Als de aanstelling van een nieuwe regeringsleider en de installatie van twee nieuwe ministers pas na dik tien minuten aan bod komen in het belangrijkste journaal van het land, wat zegt dat dan over het verloop van premiers?

Zijn gangmaker Wilfried Martens was negenmaal premier, driemaal getrouwd en heeft, voor zover bekend, vijf kinderen. Leterme is goed op weg als acoliet, maar er is duidelijk nog werk aan de winkel.

De overheid wil bij naam van Ronald Plasterk het collegegeld voor een tweede studie stevig ophogen. De redenen hiervoor zijn in strijd met de visie van de regering. Het is tekenend voor de wankele socialistische identiteit van de PVDA die ze nu al enkele jaren niet weten te waarborgen. Onder het motto een leven lang leren geven de partijen aan dat ze ervoor willen zorgen dat iedereen die wil altijd de kans zal krijgen om te studeren. Met deze wet fietsen ze zichzelf in de wielen.

Ambitieuze studenten die na het behalen van hun master- dan wel bacheloropleiding om verschillende redenen nog een extra diploma willen verkrijgen zijn de dupe van de regeling. Ook voor afgestudeerden die na een bepaalde tijd terug in de schoolbanken willen gaan zitten, wordt het veel moeilijker om een opleiding te doen. Aangezien verwacht wordt dat de jaarlijkse kosten voor de student in plaats van 1620 euro ongeveer 6000 euro gaan worden, zal de normale burger niet zomaar weer kunnen gaan studeren.

Dit heeft dus een dubbel effect. Alleen de elite zal een tweede studie kunnen betalen, wat betekent dat ook bij ons diploma’s gekocht kunnen worden. Ambitieuze mensen die minder geld hebben kunnen dit niet en hierdoor worden hun carrieremogelijkheden beperkt. Dat wil zeggen dat de Nederlandse regering liever heeft dat topfuncties in de toekomst bekleed gaan worden door mensen die toevallig rijke ouders hebben dan door mensen waar het intellect en de goede wil zit.

Dit staat loodrecht op de principes van de Partij van de Arbeid, die vanuit hun socialistische ideologie juist ieder individu een kans willen geven. Met deze regel heeft het zijn laatste beetje gekrenkte geloofwaardigheid volledig opgegeven en zal ook de eigen achterban het vertrouwen verliezen.

Den Negentiende November des jaren TweeduizendEnNegen.. Ene historischen dag.. De allereerste Europees President is verkozen.. een mijlpaal in het clubje dat Europa noemt.. een opperhoofd doorheen de hutsemekluts van religie, ras, gewoonte, verleden, heden en toekomst…

Goed hé.. ‘t is te zeggen.. tot voor een paar weken terug wist ik geeneens dat we ne Europees President vandoen hadden.. laat staan dat de Dinosaurus der politiek, De lijfelijke Mr Burns, De dichterlijke Kalmte favoriet was om da jobke te doen.. had ik het geweten.. ik had gesolliciteerd.. wat? Ik kan heel Presidentachtig kijken als ik wil..

Maar gisteren was het dan zover.. rond zeven uur zat Danny Verstraeten te glunderen.. Herman van Rompuy wordt Europees President.. ik durf te wedden dat die onder zijn desk een dansje maaktje met z’n benen.. en in gedachte riep.. Go Herman , Go Herman.. it’s you’re party.. it’s you’re party.. Gelukkig is Danny de saaiheid zelve en hebben we daar niks van gemerkt op het scherm..

Allemaal goed en wel.. ik was gene fan van den Herman.. da is geen geheim.. maar hij heeft ons land weer tijdelijk doen inslapen.. onder het mom van “als ik geen problemen hoor dan zijn er ook geen problemen..” Maar wie gaat Klaas Vaak vervangen.. ? inderdaad.. Den Yves.. gedaan met op de zondag bij den Yves geitenkaas en geitenmelk te gaan kopen.. The man has a job to do.. weeral.. tss.. hoeveel keer gaat die nog eerste minister worden..? het moet ook nog om te lachen blijven..

En dan de Van Rompuy.. die wou nie eens eerste minister worden.. “vijtien jaar geleden stond ik ook voor die keuze en ik ben in die vijftien jaar niet veranderd..” da was hetgeen hij toen zei.. en nu ineens is em Europees President.. GodWeetWatIkTegenHetEindVanDeWeekBen.. ?

Het was een historische dag.. Den Negentiende November des jaren Tweeduizendennegen.. het is het antwoord op en examenvraag die binnen dertig jaar gesteld zal worden.. Wanneer werd de eerste Europees President verkozen..?

en wij.. wij waren erbij…

Jag kommer ihåg att jag på jobbkongressen satt och grämade mig över jobbkongressens vissa beslut som innebar högervridning av det socialdemokratiska partiet i en tid då botemedlet är mer tydlighet i alternativet till högeralliansens orättvisa politik. Jag fick försäkran från några partikamrater om att partiet skulle få högre förtroendesiffror i de närmast kommande mätningarna men jag själv kände mig alltid orolig och visste att väldigt många därute hoppades på en vänstersvängning av partiet i kapitalismens och marknadens misslyckas perioder, jag hade räknat med att allt fler skulle av missnöje vända socialdemokratin ryggen och istället vända sig till missnöjespartiet Sverigedemokraterna. Jag är nästan säker nu att det är just det som har hänt och de 2.6% som har gått över till SD är en del av de 4.4% som socialdemokraterna tappar sedan senaste mätningen.

Ska man verkligen bry sig om veckovisa opinionsmätningar som duggar tätt inpå varandra är det hemska siffror för socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna för att det är bottenrekord och Sverigedemokraterna för att det är toppenrekord. Det blir så när en kongress alla väntat på blir ett sätt för ombuden att bara säga ja till partiledningens förslag på, ideologisk debatt lyste med sin frånvaro såpass att det hade blivit en tidningsnyhet att man hade skrivit in ordet “klassamhälle” i de politiska riktlinjerna. Samtidigt som man hela tiden hävdar att moderaterna förvirrar väljarna genom lanseringen av “det nya arbetarpartiet” valde partistyrelsen att lansera “det nya småföretagarpartiet” som om det skulle lätta på förvirringen och hjälpa väljarna tydligare förstå vilka som är vilka, vilka som tar arbetets och vilka som tar kapitalets sida.  Det gäller nu att prata tydligt om att socialdemokratin vill ha trygghet för SMÅ-företag, inte att man ska ta företagens sida i en konflikt mellan arbete och kapital. Socialdemokraterna är och förblir ett arbetarparti och har arbetarnas intressens som viktigaste.

Det blir bara för mycket känslor som väller ut när man får en hemsk opinionssiffra som efter de tagna besluten hade räknat med och varit orolig för. När egna partikamrater jag talade med var så besvikna att de övervägde att säga upp sitt medlemskap kändes det som riktigt allvarligt och allvarligt borde det också när det var så uppenbart att finanskrisen förorskad av de hårda avregleringarna och privatiseringar under de senaste åren ropade på partier som våga tala ideologiskt och sätta människornas värde räknat i mer än pengar och som kände människor i första hand som likvärdiga medmänniskor än kunder. Det är absolut uppenbart att av alternativen mellan högeralliansen och socialdemokraterna är det socialdemokraterna som har mer positiv syn på människan och dess arbete men det handlar inte om att vara bättre relativt till det dåliga, det handlar om att vara bra på riktigt och våga använda sin ideologi som har byggt upp detta land ur hopplöshetens ruiner.  Det handlar om att våga vara socialdemokraterna, inte bara vid namn utan även i handling.

När arbetarklassväljare blir missnöjda är det en öppen väg ut och det är att vara godtrogna och gå på det rasistiska partiet Sverigedemokraternas propaganda om att allt är andras fel och på det sättet trösta sig själva. När man ser valresultaten från EP-valet är det flagranta skillnader mellan SD-röster i rika och fattiga områden där SD är som starkast i de röda arbetarfästena. SD lär även tacka Jan Helin, Aftonbladets chefsredaktör, för de höga siffrorna, efter att han lät en rasistisk debattartikel av Jimmie Åkesson, som kunde klassificeras som hets mot folkgrupp, publiceras i tidningen och bidrog till att rasismen fick för stort utrymme i median. Men det stora problemet är inte Jan Helin utan det handlar om att de etablerade partierna samlar sig i mitten och gör det svårt för de mindre insatta väljarna att urskilja vilket parti som är bäst för dem och när SD sedan gör sig till martyrer och kallar sig för den riktiga oppositionen är det inte så svårt för dem att vända ansiktet mot det främlingsfientliga partiet.

Det som krävs nu är att socialdemokraterna som parti vågar föra en klassisk socialdemokratisk politik med stark stat, stopp för all privatisering och vinsutdelning i välfärden, ansvarstagande för välfärden genom höjning av skatten för de rika för att få balans i ekonomin och säkra välfärden, ökning av a-kasseersättningen samtidigt som minskning av a-kassaavgiften samt rejäl förstärkning av den facklig-politiska samverkan mellan SAP och LO och TCO. Hela politiken måste baseras på ledstjärnorna: jämlikhet, solidaritet och frihet!

Kommunledningen i den moderatdominerade kommunen Vellinge, söder om Malmö, har ständigt angett att de agerar för stoppande av ankomsten av flyktingar till kommunen utifrån det starka stöd från en majoritet av kommuninvånarna som de åtnjuter. Med tanke på att de har fört denna politik av stängda gränser för flyktingar men öppna för elitklassen har det känts som om de har haft rätt i sin talan om det breda stödet från kommuninvånarna som de säger sig ha.

Men en opinionsmätning som Sydsvenskan har låtit KGF Sverige göra i kommunen visar att kommunledningen har på egen hand gjort anspråk på ett stöd som inte existerar i mer än 18% av befolkningens talade uttalanden. I en chatt skrev Lars-Ingvar Ljungman, Vellinges moderata kommunstyrelseordförande, bl.a följande, på en fråga om möjligheten att ha en folkomröstning om flyktingmottagande:

• Jag tycker inte om folkomröstningar av princip, jag tycker att det räcker med de val vi har. Därför är denna fråga lika olämplig som andra att ha omröstning om. Ett resultat är svårt att spekulera om, men jag har hela tiden hävdat att jag anser mig har en majoritet av invånarna med mig.

Ljungmans uttalande ovan visar två felaktigheter: 1. att moderaterna anser att alla de som röstar på moderaterna håller med dem om varenda politikområde, 2. att den så restriktiva flyktingpolitiken är en anledning till att 56% av vellingeborna röstar på moderaterna. Dessa gör att moderaterna i Vellinge anser sig ha stöd för varenda förslag de lägger, även om det i grunden är deras låga kommunala skatt i en sådan rik kommun som lockar de flesta av de rika väljarna i en rik kommun.

Egentligen är det inget nytt i att eliten ofta uppfattar sig själv ha majoriteten av folket med sig, det räcker med att elitklassen är med. Det hade ju varit vardagen i Sverige före socialismens början då eliten och de rika grupperna var de enda som hade rösträtt och möjlighet till inflytande. Ljungman, i egenskap av kommunalråd för en kommun där majoriteten utgörs av rika som annars är i minoritetsställning i landet, verkar tro att rikedom betyder främlingsfientlighet. För att rädda sitt anseende har han nu gjort kovändning och leder arbetet med att få andra moderata kommuner i Skåne att ta emot flyktingar.

INGEZONDEN STUK

Nederland, ik ga je verlaten, ergens zal het beter zijn.

Geachte heer Balkeneinde,

zo heet ie nu, waarom moeten wij, een grotw groep ongelovigen delen in die vreemde zondag van u ? Ik wil gewoon op woendag vrij zijn, is ook beter voor de files en dus voor de economie.
Waaom loopt Nederland zo achter met de 24 uurs economie in Amerika. Betaal je hier je centen op het postkantoor dan mag je blij zijn ze maandag te ontvangen.

Nu wil ik wel eens weten wat er met al die rente gebeurt ?

Daar wil ik nu wel eens duidleijkheid overm dit gaat al jaren zo, dat kan toch niet. Die zondag van u, net als dat kwartje van kok moeten worden afgeschaft. Mag ik zlef bepalen wanneer ik een rusrdag wens te gebruiken ? De nederlander binnen Nederland is niet zo ingeburgerd als zou moeten, O ja, heer Balkeneinde, dze vraag stel ik u namens GOD, “waarom zijn er nog steeds in dit rijke rijke land, ik dacht zeker geen derde wereld land, voedselbanken ? Niet een maar tientallen.

Hoe kunt u dit met uw geloof rijmen. Hoelang bent u nu al aan de macht ? Er is geen moer verandert, “heb uw naasten lief ” ( maar eet wel eerst je biefstuk op ). Dit is echt schandalig, ik schaam mij om op dit moment Nederlander te zijn.

Met deze ellende gaan we de zondag in. Dank je wel voor alle verbeteringen, bezuinigingen en een Noord-Zuidlijn waar je heel Nederland een half jaar mee kan voeden. Dit is echt helemaal top !

”Mr. Gorbatjov, tear down this wall” sa USA:s president Ronald Reagan när han höll ett tal i väst Berlin under 1980-talets kalla krig. Muren revs också ned, men det var inte Gorbatjov utan det tyska folket som under jubel och glädjetårar gjorde det en kall novemberkväll 1989. 9:e november är det 20 år sedan dess, 20 år sedan Europas östra folk fick uppleva den frihet man i väst länge tagit för given.

   I närmare 40 år lyckades kommunismen och socialismen dela Europa. Berlinmuren delade Tyskland, familjer och vänner var splittrade till följd av krig och storpolitik. Hos dagens européer känns det väldigt främmande, men minnet av muren, kalla kriget och den hotande kommunismen från öster lever kvar.  

   Kommunismens brott är många. Stalins massutresningar i Sovjetunionen där människor fördes bort och ändade sina liv i Sibiriens gulagsystem. Massvälten i Ukraina under tvångskollektiviseringen av jordbruket där kannibalism blev vardag. Pol Potts mördarregim under Röda khmererna. Kina är ytterligare ett exempel där kommunismen har och fortfarande sätter sina spår. När Mao styrde Kina ledde ”det stora språnget” till massvält med oräkneliga döda. Kulturrevolutionen slog hårt mot landets intellektuella och dess kulturskatter förstördes av hjärntvättade ungdomar med Maos lilla röda i handen. Kommunismens och socialismens brott mot mänskligheten kan räknas upp i en evinnerlighet.

   Idag skördas fortfarande offer under kommunismens röda fana. Så sker i Kuba där oppositionella politiker fängslas för att de motverkar Fidel Castros diktaturregim. I Nordkorea lider folket av svält och många försöker lämna landet. Likt gamla Östtyskland tvingar man så gott det går kvar folket i landet. För den som flyr och tvingas tillbaka väntar misshandel, fruktansvärda kränkningar och tillslut död i något av landets många arbetsläger och koncentrationsläger. Brotten fortsätter än idag – detta kan aldrig accepteras.

  I Sverige finns en opposition som säger sig vara enad. Socialdemokraterna är beredda att släppa in Vänsterpartiet med Lars Ohly i en vänsterregering, en man som grät när muren föll. Glöm inte att Vänsterpartiet är sprunget ur kommunismen och dess mörka historia. Den 9:e november 1989 hette partiet VPK Västerpartiet kommunisterna, när muren föll försvann snart K:et. Men försvann den hemska ideologi ur vilken partiet är sprunget? En ideologi vars företrädare visat ett så fruktansvärt förakt för mänskligt liv att vem som helst kan bli mörkrädd. Vi i Moderata Ungdomsförbundet vill inte ha några kommunister i regeringen, inget Vänsterparti och ingen Lars Ohly i Sveriges regering!        

 Christofer Lundholm

Ordförande MUF Halmstad

Het antwoord is simpel : er is geen nut. Het enige dat wellicht “nuttig” zou zijn is het voortzetten van je nageslacht. En die zitten uiteindelijk met precies dezelfde vragen. Ik ben mij beseffen dat het nu er niet toe doet, het gaat erom dat je happy bent met wat je doet. Door het dementie proces van mijn moeder van heel dichtbij mee te maken, leer je te genieten van de momenten die er zijn. Zij had geen benul meer van tijd, als we een moment buiten waren en we zagen wat konijnen, dan was dat prachtig.Daar kan ik nu kracht uit halen. Een goed gesprek levert mijn meer voldoening op dan jagen achter een job. Zo leer je langzaam in je leven te relativeren, en is elk levend dingetje bijzonder. Resumerend ; dat is dus in mijn optiek het nu van het leven.

Ik denk dat het nut van je leven is : doodgaan. Terug in de cirkel, terug naar moeder aarde. Een term die mijn oom Dick Hillenius wel gebruikte.

Het nut van leven is te leren genieten van het moment. Een reactie naar de regerering, ik kreeg immers desijds een brief, : “hoe moeder neemt niet meer deel uit van het maaatschappelijk verkeer, dus stoppen wij de uitkering . Wellicht kun je voorstellen dat ik zeer pissig was, iedereen, ziek of niet ziek is tot zijn of haar dood onderdeel van de maatschappij. Zijn ze in de Haag nu helemaal gek geworden.

Enfin het hoger beroep heb ik gewonnen, mijn moeder kon het allemaal niets schelen die keen gewooonlijk voor zich uit, en zat in het moment.

2/3 av Apotekets butiker runt om i landet blir snart privatägda och medicinen blir ett nytt område för vinstutdelning. I en tid då marknaden visat sig som mest genomkorrupt och icke-fungerande har regeringen, i synnerhet kristdemokraten Göran Hägglund, valt att strunta i realiteten och av ideologiska skäl fortsatt på spåret av privatisering och koncentration av resurserna och makten i ett fåtals händer i framtiden och därmed försvagning av demokratin och den demokratiska kontrollen över ekonomin.

Regeringen fick till slut så som de ville, att privatisera 2/3 av Apotekets butiker, dvs 466 butiker runt om i landet. Resultatet har blivit 4 stora aktiebolag, något som regeringen tidigare kallade för att vanligt folk ska kunna äga och driva företag. Hur vanligt det är att vanligt folk äger företag mer runt 1000 anställda är något jag ställer mig frågande inför. Det handlar om en omvandling från statligt monopol där patienter och de som behövde medicin räknades som människor i första hand och vinst inte var målet, utan det var folkhälsan och ett hälsosamt samhälle som var i fokus, till ett system av ett fåtal privata aktiebolags oligopol där folk blir kunder och där vinster är viktigast. Det är givetvis upprörande för de flesta i landet. Sjukdom och patienters behov av medicin blir därmed föremål för storkapitalister att dra ut miljardvinster på. Säkerligen kommer även priserna på läkemedel att stiga, kanske inte direkt i början men snart. Det har vi sett inte minst i privatiseringen av elmarknaden.

Det mest upprörande är dock sättet detta privatisering har gått till. Regeringen hade satt Apotekets styrelse under hot och tryck för att de inte ville gå med på privatiseringar. Detta var för mig helt oacceptabelt och riktigt frustrerande och jag vet att en majoritet av svenska folket som har sett apotekets kvalitetssäkra tjänstgöring höll med mig. Apoteken får nu ny symbol att förhålla sig till. De privata apoteken ska få använda enbart de nya medan de 1/3 som fortfarande ska vara ägda av samhället ska ha både den gamla och den nya symbolen.

Larijani presser Irak til at udvise Mojahedin

Ali Larijani, fra den iranske præstestyres parlament, er blevet sendt til Baghdad i Irak for at presse den irakiske regering til at udvise og  udlevere Mojahedin fra Camp Ashraf.

Siden dette pres, har de irakiske styrker ikke tilladt brændsel i at komme ind til Camp Ashraf.

Dette er endnu et tydeligt bevis på Irans indblanding i Irak og deres afgørende rolle i angrebene og begrænsninger i Camp Ashraf.

100 irakiske politikere fra iraks parlament har fordømt Ali Larijanis ankomst og indblanding i Irak.

Fyra borgerliga ledamöter, alla ledamöter i riksdagens arbetsmarknadsutskott, har skrivit på Norran om hur det, trots en totalt misslyckad arbetsmarknadspolitik förd av regeringen, är bättre tider för Sverige än under samma tidsperiod 2006 innan de tog över makten. Enligt de försvinner 100.000 jobb med den politik som den rödgröna oppositionen förordar, enligt dem är oppositionspartiernas alternativa budgetar som presenterades för en tid sedan en upprepning av samma gamla misstag med en politik baserad på skattehöjningar och bidragsutdelning.

Skribenterna skriver om att det under den socialdemokratiska regeringen i september 2006 befann 1693000 sig i “utanförskap”, d.v.s arbetslöshet. Detta är inget mer än en välplanerad lögn, ett sätt att försöka få fokuset skifta från regeringens misslyckande till att få folk att ha förståelse för dem i och med att det enligt skribenterna fanns fler i arbetslöshet under en högkonjunktur med socialdemokratisk regering. Moderaterna själva hade en siffra på arbetslösheten under valrörelsen 2006, på 1209000, presenterat av moderaterna själva. De har nu raderat bort de siffrorna från sin hemsida för att låta lögnerna fritt gå framåt. Det innebär att de fyra skribenterna har nu hittat på 484000 fler i arbetslöshet 2006 för att på det sättet ursäkta sitt misslyckande genom en falsk jämförelse.

Man talar om att de tre gångna åren med regeringen Reinfeldt har varit präglade av en arbetslinje med åtgärder som förtydligande av a-kassans roll och sänkta skatter för låg och medelinkomsttagare. Därmed slipper skribenterna förtydliga sina antaganden genom att tydligare skriva att förtydligande av a-kassans roll för dem har varit att sänkta a-kassenivån rejält och samtidigt höja a-kassaavgift drastiskt för att på det sättet göra det mindre attraktivt för folk att försäkra sin anställning och då inte kunna påverka sitt liv och låta styras av elitens vilja. De ljuger även om skattesänkningarnas målgrupper då det egentligen handlar om 50% av skattesänkningarna till de 25% rikaste i landet.

Skribenterna skriver inget om arbetslöshetsnivån för närvarande för att låta läsarna göra en jämförelse och få en klarare bild av verkligheten, även om de så öppet ljuger. Det enda de skriver om är att arbetslösheten nu ligger på en lägre nivå än den som var under samma tidsperiod år 2006. De slutar aldrig att komma med nya begrepp för att snedvrida sanningen och låta sina lögner få fotfäste. Arbetsgivaravgiften kallas i artikel för “ungdomsskatt”, en oförskämd lek med ord. Att arbetsgivaravgift, som namnet tyder, är en avgift belagd på arbetsköparna och inte arbetarna är inget som nämns. Arbetsgivaravgift är en avgift som betalas av arbetsköparna(arbetsgivarna) till försäkringskassan för arbetarens försäkring, pension, försäkring mm.

Detta försök till lögnaktig jämförelse är precis som deras hemliga strategi i januari 2008, att skifta fokus från sitt misslyckande till Mona Sahlins person.

Idag har centerpartiet kommit med ett förslag om att de unga ska få 2/3 av lönen för att bli mer attraktiva och anställningsbara på arbetsmarknaden och att det på det sättet ska minska arbetslösheten. Folkpartiets Evy Flyborg välkomnar förslaget och påminner om att de hade ett liknande förslag tidigare och det därför är riktigt kul att andra sällar sig till dem. Moderaterna med Sven-Otto Litorin som talesperson i frågan är ju utan tvekan glada för det förslaget, inte minst när deras utläckta hemliga plan handlade om sänkning av de lägsta lönerna för att få företagen att vilja anställa fler. Kristdemokraternas Mikael Oskarsson tycker att detta förslag är ett steg i rätt riktning. Även från oppositionssidan syns det lite oroväckande signaler, t.ex miljöpartiets Ulf Holm som gillar lärlingssystemet men är lite tveksam till nivån på ersättningen. Berit Högman, socialdemokraternas talesperson vill inte uttala sig om det och tycker att det är upp till arbetsmarknadens parter att komma överens med vill inte avfärda det heller. Hon betonar dock att ersättningen inte ska understiga en nivå som man kan leva på. Den ende som avfärdar förslaget är vänsterpartiets Josefin Brink.

Detta innebär att en risk är överhängande att det blir en ohelig allians emot ungdomars ställning på arbetsmarknaden och möjligheter till att ha samma rättigheter och ersättningsnivåer som andra. Jag tycker att det vore riktigt tråkigt med en sådan utveckling där företagen ska bara anställa om arbetarna går ner i lön med 1/3. Det är ingen utveckling mot vare sig trygghet eller jämlikhet. Det innebär inte att jobb skapas automatiskt utan att företagarna kan då anställa tre till samma lön som två och ökar sin produktion och vinstuttag men några fler arbeten handlar det inte om. Klyftor mellan de yngre och de äldre kommer att öka och det blir svårare för människor att i yngre ålder kunna skaffa sig ett tryggare liv.

Det öppnar även vägen för ett låglöne-Sverige där företagen satsar på att anställa unga bara för deras låga löners skull än kompetensen, de äldre som inte får sänkta löner får då svagare ställning i och med att två av dem kommer att kosta tre yngre full med energi och viljan att jobba. Jag hoppas att LO säger nej till ett sådant förslag.

Oprindeligt postet på TV2-blog 20/1-09

Så er der et nyt indslag fra det israelske.. Denne gang en kronik af Shlomo Maital, som er akademisk direktør for Technion Institute of Management i Tel Aviv..

Kronikken blev bragt i Jerusalem Report d. 6. august 2007..

Inkompetence

I novellen fra 2003, beskriver sci-fi forfatteren Rob Grant en fremtidsverden, hvor “ingen fordomsfuldt kan afskrives fra ansættelse baseret på alder, race, tro, overbevisning eller inkompetence”. I denne verden “er dårligt det nye gode”.

Langt ude? Slet ikke. Denne verden eksistere i bedste velgående og kaldes den israelske regering. Og hvis du mener at det er uretfærdigt sagt, så har jeg beviser.

Premierminister Ehud Olmert er ansvarlig for min, min families og den israelske befolknings sikkerhed og velbefindene. Han talte til Caesarea konferencen, landets økonomiske elites årlige samling, d. 5/7. Han advarede om at Sderots indbyggere ikke skulle forvente at være fuldstændigt beskyttet mod Qassam raketter.

“Et land kan ikke beskytte sig selv ad infinitum”, sagde vor leder. Han langede ud efter medierne, ved at sige at “de ikke skulle opildne, ikke engang tavst, til krav fra borgerne som ingen almindelig regering vil kunne acceptere.

Krav? Det israelske folk beder om at deres valgte ledere accepterer ansvaret for deres sikkerhed. Men ak, vore ledere er inkompetente. De kommer med undskyldninger, ikke handlinger.

Sundhedsministeriet advarer om en forestående mangel på læger, sygeplejersker og hospitalpladser. Israel har det laveste antal af hospitalpladser pr. indbygger, bortset fra Tyrkiet. Men stadig udtaler finansministeriet at der ikke vil blive finansieret nye hospitalpladser de næste to år, selvom folk blev nødt til at ligge stimlet op i hospitalgangene under sidste vinters influenzasæson. Der eksisterer ikke et eneste hospital i Ashdod, en større by med et indbyggertal over 200.000.

Israel er blandt dem med det laveste antal af læger (3,53 pr. tusinde) og sygeplejersker (5,8 pr. tusinde) i vesten. Det tager syv år at uddanne en læge uden specialisering, og fire år at uddanne en sygeplejerske. Men alligevel har Israels medicinske uddannelsessteder ikke modtaget et supplerende budget. Hvis de modtog de budgetter i morgen, ville der stadig være krise indtil de nyuddannede ville være klar. Vore ledere er inkompetente.

Lignende eksisterende eller potentielle mangler findes der i computer udviklingen og teknisk design – hjørnestenen for Israels hightech økonomi. Universitetbudgetter nedskæres uafladeligt, inkluderet budgetterne for de fakulteter hvis dimittender der driver hightech. Men når ministrene i gennemsnit sidder i 14 måneder, hvorfor skulle de så bekymre sig? En eller anden lige så inkompetent vil overtage problemet.

Verdensomspændende kornpriser er steget, samtidigt med at lande bruger korn til at producere etanol grundet stigende oliepriser. Resultatet af dette er at møller har hævet deres melpriser med 30 til 40 %. Nogle basistyper af brød i Israel er priskontrolleret. Bagerier har bedt om at få hævet maksimumprisen med 12 % for at dække de ekstra udgifter til mel. Industriminister Eli Yishai fra Shas, afviser at underskrive bekendtgørelsen om at hæve brødpriserne, med argumentet om at han ikke vil ramme de fattige, mens han samtidigt beder om 22,5 millioner shekel (33 millioner kr.) i årlig kompensation til de fattige. Mens jeg skriver dette har bagerierne stoppet deres produktion af priskontrolleret brød, da de mister penge for hvert brød de bager.

Israels regering endte det første halvår af 2007 med et massivt budgetunderskud på 5,6 milliarder shekel (8,2 milliarder kr.) så Yishais foreslag vil blive godkendt før eller siden. Men hvorfor i alverden tager det for evigt at autorisere et indgreb som alle støtter? Hvorfor presse bagerierne til at strejke i det hele taget? Hvorfor får vi undskyldninger i stedet for beslutninger?

Under Libanonkrigen, byggede milliardæren Arkady Gaydamak en telby i Nitzanim på en nat og modtog tusinder af familier, der var på flugt fra det raket-hærgede nord. En inkompetent regering viser sig uduelig til at rejse et telt, for ikke tale om tusind. Og der er bunkevis af andre eksempler.

Jeg vil foreslå at filmversionen af “Inkompetent” bliver lavet i Jerusalem. Tro mig – castingen vil være barnemad og manuskriptet bliver skrevet dagligt.

Den frustrerande regeringen fortsätter att genom sina desperata försök rädda den döende grenen av liberalismen, nyliberalismen. När det inte går som man vill är det lätt att ta till tvång som redskap. Eftersom det är mindre än ett år kvar till valet är regeringen ute efter att förändra så mycket som möjligt, speciellt när socialdemokratin inte har gett något tydligt besked om återställning av vissa viktiga områden. Resultatet blir att de nyliberala idéerna kommer att frodas även under en rödgrön regering. Det är just i dessa sammanhang man saknar kongressbeslut om återställning så att det inte blir tvång och att regeringen inte fortsätter förstöra ända till sin sista dag.

Nu har finansdepartementet, enligt en artikel i Dagens Samhälle, planerna klara för sig, de ska tvinga kommunerna att sälja ut sina verksamheter till privata aktörer. Man vill klämma åt de kommunala bolagen för att städa vägen för de privata aktörerna och göra vinst till viktigaste inslaget i varje verksamhet, oavsett om det är välfärd, konferensanläggning eller något som ska vara lättillgängligt för alla i samhället, oavsett plånboksstorlek.

I Örebro kommer Kilsbergens restaurang och konferensanläggning att drabbas av denna sjuka och kommunen, med Staffan Werme(fp) i spetsen, kommer att privatisera dem för att inte “snedvrida” konkurrensen i kommunen. I många andra kommuner, speciellt borgerligt styrda, pågår utförsäljning av kommunala bolag för fullt. Ett exempel är Mellerud vars kommunstyrelseordförande, Robert Svensson, meddelar att kommunen ligger före och att de redan har planerna klara för utförsäljning.

Den 25:e november är det dags för riksdagen att behandla och förmodligen, med en borgerlig majoritet där, klubba igenom ett lagförslag som förbjuder kommuner att ha säljverksamheter som snedvrider konkurrensen. Det kan bli något som gör det riktigt tufft för kommunen att ha något alls om privata aktörer inte gillar det. Det sorgliga är att de borgerliga är tydliga med sina krav även om de är tydligt riktade för eliten medan socialdemokraterna inte ens kan förbjuda vinster i välfärden som självfallet försvagar den socialdemokratiska välfärdsstatens ställning i samhället.

Idag har varit en politiskt mycket intensiv dag, några debatter har jag hunnit lyssna på, men för det mesta har det handlar om intervjuer och samtalsstunder med talespersoner och andra ansvariga personer i socialdemokratin. Första intervjun för dagen var med Sven-Erik Österberg, en av talespersonerna i arbetsmarknadsfrågor, den andra med Luciano Astudillo, den andre talespersonen i de frågorna och den tredje med Veronica Palm. Efter det var det dags för en lång samtalsstund med f.d. statsministern Ingvar Carlsson där diskussionerna inte har någon så tydlig koncentration på någon specifik fråga som med de andra intervjupersonerna som fick svara på främst frågor rörande sina ansvarsområden.

Visst är det stort att få sitta ned och prata under lång stund med någon som har varit ett lands ledare i 7 år och ett partis ledare i 10 år. Men det är det som är så bra med demokratin där ledarna fortfarande är människor och en del av oss själva, där de går runt som vilken person som helst och där de pratar med vanliga personer närvarande. Det är det som är skillnaden mellan demokratin och diktaturer, monarkier med en maktfull monark, militära regimer och andra totalitära styrelseskick. Ingvar Carlsson pratade som en vanlig person, gav inget uttryck av auktoritära tankar och var folklig under samtalet. Det är de egenskaper som är behövda i demokratier och hos förtroendevalda.

Visserligen svarade han inte så djupgående om vissa kontroversiella frågor, av förståeliga skäl. Men hans synpunkter på vissa politiska frågor, t.ex den socialdemokratiska politikens innehåll och målsättning, var övertygande. Han talade om att det viktiga är “att man har en grund och ett mål, grunden som utgörs av ideologin har satt upp mål som för socialdemokratin handlar om frihet, solidaritet och jämlikhet, men vägen till målen beror på läget. Han gav exempel på att

• “ifall jag står någonstans och vill nå till mitt mål, bör jag se vilka hinder som finns framför mig, om det finns berg bör jag klättra det, om det finns en sjö bör jag paddla eller åka båt dit och om jag saknar båten som behövs bör jag gå runt sjön för att komma till målet på andra sidan sjön. Men det viktiga är att man vet vart man ska och att man har principen, i vårt fall ideologin i åtanken”

Det var ett väldigt övertygande exempel. Appropå ideologin frågade jag skämtsamt om vad han tyckte om Kjell-Olof Feldts, som var finansminister i hans regering under 4 år, från 1986 till 1990, ekonomiska politik med början till privatiseringar och överlåtande av välfärdstjänster till privata aktörer. Hans svar var att de diskuterade om finansfrågorna men att finansdepartementet var de som hade ansvaret för sina finanspolitiska områden, han var ärlig i sitt svar om att Feldt har tillhört de mest högerorienterade i socialdemokratin. Men enligt honom var det inte några problem då man lyssnade på varandra och det rådde konsensusanda i regeringen.

Jag ställde en fråga om vad han ansåg om Afghanistan och vad som kunde få landet att hitta gemenskapskänsla bland de många etniska grupperna och han tyckte att läget krävde en demokratiskt vald men auktoritär president som var bestämd och att statskicket borde vara federalt för att de olika etniska grupperna skulle känna sig mer självständiga. Han tyckte att Jugoslavien var alltid splittrat men att Tito höll de ihop med järnhand, något som inte höll efter Titos bortgång. Gällande Israel tyckte han att bojkott inte var någon verkningsfull väg att gå och att det politiska trycket från USA:s sida borde öka på Israels regering för att någon fredsprospekt skulle ses.

Det var ett väldigt inspirerande samtal med en omtänksam ledare, ett samtal som innehöll hans bästa och svåraste minnen: det bästa minnet angav han träffen med Nelson Mandela efter Apartheids nederlag i Sydafrika, för att han som SSU:are hade engagerat sig mycket i Sydafrika och stöttat ANC, som svåraste minnen angav han morden på Olof Palme och Anna Lindh.

(min vän som var med på samtalsstunden viskar att Ingvar Carlsson hade blivit imponerad av mig, känner mig ärad)

En väldigt intressant debatt pågick nyligen på jobbkongressen om investeringar i att bekämpa ungdomsarbetslösheten och jag satt i kongressplenum och kände mig, inte bara som SSU:are, utan som ung välkommen när applåderna radades upp efter SSU:s många effektiva förslag för åtgärder emot ungdomsarbetslöshet och för tillvaratagande av de kompetens och skickligheter som den unga generationen besitter. Debattområdet kallades för “låt ungdomsgenerationen ta plats” och präglades av innebörden och meningen som SSU försökte föra fram, d.v.s unga först.

Till skillnad från de avslutande debatterna, främst om svenska truppers närvaro i Afghanistan, som var mycket heta och nästan delade partiet itu var dagens debatt kring satsningar på ungdomar och ungdomsgenerationen en debatt som för det mesta handlade om kampen om att vara den bäste att förespråka fler satsningar. SSU:s förslag om kunskapsslyft och kunskapsgaranti för unga under 25 år stöddes nästan enhälligt av de närvarande ombuden och på köpet fick SSU även lovord från många ombud och arbetarekommuner som tyckte att vi var ungdomars röst och ville åstadkomma förändringar som drastiskt minskar arbetslösheten bland ungdomar och tackar den unga generationens höga förtroende och stöd för socialdemokratin.

Igår frågade Jytte Guteland de deltagande ombuden om de var beredda att ta emot det faktum att 43% av unga vill rösta på socialdemokraterna, en siffra som är den högsta för partiet sedan 1968. Jytte ställde frågan “vill ni besvara den kärleken som den unga generationen känner för socialdemokratin och känner den som sitt hopp?”, “är kärleken besvarad?” Idag har debatterna handlat om hur bäst man ska besvara den kärleken. När Thomas Bodström, föredragande i områden, försökte remittera SSU:s förslag till redaktionskommittén för tillskrivning i texten uppfattades det av några som att partistyrelsen ville mildra vissa kraven, därför gick Bodström upp igen och förklarade tydligt att partistyrelsen är väldigt glad över den debatt som förts och det resultat som fåtts i området och att det därmed inte var talan om någon mildring utan skrivning på bästa sätt så att ungdomars sak kommer först. Löftet är att kämpa för SSU:s krav om “att ingen ung under 25, som har behov ska nekas plats vid kunskapslyftet.

Nyligen har kongressen dragit igång och 350 ombud från landets alla hörn har tagit sig till Stockholmsmässan för att diskutera politik och Sveriges framtid, de har olika erfarenheter och tankar, vissa befinner sig i styrande position i sina hemkommuner medan andra är i dubbelopposition, d.v.s. både nationellt och lokalt. De har även olika samarbetspartier lokalt och därför varierar lite deras syn på några viktiga frågor. Men det gemensamma är att alla är på jobbkongressen för att se till så att Sverige får en regering som det förtjänar, en vänsterregering med tydlig politik, en politik som ska utgår ifrån människornas vardag och som ska bevisa den riktiga demokratin i form av “folkets styre”.

Partiledaren Mona Sahlin har skrivit en debattartikel på DN-debatt om hur regeringens politik har lett till stort missnöje bland folket och att de nu vill ha en regering som tar ansvar själv och inte bara ursäktar sig förbi med finanskrisen som ursäktsmedel. Mona Sahlin tar upp skattesänkarpolitiken som ett misslyckande för en regering som under valrörelsen 2006 gick till val på fler jobb och eliminering av det de kallar för “utanförskap”. Idag ser vi motsatt förhållande, de har med en medveten politik ökat orättvisorna, klassklyforna och arbetslösheten. Sedan har de visat prov på det odemokratiska som alltid funnits i en elitklass, d.v.s att anse sig vara över lagen, genom hemliga tryck och hot mot Apotekets styrelse att begå självmord genom att själva propagera för privatisering av sina verksamheter, något som ledde till mångas avgång där. Finansministern avslöjades även med bisarra planer på sänkning av lönerna för de lägst avlönade i landet, dvs resernationslönerna.

Regeringen har ömse misslyckats och ömse lyckats, de har misslyckats att skapa jobb men de har lyckats med sina ändamål att skapa större klassklyftor och spela bort demokratin när den blir ett hinder mot de själva. Det är väl vida känt hur moderaterna har agerat genom åren, från motstånd mot allmän rösträtt till stöd för Apartheidregimen genom vägran att delta i bojkotten emot dem och motstånd mot all den välfärd som har åstadkommits i Sverige. De kom till makten med en retorik som egentligen var desperat men som folket tyvärr inte tänkte djupt på, de talade samtidigt som skattesänkningar och bättre välfärd, en ekvation som är omöjlig att lösa, även genom deras älsklinsmetod: “nationalekonomiskt”. De fortsätter tala om att de vill skapa incitament för folk att arbeta, men var de arbetena har gömt sig vill ingen i högerblocket svara på.

Sverige är trött på en ansvarslös regering som skyller allt ifrån sig på finanskrisen och ger en känsla av att finanskrisen har varit välkommen för dem så de nu kan ha ursäkter. Det är dags för en kursändring, en kursändring som har sin riktning mot tillståndet där rättvisa, jämlikhet, solidaritet, frihet och ansvarstagande råder. Politikernas ansvar är det viktiga för överlevnad av demokratin, det gäller att lova det man kan åstadkomma. Socialdemokraternas jobbkongress har nu ett gyllene tillfälle att ta vara på och visa det alternativ som folket längtar att se. Det gäller att reformera alla de misslyckanden som gjorts, återigen inge hopp och tro på politiken som ett medel för att skapa det hoppet.

Det finns många områden som är viktiga att ta upp och reformera, jobben är den viktigaste delen, följd av vården där den fria etableringen av privata vårdbolag måste stoppas, utbildningssektorn där kunskap är viktigast och vinstdrivande friskolor ska förbjudas, arbetsmarknadspolitik där en 85-95 procentig a-kasseersättning blir gällande, internt där unga får mer att se till om politiken genom att få platsen i församlingar och inte minst stoppa privatisering av våra gemensamma tillgångar. Jag är optimistisk och tror att det bli ett tydligt alternativ som socialdemokraterna ska gå till val på.

Aftonbladet och United Minds har idag kommit med sin senaste väljarbarometer om det politiska opinionsläget bland befolkningen. När man först får syn på de två diagrammen med röd respektive blå färg är det utan tvekan en glädje som breder sig i hela kroppen, men tyvärr bara så länge ögonen inte har fått fäste vid ett parti som inte ingår i någotdera av diagrammen och som verkligen är ett oönskat namn, kanske med olika grader om man jämför de två blockens ledares talan. Sverigedemokraterna är det partiet som har skapat rädsla och skräck i varje solidariskt och kärleksfullt hjärta som ser på människovärdet som likvärdigt alla, oavsett etnisk, religiös, kön, språk och kulturell tillhörighet. Kanske har just den tanken gjort att man plötsligt blivit överrumplat och börjat agera på ett sätt som gett motsatt resultat än det önskade.

Istället för att tydligare få Sverigedemokraternas martyrskap verka desperat har man förstärkt det drastiskt genom att i morgonsoffan prata som två älsklingar och glömma alla politiska oenigheter som finns mellan de två blocken för att istället komplementera varandras demonisering av Sverigedemokraterna utan att gå på djupet och berätta varför de är så hemska som de är. Den ytliga demoniseringen utan förklaring hjälper Sverigedemokraterna ännu mer, de obestämda väljarna får för sig att Sverigedemokraterna har någon sanning som andra är rädda för att avslöja och väljer därför att inte förklara varför SD är så hemskt parti. Om man har tänkt bekämpa Sverigedemokraternas talan om martyrskap på det sättet är det redan en förlorad kamp vi kämpar.

Givetvis är det viktigt med ett samlat krafttag emot rasismen och främlingsfientligheten men att i TV-soffan eller agenda på kvällen låtsas som att man inte har oenigheter är misslyckat. Man måste ha principen om att Sverigedemokraterna inte är välkomna in i Sveriges riksdag men man måste ge tydligare alternativ när man som två eller flera oppositionella politiker möts i TV och talar om kampen emot rasismen och att många av missnöje röstar på ett parti som har hat som sin ideologi. Då gäller det att tala om människornas vardag och förklara att det inte är någon speciellt folkgrupps fel utan det är strukturer och system som gynnar vissa och missgynnar andra för att upphöja de gynnade till lyxliv på bekostnad av de missgynnade som får sin försäkringspenning indragen. Folk röstar på Sverigedemokraterna, inte för att de är rasister, utan för att de för för sig att deras sämre läge, arbetslöshet och misär beror på att resurserna har omfördelats och gått till några andra som antingen invandrat hit eller är född av föräldrar med utlänsk bakgrund. Det är inte svårare än att folk gick på moderaternas tomma vallöften om fler jobb och det ofattbara med skattesänkning och bättre välfärd samtidigt.

Blockmässigt är det en trevlig läsning som Aftonbladet/United Minds opinionsundersökning bjuder oss på. Oppositionen leder med hela 6,6 procentenheter över regeringen. Socialdemokraterna med 33.7%(+1.1 sedan förra mätningen), miljöpartiet med 8.6%(+0.7) och vänsterpartiet med 5.7%(-0.4) får tillsammans 48.0% och skulle kunna bilda regering även om SD hade kommit in med sina 6.0 procentenheter(+0.4) för de borgerliga partierna får tillsammans 41.4% vilket innebär att ett passivt stöd av SD skulle betyda 47.4% för borgarna och 48.0% för de rödgröna. Av de borgerliga får moderaterna 26.6%(+2.6 sedan förra mätningen), folkpartiet 5.9%(-2.0), centerpartiet 4.6%(-1.7) och Kristdemokraterna 4.2%(-0.3). Regeringspartierna tappar tillsammans 2.7% varav 1.4% går över till de rödgröna och resten till andra partier utanför riskdagen. Skrällarpartiet PP(piratpartiet) får 2.1% och är alltså långt ifrån riksdagen. Men den gemensamma närmaren som de har med SD kan komma att blien räddning i sista stunden genom att många missnöjda väljare röstar på dem istället för ett rasistiskt parti. Övriga partiet, däribland Feministiskt initiativ, får de resterande 2.5% av väljarna.

Detta betyder att folket har nu gett ett tydligt besked till socialdemokraterna inför jobbkongressen som drar igång imorgon. Nu gäller det för ombuden att besluta om en politik som utgår ifrån människornas vardag och verklighet med grundpricipen att det ska vara tryggt och solidariskt att bo och åldras i detta land samt att man ska som en ledande nation se till så att det råder solidaritet på internationell nivå. Jobben är utan tvekan det viktigaste och därefter måste välfärden räknas, en socialdemokratisk välfärd som finansieras gemensamt och solidariskt och som har som syfte annat än vinst, dvs trygghet. Jag ser fram emot ett lika tydligt svar från socialdemokraterna till folket om en kursändring i politiken och en politik som kombinerar välfärd och välstånd, tillväxt och trygghet, arbete och livsglädje.

Ik heb dagelijks Feedreader aan staan zodat ik op de hoogte blijf van alles wat er gaande is in Groningen en daarbuiten. Om de zoveel minuten ploppen nieuwsberichten rechtsonder in mijn beeldscherm omhoog. Ik heb me geabonneerd op allerlei nieuwsbronnen en er komen er steeds meer bij. RTVNoord, GIC, Dagblad vd Noorden, Regering.nl, Nu.nl en ga zo maar door. Hartstikke nuttig. Meestal dan.

Ik kon het namelijk niet laten om ook nu.nl/opmerkelijk aan te klikken. Sindsdien word ik op de hoogte gehouden van allerhande bizarre nieuwsitems. Echt goed voor mijn werkproductiviteit is het niet en nuttig al helemaal. Want naast de verbazing die me soms volledig in de ban heeft als ik weer een heel vreemd verhaal lees kan ik soms ook niet de neiging onderdrukken te googlen om meer info te krijgen over het fenomeen. Waarmee ik dus tijd kwijt ben en mijn hoofd vol heb met onzin…

Zo las ik vandaag over een Brit die, nadat hij overvallen was, zijn oor kwijt was. Afgesneden door de overvallers. Uren later werd het oor teruggevonden. Omdat de doktoren niet wisten hoe ze het gehoororgaan weer aan het hoofd van de man konden terugzetten, hebben ze het tijdelijk in de buik van de man vastgezet. Medisch gezien misschien een erg logische opslagplek voor loszittende oren, in mijn ogen erg bizar…

Zo zijn er meer berichten waarbij ik een wat broodje-aap-achtig gevoel krijg. Denk aan een kat uit China waar bij de geboorte niks mis mee leek, maar waar na een tijdje twee harige vleugels uit gingen groeien.

Of een zekere Robert, alias Spiderman, die een wolkenkrabber van 219 meter hoog beklom zonder enige zekering. Ongeveer tweehonderd mensen juichten hem toe vanaf de stoep. Ook onderweg werd hij aangemoedigd door de mensen die in de wolkenkrabber aan het werk waren. Deze zogeheten urban climber heeft meer dan tachtig gebouwen beklommen, waaronder het operagebouw in Sydney, de Eiffeltoren in Parijs en de Golden Gate Bridge in San Francisco.
Je zou maar vanachter je bureau naar buiten kijken en dan hangt daar ineens Robert…Ik zou me rotschrikken!

Vandaag las ik dat vrouwen in het Amerikaanse stadje Yakima maar snel naar de plaatselijke lingeriezaak moeten om al hun strings te vervangen door onderbroeken formaat tent en bij voorkeur vleeskleurig. De lokale overheid heeft namelijke een nieuwe regel ingevoerd die het mogelijk maakt om vrouwen met een zichtbare string op de bon te slingeren.
Hoe preuts kun je zijn….

Ik ga nu even lunchen. Mocht ik in mijn broodje een briefje van 500 euro tegenkomen, geraakt worden door een overvliegende flamingo of ineens veranderen in een groene alien met voelsprieten die reiken tot de Martinitoren, dan is dit deze middag nog na te lezen op www.nu.nl/opmerkelijk.