Kulturnatta på gång i Göteborg – dags att resa hem från arbete i poetiskt sällskap:

Etter ein rangel

I morgon vil eg byrja på eit nytt og betre liv,
trur eg.
Eg skal aldri gå på fylla meir og skjera folk med kniv,
trur eg.
Eg skal aldri skråla visar meir i laddevinsrus,
men synge åndelege sanger i Zions bedehus,
trur eg.

Alle kvinnfolk som eg møtar skal eg sky som bare fan,
trur eg.
Og gå vyrdeleg forbi dei som ein nybakt kappelan,
trur eg.
Eg skal sitte som ein munk i ein misjonskone-ring,
og drikka kaffe medan drøset går um andelege ting,
trur eg.

Det skal ingen meir få sjå meg når det lir til høgste natt,
trur eg,
koma ruslande på heimveg utan stivety og hatt,
trur eg.
Eg skal legga meg når grisen går til kvile i sitt bol,
og stå opp når hanen flakser og gjel i morgonsol,
trur eg.

Ja, i morgon skal eg byrja på den gode veg som sagt,
trur eg.
Taka striden upp mot kjøtet og den heile develsmakt,
trur eg.
Men i dag lyt det få vera, for eg er so spøkje tyrst
at eg må ha eit ølkrus til å leska meg på fyrst,
trur eg

Jakob Sande

Thank God It’s Friday!

Det er veldig sjeldent jeg skulker, men av og til er det bare noen ting som er viktigere enn andre.

Da jeg dro til skolen i dag var jeg veldig klar for å starte med logging, redigering og sånn men da jeg kom til skolen fikk jeg vite at vi har forelesning i metode. Hadde jeg helt glemt. Viser bare hvor hodet mitt er for tiden: Artiklene som må bli ferdig til søndag. Siden vi egentlig har forelesning fram til lunsj utnytter jeg heller tiden til å skrive på tekstene, så får jeg lese meg opp på emnet senere. Låne notater fra andre og så videre. Min erfaring er uansett at det som sier på forelesningene sjeldent går så veldig mye utover det skriftlige som legges ut til oss studentene, så jeg tror jeg har veldig lite å tape.

Men se, nå utsetter jeg det faget. Supert. Først utsatte jeg artikkelskrivingen, og siden de har blitt utsatt må jeg utsette noe annet. En evigvarende spiral. Men jeg skal ut av den. Til jul skal jeg være fri!

Selvfølgelig. Jeg hadde jo helt glemt at jeg skulle få besøk av ei venninne som jeg skulle kjøre til flyplassen senere. Så da jeg var godt i gang så ble det stopp. Herregud. Dette blir en j***** travel uke!

En veldig god grunn til å jobbe jevnlig med tekst er at man slipper å glemme hvordan man gjør det!

Jeg sitter helt bom fast. Har skrevet, skrevet om, redigert på teksten, flyttet rundt, hentet inn ny info, puttet inn, flyttet rundt, funnet ny innfallsvinkel osv osv. Og jeg har bare ca 500 ord og er sikker på at jeg har sløst de bort på helt feil ting. Jeg tror kanskje det kan funke om jeg vender dette ryggen en liten stund og gjør noe annet. Da bruker ting å falle på en naturlig plass etter hvert.

Lærdom: Jeg skriver ikke lengre skolestiler for videregående skole-nivå. Folk skal faktisk lese dette. Eller jeg må i det minste forsøke å få de til å ville lese det og så må jeg få de til å fortsette å lese når de først har begynt. Det er ikke lengre sånn at bare én person må lese det for å gi en karakter. Her finnes ingen karakterer. Annet at folk sannsynligvis kommer til å tenke at skribenten er fullstendig dum i hodet.

Aaargh!

Why why why?

Etter hvert skal jeg skrive et innlegg med grundig innføring i prokrastinering.

Når det blir for mye kommer trangen til å bli usynlig og forsvinne.

Jeg er en mester på å utsette. Når jeg har store oppgaver foran meg finner jeg alltid på uendelig mange ting for at jeg skal slippe å ta tak i det. La oss bare ta dagen i dag. Den er et formidabelt eksempel på mine utsettelsesstrategier:

Jeg våknet egentlig rundt klokken åtte og hadde kunnet stått opp da. Tatt en rask dusj, spist en enkel frokost og trasket av gårde til kontoret for å skrive tekstene som må være ferdig neste søndag. Men helt sånn gikk det ikke.

Da jeg våknet tenkte jeg at “åh, jeg er litt trøtt, det er nok best at jeg sover litt til sånn at jeg er ordentlig uthvilt og opplagt når jeg skal jobbe”. Så jeg la meg til å sove litt til og våknet ikke før klokken hadde blitt halv elleve. Da stod jeg opp og tok en normalt lang dusj mens mannen stod på kjøkkenet og stekte egg og kokte tomatbønner. “Det er best å spise en skikkelig frokost så jeg har energi til å sitte og jobbe hele dagen, det blir nok ikke så mye spising på meg”, tenkte jeg. Så vi satte oss i stua med hver vår megatallerken og satte på en episode Sopranos til maten. Episoden var veldig spennende. Jeg lurte så fælt på hvordan det ville gå med Ade som var nær å røpe overfor de andre mafiadamene at hun sladret til FBI men klarte å holde seg og kjørte av gårde, dritings. Så jeg tenkte at “jeg blir jo sittende og jobbe hele dagen og det blir nok sent, så skal jeg få en dose underholdning i dag er det best å bare gjøre det nå”, og trengte dermed ikke å nøle med å sette på en ny episode. Den episoden var utrolig kjedelig og jeg ble skuffet og skamfull over at jeg hadde utsatt jobbingen for det. Så kom jeg meg til kontoret omsider og tok en grundig runde på nyhetene samt bloggene jeg følger fordi “det er viktig å lese hva og hvordan andre skriver, kanskje jeg kan bli skikkelig inspirert”!

Nå er klokken ti på halv tre og jeg har lagt en ny plan. Jeg skal sette meg med dagens artikkel nummer én, og når jeg er ferdig med den skal jeg skrive om hvordan det har gått, gjøre en liten evaluering. Jeg har allerede skrevet en del på den, og har en del ting i hodet som må ned, så det skulle ikke ta så altfor lang tid.

Tester det nå, så får vi se hvordan det går!

Idag på P1 har de berättat om hur amerikanska studenter tar ADHD-medicin för att bli bättre på att fokusera.

Under de senaste åren så har en subkultur vuxit fram på amerikanska universitet. Mediciner mot ADHD har börjat användas av högpresterande, smarta och stressade studenter som vill bli mer effektiva. Studenterna har kommit på att medicinen fungerar utmärkt som effektivitetshöjare även om man inte har den diagnosen. — P1 Morgon

Det skulle jag vilja testa. Ja, jag vet att det är kontroversiellt, men detta skall ju vara en ärlig blogg. Jag tror att jag är vuxen nog att inte bli beroende. Jag kan hantera alkohol utan problem.

Feg som jag är skulle jag inte våga testa om jag inte var 100% säker på att det var rätt preparat. Det är tveksamt om jag skulle våga beställa på internet. Men om jag hade ett piller här som jag litade på, hade jag inte tvekat. Är jag korkad? Vad är argumenten mot?

Ett minne: jag hyrde ett studentrum i andra hand för länge sedan. Den ordinarie hyresvärden (som jag inte kände) skulle komma tillbaka i början av mars och jag var tvungen att flytta ut. Vänner hjälpte till med flytten och kvar var städningen. Det var riktigt skitigt i rummet. Kassar med papper och skräp stod på golvet. Jag struntade i allt den kvällen och gick hem till min nya lägenhet.

Efter jobbet dagen efter gick jag tillbaka till studentbostadshuset. Till min fasa såg jag att det lyste i rummet. Han var tillbaka redan! Säkert tillsammans med föräldrarna också! Nu ser de all mitt skräp och elände. Jag drabbades av ångest och gick hem. Hela vägen övervägde jag att ta livet av mig. I efterhand känns det som en helt tokig värdering av situationen, men då var det blodigt allvar. Det kändes som mitt skitiga liv var helt exponerat i all sin eländighet. Jag var värdelös. Skam! Jag väntade på ett argt telefonsamtal. Den natten sov jag inte många timmar.

Dagen efter var det lördag och till slut vågade jag mig förbi studentbostadshuset igen. Lampan lyste fortfarande, trots att det var mitt på dagen. Då förstod jag att jag glömt släcka efter flytten. Jag gick upp och städade noggrant ur rummet. Glad att vara vid liv.

Var skall väl en uppskjutare vara om inte på Twitter? Perfekt ställe att prokrastinera på.

Skämt och sido, det kanske inte är så tokigt att kunna kommentera sin kamp i realtid? Jag kanske kan titta tillbaka på dagarna som gått och se mönster i galenskapen. Tack vare att jag är anonym kan jag också vara brutalt ärlig. Vi får se hur det går.

Under min värsta tid som uppskjutare mådde jag som bäst på kvällen och natten. Hela dagen var fylld av ångesten för allt som inte blivit gjort. Det var då jag förbannade mig själv om och om igen för obetalda räkningar, uppgifter på arbetet, vänner som jag ignorerat, röran hemma, veckor av disk i köket. Jag svor åt mig och bankade på mig mentalt om och om igen.

Men så kom kvällen. Postkontoret var stängt, jag var hemma från arbetet. Det var mörkt och lägenhetens kaos syntes inte. Jag satt framför datorn och chattade med kompisar online. Det var ett slags frid och ro; jag var i orkanens öga kanske man kan säga.

När gryningen kom vaknade demonerna och en ny jakt började.

Uppskjutande författare

Från Inkygirl.com

Jag hade en deadline förra veckan. Som vanligt tog jag inte tag i den direkt utan sköt upp den så länge det gick. När vanligt folk börjar gå till sängs fick jag den där adrenalinkicken som äntligen fick igång mig. Jag jobbade intensivt till fyra på morgonen, stupade trött i säng och hade klarat det ganska bra. Jag tog några genvägar som jag anade att jag skulle komma undan med, men i stort var det ett bra jobb.

Det är ett problem när sådant händer. Nu lagras den här sköna känslan av intensivt arbete mot klockan i min kropp. Rushen genom kroppen när jag närmar mig mållinjen, den sköna drömfria sömnen.

Det gick bra och kanske kunde jag nöja mig med det. Men det finns två problem:

1. Veckan var inte trevlig. Jag led och förbannade min lättja hela tiden. Den tid jag borde ägnat åt arbete ägnades åt slösurf, sociala medier, chatt och TV-tittande. Och när stressen blev för stor lugnade jag mig med högerhanden (mycket effektivt).
2. Slöseri med begåvning och tid. Jag skulle kunna göra så mycket mer. Jag missar chanser att skapa något stort och bra. Jag hankar mig fram på sparlåga och utför inget bestående. Jag bygger inte för framtiden.

Förresten hörde aldrig psykologmottagningen av sig. De kanske också är uppskjutare? De har telefontid idag. Skall man ge dem en chans till? Det finns inte så många med KBT-kompetens i min stad så jag kanske är tvungen.

Nå har jeg endelig ankommet folkehøgskola, sagt “hadet” til pappa og pakka ut og kledd på senga. Mistenkte ei stund at jeg ikke skulle få noen romkamerat, men her kom hun jammen ta mens jeg satt og skreiv.

Men det var ikke det jeg skulle skrive om i dag.

Jeg har nemlig funnet en interessant essay som heter Structured Procrastination, av John Perry, der han forteller hvordan han får ting gjort, selv om han er en forferdelig prokrastinatør.

Kjenner meg godt igjen i det han skriver; jeg er nemlig en forferdelig prokrastinatør, og får nesten aldri til et blogginnlegg dersom jeg ikke har viktigere ting å gjøre. Sånn som nå, når jeg skal på et møte eller noe sånt om et lite kvarter =)

Kort sagt sier han at det er lettere å få ting gjort når en har mye å gjøre enn når en har bare litt… Det er sant for meg, i allefall; november (med Nanowrimo) er en måned der jeg får gjort massevis av andre ting enn å skrive bok.

Nå, det var upptaget hela tiden så jag skickade en fråga per epost istället. Puh! Första steget taget.

Medan jag satt med telefonen i handen hörde jag argumenten mot att ringa i mitt huvud. De låter ungefär så här:

Ok, du är en slacker, det medges. Men har du inte klarat dig bra ändå? Du har ett lagom framgångsrikt företag. Hade det gått bättre hade du inte haft tid att läsa, slappa och se på TV. Och du klagar på att din skolgång och dina universitetsstudier gick dåligt. Men vad var det du gjorde istället för att plugga? Jo, du satt vid datorn och lärde dig programmering och Internet, långt innan Internet var upptäckt av medelsvensson. Så ditt prokrastinerande på universitetet gav dig faktiskt din karriär. Och vem har någonsin frågat om dina skolbetyg?

Människor är olika och en del behöver mycket “ställtid”. Du vet ju att du kan prestera bra saker och det du tycker är tråkigt lägger du precis så mycket tid på att det räcker. Varför skulle du engagera dig mer i det som inte ger dig något?

Du är ingen ensamvarg. Du har en del vänner, både gamla och nya. Kanske så många du behöver?

Jovisst, men när jag ligger och vänder mig i sängen och inte kan somna, när jag har ångest över obekväma telefonsamtal eller ser högar av kvitton som jag borde fått ersättning för är det inte lika roligt.

Eller när jag stod vid busshållplatsen efter att ekonomichefen på mitt dåvarande arbete berättat att Kronofogden skulle ta en del av lönen varje månad. Då funderade jag på att ta ett steg ut i gatan framför bussen. Att jag behöver “ställtid” var inte särskilt relevant då.

Forslaget om å dra til Ikea i dag kom i går ganske overrumplende på meg. Jeg tenkte fort gjennom alt jeg har å gjøre fram mot deadline på onsdag og mot min egen vilje sa jeg ja og begynte å lage liste over alt vi må kjøpe i stedet for å skrive på den teksten jeg skulle gjøre ferdig i dag. Jeg hadde avtale med Loppa om at vi skulle dele en flaske vin (rettere sagt hun skulle ta et glass for hun ammer, så kunne jeg drikke resten) og den måtte jeg bare kansellere. Jeg gledet meg til å handle, gruet meg til å kjøre de 7 timene tur/retur Haparanda, gledet meg til å oppleve det store varehuset og Sverige igjen, men gruet meg til dårlig samvittighet for en tapt dag med arbeid.

av og til burde man få unna ting litt raskere

Sovnet sent og våknet tidlig. Jobbet som en idiot i mange timer før hodet sa takk og farvel og jeg kunne dra på biffmiddag som kjæresten spanderte på meg. Var sliten og tom og hadde vondt i magen og lurte på hvor alt ender hen. Gryntet til det meste som ble sagt til meg og følte meg relativt crap.

alt er fint, alltid

Så kom redningen. Det er midtsommar i Sverige og da er alt stengt. Midtsommar i Sverige er omtrent som 17. mai i Norge, alt stenges, folk er helt gale og fjortisene tar sin første fylla. Okei, ikke 17. mai men som 1. og 16. mai i kombinasjon. Yuhu, burde jeg tenkt, men den kjipe følelsen vedvarte. Ringte Loppa om good news men da hadde hun funnet seg andre venner å leke med, samboeren min dro på fisketur og jeg fikk en oppfordring til å komme ut på byen veldig sent på kvelden men da var jeg allerede innstallert i sofaen med helt fullstendig uviktige gjøremål. Surfing på måfå, en øl som jeg presterte å tippe over uten å gidde å ta av duken, tok bare litt dopapir for å suge opp fukten og gadd ikke å kaste papiret. Leste Dagbladets Fredag og konkluderte med at jeg ligger langt utenfor målgruppa. Åpnet en mail fra Quebec som handler om reunion for class of ‘99 og bestemte meg for å bruke skattepengene på å reise dit i september. Sendte mailer om at jeg kommer, kom i bedre humør, oppdaterte iPhonen med nye greier som egentlig ikke er så nytt for mobiltelefoner, noe som folk påpeker hele tiden men hei hei det er ikke en mobiltelefon det er et leketøy man kan ringe med. Som om jeg skulle gitt min nevø på fireogethalvt en lekebil med knapper for blålys, ulike sirener, ulike hastigheter og ringefunksjon.

solsikke, basilikum, koriander, ruccola, sukkererter og diverse tomater. med litt fisk til blir vi nok mett.

Snart kommer kjæresten hjem med halvannet kilos fisk og jeg skal prøve å være litt glad. Det er endelig litt sommer ute og jeg har plassert mine vekster ute på platten. Godt å ha fått de til å vokse selv og ikke trenge å kjøpe sånt på Ikea. Lengter etter å få skatollet mitt på plass.

For jeg skriver jo ingenting. Jeg har en blogg, men skriver ikke. Fordi jeg ikke tenker. Fordi jeg ikke mener. Fordi jeg ikke skjønner hva blogging er. Fordi jeg ikke vet hvordan man kobler seg opp på internett. Fordi jeg ikke kan lese og skrive. Fordi jeg hater ord.

Nei, ikke helt. Jeg leser mange blogger. Jeg er mer enn gjennomsnittlig glad i å skrive, å fortelle, formidle og leke med ord. Jeg tenker formuleringer. Morsomme vendinger, ordspill. Hele dagen, veldig ofte. Jobben min er å skrive.

Men så skal jeg skrive en blogg og det er kjempevanskelig. Kanskje skal jeg bare tenke litt mindre og gå litt mer etter magefølelsen? Ting har gått litt fort i det siste og jeg har glemt å stoppe opp og kjenne etter. Gjør du det iblant? Stopper opp, kjenner etter hvordan føttene berører bakken og at kroppens celler nyter godt av at dypt magedrag av frisk luft? Jeg bruker å gjøre det og det er noe av det deiligste som finnes. Da blir jeg rolig helt innerst i meg og står på trygg grunn.

Men så hender det at jeg får det travelt. Får mye å gjøre, gjerne fordi jeg har somlet litt og utsatt noe litt for lenge. Prokrastinert og kanskje vært litt for optimistisk på tiden. Forsøkt å unngå å stresse med å gjøre ting bare for å slippe å stresse. Men den sniker seg innpå likevel, panikken. Det er der jeg er nå. Jeg innrømmer det, jeg har panikk. Jeg har noe som må være ferdig om mindre enn en uke og jeg henger etter. Så veldig. Og jeg tør ikke å stoppe opp og kjenne etter. Om jeg føler panikken ta meg nå når jeg unngår den, hvordan blir den da når jeg imøtegår den?

Jeg bare spør, akter ikke å finne noe svar på det akkurat nå.

Er prokrastinering helbredelig? Jeg etterlyser herved et behandlingsprogram, gjerne av typen AA.

Anonyme Prokrastinerere. AP. Å være AP’er høres jo veldig ufarlig ut i utgangspunktet, så en sånn tag hadde jeg tålt.

- Hei, jeg heter Lusa og jeg er en prokrastinator.

- Hei Lusa!

På nettstedet Structured Procrastination finnes nesten et behandlingsprogram. Denne John Perry sier ordene jeg selv tenker og som jeg til dels har konkludert med når det gjelder fellene vi faller i før prokrastineringen starter.

Svaret er perfeksjonisme. Når jeg skal starte på en ny oppgave ser jeg for meg et perfekt, plettfritt produkt som folk måper av synet på. La oss ta for eksempel et magasin jeg laget i fjor høst. Ambisjonene var store da jeg la mine planer fram for en gruppe mennesker som ble henrykte og gledet seg stort til å se resultatet. De nærmest kastet penger etter meg idet jeg gikk ut fra konferanserommet. Og oi som trykket økte, stresset kom og jeg ble nødt til å gjøre ganske mange anstrengelser for å få ned pulsen. Det gikk vel omtrent 5 uker, så nærmet deadline seg og jeg fikk rasket sammen et akseptabelt produkt sammen med enkelte andre bidrag og en flink typograf.

Jeg hadde kunnet akseptere allerede fra starten av at jeg mest sannsynlig ikke ville få til å lage et perfekt produkt. Jeg hadde kunnet lagt fram mine idéer på en mer nøktern måte, og således kunnet regulere forventningsnivået og snarere overraske enn skuffe min oppdragsgiver. Samtidig hadde forventningspresset på meg vært lavere. Da hadde det vært enklere å gå igang på en strategisk fin måte med gode tidsrammer og tid til å gjennomarbeide tekster og billedbruk bedre.

Så det ble mye relaxing. Kastet stein i fjæra, øvde på pusteteknikker og gikk tur i skogen. Men til tross for mange fine turer og avslappende øvelser så var den perioden svært stressende. I stedet for å gjøre de tingene som stresset meg, brukte jeg tiden på å jobbe bort stressfølelsen. Ganske selvmotsigende ikke sant?

Fiskesprett

Så, cluet er å bruke den tiden på litt mer produktive ting, ting som gir sinnsro, som føles meningsfylt og gir noe utover selve aktiviteten. I vår oppdaget jeg planter og urter. Det tar tid å jobbe med de, de krever daglig oppsyn og pleie, nå gir de masse grønn og fin farge i hjemmet mitt og om ikke lenge vil det sette god smak på maten min.

Urtehagen

Overrasket over poenget? Helst burde jeg vel bare senke mine egne forventninger til min prestasjon og angripe oppgaver på en sunn og voksen måte. Men nå har jeg gjort dette i 15 år, så hvordan snu nå? Jeg tar likevel lærdom av det jeg har lest hos John Perry og tar ikke sikte på perfeksjon. Det ville vært å slutte med prokrastinering helt og holdent. I stedet fokuserer jeg på å gjøre det med begjær og pasjon og nyte av alt godt som kommer ut det.

Jeg hadde surfet i noen timer da jeg plutselig la merke til hva jeg holdt på meg; finne nye bøker til emner jeg “burde” lese meg opp på. Bad,bad,bad. Men fristende.

Til høsten skal jeg antagelig ta noen kurs i design av grafiske grensesnitt så jeg har etter mye research planlagt å lære meg PyQt, en tilsynelatende produktiv kombo for kryssplattformutvikling. Til høsten hadde jeg også tenkt å ta et lineær algebra kurs jeg lenge har utsatt, så jeg vil dermed forsøke å bruke sommerferien på å komme meg gjennom en bok som introduserer lin.alg gjennom geometri, siden den vanlige tekstboka aldri gjorde det helt store for meg. Og så tenkte jeg at det kunne være lurt å brushe opp statistikken fordi jeg må ta et statistikkemne til våren (5 år siden siste møte). Også hadde det kanskje vært lurt å lære seg Ruby on Rails, siden it’s all in the rage, og jeg kanskje får bruk for det om/når jeg skal undervise på videregående i IKT2.

Var det ikke dette jeg har prøvd å holde meg unna? I de syv ukene før det nye semesteret starter jobber jeg 120% stilling i tre-fire uker, er borte på ferie med kjæresten i to av dem, og har da en eller to uker på å lære meg PyQT, RoR, bedre html+css skills, et helt semesterkurs lineær algebra og et sannsynlighets- og statistikkurs. Også var noen programmeringsprosjekter jeg ville få unna… Er det rart jeg mislykkes i å nå alle målene jeg setter meg?

Fokuset mitt er så fragmentert og altomfattende at jeg aldri vil føle at jeg lykkes slik jeg holder på, og tingene over er bare ting som jeg har innbilt meg at man som it-student bør kunne, uten at jeg har direkte nytte av dem i studiene. I tillegg kommer kokekunst, yoga, x antall kampsporter, styrketrening, fridykking, x antall jobber (vikar, stud.ass, kveldsvakt, eksamensvakt, etc)  … Også var det meningen at jeg skulle ha fokus på studiene også. Det har ikke gått så godt de siste semestrene – rart det der.

Samle fokus fremover

For å samle tråden igjen: jeg mangler fokus på hva jeg skal gjøre og sprer energien min på alt for mange prosjekter, hobbier og jobber, og det gjør meg lite lykkelig. Jeg må forsøke å prioritere hva som er viktig, ikke bare i øyeblikket, men for at jeg skal ha bra. Fokuset må framover være på å

1. Fullføre skole. Det umiddelbare fokuset må være å fullføre alle oppgavene dette semesteret
2. Jobben i sommer. Om det er jobboppgaver som trengs gjøres må jeg prioritere dem framfor annet.
3. Forberede meg til lineær algebra neste semester. Dette trenger jeg omtrentlig to arbeidsuker til (erfaringsmessig)
4. Når alt dette er unna, og jeg også har fått tatt meg litt fri, da! kan vi eventuelt begynne å se på alle de andre tingene som presser seg på.
   • Tjene litt penger må jeg for å kunne leve. Et par tusen i måneden bør være nok, og jeg bør holde meg til èn jobb. Altså må jeg kutte ut noe og velge mellom å beholde PLU, tilsynsvaktjobben, eller stud.ass-jobben (om jeg får den). Tilsynsvakt ville kanskje vært det enkleste …
   • Begynne å trene igjen. Kanskje kampsport eller noe annet der jeg ikke trener alene?
   • Hvis jeg følger det over og skal inkludere kjærestetid blir det kanskje ikke noe særlig tid igjen. Men det er nå eventuelle skill-set utvidelser måtte ha kommet …

God morgen!

Nå kan jeg trygt fastslå at eksamensperioden virkelig har satt inn igjen. Jeg har vært på skolen siden før åtte i dag, og allerede drukket mine første to kaffekopper. Det begynner å bli en stund siden jeg oppdaterte, men whatever. Den som venter på noe godt..? Uansett. Har dere det bra?  Hvordan bedriver dere det som er eksamenstid for oss som studenter? Jeg vil gjerne vite hva dere bedriver tida med nå, og hvorfor dere gjør det. Jeg er nysgjerrig! Jeg har nemlig på følelsen av at ikke alle leser like mye som de burde, deriblant meg. Jeg er en av de store proffprokrastinererne rundt om i verden, sjekk bare hva jeg gjør i løpet av en dag (ikke nødvendigvis i denne rekkefølgen):

• spiser frokost, lager kaffe, drikker kaffe, surmuler over at klokka er før 10:00
• tusler bort til bussen med kaffe i hånda, enkelte dager tidligere enn andre
• sitter på bussen og skuler på alle som ser skikkelig blide og opplagte ut
• dumper ned på en lesesalsplass og begynner å surfe
• surfer i en times tid før jeg begynner å gjøre noe som kan ligne fornuftig arbeid
• surfer fjasbok, alle mulige blogger (jeg følger utrolig mange blogger i eksamenstida), db.no og adressa.no
• surfer
• surfer
• surfer
• surfer
• leser litt pensum
• drikker kaffe
• MSN?
• leser pensum
• surfer
• går en tur ut i Gata og suller litt på jakt etter kjente (Gata er Dragvolls svar på Stripa)
• kommer tilbake til pulten, ofte uten å ha møtt kjentfolk, men med kaffe
• leser pensum
• surfer
• leser pensum
• spiser lønsj, gjerne med Hanne som ofte sitter på sida av meg og prokrastinerer (nesten) like heftig
• surfer
• leser pensum
• gjentar det meste av det ovenstående
• leser pensum
• går hjem, på jakt etter litt middag
• stikker på trening med Sina
• stikker hjem igjen, dusjer, fjaser litt med de andre hybelkaninene
• fjaser
• fjaser
• fjaser
• surfer
• fjaser?
• om jeg har tid til det, så leser jeg kanskje litt mer pensum. men bare kanskje.
• på dette punktet skal jeg i teorien tilbake på skolen og lese mer pensum. Nå har det seg slik at teori og praksis ikke alltid stemmer. Men jeg har et håp om at det skal stemme i dag.
• drar hjem igjen, fjaser, ser kanskje litt TV
• fjaser med de andre hybelkaninene
• fjaser
• fjaser
• sove litt?
• gjentar alt dagen etter.

Sånn ser altså en ganske typisk dag ut for meg. Du trodde du utsatte ting? Jeg er en mester i å utsette, skal jeg fortelle deg! Jeg utsetter jo akkurat nå, bare ved å blogge i stedet for å lese. “men hvorfor lar du ikke bare laptopen bli hjemme da?” Jo, jeg har prøvd det og. Det medførte bare at jeg gikk hjem tidligere, og fikk lest enda mindre. Jeg har nok litt konsentrasjonsvansker. Så, fortell meg, hva gjør DU for å utsette det du egentlig bør gjøre?