Att tro och se möjligheter när nästan allt hopp är ute är nu en realitet för ett av Sveriges stoltaste företag.

 - Hur kunde de bli så fel?

 Vår näringsminister Maud Olofsson får ta emot svidande kritik för uteblivna/felaktiga insatser.

Precis som frågan finns svaret i presens. Att rikta kritik till sittande näringsminister utan saklig grund (Hör gärna Mona Salins inlägg på you tobe i frågan) och samtidigt undandra sig sitt ansvar för en lamslagen och visionslös politik, det senaste decenniet verkar vara oppositionens strategi i SAAB frågan.   

I en globaliserad värld ställs krav på nytänkande och framtidvisioner. Ur en riskkapitalists horisont förväntas att risktagandet skall leda till framtida vinster. När SAAB som utvecklats i ett socialdemokratiskt Sverige baserat på semikommunsim utan reell marknadsförankring plötsligt hamnar i den sk verkligheten uppstår självklart problem. 

När SAAB nu ska bli ett äkta marknadsdrivande företag under en borgerlig regering med en marknadsminister av Maud Olofssons kaliber behövs visioner. Visioner där Sverige vågar, kan och vill. Vi måste nu måla upp bilder för vårt inre där SAAB i Trollhättan gör bilar som är attraktiva på den globala marknaden.

Vi har inte råd med fler kommunistiska experiment med förtäckt planekonomi. Vem vill finnas i ett land där staten delvis bestämmer hur bilarna skall se ut – Vem vill ha en LADA 2101 tex - 

Som Socialdemokrat tar man arbetarnas parti och försvarar deras rättigheter. Självklart skall alla ha samma rättigheter.

Vi Moderater tar hand om förutsättningarna för att vi alla skall vara med och skapa ett expansivt Sverige med äkta konkurrenskraft baserat på BORGERLIGA visioner som leder Sverige mot EN LJUSNADE FRAMTID där alla skall känna delaktighet oavsett förmåga och ambitionsnivå.      

För att skapa ett samhälle med rättvisa och solidaritet för alla, behövs tro på framtiden baserat på gemensamma visioner.

Nu duggar larmrapporterna tätt om missförhållanden inom landets svinuppfödare. Svineriet inom denna yrkeskategori anses vara alldeles speciellt utbrett. Detta baseras på en enskild bildupptagning vid en inspektion utförd hos en representant från denna så svinaktiga yrkeskategori.

Alla som någon gång arbetat inom media eller dylikt vet att man vill ha respons för sina artiklar och man vill gynna samhällsnyttan med sina avslöjanden.

Konsekvensen av dessa avslöjande för vi alla hoppas blir att våra kompisar grisarna får en trevligare vardag.

Vari ligger samhällsnyttan för oss vanliga dödliga medborgare. Enligt en ny undersökning kan 3 av 5 Svenskar tänka sig att plocka bort julskinkan från sitt julbord.

Ur folkhälsoperspektiv är detta ett förödande beslut. Min personliga uppfattning (Uppfattningen delas av många läkare och forskare) är att vi äter alldeles för lite fett i Sverige. Går men in och tittar på statistik baserad på de senaste 20 åren har fetma och hjärt o kärl sjukdomar ökat i lavinartad takt. Går man sen in och tittar på vad som förändrats i vårt konsumtionsmönster så är det att vi plockat bort fett ur vår kost och ersatt det med kemiska light produkter. Samtidigt har konsumtionen av godis och bakverk ökat i samma takt.

Slutsats: Paradoxalt kan konstateras att när vi bytte ut fett mot light produkter har vårt begär till godis och barkverk (Kolhydrater) ökat tillföljd av att vi nu stå inför en stundande fetma epidemi med allt vad det innebär av följdsjukdomar.

Politiskt bör vi nu agera hindra denna stundande vård katastrof. Istället för att hitta fel och brister hos våra svinuppfödare bör landets samtliga godis o bakverks producenter sättas under lupp. Här finns stora ekonomiska och mänskliga vinster att inhämta.

 - Varje kolhydrat som hindras från att komma ut på marknaden är en samhällsekonomisk vinst.

- Varje julskinka som ställs på ett Svenskt julbord är en samhällsekonomisk vinst.

I Dalarna har Lennart Sacredeus vunnit provvalet till  kristdemokraternas riksdagslista. I Skåne föreslås Tuve Skånberg som förstanamn. Det berättar tidningen Dagen. Båda är kända som rätt tydligt högerkristna.

Det stämmer väl in i bilden av att kristdemokraterna i rask takt utvecklas mer och mer till allt tydligare högerkristet alternativ i svensk politik. Partiledaren Göran Hägglund har ju vid flera tillfällen i år profilerat sig som mer och mer reaktionär. Partiet har också tagit strid mot samkönade äktenskap, även om man förlorat; först i riksdagen och senare också när kyrkomötet inom Svenska kyrkan behandlat frågan.

Kristen höger står mot kristen vänster. I vårt “Manifest för kristen vänster” menar Broderskapsrörelsen bland annat:

“Vi strävar efter varje människas frihet att ta makten över sitt eget liv. Kultur, arbete och livslångt lärande gör människor starka att möta samhällsförändringar, det ger människor nödvändiga redskap för att förstå sig själva och sitt samhälle.

Vi bejakar alla sidor av mellanmänsklig samvaro som är ett ömsesidigt uttryck för kärlek. All kärlek är bra kärlek. Varje människa ska ha rätten att definiera sig själv, i samspel med andra.

Vi ser sanningen som något som bara Gud till fullo äger. Vår uppgift är att söka. Dialog med oliktänkande är inte ett hot utan en stor tillgång i vårt sökande. …

Vi vägleds av Jesu ord i Matteusevangeliet ”vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”. Vi vill se dessa ord omsatta i politisk handling i hela världen.”

Mot det står den kristna högern. De vill snöpa kulturutbudet, utestänga vuxna människors rätt till kärlek. Det gör de för att de äger sanningen och som det verkar har slutat söka. Därför är dialog med oliktänkande onödigt.

Det känns allt viktigare och angelägnare att stå upp för människovärdets okränkbarhet och varje människas frihet att ta makten över sitt eget liv. Med Sacredeus och Skånberg i spetsen för kristdemokraterna blir det tydligt varifrån motståndet kommer.

Jag har skrivit om kristdemokraterna tidigare, bland annat här och här.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Än jag då?
Hur mycket har inte Maken gått på om den omorganisation man planerat och genomfört på hans jobb. I timtal har jag genomlidigt redogörelser om hans teorier. Hur korkade hans arbetskamrater är som inte fattar ett enkelt organisationsschema och hur rätt han hade.

Jag har till och med blivit torterade med flera utskrifter av före- och efterskisser. Som om jag brydde mig. Och nåde mig om jag brustit i uppmärksamhet. Då började han gärna om från början.

Idag presenterades den nya organisationen på mitt jobb. Eftersom jag kursade fick jag en briefing per telefon av min chef och en Power Pointpresentation via mejl. Gissa om jag kunde fånga Makens intresse? Att han var villig att betala tillbaka något? Njet! Inte ens att min chef får gå väckte någon uppmärksamhet. Han har väl inte skött sig/varit tillräckligt positiv till nya ägarna. Alternativt: Det fanns folk med bättre kvalifikationer.

Min nye chef visade sig vara en riktig Dark Horse eller snarare kanin som någon trollerikunnig drog fram ur hatten. Helt oväntat val och en riktig inbiten unkis, trots sin ringa ålder. Om ni frågar mig.

 Inte sticka ut
Lämnar jag barnen för tidigt är det fel. Hämta för tidigt är också galet. Och idag hämtade jag sent, näst sist och det var inte heller bra. Jag hade sagt att jag skulle komma halv sex. Du kommer en minut för sent, sa Noa missnöjt.

När är rätta egentligen den tiden?

Snörlekar
My har börjat med snörlekar och trots att det var år och dar sen jag höll på med det så sitter en massa rörelser kvar i muskelminnet. Vi kan väl ta en gång till? Jag lovar, bara en gång till. Och så tickade minutvisaren ännu ett varv på urtavlan.

Figuren fisk på fat gäckade mig. Så till den milda grad att jag ringde Syrran. Hon menade att man ska utgå från kvasten. Hon hade fel, efter några fingerövningar satt figuren. Men My var inte imponerad: Var är fisken? Och var är fatet? Inte vet jag, men så har mönstret hetat i alla tider.

Annars har jag en del datatyper i huvudet. Plus några events, metoder och en massa akronymer som skramlar runt. På fredag kan de kanske bilda ett mönster som går att använda till något matnyttigt.

- Jo, jag undrar varför vi har mängder av mat i butikerna, resturangerna, fiken och våra hem, på samma gång som flera miljontals människor svälter… – på samma planet!? Det måste ha blivit fel i logistiken…

Den senaste tiden har jag tänkt och känt att jag behöver göra något aktivt, för att vara en del av lösningen; på att miljarder människor inte har tillräckligt med mat.

http://www.hungerprojektet.se är en stiftelse med projekt som stödjer och hjälper människor till självhjälp. Tycker att det verkar väldigt bra. Så om än så lite, ska jag nu börja stödja stiftelsen ekonomiskt varje månad, och ge dem gratis annonsering på http://www.hallbarlivsstil-webbmagasin.com/

Det känns bra att göra något aktivt. Då vet jag att jag är medskapare till en bättre värld…

Drygt 960 miljoner människor lever i hunger från att de föds till sin ofta för tidiga död. Det är en sjundedel av världens befolkning. De flesta lever i Sydostasien och i Afrika söder om Sahara.

Människor går inte hungriga för att det råder brist på mat. Det produceras mer än tillräckligt med mat i världen för alla. Människor går hungriga för att de saknar möjligheter. Möjligheter att omsätta 16 timmars arbetsdag till pengar som räcker till deras basbehov. Hela 1,4 miljarder människor lever på mindre än 10 kronor om dagen. Pengar som ofta ska mätta en hel familj.

Källa: http://www.hungerprojektet.se/page.asp?id=19

Det är bättre att göra något, än ingenting alls…

/Camilla

Jag har två julklappstips att dela med mig av i år:

1. Önska dig eller ge bort rättvist producerade produkter.

Gå in på närmaste Världsbutik (här hittar du adresser till samtliga Världsbutiker i Sverige) och se vilket stort utbud av te, kaffe, choklad och hantverk som det finns att välja mellan. I en del butiker kan du t o m köpa presentkort, så får mottagaren själv välja sin julklapp. Många butiker säljer färdiga julkorgar och färdiginslagna presenter. Nedan finns några bilder från julvarorna i Umeås Världsbutik.

2. Önska dig eller ge bort bidrag till välgörenhetsorganisationer.

Lista på förslag på organisationer:

- BRIS
- Kvinna till kvinna
- Läkare utan gränser
- Ett klick för skogen
- Greenpeace
- Världsnaturfonden
- Djurskyddet Sverige

Och tycker du att det känns trist med att bara ge bort en gåva, så varför inte kombinera med`lite rättvisemärkt te eller choklad?

Det slår mig gång på gång – att när jag fokuserar på tacksamhet känns livet mycket rikt.

Det kan vara så enkelt som att jag vaknar på morgonen och inom mig tackar för; att jag har en säng att sova i, ett täcke att ha om mig och en mjuk kudde att luta huvudet på.

Sådana saker som vi kanske tar för givet, är inte givet.

Det är inte en självklarhet att ha en säng, ett täcke, en kudde, värme och mat. Och det här med mat… En insikt kan ta flera år på sig att fördjupas. Oftare och oftare slår det mig att alla människor faktiskt inte har tillgång till att bli mätta, flera miljoner människor lever dagligen i svält, och här har vi mat i överflöd.

Jag behöver ta reda på hur jag kan engagera mig aktivt (om än så lite), för att på något sätt bidra till att fler människor har tillgång till mat. Jordens och naturens resurser tillhör alla. Tänk att det någon gång i historien uppstod att en eller flera sa att de ägde marken, och att männiksor skulle betala till dem för att få mark. Egentligen kan ingen äga mark eller naturresurser. Naturen äger sig själv och vi kan få ta del av dess gåvor, men egentligen kan vi inte äga marker eller natur…

/Camilla

 www.hallbarlivsstil-webbmagasin.com

60 0ch 70 talets politisering av den sk fria Svenska televisonen är en del av vårt lands mörka historia. Generation efter generation fick vi överdoser av kommunsim och en kraftigt glorifierad röd fara.

Än idag pratas fortfarande om de tramatiska upplevelser vi 60 talister fick på bästa sändningstid. Till varje pris skulle vi skyddas från den hemska kapitalismen.

Samma kapitalism som levde i drömmande folks fantasi under 60 talet och som nu apploderas av en i det närmaste enig Svensk allmänhet.

Att det finns avigsidor med felanvänd kapitalism är självklart. Men vad skal man då säga om de stackarna som under kommunismens ok tuktas med ofrihet och storebrorsmentalitet.

Återigen, låt historen ha sin gång låt gamla tider försvinna. Låt oss lära av historien. Vi som har upplevt ett Sverige som på 50, 60 och 70 talet vara på väg in under den röda farans hemskheter med ofrihet och förvridna människosyn. Vi borde gå först i ledet och bekämpa dessa krafter för ett fritt Sverige i en modern tid, för ett fritänkande samhälle.

I det engelska parlamentet äger ofta uppfriskande debatter rum. Här kan vi se Margaret Thatcher i fin form:

Det jag särskilt tycker om är hennes kritik av en motståndares uppfattning om distributiv rättvisa:

But what the Honourable Gentleman is saying is that he would rather the poor were poorer, provided the rich were less rich.

En klassisk konflikt i politiken: är absolut eller relativ inkomst mest intressant att fokusera på? Den är inte minst aktuell nu, i dessa kristider. Daniel Waldenström visar att den disponibla inkomsten har sjunkit både för dem med högst och dem med lägst disponibel inkomst, men mer för de förra. Har det ökat rättvisan? Är det en bättre situation än om båda grupperna hade fått ökad inkomst men om den förra gruppen hade ökat sin inkomst mer?

Se även inlägget “Hårda ord i politiken”.

I dagens DN redovisas att antalet unga med sjukersättning ökar kraftigt.

“Omkring var tredje ensamstående förälder med sjukersättning har en låg ekonomisk standard, att jämföra med mindre än var tionde i början av 1990-talet. Under samma tid har de förtidspensionerade ensamstående föräldrarna med barn ökat från cirka 8.000 till 27.000″, skriver DN bland annat.

Sverige bryts isär. Det blir allt tydligare. Och det känns inte alls bra.

Socialförsäkringsminister Kristina Husmark-Persson hänvisar till att regeringen “ska hjälpa dem som har sjukersättning till att få en bättre livssituation” och talar om höjt bostadstillägg och möjligheter till studier m.m. Det känns uppriktigt sagt inte särskilt engagerat.

Socialdemokraterna hänvisar istället till en förstärkt rehabilitering. Det bloggar också partiets talesperson Veronica Palm om.

Bättre rehabilitering är givetvis en riktig insats, även om sådana tankar borde slagit socialdemokratin redan för flera år sedan. Men jag tror inte det är en tillräckligt hållbar lösning på problemet.

Istället är det så att arbetsmarknaden om bara de fria marknadskrafterna får råda inte kommer att lösa problemet på ett rimligt sätt. Istället kommer Sverige att brytas isär och klyftorna att öka.

Vad som behövs är helt enkelt insatser för att långt fler av de som idag är förtidspensionerade faktiskt kan få ett jobb. Jag vill se en rejäl satsning på lönebidragsanställningar. Inte för att det är den enda lösningen, utan för att det är EN bra satsning. Det är en form som både ger möjligheter för fler att få fotfäste på arbetsmarknaden, bli anslutna till tjänstepenisonsförmåner och få jobbarkompisar liksom för föreningslivet att få det stöd och den administrativa uppbackning som det idag alltför ofta saknar.

En av många insatser som faktiskt minskar förtidspensioneringarna, och rentav i de flesta fall är billigare för samhället än alternativet utförsäkring. Satsa på lönebidragsjobb. Det minskar orättvisorna och ger ett aktivare föreningsliv.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Andra som bloggar intressant i frågan är: Ett hjärta rött, Marknadsliberalen, Peter Andersson och Feel in the blogg  

Sydsvenskan rapporterar om en 18-åring som blev misshandlad av en två år äldre man. Det finns två intressanta iakttagelser:

* Mannen i fråga slapp betala skadeståndet på 9 500 kr för han “inte hade råd”. Vore det inte en smula rättvist att åtminstone få en skuld, t.ex. att en viss del av socialbidraget tas för att betala offret under en viss tid. Jaja, för oss skattebetalare är det ju skit samma.

* Eftersom offret inte fick några pengar ansökte han om pengar han från “Brottsoffermyndigheten” istället. De hade dock ett lustigt resonemang. Eftersom killen hade sagt “Stick, din jävla blatte” till den dömde innan själva angreppet så halveras ersättningen. Han “provocerade” fram brottet. Säga vad man vill om själva ordvalet, som kanske kan tolkas som “förolämpning” (märkligt att det kan vara brottsligt förresten…), men i konsekvensens namn borde väl då också kvinnor som klär sig utmanande få halverad ersättning då de blir utsatta för våldtäkt. De provocerade ju fram brottet…

C.

Jag är en stor brödälskare. Inte minst när jag går på restaurang njuter jag av goda brödbitar före och under maten. Frank Bruni föreslår att restauranger ska ta betalt för brödet. Han anför två argument:

1. Brödet kostar de facto, och alla får annars betala oavsett konsumtionsnivå. Det är varken effektivt eller rättvist.
2. Om restauranger tar betalt för brödet kommer de (tvingas) att erbjuda bröd av högre kvalitet.

Jag finner förslaget tilltalande. Därtill kan läggas att jag har en tendens att äta väldigt mycket bröd, vilket ofta gör mig onödigt mätt. Att betala för brödet skulle hämma mitt ätande något, till fördel för den totala matupplevelsen och välmåendet därefter.

Höga trösklar och en oinsiktsfull arbetsmarknad är vad våra ungdomar möter när de ska ta första steget upp för livets trappa. År av socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik har succesivt gnagt sönder självförtroende och stålthet hos generationer av unga förhoppningsfulla medmänniskor.

Att ständigt få höra att du inte duger, att ständigt få höra; rätta in dig i ledet och bli lika grå och trist som alla andra.

Tänk tanken att bygga ett fotbolls lag och bli tvungen att plocka bort de där starka personligheterna och kuva deras vilja och åsikter. Inte vinner man stora segrar med det laget, och det gynnar heller inte de övriga spelarna i laget. Enkelt och konkret har jag nu förklarat vad som händer när man använder socialism och kommunsim i praktiken.

Så fort man begränsar och/eller försöker kuva eller berövar sina medmänniskor rätten att tänka och vara fria startar en nedåtgående spiral.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo: Sverige har nu i snart 70 år haft mer eller mindre oavbruten inverkan från den röda faran. Har antalet nobellpristagare födda och uppvuxna i Sverige visat en uppåtgående trend, knappast, tyder det kanske på att vi Svenskar är alldelse speciellt ointelligenta. Svar nej. Vi är helt enklet ett offer av en ideologi som aldrig har fungerat i praktiken och med största säkerhet aldrig kommer så att göra. “Sanna mina ord”.

I framtidens Sverige under borgerligt styre skall våra ungdomar känna att de behövs oavsett deras förmåga. Alla ska känna att de är bra som de är och beredas möjlighet att odla sina tankar och talanger i ett fritt och tryggt samhälle baserat på ansvartagande och medkänsla, dvs äkta solidaritet..

Allas vår frihetshjälte

Det blir frihet på menyn för Annika Deasy/Östberg. Hon kommer att släppas villkorligt 2011 för sin medverkan till tre mord. Tack, svenska rättssystemet för era smarta, proportionerliga och väl genomtänkta påföljder.

Inte.

Notera särskilt Sveriges Radios äckliga formulering “för att ha varit med vid två mord”. Varit med? Det är en rent ut sagt en jävla skillnad mellan att ha varit med vid två mord och att ha medverkat till två mord. Hon laddade om pistolen när polisen sköts, för fasen. Det är MEDHJÄLP. Dessutom var det tre mord hon varit medhjälp till, om det inte är så att hon faktiskt begick ett av dem själv (där bevisningen inte var konklusiv).

Jag kan vara med vid ett mord genom att råka gå förbi en person på gatan som då blir ihjälskjuten på nära håll. Att därifrån jämställa detta med att ge en färdigladdad pistol till skytten är bara så…Sveriges Radio, där mördare blir frihetshjältar, bara för att det är i deras hatade USA som de blivit dömda och satta i fängelse.

En liten fråga: sedan när betyder livstid inte livstid?

Annika Östberg – coming soon till en kassakö på ICA Kvantum near you. Det känns väl tryggt? Och rättvist.

/Jacques Pot

den 13 november

Fråga

2009/10:193 Kvinnors situation i Irak

av Amineh Kakabaveh (v)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Under en resa i Irak slogs jag av det fruktansvärda förtryck som kvinnorna i Irak lever under. I stället för att leda till demokrati och befrielse, har ockupationen förvärrat kvinnors situation i Irak och på många sätt har den blivit mycket sämre än innan. Flickskolor, krav på att kvinnor ska bära heltäckande kläder och slöjor, hedersmord, våldtäkter, kidnappningar, prostitution och ett ökat antal självmord är bara några exempel på och konsekvenser av denna könsapartheid. Sedan mars 2007 kan kvinnor inte ens ansöka om pass eller resa utan en förmyndares tillstånd. Förmyndaren kan vara en far, bror, son, make eller annan manlig släkting. Om en kvinna saknar anhörig av manligt kön ska hon omyndigförklaras enligt irakisk lagstiftning. De som arbetar med att stärka kvinnors rättigheter i Irak vittnar om att situationen kan beskrivas som ett krig mot kvinnor. Iraks kvinnor har fråntagits sina konstitutionella rättigheter och betalar nu ett högt pris för ockupationen. Att bygga fred i Irak är dock omöjligt när halva befolkningen i praktiken berövats sina mänskliga rättigheter.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till utrikesministern:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att uppmärksamma situationen för Iraks kvinnor i det internationella samarbetet samt för att förmå regimen i Irak att upphöra med kränkningarna av kvinnors mänskliga rättigheter?

Läste att man genom att tillföra en person L-dopa kan få den att byta uppfattning om en sak.

Min undran är då om L-dopa tillförts vattentäkter runtom i Sveriges avlånga land och därför har moderaterna blivit så stora, vilket bara var helt otänkbart för bara tio år tillbaka i tiden?

Innebörden av solidaritet innebär numer att aktieägarna skall få så hög utdelning som möjligt i bolagen och därför ska arbetarna  hålla nere sina löneanspråk i solidaritet med aktieägarna.

Innebörden av rättvisa är att argumentera sig längst fram i kön till vaccinationen, alternativt använda sig av de vassa armbågarna för att det är mest rättvist att jag själv får det jag vill ha, när jag vill ha det. Vi har anammat en “först-till-kvarn-får-mala-mentalitet”. Vem sjutton visste att svenska folket var så intresserat av att få sin säd mald – borde förresten  inte centerpartiet vara större med tanke på den inriktning med bondeanknytning som vårt samhället går mot?

Debatten om ensamkommande flyktingbarn är alldeles för ofta osmaklig och rentav rutten.

Det har visat sig den senaste veckan där Vellinge – det moderatstyrda lågskatteparadiset i Skåne – fått ge exempel på vardagsrasismens ansikte.

För mig som kristen socialdemokrat är det en självklar att utgångspunkt att ensamkommande flyktingbarn ska ges en fristad i Sverige. I vårt asyl- och migrationspolitiska program som beslutades av förbundskongressen i somras konstaterar vi också “att samtliga kommuner åläggs att ta emot ensamkommande barn och ungdomar”.

Jennie Silis har en underbart välformulerad debattartikel i Expressen om Vellinge, som jag fick tips om av Cecilia Dalman Eek.

Alla människor har rätt till ett liv i frihet och möjligheter att forma sin egen framtid. Det gäller var man än är född, och var man än råkar bo. Tvingas man fly till Sverige ska möjligheterna finnas här – och nu.

Jag är stolt att bo i Eskilstuna, som är en av de kommuner i Sverige som tar emot flest flyktingar i förhållande till vår folkmängd. Där finns också möjligheter för ensamkommande flyktingbarn att komma. Särskilda insatser görs för dem. Men jag är inte nöjd.

Självklart ska alla kommuner ta emot ensamkommande flyktingbarn! Men det räcker inte. De ska få en trygg plats att leva och utvecklas på. De ska välkomnas som den resurs de – liksom alla människor – är för vårt samhälle.

Det är dags nu.

Dags för rättvisa!

Läs också en synnerligen intressant blogg: Kristen vänster.

Andra som skriver om ensamkommande flyktingbarn är 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7.

Ibland känns det som att jag lever mitt liv i Dunkerque 1940. Jag ligger platt mot marken med huvudet nedborrat i leran medan de fräsande skottsalvorna viner millimetrar ovanför min hjälm. På ena sidan strider Le Resistance Petit, en motståndsrörelse vars enda uppgift är att försvara sin egen existens och åsikt. Vad rörelsen står för är för alla inklusive dem själva okänt, åtminstone på sikt. Ideologier uppstår i stunden, och minsta kritik mot dessa är tillräcklig anledning för gerillaattacker, bakhåll och bombeld.

På andra sidan strider De Ideella Legosoldaterna, en utbrytarfraktion ur Främlingslegionen som strider där strider finns för blotta nöjets skull. Som mer än gärna ställer sig i vägen för Le Resistance Petit, som ser minsta oegentlighet som en hänsynslös provokation som med alla medel måste bekämpas, må det gå till blodspillan. Där en konflikt kan uppstå, där finns DIL!

Och mitt i detta ligger jag med min lekamen i gyttjan, med en sönderskjuten vit flagg vajandes i vinden, som en hopplöshetens medlare i hårda dagar.

Jag har som ni säkert förstår precis ätit frukost med mina barn, Adam (DIL) och Jolina (LRP).

Jag brukar slå mig själv för bröstet när jag berättar om hur bra och inkännande jag är som pappa. Om min närvaro när de behöver mig, om mitt lugn även i de mest laddade situationer.

Jag har ofta blivit den neutrala parten i mitten i allt från kompisrelationer till yrkeslivet. Kanske är det ett resultat av att ha vuxit upp i skottlinjen mellan Blåvitt (mor) och GAIS (far). Kanske är det frukten av att många av mina vänner under uppväxtåren var brödrapar, och att större delen av tiden handlade om mig ståendes i mitten görandes tappra försök att hålla de två illviljorna ifrån varandra innan de dängde första bästa tillhygge i huvudet på den andre, t.ex. ett tennisrack, ett brännbollsträ eller en träsko.

Men ibland tvivlar jag på min roll som socialpacifist. Vi talar nämligen om en oroshärd långt intrikatare än allt det ovannämnda. Vi talar om kulskurar med laserprecision, om gliringar och provokationer av en atoms storlek. Det är diaboliska uppbyggnadsfaser som inleddes långt innan (t.ex. en dörr som stängdes aningen för snabbt för att den andre skulle hinna igenom) och vars orättvisa sparats i rockärmen i två månader för att spelas ut vid inte första, men definitivt bästa tillfälle. Det är en strid som enbart kan utkämpas mellan de båda, eftersom strategin är uppbyggd på deras liv tillsammans.

Jag har lärt mig att se dessa mönster långt innan de uppstår. Mitt liv består av att ständigt parera de inledande förflyttningarna. Jag har blivit en profylaktisk fredsförhandlare. Jag måste hålla vår gemensamma jord bördig men samtidigt hålla koll på de frön som sås, för när som helt växer det upp ett ogräs som parasiterar mina egna frön, som snor dess näring och avstannar deras fredliga förlopp.

Just nu är det temporär vapenvila. Båda parterna har tillfälligt dragit sig tillbaka för att avvakta den andre. Men jag reser mig upp, orädd för förlupna kulor, viss om att min blotta existens är det som håller dem båda vid liv, och fast i min övertygelse att så länge jag fortsätter att resa mig, så länge jag fortsätter att inte döma någon av dem, att se de båda kombattanterna som de är och visa att jag älskar dem trots deras fejd – så må de strida i all evighet.

De behöver sin syskonliga prövning. Men kulorna kommer på sikt att bytas ut mot lösa skott, och framryckningarna kommer med tiden att vara för syns skull, för att påminna den andre om att livet pågår, att man måste vara redo för det som komma skall, och för att visa den andre att man alltid finns där och aldrig viker från den andres sida.

Nu finns det fina julkorgar till försäljning i butiken! Varorna kommer från North & South och de två korgarna på bilden ovan kostar 245 resp 275 kr styck, och då ingår både korg, varor och den tjusiga inslagningen! En perfekt julklapp till den som har allt?

När du köper en julkorg hos Världsbutiken får du inte bara högkvalitativa rättvist odlade varor, utan stödjer dessutom utsatta producenter i syd och hjälper dem att få bättre arbetsvillkor och levnadsförhållanden. En julklapp med dubbel effekt alltså!

Svenska kyrkan har mage att klaga över att den nu föreslås betala skatt som alla andra. Dess företrädare påstår att skatten hotar många kyrkobyggnaders fortsatta existens. Givetvis ska finansministern strunta i dessa klagomål. Lösningen är enkel. Om Svenska kyrkan så gärna vill bevara alla sina byggnader kan den höja kyrkoavgiften. Då får de som har valt att vara medlemmar betala, vilket tycks mig rättvist. Idag inbringar kyrkoavgiften ca 9 miljarder kronor per år. Det nya förslaget innebär att Svenska kyrkan får betala ca 150 miljoner kronor mer i skatt till staten per år. Det motsvarar en höjning av kyrkoavgiften med 150/9000=1,67 procent. Den genomsnittliga kyrkoavgiften är nu 1,18 procent, och efter höjningen skulle den ligga på 1,20 procent. Det är en genomsnittlig höjning per betalande kyrkomedlem på 33 kronor per år. Alternativt kan kyrkan prioritera om bland sina årliga inkomster om totalt 11 miljarder kronor.

Så vad gnäller Svenska kyrkan om? Den kan lätt lösa sina egna ekonomiska problem utan att kräva undantag från skattereglerna.

Se även de tidigare inläggen “Oanständig favorisering av kyrka”, “Sluta gynna Svenska kyrkan”, “Låt kyrkan sköta sig själv” och “Låt kyrkan betala skatt” samt Jakob Heidbrinks inlägg “Skattelättnader för kulturarvet”. Media: SvD, Expressen.

Från den 1 januari 2010 får den som tjänar 19 000 kronor i tex Kalmar sammanlagt 16770 kronor i sänkt skatt per år, det vill säga mer än en månadslön. I tex Mora blir motsvarande sänkning 19 188 kronor per år med en månadslön på 22 000 kronor. Men visst är det väl så att höginkomsttagarna får större skattesänkningar? Nej, det är ingen skillnad på om man tjänar 29 000 kronor eller 50 000 kronor per månad. Bor man i tex Falun så blir sänkningen 22 400 kronor per år i båda fallen. Därför är jobbskatteavdraget bra, de som behöver pengarna bäst får i förhållande till sin lön de största sänkningarna. Inte konstigt att vi tycker att Socialdemokraternas politik är ett hån på dem som kämpar för att få sin vardag att gå ihop.

Pensionernas nivå är i de flesta fall direkt kopplade till lönesumman på arbetsmarknaden, med andra ord ju fler som arbetar desto högre pension. Tack vare den goda sysselsättningsutvecklingen höjdes till exempel inkomstpensionerna med 4,5 procent år 2009, vilket kan jämföras med 0,8 procent år 2005 mitt under brinnande högkonjunktur. Vi borgare sänker nu för andra året i rad skatten för pensionärer och hoppas vi kan fortsätta den utvecklingen.

Vi är mycket oroade över den politik som är på väg fram från de rödgröna. De brukar kallas vänsterexperimentet, men vi tycker dylika experiment finns det nog av runt om i världen och inget har fungerat. Det finns en gemensam sak mellan denna politik och den som sossarna nu tänker gå till val på. Det är vanligt, hyggligt och hårt arbetande människor som blir lidande.

Vi kan ta ytterligare ett exempel som kommer att minska utbudet av arbetstillfällen, återförandet av förmögenhetsskatten. Låter väl bra att rika skall betala skatt? All forskning visar att denna skatt är skadlig och leder till att det finns mindre riskkapital. Även i denna fråga säger man en sak och gör en annan. Socialdemokraterna skall bli företagarnas parti och sekunden senare får de en örfil med förslag om införd förmögenhetsskatt. Mona Sahlin kan alltid ta del av partikamraten Kjell-Olof Feldts synpunkter som sammanfaller med vår.

Än en gång visar Socialdemokraterna att om alla har det lika dåligt så är det rättvist. Vi har visat att de som verkligen är värda en skattesänkning också får det. Varför skall inte en undersköterska kunna få mer än en hel till månadslön att bestämma över? Vi kommer aldrig att acceptera en skattechock för Lisa och Torbjörn och deras arbetskamrater som varje dag gör stora insatser i omsorgen och med att få familjen att fungera i den stressade vardagen!

Trippelmördaren Annika Deasy, som vi importerat till Sverige för stora kostnader, vill bli frisläppt i maj. Redan idag har hon sex timmars permission varannan vecka och till januari blir det ännu mer. Efter avtjänat straff vill hon arbeta med hundar, säger hennes advokat. Så gulligt. Tja, takes a bitch to know a bitch, antar jag.

Jag har ett annat förslag: lås in kärringen och släng nyckeln i Kattegatt.

/Jacques Pot