Florence Höijer bortförd av sin mamma.

Fullständigt namn: Ingeborg Tea Florence Höijer

Tilltalsnamn: Florence Höijer

Född: 2004-03-31

Ålder: 6 år

Längd: ca 130 cm (är alltså lång för sin ålder!!)

Vikt: ca 28 kg

Kännetecken: Litet födelsemärke ovanför naveln.

Ögon: Mörk bruna

Hår: Långt mörkt (kan ha klippts eller färgats om såklart)

Allmänt: Hon gillar att leka och har rätt så lätt att ta kontakt med andra barn, även lite äldre.

Hon gillar djur(hon har en kanin och leker med sin fasters hundar).

Tycker om att ha med sig nåt, typ leksak eller litet gosedjur. Hon har mängder med olika gosedjur som hundar, kaniner, katter, nallar, ponnys och elefanter har ofta sitt äldsta gosedjur när hon ska sova(en rosa elefant som spelar en melodi).

I sin ryggsäck senast hade hon två hundar, en ponny och en sköldpadda.

Mer info om Florence hittar ni på SBNs hemsida.

Detta inlägg är en AMBER ALERT!!!!

Har ni sett Florence och hennes mamma eller vet ni något som kan hjälpa polisen i deras arbete att återfinna Florence ?
Ring då omedelbart till polisen på nummer 114 14 och tryck ”0″ för telefonist.
Tips kan också mailas direkt till SBN: info@saknadebarn.org
Ni kan även använda min kontakt sida för att lämna tips om Florence och var hon kan befinna sig. Jag kommer oavkortat förmedla vidare informationen till polisen.

I mitt första inlägg om Florence så har det blivit en hel del kommentarer och åsikter skrivna. Och som i så många andra fall med barn som förs bort av en av sina föräldrar så finns det de som tror fullt och fast på att den bortförande föräldern räddar sitt barn och är en föredömlig vårdnadshavare av det bortförda barnet.

Tyvärr så blir dessa kommentatorer helt förblindade av sin fulla tillit till den bortförande föräldern att de helt glömmer bort det bortförda barnets rättigheter.
Dessa rättigheter som vi måste värna om och se till att de respekteras, de glöms bort och förnekas för att en förälder ska få sin rättighet tillgodosedd och bejakad.

Florence Höijers mamma har inte vårdnaden, det har Florences pappa Jonas.
Florences mamma har enbart ett begränsat umgänge med Florence och då under övervakning.
Florences mamma tog tillfället i akt och försvann från ett av dessa umgängestillfällen med Florence, då begick hon ett brott.
Ett brott mot Florence, ett brott som hon fortsätter att begå tills Florence är fri igen.
Denna handling som Florences mamma har begått och begår är inte i Florences eller hennes eget bästa.
Det finns bara förlorare i denna tragedi.

Hjälp Florence att hitta hem till Julafton !

p.s än så länge är det enbart GP som uppmärksammat denna tragedi.
Är det inte märkligt att en del barn som kidnappas är det i stort sett tyst om och andra så är det tapetserat med löpsedlar ???

(S) gamla profil: Tydlig, enkel, tidlös

Men numera röstar jag inte borgerligt heller. Jag står inte ut med Alliansens marknadsextremism, deras människofientlighet och deras dolda agendor, där de steg för steg smyger in en nyliberal “alla får klara sig själv”-politik dold under en täckmantel av närmast socialdemokratisk retorik.

Nu när sossarnas identitetskris debatteras så flitigt så har jag därför funderat en del på om det finns något de skulle kunna göra för att få en sån som mig att faktiskt överväga att rösta på dem. Något som ändå påminner om sossepolitik då, menar jag – jag begär inte att de skall överge hela sin ideologi för min skull! Och ja, det tror jag faktiskt att det gör. Och inte bara jag, jag tror att detta skulle tilltala många nya väljare, få många gamla (S)-väljare att känna igen sitt parti igen, och ge sossarna ny luft under vingarna. Det pratas mycket om hur (S) behöver förnya inte bara sitt ledarskap utan också sin politik, och hitta lösningar på de frågor som faktiskt berör folk mest i nutiden. Behovet tycks de flesta vara eniga om, men hittills har jag inte sett några som helt konkreta förslag på vad den där förnyelsen skall bestå i. Men hör upp nu, kära sossar, för här kommer ett sådant förslag!

* * * * *

DE TVÅ PROBLEMEN

Två av vår tids stora frågor är arbetslösheten och miljöförstöringen. Det förstnämnda påverkar vår vardag här i Sverige, precis som i resten av västvärlden, och för med sig massor av följdproblem. Det sistnämnda är inte lika uppenbart i våra dagliga liv, men många bär i dag på en ständig gnagande oro över att hela planeten håller på att gå kaputt. Framtidsutsikterna verkar dystra. Men båda problemen går att lösa, eller åtminstone minska, med samma åtgärd!

Problem 1: Arbetslösheten

Att miljön är en global fråga är självklart för de flesta. Men faktum är att detsamma gäller arbetslösheten. Vi kan på nationell nivå sträva efter högre konkurrenskraft genom effektiviseringar och bättre skolad arbetskraft, vi kan stimulera innovationer och företagande, och på ett så rättvist sätt som möjligt försöka fördela välståndet från de arbeten som finns kvar. Men det gör liten skillnad i det stora hela, det skapar få nya jobb utan bromsar bara utflyttandet av de befintliga jobben en aning. Det angriper inte problemets rötter. De strukturella orsakerna till att arbetslösheten ökar i Sverige ligger i det jag skulle vilja beteckna som “rovglobaliseringen”.

Det är ju egentligen ingen hemlighet alls varför jobben försvinner från Sverige. Anledningen är att merparten av det vi konsumerar numera tillverkas i andra delar av världen istället; i Kina, Vietnam, Bangladesh etc. Varför då? Jo, för att det är mycket billigare att tillverka det där. Men varför är det billigare? Är vi för ineffektiva eller dåligt utbildade här hemma för att kunna hävda oss? Nej, självklart är det inte där problemet ligger. Men här i väst har vi under tvåhundra år av industrialism gradvis stiftat lagar och etablerat fackförbund som förbättrat arbetarnas villkor och ställt allt strängare krav på miljöhänsyn vid produktionen. I de nya tillverkningsländerna finns det mycket svagare sådan lagstiftning, eller kanske ingen alls. Deras låga produktionskostnader är ett resultat av att de tar genvägar som vi själva inte längre tillåter oss att ta.

(S) nya profil: Förvanskad, marknadsanpassad, flertydig

Det finns ingen möjlighet för ett företag i Sverige att konkurrera mot ett i Kina, eftersom man tävlar på helt olika villkor. Så är det bara, och så länge spelets regler förblir de samma så kommer vi inte att kunna ha den typen av jobb i Sverige. Vi försöker ändå, och pressar de som fortfarande har jobb till bristningsgränsen, och ibland bortom, med ständiga rationaliseringar och effektiviseringar, men i längden är det förstås förgäves. Tyvärr har våra politiker, oavsett färg, de senaste decennierna viljelöst accepterat den här utvecklingen, och betraktat den svenska tillverkningsindustrins död som en naturlag. Deras lösning på arbetslösheten är att vi istället skall utföra “mer kvalificerade” jobb här hemma, medan de där andra länderna gärna kan få ta över våra skitjobb. Detta är inte bara en naiv lösning, den vittnar dessutom om en obehaglig människosyn. Varför i hela friden skulle inte lågkostnadsländerna klara av även de kvalificerade jobben? Tror våra politiker kanske att vi är något slags övermänniskor här i väst, på en högre utvecklingsnivå än de där andra någonsin kan nå? Nej, de högteknologiska och forskningsintensiva jobben tar kanske lite längre tid på sig att försvinna, men det är bara en tidsfråga. Vi måste inse att det finns absolut ingenting vi kan göra i Sverige som de inte kan göra ungefär lika bra i bortre Asien också. Ändras inte grundförutsättningarna så kommer vi så småningom att vara ett land där vi bara utbyter tjänster med varandra. “Tvättar du min bil så går jag ut med din hund.” Kanske kan vi upprätthålla en uthärdlig standard genom våra råvaror, och då framför allt skogen. (De andra, ändliga råvarorna tar ju slut så småningom.) Men det är definitivt ingen framtid att se fram emot.

Sossarna har i dag ingen lösning, eller ens en riktig problemanalys av arbetslösheten. Eller om de har det så har de i alla fall inte lyckats kommunicera den utåt. Allt de tycks vara inne på är små finjusteringar av skatter och avgifter, det eviga mantrat om utbildning (som förstås alltid är nyttig, men hur skall man kunna utbilda bort ett för högt löneläge?), och att ge de arbetslösa jobb i offentlig sektor. Det är klart att det alltid finns behov av mer folk där, men varifrån skall pengarna komma? Att anställa folk i det allmänna är inte välståndsskapande utan välståndsfördelande. Inget fel i det, men det löser på inget vis problemet med att Sverige inte kan hävda sig på världsmarknaden.

Alliansens officiella linje innebär heller varken lösning eller problemförståelse. Den går ju ut på att genom en kombination av morot och piska göra det bättre att arbeta och sämre att vara arbetslös. Åtgärderna riktar sig alltså mot arbetstagarna snarare än arbetsgivarna. Det här känns ju spontant bakvänt. Finns det färre jobb än arbetssökande så ändras väl inte det av att de sökande söker mer aktivt? Om vi antar att det ändå finns en del lediga platser som aldrig tillsätts därför att det inte går att hitta någon lämplig sökande, då kan åtgärderna nog ge en viss effekt. Men det är rimligen bara på marginalen, de allra flesta lediga jobb tillsätts. Hade det inte varit bättre att satsa pengarna på arbetgivarna istället, t ex genom att sänka deras avgifter?

Den andra halvan av Alliansens lösning är att lägre skatter för de som jobbar skall stimulera den privata konsumtionen, och detta i sin tur skapar jobb. Men gör det verkligen det? Om vi köper en ny platt-TV vartannat år istället för vart tredje, hur många jobb skapar det då? Ett eller annat kanske, hos importören eller hos Elgiganten. Men TV:n tillverkas i Kina, det är där en ökad konsumtion ger utslag. Och dessutom – vill vi verkligen öka konsumtionen? Finns det inget vettigare att göra med våra liv? Alldeles bortsett från att det äter upp naturtillgångarna och föröder planeten så har vi väl rimligen redan alla prylar någon kan behöva. Bygg grejorna så att de håller, så kan vi låta bli att köpa nytt hela tiden.

Men det där är alltså den officiella linjen från Reinfeldt & Co. Bakom kulisserna verkar planen snarare vara – och det har förvånande nog också delvis bekräftats av VDn för Timbro, borgerlighetens ideologiska nav – att ett större utbud av arbetskraft skall pressa ner lönerna. Folk tar hellre ett jobb för mindre lön än att helt gå utan och bli jagade av de felbenämnda trygghetssystemen. Detta späs dessutom på av att Alliansen vill ha en stor arbetskraftsinvandring, och då även av outbildade som är mer villiga att ta låglöne- och lågstatusjobb. Det här är ett lite rimligare resonemang ur ekonomisk synvinkel, även om Alliansen förstås inte medger att det är så de tänker. Det har förutsättningar att ha en viss effekt, även om vi rimligen inte kommer ner till t ex Kinas nivå. Men är det verkligen så vi vill ha det? Skall vi lägga ner välfärdssamhället och backa 200 år i utvecklingen för att försöka ta upp kampen mot låglöneländerna på deras villkor?

Problem 2: Miljön

Som en ytterst obehaglig följdeffekt av den utlokaliserade tillverkningen föröds också miljön. Genom att flytta bort produktionen av våra konsumtionsvaror till låglöneländer får vi varorna billigare, men till priset att varje liten pryl tillverkas på ett betydligt mindre miljövänligt sätt än om vi hade gjort det själva. I första ledet drabbar miljöförstöringen främst tillverkningsländerna. Det är där den verkligen syns och är uppenbar. Men vi har bara en jord och den är rund. Allting sitter ihop, och det vi sår i Kina eller Bangladesh i dag får vi skörda i gamla Svedala i morgon.

Att varje enskild pryl tillverkas mindre miljövänligt är inte heller det enda problemet. Motivet till utflyttningen var ju att sänka tillverkningskostnaderna, och det där har lett till en konsumtionskultur där det enda som räknas, det enda företagen konkurrerar om kunderna med, är priset. Det vi köper är därför mestadels billigt skräp, som snart går sönder och tvingar oss att köpa nytt. Men det gör inte så mycket, det är ju billigt! Vi gör alltså av med mycket fler prylar som ett resultat av den här “utvecklingen”, vilket förstås i hög grad bidrar till de galopperande miljöproblemen.

Att vi har de miljöskyddslagar vi har här på hemmaplan måste rimligen ses som ett utslag av att vi faktiskt bryr oss om och vill värna miljön, trots att det kostar pengar att göra det. Men vilket otroligt hyckleri är det då inte att vi sedan väljer att köpa alla våra saker från länder som inte tar samma hänsyn! Tydligen vägde miljön ändå väldigt lätt gentemot chansen att spara några spänn.

Om regering eller opposition faktiskt har någon plan för att ta sig an miljöförstöringen på ett globalt plan så har jag lyckats missa den. Det pratas mest om att försöka minska våra lokala utsläpp här i Sverige med si och så många procent. Det kanske kan göra lite nytta i marginalen, men kommer ju inte i närheten av att tackla de stora orsakerna. Och att minska våra utsläpp genom att flytta även den lilla återstoden av vår industri till andra sidan jorden, det är återigen ett gigantiskt hyckleri. Då kanske vi klarar våra egna utsläppsmål på grund av detta, och så riktar vi stark kritik mot att Kina inte klarar sina – när det i själva verket är våra utsläpp de släpper ut!

* * * * *

LÖSNINGEN

Så hur kan man komma till rätta med rovglobaliseringen, med företagens jakt på lägre kostnader och högre vinster genom rovdrift på såväl människor som natur? Det är förvånansvärt enkelt, åtminstone i teorin, och kan förklaras på mindre utrymme än det tog mig att beskriva problemen. Det som krävs är helt enkelt att vi börjar betala det faktiska priset för våra konsumtionsvaror.

Med det menar jag att om en vara är onaturligt billig för att inga miljöhänsyn tagits vid tillverkningen, eller för att arbetarna har oskäligt dåliga villkor, då skall detta ge ett motsvarande påslag på priset, så att det inte längre går att vinna konkurrensfördelar genom att fuska. Med denna “dopning” satt ur spel kommer det istället att uppstå riktig konkurrens, där företagen tävlar om att tillverka bästa möjliga varor på effektivast möjliga sätt. I sådan konkurrens bör Sverige och Europa kunna hävda sig väl (och kan vi inte det är det bara vårt eget fel). Detta leder på sikt till att vi åter blir ett industriland, och återupprättar vårt välstånd. På köpet gör vi en mycket större insats för miljön än något vi kan göra annars.

Rent konkret tänker jag mig att detta åstadkoms genom att på EU-nivå införa något jag vill kalla rättvisetullar på all import. Dessa skall vara avvägda till att precis lagom kompensera för de orättmätiga konkurrensfördelar som vunnits genom oacceptabla arbetsvillkor eller obefintligt miljöskydd. Mycket viktigt är att tullarna verkligen handlar bara om miljö och arbetsrätt, och inte blir till vapen i handelskonflikter, med godtyckliga nivåer satta av utrikespolitiska hänsyn. Tullnivån bör därför sättas av opartiska bedömare, som till exempel Världsnaturfonden och Amnesty, utifrån det aktuella tillverkningslandets lagstiftning på dessa två områden. Så fort ett land blir bättre på endera området så sänks tullen på import därifrån, vilket innebär att det lönar sig för dem att satsa på sådana åtgärder – och för oss att göra detsamma för att behålla vårt försprång. Och lika väsentligt är att de tullpengar som fås in på det här sättet inte skall ner i importörlandets kassakista som en extra intäkt. Det är inte det som är poängen, och det är viktigt att det inte heller uppfattas så. Pengarna kan istället, för att ytterligare förstärka reformens positiva effekter, användas till insatser för att förbättra miljö och arbetsrätt, företrädesvis i tredje världen. Hur ett system för sådana här rättvisetullar skulle kunna se ut mer i detalj har jag skissat på tidigare. (Läs gärna där innan du ställer de mer uppenbara frågorna, som hur det skulle fungera med varor med flera tillverkningsländer, eller hur det blir om tillverkningslandet har bättre arbets- och miljölagstiftning än importlandet.)

* * * * *

Den stora politiska utmaningen blir att lyckas förmedla till väljarna insikten att vi måste betala mer för våra konsumtionsvaror, och alltså bli lite fattigare på kort sikt, för att långsiktigt rädda landet och världen. Jag är osäker på om sossarna klarar den utmaningen, men jag är övertygad om att inget av de andra partierna gör det. Alliansen har en lång tradition av att bara appellera kortsiktigt till folks plånböcker och egenintresse, och skulle sakna trovärdighet om de plötsligt började vädja till människors solidaritet och långsiktiga tänkande. Och V och MP är för små för att någon skulle ta ett så pass radikalt förslag på allvar om det kom från dem. Dessutom måste en sådan här sak som sagt införas på EU-nivå, nationellt vore det meningslöst. Bara sossarna har ett tillräckligt starkt nätverk av likasinnade partier i Europa för att kunna driva frågan på den nivån. Principerna bakom förslaget, med globalt ansvarstagande och långsiktigt samhällsbyggande istället för kortsiktig profitmaximering och rovdrift, ligger också väl i linje med de ideal som socialdemokratin brukade stå för innan man förlorade sin väg.

Naturligtvis skulle en sådan här reform väcka ont blod på en del håll. Kina skulle till exempel inte bli glada alls, och kanske skulle även USA delvis drabbas av tullarna. Givetvis finns det också många praktiska problem att lösa, dels med utformningen av systemet, men säkert också med diverse frihandelsavtal och liknande. Men att nuvarande ordning inte fungerar, att vårt välstånd urholkas och vår planet föröds av den rådande frihandeln helt utan samvete, det borde vara uppenbart för alla vid det här laget. Vi måste börja stå upp för våra värderingar, och våga säga rakt ut att demokrati, frihet och mänskliga rättigheter är bättre än diktatur och förtryck, att miljöskydd är bättre än skövling, och att vi hädanefter tänker sträva efter att främja dessa värderingar även på global nivå. Det är den enda vägen framåt. Det parti som förmår att sprida den insikten, som är modigt nog att lämna den upptrampade vägen mot undergången och söka högre mark, kan bli framtidens stora dominant i svensk och europeisk politik. Blir det Socialdemokraterna?

* * * * *

Det skrivs och diskuteras förstås enormt mycket om sossarnas framtid efter valmisslyckandet. Här är ett axplock av alla artiklar och blogginlägg:
AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB, Arenagruppen, DD, DD, DD, DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, GP, SDS, SkD, SkD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SVT, SVT, Tiden, XP, XP, XP, XP, XP, Peter Högberg, Peter Andersson, Robsten, Storstad, Kajsa Borgnäs, Schlaug, Partistaten, Andreas Johansson Heinö, Stenudd, Ulf Bjereld, Vänstra stranden, Lena Sommestad, Lena Sommestad

Och här är några enskilda bloggar som skriver mycket i ämnet:
Storstad, Kajsa Borgnäs, Veronica Palm, Partistaten, Mitt i steget, Ulf Bjereld, Lena Sommestad

Jag vet ej om det är någon annan tidning som har uppmärksammat detta.
Och inte finns det mycket offentliggjord information kring detta fall heller, inte sådan information som kan göra att förövaren och offret kan identifieras och kanske även påträffas.

Vad var det som hände förra söndagen?

Jo, en dotter hade umgängestid med sin mamma.
Denna umgängestid är bevakad av en kontaktperson.
Mamman lyckas på något sätt att bli ensam med dottern och då avviker hon med dottern från platsen där umgänget ägde rum.

Efter det så vet inte de inblandade myndigheterna var mamman och dottern befinner sig, vad som är klarlagt enligt GP är att mamman inte har några naturliga kontaktytor utomlands.

Mamman är anhållen i sin frånvaro, anklagad för olaga frihetsberövande alternativt grov egenmäktighet med barn skriver GP. GP skriver även att åklagare och polis ser allvarligt på händelsen, med tanke på flickans låga ålder och beroende på “kvinnans lämplighet att ta hand om barnet”.

GP 6/12 2010

Detta fall har inte fått samma uppmärksamhet som de tre bröder som försvann i Högsby, inte heller samma uppmärksamhet som syskonen som försvann på Junibacken.

Varför ??

Jag säger inte att detta brott kunde ha förhindrats, jag har inte alla detaljer i detta fall, men vad jag vill ha sagt är att Sverige behöver en krisplan/arbetssätt som hanterar dessa brott som sker när en förälder kidnappar ett barn.

USA och Canada har det och de har även Amber Alert systemet. Flera av länderna som ingår i EU har startat och håller på att starta liknande system som Amber Alert, men vad gör Sverige ?
Utreder i långbänk och irrar omkring som Kling & Klang.

Den ovilja som så tydligt finns inom det svenska samhället när det gäller att få till en rättssäkerhet och ett skyddsnät för barn är skrämmande och totalt opassande för ett land som kallar sig en demokrati.

De få tappra politiker, bland annat kristdemokraten Annelie Enochson, som vågar att ta sig an etablissemanget ska ha ett stort tack!
Det är inte lätt att agitera och propagera för ett ämne som inte är prioriterat högt av den politiskt korrekta eliten.

Brott inom Familjen, som det heter i Brottsbalken, är inte speciellt högt rankat av det svenska samhället och av det svenska rättsväsendet inte när dessa brott begås av en förälder på ett barn i alla fall.

Detta inlägg är en Amber Alert, men det finns inte mycket information om den lilla flickan.

Enligt GP är flickan minderårig, åklagare och polis är oroliga pga flickans låga ålder.
Mer än så är denna bortrövade flicka inte beskriven.

Mamman är beskriven enligt följande:

I 45-års åldern, kommer från ursprungligen från en kommun i Småland. Hon har inga naturliga kontaktytor utomlands. Den eftersökta kvinnan arbetade fram till nyligen på en stor skola i Göteborg.

Media Länkar:

Kvinna rövade bort sin dotter (GP)

Ett effektivt arbete för att hitta saknade / kidnappade barn saknas i Sverige (Ann-Mari’s Blogg)

Sveriges Riksdag sviker de kidnappade och gömda barnen igen (Ann-Mari’s Blogg)

5:e punkten från Reinfeldt & Ask (Ann-Mari’s Blogg)

CodeAmber Tickers (Ann-Mari’s Blogg)

116000 Amber Alert (Ann-Mari’s Blogg)

Newser Posted Dec 3, 2010

Om man läser på Interpols sida med efterlysningen på Julian Assange så står det enbart att han är efterlyst för sexbrott av den internationella åklagarkammaren i Göteborg.

Enligt newser så säger Assanges advokat :

prosecutors have told them he’s wanted not for rape but for “sex by surprise,” a minor crime punishable only be a fine.

“We don’t even know what ‘sex by surprise’ even means, and they haven’t told us,” the lawyer says.

Newser skriver även följande:

It seems that two women have accused Assange only of not using a condom after they had asked him to do so, Fast Company explains, pointing to an old Daily Mail report indicating that in the first case, the condom simply broke. These complaints did initially lead to an arrest warrant for rape, but that warrant was swiftly canceled. The current warrant against him does not mention rape, but “sexual coercion.”

Vad jag inte kan förstå är att Åklagare Ny inte fick tummen ur och höll några som helst förhör med Julian Assange under de 40 dagar som han var kvar i Sverige efter att polisanmälan om våldtäkt lämnats in.
Tydligen så är inte premissen för Åklagare Ny att utreda denna anmälan om sexualbrott skyndsamt. Alla förslag på datum för förhör av Assange i Sverige och i utlandet efter att han fick tillåtelse att lämna landet har Åklagare Ny tackat nej till.

Och sen så drämmer hon till med en häktningsbegäran och en internationell efterlysning istället.
Vad har Åklagare Ny och de andra som utreder denna anmälan mot Julian Assange haft för sig sedan Ny fick ta över ???
Åklagare Ny har ju för det mesta varit oanträffbar om man ska tro vad massmedia skriver om denna soppa.

Vad som är intressant är att denna Åklagare Ny har i DN i mars i år uttalat följande:

– Det viktiga är att vara snabb och göra rätt från början. Det handlar exempelvis om att dokumentera märken och skador på brottsoffret. Utredningarna är en utpräglad färskvara och det blir mycket svårare att lyckas om tidiga fel begås, säger Marianne Ny.

DN skriver följande om Åklagare Ny:

Marianne Ny är chef för Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg och ansvarar för metodutveckling av utredningar inom bland annat vålds- och sexual­brott. Nyligen lade centret fram en rapport om hur utredningarna kan förbättras.

Det är anmärkningsvärt att Åklagare Ny inte verkar leva upp till det som hon lär.
Hon säger att det är viktigt att vara snabb och göra rätt från början.
Hur många rätt har du för denna utredning, Åklagare Ny?
Och har ni gjort rätt från början?
Idag i australiska Herald Sun skriver James D. Catlin följande:

APPARENTLY having consensual sex in Sweden without a condom is punishable by a term of imprisonment of a minimum of two years for Rape

That was the basis for a recent revival of rape allegations against Wikileaks figurehead Julian Assange that is destined to make Sweden and its justice system the laughing stock of the world and dramatically damage its reputation as a model of modernity.

Som avslutning på sin kolumn skriver James D. Catlin följande:

Make no mistake: It is not Julian Assange that is on trial here but Sweden and its reputation as a modern and model country with rules of law.

Är det någon mer än jag som visste om att sex utan kondom, frivilig sex av alla inblandade, är straffbart med minst 2 års fängelse ???

Göra rätt från början, Åklagare NY, göra rätt från början var det …

Carin Stenström skriver i Skånskan den 2:a december en intressant opinions artikel.
Här är ett citat:

Var finns protesterna mot det som sker? Var finns tryckfrihetens försvarare? Det är dånande tyst från ledarsidor, opinionsbildare, människorättskämpar, i Sverige och världen över. Framför allt svenska företrädare för det fria ordet borde synas på barrikaderna, men alla verkar ha gått och gömt sig. Ingen verkar ifrågasätta hanteringen av den påstådda våldtäktsmisstanken, ingen verkar tycka att det är konstigt att åklagaren först under lång tid avböjer erbjudanden om förhör och därefter efter tre månader inkommer med en häktningsbegäran för att kunna genomföra förhör. Ingen verkar heller reagera mot att svenska gränser stängs för en av världens främsta journalister.
Var finns Publicistklubben, som ska försvara yttrande- och pressfrihet? Var finns Journalistförbundet? Var finns Reportrar utan gränser? De verkar alla vara engagerade mot förföljelser mot journalister och pressröster i andra delar av världen, men ett flagrant övergrepp i vårt eget land verkar de vara oförmögna att se och reagera mot.

Media Länkar

Assange Not Actually Wanted for ‘Rape’ (Newser)

Sweden’s reputation is on trial in Julian Assange case (Herald Sun)

Ge Assange en fristad i Sverige (Skånskan)

Julian Assange kallar nya svenska vittnen (Expressen)

Assange rape charge ‘could be a set up’: Wilkie (9msnNews)

Wanted ASSANGE, Julian Paul (Interpol)

Julian Assange efterlyst av Interpol (DN)

Assange på Interpols ”Most Wanted”-lista (Aftonbladet)

Assange efterlyst i hela världen (DN)

Assanges advokat: Åklagaren missbrukar sin makt (Expressen)

Assanges advokat sågar åklagaren (Aftonbladet)

Assanges advokat sågar åklagare (DN)

Advokaten: “Jag har aldrig varit med om något liknande” (SvD)

”Fallet Assange borde få larmklockorna att ringa” (SvD)

Världens lataste åklagare? (Medborgarperspektiv)

Inget beslut för Julian Assange innan valet! (Medborgarperspektiv)

Här är förhöret med Assange – ord för ord (Expressen)

Vill du veta mer? Hämta ner hela analysartikeln om utjämningen mellan kommunerna. Och läser du bloggen på Kommunratings hemsida så trycker du bara på “Ananlysarkiv” upp till höger.

Barn- och äldreminister Maria Larsson ansvarar för:

• Barnets rättigheter

Politiken ska på ett övergripande, strategiskt plan initera, driva på och samordna insatser för barns och ungas rättigheter. Arbetet utgår från FN:s barnkonvention.

• Insatserna inom barnpolitiken berör nästan alla delar av samhället och ingår i de flesta politiska områden. Det är ett så kallat sektorsövegripande politikområde.

Det låter ju otroligt vackert, tycker ni inte ?
Och jag blir nästan övertygad att denna kvinna, en kristdemokrat till partifärg, står på barnens sida tills jag ser ett meddelande som kablats ut till massmedia idag från TT.

Liten notis från TT. 4/11-10

Så barnminister Maria Larsson tar ett rejält tag i örat på de landsting i Sverige som inte könsstympar pojkar.

Könsstympning är ett övergrepp och jag kan inte förstå att barnminister Maria Larsson förordar denna stympning av pojkars könsorgan i Sverige. Att det kallas rituell omskärelse gör inte denna könsstympning av pojkar till en mindre parentes om man ska jämföra med könsstympning av flickor.
Det är ett övergrepp och en stympning av könsorganet!

Står det i Barnkonventionen att könsstympning av pojkar är legitimt?
Barnminister Maria Larssons arbete skulle ju utgå från denna av Sverige ratificerade konvention om barns rättigheter. Så hur kan hon då godkänna ett fysiskt övergrepp på pojkar det förstår jag ej.

Fy skäms barnminister Maria Larsson!

Här är några av de tidningar som publicerat denna lilla notis om Maria Larsson och könsstympning av pojkar:

HD, Metro, Svd, BT, Bohuslänningen, NSD, VK, Aftonbladet, Corren, SN, Arbetarbladet, ÖP, SVT, Dagen

Än har jag inte sett någon ledarsida kommentera detta eller att någon skrivit en debattartikel om denna förordade könsstympning. Får jag tyst hoppas att någon tar bladet från munnen och skriver om detta övergrepp som barnministern förordar att svenska landsting ska utföra på pojkar?

But there is an answer to the question of what is fair in a society. An answer exists. You believe it, I think. It is a kind of common decency. You can suppose it has been the principle of the Left in politics when the Left has not been confused or worse. It is that we should take all rational means to a certain end — means that actually serve the end and will not be self-defeating. The end is the clearly definable one of getting and keeping people out of bad lives. Those are lives of deprivation with respect to the great human goods, the great desires of human nature. They are, in my list, longer lives, bodily well-being, freedom and power, respect and self-respect, relationships, and the goods of culture.

Jag är inte säker på att det hela är så enkelt, av åtminstone dessa skäl:

• Ett första problem är att det först måste klargöras vad ett dåligt liv innebär, vilket innefattar två delar: en normativ och en faktamässig del. Den normativa delen rör vad vi anser vara bra och dåligt för människor; den faktamässiga delen rör frågan hur ett dåligt liv bäst undviks, givet att den normativa delen är utredd och ligger till grund, som mål, för analysen. Problemet är att det inte finns någon större enighet om vare sig den normativa eller den faktamässiga delen. Dessutom är det så att om oenighet föreligger om den förra finns det inget rationellt sätt att lösa konflikten.
• Ett andra problem är att även om man håller med om att ett gott, eller rättvist, samhälle handlar om att få och hålla människor borta från dåliga liv, och även om det första problemet i föregående punkt är helt löst, behöver man inte anse att detta är det enda eller ens det viktigaste inslaget i ett sådant samhälle. Man kanske inte bara bryr sig om dem vars liv är dåligt; och man kanske har andra kriterier för rättvisa som innefattar alla i samhället.
• Ett tredje problem är att man kan anse att det inte är en del av rättvisa att bry sig om huruvida människors liv är dåligt: rättviseuppfattningar kan t.ex. vara av deontologisk eller proceduriell, snarare än utfallsorienterad, karaktär.

Jag tror att dessa problem gör att det inte finns någon entydigt svar på frågan vad ett rättvist samhälle är. Jag är därför fortsatt skeptisk till begreppet “rättvisa” och undrar alltjämt om det inte primärt används som ett symbolbegrepp i politisk retorik.

1: Synen på brottsling/brottsoffer
De pratade om brottsoffer på “Fråga doktorn” idag (inget  jag vanligtvis kollar på men teven stod på) och rikspolischefen blev utfrågad om hur dåliga (!) vi är på att ta hand om våra brottsoffer. Hon påpekade att uppmärksamheten kring brottsoffers situation ökat rejält, från nästan ingenting, de senaste tio–tjugo åren. Hon sa också att hon höll med om att det var hemskt att leva med trauman av att ha varit utsatt för [vålds]brott och hur viktigt det är för brottsoffer att få återupprättelse.

Och det är vi det där ordet – återupprättelse – som jag drar öronen åt mig. Inget fel i att känna sig återupprättad, men kan nån berätta för mig exakt vad det innebär, rent praktiskt, att ge ett brottsoffer återupprättelse? Nej, jag trodde inte det. För det är en tolkningsfråga. Och sett med rätt – eller snarare fel – ögon ligger det farligt nära tanken på att brottsoffer på nått sätt har rätt att utkräva hämnd via samhället: att det är det vårat rättsystem är till för.

News flash: människan uppfann rättssystemet när hon insåg att det här med personlig hämnd lätt slutar med att den ena halvan av byn tar kål på den andra halvan.

Det är bra att vi sätter fokus på brottsoffren, bra om de får stöd, får nån att prata med, känner sig sedda. Men samhället ska inte säga: “stackars dig, vi ska ta rätt på dem som gjorde det här och ge dem på käften.” Samhället skipa rättvisa, och Rättvisan har som bekant en vågskål i handen, och där ska båda sidor väga jämnt: inte en vara upphöjd. Det är minst lika viktigt med rehabilitering av brottslingar, med humana fängelser, och rätten att få starta om när man kommer ut igen. Se människan – i både brottslingen och brottsoffret.

2. Det Rosa Oktoberjippot
Det som började som ett behjärtansvärt försök att uppmärksamma bröstcanser och samla in pengar till forskningen har blivit ett årligt återkommande monster. Jag vet att bröstcansern skördar liv och alla som lever med sjukdomen eller har någon anhörig som råkat ut för den har min fulla sympati. Men jag kan inte hjälpa att det här jippot, som varenda butik, varenda tidning, varenda radio- och tevekanal hakar på i oktober, provocerar mig. När miljonerna rullar in på insamlingsgalorna kan jag inte hjälpa att jag tänker på hur det vore om allt detta arbete, alla dessa designersamarbeten och tävlingar och insamlingsbössor i varenda kassa kunde  vara till förmån för forskningen till en sjukdom som det inte redan finns bot mot. En sjukdom som kanske inte dödar svenska familjemödrar, men som röjer undan generationer i länder långt härifrån. Om en hel månad av varje år tillägnades kampen mot AIDS. Eller varför inte ännu hellre: kampen mot diaréer och andra sjukdomar folk får för att deras drickvattenskällor också används som toaletter. Det är kanske inte lika sexigt som bröst, men medan det aldrig lär saknas rika vita människor som sponsrar cancerforskning, utförd i stora västvärldsstäder av högavlönade professorer med dyr laboratorieutrustning, så kan enstaka kronor ändra livet för ett barn i Johannesburgs kåkstäder, en ung kastlös kvinna i Indien – eller en hemlös man i ditt kvarter.

Kan vi bara se medmänniskor i dem som liknar oss? Nej!
Kan man visa kärlek till dem man aldrig ens mött? Ja!

Därför köper jag inget rosa band i år heller, men bär istället mitt röda band på bröstet och skickar pengar till Amnesty International – varje månad.

Och jag måste säga att polisen var ovanligt snabba att utfärda rikslarm och varna gränsövergångar. Det fanns ju sedan tidigare en hotbild som inkluderade att pappan kunde tänkas ta barnen och sticka så den snabba reaktionen från polisens sida är förståelig.

Vad jag hoppas på är att denna snabba reaktion kommer att fungera nästa gång en mamma tar barnen och sticker. För det är så att mammor är överrepresenterade när det gäller egenmäktighet med barn och grov egenmäktighet med barn.
Enligt den slutgiltiga statistik från 2009 som  BRÅ publicerat så är det just för 2009 53% kvinnor som är misstänkta för egenmäktighet med barn.

Misstänkta – inte dömda.

Statistiken visar att antalet kvinnor som är misstänkta för egenmäktighet med barn har minskat med 5% mellan 2008 och 2009, men kvinnor är fortfarande de som som dominerar denna kategori av brottslighet.

Tyvärr så är medias fokus inriktat på papporna som tar sina barn och sticker.

Varför kan inte media ha lika stor fokus på båda föräldrarna ?

Barnen som kidnappas är lika stora förlorare – oavsett om det är mamman eller pappan som kidnappar dem.

Det finns inget som säger att ett barn är säkrare under den tid de är kidnappade, bara för att det är mamman som tagit dem. Barnen är fortfarande frihetsberövade, lever i en lögn och det är stora chanser att de blir influerade av den kidnappade förälderns skeva bild av verkligheten och hat mot den andra föräldern.

Barn kan inte behandlas som saker, ägodelar eller som spelbrickor i ett rasande krig mellan föräldrarna. Barn är individer och ska inte behöva vara ammunition eller bomber i föräldrarnas strid.

Barn ska vara barn – inget annat.

Jag vill ta tillfälle i akt och återigen propagera för att Sverige och resten av EU ser till att få igång ett fungerande larmsystem liknande det Amber Alert system som Kanada och USA har.
Med dagens teknik så kan informationen om de saknade barnen och förövaren spridas snabbt och effektivt. Vilket gör att fler är uppmärksammade på att ett eller flera barn har kidnappas. Ju fler som är uppmärksammade – ju snabbare kan barnen påträffas.

Det kan också betyda att barn som lever gömda hittas snabbare än i dag.

Det arbetas i och för sig i EU kring ett larmsystem, här nedan är en notis från TT från 2008. Men som ni ser i de sista två meningarna i notisen så har inte Sverige speciellt mycket ändringar från tidigare arbetssätt och rutiner.

BRYSSEL. EU:s justitieministrar har kommit överens om att samarbeta när barn kidnappas och förs över gränsen till ett annat EU-land. Det är bland annat kidnappningen av Madeleine McCann i Portugal som har fått ministrarna att agera.

Det handlar inte om ny lagstiftning utan om att inrätta ett larmsystem så att ansvariga personer direkt vet vem som ska kontaktas i ett grannland och vad som ska göras.

Hur informationen om kidnappningen sprids kan variera en del mellan olika medlemsländer. I vissa länder sprids till exempel bilder av det kidnappade barnet i tv eller via inslag i radio.

I Sverige innebär samarbetet inga förändringar på hemmaplan. Polisen kommer precis som i dag att ha ansvar för arbetet.
Av TT
Senast uppdaterad: 28 november 2008 17:03

Vad Sverige behöver är en Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn, larm numret 116 000 Tipstelefon om försvunna barn, samt implementering av ett larmsystem som samarbetar med resten av Europas polismyndigheter och Interpool när det gäller saknade barn skall tas i bruk omedelbart.

116 000 Tipstelefon om försvunna barn, är ett EU direktiv.

Har du hört talas om detta telefon nr???

“Europeiska kommissionen föreslog i juli 2006 att reservera ett vanligt telefonnummer dit man kan ringa för att anmäla försvunna barn och ett annat nummer för barn som behöver hjälp. Detta följer antagandet av EU:s strategi för barnets rättigheter (IP/06/927).

Den 15 februari 2007 respektive den 30 oktober 2007 beslutade kommissionen att reservera 116000 (IP/07/188) och 116111 i alla medlemsstater.

Enligt beslutet är EU-länderna skyldiga att göra ”116-nummer” tillgängliga för allmänheten, men inte att tilldela numren till en tjänsteleverantör eller säkerställa tillhandahållandet av tjänsterna.

Nummer 116000 skulle ha gjorts tillgängligt den 31 augusti 2007 och nummer 116111 den 26 februari 2008, och därefter aktiveras av nationella teleoperatörer så att jourtelefon- och hjälplinjeleverantörerna kan använda dem. Ett tredje nummer, 116123, har reserverats för en hjälplinje för känslomässigt stöd för vuxna. ”

Är det inte dags att Sverige tar sitt ansvar gentemot alla barn?
Att Sverige ser till att ha en effektiv organisation och att det finns bemanning som snabbt sätts in så fort ett barn kidnappas eller saknas ?

Det finns politiker som har försökt att motionera förslag för att det ska bli bättre ordning och reda när det gäller arbetet kring saknade och kidnappade barn. Tyvärr så möts dessa förslag med kalla handen från Civilutskottet och Regeringen.

De styrande hänvisar till pågående arbete, men hur länge ska vi behöva vänta på innan detta pågående arbete är klart ???

Saknade och kidnappade barn i Sverige är helt utlämnade, det finns inget egentligt stöd eller en effektiv organisation inom rättsväsendet som har mandat att hjälpa dem snabbt.

Läsvärda länkar:

• Tror att bortförda barn är i Sverige   (SvD) (GP)  (Nyhetskanalen)

• Pappan har skrivit kravbrev (SvD)

• Pappan bloggade om tvisten i natt (Expressen)

• Bortrövade mitt i vimlet (Aftonbladet)

• Socialen: Det gick inte att förhindra (Aftonbladet)

• Försvunna 9 okt. 2010 Amina och Ali! (SBN – Saknade Barns Nätverk)

• Man försvann med barn (Aftonbladet)

• Försvann med barn – rikslarm utfärdat (Nyheter 24)

• Pappa jagas för barnkidnappning (SvD)

• Försvunna barn (Saknad Vid Frank Radosh)

• Amina, 7, och Ali, 5, är försvunna (Expressen)

• Rikslarm efter försvunna barn (DN)

• PERSONER MISSTÄNKTA FÖR BROTT SLUTLIG STATISTIK FÖR ÅR 2009 (BRÅ)

• Egenmäktighet med barn är ett brott enligt 7 kap 4 § Brottsbalken. (Lagen.nu)

• Saknade Barns Nätverk

• Motion 2009/10:C256 Samordningsmyndighet för ärenden om bortförda barn (Riksdagen.se)

• Civilutskottets betänkande 2009/10:CU8 (Riksdagen.se)

• Motion 2008/09:C320 Ett fördjupat EU-samarbete om försvunna barn (Riksdagen.se)

  Motion 2008/09:C321 Tipstelefon om försvunna barn (Riksdagen.se)

  Civilutskottets betänkande 2008/09:CU24 (Riksdagen.se)

• 116 000  the European hotline for missing children. (Missing Children Europe)

• Missing Children Europe

• Internationella dagen för försvunna barn: Europeiska kommissionen uppmanar medlemsländerna att se till att journumret 116 000 för försvunna barn fungerar (EU)

• 116000, the single EU hotline number for missing children (EU)

• Kommissionen slår larm om larmnummer (EU)

• Kommissionen slår larm om förseningen av 116-nummer för anmälan av försvunna barn (EU)

• ”America’s Missing: Broadcasting Emergency Response”  =    AMBER ALERT

  Code Amber Ticker

• National Center for Missing och Exploited Children

• Tilldelningsprinciper för nummer i 116- serien (Post och Telestyrelsen)

• 116 000 (Wikipedia)

• Nytt journummer för försvunna barn (Riksdag och Departement)

• Alleuropeiska 116-servicenummer (Kommunikationsverket)

• MEP: Media expected to ‘play ball’ in EU missing child network (Euroactive.com)

• We will be ‘laughing stock’ over hotline for missing children (Irish Examiner)

• Children’s hotline not operating (Irish Times)

• SPAIN JOINS EU HOTLINE FOR MISSING CHILDREN (The Leader)

• KAAPATUT LAPSET RY

• Bortført.no

• Missing children (Interpol)

• United Kingdom – Missing Children Website

Det är klart att vi behöver rusta upp en del saker hemma i Gårdsten men segregationen kan bara brytas om vi kommer tillrätta med Göteborgs problemområden: de överklasstäta stadsdelarna.

Högerregeringen fortsätter att vända sina blickar åt fel håll trots att migrationsminister Billström har erkänt att deras integrationspolitik har misslyckats. Nu dammar de av ett gammalt förslag om lägre skatter i invandrartäta områden och kallar det nystartzoner. Det ligger i linje med Folkpartiets rasistiska utspel som brukar dugga tätt i valrörelsen. Jan Björklund försvarade dessa i SVT i går.

Som jag skrev i går ligger roten till segregationen inte i invandrartäta områden utan i överklasstäta områden. Mitt inlägg fick GP:s ledarblogg att resa ragg. Varför inte göra ett påslag på skatten för alla i Örgryte i stället för avdrag i Gårdsten?

Genom en extra skatt i Billdal får vi resurser till åtgärder som verkligen behövs i Bergsjön: offentlig välfärd, bibliotek, apotek, fritidsgårdar, kultur. Vi kan även investera i miljöteknik och i miljökommunikation. Gärna i nordöstra Göteborg. Det är fantastiskt med fabriker i Gårdsten som jag har skrivit om tidigare.

Det är klart om man pratar om överklassen som grupp eller ett område som överklasstätt då har man gått för långt. Överklassen låter sig inte grupperas hur som helst. De är ju alla olika individer som oftast råkar vara män och göra liknande val när det gäller exempelvis bostadsort. Men invandrare det är, i den borgerliga idévärlden, en grupp trots att de kommer från olika kontinenter. För invandrare kan man ta fram åtgärdspaket och till och med föreslå geografiska zoner.

Överklassen behandlar borgerligheten individuellt och sänker skatten för dem var och en. Kanske är det just i detta fall riktigt att inte behandla överklassen som en grupp eller föreslå speciella skattehöjningar i överklasstäta zoner. Låt oss i stället behandla dem individuellt och höja skatterna rejält för alla och en var av de välbeställda.

Läs alla mina inlägg om segregation. Liknande inlägg:

1. Kranskommunerna trivs med segregationen

2. Det mesta återgår till det normala och det är det som är problemet

3. Klassamhället är oförenligt med hållbar utveckling

4. Bygg hyresrätter, inte ägarlägenheter

5. Vänsterförslag om romskt kulturcenter väl förankrat

6. Förstasidan och helt uppslag om problemområdet Askim i tidningen Sydväst

7. Orättvisorna har ökat på grund av politiska beslut från borgare och sossar

8. De med de högsta inkomsterna förstör miljön mest och har störst ansvar att ändra sig

9. Göteborg slits isär

10. Flitiga ungdomar tar strid mot nedskärningar i Göteborg

11. Segregationsproblemen börjar i Älvsborg och inte i Bergsjön

12. Fantastiskt med fabriker i Gårdsten

Bloggar: Emil Broberg, Ali Esbati, Aron Etzler,

Media: GP, DN1,2,3,4,5,6,7,8,9,10, SVD1,2,3,4,5, GP1,2,3,4,5,6,7,8, GT1,2,3,4, AB1,2,3,4,5,6,7,8,9,10,11,12, SVT1,2,

På intressant och politometern kan du Läs även andra bloggares åsikter om Sabuni, Folkpartiet, bruna vatten, främlingsfientlighet, rasism, segregation, integration, Vänsterpartiet, Val 2010

I själva verket beskattas löntagare hårdare än pensionärer i Sverige. Någon ”straffskatt” för pensionärer existerar inte.

Oj då. De som talar om “pensionärsskatt” har försummat att beakta arbetsgivaravgifter. När detta nu är utrett undrar jag: Vilket parti blir först med att lova att “löntagarskatten” tas bort? Det kan väl inte vara acceptabelt att en grupp beskattas hårdare än en annan?

Se även det tidigare inlägget “Betalar pensionärer mer i skatt?”.

Utgiven av AOO förlag.

”Det är hemskt att utestänga sitt barn från en av föräldrarna. Vi vuxna har möjligheter att bestämma, men det har inte barnen. Det är deras mänskliga rättighet att träffa och ha en nära kontakt med båda sina föräldrar, det står i FN:s Barnkonvention. Ändå fick jag kämpa som en furie för att få träffa min son.”

Orden är Ferat Korkmaz, pappa till lille Deniz.
I den självbiografiska boken Pappa älskar dig! skriver Ferat om hur han, Selma och sonen Deniz har hamnat där de är just nu i livet.
Det vill säga mitt inne i en vårdnadstvist som har hamnat i både svensk och tysk domstol. En vårdnadstvist som är kantad av systematiskt umgängessabotage och asociala uppfostringsmetoder.

Citat tidningen Dagen (040810) Förlorade barn (del 2 av 3)
Ferat Korkmaz dröm är att få vara en ansvarsfull pappa. Men hans berättelse handlar om en helt annan sak, hur han steg för steg raderats ut från sin sons liv.
Efter att ha förlorat en vårdnadstvist är numera drömmen avlägsnare än någonsin.

Att få vara en ansvarstagande och närvarande förälder kan tänkas vara självklart för de flesta, men helt hopplöst och otänkbart för andra.

Umgängessabotage, det är ett bra ord för att sammanfatta vad Selma har sysslat med under de senaste åren, sedan hon kidnappade Deniz och försvann. Hon har systematiskt, med hjälp av släktingar, saboterat umgänget mellan sonen Deniz och pappan Ferat.

När jag läste boken, så vad det vid flera tillfällen som jag önskade att Ferat gjort slut med Selma. Förhållandet mellan dem var inte sunt och Selma hade inga ambitioner alls att vara en del av en familj med Ferat. Hon var själv i en tvåsamhet, det är synd att inte Ferat märkte det tidigare. Fast då hade han inte haft sin son Deniz, född den 8 december 2005 på Södersjukhuset i Stockholm.

Min bild av Selma är av en trasig, lat, manipulativ, asocial kvinna med en bild av verkligheten som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Och det är verklighetens fel, för Selma har aldrig fel! (enligt Selma själv)

Selma får vi veta har under en period av sin barndom levt med sin moster Gulsen i Turkiet menad Selmas föräldrar sökte arbete och bostad i Tyskland.
Ferat beskriver Gulsen som en väldig manipulativ kvinna, den som inte höll med om hennes åsikter var inte välkommen i hennes krets. Selma har till viss del tagit efter Gulsens syn sätt och åsikter.

Ferat har gett Gulsen ett smeknamn som ger en liten bild av den centrala roll hon spelar i en grupp personers liv, Moderskeppet.
Jag fick det engelska ordet Puppet Master på hjärnan när jag läste hur moster Gulsen styrde och ställde med människors liv utan en endaste tanke på hur stor skada hon ställde och ställer till med.

Jag är grymt imponerad av att Ferat, trots alla provokationer och all byråkrati, inte ger upp och att han inte brusar upp. Han kämpar på för sin son och för att sonen ska ha rätt till sin pappa.

Det som händer i det svenska och tyska rättsväsendet är ett bevis på att en vårdnadstvist är otroligt svår att vinna om man är man.

Och att du kan manipulera och ljuga hur mycket du vill – om du är kvinna. Hela rättsmaskineriet kring vårdnad och andra tvister kring barn är ju anpassat efter mammornas behov. Ingen har tänkt på barnen och papporna.

Barnets bästa är en term som inte på några sätt är relaterat till det verkliga livet, inte när det gäller Deniz bästa i alla fall.

”Efter allt Selma gjort, fick hon nu lagen på sin sida. Detta gav henne carte blanche att styra och sabotera vårt umgänge hur hon ville. Jag såg ännu ett helvetiskt år av besvikelser framför mig. Trots att jag kämpat som en galning och lyckats strypa de flesta kryphål Selma letat fram, hade jag förlorat allt.

Medan föräldern som förstörde och saboterade fick hjälp av myndigheterna och socialtjänsten.

Med facit i hand förstod jag varför många pappor blir alkoholister eller hamnar i fängelse efter att ha förlorat vårdnaden om sina barn, rätten att överhuvudtaget träffa sina barn. Jag hade haft alla bevis och ett svenskt domstolsbeslut – ändå vann Selma.”

Jag fick denna bok genom en gemensam vän till Ferat och mig. Jag läste några rader när jag fick texten och sedan när jag hade fixat allt jag hade på ”att göra listan” för dagen och regnet smattrade mot altantaket så satte jag mig ned och sträckläste boken.

Det gick inte att sluta, jag var för nyfiken och ville veta hur mycket som Selma skulle ställa till med för att göra Deniz och pappa Ferats liv till ett helvete.
Och tro mig jag blev inte besviken när det gäller Selmas sätt att ”lösa” problem, men jag tänkte stilla för mig själv medan jag läste;

Vilken sund mamma gör på detta viset mot ett barn och barnets pappa ???

Hur kan man så känslokallt bara radera och sabotera bort en pappa ur ett barns liv, bara för att man inte har någon lust att pappan ska vara en del av barnets liv?
Det finns inget missbruk, misshandel eller på några andra sätt missförhållanden eller övergrepp begångna av pappan mot barnet eller mot mamman, så varför har pappan inte rätt att vara förälder – en aktiv och närvarande och ansvarstagande förälder till sitt barn ?

Det sista ordet är inte sagt i vårdnadstvisten mellan Selma och Ferat angående lille Deniz och jag hoppas för Deniz skull att hur domslutet nu kommer att lyda att HAN får rätt till båda sina föräldrar.

Idag meddelar 26 miljöpartister i Botkyrka att de kommer att kampanja för en borgerlig valseger under namnet “Gröna för Alliansen”.

- Vi upplever att vi kan få mer grön politik om vi jobbar med alliansen, säger Ardavast Reshdouni till Expressen.

Menar de allvar? Regeringen Reinfeldt med fiaskot i Köpenhamn, det försämrade djurskyddet, förbifart Stockholm, kärnkraftsutbyggnaden?

Eller är det borgarnas lokala miljöarbete som lockar? Ardavast Reshdouni (MP) är ordförande i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden där Karl-Otto Hultsröm var ersättare så MP borde känna till de borgarligas brist på kompetens inom miljöområdet.

Inför valet är det viktigt med tydliga varudeklarationer och öppenhet. Överenskommelsen mellan S, V och MP att bilda regering gäller bara regeringssamarbetet. Den binder inte upp partierna till samarbete på lokalplanet. Av de 52 kommuner Miljöpartiet är med och styr är 22 tillsammans med de borgerliga.

Här i Göteborg pekar det mesta på att Kia Andreasson (MP) tänker förhandla både Anneli Hulthén (S) och Jan Hallberg (M) efter valet.

Från regionhåll har vi ännu inte hört något från Socialdemokraterna att de tänker bryta sitt samarbete med Folkpartiet och Centerpartiet.

Den göteborgare som vill lägga sin röst på en radikal miljöpolitik, jämställdhet, integritet och världens bästa välfärd, utan vinstintressen, gör säkrast i att lägga en v-lista i alla tre valkuvert den 19 september.

Bloggar: Jinge, Media: EX, EX, DN1,2,3, Svd, AB1,2,

På politometern och intressant kan du läsa andra bloggares åsikter om Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdempkraterna, Moderaterna, Karl-Otto Hultström, val2010, miljö, välfärd

DN nätupplagan 25 juli 2010

I dagens DN på nätet kan vi idag läsa att vårdnadstvister hamnar oftare i rätten efter den lagändring i föräldrabalken som kom 2006.
Lagen ändrades så att föräldrar skulle samarbeta bättre kring vårdnaden om barnen efter en separation.
Tyvärr så konstaterar DN att lagändringen inte riktigt fungerar som det var tänkt.
Så nu när massmedia börjar få upp ögonen för denna katastrof till lagändring är för barn och separerade föräldrar, kan politikerna ta sig i kragen och rätta till problemet ?

I artikeln uttalar sig Anna Singer, docent i familjerätt vid Uppsala Universitet:

Det är enklare att få ensam vårdnad efter lagändringen, och då vill man testa och se om man kan få det. Hela vårt rättssystem handlar om att visa att den andre har fel och processen tvingar fram ett sånt beteende.

Vi får även reda på att efter lagändringen 2006 så har vårdnadstvister som hamnat i domstol ökat med 31 %. Mellan 2008 och 2009 hamnade 11% av vårdnadstvisterna i domstol.

För mig så låter det som ett klart misslyckande.
Var inte meningen att lagändringen skulle göra att föräldrarna skulle samarbeta bättre om de gemensamma barnen ???
Hur kan då antalet vårdnadstvister som hamnar i domstol öka?
2006 infördes denna lagändring, nu är det 2010 på dessa år borde det finnas tillräcklig data för att göra det klart huruvida denna lagändring är en framgång eller ej.

Det står även i artikeln att:

I samband med lagändringen infördes nya möjligheter till medling vid sidan av kommunernas skyldighet att erbjuda föräldrar samarbetssamtal när de har svårt att samarbeta kring barnets juridiska vårdnad.

Hur går det för kommunerna med dessa erbjudanden om samarbetssamtal?
Vilka är det som ska medla ?
Är det obligatorisk närvaro av de två föräldrarna som är oense ?

Något är det, någonstans i denna process som inte fungerar, eftersom det är fler fall som hamnar i domstol. Så om kommunerna har en skyldighet att erbjuda samarbetssamtal så borde det vara en skyldighet av de tvistande föräldrarna att ta emot dessa samarbetssamtal.

Eller ???

DN har även en liten artikel om pappa Magnus som inte såg någon annan utväg en att stämma mamman till det gemensamma barnet. Eftersom Magnus och mamman enligt honom hade svårt att komma överens om vissa saker så skrevs aldrig papperen om gemensam vårdnad under av de båda.
Magnus ville ha gemensam vårdnad eftersom för att han skulle känna sig säker på att få vara med sitt barn på lika villkor.

Efter ett första möte i tingsrätten skickades Magnus och barnets mamma till familjerätten, men även där hade paret enligt Magnus svårt att enas.

Vi hade helt olika tankar om hur umgänget med barnet skulle se ut så vi fick ge förslag på hur vi ville att det skulle vara, säger han.

Det skulle dröja över ett år innan de kunde nå en överenskommelse hos familjerätten.

Magnus är inte ensam i sin situation. Det finns hur många föräldrar som helst i Sverige som är mitt inne i en tvist angående de gemensamma barnen. Denna lagändring skulle göra att föräldrar skulle samarbeta fram en gemensam lösning kring barnens vårdnad, men istället så blir det fler som hamnar i domstol och fler som söker ensam vårdnad om barnen. Vilket gör att flera barn och föräldrar förlorar kontakten med varandra.
Helt klart är att man genom denna lagändring svikit barnen. Och föräldrarna också för den delen.

När ska detta rättas till ???

Idag: krigen! Läs 2 Mosebok – 2 Krönikeboken. Våld! Död! Utrotning! Hur kan en kärleksfull Gud uppmana Israel att kriga och förinta? Säger inte Jesus att vi ska vända andra kinden till? Är Gud schizofren? Följande saker har hjälpt mig att förstå krigen:

1. Många av krigen i GT var inte Guds vilja. De inträffade för att andra folk anföll Israel, som då blev tvungna att försvara sig. T.ex. när Israels folk vandrade mot det utlovade landet och ville vandra igenom olika områden så hände det flera gånger att de blev anfallna. Andra krig uppstod för att Israels kungar valde att gå ut i krig utan att fråga Gud.

2. Gud har ansvar för att bekämpa & begränsa ondskan på jorden. Flera av de folk som Gud uppmanade Israel att förgöra var inga tellytubies direkt! Ett av dem hade t.ex. barnoffer till demoner som en del av sin religion. Hade de inte utrotats kunde de ha fortsatt med detta och spridit denna tradition vidare. Eftersom människan på GT: s tid ännu inte hade blivit upprättad och uppfylld av den helige Ande så bekämpade Gud Satans inflytande på jorden mer fysiskt. Den nya människan efter Jesu uppståndelse har auktoritet att utbreda Guds rike genom bön, goda gärningar, kraftdemonstrationer och predikan. Gud slår idag främst tillbaks Satans rike genom att utbreda det goda – himlen på jorden!

3. Gud är hela världens domare. Varje människa ska en dag stå inför honom och stå till svars för sitt liv. Vad spelar det för roll om han utdelar domen då eller nu? Gud är den ende som har rätt att avgöra när en människa eller ett samhälle inte bör finnas kvar på jorden längre. Under GT: s tid verkar det som att Gud oftare verkställde domen redan på jorden. Om en stad, land eller grupp lever i uppenbar ondska och synd har Gud rätt att avsluta deras existens på jorden. Som en förälder kan tvingas anmäla sitt eget barn som spårat ur tvingas Gud utöva damage control genom att be Israel kriga och därmed verkställa hans dom. Gud är en rättvis domare, och det motstrider inte att han är kärlek och alltigenom god.

4. Gud verkade igenom Israel, och Israel var en nation. Att vara nation på GT:s tid medförde krig. Gud hatar våld och krig, men eftersom han ville skapa en frizon där sin goda vilja regerade så väljer Gud att “smutsa ner sin mantel”. Han engagerar sig på marknivå, mitt i skapelsen, och gör det bästa möjliga utifrån att syndafallet har inträffat. Det innebär inte att Gud är våldsam eller vill döda. Senare i NT när Gud upphör att verka utifrån en viss nation så visar han genom Jesus Faderns innersta väsen: kärlekens och förlåtelsens väg.

5. Men barnen då? På några ställen uppmanar Gud Israel att döda alla, även barnen. Jag skulle vilja hävda att Gud lät barnen dödas utifrån sin kärlek till dem! Hade de fått växa upp i den kultur som Israel förintade hade de blivit som sina föräldrar och troligen inte kommit till himlen. Eftersom barn innan en viss ålder inte är moraliskt medvetna så menar många teologer att de automatiskt räddas. Gud hämtade dem helt enkelt hem till sig.

6. Guds nödvändiga frälsningsplan. Varför sa Gud till Israels folk att gå till Kaanans land och utrota alla folk och slå sig ner där? För det första hade de inget eget landområde och behövde ett. För det andra var just det landet en strategisk plats som Jesus senare skulle kunna födas i. Om de inte kört bort de andra folken så hade inte Gud kunnat utforma en nation som tidernas största kärleksrevolution skulle utgå ifrån! Krigen var ett fruktansvärt men nödvändigt skede i frälsningshistorien. Men varför räckte det inte med att köra bort dem, varför utrota dem? Faktum är att Israel misslyckades med att utrota de flesta de krigade mot. Det ställde senare till det eftersom Israels folk blev så påverkade av deras kultur att de ofta gled bort från Gud och föll i synd. Gud var helt enkelt mån om hela jordens frälsning genom Jesus, och visste att om inte alla dödades skulle de förleda Israeliterna eller senare vilja hämnas (mer krig).

Som du ser innebär inte krigen att Gud är ond och krigisk. Tvärtom så drivs han av kärlek till hela jorden, även de som blev dödade i krigen. Han är en rättvis Gud som försöker begränsa ondskan på jorden. Kommentera gärna eller ställ frågor!

Blessings!
/David

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … - Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. “Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan “optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Mitt bloggande har varit aningen tyst den här veckan. Jag går likt Kent Persson i tankar om att sociala medier kommer påverka valutgången och funderar på om det är så klokt att ständigt kritisera oppositionens förslag. Visst finns det (små) skillnader i sak, men strömmen av invektiv blir alldeles för mycket ibland. Det är här behovet av fördjupning kommer på sin plats. Kampanjen om rättvisa pekar mot det målet.

Varken höger eller vänster
Kristdemokraterna är varken ett höger eller vänsterparti. I Tyskland har kristdemokraterna samarbetat både med socialdemokraterna och liberalerna. Här finns det utrymme för mer samförstånd och mindre konflikt. En smula sund ödmjukhet vore på sin plats inför de förslag som oppositionen lyfter fram. Den sociala rörligheten bland klasser är nog socialdemokraternas bästa paradgren. En viktig del i att ha en kompetent arbetsmarknad är att flera får möjlighet att läsa på högskola. I Håbo kommun där jag lever beräknas omkring 80 procent av den arbetsföra befolkningen vara högutbildade. Arbetslösheten är här är mycket låg och kreativiteten är hög.

En politik med små skillnader
Politiken har idag små skillnader mellan varandra. Förslagen är väl genomtänkta och där oppositionen har brustit i mod har Alliansen visat slagkraft. Både de rödgröna och Alliansen visar att de kan äga varandras frågor, utan att bli betraktade som förrädare av sina väljare.

Tage Erlander
Kanske är det så att jag själv mår bäst av att fokusera på min egen politik än kasta invektiv-pajer på oppositionen? Min smått konspiratoriska del av personligheten var på väg att jämföra Tage Erlanders “en politik mot djärva mål” 1964, som slutade med att han satt i samma båt som Nikita Khrushchev.

Ändå är detta länge sedan. Båtens riktning är på väg mot vänster, vilket också är innebörden av de rödgrönas politik. Vänstersvängen, som min egen partiledare Göran Hägglund kallar det för. Ändå har historien visat att illusionen om kommunismen är död, men att den generella välfärden fortfarande har relevans i form av allmänna pensioner och rätt till sjukpenning – även om den har reglerats så finns den kvar. Kanske är det så med all politik, att ur något mänskligt kommer både gott och ont? Ur det goda kommer något ont, och ur det onda kommer något gott? Jag tror att det är så.

Tvivlets tecken
Nu har det här blogginlägget gått i tvivlets tecken. Ibland tror jag tvivlet är en viktig kompanjon för att skapa rättvisa i det rationella. Själv behöver jag rikta en del av mitt tvivel på oppositionen på mitt eget sätt att rationalisera. Det sättet att hantera verkligheten tror jag också gäller politiken. Här tycker jag kristdemokraterna går mot rätt riktning. För ett mänskligare Sverige är huvudparollen inför valet 2010. Det sätter fingret på det viktigaste i politiken – att vi alla är människor och behöver varandra, även om vi har olika åsikter och tvivlar på varandra.

Bloggar
Läs gärna tänkvärda ord från Fredrik Antonsson som lyfter fram Kent Persson, och Mary X Jensen som berör neurologiska funktionshinder. Själv har jag jobbat som speciallärare i SO för barn med neurologiska funktionshinder och förstår problematiken till viss del. Edvin Alam pekar på bristerna hos Mona Sahlin. PJ Anders Linder fångar den talande tystnaden efter Mona Sahlins utspel. Kanske är tystnaden en form av respekt?

Som sagt gillar jag inte min egen formulering i första meningen:

Hon lever helt upp till ordspråket att gå till samhällets bottenskikt med flaggan i topp.

Den var helt enkelt inte rättvis. En klen tröst är att det var i december 2006 då jag hakade jag på mediedrevet och tyckte det var spännande att skriva om offentliga personer. Fick många träffar och gottade mig i besöksstatistiken. Här gjorde jag upptäckten att använda invektiv. Senare har jag gjort andra upptäckter och fått insikter som fördjupat mitt bloggande att bli mer ansvarsfullt.

Humor och passion som riktmärke
Idag försöker jag begränsa mig genom att använda humor, passion och ärlighet. Visst kan jag stå för mina ord till utmaningarna och dumhetens brant, men efter tre till fyra år så känns det tämligen onödigt. Här vill jag också samtidigt passa på att be om ursäkt till Anna Sjödin för mina slarvigt formulerade meningar. Läser hon detta så får hon gärna ta till sig. Här i diskussionen om bloggetik vill jag också knyta an till den debatt som finns kring gammelmediernas ansvar. Den stämmer också bra in på veckans bloggämne som handlar om rättvisa – även om finansminister Anders Borg har det totala perspektivet.

Verbal ursäkt och förändrad attityd
Min egen erfarenhet – inte nödvändigtvis din – visar att verbalt formulerade ursäkter inte alltid hjälper, utan de behöver bli kompletterade med handlingar. Jag kallar det för gottgöra. En del av det är att verbalisera, men en annan del är att mildra konsekvenserna av begångna misstag. De flesta möten jag haft med människor där jag försökt gottgöra för tidigare misstag handlar om att jag börjat vara mer närvarande. Avbryta mindre och lyssna mer. Komma i tid , vara förberedd och visa engagemang och tillit. Alla tycker kanske inte om det eller mig, men det viktigaste är att jag tar min del av ansvaret.

Förgångna ska vara förgånget
I personliga möten försöker jag vanligtvis summerat mina misstag och även ställt den oundvikliga frågan om jag skadat dem på något annat sätt. Däremot försöker jag undvika att summera alltför detaljerat, eftersom det kan riva upp gamla sår och väcka gamla beteenden. Många vill dessutom att det förgångna ska vara det förgångna, vilket betyder att de vill leva i nuet och gå vidare med livet i vardagen.

Förändrad attityd
Tidigare, några livserfarenheter fattigare, så kunde jag be om ursäkt och säga förlåt. Det innebar ofta att jag fortsatte med samma beteende som tidigare utan att ha förändrat min attityd. Någonstans säger det sig självt att om jag idag ber om ursäkt för att jag har fingrarna i syltburken och imorgon upprepar samma misstag så urholkas förtroendet för mina ursäkters giltighet. De kan upplevas tomma rent innehållsmässigt. Jag knyter gärna an mitt personliga förhållningssätt till politiken, där jag valt kristdemokraternas ofullkomlighetstanke som riktmärke. I vårt principprogram står det:

I de politiska sammanhangen ger ofullkomlighetstanken dessutom insikten att inget politiskt parti ensamt står för den kompletta sanningen. Detta ger en ödmjuk inställning till politikens möjligheter.

Gammelmedia fortsätter jakten
Idag köpte jag mig vårens första mjukglass i Bålsta centrum. Ögonen föll på tidningsrubrikerna där Expressen pekade ut några CSN-smitare som inte betalat sina skulder trots att de numera stod på god fot ekonomiskt sett i livet. Det kändes väldigt fördömande att läsa raderna där journalister lekar kronofogde. Idag är jag rätt så säker på att många inte har råd att betala på grund av utanförskap från arbetsmarknaden och kanske heller inte har orken att sköta kontakten med CSN i syfte att söka jämkning.

Fortsatt diskussion
Flera som fortsatt med diskussionen är Mary X Jensen och Peter L Andersson med “ren bloggning” och Christian Krassman med “politisk blogg utan personfixering”. Visst, jag lovar också att min blogg ska vara mer fylld med sakligt innehåll och hålla en hög frånvaronivå (99,9 procent) av personangrepp. Men, det är trots allt okey att göra misstag (0,01).

Besök gärna Politometern.

En rättvis politik skapar lika möjligheter mellan människor och ger alla en chans. Vad man heter, varifrån man kommer eller var någonstans man bor ska inte spela någon roll för möjligheterna att lyckas i livet. I föregångslandet Sverige ska det spela större roll vart man är på väg än varifrån man kommer.

I vår syn på rättvisa är fler saker viktiga: Allra viktigast är att föra en tydlig jobbpolitik. Den allra främsta orättvisan i Sverige är alltjämt klyftan mellan människor i arbete och dem som står utanför. Vi måste också se till att ingen elev lämnar skolan utan godkända betyg. Skolan är helt avgörande för att skapa lika möjligheter mellan människor. I ett föregångsland har alla människor lika möjligheter till en bra sjukvård. Var man råkar bo i landet ska inte spela någon roll. Inte heller storleken på plånboken. Vi vill göra sjukvården rättvis genom att se till att alla sätta upp tydliga krav på vilken sjukvård man som patient ska ha rätt till.

Bloggar: Edvin, Magnus, Kent och Tokmoderaten och Thomas och Peter S

”Varje år blir vi lite effektivare och behovet av arbetade timmar minskar, men istället för att glädja sig åt denna utveckling är mottot från såväl Socialdemokrater som borgerliga: Arbeta mer, producera mer, köp mer, öka tillväxten!”

Tanken är att byta produktivitetsvinster mot arbetstidsförkortning. Men det görs ju faktiskt redan idag på många arbetsplatser där lön byts mot semester. Kanske dock mer som en konsekvens av höga löneskatter ska tilläggas.

Men är svensken beredd att byta bort framtida standardförbättringar mot mindre arbetstid?  Att gå ner till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön innebär att man avstår välfärdsförbättringar motsvarande två timmars lön. Per dag. Och ska politikerna bestämma det? Är det inte den enskilde individen som själv ska avgöra vad man vill göra med ersättningen för sitt arbete?

Varken de borgerliga eller socialdemokrater lär ägna förslaget någon större uppmärksamhet. De borgerliga för att de prioriterar realism framför utopism, socialdemokraterna antagligen av rättviseskäl. Alla de som inte jobbar kommer ju inte få ta del av dessa förbättringar. Orättvist.

Intressant är hur Miljöpartiet nu börjar visa sitt rätta politiska ansikte. Länge nog har de lyckats mörka sina mer drömska sidor.

Fler som tycker:

Magnus Andersson pekar på flera av de inkonsekvenser som förslaget innehåller. Johan Ingerö föreslår ironiskt ett ekonomipris. Även Ewa Thalén Finné förfasar sig över bristande insikter i ekonomi. Carl Larsson tycker författarna borde inse att kakan inte är konstant utan att den faktiskt växer när fler människor faktiskt arbetar. Folkpartister i Sollentuna undrar om mindre arbetstid är receptet för att inte bli omsprungna av andra. Odelberg är skeptisk till om delat arbete ger fler arbete. Även Danne Nordling har skrivit ett förnuftigt inlägg.

Se tidigare inlägg: “Legalisera sexköp”, “Förenklad syn på prostitution”, “Prostitution som rationellt val” och “Gäller sexköpslagen lån?”.

Har ni en minsta tvekan eller inte riktigt förstår min frågeställning så kan ni hoppa via denna länk till Ingrid Carlqvist och läsa hennes senaste inlägg om Rasmus och Fanny.

Det är en skrämmande läsning om Marks kommun som inte tar hänsyn till eller arbetar för barns rättigheter till en trygg barndom, utan de arbetar aktivt för att en förälder skall ha sina rättigheter att vara förälder tillgodosedda i första hand.

Att det till att börja med ens finns ett begrepp som faktiskt heter Demokratur är tragiskt i en åtanke. Begreppet skapades av den franske sociologen Gerard Mermet. Det syftar till ett samhälle som till ytan utger sig för att vara en demokrati men som i praktiken saknar grundstenar för ett demokratiskt styre.

Presidenter, premiärministrar och kungar har under historiens lopp tagit dåliga beslut och själviska framför allt i demokratins namn. Befolkningens åsikter och rättigheter har förbisetts på grund av ledarnas egoistiska agerande.

En högst aktuell demokratur just nu är Italien. Med premiärminister Silvio Berlusconi som befrias från diverse olika händelser som för en “vanlig” invånare i Italien och mänga andra länder i världen skulle anses vara brott, men Berlusconis rättegångar skjuts upp eller blir aldrig av.

Diktaturer i Demokratin – Fängslande i friheten