Jag är sugen på att gruppera tre kanske fyra lampor i en grupp som på bilden. Kul effekt. Kanske samma färg på lampfoten och olika färg på skärmarna, eller olika färg på lampfötterna och samma färg på skärmarna.  Lamporna ovan kommer från Dome, men det känns inte omöjligt att själv fixa en grupp lampor med hjälp av loppisfynd.

Ni var några som uttryckte sitt gillande över tapeten Blomma från Mairo som jag skrev om häromdagen. Jag har nu fått veta att tapeten är på väg ur sortimentet, så om ni är intresserade måste ni slå till nu. Tänkte att ni kanske ville veta… Vi slog till igår och beställde några rullar

Som sagt, det snurrar mycket radhustankar just nu. Det rum jag har funderat minst på är vårt sovrum. Troligtvis för att det kommer sist på prioriteringsskalan.

Men igår dök en bild upp när jag bläddrade i senaste Family Living. Vid första anblicken var det sängkläderna jag föll för. Sedan föll jag för resten av detaljerna. Kan det vara stilen och stämningen jag söker? Heltäckningsmatta skulle i vilket fall som helst vara underbart för fötterna på morgonen

Sängkläder Orla Kiely.
Bild: Frankform.se

Idag funderar jag på tavlor. Ovanför kökssoffan vill jag ha några tavlor i en snygg kombination. Jag har bland annat en Keep Calm-poster i källaren som aldrig fått en vägg i nuvarande lägenhet. Den kommer bli fin ovanför kökssoffan. Medan Algot sov idag gjorde jag en ABC-poster av retrotapeter. Ytterligare några tavlor finns i idélådan. De blir kanske förverkligade under någon annan tupplur

Bild: Sköna hem (som flera påpekat. Tack!)

Nu har jag hittat en ersättare för tapeten som inte längre tillverkas. Jag tror till och med att denna blir bättre.

Först hittade jag tapeten Hulanicki hos Habitat. Fin och billig. Ett problem uppstod genast då jag upptäckte att deras enda återförsäljare i Sverige var R.O.O.M och de har ju som bekant gått i konkurs. Någon nätförsäljning ägnar de sig inte åt heller. Vi började planera en resa till London…

Men då hittade jag tapeten Blomma från Mairo. Så fin! Den är designad av Karin Mannerstål. Måste säga att jag gillar hennes stil mer och mer. Denna tapet blir det. Check på listan!

Tankarna vandrar hela tiden till radhuset. Vilka tapeter vill vi ha och var? Hur ska vi möblera? Nya möbler? Gamla möbler? Och så vidare i all oändlighet.

Bland alla tankar och funderingar är det i alla fall en sak som jag vet med säkerhet och det är att jag vill ha en bumling från Atelje Lyktan över köksbordet. Det ska bli underbart att äntligen få ett kök med sittplats. Det har jag längtat efter de senaste 5 åren. I mina tankar ser jag en svart bumling. Dessvärre tillverkas den inte i svart Jag funderar på att köpa en vit och sedan skicka den på lackering. Broder min, det fixar väl du åt mig?

Denna tapet har jag länge varit sugen på (Eco Front 5760). Jag har bara väntat på den rätta väggen att sätta den på. Nu har den rätta väggen dykt upp. Tror ni inte då att tapeten gick ur sortimentet förra månanden! Antingen får jag tänka om totalt eller ringa riket runt för att se om den finns kvar i någon butik. Stön.

Nu åker vi på babysim

Jag måste berätta om min hjälte som såg till att vi fick köpa radhuset. Hjälten är min man. Efter att vi blivit lurade på ett radhus blev vi båda väldigt arga och ledsna. Jag ville mest gräva ner mig i en grop medan David bestämde sig för att göra något konstruktivt. Han skrev ut 100 brev som han delade ut i radhuslängorna. Han skrev att vi var intresserade av att köpa ett radhus i området och att de gärna fick kontakta oss om de ville sälja. Strax därefter ringde två personer. Ett av radhusen passade oss och vi kom överrens om ett pris (vi glada för att vi slapp budgivning, de glada för att de slapp betala arvode till en mäklare).

David är min hjälte för att han bestämde sig att för att inte överväldigas av negativa tanker utan i stället hantera situationen konstruktivt.

Lite fakta om radhuset till er som frågat:
Det är 4 rok på 94 kvadrat (nästan dubbelt så mycket som vi har idag ). Det är ett radhus i form av brf. Och jag kommer tyvärr att göra er som vill se bilder besvikna. Eftersom vi köper radhuset privat finns det inga mäklarbilder att kopiera. Tids nog kommer jag att fotografera själv.

Egen illustration

Hurra! Ikväll har vi skrivit kontrakt på ett radhus. I slutet av januari flyttar vi in. Det känns så bra!

I mer än två veckor har det varit klart men det har tagit lång tid att få klart handlingarna. Först ikväll blev papprerna undertecknade och nu vågar vi berätta för världen. Vissa fira med champagne, vi ska fira med en kladdkaka som jag hittat i frysen.

De senaste dagarna kan beskrivas som en känslomässig berg-och-dalbana. I torsdags eftermiddag var vi glada. Vi var ensamma budgivare på ett fint radhus, det såg ut att bli vårt. På kvällen fick vi sms av mäklaren som skriver att säljaren godtagit ett bud från en annan spekulant. Vi fick inte ens en chans att buda över deras bud! På fredagen ringde vi upp säljaren som blev mycket upprörd när de insåg att vi hade kunnat tänka oss att betala mer, men att mäklaren aldrig kontaktat oss för att se om vi ville. Kontrakt var dock redan skrivit och allting för sent… Vi är jättebesvikna och jätteledsna.

Nu försöker vi ta nya tag. Enkelt att skriva. Svårare att göra.
Flera personer säger till oss “att det inte var meningen, att något bättre väntar oss”. Jag känner att just det radhuset var meningen. Därför är det så svårt att börja söka på Hemnet igen.

Bilden ovan kommer från min inspirationsmapp. I köket hade jag tänkt ha en svartmålad kökssoffa med färgglada kuddar i. Tyg har jag redan köpt på Tradera…

Onsdag

Idag har jag varit på möte hos SIS där jag sitter med i en kommitté, mötet gick snabbare än beräknat så.jag kunde slå ihjäl två timmar på stan innan tågresan hem – då är det bra att ha med sig kameran. Testade lite inställningar på min Panasonic DMC-LX3 men hittade inte hur man kunde gaffla. Jag har gjort det en gång men minns inte hur man kommer till den menyn. Nedan är den bästa bilden från idag.

Tog bilden för att kunna visa bilden på jobbet – här är en ovanjordisk cistern med sekundärt skydd.

Har läst manualen ikväll och nu kan jag ställa in gaffling på den lilla kameran. Ett tips, RTFM, det hjälper!

Idag gick jag upp klockan 06:30. Anledningen till detta var att jag skulle till Lidköping och Mariestad för att fota Pomona Balance lokaler, personal och entréer. Jag tog bussen 08:20 till Lidköping och satan vad dyr den biljetten var. 95:-!!! Det är fan billigare att åka tåg samma sträcka. Men, men! När jag kom fram till Lidköping fotade jag längs med Lidan som rinner genom staden samt på rådhusbyggnaden på torget. Bilderna blev helt ok. Sen traskade jag vidare till Pomonas kontor för att fota. Det blev lite olika sätt att fota på. Entrén tog jag en hel del bilder på för att vara säker på att någon skulle bli bra och som tur var sken solen. Efter det tog jag profilbild på tre ur personalen och de blev riktigt bra. Kommer bli svårt att välja ut vilka som ska ut på Pomonas nya webbsida. Efter detta fotade jag inne i deras lokaler och fick en del bra material att leka med. Det blev även två olika sessioner med gruppfoton på personalen och de blev riktigt bra. Vid halv tolv var det dags att åka till Mariestad för vidare fotografering för Pomona. Jag åkte med en tjej som jobbar för säljgruppen för Pomona.

När vi kom fram till Mariestad gick vi upp på kontoret och jag presenterade mig och direkt efter det gick vi till en grekisk restaurang för att käka lunch. Jag käkade fläskfilé på spett med klyftpotatis och tzatziki. Det var helt ok förutom att fläskfilén inte var allt för grillad, men det gick ner. Orkade inte äta upp allt då man fick jätteportioner. Lite kaffe på det och sen tillbaka till kontoret för att fota. I Mariestad fotade jag en tjej som skulle ha en profilbild och den serien blev riktigt bra. Sedan blev det en massa bilder på lokalerna och dess interiör. Ett par guldkorn blev det allt som kommer att användas på Pomona Balance webbsida. Det sista jag fotade var entrén och det var inte det lättaste då byggnaderna ligger väldigt tätt där, men tillslut fick jag till en riktigt bra bild och jag var klar.

Jag tackade för mig och sa hej då och fick skjuts hem av henne jag åkte med från Lidköping då hon ändå skulle ner till Pomona Balance kontor i Skövde. Jag var hemma igen vid halv fyra tiden och laddade in bilderna på datorn för att sedan slå mig ner i soffan och slappa då jag var bra trött efter dagens fotograferande och att jag inte fick somna i tid inatt då jag var tvungen att slå ihjäl 4 stycken mutanter på 3 cm som kom in i lägenheten via ventilationen. De såg ut som en korsning mellan geting och skalbagge. Jävligt äckliga kryp. Så jag somnade väl vid halv två.

Ikväll ska jag hem till morsan för att käka, fixa hennes dator och hälsa på Lillröss som är där samt att herr Valröss och fru Valröss kommer hem från Turkiet idag och kommer dit. Ska bli roligt och höra hur dem haft det i turkland.

Det var allt för idag.

På återseende!

Så där ja, då har min fina Fia och jag köpt årets första take-away-kaffe med kaka och suttit på Rådhustrappan i solen och tjatat skit.

Vi var så gott som synkade i vår klädsel idag. Korta svarta skinnjackor, halsdukar, stora svarta solbrillor, korta klänningar, svarta strumpbyxor och likadana handskar. Tur val väl det att vi hade olika skor och färg på klänningarna. Gud så tuffa vi var, och gud så töntigt det måste sett ut om min nu hade tänkte lite extra på detta.

Rådhustrappan funkade alldeles utmärkt som fikaplats och skönt i solen var det också.

Vi jagade skor. Fia hittade två par skitsnygga som hon slog till på, jag funderar fortfarande och mitt i allt ringde goda Mli och undrade om jag ville komma förbi på en fika senare. Jag tackade såklart ja, men senare ställde vi in och bestämde oss för att ses nästa vecka istället då det blev för stressigt idag för oss bägge annars.

Vet du at det er atelierer øverst i vestre tårn på Rådhuset, som noen heldige kunstnere får leie? Denne uka har du sjansen til å ta en titt på dem selv. Og samtidig kan du se noen av verkene til de fem billedkunstnerne som har arbeidet her de siste to årene: Per Jonas Lindstrøm, Lars Paalgaard, Niklas Mulari, Kine Lillestrøm og Heidi Marie Wien.

Den dagen jeg var her snødde det kraftig. Vi kom inn fra snødrevet til den store hallen på bakkeplan, hvor gult lys varmet arbeidermaleriene på veggen og det var helt stille. Så rundet vi en vegg og fant heisene, hvorav én kun går til sjette etasje, de to øvrige helt opp. I ellevte etasje måtte vi klatre videre opp ei smal steintrapp, før tre atelierer åpnet seg med enorm takhøyde og overlys. I det største er det til og med en liten balkong, hvor du kan se utover havna, Akershus festning, Vestbanen og Aker Brygge.

Her oppe skal steinhoggerne ha holdt til under byggingen av Rådhuset. De hugget ut digre skulpturer som seinere ble heist ned og montert på fasaden. Når du kommer inn er det som om takhøyden skriker etter slike enorme figurer også idag, men problemet er at det ikke lenger finnes muligheter til å frakte dem inn eller ut. Eneste atkomst er den smale trappa fra ellevte etasje, derfor er det billedkunstnerne som administrerer atelierene idag.

Lindstrøm & Paalgaard: «DobbelDekker» (2009, installasjoner i atelier).

Noen prøver riktignok å utnytte takhøyden til å lage større installasjoner som kan demonteres relativt enkelt, som her i det største ateliéret hvor Per Jonas Lindstrøm og Lars Paalgaard har holdt til. Det er ikke slik at kunstnere flest begrenser seg til ett materiale eller én teknikk: Malere kan like gjerne lage skulptur, fotografer jobber også tredimensjonalt med installasjon osv. Det var ikke uvanlig før heller, f.eks. Picasso var kjent for å fuske i alles fag, men idag virker det som om vekselbruk er blitt mer regelen enn unntaket.

Lindstrøm & Paalgaard: «DobbelDekker» (2009, installasjoner i atelier).

Lindstrøm og Paalgaard har samarbeidet om flere prosjekter, både utstillinger og utsmykning. De jobber konseptuelt og vanligvis med installasjon, hvor det gjerne er en humoristisk vri, ikke minst i titlene. Lars Paalgaard er også kjent som hovedmannen bak Sound of Mu.

Kine Lillestrøm: «Black Square/White Square.»

Kine Lillestrøm har benyttet det minste ateliéret til å lage et stort monokromt verk hvor et svart kvadrat på veggen speiler seg i et hvitt på gulvet, rammet inn av gråmaling omkring. Jeg har tidligere sett langt mer fargerike verker fra henne, på Akershus Kunstsenter ifjor vår. Også da samarbeidet Lilleström med Heidi Marie Wien, som har delt ateliér med henne.

Gulvet i Niklas Mularis ateliér.

I det siste ateliéret ser gulvet ut mer slik jeg er vant til hos en maler. Det tilhører Niklas Mulari, en svensk kunstner jeg la merke til første gang på Finsk-norsk kulturinstitutt våren 2008. Jeg liker godt de fargesterke, ofte geometrisk inndelte flatene, som jeg synes bærer en vitaliserende og ikke sjelden humoristisk kraft.

Niklas Mulari: "The last night of the earth poems" (Bukowski), detalj.

At Mulari liker å gi bildene sine navn etter sangtekster og poesi tilfører en ekstra dimensjon. Det går an å gå hjem og google titlene, og plutselig finner du en nydelig sang eller en diktsamling det er verdt å sjekke ut.

Niklas Mulari: "Is it my guilt or does it belong to someone else."

Denne utstillingen i Rådhuset kan du se fram til 18. februar, dvs ei uke til. I tillegg til atelierene i tårnet stiller kunstnerne ut i Rådhusgalleriet, dvs det store lokalet i fronten av Rådhuset på bakkeplan (inngang fra Sjøsiden) og i garderobene (fortsett innover fra galleriet). Åpningstidene er alle dager kl 11-15.30 og det er gratis inngang. Jeg har flere bilder fra utstillingen på flickr her, og noen flere av utsikten fra tårnet. Bilder fra Finsk-norsk kulturinstitutt våren 2008, hvor Niklas Mulari stilte ut sammen med Christian Kolverud, kan du se her. Og her kan du se litt mer av Kine Lillestrøm og Heidi Marie Wien, fra Akershus kunstsenter våren 2008. (Det er også bilder av kunstnerne.)

PS. Like før vi skulle gå så jeg et dødninghode i takvinduet til Niklas Mulari. Deretter ble vi sittende fast i heisen på vei ned, og folk fikk panikk i det lille rommet. Jeg tenkte: Hva er dette, skulptørenes hevn?

Ser du dødninghodet i takvinduet?

Fick ett spännande dokument i mailboxen idag. Kultuföreningarnas Samarbetsgrupp har sammanställt en lunta om 17 sidor där man argumenterar för att Rådhuset ska öppnas igen, lagom till hundraårsjubileet för huset som infaller i år.

Kulturföreningarna hävdar att Rådhuset kan öppnas och drivas med vinst. De representerar själva hundratals kulturutövare. De visar med sin skrivelse att de har massvis med tankar och idéer för driften av huset. Det naturliga vore väl att de själva tog ansvaret för Rådhuset?

Gör en uppgörelse med kommunen, där Kulturföreningarnas Samarbetsgrupp tar ansvar för driften av Rådhuset under ett år. Går det så som de själva skriver i rapporten, massvis med aktivitet i Rådhuset som dessutom ger vinst, då är ju det fantastiskt och bara att köra på. Går det sämre, kan väl kommunen backa upp ett bra initiativ med förlusttäckning.

Så har man også prøvet det. At stå og vente på at alle de kendte skal komme forbi og så tage billeder af dem.

Der er modeuge lige nu i København. Jeg skrev til Eurowoman for at høre om de ville være interesseret i billeder fra Bruuns Bazaar’s show på Rådhuset. Og det var de så. Godt for mig. Men at det var billeder fra ‘den røde løber’ de ville have, kom lidt bag på mig. “Åh nej” tænkte jeg. “Kendte mennesker hvis navne jeg ikke kan huske. Det egner jeg mig vist ikke til….”. Jeg blev også bedt om at spørge f.eks Anders Fog Rasmussen eller Szhirley om hvad de havde på – hvis jeg altså kunne nå det. Det sidste valgte jeg mere eller mindre at droppe. Man kan ikke både lave billeder, under fotografisk set svære forhold, OG lave hurtige interview. Det går bare ikke.

Men det gik faktisk over al forventning – med fotograferingen. Det begyndte dog en anelse stresset da jeg var lige ved at komme for sent. Der hvor jeg skulle stå (den røde løber) var der ikke opstillet noget lys. Der var absolut mørkt. Så jeg måtte alliere mig med nogle af de piger der serverede champagne når flashen skulle testes. Det faldt i hak, men jeg tror seriøst at jeg aftenen igennem har blændet folk med flashglimt. Det er ret svære forhold at lave billeder under.

De kendte: Lina Rafn, Uffe Buchard, Anders Fog Rasmussen, den ene halvdel af Nic & Jay (Jay, tror jeg), Jonas Bjerre fra Mew, Cath Alexandrine Danneskiold-Samsøe, Eva Kruse, ‘modediktator’ Jim Lyngvild og Mascha Vang var alle søde. Og hvorfor skulle de ikke være det? Jo, det er nok bare mig der er fuld af fordomme om de kendte der kaster om sig med kindkys og “Guuuuud, hvordan går det, skatter?”. Men de stillede pænt op og ventede mens jeg forevigede dem. De sagde selv til hvis de mente at de kom til at lukke øjnene. Lina rafn kom endda tilbage og sagde: Nåh, skal du lige ha’ taget et ordentligt billede? Dét havde jeg ikke ventet!

Efter ca. en time stilnede det af og da gæsterne var vel placeret på deres pladser, gik selve modeshowet i gang. Musikken bragede, modellerne gik frem og tilbage på podiet, gæsterne nikkede og sendte anerkenende blikke til sidemanden. Jeg var kun hyret til en times arbejde af Eurowoman så jeg pakkede sammen. På det tidspunkt var det i øvrigt stort set umuligt at få plads på fotografpodiet. Derefter hjem og overføre billeder, optimere i Photoshop og endelig uploade til den ventende webredaktør. Det behøvede dog ikke at gå så hurtigt, for de kom først på sitet næsten et helt døgn efter. Men nu er de på – se dem her eller på mit Flickr site.

I förrgår publicerades en insändare från mig och min miljöpartistiske vän Markus, samt vår vän Linnea Vestin från SSU.
Ämnet var Rådhuset i Örnsköldsvik. En svår fråga.

För er som vill läsa den finns den på:

http://allehanda.se/opinion/ordetfritt/1.457855

Chilly weather and temperature rised today, around 2-3 degrees. The result is melting ice as seen above.

[from my album of the city I live in]

Sedan dagisbränderna 2006 i Skövde har staden varit förskonad från pyromandåd. Men igår kväll var det någon som tuttade eld på ett flerfamiljshus i stadsdelen Havstena. Inte bara en gång utan två gånger fick räddningstjänsten rycka ut till samma område inom loppet av två timmar. Polisen betecknar detta som misstänkt mordbrand. Om det nu rör sig om en pyroman är det då fan att denna individ inte kan hålla fingrarna i styr. Skaffa dig/er ett hus med öppen spis och elda i istället för att försöka förstöra för andra människor. Förstår inte dessa personer hur mycket de kan förstöra för många? Ska invånarna i min hemstad behöva vara rädda om natten nu ifall att denna/dessa kommer tutta på igen. Fy fan!

Det finns många aspekter på vad det kan vara som triggar en pyroman att utföra sin gärningar, men min egen teori när det gäller gårdagens illdåd tror jag kan bero på att en hunger väcktes upp hos någon/några att få se mer bränder i staden efter storbranden inne i centrum för en dryg vecka sedan. Om det nu är så. Varför??? Det är enligt mig ett maniskt och sjukt begär som dessa personer utsätter andra för. Sluta för helvete!!!

Nåväl. När det gäller min helg har det inte hänt något speciellt. Har bara tagit det lugnt och fint. Tittat på film och surfat en del. Under dagen var jag nere i stan en sväng och fikade med Spoonman och Hunden. Tog ett par koppar java inne på Rådhuset. Sen gick vi en liten sväng på stan och tjatade. När jag var på väg hem fick jag sms av Pats som undrade om jag ville få pisk i Fifa 07 och jag svarade… Bring it on!! Men det gick inte direkt som jag ville, men några matcher vann jag i alla fall. I slutet av veckan ska jag köpa mig en xbox 360. Har redan två spel till den (Fifa 09 och Need for speed undercover) samt en extra handkontroll. Då blir det spela av hela helgen för min del.

Senare i natt ska jag se hur det går för våra små kronor när de spelar hockeyfinal i Junior VM mot värdnationen och regerande världsmästarna Kanada. Bara hoppas på att jag inte somnar, så det är bäst att det är en fartfylld och fysiskt tuff match samt att Sverige tar hem guldet.

Det var allt jag hade för idag.

Over and out!

Ser ni gårdagens tavla på Rådhuset. Den heter “Från hus till hus, med ljus i håret.”

Ja men visst… tar man lite vitt pulver, en stor grogg, kanske tittar åt ett annat håll kanske man, jag säger kanske man, kan se något annat än typ… rutor i olika färger.

Nu “kan ju inte jag konst”, och är också så kulturellt okunnig att jag inte tycker att en halv miljon kronor bara ligger o skräpar i kommunen så att vuxna människor kan skutta runt i någon sorts dansgrupp eller att tavlor av den här kalibern, som jag ärligt talat tror att min katt kan måla med bakbundna tassar, ska hängas upp på Rådhuset, men inte kan väl för tusan någon, ens med en kniv mot strupen, säga att detta är vackert?

Oslo este o capitală mică, cu numai 550.000 locuitori, în care majoritatea obiectivelor turistice se găsesc nu departe de centru. 

În afară de centru, oraşul mai deţine câteva zone deosebit de interesante pentru vizitatori, cum sunt: Aker Brygge, Bygdoy, Frogner, Grünerløkka, Gamlebyen, Bislett/St. Hanshaugen şi, nu în ultimul rând, insulele din jurul fiordului Oslo.

Principalul bulevard în Oslo este Karl Johans. La capătul nord-vestic al Karl Johans Gate se înalţă Palatul Regal (Slottet), în timp ce extremitatea sud-estică este marcată de Catedrala oraşului.

Karl Johans Gate şi  Palatul Regal în plan îndepărtat

Principalele atracţii turistice ale acestei zone sunt: Teatrul Naţional, Universitatea, clădirea Parlamentului (Stortinget) şi Grand Hotel.

Teatrul Naţional

Universitatea

Parlamentul

Grand Hotel

Centrul înseamnă însă mult mai mult decât atât. În primul rând, Muzeul Naţional de Artă, apoi, Muzeul de Artă Contemporană şi House of Photography, din Kvadraturen.

Muzeul Naţional de Artă

Nu departe de acestea, se află Castelul şi Fortăreaţa Akershus, Primăria (Rådhuset) şi Nobel Peace Centre.

Castelul şi Fortăreaţa Akershus

Primăria oraşului

Nobel Peace Center

Når figurene fikk vite at de hadde gått videre i Tordenbloggen sist uke ble de rett og slett spinnville! Ja, de ble fullstendig og radbrekkende kataklysmiske!!! Festen ville ingen ende ta! De fester faktisk videre denne uka!

Her følger en hastig reportasjetegning fra festen:

VI MÅ TIL RÅDHUSET !!!

Det er seint på natt når dette ropet gjaller gjennom bloggens galleri i fete typer! Figurene er fulle og fullstendig hekta på tanken om å vinne verdensherredømme i www-land. De har lagd ballonger, kjøpt konfetti og fargerike bånd, synger den nydiktede www-sangen, og skåler i fargeglade drinker som jeg ikke kan huske å ha tegnet til dem. Begivenhetene er i ferd med å løpe helt ut av kontroll i bloggen og nærliggende virtualiteter!

Og nå vil de til Rådhuset!

Jeg prøver å få dem fra det, men de er fullstendig fatale i sitt ønske om å snakke med ordføreren!

- Men hvorfor det? Hva har dere å snakke med ordføreren i Oslo om!?

- Om vi kan bli vennskapsby!

- Hææ!?

- Vennskapsby! Hører du dårlig? Er du så gammel at du ikke kjenner de nye diplomatiske ordene, eller?

- Jeg hørte hva dere sa, og jeg er ikke gammel, men dere glemmer noe vesentlig …

- Å, hva da?

- At dere ikke kan være vennskapsby! Dere er ikke en by! Dere er bare noen spinnville figurer som ikke skjønner seg på virkeligheten!

- Men vi skal spørre om ikke Bloggeby kan være vennskapsby med Oslo!

- Bloggeby!?

- Nemlig!

De ser vanvittig triumferende ut! Som om de har lurt meg fullstendig. Jeg prøver å forklare dem at Bloggeby ikke er en virkelig by, men det øret vil de slett ikke høre på. De påstår hårdnakket at de er fullverdige borgere av Bloggeby, og at de skal sende en delegasjon til Rådhuset i Oslo.

Jeg sier at det ville være synd å avbryte festen, så kanskje de skal vente til det er tomt for sjampanje? Det går de med på, for det er snart tomt, og så feirer de videre med skrik og skrål og www-sangen …

Men jeg har en plan: jeg tegner opp en fire-fem magnumflasker med sjampanje, og legger inn i galleriet uten at de merker det. Det skulle være nok til å få dobbelt så mange figurer til å miste sans og samling.

(La dem drikke seg snydens, så går de glipp av hele konkurransen i morgen! Heh-heh!)

- Fest i vei, figurer! Gratulerer og lykke til!

* * *

(I morgen skal vi ut i Tordenblogg-konkurranse igjen, mot Bharfot, en veldig fin kulturblogger (den fineste, faktisk). Da regner jeg med at vi taper, og så tenker jeg at figurene blir ganske flate, og at de legger alle ideer om kongelige og ordførere og jeg vet ikke hva, på hylla. Gud bedre meg om de fikk audiens hos ordføreren! Da ville de sikkert skjemme ut både meg og hele Bloggeby!)