Jag har läst om den första boken om psykopaten Tom Ripley. Den unge amerikanen Dickie Greenleaf bor i en liten italiensk by/stad, hänger med Marge som är kär i honom och målar talanglösa tavlor. Hans föräldrar vill ha hem honom, och betalar Tom Ripleys resa till Italien i förhoppningen om att Tom ska lyckas övertala Dickie att komma hem. Tom reser dit och gör sig till vän med Dickie och ovän med Marge. Det är en sorts svartsjukedrama, men Tom vill egentligen inte vara ihop med Dickie, han vill hellre leva Dickies liv. Så när Dickie ledsnar på Tom slår Tom ihjäl honom och tar hans plats. De är tillräckligt lika för att det ska fungera, förutom för de som känner Dickie väl förstås. Tom Ripley trasslar in sig i en härva av mord och våld, och måste försöka hålla undan för den italienska polisen och den äldre mr Greenleaf. Och Marge.
Den här boken är skriven på 1950-talet men känns tidlös och den håller fortfarande. Jag läser den på ett annat sätt nu än vad jag gjorde för 20 år sen, jag behöver inte heja på någon utan kan läsa den mer som en studie. Highsmiths böcker brukar få etiketten “psykologisk thriller”, så även denna.
——————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Highsmith, Tom Ripley, psykologisk thriller, En man med många talanger, böcker

Jag har nyligen läst ut Ediths dagbok av Patricia Highsmith. Den handlar om en kvinna som långsamt glider ut i galenskap. Edith har en oföretagsam son, och när han misslyckas med ett viktigt prov skriver Edith istället i dagboken att han lyckades. Under årens lopp uppfinner hon en helt annan -lyckad – son, med fru, bra jobb och så småningom barn. Allt medan Edith själv harvar på och sköter om sin mans sängliggande farbror och skriver politiska artiklar i en egenägd liten tidning.
Patricia Highsmith skrev själv dagbok hela livet. Som barn fantiserade hon där ihop psykiska problem och mordiska instinkter hos grannarna. Uppväxten beskriver hon som “little hell”. Highsmith var alkoholiserad och hade svårt att leva i relationer. Hon verkar ha varit en knepig person på många sätt. Hennes debut var Strangers on a train (Truman Capote uppmuntrade henne), och när boken sen blev film av Alfred Hitchcock så fick hon ett stort genombrott. Den handlar om två män som träffas på ett tåg och gör en deal om att begå mord åt varandra.
Jag har läst böckerna om Tom Ripley tidigare. De gjorde mig lite osäker och skuldmedveten, får man heja på en huvudperson som är helt amoralisk? (Detta var på den tiden då jag trodde att man automatiskt måste sympatisera med huvudpersonen.)

——————-
Läs även andra bloggares åsikter om Patricia Highsmith, Ediths dagbok, Tom Ripley, Alfred Hitchcock, Truman Capote, psykiska problem, mordisk

Ridley Jones arbetar som frilansande skribent med en framgångsrik karriär i New York.  En morgon vill ödet annorlunda då hon stannar till för att rädda en liten pojke från att bli överkörd. Medias uppmärksamhet sätter igång en kedjereaktion av händelser och funderingar för Ridley.  Ridley får ett stort handskrivet kuvert utan avsändare – det innehåller ett gammalt gulnat foto av en man, en kvinna och ett litet barn samt en lapp med ett telefonnummer och texten Är du min dotter? (citatutdrag från baksidan av boken)

Ridleys funderingar för henne in i en grym värld där svaren och sanningarna inte är vad de ser ut att vara. Fotografiet och dess likhet med Ridley själv väcker frågor som kräver svar. Frågan om hennes eget ursprung dyker upp vilket leder till konfrontationer med föräldrar och brodern. Många verkar tycka att Ridley inte är vid sina sinnens fulla bruk och ibland tycks hon tro det själv. Förvirrad blir hon i alla fall av allt hon får veta och alla lösa trådar som måste får knytas ihop, inte för inte är hon en skribent. Ur Ridleys perspektiv får hennes familj en avog inställning till hennes letande efter svar på frågor som många inte vill skall komma fram i ljuset. När så en attraktiv granne dyker upp och romans uppstår leder till ytterligare frågor och funderingar om vem hon egentligen kan lita på. Tillsammans försöker de finna svaret på vad hela historien om kidnappade spädbarn handlar om vilket för dem båda in i våldsamma händelseutvecklingar.

Lisa Ungers debutroman är en psykologisk thriller som tar läsaren direkt in i händelsernas centrum. En bitvis gastkramande spänning som håller hela vägen fram tills slutet då historien får sin lösning. Vackra Lögner är en bok som fängslar samtidigt som den bjuder på en hel del psykologi. Eftersom Lisa Unger skrivit sin bok i en slags jagform verkar det mer som hon förmedlar en relation mellan Ridley själv och läsaren vilket gör att det på något sätt uppfattas som lärdomsaktigt eller till och med snusförnuftigt. Boken lyfter fram våra egna minnen och hur de i ljuset av mer information kanske blir till andra sanningar. Vackra lögner handlar om hur mycket vi tar för givet och sanningen som kanske inte är sanningar utan ett spel för galleriet. Hur våra minnen spelar oss ett spratt och hur det vi själva tar för sanning blir till ett annat ur en annan persons synvinkel. Sanningar som får henne själv att vackla i frågan om vem hon är och vilka hennes föräldrar verkligen är. Vackra lögner är inte enbart en spänningsroman om mord, det innehåller passion och skildrar vårt sociala samspel, och våra minnen som kanske inte är vad vid tro att de är – om det som sagts och inte sägs, det outsagda och det sagda, om lögner, olika sanningar – vackra lögner.  Helhetesintrycket blir fyra stjärnor 

Bokfakta:
Unger, Lisa (2007). Vackra Löften. Stockholm: Bokförlaget Forum – Månpocket. ISBN978-91-7001-531-1. 312 s. [Eget köpeex].

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om Vackra lögner, Lisa Unger, psykologisk thriller

Äntligen fick jag läst klart Jag ska skydda dig från allt av Lauren Kelly. Det har blivit mest kurslitteratur och filmtittande på sistone och när jag väl fått en läslucka så har jag somnat efter tre sidor typ. Men igår orkade jag (precis) hålla mig vaken till sista sidan. Men oj vilken besvikelse slutet blev. Eller så är det tänkt att man ska gilla oupplösta slut kanske med en tänkt fortsättning i läsarens fantasi. Dock vill jag känna mig snäppet mer tillfreds än jag gjorde för att en bok skall få en femma av mig.

Annars var det en riktigt bra och spännande bok. Man får följa den unga Marta som bor tillsammans med sin faster på en konstnärskoloni utanför New York. Faster Drew har ett järngrepp om sin brorsdotter, framför allt psykiskt. En dag rövas de båda bort från kolonin och endast Marta återfinns, nerdrogad och utmärglad. Boken inleds med detta mysterium och skildrar därefter Marta och Drews relation från start. Mot slutet är det sjukt spännande men som sagt så tycker jag det blir lite snörpligt.

Jag gillar den psykologiska spänningsgenren som Kelly skriver inom och jag kan ju självklart inte låta bli att nämna den bok som fått mig att läsa allt av henne i hopp om en liknande läsupplevelse. Tag mig, tag mig med dig är en superbra bok som lätt tar en plats på min topp-tio-lista. Jag ska skydda dig från allt är bra, men inte fullt så bra.

fotnot: Lauren Kelly är en pseudonym för Joyce Carol Oates.