Micke har verkligen gjort världens godaste potatismos. Så gott att han lät alla provsmaka. Jag sa att han var tvungen att lära mig hur man gör, och han sa att man inte kan lära en blind man att se. Vet inte om det var en rådiss eller? Och jag vet absolut hur man mosar potatis. Och jag vet att man kan lära gamla hundar att sitta så nog fan ska han lära mig att krydda potatismoset på det där alldeles perfekta sättet.

Kommande händelser och butiksdemonstrationer, vecka 48-49:

• På fredag den 27 nov mellan kl. 11 och 17 kan du träffa en utav våra producenter, Jörgen Holmberg,  och smaka på vårt kött hos Tempo Solkatten i Lerum. Detta är första veckan som du kan köpa vårt kött hos dem och de har därför ett erbjudande på vår oxfilé.

• Vi välkomnar Hemköp Mölndalsbro, som från och med idag återigen erbjuder sina kunder vårt gräsuppfödda ekologiska kött. Marianne Persson, mamma till en utav våra uppfödar från Halmstad, kommer att stå i butiken och bjuda på mustig portergryta. Kom förbi nästa fredag, den 4 december, mellan 11–17.

• På lördag den 28 nov står vi med på gårdsbutiken Närebos Julmarknad mellan kl 10-15. Närebo ligger utanför Lidköping. Kom och träffa våra stolta producenter och smaka på vårt kött! Möjlighet att boka sig för våra köttlådor finns.

Välkomna!

Igår så fick man åter igen kryssa fram mellan uppställda flaskor av Beaujolais Noveau i alla franska mataffärer. Eftersom önskemålet från dagens födelsedagsbarn är plockmat så var det inget svårt val att köpa hem några flaskor av primörvinet till den vuxna delen av familjen. Framme vid ostdisken visade det sig att det nu även gick att köpa en ost som rekommenderades till vinet.

Plaisir au Beaujolais är en tvättad ost som badats i Beaujolaisvin.125 gram mycket doftande ost tillverkad av pastöriserad komjölk. Provsmakning har ännu inte skett men både till utseende och doft så påminner den om de andra tvättade ostarna från Bourgogne. Tillverkare är Fromagerie Gaugry som är specialiserade på på just Epoisses, l’Ami de Chambertin, Palet de Bourgne mfl ostar. Det var grundaren av Fromagerie Gaugry, Raymond Gaugry, som 1951 skapade just l’Ami de Chambertin.

Beaujolais noveau “föddes” den 15 november 1951. Datumet för första försäljningsdag har varierat genom åren men länge var det just den 15 november som gällde. Sedan 1985 är det den tredje torsdagen i november som innebär försäljningsstart. I särklass största tillverkare är Georges Duboeuf och mer än hälften av alla flaskor i matbutikerna kommer från dem. Själv plockade jag åt mig ett flaska från Jean Gamet som är framställt av biologiskt odlade druvor.

Le Rove des Garrigues är en färsk getost som fått sitt namn av Rove som är en getras och Garrigue som är en beteckning på en buskig vegetation som  finns i medelhavsområdet där ingående växtarter bland annat är timjan, rosmarin, lavendel. Denna 72 grams lilla pastöriserade getost smakar också väldigt mycket timjan och har även inslag av lavendel. Tyvärr ingen ost som faller mig i smaken då jag får lite av tvålkänsla i munnen på grund av de ganska påträngande smakerna. Bästa säsong skall vara sommar, höst och vår så jag kanske ger den ytterligare en chans framåt vårkanten.

Intresserad av att provsmaka Gröna gårdar-rostbiff i en naturskön miljö för både spa och konferens? Vi finns på Vanns skördefest nu på lördag den 7/11 mellan 12.00-18.00!

Förutom oss hittar ni ett urval av Västsvenska gårdar och producenter.

Vann bjuder också alla besökare på  musselplock och har öppet sin restaurang som både tillhandahåller lunchbuffé mellan 12 och 15 samt en 4-rätters meny från kl. 18. Naturligtvis med lokala råvaror i foukus

Väl mött!

Tänkte passa på att flagga för att Anna Persson står på ICA Focus mellan ca 15 – 20 nu på torsdag den 5 november.

Kom gärna dit och smaka på en bit!

Har ni tänkt på att om man plockar ihop en påse med smågodis i affären och bara köper sina favoriter, så slutar det ändå med att man har några bitar kvar i påsen som inte känns så lockande att äta? Är inte det väldigt konstigt?

Jag och några vänner diskuterade detta häromdagen när vi var och åt lunch på vårt favoritcafé, mysiga Biscuit i Haga. Vi kom fram till att det antagligen är så att man har favoriter även inom sin favoritgodis-kategori, vilket gör att de godissorter som man tycker sämst om av de man gillar blir kvar om man har chansen att välja andra favoriter.

Jag är egentligen ingen godisgris och äter det väldigt sällan. Det innebär dock inte att jag aldrig äter sötsaker. För den som har hängt med ett tag här på bloggen har det nog blivit ganska tydligt att jag tycker mycket om kakor, både att baka och att äta.  Att jag nu skriver ett inlägg om godis kan därför verka förvirrande för mina vänner och bekanta. Man kanske inte heller förväntar sig att en kost- och friskvårdspedagog ska skriva om godis. Men med tanke på att jag har haft med både kak- och tårtrecept här på bloggen tidigare så tycker jag att det är dags att skriva lite om just godis. I helgen är det kanske till och med mer aktuellt än någonsin eftersom många troligtvis har fått eller kommer att få besök av barn utklädda till monster som kräver godis.

Anledningen till detta godisinlägg är att jag har provat en ny chokladsort idag som jag tänkte skriva ett omdöme om.

När det gäller choklad så föredrar jag mörk choklad, gärna med minst 70% kakao. Jag tycker om både ren choklad och sådan som innehåller t ex kakaobönsbitar, nötter eller fyllningar av olika slag som t ex tryffel och nougat. De senaste åren har det kommit fler och fler smaksatta chokladkakor i dagligvaruhandeln och det har blivit vanligt med olika sorters fruktfyllningar i just choklad. En av de senaste i raden är Marabou Premium Passion Fruit Dark.

Spännande choklad i finfin förpackning.

Eftersom jag länge var skeptisk till kombinationen choklad och frukt är det här en chokladkaka som jag inte ens skulle ha kommit på tanken att smaka för bara ett par år sedan. Jag har dock upptäckt att jag tycker om vissa frukter tillsammans med choklad. Hallon och mörk choklad tycker jag är en toppengod kombination, liksom svarta vinbär och choklad. Däremot har jag svårt för apelsin- eller citronchoklad och för choklad tillsammans med tropiska frukter som ananas eller mango. Med tanke på att passionsfrukt är en exotisk frukt  så tänkte jag att jag inte skulle tycka om den tillsammans med mörk choklad. Efter att ha provat kan jag dock berätta att jag trodde fel.

Kombinationen passionsfrukt och mörk choklad är i min mening väldigt lyckad. Denna chokladkaka har en krämig fyllning med små syrliga och krispiga bitar som smakar passionsfrukt, vilket ger en fin smakbrytning till den mörka chokladen. Eftersom passionsfruktssmaken är väldigt tydlig så är det här en kaka som man kan äta en liten bit av då och då, men ingen som jag skulle kunna äta mycket av. Chokladbitarna är ganska stora och tjocka, vilket gör att det räcker långt med en bit. Jag kan tänka mig att en bit av Passion Fruit Dark kan passa till fika istället för en kaka, eller som en liten dessert efter en tyngre måltid tillsammans med en kopp kaffe eller kanske ännu hellre en kopp te med smak av tropiska frukter.

Något som förvånade mig mer med chokladen än att den var god var innehållsförteckningen. På de flesta chokladförpackningar brukar det stå hur hög kakaohalt chokladen har, vilket av någon anledning inte finns med på denna förpackning. Dessutom upptäckte jag vid en inspektion av innehållsförteckningen att fyllningens “fruktbitar” bestod av passionsfruktsjuice och bananpuré.

Innehållsförteckningen på chokladkakan.

Hur stor del bananpurén utgör framgår inte, och att banan finns med som ingrediens står inte heller på något annat ställe på förpackningen än i just innehållsförteckningen. Personligen tycker jag illa om att ingredienser av denna typ inte står med tydligare. Dessutom förstår jag alla som klagar över att det är svårt att se vad som står på innehållsförpackningen eftersom teckenstorleken är så liten och oftast syns dåligt på grund av mörk bakgrund och ljus text istället för tvärtom.

Jag anser att om man har använt sig av andra frukter än den som står med i varans namn så bör de anges på samma sätt. Marabou har även producerat choklad med smak av citron och ingefära, vilken heter just Lemon & Ginger,  så anledningen till att inte bananen får stå med kan inte bero på att de endast vill ge chokladen namn efter en smaksättning. Om de nu nödvändigtvis måste använda bananpuré i chokladfyllningen så tycker jag att chokladen borde heta Passion Fruit & Banana (eftersom de envisas med att ge sin Premium-kollektion engelska namn). Annars kunde de göra det enkelt för sig och ge den namnet Tropical Dark.

Om man vill testa en ny spännande choklad tycker jag dock att denna är ett bra val, trots mina invändningar när det gäller chokladens namn.

En annan ny chokladsort är Marabou Vinter som tydligen ska ha smak av nejlika, kanel, kardemumma, ingefära, vanilj och peppar, men denna har jag ännu inte sett i affären.

Har du provat någon spännande choklad eller något nytt godis? Berätta gärna i kommentarsfältet!

Nu på fredag, den 23 oktober finns vi i två butiker:

Dels i Borås på ICA City Sparköp mellan ca 11-19 där Jörgen Holmberg, en av våra uppfödare kommer att stå.

Samt dels i Kungsbacka på ICA Kvantum mellan ca 14-19 där Johan Stegard kommer att husera i sällskap med Glenn Strömberg & Thomas Tengby.

Väl mött!

Cabrion är en getost från regionen Bourgogne. Vi har haft nöjet att njuta av en variant som heter Le Cabrion de la Guyotte under snart en veckas tid. Den påminner väldigt mycket om Charolais som också produceras i Bourgogne. Likheterna sitter framförallt i smak, konsistens och form, Cabrion är dock lite mindre till storleken. När man skurit en bit av den ganska torra och hårda osten så är det lätt att få associationer till ytan på ett Staedtler Mars Plastic suddgummi, dock bara till utseendet. Lite mögel på utsidan är är bara bra för det antyder ju att osten har några veckor på nacken  och har utvecklat en god smak. Getost och vitt vin är en säker kombination och eftersom vi är en bit från Loire så skippar jag Sancerre denna gång och föreslår en Pouilly-Fuissé.

La Guyotte är namnet på ett vattendrag som slingrar sig fram i trakterna för tillverkningen och som så småningom ansluter sig till den mer  floden Doubs som in sin tur är ett biflöde till den ännu mer kända floden Saône som i sin tur i Lyon flyter ihop med Rhône som får anses ytterligare mer känd. När Rhône sedan närmar sig Medelhavet delar den på sig i två armar och det är mellan dessa som man hittar deltaområdet Camargue, med sina välkända vita hästar och sin salttillverkning.

En bild från augusti när det vankades kräftor i trädgården. Ingen Västerbottenost fanns att tillgå men väl en Gouda kryddad med spiskummin. Svensk tradition i genomförd i Frankrike med ost  från Holland och kräftor från Kina. Snapsen var svensktillverkad med fransk ägare så det hela blev väldigt mångkulturellt. Osten med en fin smak av spiskummin passade perfekt till kräftorna.

Kom just på att man kanske skall prova med riven denna (goda) ost nästa gång det vankas tacos. Spiskummin är ju kryddan som ger “Tacos-smak”. Detta måste ju bara vara så mycket bättre än de skumma påsar med riven “TexMex-ost som finns i kyldiskarna hos din handlare.

På fredag står Thomas och grillar nötfärsbiffar på Hemköp Ellös, kom gärna förbi och provsmaka. Han finns där från morgon till kväll med en siesta under de varmaste timmarna. /Signe

Torsdag och fredag denna vecka och nästa kommer jag att stå på ICA Kvantum Kungsmässan och bjuda på högrev. Jag finns vid köttdisken i butiken och kommer att vara där lunch till kväll.

Kom gärna förbi för en smakbit eller en liten brochyr med tillagningstips! / Märta

Detta, mina vänner, är en mycket mycket  starkt smakande frukt kallad Habanero. Och trots att den är uppdriven från frön av en ICA-habanero i plastförpackning är den icke att leka med….

Provsmakning a’la No! No!: Först testa toppen av frukten (mmm…milt o fint) och sedan halva frukten (aaargh! hämta en kanna yoghurt eller isvatten eller något jävligt smärtstillande!!!)

Kul var det i alla fall!

Taupinette är namnet på denna ost av opastöriserad getmjölk. 10 dagars lagring och sen har man ca en vecka på sig att konsumera den. Lite lätt krämig inuti och med aska utanpå men framförallt så hade detta exemplar den där perfekta getostsmaken som gör att det blir svårt att låta bli att ta en bit till. 10 dagars lagring och sen har man ca en vecka på sig att konsumera den. Fromagerie Jousseume i Roullet, Poitou-Charentes, var det som tillverkat mitt perfekta exemplar. De tillverkar förutom getost även aperitifvinet Pineau de Charentes vilket skall passa utmärkt ihop med osten. En flaska Pineau från dem får jag nog vänta på till i september då de är representerade på en mässa i Paris.

Namnet Taupinette kommer från “storasyster” Taupinère (270 gram). Taupinière betyder mullvadshög på franska och det är ganska lätt att se likheten. Taupinette är kanske mer en lik en sorkhög men vad det heter på franska vet jag inte och Taupinette låter antagligen betydligt trevligare. Undrar om någon svensk osttillverkare skulle döpa sin ost till något dylikt.

Cabriotte heter getosten som jag köpte på la Ferme des 3 Ponts före påskhelgen. Den lär man inte hitta någon annanstans förutom hos någon lokal handlare tror jag. Det speciella med denna getost är att den är tvättad med Marc de Bourgogne på liknande sätt som en Epoisses, där slutar dock likheterna med tuffingen från Bourgogne. Denna ost var ca 10 cm i diameter, lite lätt krämig inuti och med ganska mild smak. Nytt inköp kommer att göras vid nästa utflykt söderut.

Namnet som jag aldrig tidigare stött på är antagligen en liten ordlek som bygger på ordet cabri som översatt till svenska blir killing.

Den här veckan är oljornas och vinägrarnas vecka på Matdistriktet. Härliga Matdistriktet är nybliven kund till mig och idag fredag (17/4) demar jag mina produkter hos dem.

Kom gärna förbi och provsmaka! Adressen är Rådmansgatan 57, se mer info om Matdistriktet här 

Med Golkaosten i färskt minne så kanske det var naturligt att min blick fastnade vid en korg med små gulfärgade ostar med namnet Bocconcini när jag besökte marknaden senast. Chez Ricardo är handlaren som tre gånger i veckan saluför italienska och korsikanska specialiteter på marknaden i Marly-le-Roi. Vid en närmare titt så fanns det även en förklaring skriven på skylten, torkad och rökt mozzarella. Trots att ostkvoten redan var fylld så kunde jag inte låta bli att inhandla några stycken för att prova med Golkan i färskt minne.

Likheten med en “vanlig” mozzarella upphör vid storleken. Jämfört med Golkan så är det samma tjärdoft dock inte lika stark och smaken av rökt korv går inte att missa även om den känns lite mer elegant här. Vid ett blindtest så är jag tveksam på om jag skulle kunna skilja denna ost och Golkan från en rökt korv måste jag erkänna.

Nu har jag också en idé om varför denna typ av ost uppenbarligen är vanligare utomlands än i Sverige. Hemma har ju de flesta charkdiskar ett antal rökta korvar man kan välja bland och förhoppningsvis är några korrekt rökta och inte bara fullpumpade med aromer. Här nere i Frankrike så har jag faktiskt inte skådat en enda motsvarighet i diskarna. Begreppet korv skiljer sig ju också ordentligt åt så medan vi svenskar njuter vår rökta korv till ölen så får övriga världen hålla till godo med rökt ost.

Ännu en getost från regionen Poitou Charentes i sydvästra Frankrike. Det som skiljer denna ost markant från övriga getostar är att den lagras tre till fyra veckor i ett rum med 100 % luftfuktighet och ingen ventilation. Under lagringen ligger ostarna på kastanjeblad som sedan följer med vid försäljningen och gör den lätt igenkännbar.

Opastöriserad mjölk och den runda osten har en diameter på ca 10 cm och är 3 cm tjock. Mitt exemplar kom från Fromagerie Paul Georgelet i Villemain och tyvärr så blev jag lite besviken. Konsistensen var bra, lätt krämig ungefär som en Selle-sur-Cher, men getostsmaken var alldeles för svag för att passa mig.

Palet de Bourgogne är en lite mindre variant av den välkända Bourgogneosten Epoisses. Palet översatt till svenska blir puck och det stämmer bra in på denna ost från familjen tvättade ostar. Samma diameter som en ishockeypuck men något lägre och med sina 125 g matchvikt drygt 30 gram lättare, samt med ungefär samma kilopris skulle jag tippa på.

Tillverkad av pastöriserad komjölk, badad i saltlake och behandlad med marc de bourgogne, doftar som en gödselstack, detta är verkligen en lillebror till Epoisses. Det som gör den till ett trevligt alternativ är nog storleken som är lite mer anpassad för det lilla hushållet. Liksom Epoisses intar den ett helt annat fysikaliskt tillstånd när man väl skurit i den, lägger man inte tillbaka den inte i sin lilla träsask så rinner den gärna ut och kan få en rinnig camembert att framstå som en hårdost. Doften är ungefär densamma som Epoisses medan smaken är mildare och snällare, familjens tonåring klarade av en provsmakning med orden, den var faktiskt god.

Vi hittade ingen flaska Marc de Bourgogne i skåpen när vi åt osten i fredags men denna gång var ostvalet genomtänkt då huvudmåltiden ackompanjerats av en flaska rött Bourgognevin som också passar väldigt bra.

Ett inköp inför helgen som gick som gjordes enbart på grund av etiketten som talade om att här ligger det en ost tillverkad på opastöriserad buffelmjölk. Osten med det italienskt klingande namnet Piastrella är dock fransk.

På uppmaning av damen i ostdisken så fick den ligga framme i rumstemperatur under eftermiddagen för att bli i perfekt skick inför fredagkvällen. Det som sedan avnjöts skulle man vid en blindtest lätt kunnat gissa på en krämig färsk getost. Inget farligt och väldigt barnvänligt, den blev godkänd av två trettonåriga flickor som fullt ätbar vilket får ses som ett gott betyg.

Buffeluppfödare i departementet Cantal i södra Frankrike som tillverkade “fransk Mozzarella” började 1998 tillverka denna krämiga ost som är gjord av opastöriserad buffelmjölk. 150 gram väger osten och samma tillverkare saluför även en Tomme, Tommete de Bufflonne, också tillverkad av opastöriserad buffelmjölk som jag skall försöka få tag på och provsmaka en annan gång.

Tillverkningen sker i Maurs och faktum är att vi passerade förbi området i somras, dock utan att se några buffelkor betandes på ängarna. Maurs ligger i sydvästra Cantal och i  området producerar man de också de kända AOC-ostarna Salers och Cantal som tillverkas av komjölk.

Piastrella

Maurs som är en liten fransk stad med drygt 2000 invånare  har från och till varit en plats som passerats av deltagarna i både Tour de France och Paris-Nice men i år så har banläggarna tänkt sig att andra städer och byar skall få äran att välkomna cyklisterna.

Ett av två spontaninköp som jag gjorde på vinmässan i grannbyn Louveciennes för några veckor sedan. Jag fastnade vid bordet med korsikanska specialiteter och kunde inte låta bli att inhandla detta smörgåspålägg som väger sina modiga 450 gram och är tillverkad av fårmjölk.

Försäljaren upplyste om att det var en ganska stark ost, vilket fick till effekt att jag genast bestämde mig för att inhandla den. Provsmakning fanns inte av denna produkt och det förstår man när man väl hemma strippat den från ett antal lager plastfolie och därefter några noggrant inlindade papperslager. En doft som gör att man tar ett steg tillbaka och inser att detta är definitivt ingen ost som kan fungera som ersättare för den  Skrattande Kon.

En traditionell “Minatu” med pikant smak och perfekt att breda på bröd, upplyser Fromagerie Pierucci om i sitt informationsblad. Instämmer till fullo men inser att övriga familjen knappast kommer att acceptera att denna ost ställs fram på frukostbordet dagligen. Hållbarheten skall dock vara god så att den får nog chansen att komma fram då och då. Ett idealiskt användningsområde tror jag är när det vankas fotboll på TVn och då tillsammans med en korsikansk öl, vinglaset känns inte aktuellt i detta sammanhang.

Fromage Minatu

Korsika är en fransk ö i medelhavet och en egen region. På denna vackra ö föddes 1769 Napoléon Bonaparte som senare i livet skulle bli Frankrikes kejsare. Napoleon skulle sedemera också hjälpa till att modellera om getosten Valençay.

Rigotte de Condrieu

La Rigotte de Condrieu blev den 13 janauri den 45:e franska ost som erhöll AOC-status. Då undertecknade premiärminister François Fillon Décret n°2009-49 och de lokala osttillverkarnas mer än 20-åriga kamp för AOC-status var över.

Rigotte de Condrieu tillverkas av opastöriserad getmjölk och efter minimum 8 dagars lagring så har man en cirkulär getost med en diameter som varierar mellan 4,2 och 5 cm, tjocklek ca 1,9 till 2,4 cm. Fast i innandömet och färgen är nästan lite glänsande. Tydlig getostsmak som får en att gärna ta en bit till för att riktigt njuta av en fast getost. Dagspris i Parisområdet är 1,50 euro.

Denna nykomling bland AOC-ostarna tillverkas sedan 1800-talet i området massif du Pilat som ligger sydväst om staden Lyon. Produktionsområdet ligger inom en skyddad naturpark och namnet kommer från byn Condrieu som tidigt var ett centrum för försäljning av osten. Produktionen är inte helt obetydlig, 60 ton år 2008 varav 35 ton producerades av 16 gårdsmejerier, övrig tillverkning sker av ett större mejeri dit 13 andra “mjölkbönder” levererar sin getmjölk.

Nästa steg för ostälskarna i Condrieu med omnejd antar jag blir att försöka få sin ost även klassad som AOP. Det blir kanske lite svårare men absolut ingen omöjlighet, de flesta franska AOC-ostarna har även AOP-status dock inte alla vilket kommer att bli ämnet för ett kommande inlägg.

Chevre cendre

Helgens överraskning var när jag smakade getosten Pougne cendré. Hör hemma i regionen Poitou Charentes i sydvästra Frankrike. Smaken av getost var helt perfekt för min del, inte för stark utan den kom lite lätt smygande när man smakade på en bit. Entre les deux till konsistensen dvs inte torr men heller inte särskilt krämig.

Ca 220 g väger denna getost av opastöriserad getmjölk och som är belagd med ett asklager. Sex veckors lagring och sedan är det dags att provsmaka. Inhandlad för den nätta summan av 6,90 euro hos Ferme Sainte-Suzanne i St Germain-en-Laye och väl värd sina pengar.

Skyltfönster hos Ferme st Suzanne

Mitt i bilden på skyltfönstret så syns dagens getost och det gapar ett litet hål där min ost tidigare låg.

Dagens franska fakta: I regionen Poitou Charentes hittar man departementet Deaux-Sèvres vars representant i den franska nationalförsamlingen heter Ségolène Royal.  Royal var Socialistpartiets presidentkandidat i det franska presidentvalet 2007 och fick 47 % av rösterna i sista valomgången där Niclas Sarkozy vann och blev president i det land som hans föregångare Charles de Gaulle ansåg svårt att regera på grund av antalet olika ostar.

Det dimper ner massor med spännande julsmaker här hemma just nu och här kommer ett litet axplock som vi provsmakat!

 
Julglöggen! Den barnvänliga varianten är svårslagen! Där toppar Saturnus och har länge gjort i vår familj! Rätta kryddningen och så mustig och len! Barnen älskar den och vill man så KAN man spetsa! Men då är nog en riktig vinglögg godare iallfall! Av nån anledning brukar just saturnus glögg ta slut snabbast i affärerna! Den ÄR god!

Senapen till skinkan då? Söt, stark? Neutral? Ja, det är nog lite “don efter person”! Mannen i familjen tyckte att den här var lite “mesig” inte så stark och lite för grov i konsistensen! Johnny´s senap är hans melodi. Och även en glasburk med Whiskey-senap vi hittade på marknaden i sommras! Men Apotekets senap blir nog i år ganska orörd på julbordet!

Vörtbrödet! Det är viktiga grejjer de! Ett vörtbröd ska i första hand vara TUNGT tycker jag, tätt och tungt, mustig smak och massor med russin såklart! Jag tycker också att vörtbrödet ska ha en sån där knaprig skorpa. Pågens Julvört är visserligen gott, men alldeles för lätt i konsistensen, lite väl sött och inte så kryddigt! Men det funkar! På julbordet får det dock bli ett riktigt härligt och bastant vörtbröd! Har ni bra recept nån så tipsa mig gärna!

Pågens Saffransgifflar! Det här är nog de fulaste bakverk som finns att köpa i påse! (kanelgifflarna också) Men visst, ganska goda! Tja, inte slående men de duger! Inte direkt fina att plocka fram och bjuda på kanske, och inte heller att lägga upp på ett fint fat! Ätes direkt ur påsen och sen är det bra! Fram för lite snyggare modeller tycker jag! Naturligvis får du en hel drös med E-nummer på köpet och de innehåller både mjölk, ägg, nötter & gluten! Inget för den överkänsliga med andra ord! ! Julbak ska inte köpas på påse - De ska bakas hemma i köket!

I Frankrike så är det inte ofta man hittar svenska ostar i sortimentet hos osthandlarna. Det stora svenska möbelvaruhuset som är många utlandsvenskars räddning när det kommer till matvaror har dock gjort en insats och saluför Wanås ädel i sin matavdelning. Nu när julen nalkas så är det dags att bjuda hem grannarna och berätta om svenska jultraditioner och då skall vi passa på att bjuda på pepparkakor med svensk grönmögelost.

Wanås ädel är en grönmögelost som tillverkas av mjölk från korna på Wanås gods i nordöstra Skåne. På Wanås bedriver man ekologiskt jordbruk och djurskötsel vilket inneburit att ädelosten uppfyller kraven för att få märkningen “Ekologiskt jordbruk”.  Osten är dock inte någon helsvensk lokalproducerad produkt om någon skulle tro det. Det är Skånemejerier som står bakom osten men den tillverkas av danska Bornholms Andelsmejeri.

Wanås ädel är relativt mjuk och krämig och bjuder på sälta i smaken. Har svårt att konkurrera med sina likar i de franska ostdiskarna men det är alltid roligt att kunna bjuda på något svenskt ibland. Det stora möbelvaruhuset saluför lämpligt nog också ekologiska pepparkakor som passar bra att som tillbehör till osten.

Till sist en svensk språklektion för ovanlighetens skull, Wanås skall uttalas [Vannås] vilket troligtvis inte många personer norr om skånes gräns känner till.