Äntligen är höstens version 2009.3 av mekotech Sys ute hos de 1000 första användarna, medan resten får vänta tills nästa vecka. Kul att ha kommit hit nu

Jag använder gärna vim för att redigera text-filer som till exempel konfigurationsfiler samt källkodsfiler. Jag använder dock inte så mycket av vim’s avancerade funktioner utan mest den smidiga sökningen, hex-edit-funktionen samt för att programmet är så lätt att anpassa efter mina preferenser.

Trots att jag använt editorn i fråga i många herrans år har jag aldrig använt sök och ersätt funktionen som i vim är väldigt trevlig.

:%s/sök/ersätt

Detta är det enkla fallet, vi ersätter ordet sök med ordet ersätt.  Sedan har vi möjlighet att söka med hjälp av reguljära uttryck och ersätta dessa. Detta ger möjlighet till massvis av fantastiska möjligheter som jag inte har hittat någon direkt bra användning för ännu men säkert kan ifall jag tränar lite mer.

En annan kul sak jag har lärt mig i vim är att man enkelt kan hoppa till en rad i den öppna filen genom att skriva in rad-nummret följt av G.

ex:

268G

Detta är mycket trevligt när man skriver till exempel python-script och sitter och fixar syntaxfel och följer upp felmeddelanden från python-tolken.

Så idag fortsatte vi med att programmera spelet och skapade introscenen som innehåller en bakgrundsbild med olika menyval. Vi fastnade dock när vi försökte rita ut bakgrundsbilden men till slut så fick vi till en lösning som var betydligt enklare än den vi testade först. Vi lyckades även med att fixa ett område och gjorde det klickbart så om man trycker på det området så skickas man vidare till en annan scen, tex om man trycker på “play game” så kommer man till spelscenen. En knapp som fungerar är “Esc” som gör att programmet stängs om man trycker på den.

Nu kommer vi fortsätta programmera på spelet i veckan och förhoppningsvis så kommer vi kunna fixa endel saker så att det ser ut som ett spel.

Arbetad tid: 3h

Labyrintdesign i binära siffror för C# programmering i Visual Studio 2008.

RAD1 0001 1010 1010 1010 1100 0110 1010 1100
RAD2 0110 1010 1010 1010 1111 1011 1010 1101
RAD3 0101 0110 1110 1010 1011 1110 1010 1001
RAD4 0101 0101 0101 0110 1100 0101 0110 1100
RAD5 0101 0101 0101 0101 0101 0101 0101 0101
RAD6 0111 1101 0011 1011 1011 1101 0101 0101
RAD7 0101 0011 1010 1010 1010 1010 0101 0101
RAD8 0011 1010 1010 1010 1010 1011 1011 1001

KOLUMN 1 2 3 4 5 6 7 8
RAD1 2 A A A C 6 A C =2aaac6aC
RAD 2 6 A A A F B A D =6aaafbad
RAD3 5 6 E A B E A 9 =56eabea9
RAD4 5 5 5 6 C 5 6 C =5556c56c
RAD5 5 5 5 5 5 5 5 5 =55555555
RAD6 7 D 3 B B D 5 5 =7d3bbd55
RAD7 5 3 A A A A 5 5 =53aaabd5
RAD8 3 A A A A A B 9 =3aaaabb9

Resultat:

Sen lägger man in Grisen, Vargen och Blommorna som ger poäng;

Idag så började vi med koden för spelet, vi testade att autogenerera klasserna med hjälp av UML diagrammet, dock så blev det inte så bra så vi gjorde egna istället.
För att komma igång så kollade vi mycket på demospelet som visats på föreläsning och vi tog efter endel struktur från det spelet. Kändes som det gick ganska segt framåt och vi fick inte igång särskilt mycket och inge grafiskt.

Nästa gång ska vi fortsätta och försöka få igång så man kan se något på skärmen när man kör programmet.

Arbetad tid: 2h

En video som beskriver nyheterna i Silverlight 4 som precis har kommit ut i första betaversionen tillsamman med Visual Studio 10 betan.

Videon är rätt pratig men visar en del av nyheterna. Du behöver ha silverlight installerat för att se videon. Spännande som bara den.

Bland nyheterna är det ca 60 kontroller numera, bland annat för Richtext och hyperlänkar och avancerade datagrids, det finns också mycket större möjligheter att nå interna resurser som my documents och även kommunikation med till exempel Office.

Jajemän, då var vi hemma igen – 5 pokaler och 10 000kr rikare och med en kvalificering till skandinaviska finalen i Eskilstuna.
Helt otroligt hur en vinst kan göra en så sjukt glad! Fast glada har vi varit hela dagen egentligen, till och med klockan kvart över 6 på morgonen när de flesta kom till skolan för att packa in allt i bussen. Det klanderfria humöret höll sig hela bussresan till Skövde och när vi kom fram var vi supertaggade och vi hoppades alla på en storvinst!

Vi hade inte varit där länge innan invigningen drog igång. Det var betydligt mer folk än jag väntat mig och då vet jag samtidigt att det var rätt lite folk med tanke på hur många det kommer att vara i Eskilstuna den 27-29 november.
Efter invigningen drog allt igång med en rasande fart. Vi testkörde lite för att testa om det fungerade även om väggarna var några millimeter lägre än i tekniksalen. Vi stötte på lite problem, men det var snabbt löst med lite spontan omprogramering.
Vid 10.20 körde vi första gången och vi slutade där på 360 poäng. Inga dåliga poäng och det tog oss in på iallafall topp 5 på den skandinaviska topplistan. Men vi hade vårat mål att klara 400 poäng, så vi var ändå inte fullt nöjda.
45 minuter senare skulle Oliver och Oscar redovisa den tekniska biten för domarna – förklara hur roboten var uppbyggd osv. Domarna hade verkat nöjda och då är vi också nöjda.

Kvart över 11 var det dags för våran teoripresentation – den som vi övat så enormt mycket på de senaste dagarna. Vi visade vår presentation inkluderande film, pjäs och powerpoint för domarna och de verkade å ena sidan väldigt tagna av att Oliver visade lite hud, och å andra sidan väldigt positivt överraskade och nöjda med vår presentation.  Det visade sig senare att allt vårt slit med teorin har lönat sig, för vilka var det som fick insiktspriset? Jo, The Rise Of GKC!
11.55 var det dags får våran andra körning. Det gick inte fullt lika bra den här gången och vi gick ur salen med 315 poäng. Tyvärr missade vi målgången den här körningen. Vi fick ändå bäst resultat, så hoppet levde ännu, men visst kunde vi prestera ännu bättre?
Nu hade vi en lite längre paus så vi passade på att gå och äta lunch på kryddan – mycket goda pizzor!

Nu när vi fyllt på med energi och näring var det bara att köra 110% igen.
13.00 hade vi våran PIT-presentation då det kom två stycken domare och frågade ut oss lite om hur arbetet i gruppen har fungerat, vad vårat teoriprojekt handlade om osv. Vi tyckte att det kändes rätt så bra, men vi fick tyvärr bara nöja oss med en nominering inom kategorin.
Nu var det dags för tredje körningen och klockan var lite mer än halv 2. Matchen startade 13.37 och det kunde ju bara båda gott, eller?
Men icke, ännu en sänkning ner till 290 poäng.
Nu gällde inget annat än att tagga om ordentligt, för vi hade kommit fram till åttondelsfinalerna.

14.45 var det dags för oss att köra igen, om möjligt ännu mer taggade än innan och det gav resultat! Ett riktigt upplyft med 390 poäng gav oss självförtroende inför semin som gick av stapeln 15.10. Även där gick vi ut med skaplig poäng – 360 poäng slutade vi på den körningen och den tog oss vidare till final. Nu började till och med jag bli lite pirrig!
Halv 4 stod vi redo för att möta motståndarlaget Moonlight. Nu skulle väl ändå 400-poängaren komma?!
Första rundan slutade vi med 360 poäng och det var spänt och nervöst inför den allra sista rundan. Hur mycket vi än ville, eller hur många böner vi än bad så klarade vi inte 400 poäng sista rundan heller, men det var på målsnöret! Legogubbarna var inne i zonen, medan roboten inte var det – vilken otur man kan ha ibland!

Men vi ska inte hänga läpp, vi vann robotkörningen samt en del andra priser som vi ansåg var de viktigaste och vi blev nominerade till alla priser utom 1-2 stycken. Vi åkte hem riktigt nöjda och glada!
Nu vilar vi ett par dagar, sen kör vi på i 130% igen för att finslipa, finslipa, ändra lite kanske, finslipa och övaövaöva!
Jag vill passa på att tacka alla för dagen och jag tror inte jag är ensam om att ha haft sjukt kul. Vill även gratulera BäckaOne som vann uppfinna-priset och blev nominerade till 3-4 stycken utöver det. Väldigt bra med tanke på den knappa tid de hade på sig att bygga!

Vid tangenterna denna lyckliga kväll, Frida Myhrberg

Bara ett litet skrik i natten: Nu har jag suttit i två dagar och försökt att mappa www.dettaarintedinpenna.se över min WordPressblogg. Det gååår inte. Hjälp? Någon?

För några veckor sedan fick jag en ingivelse att börja koda textspel igen. Det är något jag återkommit till då och då under hela mitt programmerarliv. T.ex. var det allra första “programmet” jag hackade ihop ett textspel som hette “Bigew” – mest för att jag tyckte om bokstavskombinationen, inte så mycket mening bakom dem . “Program” inom citattecken för jag kom aldrig längre än att skriva ut “Det här är ett rymdskepp” och rita lite ASCII-art (framgooglat exempel – inte mitt!) på Commodore64:an.

Sedan har jag byggt ett antal hack&slash(klicka Press to Start!)-kloner (BBS-oldtime-goodie för dem som var med när det begav sig på 80-talet), och någon enklare MUD-historia (en spelare i taget fast mot samma värld, Slasher kallade jag spelet som började på miniräknaren TI-80, fortsatte till Windows 3.11 och sedan i sin mest utvecklade form i DOS med sitt svart-vita drama!). Blev också en Telnet-variant kallad Stasher (tack Tor!), baserat på samma koncept en-värld-flera-spelare-men-bara-en-i-taget, fast denna gång över internet alltså.

Sedan blev det ett simplistiskt textspelsspråk kallat kLyWe Text Game, KTG, som genererade två-tre små halvfärdiga textäventyr i grannskapet. Enspelarspel. Dock var språket för begränsat i sig. T.ex. fanns det inget sätt att stoppa spelet, om det blev Game over eller om spelaren klarade sista questen.

Denna gång tänkte jag “back to basics” – textäventyr. En spelare, inget nätverk, inga megaregler, utan bara texten och problemlösningen. Lite mera Zork-stuket alltså. Genren kallas “Interactive Fiction” (tack för denna allmänbildning bror!).

Så jag påbörjade projektet som fått namnet Merrinian förra veckan. Det är open source (MIT-license), och hittills finns det bara ett teknikdemo.

Det som jag tror är lite nytt med Merrinian är framförallt att man kan spela mp3/ogg-musik i bakgrunden medans spelaren befinner sig på en plats i spelet. Dessutom renderas allt med en handskriven font, för att få lite mera hemtrevlig känsla. Här är en screenshot.

Projektet befinner sig alltså än så länge på konceptstadiet. Därmed har du chansen att vara med och hjälpa till i dess utveckling! Om du är intresserad av att testa/vara med och utveckla detta (finns för Windows/Ubuntu/ren source code) än så länge, skicka mig ett mejl! (min mailadress står ute till höger under avatarbilden).

Läs mer om Merrinian på dess utvecklings-site: sites.google.com/site/merrinian.

Taggar: programmering, dataspel, textspel, merrinian, interactive fiction, oss, spel

Förändringar är inte alltid bra, det märkte vi idag. Det är alltid bra med något nytt, men om det nya är sämre än det gamla så borde man definitivt fundera på att gå tillbaka.

Idag var Frida och Alexander med igen. Det var en bra förändring. När de två är med, känns det som hela tekniksalen fylls av kärlek. De utstrålar en värme bara genom att finnas till.

Fast det var inte det som var den största förändringen hände idag. Jag (Oscar) fick en snilleblixt. “Varför inte sänka friktionen vid hjulaxlarna?” Sagt och gjort. Friktionen blev lägre, riktigt mycket lägre. MEN … det här är inte rumba. (Tony Irwing)

Eftersom friktionen ändrades, så gjorde det att roboten körde betydligt mycket bättre nu. Den körde FÖR bra. Svängarna blev för stora och hastigheten ökades något enormt. Oliver ville gå tillbaka till det gamla, men tanken av att det är friktion som gör allt gjorde mig osäker. Friktion är inget som är konstant, helst vill man ju att det ska ha så låg inverkan som möjligt.

Det blev att vi fick programmera om alla program. Det gick ganska smärtfritt, eftersom alla svängar skulle sänkas med ett samma gradtal (20 grader). Nu kör roboten (nästan) lika bra igen. Den piper och klickar som den aldrig gjort förut.

Så kontentan av dagen, som vi tar med oss från idag är att förändringar inte alltid är bra. Så länge fördelarna med det nya inte väger över, så skall man nog hålla sig vid det gamla.

/ Oscar

Ett mantra hos många programmerare är att inte “återuppfinna hjulet”. Vid en första tanke kan det verka vettigt, varför lösa ett problem som andra redan har löst, är inte det slöseri med tid? I vissa fall ja, att bygga en egen bloggapplikation när WordPress finns och funkar perfekt är exempelvis inget jag skulle rekommendera. Men för uppgifter som man fixar på kanske nån timme är det snarare slöseri med tid att leta upp och testa en massa lösningar, där det inte ens är säkert att någon lösning passar tillfredsställande i sammanhanget. Dessutom får man nyttig erfarenhet av problemlösningen.

Vad tror du din uppdragsgivare helst vill höra: “det tar ca en timme extra, men då ser jag till att det passar dina önskemål till 100%”, eller “tyvärr, det går inte att göra, men jag tror att lösning X i alla fall stämmer till 70%”.

Ibland kan även mantrat få motsatt effekt. Säg t ex att du har ett eget CMS för privata experiment. Eftersom du ser det som “fult” att använda ditt egna CMS för kommersiella projekt ser du till att använda ett etablerat CMS i den mån det går. Men vad händer om din uppdragsgivare vill ha en lösning som inte går att utföra i det etablerade CMS som du kan? Han vill heller inte ha någon extern lösning som i sammanhanget passar till 70%. Då har du två möjligheter: bygg lösningen från grunden eller använda kod från ditt privata CMS. Alternativ två är ofta överlägset eftersom du kan återanvända din tidigare kod och koden du skriver nu kan återanvändas i framtida projekt. Såväl du, din aktuella kund och dina framtida kunder tjänar på det. Det är en no-brainer, men för en person som är rädd för att återuppfinna hjulet kan ett privat CMS kännas så “smutsigt” att man tar till en ineffektiv lösning som i sammanhanget motsvarar att “återuppfinna virket”.

Idag så har jag och Gustav ägnat den mesta tiden åt att tävla mot varandra genom att köra roboten ensam. Med gråt i halsen och en oerhört stor revanschlust så måste jag meddela er att Gustav vann denna tävling. Jag kan glädja mig åt att jag fick den bästa omgången i alla fall på 370p under 2.30 min.

Idag så har vi också satt dit en trycksensor på våran robot för att göra det lättare att sätta igång nästa program, detta gör man då genom ett enkelt handslag mot trycksensorn.

Vi har också gjort en del ändringar i programmen därför att vissa program fortfarande inte vill köra full pott alla gången. Det gick bra att fixa programmen!

/Oliver