitekter eller textilkonstnärer, som Maja Lindströms föräldrar. Likväl som lönearbetet driver oss till radikalitet, är det också det faktum att vissa har det rätt gott ställt som får dem att prioritera annat. Men, det är inget att sörja övet, för arbetarklassens frigörelse måste vara dess eget verk.

Spanien urbaniserades betydligt senare än norra Europa, det dröjde ända fram till slutet av Francodiktaturen innan folk verkligen började flytta in till städerna i större skaror. Men efter det gick det fort. På en generation gick Spanien från att vara ett jordbrukssamhälle till att bli ett modernt kunskapssamhälle.

Resultatet av den snabba samhällsomvandlingen är att många gamla traditioner följt med från landsbygden in till storstäderna, enligt hispanisten Thomas Gustafsson. En av dessa är föreställningen att man måste äga sin bostad för att vara sin egen herre.

Nackdelen med denna princip, som har genomsyrat hela samhället, märktes i början på 2000-talet då bostadspriserna började stiga.

Det blev svårt för invånarna att betala av sina skulder (många var tvungna att ta lån för att kunna köpa en egen bostad) och tillslut till och med omöjligt. Lånen som skulle betalas in efter 10 år utökades till 20 år. Priserna fortsatte dock att stiga. De spanska bankerna tvingades införa ett system med amorteringsfria lån, vilket enligt Thomas Gustafsson var en omöjlig tanke i Spanien bara några år tidigare.

Slutsats

Jag anser att det här är en orsak till att finanskrisen uppstod i Spanien. Invånarna kände sig möjligtvis pressade att köpa en egen bostad. För att kunna finansiera det tog de lån. Sedan börjar bostadspriserna sitga och de klarar inte längre av att betala tillbaka lånen. Bankerna får inte in några pengar och hela systemet rubbas.
Detta tyder på att Spanien hade problem med sin ekonomi redan innan den utlösande faktorn från USA kom.

Jag har dock lite svårt att avgöra vilken nivå detta skulle passa in på. Men jag tänkte på individnivå och/eller gruppnivå. Jag har ingen statistik på att en viss procent eller andel av Spaniens befolkning köper en egen bostad, men jag väljer att lita på min källa som säger att majoriteten strävar efter det. Därför kan det både vara enskilda personer men även än större grupp av människor.

Vad tycker ni? Tycker ni det är en bra/rimlig orsak?

OBS! Jag vill understryka att dessa fakta endast är från en enda källa. Källan är dessutom en blogg och informationen kan därav ifrågasättas. Jag har dock valt att lita på källan för att bloggaren Thomas Gustafsson påstår sig vara journalist och författare (vilket nog stämmer i och med att han jobbar på Aftonbladet) med Spanien som specialområde. (Lite info om Thomas Gustafsson och hans blogg)

/ Mikaela

Den sköna nya värld som EU nu frejdigt bygger ger myndigheter, polismakt och till och med företag enorma befogenheter - ytterligare en parallell till det totalitära 30-talet, vid sidan om likriktningen.

Nyss rapporteras av den brittiska tidningen the Guardian att en vanlig icke-protesterande man under G20-mötets protester i London blev utsatt för polisbrutalitet så han dog (se tidigare bloggpost Bushiness as usual) – något som både Den Osynliga Patienten och Andrea Doria tar upp. Polisen har där försökt förneka det inträffade, något som också kan jämföras med att polisledningen i Malmö förnekade kännedom om att regelrätt rasism fanns i deras eget utbildningsmaterial. 

Som ytterligare exempel kan nämnas att den man som polisen sköt ihjäl vid en T-banestation i London 2005 inte var någon terrorist utan en 27-årig brasilianare.

I Athen dödades i höstas en ung pojke av polisen, detta kan också jämföras med den pojke – Hannes Westberg – som sköts av polisen efter att ha kastat sten mot dem under Göteborgskravallerna 2001. “Han fördes till sjukhus med livshotande blödning, men överlevde utan andra fysiska mer än att han förlorade ena njuren.” skriver Wikipedia i sitt återgivande av händelsen. I Grekland åtalades polismännen för mord - i Sverige så sattes Hannes Westberg i fängelse.

Hela bloggosfären har också sedan länge rasat över de befogenheter som till och med ges privata företag i fildelningsfrågan enligt den nya IPRED-lagstiftningen. Som tillägg kan man då också reflektera över att säkerhetsbranschen är en av de mest lukrativa som exploderat i lönsamhet på senare år. Det finns stora säkerhetskoncerner vars tjänster till och med upphandlats till exempel vid Abu Ghraib - såsom Titan Corporation.

Väktare-bolag ges polisliknande befogenheter – och bara häromdagen gavs exempel på hur fyra robusta securitasvakter mitt på ljusa dagen på öppen gata inför chockade åskådare inte generar sig för att överskrida dessa - ja, till och med överskrida polisens befogenheter när det gäller säkerhetsarbetet. 

Då griper fyra väktare från Securitas en ensam ung tjej som bråkat och varit våldsam inne på en galleria i centrala Göteborg. Fyra stora starka rustade väktare övermannar sedan denna ensamma tjej som gör motstånd. Ute på gatan trycker de ner henne på marken mot trottoarens stenläggning och en av dem sätter knäet hårt i nacken på henne och sedan handfängslar de henne.

En chockad förbipasserande filmade förloppet och polisanmälde dem för övervåld. Trots att flera åskådare säger till väktarna “Det är en tjej” och ber dem vara mer försiktiga så lyssnar inte väktarna.

Vi har också exemplet med polisen som häromåret sköt ihjäl en pojke med psykiska problem vars föräldrar larmat myndigheterna för att han var i obalans och aggressiv mot dem i hemmet. När polisen anländer till platsen så gör pojken ett utfall varpå polisen skjuter ihjäl sonen med halvmantlad ammunition i föräldrarnas åsyn.  Alla media rapporterar att pojken hade kniv men pappan, som ville att polisen skulle ställas till svars säger att sonen som drabbats av en psykos inte hade kniv och att han var långt från poliserna, och alltså befann sig på behörigt avstånd från dem, något polisen förnekar. Detta föranleder utredning men ingen påföljd utdöms utan man anser polisens agerande befogat, trots att ambulansmäns vittnesmål stödde föräldrarnas återgivande av vad som inträffade.

Sist men inte minst är det oroväckande många som dött i häktet under oklara omständigheter de senaste åren, något som radioprogrammet KALIBER tagit upp i olika reportage. Förhållandena i svenska häkten har också fått skarp kritik av både Amnesty och FN.

Se tidigare bloggposter: Läraktiga poliser, Hur många såna ‘individer’ finns det inom poliskåren, Försvara fäderneslandet?, Den socialmoderata (M)enigheten,  Parlamentet blir parlamentet, Mona Sahlin körde över väljarna med Lissabonfördraget,  Lavin i leden och snömos i media, PÅ VÄG MOT ETT ENPARTISYSTEM,

Läs: DN1,  DN2,   SVD1,  SVD2,   AB1,  DN3: S och M röstar likadant vid omröstningarna i EU, AB2, DN4, ABF – Skåne

Läs Bloggarna: Andrea Doria – “Ian Tomlinson rip“, Den Osynliga Patienten, Badlands hyena, Leo Erlandsson, Farmorgun i Norrtälje,  Kulturbloggen,  Röda Malmö,  “Tango för enbenta“,  Oskar Norberg,  Peter Andersson,  Adventskalendern, Republikens röst i kungariket, Svensson, Alliansupproret,

Knuff

Ordet “demokrati” kommer ursprungligen från det grekiska språket, och är en sammansättning av orden “demos”, vilket betyder “folk”, och “kratein”, vilket betyder styre. “Demokrati” betyder alltså varken mer eller mindre än “folkstyre”: att folket bestämmer. För att något skall vara en demokrati krävs att folket bestämmer; i en demokrati bestämmer folket per definition. Inget annat krävs för att ett land skall vara en demokrati.

Dock finns det – åtminstone bör det finnas – flera principer i demokratier som behövs för att demokratin skall fungera. Exempel på dessa principer är yttrandefrihet, ett skyddat privatliv, och övriga mänskliga rättigheter. I detta inlägg tänkte jag dock fokusera på rättssäkerheten, som i sin tur har flera delar.

Eleanor Roosevelt med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna på spanska. Public Domain, eftersom bilden skapats av amerikanska staten.

En del av rättssäkerheten är principen om att någon är oskyldig tills motsatsen bevisats. Ingen skall någonsin i en demokrati behöva bevisa sin oskuld, utan det åligger alltid, alltid, alltid anklagaren att ha bevisning för att brottet begåtts – i svensk rätt formuleras det att det skall vara bevisat “bortom rimligt tvivel” att den utpekade begått ett brott för att den utpekade skall dömas, om jag inte missminner mig. En mycket näraliggande princip är “hellre tio skyldiga icke dömda än en oskyldigt dömd”.

Anledningen till oskyldig tills motsatsen bevisats-principen är uppenbar. Utan den principen upprätthålld skulle jag kunna anklaga vem som helst för att ha gjort vad som helst och kunna få vederbörande dömd utan någon som helst bevisning mot henom, om hen inte kan bevisa sin oskuld, vilket naturligtvis vore helt galet och ohållbart. Dessutom vore det enkelt för en regim att på så vis undanröja politiska opponenter – anklaga dem för exempelvis mord (som i landet är belagt med dödsstraff) och verkställ domen.

Immaterialrättslobbyn bryr sig inte om sådana här demokratiska principer som oskyldig tills motsatsen bevisats. I Frankrike har HADOPI-lagen (den går i korthet ut på att upphovsrättsinnehavare kan anklaga någon för illegal fildelning, få ut uppgifter bakom ett IP-nummer och sedan skicka ett varningsbrev – slutar inte IP-numret med illegal fildelning – nu sade jag fel, rätt är: om rättighetshavaren anser att IP-numret fortsätter fildela illegalt, kan ett till varningsbrev skickas – om rättighetshavaren anser att IP-numret trotsar den andra varningen kan IP-nummersabonnenten stängas av från Internet. Allt detta utan någon rättslig prövning eller bevisning för att abonnenten fildelat illegalt) nu nästan gått igenom.

Lagen bryter helt klart mot artikel 11 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Kulturministern har nämligen sagt att den som får en felaktig anklagelse riktad mot sig skall bevisa sin oskuld genom att skicka in sin hårddisk. Läs det igen. Den som får en felaktig anklagelse riktad mot sig skall bevisa sin oskuld genom att skicka in sin hårddisk. Bevisa sin oskuld. Bevisa sin oskuld. I Frankrike. År 2009. Det är inte rättighetsinnehavarna som skall bevisa den anklages skyldighet (vilket det är ytterst tveksamt om de överhuvudtaget skulle kunna, då IP-nummer och skärmdumpar är sämst som bevismaterial). Det är den anklagade som skall bevisa sin oskuld.

Artikel 11
1. Var och en som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen har fastställts vid en offentlig rättegång, där personen åtnjuter alla rättssäkerhetsgarantier som behövs för hans eller hennes försvar.

2. Ingen får fällas till ansvar för en gärning eller underlåtenhet som inte utgjorde ett brott enligt nationell eller internationell lag vid den tidpunkt då den begicks. Det får inte heller utmätas strängare straff än vad som var tillämpligt vid den tidpunkt brottet begicks.

(Min fetstil.) Nu skall vi se om HADOPI-lagen klarar testet mot artikel 11 i F:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Betraktas personen som oskyldig innan skulden fastställts? Nej. Blir det någon offentlig rättegång? Nej. Åtnjuter den anklagade alla rättssäkerhetgarantier vid anklagelse? Nej. Kan enbart straff i nivå med de som var tillämpliga vid tidpunkten då brottet begicks utmätas? Nej (lagen är nämligen retroaktiv). Resultat: HADOPI-lagen bryter mot flera delar i artikel 11 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Slutsats: HADOPI-lagen vore så körd i botten om den kontrollerades mot FN:s deklaration i mänskliga rättigheter i någon opartisk domstol.

Följ utvecklingen - eller snarare avvecklingen – i Frankrike vad gäller mänskliga rättigheter och dylika demokratiska principer på Le domaine d’Anais (på svenska). UPPDATERING: DN.se skriver om HADOPI-lagen. De missar det mycket viktiga faktum att det enbart räcker med misstanke om illegal fildelning för att stängas av från Internet. “I åratal har vi frågat oss om piratverksamheten utgör ett hot mot skapandet och kulturyrkena. I dag handlar längre om oro, det handlar om ett konstaterande: vi står inför en verklig katastrof för kulturekonomin.”, säger kulturministern. Nej, det är inget hot, förutom mot skivbolagen (möjligtvis) – och om detta är rapporterna hyfsat eniga. Folk som fildelar illegalt går på fler konserter och bioföretällningar, köper fler kringprodukter och dylikt. Dessutom är den illegala fildelningen bra för ekonomin, och absolut inte någon katastrof. Men egentligen spelar det ingen roll: INGEN rör mina mänskliga rättigheter av ekonomiska skäl!

UPPDATERING!! Enligt Dn.se och Svd.se röstades HADOPI-lagen ned i Nationalförsamlingen. Jag är chockad. Jag är glad! JIPPIE!! TJOHO!!!!! JAAAA!!!

Tas upp i domstol bör alla rättsfall göra i en demokrati. “Göra upp i godo” är enbart tillämpbart – om det överhuvudtaget är det – då parterna är hyfsat jämspelta. Om Warner skulle anklaga Google för upphovsrättsbrott och de gör upp i godo, då, tja, skulle det vara åtminstone hyfsat godtagbart. De har nämligen lika mycket juridisk kompetens, lika mycket pengar att lägga ned på fallet och är därmed någorlunda jämspelta. Om ingenjör Olsson och hens kollega ingenjör Andersson blir osams rörande något avtal, ja, då är det också hyfsat godtagbart att de gör upp i godo, eftersom de spelar i samma division.

Vad som däremot absolut inte är okej när det gäller uppgörande i godo, det är när Warner stämmer ingenjör Andersson.

W A R N E R

vs.

ingenjör Andersson

är helt enkelt inte rättvist (storlekarna är fiffllade med med flit). Warner har tiotals, kanske hundratals, toppadvokater och åtskilliga miljoner att lägga ned på fallet om de så vill. Ingenjör Andersson däremot är ungefär lika juridikkunnig och har ungefär lika mycket pengar som medelsvensson. Multinationella företag vs. enskilda individer är inte rättvist – kanske inte jätterättvist i en rättssal heller, men betydligt mer rättvist där än vid uppgörande i godo. Och det är därför IPRED är dålig (bland annat).

Rättssäkerheten har jag nu gått igenom lite. Naturligtvis finns många andra demokratiska principer. Jag nämnde visst rätten till ett skyddat privatliv. Nedanstående är inledningen till en krönika betitlad “The Eternal Value of Privacy” i Wired skriven av Bruce Schneier, översatt. Jag vågar inte  översätta mer, eftersom det skulle kunna bryta mot upphovsrättslagen.