Står på perrongen och väntar på linje 17 Skarpnäck, trasslar upp mina hörlurar och slår på min gamla mp3-spelare. Killen snett framför mig har en iPhone och mosar sig in på Hagsätra-tåget. Jag är glad att för en gångs skull slippa trängas på linje 18, största anledningen att flytta alternativt åka pendeltåg. Har aldrig tänkt på att vissa tunnelbanestationer har en  manlig talare som talar om vad det avgående tåget är för tåg, typ Skanstull. OWC.

Den rädde svensken: möter man hans blick blir hans blick besvärad, och rynkan i pannan syns än tydligare. Han tittar ner, gömmer sig lite i rökfri luft. Han tittar sedan ut genom fönstret som för att låtsas som om ingenting har hänt. Ingenting har hänt, det var bara en blick. Nästa gång jag ser åt hans håll har han gått av vid Hammarbyhöjden. 747.

Jag har inga ord för att vi andas, tänker, känner samma sak…

På en bänk på perrongen i Kärrtorp har jag solen i ögonen, en silhuett står skarp mot det rispade glaset. Stengolvet är fullt av Riesen-papper, jag blir hungrig igen, men klementinen jag bär på är till efter träningen. I natt ska jag sova till jag vaknar själv.

Fenomenet om varför jag alltid säger hej då. Kärlek är för dom, dom som har tur…

Thåström+kent=melankolisk melankoli/Jenny

Skatan kom in på  slutet av Skavlan-programmet.

Thåström sjöng …

När jag såg honom där på sitt Thåström-vis klamra sig fast som en drunknad runt micken, strutta fram och tillbaka medan han sprätte med fingrarna och spänd som en fjäder var tillbaka igen hos micken som han  greppade  … blundade jag.

(Videon är Thåström  som sjunger men inte Thåström hos Skavlan)

Han såg ut som en inspärrad  fågel.

Eller som Stefan Holm som i koncentration  vankade fram och tillbaka före Hoppet och  viftade  med sina fingrar … strök sig över ansiktet, tittade upp, tog sats  och … hoppade.

Men Thåström var som en inspärrad fågel.

Alldeles nyss lyssnade jag till Sanna Lundell i  Efter tio på TV.  Hon var aktuell som intervju”offer” för att hon nyligen  blivit  framröstad till Årets mama 2009.  Sanna berättade där i soffan  om sin blogg och sitt bloggande för Malou von Sivers. Och det var sååå roligt … verkligen kul att höra vad hon hade att säga.

Vad  jag, som bloggare,  kände igen mig. I hennes åsikter om bloggandet,  motivet, varför man bloggar, skrivarglädjen och att få respons, feed back, kanske att få ut ett budskap … att skriva om sin egen tid, om sin utblick på världen från sitt eget perspektiv.

Men det var också en hel del,  som jag inte kände igen mig i  …

Kommentarsflödet t ex …  och alla de kritiska, ibland negativa och stundtals till och med hätska kommentarerna som hon kunde få och har fått.

Skatans tankar har naturligtvis inte samma genomslagskraft och får inte heller sådana mängder med kommentarer som Sannas (min pappa heter inte Ulf Lundell och jag är inte sambo, gift?, och har barn med Michael Persbrand).  Min blogg återfinns inte heller  i någon tidning eller tidskrift med många läsare.

Än så länge.

Åsikterna i min blogg  ses kanske inte heller som så hotfulla när de kommer från min åldersgrupp (60+).  Jag  skriver ju sällan om så kontroversiella saker som barnuppfostran, moderskap osv.  Man läser,  gillar eller ogillar, och  kommenterar bara om man gillar vad man läser. De kommentarer jag får är positiva kommentarer nästan jämnt.  Om någon besökare inte tycker om bloggen går han/hon  nog helt enkelt till en annan som han/hon  gillar bättre. Däremot kan det uppkomma mini-diskussioner förstås … och deeet är roligt men … faktiskt … också det …  ganska sällsynt.

Skatan, jag, är ju inte mitt i livet längre, har så att säga passerat middagshöjden och tillhör  kanske inte heller den mest “bloggtäta” åldersgruppen?

Men jag kände igen mig.

I hennes sätt att skriva om allt som hon engagerar sig i … Här och Nu … som hon uppfylls av, som hon reagerar på … Det är sååå Skatan känner att också hennes blogg fungerar för henne.

Som ett pågående samtal med min omgivning … med något fördröjda repliker … men ändå ett samtal.

En rolig detalj är … att när jag en gång tittade in på Bloggtoppen redommenderades just Sannas blogg för den som var intresserad av liknande bloggar som Skatans tankar.

Kul va!

Jag hatar hydror. Funderar över om jag har flest röda eller vita fibrer i mina muskler, dvs om jag är mest lämpad för långdistanslöpning eller spurt. Funderar också över varför man överhuvudtaget måste kunna allt om sin egen art. Kommer det att vara sju plusgrader på julafton också? Eller om kylan kan komma hit någon gång snart. Hur kan man ens tillåta tjugoårsgränser på klubbar? Varför är tid alltid pengar? Vad gör jag om ett år? Önskar mig ett svart hål i present också.

Undrar om jag får tillräckligt med sömn efter detta resonemang. Jag ägnar dessutom för mycket tid med den här bloggen. Vad jag slösar dyrbar tid på dumma tankar och fina formuleringar när jag skulle kunna plugga till MVG i alla ämnen. Men vem orkar det? Klart jag kan, men då skulle jag inte ens ha några vänner kvar längre, inga intressen, ingen fritid, ingenting roligt, definitivt ingen blogg. Det går inte att leva efter plugga-äta-sova-regeln i min värld. Förlåt världen, jag behöver andas. Undrar om det finns en osynlig partikel med försumbar massa som ger en motivation också? Typ som om Higgs partikel gav oss massa. Vilken revolutionerande upptäckt: humörspartikeln.

►LARS WINNERBÄCK – Mareld

Nattinatti. /Jenny

Jeg har på flere fronter fået kritik af navnet Stjernetegn til mit kommende scenarie. Normtalt er jeg meget modvillig til at ændre navn på scenarier, da jeg kører med nogle meget dogmatiske regler for navne på scenarier. Det skal kort sagt være så enkelt præcis og udramatisk som muligt.Det synes jeg fungerer bedst.

Shadywill foregik i byen Shadywill og derfor hed det det, det samme gjaldt Hotel Commodore og Ønskeøen. SystemPerfekt, tja det var det jo. Det samme ville jeg gøre med Stjernetegn. Stjernetegnene er i centrum, derfor er det kun naturligt at det hedder det.

Men flere har kommenteret på de associationer, der er forbundet med konceptet stjernetegn. Det har en Alt for Damerne følelse over sig, siger de. Jeg synes det er interessant, at det kun er mænd, der har sagt det. Om det er fordi, kun mænd har set og hørt om Stjernetegn, eller fordi, det kun er mænd der tænker det, ved jeg ikke.

Jeg er fristet til at sige det er det sidste og så ignorere det. Ærligt talt, hvis folk ikke kan se ud over de umiddelbare associationer der er til et ord, så vil jeg næsten ikke have dem til at spille mit scenarie. Stjernetegn bliver brugt som et rigtigt fedt redskab, det har intet med den følelse, der ofte er med det.

Men pointen er, at selv folk, jeg har meget respekt for, har påtalt det, så for første gang er jeg åben for muligheden for at skifte navn. Men til hvad? Jeg vil stadig have at ovenstående dogmer bliver overholdt, og navnet skal stadig fortælle, hvad der er i fokus.

Jeg har sat mig ned og kommet med en række bud, de er herunder. Men jeg modtager også gerne bud. Så derfor konkurrencen: jeg udlover en fadøl af Wintercoats bedste (eller hvis du ikke er til øl eller de ikke er der i år noget tilsvarende) på næste Fastaval, til den som kommer med et nyt bud, som jeg og jer andre synes vil være en god titel til Stjernetegn.

Har du ikke en ide, så kan du stadig hjælpe, ved at kaste din stemme, på forslagene her under. Jeg stemmer fortsat på Stjernetegn, men jeg er spændt på hvad I siger:

Kan du ikke beslutte dig, så kan du vælge op til tre forskellige. Skriv alternetive forslag og andre kommentare i kommentarfeltet.

Grävandet i statens offentliga utredningar är allt annat är roligt och det går allt annat än väl. Det började i FRA, mellanlandade i ett vilset harvande bland korvmått och fiskekvoter och nu har jag mycket motsträvigt mött mitt slutmål. Domstolar.

De måste göras mer attraktiva. Tydligen. De bästa juristerna ska lockas till domstolarna och till att försöka bli domare, det är viktigt. Tydligen. Bland mina vänner som läser juridik är det få som lockas till just den världen. Alla vill arbeta med människorättsliga frågor inom ramen för det Europeiska samarbetet, för organisationer såsom Greenpeace eller bli diplomat.

När en fotbollsförenings sanna jag flyter upp i form av en skuggfurstlig panel som säger hur det ska var. Hur vi övriga inte anses ha en talan. Det är tränaren och ordföranden som bestämmer om vi ska spela, inte vi som faktiskt spelar. Hur frågan om alternativ tränare och ordförande inte dök upp, trots påtryckningar från oss rötter.

Hur jag ändå älskar klubben.

I förra posten kritiserades Fairtrade och det kan vara intressant att ta upp vad som är problemet med Fairtrade. I grunden handlar det om hur ett samhälle blir rikt. Det enda sättet jag känner till är genom handel och särskilt genom kapitalism och fria marknader. Ibland förs det fram argument för fördelning av materiella tillgångar t.ex. att om alla världens rikedom fördelades jämt mellan alla människor så skulle alla ha en levnadstandard som genomsnittet i 1950-talets Sverige. Oavsätt om det stämmer eller inte så är ett sådant argument missvisande eftersom rikedom inte är statiskt. Pengar är i sig inte något annat än en bytbar symbol för arbete. Vad som gör ett samhälle rikt är effektiv organisation av arbete (att man har tur besitter en resurs som andra vill ha, så som olja, är endast ett undantag). Saken är i alla fall den att för att ett samhälle ska bli rikt måste det organisera sig effektivt (genom handel och kapitalism) och denna omorganisation innebär att hela samhället måste omorganiseras i en mer eller mindre smärtsam process. Eftersom grunden för allt arbete är det livsupphållande så måste först och främst jordbruket effektiviseras. (I ett handelssystem kan ett samhälle specialisera sig och importera mat men det är lättare att göra den omvandlingen efter att ens egna jordbruk effektiviserats.) Det Fairtrade innebär att denna strukturomvandling hämmas och bönderna stängs inne i ett ineffektivt produktionssystem där de blir beroende av välviljan hos dem som vill köpa rättvisemärkta produkter. De kortsiktiga positiva fördelarna äts alltså upp de långsiktiga fördelarna. Eller som Helena Joahansson skriver:

…Fairtrades ansats med produktionskoppling och fokus på småskalighet [är] statisk och kortsiktig. Dessutom adresserar inte Fairtrade flera av de underliggande hinder som motverkar strukturomvandling, som behovet av kreditmöjligheter utan koppling till viss produktion.

… [M]ärkningen [har] vissa positiva effekter i liten skala, men modellen kan inte skalas upp till större volymer. Det är dessutom viktigt att rättvisemärkning inte förleder människor att tro att vanlig handel är till nackdel för u-länderna. Konventionell handel har, på grund av sin omfattning, möjlighet att lyfta många fler människor ur fattigdom än Fairtrade. Skulle rättvisemärkning leda till att konsumenterna avstår från att köpa arbetsintensiva varor som importerats från utvecklingsländerna får det en negativ effekt på fattiga jordbrukares och arbetares inkomster och försörjningsmöjligheter.”

Mörkret sätter sig djupt den här tiden på året. Som en slemmig hinna över ambitionen och drivet. När allt man vill är att stänga in sig i ett elektroniskt flöde av realtidsnyheter, berusningar och bekantskaper.

Sluta äta. Dricka kaffe och sova, ibland.

Känna att man ligger i framkant. Orakad.

Del av den elektroniska utvecklingen. Sociala medier. Twittergud.

Och det är fyra månader till soluppgången.

Liberaler och socialister har väldigt mycket gemensamt. Skillnaden mellan grupperna ligger framförallt i hur mycket rättvisa eller frihet man förespråkar. En annan skillnad är socialisternas (eller kanske snarare vänstern i allmänhet) ständiga misslyckade försök att skapa ett bättre system än den fria marknaden. Liberaler förstår och uppskattar den socialistiska viljan att vara god men förfasas över hur denna vilja till godhet tryckar undan förnuftet. Ett typiskt exempel på detta är Fair trade eller rättvisemärkning. Viljan till en bättre värld är det inget fel på men medlet för målet är det.

Som förnuftig och liberal står man där inför ett problem när ens godhjärtade vänner vill förändra världen med ofönuftiga medel. Ska jag påpeka att rättvisemärkningen är ineffektiv och kanske till och kontraproduktiv eller ska jag låte dem leva i sin illusion om att göra gott. Det förra skapar en dålig stämning men är dels ärligare och kanske faktiskt hjälper världen en aning. Att inte bryta godhetens illusion är många gånger det enda socialt accepterade även om man får stå ut med självgodheten hos de oförnuftiga.

]]> http://aikhockey.wordpress.com/2009/11/23/reflektioner-fran-aik-vaxjo-lakers/ Mon, 23 Nov 2009 17:07:16 +0000 PROZAC http://aikhockey.wordpress.com/2009/11/23/reflektioner-fran-aik-vaxjo-lakers/

Var på plats på Hovet igår (läs Söndag 22:a november).

Vet inte riktigt vad jag ska säga… Publikt så var det givetvis ett fiasko att det inte kom flera än de 3.517 som dök upp. Ändock så är jag glad över de 3.517 letade sig till Hovet. Ni behövdes och behövs även fortsättningsvis.

Hockeymässigt så vill jag INTE säga att det var ett fiasko som parasiterna på Aftonbladet hävdar. Växjö är upplysningsvis ett bra lag och leder serien vilket dårarna på Aftonbladet verkar ha noll koll på. Givetvis är det aldrig bra att förlora, men AIK gjorde en bra insats dock efter en bedrövlig start…

Starten av matchen var inget annat än en katastrof och Roger Melin tog en time-out redan efter 3 minuter och 33 sekunder då Växjö Lakers alldeles för enkelt fick göra 1-0. Ärligt talat så kändes det redan just då som att förlusten var överhängande. AIK försökte börja spela mer fysiskt, åka mer skridskor och i mittenperioden vann man faktiskt skotten med 15-4. Men, men… tyvärr så ville det sig inte.Trots totalt 36-23 i skott för AIK så lyckades Växjö Lakers vinna med 2-0, mycket tack vare deras grymma målvakt Viktor Fasth som höll nollan.

Näää, kvällens behållning var faktiskt innan matchen och då syftar jag verkligen inte på Dogge, Bojan och sambaorkestern. Innan match träffade undertecknad (helt oplanerat) AIK Hockeys VD Peter Mellqvist inne på Subway. Peter tog sig tid för ett samtal angående KHL och AIK Hockeys framtid och för det vill jag ge en stor eloge.

Med det samtalet som bakgrund vill jag påminna ALLA sanna AIK:are att framtiden faktiskt ligger hos oss medlemmar. När Ingemar Ingevik (årtusendets största gangster) sålde ut AIK Hockey till Hjallis Harkimo skedde det bakom våra ryggar.

Vi står vid ett vägval nu gällande AIKs deltagande i KHL. Det är inget lätt beslut och det är många olika aspekter att ta hänsyn till. Skillnaden mot förra gången är att NU har alla sanna AIK:are chansen att göra sin åsikt hörd och rösta om framtiden. AIK Hockey har bjudit in oss supportar till dialog.

TA DEN CHANSEN !!!

Det finns en kritik mot exporten av det liberal-demokratiska kapitalistiska samhället, med sådant som mänskliga rättigheter etc. eftersom det är västerländska idéer. Argumentet är att vi inte kan kräva av andra kulturer att de ska omfamna vår kultur.

Att andra kulturer inspireras och tar in västerländska idéer kan ur detta perspektiv uppfattas som att den västerländska kulturen dominerar (där “dominans” är ett negativt begrepp) andra kulturer alltså vad man brukar kalla kulturell kolonialism.

Det man då missförstår är att den mjuka makt, som denna sorts dominering bygger på, förutsätter att de som påverkar går med på att det som förespråkas är bra. Den mjuka domineringen bygger på att visa upp goda exempel och visa på vad som fungerar. Att kalla det dominans och kolonialism/imperialism är lika konstigt som att kalla goda råd för maktutövning. Med samma logik framstår även övertygande argument som maktutövning. Jo visst kunskap är makt, men det innebär också att dela med sig av kunskapen är att dela med sig av makten.

2005 tog kyrkorna i Sverige initiativ till det s.k. “Påskuppropet”. Det blev ett “himla” hallå!  Uppropet var en reaktion på en ström av utvisningar av flyktingfamiljer med apatiska barn. Förfärliga scener utspelade sig när barn bars ombord på flygplan och i flera fall dumpades på nå´n flygplats. Exempel finns på hur en familj lämnats på en parkbänk i ett avlägset land. “Påskuppropet” samlade alla de krafter som var kritiska till hur Migrationsverket och den sittande s-regeringen valde att köra ett närmast militant spår. Hade man inte uppehållstillstånd så skulle man ut ur landet – till varje pris – i vilket skick man än var. Till slut tvingade vänsterparteit och miljöpartiet s-regeringen att ändras sig. Det är om bl.a. denna dramatik som Gellert Tamas skriver i sin bok “De apatiska”.

Hanne Kjöller – ledarskribent i Dagens Nyheter - har tagit på sig ansvaret att försvara dom som spelade en central roll i den process som Gellert Tamas beskriver i sin bok. Fredagen den 20 november skriver hon för minst andra gången och gör vad hon kan för att skjuta Gellert Tamas beskrivning i sank. Upplägget känns igen: det handlar inte så mycket om sakfrågan som om intervjuvteknink och hur Tamas hanterat sitt intervjuvmaterial. Kritiken är försåtlig på det sättet att den lätt förflyttar focus från sakinnehållet till procedurfrågor. Det är säkert mer än en som känner sig uthängd och felciterad i Gellert Tamas bok – självklart.  Ändå – det som hänt har hänt. Glöm inte detta när kritiken vill få det att framstå som oseriös journalistik.

Tisdag 24 november svarar Gellert Tamas på Hanne Kjöllers kritik i Dagens Nyheter.

Nu blåser kyrkorna i Sverige till “strid” igen mot det svenska asylsytemet. Idag presenterar Sveriges Kristna Råd rapporten “Skilda världar”. Rapporten refererar till ett 80-tal fall kring hur asylfrågan skötts av svenska myndigheter. Likt det Gellert Tamas skriver är detta också en förfärlig läsning om hur vi i “humana” Sverige möter människor i stor utsatthet. Lagom till att vi myser till det inför första Advent påminns vi om hur svenska myndigheter närmast satt i sytem att misstro var och en som ansöker om uppehållstillstånd. Rapporten är på drygt 40 sidor och kan läsas och laddas ner från Sveriges Kristna Råd. Idag har SKR presskonferens. Redan har rapporten gett eko i radions nyhetssändningar. Tidningen Dagen skriver om rapporten här - focuserar bl.a. på kritiken av religion som flyktingskäl.

Blev på morgonen uppring av en reporter från Eskilstuna-Kuriren appropå att Svenska Missionskyrkans styrelse beslutat överlämna frågan om vigsel av samkönade par till varje enskild pastor och församling att besluta om.  Hur ställer jag mig och Missionsförsamlingen till detta? Nu väntar jag på att Kuriren ringer upp också i morgon förmiddag med anledning av SKR:s rapport. Jag kan inte – faktiskt inte – uppamma samma engangemang kring frågan om vigsel av samkönade par jämfört med den om hur vi bemöter människor som flyr från helveten runt om i världen och kommer till Sverige för att söka en fristad. Detta borde också gälla kyrkan som helhet. Det är kring den här frågan vi borde ta strid!  Här ställs våra värderingar på sin spets! Här har vi som kyrkor och församlingar att kliva fram och säga att vi inte kan acceptera det sätt varpå Migrationsverket och andra myndigheter så godtyckligt sköter sitt uppdrag. Nu hänger vi på och tar på nytt fajten för en humanare asyl- och flyktingpolitik. Varför inte göra den här frågan till en stor fråga i nästa års valrörelse!

Schenken Sie sich doch mal das ganze Hick Hack

Nehmen Sie’s wörtlich oder eben….bildlich. Schenken Sie es sich. Oder anderen. In jedem Sinne.

Privat, beruflich, professionell.

Mancher hat mehr oder weniger damit zu tun. Tagtäglich. Und in diversen Farbspektren.

Die Idee

zu dem vierteiligen Bilderzyklus, der Serie und ihren Einzel- und einzeln erhältlichen Motiven entstand, als ich zufällig vor ein paar Jahren den Begriff sogar im Duden entdeckte. Man findet ihn nicht nur da, sondern in jedem Fremdsprachenwörterbuch, das hier im Office steht. Les bisbilles, les chamailleries …….im Französischen. Squabbling …im Englischen. Discusiones oder disputas …im Spanischen. Seltsamerweise kein Pendant im Italienischen. Humorvoll könnte man mit Augenzwinkern sagen, da gehöre es zum Temperament. Hitziger zu diskutieren.  Und man landet dann auch im Italienischen bei disputa, le dispute. Disput……trifft aber nicht so ganz die Bedeutung des Hickhacks. Das ja immer ein wenig den Beiklang, die Tonfarbe, die verschiedenen Farben des “Streits um Nichts” birgt.

Oder wie der Duden es ausdrückt: Hickhack… eine Doppelung, verdoppelnde Wortbedeutung in Ableitung und  Anlehnung an hacken, wie bei Zickzack u.a. In der Bedeutung einer sinnlosen, nutzlosen Streiterei. Törichten, zermürbenden Hin- und – Her- Geredes.

Sie werden nie jemanden finden, der bei auch nur einem Streit frisch von der Leber weg fröhlich zugeben wird, er streite um Nichts. In jedem Streit geht es um was. Nicht immer um das, was in einer Klageschrift bezeichnet ist. Nicht um den Betrag. Nicht um den Gegenstand. Auch. Auch vielleicht um diese. Aber immer auch, wenn nicht sogar oft genug um etwas ganz anderes. Um enttäuschtes Vertrauen, um Wiederherstellung dessen, was als gerecht, als richtig empfunden wird, wieder empfunden werden kann erst dann, wenn es nicht nur richtig, sondern auch gerichtet ist. Gerichtet, wie man ein defektes Holzregal richtet. Gerichtet, wie man die Wiederherstellung der Waage versteht, die aus der Balance geraten ist. So wie die Vertrags- oder persönliche Beziehung zwischen Parteien und Beteiligten an eben diesem Hickhack.Das aus der Balance gerät, sobald einer sich nicht an das hält, was versprochen wurde, worauf man zählen wollte. Und feststellen musste, dass man sich verrechnet hat, auch bei dem, worauf und auf wen man zählen könnte. Vielleicht nicht beim ersten Mal, wenn die Waage, die Ausgewogenheit kippt. Im Augenmaß des einen, nicht immer beider. Und nicht immer in die gleiche Richtung einig, was und wieviel aus der Waage geraten ist.

“Es geht mir nicht um den Betrag.”

“Es geht mir nicht um den Schmuck.”

“Es geht mir nicht um den Unterhalt…sondern um die Schäbigkeit, die Unehrlichkeit, …….anstatt einfach mit mir zu reden…… wenn es eben nicht mehr geht…..”

“An mir soll’s nicht liegen, sich zu vergleichen…sich zu einigen…. wenn……. “

Wenn…..

Anwälte kennen solche Sätze zur Genüge und fast immer wird in genau solchen Streitigkeiten am heftigsten und unnachgiebigsten gestritten.

Nicht nur im Familienrecht. Bis die Luft ausgeht, auch die im Portemonnaie. Bis zur Erschöpfung, ohne am Ende mehr als ein Stück Papier zu erreichen, in welchem der eine weniger muss, als der andere will oder einer mehr muss, als dem anderen je genügt. Wenn es um …ja, eben was ganz anderes geht. Das anders geklärt, gefiltert, bereinigt werden könnte. Und um das man sich das ganze Hickhack schenken könnte, das nur in vielen Farben für das steht, was enttäuscht, versagt, verwehrt wurde. Aus welchen Gründen auch immer. Begründeten, berechtigten, unbegründeten, unberechtigten, aus Missverständnis. Aus Nichtverstehen. Aus Nichtverstandenfühlen. Aus Nichtkommunizieren. Überall wo das Wort Hickhack im Bild und Hick hack in Auseinandersetzungen zu finden sind, findet sich auch jeder dieser Farben.

Deep Emotions

Blues

Hope

Melancholy

Ob aus mangelnder Vertrags-Treue. Aus strapazierter Hoffnung auf weitere Vertragsfortsetzung. Aus gescheiterter Vertrags- und langjähriger Geschäftsbeziehung. Von blau(äugig) bis loyalblau, von greenhorn-unerfahren bis immer(noch)grüner Hoffnung, von erfolgreich-abgeschlossen bis melancholisch-bedauernd sepia-nostalgisch-reflektierend. Nichts ist beständig. Nichts fix. Aber Reihenfolge und Phasen sind wandelbar. Und umkehrbar. Probieren Sie es einmal aus.

Hängen Sie doch einfach diese scheinbar immer gleich zyklische Entwicklung, die fast jeder im ersten Moment so sortiert, wenn er gebeten wird, sie aufzuhängen, einmal um. Ohne nachzudenken. Und lassen Sie es dann einfach mal wirken. Wenn Sie sich davor setzen. Oder stehen. Wechseln Sie die Reihenfolge. Um erneut wirken zu lassen. Fallen Ihnen jeweils dann verschiedene Menschen ein? Situationen? Privat? beruflich? Eigene? Die Ihere Klienten, Patienten, Mandanten, Verwandten? Freunde?

Und wenn Sie an konkrete Menschen (sich oder andere denken), wenn Sie die Bilder in einer bestimmten Reihenfolge vor sich haben: DANN bewegen Sie die Bilder erneut. Ganz nach augenblicklichem Empfinden. Denken. Von dem momentanen Denken zu dem, wie Sie es gern hätten. Wie es scheinbar unmöglich ist? Hängen Sie es dennoch um. Manchmal muss man etwas erst sehen, bevor man die Möglichkeiten – und auch ein bisher selbst ungern, nicht gern, gar nicht wahrgenommenes Wünschen sehen will. Eigenes. Das des anderen. Und……….. dass man manchmal nur Kleinigkeiten bewegen muss. Umhängen. Umdenken. Umschliessen. Und doch …eben nicht abgeschlossen. Nicht ohne Option zum WAND-eln.

Probieren Sie es mal. Advent ist ja bekanntlich gute Zeit für be-SINN-ungen und be-SINN-lichkeit. Über Veränderung. Hoffnung. Erwartung. Vorfreude. Friedlichere Zeiten. Um sich Hickhack zu schenken. So…..und so. Sehen Sie es  doch mal ….eben so.

Die Bilder dazu gibt es natürlich von mir. In Gross und Klein. Manchmal muss man ja nur eine einzige Grusskarte in Bewegung bringen, um Bewegung in eine Sache zu bringen….. Infos zu den Bildern und diversen Druckformaten, Rahmen etc beim Klick auf Link unter den Bildern oder auf die Bilder selbst.

Schenken Sie sich doch mal das ganze Hickhack… alle vier im Quartett. Und drehen Sie mal dran.  An  der Abfolge ihrer  Reihe. Bis zur Quadratur der……….. Sie wissen schon.Und mit etwas Flexibilität wird aus sinnlosem Hin und Her, zermürbendem Hick Hack doch eines, das manches in Bewegung bringt. Sinnvoll.

Sleipner kanske är en bättre häst att satsa på vad häller bildsättande till serien. J är senfärdig som få andra. Hos Sleipner går det visserligen i hysterisk ultrarapid, men det är i alla fall en rörelse framåt.

Var är sången. Sången om de skrattande barnen, de försvinnande kriget och de öronbedövande jublet.

Kraften. Gemenskapen. Lyckan och målmedvetenheten.

De alltid sanningssträvande skapar sig en bild av att vara annorlunda. Egna. Tänker på de stora frågorna, håller dem för viktiga.

Det senaste stoffet verkar dock vara ett bett i sin egna svans.

Det finns egentligen ingenting som jag kan skriva som betyder någonting för alla. Samtidigt finns det ingenting jag kan skriva som inte betyder någonting alls för alla. Allting har en viss betydelse, även om den betydelsen kanske för det mesta är försumbar.

Jag önskar att hela världen vore en bättre plats, men även om jag önskar det mest innerligt av alla mina önskningar, vilket alla borde göra, så undrar jag om det skulle göra någon skillnad. Jag har testat. Svaret är Nej. Världen blev inte en bättre plats, men den blev en mindre plats. Och en större plats. Världen formade sig efter mig som om jag vore en sol, som om vi levde i en Jennycentrisk världsbild. Jag var av samma slag, lika likgiltig, men jag såg längre bortom mina tidigare gränser. Jag tryckte samtidigt ner andra i min..jakt på att försöka leva med mig själv. Vi föll alltså allihopa när jag önskade att världen vore en bättre plats.

Jag önskar nu att jag kan leva. Det finns nu ingenting viktigare än att jag kan leva med det liv jag har och de förutsättningar jag haft sedan jag blev mig själv. Även om ingen verkar kunna förstå det, kanske minst av alla jag själv, måste man försöka se att livet är meningslöst men gott nog att bejaka som det är. “Det är fel att leva i självbedrägeri.” (Sartre)

Jag undrar om Sartre och Camus gick igenom det här också. Som någon slags avgiftningsperiod för egoister. Jag önskar också lite att jag fick lite mer stycke hjärnceller så att jag kunde planera min utmätta tid bättre. Allting är ju relativt, men man kan alltid hoppas…att det kanske kommer en förändring.

Egentligen behöver jag ingen ny iPod, för dessa tre artister och låtar är nästan det enda som behövs. Musiktrio som alltid finns som stöd/fördärv/sanning/klarhet/beslut:

►KENT – Beskyddaren
►LARS WINNERBÄCK – Tidvis
►REGINA SPEKTOR – Laughing With

Om du vill? Ska jag… jag släpar på ett höghus./Jenny

Over på Sanne Harders blog diskuteres der køn og rollespil (med et fokus på diskrimination, men jeg drejer det her mere om på at handle om roller og køn.) Så jeg vil tillade mig at komme med mine tanker om køn og rollespil, da jeg uden at tænke over det, faktisk har arbejdet en del med køn.

Eller rette mangel på samme: rollerne i mine sidste tre scenarier var alle kønsløse, i og med at de næsten ikke var der. Samtlige roller kunne spilles af begge køn. Og skal jeg være helt ærlig, så tror jeg, at det gælder de allerfleste roller i danske scenarier. Jo selvfølgelig vil det kræve en smule omskrivning, men jeg tror mange ville blive overrasket over, hvor let det faktisk er.

Jeg oplevede det første gang på Hotel Commodore, hvor jeg fik mange flere kvindelige tilmeldte, end jeg havde regnet med, og måtte omskrive en række roller fra mænd til kvinder. Det tog mig ikke mere end en time.

Det kunne faktisk være en interessant øvelse at tage et hvilket som helst scenarie og bytte om på rollerne og så se, for det første om det stadig kunne spilles og hvor lang/kort tid det ville tage. Mit bud: 9 ud af 10 gange ville det fungere fint og det vi sjældent tage ret lang tid.

Så hvad er det jeg prøver at sige? Jo det er: stod det til mig, så blev alle roller skrevet kønsløse som udgangspunkt. Selvfølgelig ville det jo nok være nødvendigt at angive visse restriktioner, hvor man vil arbejde med forhold, så som at: rolle a og b skal være af det modsatte køn. Men efter min opfattelse vil begge roller kunne spilles af begge køn. Om det så vil give en anderledes historie, det er så spørgsmålet.

Men jeg er jo før blevet kaldt en ikke-pege-snakker. Så jeg kan jo ikke bare rende og påstå alt dette, der skal handling bag! Så nu griber jeg det nærmeste scenarie og bytter om på kønne: Det viser sig at være Tropical Zombies, som jeg er ved at anmelde i forbindelse med Rylle læsegruppen.

Her under er de omskrevne roller:
Du kan finde de oprindelige roller i scenariet her. (side 2 ud af syv)

J.D.
PART: The Reckless Rebel
SEX: Hetero
AGE: 21
NATIONALITY: Kalifornian
STR 15 DEX 13
INT 11 CON 14
APP 15 POW 15
SIZ 13 EDU 10

Selected Skills
Movie Clichées 65% Sit Casually on Motorcycle
55% “Weltschmertz” 75% Mechanical Repair
55% Camouflage 35% Sneak 45% Climb 40%
Dodge 35%

Selected Weapons
Fist 55% (1d4 Dam) Switchblade 65% (1d4 Dam)
Handgun .3860% (1d10 Dam)
Baggrund
J.D. er den rodløse unge kvinde, der søger efter en identitet i en rundtosset verden. Hun er små-filosofisk uden brug af for mange stavelser.Verden har været hård ved hende, og nu er hun hård mod den. Hun klæder sig i alt for store læder-jakker og har lige så skødesløs omgang med mænd, som med sin hårspray. Hun sidder tit på sin Harley Davidson og ser eftertænksom ud, men ingen har set hende køre på den. Hendes store forbilleder er Luke Perry og en hvis James Dean. Det faktum at der bag hendes facade af sten banker at hjerte af guld, samt den endeløse række af klich’er hun lægger op til, kan garantere hende overlevelse et godt stykke hen ad vejen.
Citat
“Crusoe had more friends – but I’m better-looking!”

Joanna Gheek
PART: The Nerd
SEX: None
AGE: 17
NATIONALITY: Asian American
STR 7 DEX 10
INT 18 CON 9
APP 9 POW 8
SIZ 9 EDU 18

Selected Skills
All Academic Skills 65% Role Playing Games
85% Computer Science 85% Video Games 75%
Thai Chi 65% Goofy Laughter 75% Sneak 65%
Spot Hidden 45% Dodge 40%

Selected Weapons
Rubber Band 45% (0-1 Dam) Bite 35% (1d2 Dam)
Tai Chi 65% (Special Dam: makes opponent laugh
- stunned 1 d4 rounds)

Baggrund
Joanna bærer tykke briller, iklæder sig stor-flippede skjorter og har altid kuglepen, notesblok eller regnemaskine ved hånden. Hun er et omvandrende leksikon og omtrent lige så støvet og kedelig. Joannas asiatiske herkomst skyldes udelukkende Hollywoods regler om minoritets-repræsentation i produktionerne. Hendes fjollede grin, manglende situationsfornemmelse og kiksede tøj-stil sætter hende i fare for at relativt tidligt dødsfald.
Citat
“I’m not bothered by spots. I think they look nice!”

Anthony Marantino (navnet er inspireret af denne person)
PART: The Cheerleader
SEX: Overdosed
AGE: Young
NATIONALITY: Sex and the City gay
STR 10 DEX 15
INT 6 CON 13
APP 18 POW 13
SIZ 13 EDU 8

Selected Skills
Beauty Science 65% Shopping 85% Hysterical
Screaming 90% Tear Clothes In Strategic Places 80%
Spontaneous Posing 75% Senseless Giggle 75%

Selected Weapons
Stinging comments about your clothes 75% (1d6 Dam) Nails 65% (1d4 Dam)

Baggrund
Anthony bliver aldrig Nobel-prisvinder, men derfor kan man jo godt have en beskeden drøm om at blive centerfold en dag! Han har allerede cementeret sin position som førende cheerleader, og for en sikkerheds skyld går hun i seng med alle, der påstår at være film-producenter – man ved jo aldrig, hvornår man rammer rigtigt! Anthony har ingen anelse om, hvem der er den siddende præsident, men han ved hvornår et sæt sko og en jakke bare slet ikke passer sammen. Anthony alternative seksualitet burde beskytte ham mod tidlige dødsfald. Desværre indbyder hans promiskuitet, sparsomme beklædning og hang til stoffer til statuerende dødsfald.
Citat
“Like, Oh my Gaaawd! Like, what an awesome butt!”

Jonathan Goodguy
PART: The Sensible Christian
SEX: Only safe
AGE: 23
NATIONALITY: East-coast
STR 12 DEX 14
INT 15 CON 12
APP 16 POW 16
SIZ 13 EDU 15

Selected Skills
First Aid 55% Library Use 45% Psychology 45%
Sewing & Knitting 75% Moralize 70% Political
Correctness 85% Hysterical Screaming 45%
Spot Hidden 65% Listen 50%

Selected Weapons
Mace/gas-spray 55% (Special Dam: 1d2 + stun 1d4
rounds)

Baggrund
Jonathan er historiens forsigtige person. Han er fornuftig, moraliserende og eksponent for familie-værdierne. Han er en dødelig blanding af Emma Gad og Barbies Ken. På trods af hans totale utålelighed er han altid vellidt. Jonathan bruger sin tid på godgørende arbejde og syning (hun syr alt sit tøj selv). I kraft af sin position som moralsk vogter, dydsmønster og nervøst anlagt uskyldighed er han så godt som sikret overlevelse.
Citat
“Cigarettes can seriously damage your health!”

“DUNC”
PART: The College Tomboy (og hvad er en tomboy?)
SEX: Masculine
AGE: 22
NATIONALITY: American as apple-pie
STR16 DEX15
INT5 CON17
APP15 POW12
SIZ17 EDU 7

Selected Skills
Spot Hidden 35% Sneak 40% Football Strategy
45% Beer Drinking 85% Cow Tipping 75%
Drive Pick-Up Truck 70% Dirty Rhymes 55%
Bad Language 85% Dodge 50%

Selected Weapons
Tackle 65% (1d4 Dam) Shotgun 55% (4d6 Dam)
Handgun .45 50% (ldl0+2 Dam)

Baggrund
“Dunc” er naturligvis quarter-back på skolens All Girls Football Team. Hendes far kom hjem fra Vietnam med skrammer på sjælen, men også en masse gode idéer til børneopdragelse. Der er to måder at gøre tingene på: The Hard Way og The Faggot Way – og Dunc er lidet tolerant overfor homoseksualitet. Hendes fritidsinteresser er øldrikning og cow-tipping (den ædle kunst i beruset tilstand at vælte opretstående, sovende køer!). Favorittransportmiddel: Ford Pick-Up. Hendes brovtende, berusede og hjernedøde attitude inviterer til tidligt dødsfald.
Citat
“PARTY ON, you faggots! >BURP< I’m wasted!”

Michelle Goodgirl
PART: The Ideal Daughter -in-Law
SEX: Post Marital
AGE: 21
NATIONALITY: American
STR14 DEX14
INT14 CON14
APP14 P0W14
SIZ14 EDU14

Selected Skills
First Aid 55% Library Use 45% Listen 50%
Psychology 45%Moralize 70% Athletic Moves
45 %, Swim 50% Personal Hygiene 65%
Political Correctness 85%

Selected Weapons
Fist 55% (1d4 Dam) Fencing Foil 35% (1d6 Dam)
Rifle 65% (2d6+3 Dam)

Baggrund
Michelle er god, bund-reel og omtrent ligeså nuanceret som Barbie. Hun er altid på de svages side og kæmper, naiv som hun er, altid for retfærdigheden. Michelle er enhver svigermors drøm, og høflighed er hendes mellemnavn. Hun siger nej til rusmidler og kører aldrig uden sikkerhedssele. Selvom hun er en konstant plage, kan alle vældigt godt lide hende – og hun svigter aldrig en ven. Michelles anmassende venlighed, sans for amerikanske værdi-normer og evne til at få en morale ud af alt er en næsten sikker garant for overlevelse.
Citat
“Drinking can seriously damage your health!”

Nogle kommentarer:
Jeg valgte at gøre The Cheerleader homoseksuel, fordi pointen med hendes stereotype er ideen om en billig luder, for at sige det lige ud. Og hvis det blot var en mand der havde sex med mange kvinder ville det kun gøre denne sej (Den gode gamle: hvis en mand har sex med 100 kvinder er han en helt, hvis en kvinde har sex med fem mænd er hun en luder). Men ved at gøre ham homoseksuel, og lade ham kneppe med alt der har et y-kromosom bevare ligesom forargelsen over hans promiskuitet.

The Cheerleader er helt klart denne rolle jeg måtte ændre mest på, resten har jeg stort set kun skiftet navne og køn ud på. Jeg synes det påfaldende er, at rollerne stadig vil kunne spilles, om end de nu vil blive opfattet som lidt mere utraditionelle.

Rollerne er tænkt som stereotyper, og ved at skifte køn på dem, så er de knap så velkendte stereotyper, men stadig stereotyper: den oprørske rocker tøs, den kvindelige nørd, den feminine bøsse, den moraliserende kristne, the tomboy og den ideelle sviger datter.

Det skal bemærkes, at det næsten føltes omsonst at skifte om på Goodgirl og Goodboy da de nærmest er fuldstændig ens og kun kønnet adskiller dem.

En sjov øvelse for mig, spændt på hvad folk siger til det. Næste skridt ville naturligvis være at lave samme ombytning på et scenarie, hvor køn spiller en stor rolle. Så som et kærligheds scenarie eller lignende. Hvad ville der for eksempel ske, hvis Morten G’s scenarie: ”Kvinden der var” pludselig blev til ”Manden der var”?

Idag har jag varit på konferens i Stockholm. Det var en av Mattebrons nationella möten, denna gång var titeln Matematiken och dess användning i andra ämnen. Det som var speciellt med denna gång var att jag var en av föreläsarna, mitt bidrag hade titeln Matematik och ämnesövergripande projekt. Dagen som helhet var mycket lyckad, just nu känns det som att mitt anförande var en succé.

I Mattebrosammanhang så brukar jag känna mig som en udda fågel. Mattebron har som målsättning att överbygga de svårigheter som finns vid övergången gymnasium/högskola/universitet, vilket gör att de flesta deltagare från universitet, högskolor och gymnasier som främst jobbar med elever som går eller har gått på det naturvetenskapliga programmet. Jag jobbar på medieprogrammet och undervisar elever som inte alltid är så intresserade av matematik och som dessutom med stor sannolikhet inte kommer läsa matematik på högre nivå. Vilken övergångsproblematik gör att jag deltar i dessa träffar? Tvärtemot vad man kan tro finns det en övergångsproblematik även för mina elever, men på ett helt annat plan. De flesta av dem kommer att läsa vidare på högskola/universitet men på program där de inte läser matematik men väl använder den. Där ska de tillämpa sina kunskaper i bland annat statistisk analys. Jag tror att det är viktigt för mina elever att se vad matematiken har att erbjuda dem.

Dagen började med ett humoristsikt inslag som handlade om smink och skrönor i matematiska sammanhang. Med smink avses att vi i matematiken för att illustrera ett begrepp konstruerar en uppgift som är tagen från verkligheten men där frågan är tämligen ointressant och krystad. En skröna är där man tillämpar en matematisk princip på ett problem där det inte kan användas eller då läraren ger elever fel för att de inte löser uppgiften på tänkt sätt. Som exempel användes ett inslag från TV-programmet Vi i 5:an där de ska mäta upp 4 liter tuggummi med hjälp av en 3 liters och en 5 liters cylinder. En grupp gjorde en lysande lösning som byggde på en matematisk princip som gav 2 ögonmåttsavläsningar. De fick ett när nog korrekt resultat, men det godkändes inte av domaren som ville ha en lösning som innebar 3 ögonmåttsavläsningar. Med andra ord var förmodligen de tävlandes lösning t o m bättre än domarens. Vilket förödande självmål.

De efterföljande anförandena visade hur man med hjälp av konkreta tillämpningar kan öka förståelsen för matematiken och dess användning för både elever på gymnasiet och studenter på universitet och högskola. Studera t ex kurserna i tillämpad matematik vid Högskolan i Halmstad. Under dessa anföranden diskuterades den intressanta frågan om när man i förhållande till den rena matematiken ska undervisa om dess tillämpningar. Traditionellt så ska man först lära sig matematiken och sedan tillämpningarna. Gemensamt för anförandena var att man bröt denna ordning. I Lund har fysikerna gjort så att studenterna läser fysik innan studenterna läser matematik, det har gjort att fler studenter stannar kvar på fysikprogrammet och att fler av dem klarar tentan i matematik. I Kalmar hade man gjort så att kurserna med ren matematik alltid hade en stor del tillämpad matematik. Återigen blev elevernas resultat och upplevelse av kursen bättre.

Det var i detta sammanhang jag framförde hur vi arbetar med matematik i ämnesövergripande projekt på Mediegymnasiet. Jag berättade om de svårigheter och den tid det tar för att få fram ett lyckat projekt. Om den lyhördhet man som lärare måste ha gentemot andra ämnen och den ödmjukhet som måste finnas för att ompröva det kursinnehåll som traditionellt använts. Allt för att ge eleverna en mer meningsfull matematikupplevelse. Jag pratade om den dolda matematiken som finns i andra kärn- och karaktärsämnen och hur detta har en stor betydelse för hur bra ett projekt kan bli. Jag talade också allmänt om den process som föregår ett ämnesövergripande projekt och hur man måste dokumentera och utvärdera det.

Det roligaste med hela dagen var att jag efter anförandet fick höra beröm över presentationen och hur inspirerande det var att höra om hur vi på min skola arbetar med ämnesintegration. Det kändes speciellt bra när det kom från personer som mest jobbar med matematikstudenter på universitet och högskolor. Att de blev inspirerade och fått nya impulser om att arbeta vidare. Jag blev också hedrad när jag fick veta att jag kanske kan få tala inför studenter på lärarutbildningen om hur vi arbetar. Kort sagt, jag är nöjd, stolt och just nu säger mitt ego att jag dessutom är bäst!

Medans cirkusen kring AIK Hockey och KHL rasar (underbart ord som mediahyenor ofta använder sig av) i media och förbundet smider planer för att sänka AIK Hockey så bjuder vi på en bild från säsongen 97/98. En ung David Engblom i tröja nummer 15 har kört över en mindre värdefull Färjestadspelare och åker sedan glatt därifrån.

Vad gäller KHL så har überhjälten Mattias Norström sammanfattat det hela i ett klockrent uttalande som jag är benägen att hålla med till fullo. Ni finner summa summarum längst ner i artikeln som Du hittar HÄR.

Eine unserer Aufgaben während der Wahlpflichtveranstaltung war es ein Serious Game zu spielen.  Nun liegen meine Tage die ich mit Computerspielen verbracht habe schon ein paar Jahre zurück und ich war ziemlich neugierig wie ich mich anstellen werde.

Meine Wahl fiel auf Food Force ein Spiel vom UN-Welternährungsprogramm (WFP). Der Grund ist relativ einfach man konnte es spielen ohne gleichzeitig online zu sein, was im Zusammenhang mit meiner aktuell miesen Internetverbindung gut ist.

Die Aufgabe
In 6 Missionen werden die unterschiedlichsten Aufgabenbereiche des WFP vorgestellt.
Als Teil des Teams muss man

• hungernde Menschen zählen,
• Nahrungsmittel nach den Kriterien: Abwechslung, Kosten und Ausgewogenheit kombinieren,
• Nahrungsmittel über Krisengebieten abwerfen,
• unterschiedliche Ressourcen von überall in der Welt zusammenkaufen und ordern,
• mit einen LKW Konvoi durch das Krisengebiet an unterschiedlichen Hindernissen vorbei zum Bestimmungsort fahren
• und zuletzt durch sinnvoll eingesetzte Inventionen den Grundstein zur Selbsthilfe der Bevölkerung legen. 

Zwischen den einzelnen “Missionen” wurden noch einmal die genauen Aufgaben des WFP erläutert und ein Zusammenhang zum eben Gespielten hergestellt.

Wie werden Lerninhalt und Spiel verknüpft?
Eigentlich erfährt der Spieler immer nebenbei mehr über die Arbeit des WFP. Deutlich merkbar das hier Wissen vermittelt wird wird es eigentlich immer  zwischen den Missionen aber ich habe das nicht als störend empfunden, den es stand ja in direktem Zusammenhang mit dem Gespielten. Beiläufig werden noch andere Fähigkeiten geschult, die nichts mit dem Lernstoff an sich zu tun haben, wie Reaktionszeit und Hand Auge- Koordination wobei ich nicht sicher bin ob das beabsichtigt ist. Dafür müsste man die Zielsetzung kennen. Allerdings vermute ich diese geht eher in Richtung des vermittelten Wissens.

Wie wars?
Insgesamt fand ich das Spiel spannend und ich hatte grossen Spass es zu spielen.  Allerdings fand ich den Informationsgehalt ziemlich hoch und frage mich ob es wohl etwas zu viel auf einmal ist. Auch fand ich das der Anteil an fachspezifische Wörtern und Fremdwörtern für ein Spiel für Kinder auch relativ hoch war. Angenehm fand ich, dass man sehr schnell Zugang zu den Einzelspielen hatte die Aufgaben wurden noch einmal genau erklärt und selbst Leute wie ich die eher nicht so die Computerspieler schaffen es ein paar Erfolgserlebnisse ein zu fahren.

Und sonst?
Ich fand die Grafik etwas anstrengend. Weniger die der Spiele und der Zwischenszenen als die der Schrift. Lesen ging bei mir kaum, kann aber vielleicht auch an meiner Hardware  liegen.? Vermutlich werde ich das Spiel mal weitergeben und sehen wie es anderen gefällt und was sie darüber sagen. Speziell habe ich da jemanden im Auge der eigentlich sehr geübt in Computerspielen und Konsolenspielen ist.

Grundsätzlich gefällt mir die Art neben Spielen etwas zu lernen und ich finde auch das Food Force durchaus Interesse weckt mehr über das Thema zu erfahren.

… med ännu ett inlägg.

Jag råkade nämligen fördjupa mig i Daxbloggens 50+-tävling och “gången” där. Och när jag kom till slutet läste jag det hääär:

“7. Som grädde på moset skänker vi, för varj nytt inlägg under tävlingsperioden, fem kronor till organisationen Ecpat som arbetar med att stoppa barnsexhandel och trafficking!”

(Flickan på bilden har ingenting med innehållet och texten att göra.  Det är bara en ung flicka som jag “hittade på nätet”)

Skatan hade i och för sig läst det förut … men det hade helt fallit i glömska. Och egentligen … var punkt nr 7 en av de viktigaste …

För man kan inte nog bekämpa barnsexhandel och trafficking. Varje litet steg … varje liten rörelse  m o t  … betyder något.

ECPAT ( End Child Prostitution, Child Pornography And Trafficking of Children for Sexual Purposes, ungefär avskaffa barnprostitution, barnpornografi och barnsexhandel) är just en ideell organisation som arbetar mot …

När jag läste om ECPAT på nätet  i Wikipedia blev jag förvånad att Sverige fått kritik för att vi inte tillämpar 18-årsgräns vid bedömning av barnpornografi. Jag har alltid trott att Sverige låg långt framme och var i spetsen när det gällde den bekämpningen. “Att svensk lagstiftning utgår från könsmognad vid bedömning av barnpornografi, och ej en strikt 18-årsgräns, har resulterat i kritik från FN:s barnrättskommitté vars uppgift är att granska de länder som anslutit sig till Barnkonventionen.[2"  står det ... "  (Wikipedia)

Men … när jag fördjupade mig i det hela verkar det vara “gammal skåpmat” i Wikipedia. Sverige verkar  ha en sådan lag  numera.  En strikt 18-årsgräns.

Om det nu är så som det står i Daxbloggen att man, för varje nytt inlägg under tävlingsperioden, skänker fem kronor till ECPAT, har det ju varit bra med alla mina inlägg … och inte bara krax krax krax från en Skata som älskar att blogga och skriva.

Det har haft nytta också.

Tänka sig!

PS! “Låt oss all räcka upp handen och dra ner varanra från det artifisella till det verkliga.Tänker jag ett tag, men sedan tänker jag; jobbigt….” skriver Bob Hansson i ett heeelt annat sammanhang där man helst vill blunda för verkligheten. De orden känns  ändå rätt … här också.  DS

Skatan tittar ut genom fönstret. Det är fortfarande becksvart och jag ser regnvåta gatan blänka i gatlyktans sken …

God morgon.

Visst är det   en god morgon … att sitta här och blogga … “alla sover, tyst det är i huset”  …  läsa sina  “… nära till hands” -vänner och vänta på att den goda morgonen skall övergå i en god dag.

Wordplay, sa de. Jo, det är väl så. När pressen och stressen kramar fram det allra sämsta ur en försvinner jag lätt ned i skönlitterära djup som inte gör sig lika bra i artiklar om små astmatiska barn. Du måste skära ner, sa hon svepande men med en aning av hetta.

Titta här, den här meningen är tre rader lång, det fungerar inte.

Meningen som jag läste för någon vecka sedan, den av Cormac McCarthy, var lång. Riktigt lång. Ett helt stycke till och med. Den sa allt även fast den handlade om hästar, stjärnbilder och psykedeliska drömmar om perspektivförvrängning där människan surras fast vid ett universum som är mindre än människan själv och där stjärnorna blir irriterade små klot av eld men som är så små att de bara känns som myggbett när de fräser in med koronor och solstormar.