Med anledning utav SD:s partiledare Jimmie Åkessons omtalade debattartikel i Aftonbladet i förrgår så kommer här några fakta om islam och många muslimers inställning till andra människor.

Dessa fakta har jag hämtat ifrån en utav kommentarerna till det inlägg som finns på http://www.photoimagine.wordpress.com/2009/10/19/tystnaden-ar-bruten .

Men innan jag publicerar dessa fakta så ska jag bara nämna att Justitiekanslern (JK) Göran Lambertz i en intervju i går dementerade att han kommer att inleda en förundersökning emot debattartikeln som Jimmie Åkesson i förrgår skrev i Aftonbladet.

Han kommer alltså inte att göra någonting åt det hela. Det här innebär alltså att de 9 anmälningar om hets mot folkgrupp som hitills har kommit in emot Aftonbladet och även Jimmie Åkesson (den emot Jimmie Åkesson stod Sveriges muslimska förbund för) inte kommer att leda någonvart.

Så Centrum mot rasism (CMR) och andra som har skickat in anmälningar om hets mot folkgrupp och en massa annat till JK kan nu ta sig rejält i brasan, för deras antidemokratiska tilltag hade uppenbarligen ingen effekt.

Däremot visar dessa människor, även de som inte hade skickat in anmälningar men som anser att SD inte ska få komma till tals, någonting mycket intressant.

Vad är det då? Jo, följande: De känner tydligen inte till att Sverige har någonting som heter pressfrihet och tryckfrihet.

Eller också vet de det, och vill förinta den helt och hållet.

Vad är deras inspirationskälla? Är det möjligtvis ett land som Burma?

Det framkom också igår, bl a i olika artiklar på Newsmill, att det inte var Jimmie Åkesson som har skrivit rubriken till debattartikeln, däremot var det Aftonbladet själva som hade skrivit den.

Men varför? Jo, därför att de ville sälja fler lösnummer. En annan orsak var naturligtvis också att de återigen försökte smutskasta Sverigedemokraterna.

Jimmie Åkesson tog igår kontakt med Aftonbladet och krävde att de skulle ta tillbaka rubriken. Aftonbladet vägrade att göra detta.

Visst, att det finns tidningar som är betydligt mer populärare än Aftonbladet är inte särskilt märkligt, alla kan ju inte ha samma popularitet.

Men att Aftonbladet hade SÅ dålig popularitet visste jag faktiskt inte.

Angående de källor som Jimmie Åkesson stödde sina uppgifter på i artikeln så uttalade sig igår en politiskt korrekt journalist (eller en riksdagspolitiker, minns dock inte riktigt vilket eftersom jag mest minns hennes ord) i en artikel i Aftonbladet eller annan politiskt korrekt media.

Om det här med att Sverige har mest våldtäkter i hela Europa sade hon följande:
-Ja, men att det sker så många våldtäkter i Sverige är ju bara bra, för då blir fler mer benägna att anmäla dem.

Detta uttalande är bara ytterligare ett exempel på att många politiskt korrekta TOTALT saknar medkänsla och sunt förnuft emot människor som utsätts för olika brott.

Vidriga och avskyvärda personer som hon som sade detta önskar jag en “härlig” och extremt brutal våldtäkt som begås utav sisådär 10 våldtäktsmän.

Vid närmare eftertanke så har jag för mig att det var den avskyvärda journalisten Lena Melin på Aftonbladet som sade detta “trevliga” lilla uttalande.

Men nu till de fakta om islam och många muslimers inställning till andra människor. Varsegoda, här kommer de:

De första källorna till islams sanna natur är de senaste surorna (det vill säga, de sista som nedtecknades rent kronologiskt, de som med andra ord skrevs ner efter att Muhammed erövrat Mecka) i Koranen, samt först och främst de traditioner om Muhammeds egna ord som nedtecknade i de s. k. Haditherna (de skrevs ner i de två seklerna efter Muhammeds död, de styr en muslims vardag och liv i detalj, de är MINST lika viktiga som Koranen), varav de främsta är Sahih Bukhari och Sadih Muslim.

Där finns bland annat att läsa: “o muslim, en jude gömmer sig bakom mig – döda honom!”
Det var inspelningar av dessa verser från Sahih Bukhari som såldes på Södermalmsmoske’n för några år sedan. Dessa ord skrevs ner sisådär 1200år innan staten Israel existerade.

Om ni undrar om jag har kollat upp att det som stod i kommentaren är sant så, ja, det har jag.

Dessutom känner jag sedan tidigare till det här som skedde i Södermalmsmoske’n.
För i samband med det så såg jag nämligen ett seminarium som gick i SVT, närmare bestämt i kanal 1.

På detta seminarium talade bl a en judisk professor, han talade svenska utan brytning om nu någon undrar och han talade även flytande svenska.

Han sade bl a följande: -Det är inte de svenska nazisterna som är hotet mot de judar som finns i Sverige, det är de muslimer som finns i Sverige.
-Det finns en moske’ här i Stockholm på Södermalm där det helt öppet säljs kassettband med grov antijudisk hatpropaganda. Och varken politikerna eller polisen gör någonting åt detta.

Läs även Jimmie Åkessons artikel på Newsmill, där han bl a förklarar syftet med debattartikeln i
Aftonbladet.

Direktlänk till artikeln på Newsmill: http://www.newsmill.se/artikel/2009/10/19/aftonbladet-forvranger-min-debattartikel

Läs även en artikel från idag i Fria Nyheter där bl a Sverigedemokraternas pressavdelning går igenom de 20 punkter som Aftonbladet tar upp, med kommentarer från partiet:

http://frianyheter.wordpress.com/2009/10/21/akesson-jag-har-belagg-for-mina-pastaenden/

Da er sommerleiren over, og her kommer blogginnlegget som dere alle sammen har ventet på…

For meg startet hele leiren allerede Tirsdag 14, da dro nemlig jeg avgårde, og møtte Lea, Julie, Una og Lise, vi skulle alle sammen være hos Lea til Onsdagen, da vi dro til Oslo, for å være med på midnattspremieren, men det kommer jeg tilbake til :p
Jeg møtte Lea og de andre I oslo, etter at jeg hadde vært litt sammen med noen jenter fra Nettby.
Etter å ha vandret Oslo rundt noen timer, sammen med Miriam, (Vi møtte også på Marion men det var så kort), dro vi hjem til Lea, vi hadde det kjempegøy, hadde jo planer om å ha HP-maraton, før Midnattspremieren på Onsdag, men det gikk heller dårlig, da det plutselig bare var noen timer til vi måtte stå opp, så vi bestemte oss bare for å se OOP/HP5 da det er filmen før HBP. Etter at vi hadde sett den ble det noen timer med søvn, I alle fall for meg, jeg mistenker de andre for å ha sovet noe mindre, da jeg våknet med maling I ansiktet..

Onsdag dro vi inn til Oslo for å møte flere folk som skulle være med på midnattspremieren, vi var ett ganske stort gjeng fra GS som skulle spille dødsetere, som sto å holdt fakler under åpningen av filmen.
Høydepunktet kom etter at jeg, Ina og noen til hadde sneket oss bort dit tvillingene skulle være, og hadde snakket med ei dame, som lovde at hun skulle prøve å skaffe oss autografer, noe hun klarte, og vel så det. Vi fikk nemlig plutselig beskjed om at alle ”dødseterne” fra GS kunne komme å bli tatt bilde av sammen med Oliver og James Phelps (Noen som kan skaffe meg de bildene forresten?) Når vi var ferdig med å ta bilder sammen med de, så fikk noen av oss (deriblant meg) klem fra BEGGE tvilingene! De virket utrolig hyggelige, også flirte de litt sjenert når noen av oss begynte å hyle å hoppe opp og ned etter å ha fått klem..
(Her kommer det ett bilde etterhvert)

Etter filmen ble jeg med Benjamin til Notodden, og på Torsdag dro vi til Brattrein for å gjøre det helt klart til sommerleiren! Det ble mye stress, men det var kjempegøy!

Dag 1:

Fotograf Nabi

Fredag startet leiren, jeg og Benjamin kom litt over 9, og møtte de andre I stabben, for å ta ett siste overblikk og fikse de aller aller siste småtingene, den neste som kom var Nathalie, jeg løp hele veien opp til busstoppet for å hilse på henne! Jeg har virkelig savnet den jenta!

De siste elevene kom vel I 2-3 tiden, og klokken 4 var det middag, før vi gikk ned til Notodden for å dra på gompekino.

Fotograf Rita Slita

Jeg måtte opp på scenen foran alle gompene og mine medelever og lærere, for å ønske dem velkommen, før plutselig professor Slur dukket opp rett bak ryggen min, og skremte meg ned fra scenen. Han hadde nemlig fått tak I ett par tryllestaver, og måtte dra noen elever opp på scenen og kjefte litt på de, før filmen kunne starte.. Heldigvis hadde alle gompene blitt forfloket før de slapp inn på kinoen, så de har nok trodd at alt sammen bare var skuespill. De er faktisk innmari lettlurte, skjønner dere.

Fotograf Southa

Etter filmen bar det tilbake til Galtvort, hvor vi fikk litt kveldsmat, og da jeg kom opp på rommet etter det så oppdaget jeg at den gompiske fonelontingen var borte.. Du vet, den tingen de bruker til å snakke med andre I.. Tlefon var det kanskje? Jaja, samma det.. Den var I alle fall borte, noe som I grunnen er litt trist, siden den er utrolig praktisk, da det går mye fortere en ugle, og det er billigere en flumpulver.. De gompene er ikke like dumme bestandig skjønner dere..

Nåja, det var ikke så mye mer som skjedde den kvelden, jeg måtte jo selvfølgelig gå nattevakt, siden jeg er Topptillits, og det var ett par små som prøvde å snike seg ut mens jeg var på vakt, men den gikk ikke..
Dessverre var det noen gomper som hadde klart å funnet frem til hvor vi befant oss, og de ville ødelegge litt, så de klarte å komme seg inn på galtvort, de hadde kledd seg ut som dødsetere, og ville skremme de yngste elevene.. De klarte I alle fall å få mange opp og ut av sengene, (Dette var da etter at mitt skift som nattevakt var over) heldigvis ble fru Wiltersen og professor McSnurp oppmerksom på dette og fikk barna I seng igjen.

Dag 2:
I dag startet timene, jeg skal innrømme at jeg var sjalu på førsteklassingene som fikk ha flyvetimer med madam Hopp.. Det så utrolig gøy ut, og jeg har også lyst å spille drageball!

Fotograf Rita Slita

(Noen som har bedre bilde av drageballspillingen?)
Selv startet min dag med dobbel time I urtologi, fulgt av stell av magiske vesen, frem til lunch. Alle disse timene var da sammenslått med klassen til Potter, og I urtologien måtte vi lage parfyme, og professor Stikkling plukket en blomsterting, med svært skarp lukt, og sendte rundt, og hun spurte jo selvfølgelig guttene om de likte den, og siden Potter svarte ja, så mente stikkling at da kom nok alle jentene til å bruke den blomsten I parfymen sin.. Det skjedde ikke :p

I stell av magiske vesen timen måtte vi tegne troll, jeg tegna ett svømmetroll, for dere som ikke vet hva det er, så er det ett troll som er en blanding av ett elvetroll og ett sjøtroll (De hadde vi forresten mange av på leiren, sjø ) Svømmetroll er nok en helt ny rase, for professor Gygrid hadde ikke hørt om det før, det er nok litt av grunnen til at jeg fikk S (++) som karakter.

(Skulle gjerne scanna det inn, men da må jeg reise meg, så jeg tar det en annen dag..)

Vi hadde eliksirer (boring) rett etter lunch, før det var klart for den første studietimen, ikke at vi hadde noe annet en eliksirlekser å gjøre uansett, så det var ikke akkurat noe vi hadde trengt.
Den første timen I Clairvoyance var rett etter studietimen,  det var faktisk ganske gøy, vi lærte om drømmetydning.

Det ble også gjort klart til påmeldingen til TTT, og jeg var selvfølgelig den første som var fremme med Tretrollmannscuppen, for å melde meg på. Jeg må også si det at Både Ravnklo og Griffing tydeligvis er fylt opp av feiginger, da det bare var en fra hvert hus som meldte seg på, alt for dårlig spør dere meg..

Fotograf Rita Slita

Dag 3: Dag tre ble alle forkjemperne valgt ut, og de (u)heldige var: Apple Ward, Namina Svaart, Leanna Kristorn og yours truly Fleur McPhoenix.

Fotograf Rita Slita

Vi ble alle sammen intervjuet av Rita Slita, og for en gangs skyld må jeg si det at hun faktisk klarte å holde seg til fakta.. (Bortsett fra at hun klarte å stave navnet til Apple feil da..)

Det var egentlig ikke så veldig mye mer som skjedde den dagen, vi hadde skolekor, og vi lærte oss Sum sum sangen, og Our Solem Hour.

Dag 4:  I gjen var det bare en dag med skoletimer, Gnav hadde forresten lagt ut noen lapper med hint til hvor vi kunne finne sokkene til humlesnurr, og da professor Slur skulle ha oss til å gå ut av timen, og han gikk først, så måtte jeg snike litt I nisseflasset hans, for å finne enda en lapp. Det var rett og slett bare flaks at jeg la merke til at nisseflasset sto der.
Og professor rummelfiold lærte oss å spå I teblader, noe som faktisk var veldig gøy, og gresshoppeteen hennes var faktisk ganske god, I alle fall første gang vi drakk den..

Fotograf Elisabeth Pleasure

Etter timene var det igjen klart for middag, og vi fikk Gele til deser, stakkars Dult som aldri hadde spist gele før, så da hun startet å prøve med fingrene, fordi den bare datt av sjeen, så måtte jeg ta på meg ansvaret med å få henne igjennom alle stadiene, så hun gikk på kjøkkenet og hentet sugerør..

Fotograf Rita Slita

Det gikk bra til slutt da, hun klarte å få til å spise med skje når hun hadde vært igjennom både sugerør fasen, og fasen med å prøve å drikke geleen rett fra fatet..

Fotograf Rita Slita

Etter middag måtte forkjemperene bytte til forkjempergenserene våre, før vi  måtte møtes ute til den første oppgaven..
Vi fikk beskjed om at de hadde planlagt samme oppgave som året før, da både Harry og Fredrik var med, dessverre hadde dragene rømt, og noen av elevene var blitt såret, dermed ble oppgaven vår å se til de sårede og prøve å heale dem som best vi kunne.

Fotograf Rita Slita

Da vi kom frem til drageinhegningen fikk vi med en gang øye på 4 skikkelser som lå I gresset, Petrea, Draco, Hermine og Ronny.

Fotograf Southa

Fotograf Southa

Fotograf Southa

Fotograf Southa

Vi fikk jo smålig panikk når vi så hvor skadde de var, men med litt sammarbeiding oss forkjempere imellom, fikk vi alle fire på beina, men plutselig begynner Apple å rope på hjelp, hun har nemlig funnet en femte elev.
Apple kom løpende bort til meg for å hjelpe til med å støtte Hermine på plass, slik at det skulle gå fortere, så vi kunne se til den siste eleven.

Synet som møtte meg var seriøst det verste jeg noen gang hadde sett, Harry (Benjamin!) lå å skalv av smerte, han hadde brannsår over store deler av kroppen, og han blødde fra munnen. Det var like før jeg måtte gå bort derfra, jeg ble rett og slett dårlig av å se ham ligge sånn. (Folkens, det der var rett og slett slemt!)

Fotograf Southa

Etter at jeg og Apple hadde vært å sanket inn roseblader, og de andre tingene vi trengte til å lindre smerten hans, kom Lea og Namina for å hjelpe oss, Lea prøvde å tvinge meg bort, (Jeg regner med at jeg så ganske grønn ut) Selvfølgelig kunne jeg ikke tillate det, men jeg var nok til svært liten hjelp, der jeg rett og slett ble sittende å pjuske ham I håret, mens jeg prøvde å se om det gikk bra med ham.
(Ja, jeg blir faktisk dårlig bare av å tenke på hvordan han så ut, men jeg skal legge ut bilder så dere får se)

Dag 5:
Ny time med å lese teblader, ikke like gøy denne gangen, men professor Rummelfiold kom med en mystisk spådom, som omhandlet professor Bister, sokker, epler, en mare på en vegg og noe bak maren.. (Dette var selvfølgelig I sammenheng med de bortkomne sokkene til professor Humlesnurr)

Under lunchen (Etter at jeg hadde fått tatt to tugger av maten min) brøler professor Bister til, og sier at forkjemperene må møte ute, og nåde de elevene som prøver å følge etter…
Så vi levner maten og går ut, der blir vi møtt av rektor (I sivil) som forteller oss litt om den neste oppgaven vi skal igjennom, da det var viktig at vi måtte ha med badetøy og håndduker når vi skulle møte opp ute etter middag. Han gir oss også ett lite hint om at vi må kunne en formel for å få  sånne glassøyne som gompene bruker når de er ute og dykker.

Når vi kom inn igjen var det nesten ikke tid til å spise, før lunchen var over, så det ble bare noen få tugger til av maten, før jeg måtte gå til neste time.

Det var ikke så mye som skjedde bortsett fra dette, og under middagen hadde jeg helt mista matlysten, pga nerver til neste oppgave. Så det ble ikke mye mat da heller.
Rett etter maten sprang forkjemperne opp å skiftet, før vi løp ut igjen, og alle hadde selvfølgelig glemt både skiftetøy og hånduker, så vi måtte inn igjen med en gang.. Jeg glemte så klart nøkkelen til rommet mitt, og måtte dermed låne en truse fra Namina, så nå er vi trusevenner :p (Se, det er ikke alle smygardinger som er så ille)

Vi gikk nedover til heddalsvannet sammen med de andre elevene, der ble forkjemperene vist til ett eget telt, hvor vi fikk prøve på våtdrakter, for å finne den som passet best. Den jeg prøvde var selvfølgelig alt for liten (xs) så jeg måtte bruke en vår våtdrakt når jeg skulle I vannet.

Fotograf Southa

Første mann (kvinne) ut var Namina, da det var hun som hadde minst poeng(6) fra runden før, dessverre fikk hun panikk når hun var ute I vannet, fordi hun ikke klarte å puste ordentlig. Dermed fikk ikke hun hentet opp noen av bokstavene hun skulle ha tak i.

Fotograf Pikéy

Neste var Lea, med 7 poeng fra forrige runde. Og etter litt om og men fikk hun tak I alle 4 bokstavene.

Fotograf Pikéy

Så var det Apple sin tur, hun hadde 9 poeng, og også hun fikk tak I alle bokstavene.

Fotograf Southa

Når det kom til min tur, var jeg allerede så kald etter å ha på den våte våtdrakten til Lea at jeg sto å skalv av kulde, og bare tanken på å gå ut I vannet var helt forferdelig. Men jeg fikk da glassøyne, og kom meg utti, vannet var ikke så kaldt som jeg hadde trodd, og jeg svømte avgårde på leting. Dessverre har jeg retningssans som en gullfisk med hjernerystelse, så når jeg fikk tak I den første bokstaven, svømte jeg alt for langt tilbake, istedenfor å ta korteste vei til stranda, også var det uti vannet igjen, når jeg hadde fått tak I den andre bokstaven var jeg så sliten at jeg rett og slett måtte gi meg, og jeg klarte heller ikke å gjette meg frem til hva ordet vi skulle frem til var.

Fotograf Mopee

Forkjemperene skulle bli kjørt tilbake I noe gompene kaller for Bil, og jeg fikk låne kutten og skjerfet til Marion (igjen, smygardinger er ikke så ille som folk skal ha det til) , når vi kom tilbake til skolen, kom de andre håsblåsingene bort til meg og røkka av meg kutta og skjerfet, og jeg ble iført hele 3 håsblåskutter, og to håsblåsskjerf :p

Fotograf Southa

Etter at vi hadde hvilt litt, ble vi opplyst om poengsummen fra dagens omgang, og stillingen var nå:
Apple: 17, Fleur: 14, Leanna: 13, Namina: 6
Apple og Lea som hadde klart oppgaven fikk løpe av gårde for å finne ut hva hintet betydde, og etter 1 min fikk jeg vite hva ordet var (Slur) da jeg kom ned til kontoret hans, sto Lea og Apple utfor, og turte ikke å gå inn, fordi det var så mørkt.
Jeg kom, slo på lyset, og der lå det 4 gullegg. Jeg, Lea og Apple tok hver vårt, og løp ut igjen, på veien møtte vi Namina, som endelig hadde fått vite hva hintet var.

Inne I egget var det en formel, som skulle hjelpe oss I den siste oppgaven.

Vel hjemme var alle ganske utslitt, spesielt vi forkjempere, men jeg måtte likevell være oppe å gå nattevakt, så når vi hadde fått alle sammen I seng, og de aller fleste var sovnet, så hørtes plutselig høye hyl fra etasjen over meg, jeg måtte bare løpe fra trapp til trapp, uten peiling på hvilken trapp jeg skulle passe på, for lydene kom fra alle kanter på en gang. Plutselig kommer en dødeseter løpende ned den ene trappa,  og begynner å kaste forbannelser etter meg, jeg kunne ikke gjøre annet en å parere formel på formel, men til slutt klarte jeg ikke mer, jeg ble truffet av en lammeformel, dødsetern, (som jeg siden har blitt fortalt var Belatrix) slapp dessverre unna.

Elevene startet å komme ut fra rommene sine nå, og svært mange av de kom løpende for å se om alt sto bra til med meg, heldigvis var Fru Wiltersen der, og fikk jaget de ned I storsalen, hvor de var nogenlunde trygge, før hun kom tilbake for å hjelpe meg.
Det var fortsatt noen elever som ikke var kommet ut enda, så jeg og fru Wiltersen måtte banke på dører og vekke de, da vi endelig kom ned I storsalen og fikk roet de litt, så vi kunne telle over, viste det seg at ingen av oss hadde tenkt på de som lå I annekset, og det manglet fortsatt flere av elevene som skulle ligge inne I borgen også. Blandt dem, Draco Malfang, som (som den pinglen han egentlig er) hadde gjemt seg for dødseterene.

Det ble mye drama den natten, men til slutt klarte Bister og Dult å forsikre oss om at borgen var trygg igjen, Belatrix hadde sluppet unna, og en dødseter nr 2, som plutselig hadde dukket opp, var blitt drept. (takk gud for at det nå er en mindre å bekymre seg for)
Så Bister og Dult gikk en ekstra runde for å forsikre seg om at det ikke var flere igjen, og plutselig høres ett høyt smell fra etasjen over oss, og alle sammen er nok en gang I full panikk.
Plutselig braser Bister inn og forteller oss at alt er I orden,  det er bare Dult som hadde klart å velte en bokhylle på biblioteket..
Så endelig kunne vi alle sammen føle oss trygge nok til å vende tilbake til våre respektive sovesaler.

Dag 6: Siste skoledag, nok en time I clairvoyanse, der vi måtte lese teblader (Noe som nå var begynt å bli relativt kjedelig) Professor Rummelfiold kunne dessverre ikke være med oss til timen denne gangen, men hun hadde fått professor Bister til å holde ett øye med oss (Bokstavelig talt)
Malfang, Petrea og resten av smygardingene stakk rimelig kjapt, mens jeg og noen ravnkloinger ble sittende igjen. Noe jeg regner med at var lurt, da professor Bister hadde fått med seg at smygardingene hadde stukket av.

Etter middag var det klart for nok en runde med TTT, og vi måtte alle sammen ta oss igjennom den forbudte skogen, for  å komme frem til plassen der siste kamp skulle befinne seg.
Vi skulle på en måte igjennom en labyrint, hvor vi I løpet av løypen måtte svare på forkjellige spørsmål, finne skjulte gjenstander, og bruke det vi hadde av kunnskap.

Fotograf Mopee

Apple fikk starte denne gang, siden hun hadde mest poeng sammenlagt, heldigvis løp hun feil vei, så da det var min tur klarte jeg å komme foran henne med en gang.

Det varte ikke lenge da, for allerede med den første hindringen, måtte jeg stoppe opp for å lete etter en gjenstand, jeg fant den rimelig fort, men siden ingen hadde fortalt oss at det kun var en gjenstand, ikke en til hver, og at vi ikke skulle ta med oss gjenstandene, så tok jeg den med, etter å ha vist den til de andre, jeg løp videre, mens de ble stående å lete, heldigvis kom en av lærerne og fortalte de at det bare var en gjenstand, og at vi ikke skulle ta de med oss, de tok meg igjen ved neste hindring, og fortalte dette, og der fikk Lea øye på det hun mente var en trehodet drage (Det viste seg at det egentlig var to tohodede) og vi løp videre I samlet tropp.

Da vi kom frem til neste hindring var det professor McSnurp som satt der og fortalte oss at vi måtte løse ett regnestykke (noe som tok en evighet) men til slutt klarte jeg å løse den også, dessverre gikk ikke låsen opp, så professor McSnurp fortalte koden til alle sammen, og vi fikk hver vårt ark der vi skulle skrive ned de gjenstandene vi fant.

Vi løp videre, og den neste gjenstanden var en maske, før vi kom frem til Gygrid, der måtte vi svare på noen spørsmål, Apple og Namina fikk 30 sek forsprang, da de svarte rett på ett spørsmål som ikke jeg og Lea klarte, heldigvis løp de nok en gang I feil rettning, så da jeg og Lea kunne komme oss avgårde lå vi nok en gang samlet alle sammen.

Og slik fortsatte det, vi løp sammen, vi samarbeidet, og vi klarte oss ganske bra, på veien fant vi ett gammelt symbol for vennskap, plasert høyt oppe I ett tre. Plutselig kom vi frem til en lavvo, hvor professor Slur befant seg. (Ja, professor Slur er tydeligvis skapsame)

Lea som var først inne fikk beskjed om at hun hadde en gjenstand for lite på lista si, og siden vi alle hadde samme anntall, så løp jeg sammen med henne tilbake, Apple tok oss raskt igjen, og Namina kom like etter, vi løp tilbake til hytta til Gygrid, for vi regnet med at det var på den strekningen vi hadde mistet ett kryss.
Vi gikk igjen sammen og lette etter det siste krysset, og på ett punkt der jeg lå litt bak de andre, fant jeg det, dessverre var jeg dum nok til å rope på de andre og si fra, men hadde jeg ikke gjort det, så hadde de nok enda gått rundt I skogen og lett..

Apple løp forbi meg (Jeg lover, den jenta kan ha en karriere innen løping) og jeg så raskt at jeg, med min elendige kondis, ikke hadde sjangs til å ta henne igjen, og da var turneringen tapt uansett, så jeg labbet heller litt sakte avgårde.

Det er jo nå en selvfølge at Apple vant turneringen, litt bittert er det, jeg kunne godt ha tenkt meg å vinne, men jeg fikk I alle fall genseren som jeg hadde lyst på, og det er jo det aller viktigste.
Apple er en verdig vinner, bare så det er sagt.

Fotograf Southa

Da vi kom hjem hadde jo selvfølgelig Gnav vært på ferde igjen, og hadde vært inne på alle rommene å rota, selv om det ikke var alle som klarte å se forskjell..

Fotograf Spin

Dag 7:  Det var nå klart for rumpeldunkkampene som vi alle hadde gledet oss til hele uka, etter litt prøving (og feiling) fant vi frem til den beste måten å ha kampene, og vi kunne endelig starte ordentlig.
Siden det ble så mange kamper som ble totally fail, så husker jeg ikke rekkefølgen helt 100% men jeg tror det var:
Griffing – Håsblås: Håsblås vant
Griffing – Smygard: Smygard vant
Håsblås – Smygard: Håsblås vant

Og finalen ble da: Håsblås – Smygard, hvor Håsblås nok en gang knuste de grønnkledde..

Fotograf Mopee

Under middagen før ballet holdt først rektor en tale om at ravnklo skulle få forsyne seg først siden Apple vant TTT, og akkurat I det Ravnklo skal reise seg for å hente mat, så reiser jeg meg, og ber de sette seg ned igjen, fordi vi har en liten overraskelse.. Det var jo da selvfølgelig den sangen som Ramoyo hadde laget til Anica, og resten av stabben, (teksetn kommer etterhvert) Så da var vi en haug Håsblåsinger, Ravnkloinger, Griffinger, og noen Smygardinger som reiste oss og gikk bak der koret skulle stå senere, og sang vår fantastiske sang (Jeg mener det, den ble faktisk utrolig bra)

Kjære galtvort sangen (mel. Brev från kolonien)

Kjære Galtvort, Kjære rektor
Vi er her fra Wizreflektor
Vi  vil gjerne, få fortelle
Din betydning for oss å’a dette hotellet

Dagens saker, er som følger
De blir lest opp, av to bøller
Julla Lotus, og Leanna
Immiverer rett fra stranda I havanna

(Lea og Julla prater)
Vi har en lærer som er så sur
Du skjønner at vi snakker om Slur
Han er misslikt av alle sammen
Det er bare smygard som smisker med sluremannen

(Smygardingene avbryter)
Julla Lotus, og Leanna
Der’ sku’ hatt ett, slag I panna
For professor’n som sitter her nå
(Nathalie bryter inn)
Har vi veldig lyst til å se uten klær på

Alle: Eeeeew

Vi må også, nevne damen
Som så lett kan, slå ut paven
Både hygglig, og omtenksom
At fru Wiltersen er tøff er ingen tvil om

Og han mannen, han er stili
Han har sans for, teknologi
Batterifreak, med sju unger
Å han vier tia t’å studere gomper

Også Bister, må vi nevne
Han har stor opp-fattningsevne
Men for all del, takke bilder
Da kan du end’opp med å se ut som en ilder

Alt svartspanern, gjør er kult det
Ja forresten, det er Dult se!
Gå å skravler, ofte babler
Og det hender til og med, ja at hun ramler

Professor Gygrid, han er kar han
Spiser mer enn, en vanlig mann kan
Han har glasset, stor som bolle
(Alle untatt smygard)
Vi banker Smygard hvis de kaller ham for trollet!

Oppå loftet, er ei dame
Sender dødsdom, som en vane
Store briller, kanke se no’
Også teen hennes gjør oss nesten emo.

(Alle untatt smygard)
Rosa padde, bor I borgen
Spretter rundt som, rene sorgen
(Smygard)
Men vi grønne, vi vet bedre
Professor Uffert ja hun eier hele stedet.

Å’a Stikkling, finns I hagen
Gir oss ting for, vondt I magen
Grønne fingre, jord I håret,
Det er sånn hun ser ut nesten hele året.

På sykestua, ligger Ronny
Han ble slått ned, av en ponny
Madam Pomfrit, passer på ham
Så ikke Malfang kommer inn igjen og slår ham

Grang og Potter, står og venter
Og de siden, Ronny henter
Men Petrea, ler seg skakk hun
For hun synes Ronny har en fattig bakgrunn

Anica du, er den beste
Og for deg så, vil vi feste
Klem og kyss og, tusen takksen
Du har gitt oss mere gled’enn Michael Jackson!

Så når vi var ferdig fikk Ravnkloingene endelig hente seg mat :p

Etter middagen var det smørterøl til alle sammen, det var utrolig godt, men fyy så søtt! Det var ikke mange som klarte å drikke hele glasset, for å si det sånn :p
Etter hvert fant Professor McSnurp (Anica) Og Dult(Sara) Ut at nå var det deres tur til å synge, og etter ett par svært triste sanger, hvor mange av elevene faktisk tok til tårene (Siden det gikk opp for dem at det faktisk var siste dagen her) Så kom de med en egen GS-sang, som jeg nok kan tenke meg at kommer til å bli tradisjon å synge på både juleball og sommerleir:

Fotograf Apple

GS SANGEN:

Dette er en historie som skal fortelles om livet på GaltvortSkolen.
Elevene rollespiller, chatter og vrir seg i datastolen,
når Gygrid forteller at han nettopp har sluppet løs Hippogriff folen .

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

Madam Hopp underviser i flyvning og rumpeldunk,
hun får lagene trent opp til kamp, men vinneren vinner og taperne må sluke skuffelsen som en svamp.
Speideren avgjør kampen til sist, vedkommende er absolutt ingen bløtfisk.

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

Professor McSnurp retter på firkantbrillene rett som det er, når elever er frekke eller at Potter er sær. Transfigurasjon er hennes fag, og munnen blir ofte tynn som en strek, da Wiltersen tvillingene finner på pek.

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

Når Galtvort elevene står med hodene sammen, kommer professor Slur inn i varmen. Potter og Wiltersen får nye arrester, mens de andre elevene fortsetter med protester. Professor slur sier at 50 minuspoeng er på sin plass, mens Potter mumler at han vil drukne hodet til slur i dass.

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

Fru Wiltersen har klemme mani, og Herr Wiltersen erter med at hun må ha noen på si. Fru Wiltersen ler og smiler det bort, mens Herr Wiltersen ser på gompe sport. ” Se her Molly de springer etter en rund ball!” ” Gi deg da, Arthur du har nok med din bade and!”

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

Rektor Humlesnurr trasker filosofisk rundt i det han smiler og sier det er sunt. Han får ofte spørsmål om han vil ha allsmaksbønner, men etter noen negative erfaringer, blant annet en som smakte tømmer,
holder han seg borte i fra dem så godt han kan, helt til noen åpner opp en pose og tilbyr han nok en gang.

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så fortsetter vi da!

GS er best
på GS blir det fest.
Si HØYT JA!
JA!
Så avslutter vi da!

Så var det polonese, jeg måtte først danse med Ronny, siden Harry(Som jeg egentlig skulle danse med), selvfølgelig klarte å pådra seg en arrest da han slåss med Malfang, så da Harry og Draco endelig klarte å bli ferdig med arresten, og enda en slåsskamp, så kom de akkurat tids nok til å bli med på litt av polonesen, så da fikk jeg bytta med hun som måtte danse med Harry, slik at jeg endelig fikk danse med rett person :p

Det var loddtrekking under ballet også, og jeg vant to klistremerkebøker med klistremerker, og jeg gav bort begge to, siden jeg ikke har noe behov for å ha de, dessverre vant jeg ikke bildet av Anica, Rønnaug, James og Oliver, som var den premien jeg hadde aller mest lyst på..

Fotograf Elisabeth Pleasure

En liten stund etter loddtrekkingen var over, så måtte jeg reise, det var veldig trist, men det var nødvendig, jeg trengte å være litt (alene) sammen med Benjamin (Som Benjamin, ikke Potter) før han dro I marinen, noe jeg virkelig håper at dere alle sammen forstår.

Dag 8: avreisedagen for alle andre en meg, jeg kan dessverre ikke si noe særlig om den, da jeg dro midt under ballet.

Jeg må også beklageligvis informere om at dette mest sannsynlig er den siste sommerleiren jeg kommer til å være på, da jeg føler at jeg begynner å bli for gammel, jeg kommer tross alt til å være 22 til neste år, og om de minste deltakerene er 12 da, så kommer jeg til å være 10 år eldre..
Jeg kommer på Yuleballet, det lover jeg dere.

Random:
Det er jo selvfølgelig mye mer som skal nevnes, ting man ikke husker nøyaktig hvilken dag det skjedde, og litt sånn..
Som alle de gangene man kunne finne Lea sittende I gangen og prate med rustningen.

Fotograf Southa

Og  da noen håsblåsinger fikk aldringseliksir fra professor Slur, fordi de hadde lyst på trønderbart..

Fotograf Elisabeth Pleasure

Eller når Gnav hadde stjålet skoene mine, og lagt de under pluten til professor Slur, og da jeg spurte om han hadde sett ett par sko fikk jeg bare til svar ”Ser jeg ut som en Skoforretning, frøken McPhoenix? 5 minus til Håsblås”
Så måtte jeg krype inn og hente de selv, mens han hadde time, og NRK holdt på å filme..

Må jo også nevne ”Vokt dem for Uffert” lappene som McCooper hang opp over hele borgen..

Fotograf Southa

Og selvfølgelig under heksamen, professor Slur hadde ett glass med en hjerne I stående på lærerbordet, og da Nathalie ikke klarte å svare på ett spørsmål på eliksirdelen, tok han å plaserte glasset på bordet foran henne.

Etter at heksamen ble glasset flyttet ut I gangen, og plutselig kommer professor Slur bort til Krokus, og ser fra ham til hjernen og tilbake til Krokus igjen. ”Har de mistet noe, her Maltar?” Krokus ser seg rundt, og får øye på hjernen ”Hjernen min, professor?” Slur smalner blikket ”Det er da lenge siden, Krokus..” Også kaster han navneskiltet til Krokus på ham, før han går sin vei..

Fotograf Apple

Også fikk jeg beskjed om å skrive inn sangen vi lagde til Malfang..

“Spydig, frekk og freidig det er noe han virkelig er
For han har nemlig bodd i huset sitt, hos sin far som er så sær
Og det er selvfølgelig mega kipt, men det som nesten ingen vet
Er at i tillegg til å være så kip så har han en hemmelig identitet:
Ferret boy, dapparappadapdap
Ferret boy, duppiduppidu
Ferret boy, dupparappadupdadeeeei

Det der er ikke tryllestaven Malfang..

Ferret boy!”

Det er mye mer som må nevnes, men hvis jeg skal få postet noe I nærmeste fremtid, så må det skje nå, så får jeg heller oppdatere litt etterhvert når folk klager på ting jeg ikke har tatt med :p

Jag tror inte på någonting förutom det jag för tillfället tror på. Men inte ens då är jag helt övertygad, utan lämnar alltid dörren på glänt så att nya alternativ kan ges möjlighet att komma in. Att ha kapitalt fel om något är inte en katastrof om man är villig att erkänna till sig själv att så verkligen var fallet, för man kan då gå vidare som en visare människa. Men att inbilskt fasthålla vid det som bevisligen är fel är självlurendrejeri.

Man kan även ha kapitalt fel pga godtrogenhet, och till den skaran tillhör de allra flesta av oss, och tyvärr så är inga mer godtrogna än de högsta hönsen av etablissemanget, och denna godtrogenhet sprider de sedan vidare ner genom leden. De högsta hönsen är nämligen de högst betalda hönsen, inte nödvändigvis i pengar, utan i ära. Det är i deras fall oerhört ärorikt att få tillhöra den nobla eliten, och av den anledningen stannar de kvar som överhöns, eftersom det får dem att må så väldans bra.

Övehönsens inbilskthet och godtrogenhet är deras stora problem, eftersom de inte är mottagliga för nya synvinklar och idéer. Att så verkligen är fallet känner alla de av oss till som har haft göra med professorer och andra skriftlärda vid något av våra universitet och högskolor, ty något mer inbilskt och verklighetsfrämmande kan inte återfinnas någon annanstans i vårt avlånga land. Tack och lov att någon uppfann pensionsåldern, annars så hade dessa stoppklossar och bakåtsträvare aldrig flyttat ut från sina kontor.

Den sanna forskningen har nu pga av dessa personer till stor del lämnat det getingbo som en akademisk tillvaro vid ett universitet så ofta är, och den drivs nu inte sällan vidare på ren entusiasm och välvilja helt under den sanna forskarens egen kontroll. Via nätet kan han sedan nå en betydligt större publik än vad det inskränkta etablissemanget med sin toppstyrning någonsin hade kunnat erbjuda honom.

Mitt inlägg senast har fått så mycket uppmärksamhet att jag känner att en del saker måste klargöras.

För det första vill jag anmärka på kopplingen mellan genusvetenskap och feminism. Det finns en distinkt skillnad mellan de två. Det ena är en vetenskaplig diciplin som studerar hur genus formas, hur de interagerar och särskilt fokus läggs vid strukturella makförhållanden. Det andra är en politisk ståndpunkt som hävdar att strukturella hinder som skapas av köns- och genustillhörighet är av ondo och skall motarbetas.

Ekologi är en vetenskaplig som studerar miljöer och ekosystem, relationer inom dem och hur de påverkas av olika faktorer. Grön politik har ståndpunkter som hadlar om att mänsklig påverkan på milön som medför risker för andra arter är av ondo och skall motverkas.

Nästan alla jag träffat som läst genusvetenskap har varit feminister. Nästan alla ekologer jag träffat har haft en ganska grön politisk syn. Vissa typer av studier för naturligt med sig att man kan dra vissa slutsatser som man sedan gör till politiska ställningstaganden. Det innebär inte att genusvetenskap är detsamma som feminism.

Ibland får jag höra saker som att genusvetenskap inte är en riktig vetenskap. Det brukar rent av vara svårare att övertala de som har den inställningen om något annat än vad det är att föra fram det vetenskapliga i proffesuren i parapsykologi som finns vid Lunds universitet. Men givetvis är det så att allt gåt att studera ur ett vetenskapligt perspektiv. Man skulle i teorin kunna gräva ned sig i allt från studiet av stenars potentiella själsliv (hur skulle det se ut? var har man trott historiskt?) till stålmannen-kunskap. Det handlar bara om vad man placerar resurserna på. Men det man kan vara säker på är att man kommer att få veta en massa saker om det som man väljer att satsa på. Genusvetenskap är en sådan satsning som genom vetenskaplig analys kommit fram till en hel massa saker.

Om en fysiker konstaterar att det finns en massa mikroskopiska svara hål utströdda lite slumpvis och att de håller ihop universum – då är det något man nickar åt, kanske tycker låter fachinerande eller så rycker man bara på axlarna. Men man skulle aldrig få för sig att ifrågasätta huruvida han verkligen tänkt efter och inte bara tycker att det är tufft med svarta hål. Men när genusvetare presenterar otaliga data som visar på strukturella fenomen som tvingar in både män och kvinnor i skadliga mönster – då är det något som tas för propaganda.

En av landets främsta – kanske den främsta – experter på genusvetenskap är Tiina Rosenberg. Hon råkar vara anställd vid Lunds universitet. Så när universitetets ledningsgrupp, där jag för övrigt själv var ledamot under föregående läsår, ville ta fram ett verktyg för hur man bättre kunde arbeta med jämställdhetsfrågor inom delar av organisationen, då var Tiina en given kadidat att leda arbetet.

Jag kan se brister med det förslag arbetsgruppen kom fram till (den s.k. “genuscertifieringen”). Genusvetenskap självt kan inte bli granskat eftersom de är granskarna (trots att jag tror de skulle behöva det). Eftersom Tiina som sagt är expert på området så tar man hänsyn till varenda liten aspekt vilket skapar en detaljnivå som är på gränsen till orimlig. Men det största problemet är att utvärderingarna som ligger till grund för det hela kommer att vara fruktansvärt dyra. Vilket också är varför det inte kommer att bli ett generellt direktiv för hela universitetet.

Men jag skulle vilja uppmana alla universitetsanställda att läsa dokumentet, komma ihåg att det handlar om något som baseras på forskningsresultat och inte åsikter och sedan se om de kan göra något litet för att underlätta för de som annars riskerar att drabbas av sociala strukturer.

Snälla, minns att även om det finns de inom alla politiska inriktningar som tar saker för långt och inte vet vad de pratar om, så finns det inget inom feminism som anklagar enskilda män. Det handlar om att det finns strukturer och normer som kontrollerar vem som får göra vad hur och vi är alla bundna av de normerna och hjälps alla åt att upprätthålla dem. Och genusvetenskap har inget mer med feminism att göra än att den bevisar att de normerna existerar.

For tiden løper jeg på algebraforelesninger. Litt fordi det er gøy, og litt for å se noen mennesker, og ikke bare pc’en min. Foreleseren har for vane å sette lesebrillene opp på pannen når han foreleser, og da ser han litt slik ut:

Effekten forsterkes av at professoren i nabokontoret ser slik ut:

Det er det jeg alltid er sagt, algebra er noen magiske greier.

Detta borde jag givetvis skrivit om i helgen, men jag skyller på att vårt internet hemma legat nere. Tack för den, Ringsjö energi.

I fredags var Lunds doktorspromovering. Detta är en mycket stor och pampig tillställning där nya doktorer får sina titlar, varesig de förtjanat dem genom idokt akademiskt arbete eller för att de representerar något som en fakultet vill framhålla. Pompa och ståt till alla.

En sådan viktig tillställning måste givetvis innehålla underhållning. En grupp som bidrog till detta var Last Call som sjöng sin sång “Folkets rättigheter” (Sydsvenskan har publicerat texten för intresserade). I denna låt drivs det med de som vill kämpa för olika rättigheter (med en ironisering över hur det lätt blir att alla ska få allt). Däribland drivs det med rätten att vara det kön man upplever sig som.

Detta tar Tiina Rosenberg, professor i genusvetenskap, och hennes närvarande partner väldigt illa vid sig av. I stundens hetta – och Tiina är inte direkt känd för sitt lugna och metodiska sätt – skriker de anklagelser mot sånggruppen och sedan beger de sig därifrån.

Personligen har jag full förståelse för Tiinas ilska. Jag blir ofta arg och upprörd över liknande saker. Och precis som Tiina hör jag ofta de oinsatta beklaga sig över bristen på humor som vi andra lider av. De tycks tro att bara för att de tycker att något är roligt så kan ingen annan ta illa upp av det. Och deras rätt att skratta vinner över andras rätt att slippa bli skrattade åt. Det är som på dagis ungefär.

Men i det här fallet blir jag också arg på Tiina Rosenberg. Hon gjorde här samma misstag som FI gjorde på sin aktiva tid. Hon missade att analysera omgivningen.

Om hon bitit ihop men noterat allt som sades kunda hon skrivit vassa insändare till tidningar, väckt debatt och skapat opinion mot liknande påhopp. Istället rusade hon fram, gormade och förstörde fullständigt alla möjligheter att inte bara sympatisera med henne i den här situationen, utan även att sympatisera med den åsikt hon stod för. Sydsvenskans artikel handlar nu om en “rasande professor” och folk bloggar om “rosenrasande Rosenberg” istället för “gamla fördommar styr universitetet”.

Skärpning! Sluta förstör det förtroende för femenismen som finns och behövs för att vi ska kunna skapa ett bra samhälle för alla.

Da var de siste forelesningene før påsken gjennomført, og nå er det offisielt ferie. Men selvom det er ferie, så føler jeg ikke helt enda at jeg kan legge bort pensum bøkene og tanken på oppgaven. Det skjer egentlig først når jeg står utenfor her Lørdag morgen og venter på taxi til Kjevik, da først vet jeg at jeg virkelig er på ferie.

Men når det er sagt, så må jeg innrømme at bevisstheten min har registrert at det offisielt er ferie. Jeg er jo ferdig med å lese pensum, og jeg er i praksis ferdig med oppgaven også. Skal bare repetere pensum før og etter turen opp til Tromsø, og rette litt på oppgaven. ( Men ingenting i selve ferien min i Tromsø. ). Så jeg sitter her Torsdag ettermiddag i sol og sommer ( utrolig å oppleve sol og sommer i Mars måned mens det er snø og vinter i Tromsø ), fornøyd med livet og fryder meg over hvor god Herren er.

Her er noen eksempler på Herrens godhet mot meg: Jeg synes det er utrolig tilfredsstillende å sitte på forelesning, nesten så det er litt trist at det er lenge til neste forelesning etter påske. Det er noe som er ganske utrolig for meg som i sin tid sverget på at jeg aldri mere skulle bli student. Selvbildet mitt er iferd med å bli bygget opp igjen, økonomien min er ikke av den beste men den bærer. Helsen er god og jeg er velsignet med herlige klasse kamerater og gode forelesere som også er medmennesker. Jeg har ubegrenset tilgang på alle de eksegese bøkene jeg måtte ønske på biblioteket, trådløs oppkobling på hybelen, kabel tv, eget bad og eget kjøkken ( i en alder av snart 30, så er man for gammel til å dele slike ting ), tilgang på bibler, har et klart pastor kall, en mulig sommerjobb ventende på meg i Tromsø. Kort sagt,  Herren er god og har vært utrolig nådig og god mot meg.

Så selvom jeg på en måte savner litt forelesningene, og på en måte skulle ønske jeg allerede nå var i Tromsø, så er livet alikavel veldig godt akkurat nå. Og jeg må enda en gang tenke det jeg har tenkt før, jeg skjønner ikke hvordan mennesker som ikke er frelst klarer livets utfordringer.

Takk Herre Jesus for dine velsignete gaver.

För en tid sen var jag på fest. Pratade med Pernille. Hennes karl hade ännu inte dykt upp – han firade med grabbarna. De hade hållit på sedan någon gång på eftermiddagen. Hon var synbart irriterad.

Så småningom dök han emellertid upp. Han hade svårt att dölja sin stolthet. Hade valts in i Par Bricole – ett Bellmansälskarsällskap.

- Jaha – så du älskar Bellman sa jag.

- Ja, jo – han var ju bra.

Det visade sig att han inte visste så mycket om Bellman – men vad gjorde det – han hade valts in. Och han var stolt.

- Vad gör ni där på Par Bricole? Leker ni 1700-tal?

Han var inte klädd i någon stilig stass av 1700-talssnitt nu, bara en vanlig frack och så hade han en liten tratt i gul metall hängande i ett band om halsen. Jag associerade annars Par Bricole med Gustafs skål – de verkar ha kul. Träffade en kul och galen tjej i somras – som jag arbetade med – hon var med i Gustafs skål. Verkar vara ett sympatiskt sällskap.

Men nej – Par Bricole leker inte 1700-tal. De sjunger. Och de är bara män.

- Och vilka väljs in – ska man inte vara extremt intresserad av Bellman om man är med där?

Pernilles karl var på kanelen – och ljudnivån var hög på festen – så jag uppfattade inte riktigt vad han sa. Det lät som om han sa: “Det är stumpen som avgör” – och förvisso stämmer det. Det är stumpen som avgör. Och så ska man ha två vänner som kan rekommendera en – men som sagt – stumpen är avgörande.

I manliga sällskap är det inte snillet, inte utbildningen, inte erfarenheten som avgör – det är stumpen. De har praktiserat könskvotering så länge de har funnits – och har tänkt fortsätta med det så länge de finns. Vill Bellman-intresserade (eller möjligen Anna-Maria Lenngrenintresserade) damer träffas i hemliga sällskap och sjunga hela dagarna – eller recitera ironiska 1700-talsdikter – så får de bilda egna könskvoterande (eller blandade) sällskap.

Samma sak gäller Riddarhuset – inga kvinnor in i direktionen där inte. Finansmannen Gustaf Douglas ska dock ha en eloge för sitt mod och sin motion. För 100 år sedan fanns det modiga män som vågade föreslå kvinnlig rösträtt också. De röstades länge ner - och hånades. All heder åt modiga människor.

De flesta universitet och bibliotek har numera öppnat sig för kvinnor – de har slutat med sin manliga könskvotering där. Det är bara bland professorer som könskvotering fortfarande tillämpas. Och i spexen – där får tjejer bara vara med om de kan sy kläder, koka kaffe och sminka killar – inte stå på scenen - men i Lund finns Boelspexarna. Vet inte om de har manliga kaffekokare, skräddare och sminkörer.

Glöm inte heller männen i Nobelpriskomittén – de väljer helst snillen med stump. Manliga snillen går före kvinnliga.

Det är stumpen som avgör…