Nu har jag varit hundägare i snart tre dagar.  Det har varit avbruten sömn och massor av kiss-rundor. Mycket jobb men otroligt härligt.

Die meisten Frauen, die mir bisher im Leben begegnet sind, lieben Hunde.  Jedoch mag offensichtlich nicht jede Frau jeden dahergelaufenen Vierbeiner. Die Vorlieben für bestimmte Hunderrasse unterscheiden sich mitunter doch sehr. Während manche total auf flinke deutsche Spitz abfahren, würden andere lieber einen wolligen Pudel mit nach Hause nehmen.

Meine Kusine ist da keine Ausnahme, sondern reiht sich auch brav in die Riege der Hundeliebhaberinnen. Das Kuscheltier, bei dem ihr Fürsorgeinstinkt auf Anschlag geht, ist ausgerechnet ein Mops, jene übergewichtige Hunderasse, der (meiner bescheidenen Meinung nach) eine Midlife-Crisis samt Bauchansatz im wahrsten Sinne des Worts ins Gesicht gemeißelt zu sein scheint. Doch scheinbar sind gerade diese wässrigen Blicke, die sich mit Mühe aus der faltigen Sofagesicht rausquetschen, genau das, was Frauen schwach machen. Meine Kusine ist denen jedenfalls hoffnungslos verfallen. Und würde sie jetzt nicht ihr Workaholic-Dasein bis zur masochistischen Perfektion zelebrieren, dann hätte sie wohl längst eine Mops-Farm gegründet. So bleibt es dann doch nun vorerst  bei der kleinen Freude über mein Geburtstagsgeschenk: Eine rosa-rote Mops Attrappe, die bei der Anschaffung, obwohl nicht ganz lebendig, doch tiefe Löcher in mein Portmonnais gerissen hatte. Andererseits erblickte ich im Laden dieses rosa-farbenes Etwas und wusste sofort, das ist das perfekte Geburtstagspräsent. Für die Zeitersparnis stürzte ich mich daher gerne in Unkosten. Und naja, was tut man nicht als Einzelkind alles für eine Verwandte, die sowas wie eine echte Schwester am nähsten kommt…

Meine liebe Kusine, ich wünsche Dir viel Spaß mit dem rosa Staubfänger. Und natürlich hoffe ich, dass Du irgendwann wieder mehr Freizeit bekommst, um für ein lebendes Exemplar zu sorgen. Aber dann bitte nicht rosa anstreichen.

Allen, die zum Lesen dieses Beitrags animiert wurden, weil sie die Überschrift falsch interpretiert haben, bitte ich hiermit noch vielmals um Verzeihung.

Pudelid pesus

On otse uskumatu, kui kiire võib olla kodusel inimesel. Vaevu olen leidnud aega koduveinide pudelisse ajamiseks, aga kirja panna ei ole seda küll mahti olnud. Niisiis, pudelid. Ja kapslid seal peal, mis on mu tuttavates kõige enam hämmastust tekitanud. “See on ju nagu poevein, kuidas sa seda teed?” on kõige tavalisem küsimus.

Kõigepealt peavad olema pudelid. Koduextra kauplustes ole näinud müügil tühje rohelisi pudeleid, aga no andke andeks, 15 krooni pudel – loll peaks olema, et seda osta. Käiku lähevad kõik kodus leiduvad tühjaks joodud veinipudelid. Tõsi, need peab hoolikalt puhtaks pesema, eriti jälgima, et pudeli põhja midagi kinni pole jäänud. Muidu läheb selles pudelis vein halvaks. Ja et pudelitele ilusamat väljanägemist anda, kraabin sildi ka ära, see on ka tükk tülikat tegemist, sest mõni silt ei tule ka ligunedes lahti või pudeli külg jääbki liimiseks. Muide, eukalüptiõli võtab liimi väga hästi klaasi pealt lahti, soovitan proovida.

Pudelitesse villimine

Kui pudelid korras ja puhtad ja kuivaks ka nõrgunud, siis pole muud kui vooliku abiga vein pudelisse ja korgid peale. Esimesed paar aastat oma veinitegija karjäärist kasutasin vanu veinikorke, mis teistelt pudelitelt võetud, aga see on ikka vale – avamisel on neile augud sisse tulnud ja õhk pääseb pudelisse, ükskõik kui paksult ma küünlarasvaga pudelikaelad kokku tegin. Ja eriti jube oli käsitsi, toore jõuga nende korkide peale surumine.

Korkimine on niimoodi käkitegu

Siis jõudsid minuni tänapäevasemad vahendid – korgid ostan poest, korkimisaparaate on päris suur valik igale rahakotile ja kapslid on üks eriti hea leiutis.  Neid sobib ka mahlapudelitele peale panna.

Kapsleid on meil müügil valgeid, rohelisi, tumepunaseid ja musti – see aitab erinevaid partiisid kergesti kaelte järgi eristada.  Ühesõnaga kui korgid on peal, pistan pudelikaela koos kapsliga keevasse vette, kapsel tõmbub ümber kaela pingule ja ongi “nagu poevein”!

Kapslite kuumutamine

ALLGEMEINES ERSCHEINUNGSBILD : Harmonisch, von mittleren Proportionen, mit charakteristischem gelocktem oder geschnürtem Haarkleid. Er erweckt den Eindruck eines intelligenten, stets wachsamen, munteren, sowie harmonisch gebauten Hundes, der sehr elegant und stolz ist.

VERHALTEN / CHARAKTER (WESEN) : Er zeichnet sich durch seine Treue, Gelehrigkeit und Ausbildungsfähigkeit aus, was ihn zum besonders angenehmen Gesellschafter macht.

via Hunderassen Infos Caniche (Pudel).

Am ajuns in sfarsit sa pot sa fredonez si eu ca lumea ” Am doar 18 ani, sunt nebun, iubesc si nu am baaani!!!” \:d/ Bine, in cazul meu, afirmatia e un pic modificata pe alocuri, dar ..detalii, detalii.
Am avut si eu majoratul ca tot omu’ vineri seara dar am scris de-abia astazi articolul asta pentru ca mi-a trebuit ceva timp sa-mi revin dupa noaptea aia. Adica, pe ce ca imi era o frica imensa de aruncatul in sus de 18 ori, a trebuit sa-mi infrunt teama de 2 ori…am mai fost aruncata de inca 18 ori pe cat trebuia :-l, din cauza unor persoane care nu au vazut cand am fost proiectata in aer prima data si au vrut un bis, iar baietzii nu au stat pe ganduri. Iiiiinca nu stiu cine m-a sabotat, dar voi afla! >:) si ar fi bine sa nu fie un minor sau o minora pentru ca la majoratul lui sau al ei o sa ii para rau ca s-a nascut! By the way, multumesc baietzi ca eratzi sa ma scapatzi in dintzi de vreoooo…10 ori! Adica va multumesc totusi ca n-ati facut-o. Sorry pentru cei care si-au luat un picior in gura ( imi pare rau, BB ), dar parca am fost aruncata pe bucatele…adica nu stiu, m-am trezit de cateva ori cu capul in jos si picioarele in sus. NU, NU ERA DE LA BAUTURA DIN SEARA AIA!
Nu a iesit perfect si nebunia nu a fost mare, dar eu sunt multumita. E foarte tare sa ai alaturi prietenii apropiati, colegii langa care ai stat atatia ani. Cand te gandesti ca mai ai de petrecut cu ei doar cateva luni, acum ca suntem a 12-a, incerci sa profiti cat mai des de prezenta lor. Si sincer, mie o sa-mi fie dor sa-i vad betzi coma pe baietzi…:-<
Evident ca fetele mele s-au prezentat la mine cu cateva ore inainte de bahaos. Pudel poate sa faca minuni, daca nu era ea, nu ati mai fi avut nici un motiv sa-i facetzi complimente sarbatoritei pentru cat de frumoasa e. Plus Blondis, care a ramas pana la sfarsit si care mi-a spus " oricand, cu placere", dar am completat eu cu " dar vezi sa nu se mai intample pana cand te maritzi". Si Habiba, care o sa aibe un rol foarte important in ceea ce priveste pozele mele. Sa-i spunem ca are job'ul de fauritoare de amintiri…Ar trebui sa-i acord o marire de salariu pentru toate sedintele foto de pana acum…Ca sa nu mai zic de Suri…fara ea, adio eu ( adica adio majorat). Stiam eu ca Suri le rezolva pe toate.Imi amintesc acum ce spunea BB despre ea acum cativa ani…" sor-ta bate tot!". Indeed!
Mi-a facut placere sa ii am pe toti langa mine, really. Mi-a facut si mai placere sa-i vad pe toti cum pleaca acasa pe 3 carari…M-am simtit bine cand mi-am dat seama pe la 2 dimineatza ca nu eram singura tocmai de majoratul meu ( si aici cineva a avut un rol special)…Le multumesc chiar si persoanelor care au uitat de ziua mea, oricum nu-mi place sa mi se ureze "La multi ani!" la fiecare gura de aer pe care o iau. O singura persoana n-am s-o iert in schimb ca a uitat, so hasta nunca, baby! ( citand din Habiba). Le multumesc si persoanelor mai indepartate care si-au amintit de ziua mea, cu toate ca nu sunt in cele mai bune relatii cu ele. Nici in urma urarilor nu am sa fiu, dar am apreciat respectul.
Sper din tot sufletul ca invitatii s-au simtit bine: cei care dansau cu sticla de vodka in mana, cei care au dansat, cei care stateau jos si radeau de cei care dansau, cei care m-au aruncat in sus, cei care au facut atmosfera…Cum m-am simtit eu? Ca la 18 ani…:)

P.S: Tin sa-i multumesc si lu' mami ca mi-a suportat toate toanele de saptamanile astea, chiar daca e afoana de internet si n-o sa vada ever articolul asta. Poate ca ea a petrecut cel mai bine si s-a simtit ca la 18 ani…Blonda spune ca poza asta va fi mai celebra decat aia in care Einstein a scos limba.Evident, e mama! Show some respect!

Lilla Nik  – 8mån toypudel behöver få ordning på frisyren.

Nu när vi tittar på bilden så har han väldigt korta framben i jämförelse med bakbenen. Det gör att halsen ser väldigt kort ut och man får ett intryck av att han lutar framåt.
Underlinjen sluttar också framåt vilket förstärker intrycket av att han håller på och tippar framåt.
Tittar vi på bakbenet så ser vi att linjen på benets framsida och baksida inte är paralella. Det gör att de ser lite raka ut.
Svansen hänger ner på sidan och det är enl den nya standarden ett diskvalificerande fel så det behöver vi också försöka rätta till.

För att få halsen att se längre ut – men också för att få balans i hunden tar vi av mer under bröstkorgen. Gör en PLAN linje mellan frambenen och straxt bakom frambenet  sedan börjar du din rundning upp emot magen. Bröstkorgen ska gå ner till armbågen – inte längre.
Den här linjen gör du även på framsidan av frambenet. Lyft frambenet och dra det framåt och klipp bröstkorgens linje framåt mellan frambenen. Ställ ner benet och fortsätt din linje framför frambenet.
På frambenets framsida tänker du dig en linje från första leden på tån och så rakt upp  till din linje som kom ut mellan frambenen.
Då får du dels längre framben vilket gör att det blir balans mot bakbenen och hunden lutar inte längre framåt.
I fronten tänker du dig att mitt på linjen mellan den rakade halsen och din underlinje ska din yttersta punkt vara  – bröstbens knappen. Sen  gör du en rundning från underlinjen upp mot din ytterpunkt. Sen gör du en rundning från ytterpunkten och in mot det rakade på halsen.

Glöm inte att alla hundar behöver en bröstkorg,midja och rumpa. Så bröstkorgen går till sista revbenet – sen kommer midjan och sen kommer bakbenet. Glöm inte det när du klipper  – hunden blir inte kortare av att man hoppar över midjan. Den kommer bara att se spolformad ut då

Spara lite mer päls på bakbenets framsida så att du kan få en mer vinklad linje även på bakbenets framsida.Forma sedan linjen på framsidan så att den blir pararell med baksidans linjer .

För att svansen ska se lite bättre ut klipper du av pälsen på svanstippen så nära det går. När du sen formar svansen har du mer päls på ovansidan och mkt kortare på undersidan. Då lyfter vi upp svansen ifrån ryggen för ögat.

Lycka till med friserandet och skicka gärna en ny bild när du klippt nästa gång!

Itaalia moedisainerid  – Donatella Versace, Alberta Ferretti, Anna Molinari/ Blumarine, Veronica Etro, Silvia Venturini/Fendi, Consuelo Castiglioni/Marni, Angela Missoni ja Rosella Jardini/Moschino ühendasid jõud Coca-Colaga, et koguda raha Abruzzo (Itaalia mõistagi) maavärina ohvrite aitamiseks. Iga moelooja lõi omanäolise, tugevalt oma brändi põhijoontest mõjutatud pudelidisaini.
Nad riietasid Coca-Cola light pudelid, mis müüdi maha Milaano moenädalal “Tribute to Fashion” moeshow raames oksjoni korras.   
Ma ei tea, kas kuskil mujal ka, kuid Fashion tv-s jooksis väga lahe sellekohane reklaamklipp ka - vt Youtube’ist .

Anna Molinari/Blumarine

Rosella Jardini/Moschino

Silvia Venturini/Fendi

Alberta Ferretti

Donatella Versace

Angela Missoni

Consuelo Castiglioni/Marni

Veronica Etro

Järgnev artikkel on seesama, mille ma kirjutasin ajakirjale Oma Maitse oktoobris 2009:

Vaikne juuliöö maakodus. Soemüüri ääres seisab veinipudel, käärivad maasikad alles ootamas koduveiniks saamist. Järsku käib väike krõks ja seejärel hirmus ladin-plädin-potsatus. Vanaaegne ümar hiigelsuur pudel otsustas oma maise eksistentsi lõpetada ja kogu tuba ujus poolkäärinud maasikatest. Sel öösel kella kolme ajal nuttis perenaine kallist kraami põrandalaudadelt kokku kraapides tubli peatäie.

Enamasti muidugi ei paku kodune veinitegu nii dramaatilisi hetki. Pärast mõningast marjadega lödistamist kohe veiniteo algul on hilisem protsess ikka peamiselt meeldivaid emotsioone täis – kas saab juba valmis, kuidas maitseb, kas on kah kange, kas sõpradele maitseb?

Miks teha koduveini?

Allakirjutanu teeb koduveine tänavu juba viies aasta. Olen välja arvutanud, et kui alustada koduse joogiteoga nö nullist ja soetada põhilised hädatarvilikud vahendid uuest peast, samas marju võttes koduaiast, mitte turult, siis tuleb ühe liitri hinnaks ligi 30 krooni. Aga kui kord juba on kõik vahendid olemas või saab kasutada maakodu lakast leitud pudeleid-mulksutajaid, siis jääb ühe liitri omahind 10 krooni kanti. Asjal on ju jumet, eks ole?

Kogu mu veiniepopöa sai alguse tädi keldrist, kus tal seisis juba mitu aastat paarkümmend liitrit õunamahla, mida ta polnud suutnud meile sisse joota. Mu esimene veinitegu oli täis kahtlusi ja kõhklusi, kümneid kordi haarasin telefoni ja küsisin ema käest küsimusi stiilis:kui palju ma seda suhkrut panen? aga kui tihti ta mulksuma peab? Miks ta üle ajab? Kas see on normaalne, et enam ei mulksu? Mis ma nüüd teen?

Ei saa öelda, et esimene vasikas aia taha läks – täitsa korralik kuivapoolne rüübe tuli ja sõprade kurgust alla ta voolas. Järgmiseks aastaks olin juba targem, soetasin antikvariaate pidi käies suurema osa nõuka-ajal välja antud koduveini-õpikutest. Paraku selgus, et paljud neist kordasid üksteist lausa sõna-sõnalt ja olid pealegi lõviosas täis valemeid, kuidas arvutada suhkrulisamist. See tundus lootusetult keeruline ja hirmutavgi.

Õnneks leidsin poest, täpsemalt Tallinnast Piprapoest koduveini stardipaketi, kus olid sees veinipärm, käimise lõpetaja ja selgitusained, lisaks täpsed õpetused, et mida, kuidas ja millal. See pakett osutus mu päästeingliks ning paar aastat tegingi veini ainult neid kasutades – tulemus on kindel ja garanteeritud: vein läheb kindlalt käima, lõpetab paari kuu pärast, tulemus on selge ja sädelev.

Aga kui juba enesekindlus käes, tahaks ju hakata katsetama, kas ma ilma päästerõngata ka pinnal püsin. Edaspidi olen piirdunud ainult veinipärmi kasutamisega ja selgitusained välja jätnud – tulemus pole võib-olla nii kristalselt sädelevselge, kuid maitse on ikka samahea. Ja loomulikult tean ma tervet hulka veinimeistreid, kes ei kasutagi veinipärmi, vaid ajavad mahla looduslikult käima.

Mida veiniteoks vaja on?

Kõigepealt tahan ma kinnitada, et veini saab absoluutselt edukalt teha nii vanaaegsete koduste vahenditega kui tänapäevaste, Rootsist ja Inglismaalt sisse toodud tarvikutega. Paar esimest aastat tegin isegi 25-liitristes klaaspudelites, kummivooliku üks ots plastiliinikänkraga pudelisuul ja teine veeklaasis. Kui aga paistis, et see tegevus meeldib mulle ja tulemus on kah joodav, hakkasin vaikselt soetama asju, mis kogu veiniteo tunduvalt mugavamaks teevad.

Kõige rohkem meeldib mulle 30-liitrine spetsiaalne kaanega ja pealejoonistatud liitritega plastämber, millele ka mulksutaja külge saab panna. See on laia suuga, nii et iseäranis marjaveine, kui algul marjad viis päeva virdes ligunevad, on seal mugav teha – saab hästi segada ja valada. Mu maasikaveini pudel läkski seepärast katki, et pinnale kogunenud marjad moodustasid tugeva korgi, mis õhku läbi ei lasknud ja käärimisgaasid pressisid lõpuks klaasi puruks. Ühe pudeli olen ka pestes ära lõhkunud, toiduplastist nõudega seda muret ei ole.

Veel meeldib mulle reguleeritava pikkusega sifoon, millega veini sademe pealt ära valada või pudelitesse villida saab. Samuti on mu isiklik lemmik korkimisseade, millega korgid kerge vaevaga pudelitele peale saab – varem surusime vanu, teistelt pudelitelt ärakeeratud korke pihuga ja toore jõuga pudelitesse; ja kapslid korkide otsa, et kõik õhukindel oleks.

Aga, nagu öeldud, saab ka ilma peente spetsvahenditeta – päranduseks saadud klaaspudelitega, kummivoolikutega, mulksutaja asemel õhupalli või kummikinnast hoida, parafiiniga pudeleid sulgeda.

Kui asjad olemas, on vaja suhkrut, marju või mahla ja veinipärmi. Viimane on spetsiaalne pärm, tavaline saiapärm selleks ei sobi. Veinipärmi leiab Piprapoest, Seemi aianduskauplustest ja ka näiteks aadressilt www.koduvein.ee tellides. Kui pärmi ei õnnestu hankida, siis aitab käärima hakkamisele kaasa ka suur pihutäis rosinaid, mis on kohviveskis peeneks jahvatatud ja virdele lisatud. 60ndatel välja antud veiniraamatutes on retsepte mahladest, mida nädal enne veinitegu tuleb soojas hoida ja käärima lasta ja siis virdele lisada, kuid ma ei tunne ühtegi tegelikku praktikut, kes nii teeks.

Mulle meeldib veinipärmi kasutada, sest sellega käib vein kiiremini ära – paari-kolme kuuga on jook valmis. Kui veinipärmi üldse mitte kasutada, käib vein pool aastat või koguni aasta ja see tundub mulle isiklikult terve igavikuna. Aga nagu ma inimestega suheldes aru olen saanud, on Eestis umbes pooleks neid, kes teevad pärmiga ja neid, kes teevad ilma.

Olgu siis pärmiga või ilma, aga viimaks on vaja marju/mahla ja suhkrut. Kui palju kumbagi, see on algaja üks põhimuresid. Lohutuseks: ega see grammipealt väga täpne ei peagi olema. Kui teha veini 25-liitrisesse pudelisse, mis on üks enamlevinud suurusi, siis piisab minu kogemuse põhjal 6-7 kilost marjadest, aga midagi halba ei juhtu ka, kui neid satub 8-9 kilo. Suhkrut võiks siis minna vähemalt 4 kilo, võib panna ka kuni 6 kg, üle selle ei olegi nagu mõtet. Mida rohkem suhkrut, seda kangem vein tuleb. Enamasti on minu koduveinide kangus jäänud kuhugi 10-12 kraadi vahele, mida on veinile täiesti piisavalt, ja üle 6 kg pole ma suhkrut kunagi raisanud. Põhiline on, et suhkrut ei panda veinisse kunagi otse, vaid enne sulatatakse soojas vees siirupiks, siis jahutatakse maha, et pärmiseeni ära ei tapaks, ja alles seejärel lisatakse mahlasegule.

Jätkub veinitegu samm-sammult.

Äntligen har man loov! Som sagt var vi på Öppet hus på Naturbruksgymnasiet Dingle i lördags. Det verkade bättre än jag hade hoppats Det enda jag tänkte på som kanske inte var så bra, det var att man inte kunde läsa spanska… “/

När vi kom hem från Dingle kom våra syslingar från Stockholm och deras pappa på besök =) Mamma tyckte vi skulle gå en promenad med dom ner till havet, så jag som precis hade gått en promenad med hundarna, fick gå en till =P

Hehe, om hundarna var understimulerade i veckan, så är dom absolut inte det efter denna helgen =) Men ändå var de på hugget på träningen i söndags, efter två dagars oavbruten träning av två små tjejer, och promenader flera gånger om dagen bara för skoj skull =) *stolt*

Vi var ganska många som tränade igår. Jag och mamma + Veronica å tjejerna såklart, men så var Louise & Kitty, och Emelie & Zingo med också =) Jag tränade mest freestyle (med klubbens coola ljudanläggning), men tränade även lite kombinationer och byten på hindrena som stod framme… På söndag ska jag tävla, men jag vet fortfarande inte vilket program jag köra med Jaffa… Jag får klura på det under veckan…

Så fick vi träffa Sofias underbart söta pudelvalp Rex… 9-veckorsvalpar är det gulligaste som finns… =)

Hundar är inte hela världen, men de gör världen hel…

O ator e ex-modelo Ian Somerhalder vai sair no editorial principal da revista de moda masculina August Man de novembro. Para quem não lembra ou sabe, ele é o Damon da série de televisão “The Vampire Diaries”.

O cara está vestindo Dolce & Gabbana e Pudel nas fotos, porque quem pode, pode. Rolou também uma entrevistinha, eis um trecho: “O mundo da moda era o máximo quando eu era mais novo, mas, como não era alto o suficiente e nem me imaginava fazendo isso para o resto da vida, aquilo era só um caminho para entrar para a TV e para o cinema. O objetivo era fazer dinheiro como modelo e começar a aperfeiçoar minha atuação”. Nem vou falar o que pensei…

Enfim, eis algumas fotos. Clique para ver as que o blog Just Jared conseguiu.

Ny bild på Vincent – ser ni vilken skillnad det blev  ! Rejäla vinklar bak och mycket flashigare i sin helhet…Snyggt jobbat Lollo.
Det enda tillägget jag kan göra är att man skulle kunna flytta linjen för bröstkorgens rundning på sidorna lite mera framåt. Känn efter var sista revbenet sitter och börja där. Då får ögat en mer centrerad mittpunkt att fokusera på. Nu ligger “mittpunkten” lite för långt bak.

Lycka till på utställningen!

Denna veckan har gått i ett, saker varenda dag vilket gjort att innan kl 21 på kvällarna är jag slut. Det hade inte varit fel med lite fler timmar per dygn. Baccus opererade bort analsäckarna i onsdags då de var riktigt inflamerade, så han har nu tratt och får medicin. Men han är cool och tar det med ro

Om några timmar kommer en reporter och fotograf från tidningen Allers hit. Så nu är det städning som är på tapeten.

Imorgon är det Örebro med sminkning på Make up store….

Sedan blir det en middag på något trevligt ställe för mig och Janne, kvällen avslutas sedan med att kolla på koncerten; champions of rock.

Det kommer bli en intensiv helg men mycket trevlig!

Vill passa på att tipsa alla er som har småbarn speciellt. På söndag kommer jag lägga ut en tävling där ni kan vinna finna presentkort. Tävlingen kommer pågå i en vecka.

Lollo har en fråga om Vincent:                                                                                                            

Hej Lollo!

Titta på den här så ser du vad jag menar med en linje för ögat att följa längs med bröstkorgen.

Der Politiker und der Pudel,
sind im Grunde beide recht,
den einen juckt die Macht,
den andren das Gemächt.

This year Lina Osterman, Scandinavian designer, she graduated from Central Saint Martins and has worked with designers including Jens Laugesen, presented her label Pudel during London Fashion Week at BLOW PR Presents…Editor-in-chief Noa Leijdesdorff and Photographer Lev Livnev report. The collection was slick, well cut and layered with special attention to detail, tough and dark with a pallete of back, grey, white, dark blue and purple; “I use very dark colours, I  dont like colours that much. It’s very Scandinavian not to use crazy colours, it’s very simple and clean. It’s more about the designs and the garment itself: the cut and the detail, it’s the most important.” the designer said.

The collections was, as most of the designers work, unisex. Modelled by alsmost inseperable men and women wearing sharply cut white blonde or brunette wigs and black gauze masks.

The muted color pallet was kept interesting by juxtaposing minimalist sharp taloiring with layered chiffon, jersey and cotton chunky soft knitwear, playing around with solids and trancparancy, stud details and trailing leads. The clothes were pulled together by the occasional cinched waist, chunky boots, body harnesses and (we lovelovelove this!) draped hand chains.

(photography by Lev Livnev)

The collection had a heavy, empowering, deamon-y  feel to it and the live performance by Rodeo Maccacre fitted in perfectly. Overall a pretty strong -signature Lina Osterman- collection with some great wearable, but not extremelly commercial pieces with a great mix of simple cuts, different textures and attention to detail and mixing of soft materials with metal hard ware.

For more on Pudel and Linda Osterman or where to buy see www.pudel.co.uk

XX Brains + Beauty

Datorn är fortfarande på lagning och nu har jag även lyckats göra något med den bärbara så nu funkar inte nätverket. Jo då det går bra för mig med datorer…

Baccus är väldigt billig just nu, han har kommit in i tonåren. Hans nya passion är att (när vi inte är hemma, även om vi bara är borta 5min) plocka disktrasan från diskbänken och tugga sönder dne i 1000bitar. Jag har ben framme, leksaker men inget går upp mot en disktrasa. Tips mottages gärna!

I veckan var det dax för första föräldramötet och det var kul att få se Gustavs klassrum. Måste få skryta lite, Gustav har blivit så himla duktig på att skriva. Han säger ordet högt för sig själv, smakar på det och sedan ljudar han.
Här om dagen fick jag en liten lapp där han skrivit:

på lappen står det. Kära mamma i från Gustav.

Denna teckningen fick jag här om dagen. Även på den har han skrivit utan hjälp.

Kram mamma Gustav.

Natalie är inte dålig hon heller. På bara några veckor har hon lärt sig att cykla utan stödhjul och kan nu cykla som sin storebror.

Här kommer första “fallet” till Frisyr akuten.
Alexandra har mailat in –

1. På förebilden så ser vi en hund som ser ut att ha  kort hals,sluttande kors och med raka bakben. Nu fattas det päls på henne och därför får hon det här utseendet.
2. Varför får hon det ? Jo  om vi tittar på profilen så följer ögat linjen som vi skapat när vi börjat göra en mankant längre ner på ryggen. Då ser vårt öga den sträckan som är från hjässan och ner till manen på ryggen. Den sträckan är ju inte lång nu….Korset ser sluttande ut för att det är rundat nu – då följer ögat linjen som neråt istället för bakåt. Linjen är också sluttande i sig vilket förstärket intrycket.

Bakbenen ser ovinklade ut för att hon har en rak  linjefrån sittbensknölen ner till hasen och även på framsidan har vi en rak linje från ljumsken och ner till tassen.

•   Om vi klipper av håret på ryggen från svans och fram till där nackpälsen går ner på ryggen  – se den RÖDA linjen  – så får ögat en mycket längre linje att följa = halsen ser längre ut.
  Då klipper du pälsen så kort det går utan att skinnet lyser igenom. Tänk på att du vill ha en PLATT rygg till att börja mer. Gör en platta och sen rundar du av kanterna ner mot bröstkorgen.
  Sen är målet att spara ut manen och då ser du den ljusblå linjen – det är ditt mål…. Då går plattan bara fram till första revbenet. Men den ska fortfarande vara PLATT.

För att korset ska se bättre ut – korset ska vara plant uppe och sedan ska du ha en SVAGT sluttande linje ner mot sittbensknölen . Dvs linjen tänker du dig från höftknölen och ner till en punkt bakom bakom  svansen. Pudeln ska ha “rumpa bakom svansen”

Strunta i om sittbensknölen i verkligheten sitter någon annan stans -vi parkerar den där för ögat med vår päls.
Från vår sittbensknöl går linjen vidare in mot benet igen. I en svagt sluttande linje inåt istället. Den linjen går ner till knävecket. Vid knävecket är pälsen KORT KORT  . För att vara säker på att du är ända nere vid knävecket så kan du lyfta benet lite uppåt så ser du var vecket hamnar.
Den lila linjen jag ritat är vinkeln som vi föreställer oss att korset och lårbenet  har. Då ser du också vinkeln som du tänker dig att du skapar från sittbensknölen och ner mot knävecket.   Alla linjer måste höra ihop och vara parallella ….Dvs de måste vara likadana på båda sidorna av en kroppsdel – annars blir det ingen balans.

Sen tänker du dig en svagt sluttande linje från knävecket och ner mot hasen. Den linjen är lika dan som den du gjorde från höftknölen och ner mot sittbensknölen…dvs samma lutning . Åter igen  – linjen kommer tillbaka och på så sätt  skapar vi balans.
Sen tänker du att du gör samma linje  som du har på baksidan av benet  på framsidan av benet.

Underlinjen på kroppen ser också lite tokig ut. Korta av under bröstkorgen – då får hon längre ben. Tänk också på att bröstkorgen bara går till sista revbenet. Sen ska hon ha en ljumske och sen kommer bakbenet.
Bröstkorgen är PLAN undertill för att sedan gå i en rundning upp mot ljumsken.

Framtill har jag också ritat med lila – det är vinkeln som vi vill att skulderbladet och överarmen ska ha. Ser ni att den är lika dan som den där bak…alla linjer kommer tillbaka…. Om man tänker sig denna linje så är det enklare att klippa fronten – då ser man var man vill ha sin rundning i fronten.
Tänk på att bröstkorgen ska gå ner till armbågen. Sedan ska linjen du har under bröstkorgen komma ut mellan frambenen och sen rundas av uppåt. Låter du linjen framtill gå för långt ner kommer frambenet att blir kortare på framsidan än på baksidan och då har vi en obalans igen.
Titta på bilden så ser ni att hunden har det och då får den ett konstigt utseende – den tippar framåt. Och halsen ser ännu kortare ut.

 Lycka till med klippningen och skicka gärna en ny bild när du klippt nästa gång!

Min dator är på lagning, håll tummarna för att den går att rädda.

I fredags styrde vi bilen mot sthlm. Jag skulle på ett lunchmöte för att prata lite coach och utbildning. Mötet var riktigt givande och jag är nöjd med helgen. Det är verkligen energigivande att träffa människor som bara av att vara sig själva ger mycket. Nu blir det spännande att komma igång med utbildningen efter nyår. Kommer bli en heldel resor till storstan men det kommer att lösa sig, allt går om man vill!

I helgen var jag visst med i lokaltidningen, jag har inte själv sett atrikeln men jag ska få tidningen så jag får läsa. Har fått många mail efter atrikeln vilket känns jättekul, alltid härligt med en bra respons. Ska sätta mig och svara på mail i em.

Min Vår fina lilla hund fick beröm idag. Vi gick på bondegatan på väg till bussen (på väg hem från Marcus) när en dam i en volvo vevade ner rutan och ropade “vänta lite!”. Vi stannade. Hon stannade bilen (fortfarande på bondegatan) och hoppade ut. Tydligen hade hon sett Ronja och tyckt att hon var så fin och såg så glad ut att hon ville komma och hälsa. Hon hade haft pudel innan (för typ tio år sedan) och tyckte att Ronja såg ut precis som henne, fast hennes hade varit vit. Så pratade vi lite och Ronja fick lite gos och sen hoppade hon in i bilen igen och körde iväg. Så, tydligen är Ronja tillräckligt fin för att stanna bilen mitt på bondegatan. Hon brås nog på sin far

Helgen bjöd på solsken, sköna stunder i skogen med barn och hundar, mysig fika vid hamnen, svampplockning och även en heldel resning av förråd och garage.
Här kommer lite bilder från vår helg.

Vi hittade lite av skogens guld.

Jag klippte och badade Ronja igår, men det syns förstås inte så bra när hon som den latmask hon är bara ligger i sängen och trynar. Söt är hon i alla fall.

„Cocker Spaniel and Other Tools of International Understanding“
Ausstellung in der Ursula Blickle Stiftung Unteröwisheim

Picasso und Warhol hatten Dackel, Schopenhauer hatte einen Pudel, Baselitz einen Spaniel und Florian Henckel von Donnersmarck hat Respekt vorm „Dobermann“. Das zumindest legt der knapp fünfminütige schwarz-weiß Film gleichen Titels nahe, mit dem der spätere Oscarpreisträger sein Filmregie-Studium an der Hochschule für Fernsehen und Film in München abschließt. Der Kurzfilm aus den Jahr 1999, der mit einem Ausrutscher in einem Hundehaufen beginnt und der in eine Verfolgungsjagd mündet, ist eine der skurrilen Arbeiten, die in der Ausstellung der Ursula Blickle Stiftung „Cocker Spaniel and Other Tools of International Understanding“ zu sehen ist.

Vom Jagd-, Wach-, Spür- und Kampfhund bis zum Schoßhündchen, das Spektrum der Mensch-Hund-Beziehung ist groß und ebenso die hundaffine Künstlerschar. Gemälde, Fotos, Skulpturen, Installationen zeigen neben einer Reihe von Videos, teils mit dokumentarischem Charakter wie Oleg Kuliks „Mad Dog Performance“, die Bandbreite vom Hundeadel einer Fotostrecke rassiger Windhunde (Jo Longhurst: „I know, what you’re thinking“) bis zum großformatigen Gemälde des Siegers bei einem Wettbewerb der hässlichsten Pinscher (Santiago Ydánez: „Untiteled Dog“).

Namhafte Maler wie Baselitz („Ein roter Hund abwärts“), Immendorff („Frontis-Piss“) und Cosima von Bonin („Dickwurst d’accord“) sind ebenso verstörend, wie die „Meute“, acht präparierte Kampfhunde von Jochem Hendricks, „Misfit“, ein Hybrid hinter Glas aus Pitbull und Reh von Thomas Grünfeld oder tierisch-satirischen Anwandlungen wie „Aus der Mappe der Hundigkeit“ (was übersetzt für Zynismus steht) Peter Weibel, der sich von Valie Export auf allen Vieren an der Leine Gassi führen lässt. Zu den liebenswert ironischen Varianten gehören Rosemarie Trockels Bronze „Gewohnheitstier“, Antony Gormleys „Lost Dog“ aus nachgebildeten Kugellagern oder Marta Klonowskas Hündchen und Rokoko-Schühchen aus blauen Glassplittern, zwei Motive dem Gemälde „Portrait of Young Girl with Dog“ von Charles d’Agar entnommen.

Bilder die bellen, beißen nicht. Ob „Wau!“ oder  „Wow!“, fern vom Kitschverdacht ist die Ausstellung „Cocker Spaniel and Other Tools of International Understanding“ ein Vergnügen für Hundefreunde wie Hundefeinde. Die zeitgenössische Schau endet mit einer Finissage am 11. Oktober, bevor sie, erweitert um historische Gemälde, in die Kunsthalle Kiel wandert.

Info: Finissage „Cocker Spaniel and Other Tools of International Understanding“ in der Ursula Blickle Stiftung Unteröwisheim, am Sonntag, den 11.Oktober ab 16 Uhr