Och så vidare, here we go again.

Alltid, alltid älska eller hata. Aldrig någonting mitt emellan. Alla synas nogrannt och bedöms för att sedan kategoriseras till ofelbar eller värdelös. Ingen mitt, inget medeltal, bara fruktansvärt många ytterligheter ryms i min förvridna hjärna. Det är som att den har blivit oåterkalleligt sned, och bara kan förnimma saker och ting ur ett negativs perspektiv; svart eller vitt, svart eller vitt, svart eller vitt. Varm, kladdig kärlek eller vitt, kallt hat. Varmt eller kallt, aldrig ljummet. Alla i min närhet ska antingen sitta på en piedestal eller ligga platt på rygg, ingen kan vara både och, de orden finns inte i mitt ordförråd, både och. Nej.

Alla dessa problembeteenden, jag känner dem såväl, så mycket Mig. Standardformulär 1A borderlineproblematik, det är jag. Jag vet om dem, jag vet att jag har dem, jag gör om dem igen och igen och igen. För att ändra ett beteende krävs insikt (jag har!) och att man upprepar det nya beteendet tusentals gånger (har jag inte gjort) innan det blir till en vana, en självklarhet. Men jag har inget nytt beteende, nej, inget. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag vet bara att jag måste byta ut något, men inte till vad. Vad sätter man in istället för ett problembeteende? Ett Normalt Beteende? Kan man köpa ett färdigt sånt, bara att plugga in liksom?