Nattens lokalvalg gav et forventet smæk til det Radikale Venstre. SF stjæler i høj grad stemmerne og trods en sympatisk, intelligent og velargumenteret leder – så er det Radikale Venstre i frit fald. Som prikken over i”et de sidste 24 timer, laver Klaus  Bondam så en 180 graders vending på Rådhuset i København – og konstituerer sig med DF og venstre. Han holder på den måde Det Radikale Venstre som borgmesterparti, han bliver selv ny beskæftigelses og integrationsborgmester, imod et løfte om udvalgsposter i samtlige udvalg og grupper til DF.

Sådan her bedømmes Bondams manøvre og de Radikale på twitter(udvalg af Tweets):

michaelhvass RT @nikolaj:’taktisk’ stemmer man radikalt for at holde borgmesterposten væk fra dansk folkeparti.så indgår de forb.@klausbondam =nul rygrad

michaelhvass RT @jesperdahl RT @umbraco: Adios Radikale. Det har været hyggeligt, nu er det pinligt. Vi ses når i en dag har fået moral og klasse tilbage

AndersBreinholt Sådan Flot Bondam. Laver aftale med DF så han stadig pinagtigt kan klynge sig til en borgmester post…. Hvad er det man kalder det???

michaelhvass Bondam konstituering m DF må handle om magt for enhver pris! #fail

michaelhvass RT @Ocariz: Fik i går en opfordring til at stemme på De Radikale så DF ikke fik en borgmesterpost…

annaebbesen RT @nowuseit @andjohan: @KlausBondam, hvad har du egentlig lovet DF + V for borgm.posten? Bare så jeg ved, hvad min stemme på R er gået til.

Kanonkongen Bondam er der noget du ikke vil gøre for lidt magt?

Ja – det er ikke just respekt og forståelse som vælgerne umiddelbart debaterrer på twitter. Det Radikale problem er nu at man står tilbage troværdighed, uden den “sazz” der var om partiet for 8 år siden og uden et klart politisk projekt. Mens alle andre partier enten siger klart JA eller Klart NEJ så siger de radikale stadigvæk MÅSKE. Selvom man godt kan se logikken i at svare måske – så bliver man så uendelig træt af at høre det igen og igen. Især i en tid der er præget af væsentlige omvæltninger i både samfundsøkonomi, klima og politik.

Jeg glæder mig til at høre Bondams forklaring – og ikke mindst se hvordan han får Manu Sareeen på sin side som i Intergrationsforvaltningen i Købnenhavn.

I Furesø blev den blå blok væltet efter små 30 år. Ny borgmester er Socialdemokrat Ole Bondo og liste A sidder nu som største parti i byrådet med 8 mandater. Det blev efter sigende afgjort af kun 124 stemmer – så jeg er da glad for at jeg kunne hjælpe…

På tirsdag går det løs over det ganske land – der skal stemmes til lokalrådene og flere steder ligner det nogle markante skift i Borgmesterstolen. Der er især en række kommuner som er værd at holde øje med. Naturligvis min kommune egen Furesø. Kan venstre holde skansen efter de mange mytterier og interne  opgør? Jeg tror det ikke og smider mine penge (og stemme) på en Socialdemokratisk borgmester i Ole Bondo, som forhåbentligt kan samle kommunen i en fælles vision, på baggrund af en genforhandling af det samlede budget, som indenrigsministeren har lovet.

I Allerød står kampen imellem Venstre og Konservative – og det går ikke helt stille for sig. Spændende at se om Venstre kan overtage tronen i en klassisk konservativ kommune. Alberstlunds Borgmester Finn Aaberg træder tilbage efter 31 år på posten (respekt) I Helsingør er der ingen garanti for den siddende borgmester  Per Tærsbøl. I Hillerød er Borgmester Kirsten Jensen (Kedelige Kirsten) i farezonen og har ikke helt kunne fylde skoene efter Nick Hækkerups kæmpe populariteti kommunen. I København er sagen afgjort på forhånd – det bliver nordjyden Frank Jensen (!) der skal lede byen rydde op i den notoriske kaotiske økonomi i de store forvaltninger som Børne & Unge samt Miljø Og Teknik.  Eneste spænding i København er hvordan de øvrige borgmesterposter fordeles. Kan Bondams borgmestermave blive tykkere eller kommer han på politisk smalkost? Hvad med Bo Asmus Kjeldgaard – kan hans dyre kampagne slette et klodset politisk image og en rodet administration? Og Hvad bliver i det hele taget SF’s kommende rolle i de mange byråd? Hvis man betragter dette som et fingerpej om det kommende forltingsvalg, så kan vi forvente en massiv fremgang for SF i de mange lokale byråd – og fint med det i øvrigt.

Hvis man ikke kan stille sin (lokal) politiske sult i de landsdækkende medier kan jeg anbefale 2 stærke Blogs som dagligt giver et skarpt skud, fra hver sin side af det politiske felt.

Jarl Cordua – Borgerlig liberal blog fra ex. venstre politiker med lækre kilder og en skarp tone!

Dansk Politik – DK’s mest ambitiøse politiske blog, med socialdemokratisk afsæt. Stærk lokal dækning.

Jeg er selv for nylig flyttet ud af Københavns Kommune. Det er på mange måder en lettelse – på andre områder et savn. Men hvis jeg stadig havde min adresse på Vesterbro, så ville jeg sætte mit kryds ved Simon Strange d. 17. november til Lokalvalget. Simon har igemmem årene været en retfærdig og ihærdig fortaler for det kulturelle København, med flotte resultater til følge. Vil man bo og leve i et mangfoldigt, boblende, musikalsk og kulturelt København – hvor indhold prioriteres over form – så er Simon Strange et godt bud på en stemme der taler konstruktivt i netop dét perspektiv.  Stem Strange!

For tiden har jeg min daglige gang rundt i hovedstadsregionens Rådhuse. Udover det faktum at det er skønt at komme rundt i regionen når den står i skarpe efterårsfarver – så ser man mange forskellige måder at drive og indrette rådhus på! Et af de flottere -  efter min smag -  er Allerød Rådhus.

Til formiddag havde jeg fornøjelsen af to timers møde i luftige og kunstneriske omgivelser. Det er en gammel  kabel og el-stik lagerhal som er omdannet på flotteste vis af Vandkunsten Arkitekter.

Og så skader det da heller ikke at have en kæmpe Kurt Trampedach hængende indenfor hoveddøren!

Traditionelt bryllup med suppe, steg og is – det er bestemt ikke mig!

Jeg vil ikke giftes på det lokale rådhus eller den lokale kirke og skulle være tvunget til at invitere hele familien, alle naboer, bekendte og venner fra nær og fjern – det vil jo hurtigt blive omkring 100 bryllupsgæster, der skulle være plads til i byens lille selskabslokale! Jeg ønsker et lille intimt bryllup for 20 gæster, for så kan det også gøres billigt og alligevel bliver det et hyggeligt bryllup med atmosfære  – og det skal helst være i udlandet, fordi det er min store drøm.

Idyllisk bryllup på kærlighedens borg

Mit bryllup skal være utraditionelt, romantisk og det skal have kærligheden mellem mig og min kæreste som højdepunkt, så jeg vil gerne giftes i udlandet – et slotsbryllup i Frankrig vil også danne den perfekte ramme for vores bryllupsbilleder, både de traditionsrige og de mere kreative…. så måske vi alligevel skal leje en professionel bryllupsfotograf istedet for selv at tage de uforglemmelig bryllups billeder!

På internet har jeg fundet dette historiske og fascinerende slot Hattonchâtel Cháteau i Lorraine – nabo kommunen til Alsace, Frankrig.  Det ville passe ind i ethvert brudepars bryllupsplaner. Og der ville jeg kunne få mine små prinsessedrømme opfyldt.

Intim vielsesceremoni i den lille slotskirke

Vi vil pynte kirken og slottet Hattonchâtel Cháteau smukt op med levende lys og blomster i pink eller gammel rosa og bare have stemnings musik i selskabslokalet efter bryllups middagen.
Når vi så kommer ud fra den smukke kirke, skal tjenerne servere petit fours og champagne eller anrette en luksus buffet med små lækre retter.
Og efter bryllupsmiddagen vil vi bare slappe af og nyde øjeblikket og hinanden i det smukt pyntede franske selskabslokale (riddersalen) – og se på og lytte til den knitrende slots pejs.

Og vi skal holde fest i tre dage på slottet …

En af de helt gamle traditioner, som vi ser genopstå igen, er bryllup over flere dage. Og jeg vil starte fredag, så vi, brudeparret, har mulighed for at nå at tale med vores indbudte gæster, inden lørdagens mere programlagte bryllups arrangement løber af stablen.
Søndag er der så tid til at pakke gaver ud og afrunde med en lækker brunch ude i slotsparken. Bare sidde og slappe af, mens man lytter til fuglenes kvidren og nyder det gode sommer vejr og mærker solens varme.

Det kunne lyde som et H.C Andersens eventyr fra de varme lande …. men sådan kunne jeg forestille mig mit bryllupssted i Frankrig – italien toscana lyder også inspirerende men det er alt for dyrt – jeg tror at der er gået mode i det sted.

Nogle siger at janteloven også gør sig gældende her, men jeg er ligeglad ligesom Jakob Kjeldberg også siger til politiken.dk, der oplyser at flere og flere par der er bryllupsklar, gifter sig i udlandet

Under paneldebatten i Skedsmo Rådhus 3. september sa Jan Tore Sanner at “Høyre har vært en av arkitektene og byggherrene bak den norske modellen.” Slik jeg ser det er sannheten noe ganske annet.

I 1898 var Høyre imot allmenn stemmerett for menn. I 1919 var Høyre imot innføringa av 8 timers normalarbeidsdag. I 1936 var Høyre imot innføringa av alderstrygd, og mot straff for usaklig oppsigelse. I 1937 var Høyre imot å innføre trygd til blinde og uføre og mot å avskaffe fysisk straff i skolen. I 1947 var Høyre imot opprettelsen av Statens lånekasse. I 1959 var Høyre mot trygd til de arbeidsledige. I 1961 var Høyre stemte Høyre imot uføretrygd. I 1872 var Høyre imot at karakterene i grunnskolen ble fjerna. I 1981 var Høyre imot opprettelsen av barneombud. I 1991 var Høyre mot skolefritidsordningen. I 1994 gikk Høyre imot lovfesta rett til videregående utdanning. Høyre tapte heldigvis alle disse politiske kampene.

I dag er Høyre for norsk medlemskap i EU. Norge står heldigvis fortsatt utafor EU. Og akkurat som Høyre var imot innføring av tiltak som førte til mindre sosial ulikhet før i tida, så er Høyre imot slike forslag nå. Høyre er for eksempel imot lovfesta rett til lærlingplass, i mot regionale verneombud i reinholdsbransjen og imot solidaransvar for lønn i arbeidslivet.

Det er jammen bra at Høyre ikke har fått prege sammfunnsutviklinga i Norge mer enn de har.

3. september deltok 8 partier (stortingspartiene og Rødt) i en paneldebatt arrangert av LO i Nedre Romerike. Geir Christensen deltok fra Rødt, og slo fast at Rødt er imot Stortingets pensjonsforlik og pensjonsreformen, for norsk veto mot EUs helsedirektiv og for fjerning av loven om helseforetak. Geir Christensen og Høyres Jan Tore Sanner var de to eneste som ga et klart spørsmål om EUs helsedirektiv. Sanner ga klar beskjed om at han er imot at Norge bruker reservasjonsretten mot helsedirektivet. Geir Christensen sa såklart at Rødt er for bruk av reservasjonsretten mot helsedirektivet. Alle de andre hadde en vente-og-se-holdning, inkludert Sps Dagfinn Sundsbø og SVs Ruth Birkeland. Sundsbø sa at han åpne opp for bruk av reservasjonsretten, men at han ikke hadde bestemt seg helt ennå.

Det morsomste under paneldebatten var å høre FrPs Kari Kjønaas Kjos si “Dersom LO hadde vært ærlige, så hadde de sagt at Rødt har svart på alle 41 spørsmålene deres, og anbefalt medlemmene sine å stemme Rødt”. Det skulle tydeligvis være et argument mot både LO og Rødt, men jeg vil bare benytte anledninga til å takke Kjos for at hun sa det hun sa. Arbeidsfolk bør stemme på Rødt i årets stortingsvalg.

Høyres Jan Tore Sanner påstod at konfliktlinja mellom arbeidermakt og kapitalmakt er “historisk passé” og ikke lenger et “reelt motsetningsforhold”. Han sa at han trodde at i framtida  så vil “vanlige folk” få stadig større eierandeler i bedriftene. Det faktum at Sanner prøver å overbevise folk om at det ikke lenger er en konflikt mellom arbeidermakt og kapitalmakt er jo i seg sjøl et klart og tydelig bevis på at konfliktlinja mellom arbeidermakt og kapitalmakt fortsatt er den mest relevante konfliktlinja i vårt kapitalistiske Norge. Jeg håper virkelige  ”vanlige folk” skal ta over bedriftene. Et slikt system kalles enkelt og greit sosialisme. Men et slikt system kjemper jo Jan Tore Sanner imot.

…när man inte hade varken mobiltelefon, dator eller internet?

Det känns som dessa självklara hjälpmedel (idag) alltid har funnits,
men i det är bara drygt 20år sedan man kunde köpa en PC, med monokrom skärm,
DOS och 9-nålars matrisskrivare, till det facila priset av cirka 30.000kr!
Kolla in Hogias PC-Museum!

Utvecklingen har verkligen gått framåt sedan dess. På gott eller ont?
Ja, det är helt upp till individen att bedöma.

Idag förväntas varje barnfamilj ha minst en dator hemma, gärna en per barn.
Min dotters skola till exempel, har beslutat att lägga all information på
deras intranät, dit elever och föräldrar får inloggning och
förväntas ta del av all information som läggs upp där.
Själv är jag datanörd (nyligen konverterad till Mac ) så jag har inget
problem med det, men det är ett tecken på hur självklar datorn är i våra liv.

Igår slog blixten ner i Stockholm och många datorer, inklusive våra på jobbet,
slogs tillfälligt ut och internet var nere i en halvtimme.
En halvtimme som gjorde oss helt handlingsförlamade, för vi har IP-telefoni,
så inga kunder kunde ringa in, vi kunde inte ringa ut och internet var nere…
Otroligt sårbart! Tål att reflektera över.

Återkommer till min initiala fråga, hur gjorde vi förr?
Svar: vi ringde från telefonkiosker, vi hälsade på varandra,
vi var ute i skogen och lekte cowboys & indianer,
vi sparkade fotboll på områdets fotbollsplan…

Idag byggs det radhus på fotbollsplanen och i skogen får barnen inte vara,
för där finns ju både brännässlor, fästingar och pedofiler…

Det var nog bättre förr i alla fall… Eller?

oskarp rödvinbärsbuske

Den här veckan jobbar jag kväll och är ledig ända fram till klockan 15. Ändå klev jag upp i morse för att hasa till föreningens gemensamma tvättstuga bara för att upptäcka att jag bokat tvättid för i morgon.

Alltså sitter jag här med en kopp kaffe och ser ut över min vildvuxna rödvinbärsbuske och undrar vad i hela friden man ska ha rödvinbär till. Saft? Sylt? Gelé? Kanske ska jag ge bort mina rödvinbär till grannarna med den nya altanen? De verkar gilla sånt som växer.

Jag gillar myror som dör. Och nu ser jag att de verkar ha smällt av hela högen, efter det där giftet jag förrädiskt strösslade ut runt portar och lönningångar till deras hem.

Det här börjar ju se ut som en trädgårdsblogg ju. Men det är det inte, jag är bara temporärt förledd av radhusidyllens outtalade krav.

… är inte helt proffsiga. Idag skulle de göra ett rutinjobb i vårt radhusområde, bara stänga av vattnet några timmar på dagen. Det hela har slutat med att de nu gräver för fullt i gatan, för att kunna byta en avstängningsventil, för att efter mycket om och men kunna sätta på vattnet i vårt område igen, som nu varit avstängt i cirka tolv timmar… Många upprörda känslor har det varit, undertecknad inkluderad, men nu gör de det bästa av situationen och troligen har vi vatten igen vid midnatt… Tyvärr har många barn tvingats lägga sig oduschade, en del gamla i området kommer också få lida. Allt detta beror på att de som var här dagtid från Stockholm Vatten var allt för inrutade i sina “lunka-på-rutiner”, vilket gjorde att de “trodde” att de inte lyckades stänga av vattnet, när de i själva verket inte bara lyckades stänga av vattnet, utan även bröt sönder avstängningsventilen, som de nu jobbar med att byta ut… En gång i tiden hade jag en VD som lärde mig uttrycket “never expect – always inspect”. Kan man leva efter det, har man ofta ryggen fri och behöver sällan bli anklagad för felaktigheter… i alla fall inte oförberedd. I morgon kommer jag kontakta de som var ansvariga dagtid och ifrågasätta deras handlande, samt få dem att förstå vilken kedjereaktion de orsakat… i stället för att dagtid, planerat, stänga av vattnet för cirka 20 hushåll, tvingas man nu addera ytterligare cirka 30-40 hushåll, dessutom hela kvällen… Nåja, nog om detta. Stockholm Vatten behöver lära sig lite om planering, kontroll, kontroll, samt, dubbelkontroll, och inte agera enligt “jag trodde att”-principen. Själv måste jag nu sitta uppe tills vattnet är tillbaka, för i morgon bitti hinner jag inte duscha… om det är synd om mig? Självklart!

(Kristina) Solen har gått i moln, regnet öser ner och jag är på strålande humör. Hugo och jag lekte i sandlådan på gården när resten av mammorna anslöt. Det bjöds på fika i hällregnet, ungarna lekte och skrek och vi mammor skvallrade i bästa radhusanda. Papporna drog iväg till leksaksaffären och införskaffade rutschkana och waterslide som skall invigas till nästa helg. Jag kanske kommer att trivas i Västerås trots allt – med de övriga inflyttade mammorna.

“Hittills i år har 243 bostadsrätter och fastigheter sålts. För bostadsrätter handlar det om mer än en fördubbling. För fastigheter, där villor står för merparten, men även lantbruk och industribyggnader ingår, är ökningen närmare 60 procent.

Det finns i korthet två saker som kan tvinga fram en exekutiv auktion: antingen har hushållet inte klarat av att betala sina räkningar eller så har man inte mäktat med räntekostnaderna på

bostadslånet. Och bankerna lämnar nu in allt fler ansökningar om tvångsförsäljningar. “

Allt fler hem går under klubban, DN

.

Jag vet inte om det är just dessa bostäder som sedan kommer till kommunerna och som irakiska flyktingar och de enormt stora somaliska familjerna får flytta in i. Att placera bidragsförsörjda invandrare i villor och radhus som sålts är numera inte så ovanligt.

Flyktingfamiljer erbjuds villor, Varjager

Trångboddheten drabbar barnen, skriver GP, Varjager

Familjen ger upp – lämnar Södertälje, Systemfel

Mærkeligt indlæg slettet.

På jobbet har vi problem med att grannen som bor precis bakom oss, inte vill att vi ska vara där. Han har anlitat advokat och sagt till oss att han ska göra allt han kan för att vi ska försvinna där ifrån eller gå i konkurs. Han skriver brev till kommunen, går runt med namninsamlingslista i området men det värsta som jag tycker personligen är att han fotar och filmar oss när vi vistas utanför lokalen. Dessa kort skickar han till kommunen i olika syfetn.

De gånger vi är utanför lokalen är när vi tar emot leveranser, lastar bilar, kastar sopor, kollar på kunders bilar, kliver in/ur bilen på väg till/från jobbet.

Vid flertal tillfällen har vi sett att han både fotar och filmar oss, ibörjan gjorde han det innefrån sitt radhus genom persiennerna men nu ställer han sig precis vid sin häck som är ca 2-3 meter ifrån oss och filmar med videokamera, hela tiden står han och hån ler. Vi har sagt till att vi inte vill bli fotade och filmad, sagt att han ska stänga av kamerna mm men han bara vägrar och säger att han har rätt till det för att han dokumneterar att han blir störd av avgaserna. (Jävligt dumt att bo brevid Ågestavägen om man blir störd av vagaser! mem men)

Men han fotoar och filmar även när vi bara går utanför eller lastar bilar som inte är igång. Personligen tycker jag att det är obehagligt att han fotar och filmar mig, jag vill inte vara med på varken kort eller film.

Varken han eller hans fru jobbar på dagarna utan är alltid hemma och passar på oss (märkligt att vara  två personer som bara går hemma, utan inkomst och ändå kunna bo i ett radhus i ett fint radhusområde i Huddinge!!?)

Vi har godkännande av kommunen att vi får vara i den nya lokalen och bedriva den verksamhet vi gör, men han och hans fru verkar inte ge sig utan överklagar hela tiden och igår skrek hans fru till mig: Vi får se vem som vinner, vem som stannar kvar här längst! 

Nu undrar jag;  Är det någon som vet vad den Svenska lagen säger om detta? 

• Får man fota och filma vem som helst, när som helt, hur som helst?
• Kan man överklaga hur många gånger som helst trots att kommunen fattat ett beslut?
• Har han verkligen rätt att göra såhär?

För det är jäkligt provocerande när han ställer sig och filmar bara meter ifrån oss och samtidigt står och hånler, han gör det endast för att irritera och provocera och väntar på att någon av oss ska tappa behärskningen och då har han det på film

Jag har pratat med polisen som tycker att vi ska anmäla honom för ofredande men vad hjälper det då, förmodligen inte alls.

Det råder husfeber på jobbet. En har just köpte villa i Älta, en annan är mitt uppe i budgivningen av en KB-villa i Herrängen. Båda springer runt som yra höns. Själv håller jag ställningarna och hoppas på ett trevligt, lagom dyrt, radhus från 50-talet ska dyka upp utan att vi behöver anstränga oss allt för mycket.

Om inte skulle jag antingen kunna tänka mig ett funkisinspirerat stenhus från Boviaoss eller en dansk designlya i oljad sibiriskt lärkträ från Willa Nordic. Synd att inte det är gratis med tomt i Enskede.

Jag har nu surfat runt på internätt sen vi flyttade in i radhuset för att få lite inspiration till hur rummen ska se ut. Har hittat massa olika bilder och har nu en ide i huvet hur det ska se ut i sovrummer. Jag tänkte mig ett blått sovrum med silverramar och ek och även olika blå nyanser på tyder m.m.

denna bild hittade jag på internätt så jag kommer nog utgå från denna lite… vi får väll se hur det blir.

Nu har vi kommit överens med vår hyresgäst om visning av Månsashuset 19 och 26 april, så nu ska radhuset säljas. Igen.

Det kanske inte går vägen den här gången heller, men man måste ju försöka. Hur kan det vara så svårt att sälja ett genommysigt hus?

Får nog dumpa priset så vi blir av med stället. Göra en dålig affär och gå vidare.

I helgen tittade vi på ännu ett hus på Vällingbyhöjden, en riktigt drömhus (än en gång), renoverat och bevarat i 50-talsstil. Tipp topp helt enkelt!

Men det bidde inget hus. Kring eller över tre miljoner är lite för mycket för ett hus på 100 kvm med en månadsavgift på 5 000 kronor, i ABC-förorten där jag bodde när jag flyttade till Stockholm för snart fem år sedan.

På måndag kommer det förhoppningsvis att hända bra saker. Men det är lika bra att börja från början. I onsdags var vi och tittade på ett radhus. En riktigt trevlig historia som kändes rätt i magen. Det var bara vi och ett annat par där. I torsdags började budgivningen. Status just nu är att vi har lagt det högsta budet. Det andra paret sade sig i fredags vilja fundera över helgen. Suck. Jag hatar att vänta och hatar ännu mer att vänta på saker av den här digniteten. Så jag spenderar helgen med att hålla tummarna för att de kommer att lägga sig utan några fler bud.

I torsdags var jag ute tillsammans med några kollegor. Mat på suveräna Caleo och ytterligare några öl på Tranqilo. Mycket senare än jag hade tänkt men det var fantastiskt trevligt. En av kollegorna gjorde sin sista arbetsdag i fredags innan ett jobbyte och det är väldigt trist att han slutar. Men det är helt klart någon jag har tänkt att hålla en regelbunden kontakt med.

Nu, Madagaskar på TV. Lagom lördagstrött. Livet är bra just nu.

Jeg var i forbindelse med en opgave på journaliststudiet en tur helt oppe under taget på Københavns Rådhus for at besøge en koloni af spanske klippeduer. Men klippeduernes eksistens er truet, fordi deres dueslag kræver en renovering, som politikerne ikke vil afsætte penge til. Duerne har nemlig ved flere budgetforhandlinger været vendt som oplagt mulighed, når der skulle findes penge, der kunne spares. I mellemtiden håber duernes daglige passer, Johnny Kristensen, på en løsning, som både kan redde duerne og hans job.

Duerne har holdt til på rådhuset, lige siden rådhusets arkitekt i 1905 bestemte, at der skulle være klippeduer, som kunne fungere som en slags levende brandalarm, hvis der skulle gå ild i tårnet. Det med brandalarmen trækker man i dag på smilebåndet over både på rådhuset og hos Danmarks Racedueforeninger. Men at de duer, der bor på rådhuset er specielle og bevaringsværdige hersker der hos Hans Erik Christiansen, der er formand for Danmarks Racedueforeninger, ingen tvivl om. De er nemlig en slags forfædre for alle andre duer. Hans Erik Christiansen forklarede mig, at det er den art, som mennesket har taget til sig og skabt alle andre duearter ud fra. Og dem er der ikke mange tilbage af. Det er med andre ord urformen af alle de andre duer, vi kender.

Det var duepasser Johnny Kristensen, der viste mig rundt på rådhuset, og som bad mig slæbe femogtyve kilo foder på skulderen op til duerne af smalle og stejle trapper. Ikke fordi han er doven, men fordi det er det, han gør hver dag. I den anden hånd har han som regel en spand med tyve liter vand. Selv synes han på ingen måde, at hans arbejdsforhold derfor er i orden. Trapperne ad hvilke vandet og foderet skal bringes til dueslagene er godt en halv meter brede og har en stigningsprocent, som end ikke levner meget spillerum for lave tyngdepunkter. Og skulle man en dag falde ned fra dem, befinder de sig i så fjerne afkroge af rådhuset, at ingen ville kunne høre én skrige.

Arbejdsmiljø København har givet en anbefaling om at forholdene forbedres. Den anbefaling – og dermed ikke påbud – vil politikerne helst følge, hvorfor de sagtens kan se behovet for økonomiske midler i forbindelse med bevaringen af duerne.

Pia Allerslev, som er kulturborgmester i København og dermed ansvarlig for rådhuset synes det er ærgerligt hvis duerne skulle komme til at måtte lade livet, ligesom hun synes det er ærgerligt, hvis manden, der passer dem, mere eller mindre skulle blive arbejdsløs. Men det er ikke mere ærgerligt end, at hun mener, at pengene kan bruges bedre andre steder. Det være sig renovering af skoler, dagsinstitutioner, idrætsanlæg og så videre. Det lyder også fornuftigt, og det lyder som om hun har forstået, hvad det vil sige at være politiker. For hvor mange stemmer er der i rådhusduerne, og hvor mange stemmer er der i daginstitutionerne?

Så der er tre muligheder:

1. Man afsætter de fornødne midler: Johnny og duerne reddes og de får ordentlige forhold.

2. Man afsætter kun penge til den daglige drift: Johnny Kristensen risikerer at falde ned af en trappe og brække både det ene og andet og miste liv og lemmer. Og så står Pia Allerslev med et alvorligt problem.

3. Man skærer alle pengene: Duerne må aflives, og Johnny Kristensen risikerer at miste sit job.

Paradokset består altså i, at duerne og Johnnys job kan reddes, men det skal helst være på en ordentlig måde, som gør arbejdsbetingelserne for Johnny og livsbetingelserne for duerne værdige. Men politisk er man er ikke villig til at bruge de penge, som det kræver. Johnny fremhævede selv overfor mig, at det i hans øjne drejede sig om småpenge. Det synes jeg også umiddelbart, det lyder som. Det koster en halv million at foretage de ændringer, som skal til. Dertil kommer en årlig omkostning på 150 tusind kroner for den daglige pasning af duerne. Og disse penge skal altså tages ud af et budget, som er Danmarks største kommunale budget. Det er et budget i en by, som hævder at være en storby af internationalt format.

Så Pia, tag dog for h… at bevilg de penge til de skide duer. Du siger jo selv, at det ikke er en stor post på budgettet. Og på den måde bliver alle glade, og er det ikke det, politik i virkeligheden drejer sig om?