I dag är det två år sedan min prins, Linus, fick somna in. Jag hoppas att du har det bra där på andra sidan regnbågsbron. Saknaden är enorm, min älskade prins ♥

Linus 20030510-20071018

Det tycker inte jag. Varför ska staten stå för detta. Kungen har en aktieportfölj värd 40 miljoner, så det är inte mer än rätt att han öppnar börsen. Vänsterpartiet vill inte heller vara med och betala. Vad tycker du, ska vi hjälpa kungen, som själv har begärt detta i krisens år 2009.

Igår mens jeg satt og snakked med Emma på skolen, gikk det plutselig opp for meg at det var jo idag jeg skulle på kino å se Harry Potter og Halvblodsprinsen! Jeg spurte Emma fortt om hun skulle være med og hun sa ja.

Det ble en god del tull med å få skyss til byen, siden mine senile besteforeldre er her i to uker, for å passe på meg og Martine mens mamma og pappa er i syden, og ikke kunne/gadd å kjøre.

Slur og Narcissa legger ubryterløftet. Og bellatrix i bakgrunnen da:P

Tilslutt fikk vi en nogenlunde god ordning, men smart som jeg er inså jeg akkuratt når jeg og Kine, som kjørte meg, at vi hadde glemt å hente Emma! Det var EN ting jeg skulle huske å det var å hente henne, men glemte jeg det ikke.. huff så typisk meg. Jeg og kine kjørte til kinoen og hentet billetten før vi begynnte å kjøre tilbake for å hente emma, men da vi nådde rema1000, ringte emma og sa at hun fikk skyss alikevel, og kine måtte igjen snu for å sette meg av på Mix. Der sirklet jeg nervøst, mens klokken nærmet seg halv seks.(det var da filmen skulle begynne) Emma sa at jeg skulle slappe av , for hun hadde snakket med noen som også skulle på kino, og de sa at den begynnte klokken seks. Jeg ble overbevist, men nervøsiteten hang fortsatt i luften når jeg inså at jeg så og si var den eneste igjen på mix.

Jeg stod der og følte meg som en idiot. Jeg ville ikke kjøpe noe uten av emma var der, men jeg ville heller ikke gå ut i kulden, for så å komme inn igjen som en unge som ikke kunne handle uten moren sin. Det endte med at jeg latet som om jeg så på filmen, og vurderte å låne dem…i en halvtime…

Omsider kom emma, vi fortet oss å kjøpe godteri, og kom oss til kinoen. Når vi kom dit however, inså vi at filmen faktisk begynnte halv seks, og at vi nå var ganske så sene. Det betydde også at vi var nødt til å løpe forbi skjermen for å komme oss til plassene våre.

Girltalk

Vi tok en langt pust inn, åpnet døren forsiktig og kom oss til plassene våre så fort som mulig uten å tryne eller le.

Med en gang jeg satte meg ned og skulle ta ut godteriet mitt, inså jeg at jeg var doomed. Jeg følte meg som en idiot mens jeg sakte men sikkert dro ut godteriskålpapptingen sakte men sikkert, mens potetgullposen som jeg også hadde kjøpt knirket og knaket som en malende katt.

Jeg kunne føle de svarte blikkene til de fleste i kinosalen som tenkte ”faen i helvette hvilken idiot er det som valser inn i kinoen en halvtime for sent, dumper ned i setet sitt for så å trekke fram godteriet som tydeligvis er pakket inn i snakkende plastikk.”

Filmen? vel den skal jeg skrive et nytt innlegg om senere, kanskje etterpå. Jeg kan si at det ikke blir et happy innlegg iallefall.

Jeg og emma satt for det meste og laget småvitser og lo av Harry sin høyde under hele filmen.

Og ja jeg gråt når humlesnurr døde.

Emma: Crybaby..

Meg: Nehei*tørkertåre*

Mot slutten av filmen, under en stille scene, lette jeg etter lokket til godteriboksen min. Men under min leting klarte jeg å velte hele boksen over mannen som satt ved siden av meg og utover gulvet.. Se for deg dette;

Stillhet…

DUNK

meg: OH SHIT!

Hele salen snudde seg opp mot meg og emma mens de lo, og jeg lo selv av dumheten min mens jeg skammet meg. Mannen ved siden av meg var rask til å komme seg opp av stolen og ut når filmen var ferdig, og snill som jeg var ble jeg den siste som gikk, siden jeg faktisk bøyde meg ned og plukket opp alt godteriet. Flinke meg** ikke egentlig siden jeg er en idiot som klarte å velte hele dritten in the first place.

Så dro jeg hjem og sov THE END

Good things spread…

Så kom dagen då min film visades på Malmöfestivalen. Fantastiskt rolig att se
på dom stora skärmarna. Bra reklam för både mig och Academedia

Igår var vi på Kontiki, jag har inte vart där sen jag spelade där när Kidman gjorde en spelning där, och om sanningen ska fram vet jag inte om jag gillar stället, det är så himla litet och trångt och svettigt och så luktar det konstigt. Efter det var det i alla fall Smaka där jag träffade världens finaste granne Klara och Hanna och Christians kusin Emanuel, killen med stans största gris tatuerad på magen. Christian tycker att vi ska gå på dejt, men jag känner mig något misstänksam till tatueringen. Kommer kännas konstigt när man ligger där nakna bredvid varandra o ska vara gulliga. Åååååh min lille gris, mitt svin, min lilla kulting. Nej, jag låter det vara så. Vi hade i alla fall två efterfester igår, först en på en stor terass o sen hos Göran, och en var det bara att spatsera hemåt. Då var klockan 7. Idag kanske Cazuma o jag åker till en ö, bor i lada och lyssnar på musik. Men det är inte säkert.

Upptäckte just ett skavsår i naveln, hur det nu kom sig.

Jag har försökt sola ryggen lite sen Jonas så snällt påpekade att jag var lite ojämnt solbränd. Vi får se hur det blir med det, jag tycket det är lite läskigt att ligga på mage, det är någon stor åder som liksom pulserar när jag ligger ner. Väldigt obehagligt.

Pyret har gått o lagt sig längst in i Rhodedendron och hon har grävt ner sig i någon jordhög, ska inte bli roligt att göra rent henne sen.

Nu ska jag öva lite på att prata så att det inte låter läst för det har Jocke berättat är viktigt för mig i framtiden om jag vill ta alla med storm under min jobbintervju. Och så ska jag kanske göra någonting att äta. Dock något annat är mackisar med ketchup.

Henrik (Henrik o jag skulle ta körkort ihop i Karlsborg för en herrans massa år sedan, han tog körkort, jag åker fortfarande kommunalt) frågade mig just hur gärna jag ville ha jobbet jag ska på intervju för. Efter mitt mycket uttömmande svar var han tyst.
“För allt i världen, jag hade dumpat min kille om jag hade någon, sålt min själ, prostituerat mig, flyttat till Bukarest
Typ så gärna”
Henrik själv pluggar i Skåne. Och ja pappa, jag ska fråga om han sett Prinsen.

Och så tänkte jag slutligen bjuda på en bild. Som plåster på såren så att säga. Nej hörrni, det blev ingen bild.

Jätte rolig och fin dag började med att jag vaknade kl 7 ung…
Det är lite ovanligt på sommarlovet men pappa går up vid den tiden hela tiden och nu vaknade jag av han .Inte så farligt faktiskt skönt att vakna tidigt utan att nån väcker en men nå himla “God Morgon God Morgon…”.Jag gick och satt på datorn och spelade lite spel ingen som kör den tiden så inte så kul …
Nu går Mamma och Pappa med Dolly på promenad .Då tar jag lite frukost nu 3 limpor med skinka och ost och lite juice mm .
Nu har Dolly , Mamma och Pappa kommit och mamma som alltid brukar sova längst går upp och väcker Leo…
Leo blev lite sur , men vem blir inte sur när nån sjunger “upp och hoppa ligg ej och dra dig…”.Ironiskt för kl var halv 10 tror jag och mamma brukar ibland såva till 12-13 tiden men ja man sover ju länge på sommarlov och helger …
Jag såver faktiskt också till 12 tiden ibland XD.
Leo längtar väldigt mycket till Harry potter Premiären som vi ska se idag .
Mamma ber om hjälp leo springer ner som vanligt…
Jaha… mamma behöver mer hjälp men vad gör hon hon gör vofflor
Gud så gott … Leo Vispar grädden och mamma har okså köpt jordgubbar till…
Pappa skulle okså vara med och äta vilket är lite ovanligt när det är Vofflor eller nåt liknande…
Spel Spel Spel… hände inte så mycket på ett tag där förns middan den blev väl runt halv 5 ganska stressigt , för att Harry Potter Premiären börjar halv 6 och vi skulle möta syrran och Erik (syrrans pojkvän) utanför bion…
Framme… syrran har pengar till “snaxx” men gud vilken kö till “kiosken” enda uppför trappan … men kön rör sig snabbt för man hinner bestämma sig innan man kommer fram… hmm vad ska jag ha…
en Stor läsk och stor popcorn hmmm…
Men en Medium Popcorn räker nog när man sett hur stora dom är…
-Vad ska du ha? , sa syrran
-En klassiker fast med stor läsk (Klassiker = Medium Läsk och Medium Popcorn).Leo hadde redan bästämt sig för länge sen han skulle ha samma fast medium läsk … Syrran ska bara ha en medium läsk inget mer…
Erik ska inte ha nåt det är lite förvånande för jag skulle inte klara mig på en bio utan lite snaxx och läsk… men ok …
In i salongen fullt med folk och reklam babel babel babel…
Shhh!…
det börjar jag ska inte säga så mycket om filmen då blir det inte nå kul om du inte har sett den .Iallafall den börjar med att Dödsätare andfaller den mänskliga värden men mugglarna kan ju inte se dom…
men Harry kan och Dumbeldore kommer och för han till ett underligt ställe…
när harry kommit till Hogwarts igen har Malfoy lite hyss för sig (smyga runt på slottet och göra underliga saker…).Ron , Harry , Hermione blir kära…
men inte bara av fri vilja…
ah mer skriver jag inte om den :p.
Nu är filmen slut … Ops mamma kommer inte förns om en timme men vi måste gå på toa (lång kö) . Klara …
-Syrran har du ringt till mamma? , sa jag
-Nepp , ska jag det?
-Ne det kan jag göra
585836 men oj glömde 060 skit… 060 pling plong men vad nu sms när jag ska ringa :p. Bla bla bla jaha mamma kommer inte pappa kommer och han har åkt för typ 5 min sen…
vi tar syrran och erik med i bilen så dom slipper  gå hem …
Hej då syrran hej då erik…
Hemma snart är det Sugar Rush på Tv …
sen är det åt annat och sen datorn (nu)

MvH /Sigge

Familien er på ferie, og en viktig begivenhet i ferien er at vi alle drar til en gård der de har islandshester, og bruker en dag på å ri. Ingen av oss kan ri fra før. Pappa red en gang for 32 år sida. Mamma har ridd islandshest før, men har glemt hvordan. Prinsen og Poden er grønne med dyr i det hele tatt (bortsett fra kontakten med den gamle tispa til Venstremannen (Divadatters forlovede), la oss kalle henne Røyta).

Heldigvis har vi funnet et sted der ingen rideerfaring trengs; Skogsbergs Islandshestar (i Vestre Ämtervik, Värmland, Sverige)

Vi hjelper til med hestene først; leier dem ut fra hestehagen, tjorer dem, børster dem fra bringe til bakende, og hjelper til å henge bissel og sal på dem.

Så kommer det store øyeblikket; når vi alle stiger opp, eller blir hjulpet opp, på hestene. Det er flott og spennende, og ikke så lite urovekkende for voksne foreldre som er på dypt vann, sammen med ungene sine. Vi setter oss opp, og Anki, som skal ri sammen med oss, begynner å forklarer hvordan vi får hesten hit og dit, hvordan vi får den fremover og hvordan vi får den til å stoppe. Og viktigst av alt; hvordan vi hindrer hesten fra å spise gress i grøfta.

Poden er bare seks, så han må ri i tau etter Anki. Prinsen er ni, så han får ri selv. Og det går ikke bra. Poden er sur fordi han ikke får ri selv, og Prinsen er så forsiktig med tømmene at hesten hans gjør akkurat som den vil. Den dukker hodet ned i saftig grøftegress, og blir der. Prinsen blir mer og mer fortvila, og til tross for oppfordringer om å bruke muskler, klarer han ikke å styre hesten. Pappa burde egentlig vite bedre; muskler hjelper ikke mot et dyr på 300 kilo, der noen av de sterkeste musklene sitter i nakken. Nakken forblir bøyd mot grøftegresset.

Til slutt må Anki ta Prinsen i tau etter seg også. Prinsen er ganske fornøyd med det. Alt er bedre enn å være prisgitt et fremmed dyr uten språk, men med potensielt ville instinkter …

Mamma og Pappa klarer heldigvis å styre sine beist … eh … hester, og litt etter litt snegler følget seg over jordene og opp mot skogen.

Der får Poden lov å styre selv, noe han gjør med stor glede og autoritet. Han styrer hit, og han styrer dit, og styrer med vilje hesten sin ut i grøfta for å spise. Pappa misforstår, og prøver å gi gode råd, men Poden forklarer enkelt at han vil at hesten skal spise han. Og så styrer han videre, på sin måte, som om han er født til å sitte på hesteryggen.

De griller pølser i skogen, ved et tjern, og koser seg i sommervåt idyll. Det regner lett, men ingen tar skade av det. Å ri på hest i villmarka er alt for spennende til å bry seg med slikt plukk. Dessuten gjør pølser og tursjokolade bålpausen helt prima.

Og så setter de seg opp igjen, og Prinsen er godt fornøyd med å slepe bak guiden fremdeles. Poden derimot, sitter på hesten og stråler av vellyst.

De rir avgårde, og Poden vil gjerne ri først også, noe han bare gjør, helt av seg selv, til guidens store forbauselse. Hun blir faktisk ridende langt bak med sin hest og Prinsen på slep. De rir opp bakkene og fryder seg over naturen og lydene fra hestene, ikke minst prompelydene fra Mamma sin stolte ganger.

Poden blir dratt inn i folden igjen, av Anki, som ikke vil ha noe av at den nybakte “verdensmesteren” (Podens egen beskrivelse av rideferdighetene sine) mister kontrollen når hesten hans skjønner at nå skal de hjem. Han må ri bak, og blir sur som ei potte av det.

Men noe seinere er han knisende fornøyd, fordi han får mulen på sin hest til å dytte til halen til Prinsen sin hest, noe Prinsen selvsagt ikke liker. Poden styrer hestemulen frem og tilbake, og kniser fornøyd. Muligens er det dette som får Prinsen til å gå med på å ri selv litt etterpå.

Det fikser han. Så det er et fornøyd følge som vender tilbake til gården; alle rir selv, alle er slitne i rumpa og alle kjenner at denne dagen har vært noe helt spesielt.

Hestene blir strigla. Noen kyllinger blir kost med. Vi takker Anki for turen. Pappa roser henne litt, for hun var flink med både hester og folk.

Og så er dagen over. Fire såre rumper setter seg inn i bilen for å kjøre hjem, men når Pappa lar falle en bemerkning om det, blir det dårlig mottatt i baksetet. Prinsen syns all prat om tiss og rumpe er pinlig, så han himler med øynene over Pappas pinligheter. Og Poden er “verdensmester til å ri”! Det holder han hardnakket på, og følger opp med å erklære: “Så jeg har ihvertfall ikke vondt i rumpa! Ikke i det hele tatt! Jeg får ikke vondt i rumpa av å ri, jeg”!

Mamma og Pappa ser på hverandre, og smiler. Slik er det bare.

Bäste Tom,

När jag träffade dig första gången körde du en liten handbyggd Austin Martin. Du hade satt in små smäckra högtalare och spelade Suzanne Vega på högsta volym. Du var oklanderligt klippt, effektivt klädd och otroligt snygg. Alla tjejer ville ha dig, men jag fick dig. Första natten tog du hand om mig som jag aldrig förr blivit omhändertagen. Du släckte eldar jag inte ens visste fanns. När vi skulle skiljas nästa morgon plockade du en ros från grannens trädgård, mitt framför ögonen på granntanten, och gav mig.

När vi sågs nästa gång hade du köpte en t-shirt till mig där det stod “Hands off. This is Tom´s property”. Jag skrattade och drog den på mig. Mer och mer blev jag din. Jag var så förälskad att jag inte kunde tänka på något annat än dig. Jag märkte knappt att du då och då fällde små, små korrigerande kommentarer. “du passar bäst i långt hår”, “du är fin i kjol, det borde du ha oftare”, “jag är lite noga med bordsskick”, “jag läser bara SvD” och “din vänner är dem inte lite…?”.

Och jag lydde. Jag lät håret växa, jag klädde mig i kjol eller klänning, jag åt ordentligt, bytte från DN till SvD och från mina vänner till dina vänner.

Varför lät jag dina åsikter styra mitt liv? Jag var mycket ung. Utan mina vänner blev jag beroende av dig. Du sa det aldrig rakt ut, men om jag inte anpassade mig blev du sur och distanserad. Jag var rädd att förlora dig och anpassning tycktes som ett litet pris i sammanhanget. Även om den gav mig en vag förnimmelse av obehag som jag inte riktigt kunde formulera för mig själv.

15 år och två barn senare lämnade jag dig. I takt med att våra döttrar började bli äldre frågade de vad jag, Caroline, tyckte och tänkte. Och när jag inte kunde svara utan att upprepa dina åsikter, förstod jag att det var dags att gå. Livet hade blivit på tok för magert utan mig själv. Och relationen till barnen var inte förhandlingsbar. Den gick före allt. 

Vad jag inte visste var hur lång tid det skulle ta att få dig ur mitt system. Till en början visste jag inte ens hur jag skulle inreda min lägenhet. Eller vad jag gillade för mat. Än mindre vad jag uppskattade att jag göra på fritiden. Då kom ilskan. Jag var arg på dig för att du vad gjort mot mig. Jag var arg på mig själv för att jag vad jag låtit dig göra mot mig. Ilskan måste ha förvånat dig. Du hade aldrig under våra 15 år sett mig arg. 

Nu har ilskan lagt sig men jag tillåter dig aldrig upprepa dina övergrepp. Det är därför jag ber dig stå kvar på tröskeln när du är här för att hämta något. Det är därför jag ber dig gå när du kommenterar färgen på mina väggar och valet av parkett.

Det är över nu. Du äger inte längre mig. Du kan inte längre påverka mina val eller mitt humör. 

Lugnet har lagt sig.

Äntligen.

/Caroline

PS. Det här inlägget är inspirerat av Wheelforces Medias inlägg om energitjuvar. DS.

Gamle Rynkemor ligger for døden. Mamma og Pappa forteller guttene at hun er gammel og skal dø nå, og får dem til å tegne fine vårtegninger til henne. Poden klager fælt over nødvendigheten i en tegning til Rynkemor, men den blir jo både fin og ferdig til slutt, og da er han fornøyd.

For da kan han spille det nye dataspillet sitt … tror han.

Men neida; da drar Mamma og Pappa guttene med på sykehuset for å besøke Rynkemor. Og der ligger hun, rynkete og innsunket, koblet til masse maskiner, og ligner på noe fra Star Wars. Men det er ikke fres nok i henne til at det virkelig er Star Wars, selv om hun puster tungt og surkler som en Darth Vader. De gir henne tegningene, og så gjemmer den ene seg bak ei bok og den andre bak en stol.

Poden sitter på gulvet bak stolen til Pappa, og hvisker om ikke de skal dra hjem snart. Pappa svarer ikke. Han er opptatt av å snakke med Rynkemor, som har fått av seg pustemaska nå. Han spør om hun er redd, og hun sier at innimellom er hun det, ja. Hun er sliten, grå i fjeset, og har bedt om å få slippe flere forsøk på å holde henne i live. Det gjør ikke fysisk vondt, men det gjør psykisk vondt, sier hun.

Poden hvisker at han gleder seg til å spille dataspillet sitt, og spør om de ikke skal dra snart …

Pappa synger en gammel sang for Rynkemor, en hun har lært ham; Danse mi vise av Einar Skjæraasen. Rynkemor synger med på refrenget, og Mamma sitter ved siden av og gråter. Når de kommer til siste verset blir Rynkemor stille, og Pappa har problemer med å holde stemma stødig:

Somme er fattige,
somme er rike.
Bere tel slut
er vi jamsis og like.
Vegen er lystig,
og vegen er vrang.
Danse mi vise,
gråte min sang.

Det blir stille. Pappa ser Rynkemor inn i øynene, men hun lukker dem og puster tungt. Bak ham hvisker Poden; Skal vi dra hjem nå? Pappa snur seg og sier de må bli ei stund til, så ikke Rynkemor må ligge aleine her. Poden går med på å tegne litt. Prinsen sitter bak boka si, og Rynkemor sier noe om at han ligner på henne, fordi han forsvinner inn i boka. Han ser opp, sier “åh”, og fortsetter å lese.

Rynkemor spiser litt, mens Mamma og Pappa ser på. Det er ikke så mye mer å si. De sitter bare stille, og hjelper henne med å tørke opp litt søl. Hun skjelver på hendene. Pappa tar henne i ene hånda og sier de er glade i henne. Bak stolen hans tegnes det stjerneskip som skyter hverandre ned med små laser-lyder; Tjing-tjing! Tjing! Ptsjouh!

Etter maten er Rynkemor sliten. Øynene hennes virrer, slik de gjør når lungene ikke klarer å kvitte seg med den brukte lufta. Hun trenger maska igjen. Sykepleieren kommer og fikser det. Mamma og guttene sier farvel. Fra Poden kommer det et hjertefølt Jess! når han skjønner at nå skal de hjem. De gir klemmene sine til Rynkemor og går. Pappa blir sittende og vake over henne. Rynkemor lukker øynene og lar pustemaskina hjelpe seg. Han finner ei av bøkene hennes, og leser litt.

Pappa tenker på den yngste sønnens overfladiske møte med døden, og husker seg selv i lignende situasjoner som barn. Det å se noen dø er ikke noe barn bryr seg så mye med. Er for lite action i slikt, og døden er for fjern til at de forstår hvor endelig den er. Så møtet med døden blir en liten prøvelse foreldre skaper for dem. Han smiler.

Og så ser han på Rynkemor, liten og innsunket, pistrete i håret, med mørke blodårer liggende utenpå de magre hendene. Lyden fra pustemaskina går i takt med det smale brystet hennes, som hever seg og senker seg.

Det gjør psykisk vondt å se henne så liten og sårbar. Han holder på boka, leser litt, kjenner seg rolig og skjør på en gang. Lar Rynkemor hvile så mye hun kan. Hun har i hvert fall fått se guttene …

Som den observante leser sikkert skjønte av forrige blogginnlegg har livet mitt blitt kidnappet av jobben, og blogging blir en risikosport når hjernen er såpass nær overspenning/livsfare. Kjenner allikevel at det er et par ting jeg mener tilstrekkelig mye om til at jeg er nødt til å skrive en setning eller to.

Jeg skulle likt å se overskriftene hvis det var en imam eller en annen muslimsk leder som uttalte det paven gjorde under sitt besøk  i Afrika denne uken : “Kondomer hjelper ikke mot HIV/Aids, tvert imot,åndelig oppvåkning er det som må til.”

15-16 åringer er rare. Enough said.

Jeg ser det som et motsatt gudsbevis (hva heter det? Et bevis på at Gud ikke finnes m.a.o) at dagen etter at jeg for første gang kjenner solen varme ryggen min mens jeg krysser skoleplassen så snør det. (Og til de som ikke er enige, ok! Hvis det finnes en Gud som tillater sånne ondskapsfulle tvister, så kan der få beholde han for min del)

Kristin Clemet mener at lærernes syting (damen har nerver av stål) om hard arbeidssituasjon er det som gjør yrket lite attraktivt for nyutdannede. Ja, det er det som er problemet.

Jeg syns den lovede prinsen lar vente på seg. Var det noengang et tidspunkt jeg trengte å bli reddet av en prins så var det vel i disse dager. Blander jeg sammen prinse og heltebegrepet litt nå? Kor e alle heltane?

Edit: Og tagginga på dette innlegget ble ikke noe særlig høytravende.. Livet og paven, lizzm.

Var bjuden till Peter “Prinsen” Nordins nya champagnebar häromdan, vilket var ovanligt smart drag eftersom jag har en vit vecka.

Nåväl, den nya baren ligger i källaren och har samma nikotingula färg som systerkorgen Zink runt hörnet. Trevligt inrett, gott käk och personlig personal. Kan vara värt ett återbesök även om man måste pröjsa för soveln själv.

Det var kul att lyssna på när Nordin höll låda med sin fylliga röst. Han påminner inte lite om pappa Leon, reklamgurun, som också gillade att hålla låda. En gång på en paneldebatt blev han tillsagd att hålla tyst för att de andra skulle få en syl i vädret.

Leon, alltid det oskyldiga barnet, utbrast ärligt och uppriktigt:

- Men varför då? Jag är ju rolig att lyssna på.

Det er helg og snø, og familien drar på aketur. Det kunne vært en skitur, selvsagt, men akkurat denne dagen blir det aketur, fordi Divadatter og Venstremannen og tante Kry og alle skal være med, og det er ikke alle som har ski.

Skullerudstua ligger fint til for den som vil komme seg ut av Tigerstaden, uten å ha annet enn offentlig mobilitet. Så gjengen samles der, og marsjerer oppover bakkene med akebrett og sekker og glade utrop. Det løpes og danses i snøen, kastes snøball og formes stadig nye kalde allianser. Alle får sin del av iskrystaller i ansiktet, og alle som er med på leken tåler steken … nesten. På et punkt blir Prinsen sittende i snøen, litt stille, fordi han fikk en håndfull snø i nakken. Ille nok å få det i fjeset, men nakken er verst. Snø som smelter og renner ned ryggen er ikke bare behagelig.

Han blir resolutt løftet opp, avkledd og skrubbet ned, før han igjen påføres tykke lag med konfeksjon og kan fortsette turen. Det lysner snart for den unge prinsen, når Pappa erklærer “reservetank-pause” og drar frem tursjokoladen. Sittende på akebrettene smatter de på sjokoladebitene, ser på den snøkledte skogen, og forteller håpløse vitser (som heldigvis ikke alle har hørt). De ler uansett, fordi det er deilig å være i skogen en snødag.

De fortsetter den tunge oppfarten, med akebrettene på slep. Vel fremme på toppen, med utsikt til en alle tiders gedigen aketur ned igjen, lages det noen småbakker som ungene kan leke i (sammen med tante Kry), og Pappa tar frem ved fra sekken. Her skal det grilles pølser! Jippiii!

Men akk; han har glemt fyrstikker! De skrekkslagne ansiktene til Poden og Prinsen er ubetalelige, men heldigvis av kort varighet. Tante Kry røyker jo, og kan bidra med en lighter til opptenning. Det blir fyr på det lille bålet i snøen, og Pappa og Venstremannen går i skogen for å spikke pinner. Mamma sitter frossen igjen ved bålet og passer på, mens Poden og Prinsen og Divadatter og Tante Kry går til toppen av en liten bakke like ved, for å gjøre nok en eskapade i løssnøen. De kommer nedover som ei veldig lokal snøføyk, og dukker leende opp når snøen legger seg nederst i bakken, alle fire dekket av hvitt fra topp til tå og skjønt enige om at det der var en vanvittig bra aketur.

Jada, sier Pappa, men bare vent til vi skal kjøre tog ned igjen. To kilometer akebakke er noe helt eget, vet dere …

De setter seg rundt bålet med pølse på pinne. Det grilles og snakkes, og pusten står som hvit røyk fra munnene deres. Pølsene forsynes med potetkaker, selvsagt. Pappa er ganske klar på at potetkaker er langt å foretrekke fremfor vanlige hvetelomper, og han får rett av alle i følget. Det ER bedre!

Prinsen får ei svartsvidd pølse, som han holder opp i lufta, mens han lystig erklærer:

- Dette er pølsenes første svarte president!

De andre stopper å tygge, ser på hverandre, og på han, før de bryter ut i skoggerlatter. Prinsen har virkelig slått til med turens mest minneverdige sitat! Han får et skulderklapp av Pappa, og noen anerkjennende nikk fra de andre voksne, men mest er det nok latteren som gleder ham. Hans ekskursjoner ut i komikkens intrikate landskap begynner virkelig å slå an nå, og når han attpåtil klarer å blande aktuelle politiske saker inn i sin humor, da får det Pappas idealistiske hjerte til å banke litt ekstra.

Pølsene glir ned, sammen med toddy fra tante Kry, noen appelsiner, litt salat (som Mamma selvsagt har med, siden hun er en disippel av Grethe Roede for tida … igjen). og noen enorme sjokoladekjeks Venstremannen har kjøpt på Deli de’Luca nedi byen. Det er virkelig topp å sitte i snøen og gasse seg slik. Pappa ser på Poden og Prinsen, og gleder seg over deres totale tilstedeværelse i dette vinterlige eventyret. Slik tblir det minner av, vet han, og han vil gjerne at ungene hans skal ha med slike minner.

Mamma ser lykkelig ut også. Hun får gått en del i snøen i dag, noe ledestjerna Grethe Roede gir masse kudos for (mulig det ikke heter “kudos”, forresten, men “kosemerker”). Det er nytt møte i fettsvinn-gruppa hennes dagen etter. så dette gjør mirakler med motivasjon og samvittighet og (muligens) vekta. Divadatter sitter og holder rundt Venstremannen sin, og tante Kry virker helt oppglødd over det hele. Ai-ai-ai, ingenting er som opplegg der alle parter er helt og holdent lykkelige!

Og så kommer tida for å dra tilbake. De slukker bålet og sparker snø over restene. Rydder alt som er av søppel opp i sekken, og snører igjen alt som kan snøres. Her skal det kjøres akebrett for alt hva remmer og tøy kan holde. To bratte og lange bakker, harstampet, med et lite lag snø på toppen, og ei flate mellom som de kanskje kan klare uten å stoppe. om de får fart nok. De satser på stor fart og overlater styringen til høyere makter (nei, ikke Grethe Roede).

De setter seg på varepulkene (lange akebrett) og hekter seg sammen i et tog med seks stykker. Bak seg har de et løst slengende akebrett og Mamma på en ratt-kjelke (snowracer). Mamma er ikke hektet sammen med toget. Hun er skeptisk til å sitte sammen med de andre i et tog hun ikke tror noen kan styre. Hun skal vise seg å få rett i denne antagelsen (og feil, for det er faktisk morsomt å forulykke i løssnø).

Starten er treig. De har satt seg ned på de to varepulkene litt for langt unna den egentlige starten på bakken, og må dytte en del før de endelig begynner å sige fremover. Mamma venter til de er godt i gang, før hun kommer etter, bremsende med kjelkens kraftige (og bråkete) snøbrems. Toget skyter fart etterhvert, og huiingen fra passasjerene stiger i styrke. De er i sannhet passasjerer alle sammen, for alle forsøk på styre doningen viser seg å være fullstendig nytteløse. Doningen holder stø kurs først, men så skjærer den ut, treffer en kant og skjærer tilbake. Det begynner å gå opp for passasjerene at dette umulig kan gå bra hele den lange bakken ned. De humper over noen små bulker i bakken, får større fart igjen, og skrenser så med ustoppelig momentum rett mot småskogen!

Hoiingen deres forvandles til et frydefullt vræl. De treffer en snøkant rett foran småskogen, letter og flyr inn mot et tett buskas av fingertykke seljer. Snøen slår opp som et beskyttende slør over det som nå skal skje …

Det som skjer er et mirakel! Et mirakel!

Alt blir hvitt. Ingen ser noe. Det er kun gravitale og sentrifugale fornemmelser som forteller passasjerene på det avsporede toget hva som skjer. Varepulkene treffer seljeskogen med bunnene først. De fleksible seljespirene legger seg langsomt under vekta fra full-lastede varepulker. Midt i det hvite opplever passasjerene et øyeblikk av myk “vektløshet”, idet toget deres rolig settes ned i løssnøen og blir stående. Noen seljeskudd reiser seg på begge sider av dem, og snøen legger seg. Passasjerene har stoppet å skrike, i ren forbløffelse over den underlige fornemmelsen når selja tok imot og satte dem fra seg så uventet omsorgsfullt. De sitter der, dekket av snø og fyllt av himmel.

Mamma har bremset opp i kanten av veien, og spør bekymret hvordan det går.

Da begynner alle å le. Det sprudler opp i dem, ustoppelig som ei sjampagneflaske. De ler i lettelse og glede over dette mirakelet! De holder rundt hverandre og koster vekk snø, og ler. De strever seg ut av varepulkene, og faller i snøen, og ler. Dytter hverandre og snakker i munnen på hverandre om hvor helt utrolig det der var, og ler enda mer. Mamma syns de er gale, og mener de må skjønne at dette kunne gått veldig, veldig galt.

Det forstår de, de voksne i hvert fall, men de bryr seg ikke, for dette var et mirakel de gjerne lever farlig for å oppleve en gang til …

De kaver seg ut av løssnøen og småskogen, og inn på veien igjen. Nok en gang lager de tog og setter avgårde. Det går et stykke nedover, men så kommer flata og farten svinner. De prøver å dytte, men det hjelper ikke. Varepulkene er ikke veldig glidevennlige, egentlig, så de trenger en skikkelig bakke for å komme noen vei. De går bort til neste bakke, der Mamma venter. Hun er bekymra, for denne bakken er enda brattere, og den har et elvegjel på ene sida. Mulig at minsten skal ake med henne, slår hun frempå om …

Minsten, Poden, som vanligvis griper enhver anledning til å gjøre ting med Mamma (også omtalt som “Kosemamma” og “Verdens beste mamma”), vil ikke. han blir faktisk fornærma over muligheten for at han ikke skal få være med å kjøre tog en gang til. Så de setter seg oppi vareuøkene igjen, sikter fronten inn på omtrent midt i gata de nå skal ake ned, og dytter fra.

Denne gangen er de “heldige” og får styrehjelp fra en langsgående kant i snøgata. De skyter nedover som en torpedo fra andre verdenskrig, og ser tyske soldater og motstandsfolk i nikkers sprette til alle kanter, i frykt for den samlede tyngden som kommer vrælende nedover bakken. Divadatter mister faktisk nerven sin, og setter en fot ut i snøen for å bremse. Det hjelper ikke (og Pappa brøler at det er farlig), men det gir dem alle et iskaldt gyv av snøkrystaller rett i ansiktene. Poden, som sitter fremst mellom beina til Divadatter, begynner å hyle av den isende smertedusjen.

Men toget lar seg ikke stoppe av hensynet til hylende femåringer. Det stopper ikke for noenting. En fremmed mamma med akebrett og unge kaster seg til sidenmidtveis i bakken, men opplever at akebrettet deres rives ut av hennes hånd og blir med toget nedover. Det legger seg over Poden som et beskyttende panser, og blir med helt til bunnen av bakken. Ingen av passasjerene ser egentlig hva som skjer nå, men nederst i bakken er det en sving som ingen av dem kommer til å ta. Toget av to varepulker, to barn og fire voksne, skyter rett frem, treffer nok en gang en snøkant og letter …

Denne gangen er finnes det ingen småskog til å ta imot dem. De skyter ut i fri luft og lander i en unnabakke som leder rett ned i et bekkefar. De sklir ned bakken, i løssnø nå, stopper på kanten av bekken, og så, uten at de rekker å skjønne hva som skjer, eller hindre det, vipper varepulkene over til sida og tipper dem alle på hodet i den iskalde bekken!

De vræler virkelig nå, og oppe i skiløypa står det et dusin bekymrede skiløpere og rister på hodet over det de har vært vitne til. Makan til dumskap og ansvarsløshet!

Men i bekken fortsetter dumskapen! De begynner faktisk å le! De kaver seg i land, og er dryppende våte, og kalde som fy, men de ler! Pappa forstår at selv om ikke alle er gjennomvåte, vinterkledte som de er, er det likevel viktig å komme seg raskt til bilen nå, og hjem, til et varmt bad og varm sjokolade, og tørre klær. Han får dem med seg, leende, opp i skiløypa, og så går de så fort de bare kan mot bilen. Men de smiler og ler, og er opprømte over det de har opplevd. Det er ingen tvil om at DETTE var tidenes aketur!

Mamma går også sammen med dem, kjeftende full av bekymring for de små. Pappa holder tann for tunge, og smiler over hennes (rettmessige) bekymringer. Han tenker mer på Poden, som fikk hele snøføyka i fjeset, og håper det ikke stopper den lille fra å ville ake mer. Men fra Poden kommer det plutselig et utsagn som får alle de voksne til å heve øyebrynene:

- Neste gang vil jeg ikke sitte foran! Da vil jeg sitte på det bakerste akebrettet!

Han er med andre ord villig til å bli med på denne galskapen igjen! Fantastisk! Pappa er over seg av lykke og stolthet over å ha satt til verda en slik hardhaus!

Gullegrisden

Ska man äta semla så ska man göra det med hela hjärtat!

Mamma fick fina blommor!

Prinsen får presenter för han fyller 3 år!

Och så har vi jag som alltid ska göra miner…

]]> http://spilliv.wordpress.com/2009/01/05/jakten-pa-humoren/ Mon, 05 Jan 2009 15:17:23 +0000 Tomas http://spilliv.wordpress.com/2009/01/05/jakten-pa-humoren/

Poden og Prinsen og Pappa kjører trikk.De skal besøke Besta på sykehuset. Hun har fått lungebetennelse. På trikken sitter Prinsen og følger med på en plansje som viser stasjonene på banen. Poden og Pappa ser på folkene på banen. Det kommer inn ei barnevogn med en baby oppi. Poden forteller Pappa at han har sluttet med bleier “for lange siden”. Pappa nikker og sier at ja, Poden er ingen baby.

- Ikke Prinsen heller, sier Poden.

Da prøver Pappa seg på en morsomhet:

- Poden, hør her …

Pappa vinker ham til seg, for å hviske noe i øret hans:

- Når Prinsen har bursdag kan vi pakke inn ei bleie som en presang! Og så gir vi den til ham som bursdagsgave! Da blir han sikkert veldig overraska! Det blir morsomt!

- Nei!

Poden er ganske klar. Bleier er ikke morsomme! Han kan ikke tenke seg å gå med bleie selv (sluttet for mange, mange år siden), og dermed er det helt utenkelig at det kan være morsomt å gi bleie i presang til storebror. Bleier er ikke noe man spøker med til en femåring!

* * *

Så kommer de frem til sykehuset, og der finner Poden ut at det er veldig morsomt å tulle med Besta. Han gjemmer seg bak stolen, og stikker hodet frem og sier “Bø!”, og da skvetter Besta! Det er kjempemorsomt!

Pappa skjønner at det er mye morsommere å si “Bø!” enn å gi bleier i presang til storebror. Å gjøre ting som får voksne til å reagere er helmax for en femårig pode.

Prinsen på si side er mer opptatt av å fortelle en vits til Besta. Han er veldig opptatt av å fortelle vitser for tida, og gjør det med stor flid:

- Besta, har du hørt den om to tomater som skulle gå over veien?

Besta nikker medgjørlig. Men det feiltolkes av Prinsen:

- Har du?

- Nei!

Besta rister på hodet. Prinsen bøyer seg frem og forteller:

- Det var to tomater som skulle gå over en vei. Og så gikk de over da … og så kom det en bil … øh, nei … og så ble den ene overkjørt … av en bil!

Han ser på Besta, som nikker og gjentar at den ene tomaten ble overkjørt av en bil, og spør hva som skjedde da?

- Da sa den andre tomata at “Kom igjen ketsjupp!”

Besta og Pappa ler høflig, slik voksne ofte ler når unger prøver seg i humorens vanskelige landskap. Men Prinsen er ikke ferdig:

- Ja, fordi når tomata blir overkjørt så blir den liksom ketsjupp da, vet du! Fordi den er skvisja utover! Skjønner du? Så derfor snakker den andre tomata liksom til ketsjuppen!

Og så ler han!

Da ler Poden også, av den enkle grunn at latteren til Prinsen er et tydelig signal om at noe er morsomt. Poden syns det er morsomt å le! Ikke minst å le sammen med storebror! Da liker han seg ekstra godt. De ler med hikst og hyl og åpne ansikter. Pappa misunner dem litt. Hikstende barnelatter er langt å foretrekke fremfor høflig voksenlatter.

Men han og Besta kan le litt hjertelig de også, over disse ungene sine forsøk på å lære seg humor. Humor læres ved å herme, og hermingen kan være litt komisk i seg selv …

Dessuten er det lite som er så smittende morsomt som barnelatter!

Visst du att de som har protesterat i Bangkok de senaste månaderna har fått betalt. Jag tycker att det är för djävligt att demonstranterna fått betalt. Upp till 1000 Bath per dag, ca 220 SEK. Riktigt vem det är som betalar är oklart, men visst är det ironiskt att de protesterar mot en regering som de anser vara korrupt och själva kan de tjäna mer pengar på att sitta av tid på flygplatsen eller utanför parlamentet än att jobba.

Det går rykten om att det är vissa inom kungafamiljen, drottningen typ, som har varit med och betalat. Drottningen har bevisligen betalat sjukhusräkningar för många av de demonstrerande som blivit skadade. Ett annat rykte säger att det är nu en djup spricka i kungafamiljen. Kungen och en av prinsessorna på ena sidan som ville gå ut och säga att nu får det vara nog. Men kronprinsen och mamma Drottningen sa ifrån. Det skulle också vara en av anledningarna till att kungen avstod från att hålla sitt traditionella födelsedagstal igår. Nu stod prinsen där och sa att kungen var så svag att han inte orkade…

The story goes on….