Tre bröder: Storebror, lillebror i vagnen och mellanbror. Längst till höger lekkamrat.

Varför blir man den man blir? Vår plats i syskonskaran har stor betydelse för hur vi kommer att bli, vem vi förälskar oss i, med vem vi kommer att leva lyckligt – eller olyckligt – vilken utbildning och vilket arbete vi får och hur vår levnadsbana formas. I boken Storasyster, lillebror eller andra platser i syskonskaran kartlägger den danske psykologen Oluf Martensen-Larsen femtontusen svenskars och danskars släktförhållanden. Vi kommer hela livet att alltid vara starkt präglade av vår familjebakgrund, om vi har enbart bröder eller bara systrar, om vi är äldst, yngst eller kommer i mitten, om vi är inklämda och har fått alltför liten tid och plats eller om vi är födda med flera års avstånd till yngre och äldre syskon. Oluf Martensen-Larsens forskning visar också hur våra liv påverkas av våra förfäders plats i syskonskaran. Det kallas för satellitöverföring. Med hjälp av speciella släktscheman kan man kartlägga sitt familjemönster och på så vis få en djupare och mer nyanserad förståelse för varför man blir den man blir.

Jag har två systrar. Om man får ett syskon inom 18 månader kallas det för att man är pseudo-tvillingar. Mina systrar och jag är födda inom tre år så kan man väl kalla oss pseudo-trillingar skulle jag tro. Jag är mellanflickan. Enligt Oluf Martensen är det dessa mellanflickor som är de som mest frekventerar analyssofforna och mest blir alkolister. Men jag är dessutom förstabarn eftersom min pappa inte är pappa åt min äldsta syster. Så jag fick allt ljus på mig de första viktiga åren. Enligt Oluf Martensen-Larsen består en idealfamilj av först en pojke, sen en flicka, sen en pojken och sist en flicka. Men det ska vara fyra år mellan varje unge. Så alla får sitt behov av kärlek och uppmärksamhet tillfredsställt.

Ian Wachmeister och jag har en sak gemensam: Vi hade båda svärföräldrar som hette Ebba och Olle. Ganska kul! På bilden från 1939 syns Ian med sin mamma Adrienne – “Nenne” kallad. Till vänster står Tom – tredje brodern i skaran. Se så kärleksfullt Adrienne tittar på sin då yngste son. Ian har fem bröder. Hans mamma Adrienne de Geer födde sex pojkar mellan åren 1921 – 1945. Bröderna i följd: Nils, Bengt, Tom, Ian, Georg och Sten. Det är nog mycket troligt att mamman satsade på att få en flicka. Hon födde barn under 24 års tid. Det gjorde min mormor nästan också – hon födde fyra barn – två flickor och två pojkar – under 21 år. Nåväl Ians mamma fick in sex flickor i familjen i alla fall genom svärdöttrarnas intåg. Ian har två söner och en flicka och de andra bröderna har också tre barn. Alla fick både pojkar och flickor. Ian beskriver fint i sin bok Rebellerna sin uppväxt. Hur mamman badade pojkarna och sjöng ramsor för dem. I hushållet fanns även tjänstefolk och Ian skriver att han på så sätt hade två mammor och två pappor.

Kan man säga att Ian blev inklämd som varande den fjärde sonen. Nej, det kan man inte. Han föddes 1932 och hade då tre äldre bröder. Ian fick vara lillebror i hela åtta år innan nästa son kom 1940. Man kan nog säga att Ian hade ett drömläge i placeringen vilket säkert gjorde honom till den glade gamäng och vågade person han visade sig bli. Boken Rebellerna som kan sägas vara hans memoarer beskriver ett rikt och roligt liv. Och än är det inte slut. I Rebellerna berättat han bl a att han ska lära sig dansa tango. Ian W bloggar och skriver inlägg som sätter nageln i ögat på vårt Politiskt Korrekta Sverige! Med all rätt eftersom Bengt Westerbergandan har visat sig vara synnerligen svårutrotad.

AB AB
…….

I dag backar alltså regeringen ännu en gång när det gäller sjukförsäkringen.

En ny reträtt i elfte timmen- tio dagar innan tusentals sjuka kastas ut från försäkringen.  Tio dagar innan det s.k. “sista steget i rehabkedjan” ska börja gälla. Fyra dagar före Jul…

I går, söndag, kunde vi i  Rapport få ett första smakprov på reträtten. Så här lät det;

“- Alla långtidssjukskrivna som en gång haft en inkomst kommer att få behålla samma ersättning som de har i dag, om de väljer att delta i arbetsförmedlingens introduktionsprogram. De beskedet ger nu moderaterna, och regerings beslut väntas i morgon.“

Så fortsatte  inslaget… Ordföranden i riksdagens arbetsmarknadsutskott, Hillevi Engström, uttalar sig så här;

“- De flesta kommer att få en liknande ersättning som de har i dag, så det finns inget skäl för de allra flesta att känna någon oro….för ska man jobba med att kunna bli frisk så måste man känna en trygghet i att kunna försörja sig….  “

Men, hur trygga tror ni att de som fortfarande är sjuka känner sig när de nu kastas ut från försäkringen – efter att i flera år ha behandlats som försökskaniner i en moderat experimentverkstad?

De remissinstanser som granskade det nya förslaget varnade även denna gång för kaos – till och med ett värre kaos än när första steget av “utsorteringskedjan” röstades igenom. Och nu ser vi ju hur bra det gick…

Så här ser det ut – denna gång, oavsett de nya förändringarna;

• De som redan arbetar och har sjukersättning eller sjukpenning på deltid, och inte klarar av att arbeta mer än i dag -  får  klara sig utan ersättning när de kastas ut från försäkringen – om de inte tar tjänstledigt för att kunna vara med på introduktionsprogrammet.

• Många som kastas ut från sjukförsäkringen får inte alls “högre eller samma ersättning”. Alla som haft tidsbegränsad ersättning, hel eller deltid, blir inte bara av med sin sjukersättning, de mister även sin eventuella tjänstepension.  Det kan röra sig om flera tusenlappar i mellanskillnad per månad för den som har en anställning i grunden.

• FK konstaterade nyligen att 16 000 av de som kastas ut från försäkringen riskerar att bli beroende av socialbidrag.

TCO granskade nyligen “Sista steget i Rehabkedjan“. Hur är det med rehabiliteringen? Vilka konsekvenser blir det för de som drabbas? Här är några fakta – inga av dessa förändras, trots det nya förslaget ;

• Av de 17 miljarder som nu sägs satsas på rehabilitering går NOLL kronor till medicinsk rehabilitering. Utbyggd företagshälsovård och den s.k. rehabiliteringsgarantin, som ska täcka upp för denna brist, finns ännu inte på plats.

• 72 procent av pengarna går till förflyttningar av förvaltningskostnader och ersättningar mellan de olika systemen och myndigheterna. 28 procent av pengarna ska gå till olika former av “insatser” som lönebidrag, arbetsmarknadsprogram, Samhall osv. Frågan är om detta kan räknas som “rehabilitering”?

• 78 procent av “satsningen” avser perioden 2011-2012, trots att 58 procent av de försäkrade blir av med sin ersättning redan nästa år.

• 600 personer på arbetsförmedlingen ska ta hand om de 54 000 som utförsäkras nästa år.

• Förslaget är ogenomtänkt och oklart, både för de enskilda och för myndigheterna. Många berörda riskerar bli helt försäkringslösa och ställas utan möjligheter att försörja sig själv.

• De utförsäkrade blir nu beroende av 2 myndigheter och en a-kassa för att få sin ersättning.

• Försäkringskassan har varnat för rättsosäkerhet och för att systemen inte är förberedda i tillräckligt hög grad. Detta kan leda till att människor står helt utan försörjning. Socialförsäkringsministern kalkylerar själv i en radiointervju (från 18 november) med att ett antal av de personer som berörs kommer att få söka försörjningsstöd i kommunerna.

Faktum kvarstår - sjuka kastas ut från försäkringen – inte på grund av att de är friska – men på grund av världens hårdaste regler för sjukersättning och på grund av bestämda tidsgränser.

Och vem bryr sig om de tusentals sjuka som trots allt blir av med sin försörjning och sin trygghet?  Människor kommer i kläm – så är det bara, som Reinfeldt sa… Kanske är det meningen att vi ska tänka – skiter väl vi i, det handlar bara om några tusen….

Med det snurret som tycks vara i sjukförsäkringen just nu så blir man inte längre förvånad över någonting.  Reträtter, nya luddiga och diagnosbaserade sjukregler och panikåtgärder. Allt kan numera hända i den moderata experimentverkstaden där sjuka och funktionshindrade används som försökskaniner.

Men kom ihåg, – “- känn ingen oro“

Mer Press; Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, Exp5, Exp6,  AB1, DN1, DN2, DN3,  SvD1, SvD2,
*

Till sist…

Läs om hur företag har satt i system att avskeda personal och sedan ta in samma personal från bemanningsföretag, eller hyra in personal från bemanningsföretag istället för att återanställa tidigare uppsagd personal. Ohly i AB, citat; “Enligt OECD har Sverige redan idag ett av de mest ”flexibla”, i betydelsen arbetsgivarvänliga, systemen när det gäller företags möjlighet att anlita bemanningsföretag.”

Mer; AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,

*

Läs Alliansfritt Sverige - 90 procent av svenskarna säger nej till större klyftor!

Bloggtips; Annarkia – söndagsfunderingar, Jasna Zubic – sjukförsäkringen,Eva Hillén Ahlström – mail till partiledningen, HBT-sossen – återkomsten, In your face – om SvD:s ledare, Jobboutveckladg – om verkligheten, Netrroots
*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, sjukförsäkring, moderaterna, välfärd, regeringen, arbete

intressant.se

För nästan ett år sedan lanserade regeringen ett sk krispaket för fordonsindustrin på 28 miljarder. Ett år senare kan vi konstatera att en hel del inte blev som det var tänkt. Nu lägger vi historien åt sidan och hoppas att man i samband med Saab´s respit kan åstadkomma ett nytt, bättre fordonspaket, där hoppas jag att handelskammaren kan stödja regeringen.  Inte enbart för Saab, men allt som kan göras i detta läge bör också göras. Det är även en åtgärd för AB Volvo, Volvo Personvagnar, Scania och alla underleverantörer där t ex teknikkonsulterna har drabbats hårt. Jag tror inte på bidrag och defenitivt inte på att staten skall äga bilfabriker, där har retoriken blivit fel!!! Här kommer några förslag som regeringen på kort tid kan göra:

1) Bilden av industrin. Uttala att fordonsindustrin är viktig som en högteknologisk bransch och att den kommer att vara viktig i framtiden  för Sverige. Att det är en bransch som står för stor andel av Sveriges export, vilket är bra för Sverige! Det är värt för unga att utbilda sig till yrken som har koppling till fordonsindustrin.

2) Forskning och utveckling. Antingen tar man 1 av Fouriertransforms 3 miljarder eller så tillsätter man nya medel för forskning och utveckling inom el- och elhybridfordon, medel kan gå till oberoende företag under t ex Innovatum eller Lindholmen Science Park. Detta för att de svenska tillverkarna ska ta fram bra modeller så snabbt som möjligt.

3) Fler miljöfordon. Incitament för att få ut fler miljöfordon på vägarna. Det skulle göra Sverige till en föregångare och det är viktigt med en stark hemmamarknad.

4) Säkerhetscentrum. Satsa medel via t ex Vägverket på ett säkerhetscentrum för fordonsindustrin. Sverige är ledande och kan behålla denna plats samtidigt som man utvecklar kompetensen.

5) Industripolitiskt råd. Tillsätta ett industripolitiskt råd för att kunna stämma av industripolitiska frågor och utveckla dem för framtiden.  

6) Förändra lånereglerna. De regler som var kopplade till det tidigare fordonspaketet avseende lån kan förändras så att de blir tillämpliga i verkligheten.

Vi skickar en skrivelse till Näringsdepartementet och Maud Olofsson och hoppas att de vill ta emot en utsträckt hand. Där vi vill hjälpa till så mycket vi kan. Historien är som bekant passerad! Nu måste alla parter hjälpas åt för en offensiv och positiv syn på framtiden! I januari vill jag skriva GRATTIS regeringen!

Skriv på för en höjning av a-kassan nu. Den senaste statistiken från SO, arbetslöshets-kassornas samorganisation, visar att majoriteten av alla arbetslösa är underförsäkrade. Av dem som arbetar heltid skulle endast en av tio få de utlovade 80 procenten av sin tidigare inkomst i ersättning vid arbetslöshet. Regeringen har ansvaret. Snart har ingen löntagare 80 procents ersättning vid arbetslöshet. Ersättningstaket måste höjas och det måste bli enklare att kvalificera sig till försäkringen. Avgiften till försäkringen ska delas solidariskt. Det är orättvist att en byggnadsarbetare tvingas betala 450 kronor i månaden i avgift till a-kassan när en byggnadsingenjör vid samma företag bara betalar 90 kronor.

Socialbidragen ökar kraftigt….stora svarta rubriker i dag….

Vad är förklaringen? Är det bara en naturlig följd av den ekonomiska krisen?

Rapporterna om ökade socialbidragskostnader har haglat in från kommunerna under det senaste året. Till och med regeringen själv räknar kallt med att socialbidragen ökar med 50 procent fram till 2012 (vi har snart nått halvvägs). Inte så konstigt – de har själva bäddat för situationen.

För, samtidigt som socialbidragen ökar kraftigt minskar utgifterna för sjukförsäkringen och utgifterna för a-kassan är långt mindre än de borde vara – med tanke på den höga arbetslösheten.

Enligt kommunerna finns det två orsaker som ökar pressen på socialkontoren (förutom finanskrisen TV4);

• Förändringarna i sjukförsäkringen (svarar 84,4 % av kommunerna)

• Fler arbetslösa har inte rätt till a-kassa (svarar 75,8 % av kommunerna)

Så här säger en av de som jobbar ute i kommunerna. DN, maj 2009 – Det blir väldigt tydligt hur klyftorna växer;

Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör att socialkontoren får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag. En sådan grupp är ensamstående mellan 40 och 59 år som mist sin sjukersättning från Försäkringskassan.

– Många av dem är inte alls redo att söka jobb. Socialbidraget blir som någon sorts sjukersättning fast från oss i stället, säger Anna Danielsson, chef för individ- och familjeomsorgen i Sandviken.

Men även kommunerna blir allt mer restriktiva med att ge socialhjälp när kostnaderna ökar kraftigt. Den allra sista utposten för sjuka och arbetslösa har  blivit att vända sig till kyrkan eller andra välgörenhetsorganisationer.

Citat Kyrkans Tidning (via Martin Moberg);

Man ser en ”smygande ökning” av hjälpsökande till kyrkan men framför allt att utsatta grupper får svårare att få hjälp av samhället. – Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen, säger Lena Ljungström, diakon.

(…)

Det är många arbetslösa, också yngre personer, som numera söker sig till församlingen för att få mat och stöd. En annan grupp är sjukskrivna som förklarats friska av läkare men som inte är förmögna att söka ett arbete och är psykiskt sköra. – Vi kan hjälpa till med matkassar, sedan handlar det mycket om att stötta människor i kontakten med myndigheter, hjälpa till att överklaga ett avslag från socialtjänsten till exempel.

(….)

Hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram.

Regeringen har med sin medvetna politik skapat det samhälle vi nu ser växa fram. Det är hårt, kallt och inhumant – där sjuka och arbetslösa inte längre räknas in som fullvärdiga medborgare. Det som alliansens företrädare ständigt hävdar – att sjuka och arbetslösa går på “bidrag” – har nu blivit en realitet för allt fler….

Socialbidrag och nådegåvor ersätter socialförsäkringarna i alliansens Sverige.

*

Läs om de Rödgrönas alternativ!

Rödgrön.se – En dörr in

*

Press; SvD1, Sydsvenskan, SvT, NSD- A-kassan var inte problemet,

Bloggat; Högbergs tankar, Martin Moberg, Esbati, In your face, Jobboutvecklingsg., Peter Andersson, Utredarna, Lasses blogg

Mer progressiva bloggar – Netroots

*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialbidrag, välfärd, regeringen, a-kassan, orättvisor

intressant.se

Två framtidsmän, Stefan och Tomas

Under eftermiddagen var det ett vindkratseminarium i Trollhättan, där Innovatum samlat ca 100 personer. Vi kunde lyssna till Tomas Linnard, vd på Rabbalshede Kraft som avslöjade att ett vindkraftverk genererar en vinst på ca 800 000 kr/år, samt att man under 14 dagar gör en nyemission för att få in ytterliagare 120 milj kr. Börsen väntar därefter och prospekten gick åt som smör i solsken. Stefan Mattsson är styrelseordförande och majoritetsägare i Mattssongruppen. Ett verkstadsföretag som har satsat på tillverkning av vindkraftverk. Både större verk på licens och sk gårdsverk. Bra att de startat upp, Västsverige behöver en “kritisk massa” så att vi kan få ett vindkraftkluster att bygga framtiden på.

Tyvärr kan jag konstatera att attityden från t ex Vattenfallsanställda fortfarande är negativ. Hoppas att det inte påverkar hela företaget, för då kommer det bli tungt.

Idag rapporterar Dagens Nyheter om en intressant rapport som Skolverket kommer att släppa kring betygssättningen av gymnasieeleverna. Skolverket har studerat 469 klasser runt om i landet och tittat på både kommunala och fristående skolor. I det avseendet konstateras inga större skillander. Däremot kan det skilja sig i samma kommun väldigt mycket. Skolverket konstaterar att det beror på läraren och att det för eleven blir som ett lotterti. Detta är förstås inte acceptabelt efters0m ett sådant system inte är rättsäkert. Därför tycker jag att man ska införa rätten att överprvöva sitt betyg men också att lärarna arbetar mer i team och använder second-opinion-modellen där en kollega får titta på underlaget och ge sin syn på vilket betyg en elev ska få om man ser till de kursplaner som finns för skolan. Det är viktigt att Skolverket uppmärksammar gymnasieskolans betygssättning också, allt för mycket fokus har varit på grundskolan. Delvis kan jag förstå detta eftersom det är skolplikt och att det är viktigt att mäta betygen i grundskolan. Samtidigt har det varit väldigt lätt att komma in på gymnasieskolan och på vissa håll och kanter väldigt lätt att lämna gymnasieskolan. Men eleverna har då inte alltid med sig ett slutbetyg och därmed en godkänd gymnasieutbildning, eller så har de fått snälla betyg även på gymnasienivå och får istället svårt att hänga med på universitetsnivå. Svensk gymnasieskola har problem och har haft det i många år. Regeringen måste vidta kraftfulla åtgärder för att lärare ska fortbilda sig hela tiden, inte endast när man går lärarutbildningen. Lärarutbildningen måste reformeras och statens Skolinspektion måste få tuffare uppdrag och tätare uppdrag. Skolans resultat och inehåll i betygen är avgörande för eleverna men också för deras framtida utsikter och påverkar arbetsmarknaden också. Ser fram emot att läsa hela rapporten.

Ikraftträdandet av FRA-lagen på tisdag kan sägas utgöra kulmen på den mörkblåa alliansregeringens innovativa språkanvändning. Arbetslinjen betyder massarbetslöshetslinjen, den förda företagarpolitiken leder till masskonkurser och politiken beträffande integritetsfrågor inskränker sig till hur man snabbast möjligt skall kunna avskaffa allt privatliv utan att förlora regeringsmakten.

Nu uppmanas alla bloggare som vill värna om brevhemligheten att publicera följande text på sina bloggar, och eftersom jag gärna vill värna allt som står i vår svenska grundlag, så sällar jag mig till kören:

“Från och med den första december 2009 är Sverige en övervakad nation – det är då som FRA får tillgång till en stor del av vår Internet- och mobiltrafik.

Detta kommer att få ett antal konsekvenser. De mest påtagliga är att flera grundläggande rättigheter i praktiken kommer att sättas ur spel. En självklarhet som brevhemligheten kommer efter den första december 2009 inte att existera på internet. Även andra grundlagsskyddade rättigheter som källskyddet är starkt hotat. Många organisationer har skarpt protesterat mot FRA-lagen, däribland Journalistförbundet och Advokatsamfundet. En majoritet av det svenska folket är emot FRA:s avlyssning.

Flera juridiska experter uttrycker dessutom stor tveksamhet till om FRA-lagen är förenlig med Europakonventionen, d.v.s. den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Sverige har förbundit sig att följa den konventionen och rimligtvis bör lagen alltså prövas i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Telia ansvarar idag för en majoritet av den trafik som FRA kommer att vilja avlyssna. Därför uppmanar vi Telia: Ta FRA-lagen till domstol.”

Se även tidigare bloggposter:  FRA – Massövervakning “stärker” inte “integritetsskyddet” utan avskaffar brevhemligheten,  FRA-ttinivännerna har segrat – sekretessbelagd massbevakning, Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning,  Den “legala nihilismen” och gasledningarna, An Action Service for an Action Man, Desinformation från Svenskt Näringsliv

Se även: Alliansupproret – Telia! Ta FRA-lagen till domstol!,   HAX,   Christian Engström,   Frippes lilla värld,   Den Nya Medborgarrättsrörelsen,   Jens O blogg,   Bloggsam,   Piratpartisten,   Signerat Kjellberg,  webhackande.se,  Den digitala parkbänken,   Bloggvärldsbloggen,   Argast nu,   Liberal och långsint,   Humblebee.net,   pepstraktelser,  osmidigt,   Solid block of ise,   PERSONLIG UTVECKLING?,   Enligt Min Humla III,   Bandhunden skäller,  projO’s,   Farmorgun i Norrtälje,   Mattias Bjärnemalm,   Calandrellas blogg,   Olofs blogg,   Beelzebjörn,   Röd Libertarian,   Mattias Andersson,   Deepedition,   xor,   Copy me happy,   opassande1,   annarkia,   Texplorer,   Oscar Fredriksson (c),    Texplorer2,   MinaModerataKarameller,

Nu stiger spänningen igen. Jöran Hägglund är nu på väg till Detroit för att kanske blidka GM. Men är inte det ett jobb för Saabs ledning. Hur i helskotta har nu detta hamnat på regeringens bord? Man bara undrar?

Egentligen blir man inte klok på det här. Varför rädda en bil som ingen vill köpa. Saabs försäljning har de senasrte 15 åren rasat ner i en djup avgrund. Ändamålet är förstås att rädda jobben, men man kan ju inte tänka så heller, så det är nog färdigkört för Saab det är vad jag tror.

Peter Wolodarski kommenterar statsminister Fredrik Reinfeldts insats i fredagens telefonväkteri så här (DN);

Varenda fråga, oavsett om den var vänligt eller hårt ställd, besvarades med samma lugna, korrekta och formalistiska tonfall. Röstläget var konstant, gränsande till det terapeutiska.

Samme Fredrik beskrev en gång Svenska folket så här (1993, Det sovande folket);

Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd.

Kanske är det så att “terapeuten” Fredrik nu försöker bota sitt “mentalt handikappade folk” på sitt eget sätt – sparka på de som redan ligger, och skrota den generella välfärden.

En chockterapi som heter duga.

Efter 4 år med Reinfeldts nyliberala terapi lär de flesta vara botade. Vi tror inte längre att “politiker” kan skapa och garantera välfärd – i alla fall inte moderata politiker….

Det sägs att Fredrik har ambitioner att bli en “folkhemmets” landsfader. Men den ursprungliga folkhemstanken, signerad Per Albin Hansson, hade inte många likheter med det samhälle Fredrik nu går i spetsen för att skapa.

Så här beskrev Per Albin sitt “folkhem”;

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.

Hur långt ligger inte denna beskrivning ifrån det “folkhem” som terapeuten Fredrik nu skapar.  Ett “folkhem” där sjuka, funktionshindrade och arbetslösa får betala skattesänkningar för de rika och friska. Ett samhälle där “vi” ställs mot “dom” och där klyftan mellan fattig och rik ökar. Ja,”omtanke och hjälpsamhet” har blivit sådant som de rikaste numera bara vill ägna sig åt när det är avdragsgillt.

Som väl alla vet hade “terapeuten” Fredrik sin gamla hemvist i Täby kommun. Men vad blev det av Täby när Fredrik vandrade vidare till större uppdrag?

Jo, så här ser det ut  på anslagstavlorna runt om i Reinfeldtarnas Täby just nu….

Kanske krävs det ett moderat envälde (som i Täby) för att återuppväcka det gamla socialliberala Folkpartiets grundvärderingar.

En följdfråga blir – vad krävs det för att väcka Socialdemokratin? Vad krävs det för att detta parti ska våga stå upp för sina grundvärderingar – solidaritet, rättvisa och jämlikhet – och våga säga det högt?

I går besökte jag Socialistiskt Forum på ABF i Stockholm. Där kunde man ta del av flera intressanta diskussioner. Mycket kretsade kring de utmaningar miljö- och klimat-problemen har skapat.  Är ständigt ökad tillväxt och konsumtion den enda lösningen på alla problem? Vilket samhälle vill vi leva i? Är prylar och rikedom viktigast – eller vill vi ha ett lugnare tempo, mer tid för varandra och finns det sådant som betyder mer än den ekonomiska tillväxten?

Mycket handlade också om det rödgröna samarbetet, och om socialdemokratin och vänsterns framtid och vägval….. en ständigt pågående diskussion…..

*

P.S. Läs även DN:s kritik av Vårdnadsbidraget – inte mycket att tillägga…

Bra Bloggar; Jonas Sjöstedt ,  Eva-Lenas blogg , Alliansfritt Sverige, Peters blogg , Nemokrati, Annarkia

Fler progressiva bloggar – Netroots

Mer press; DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, AB3,

*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, fredrik reinfeldt, ekonomi, klimat, de rödgröna, folkpartiet, samhälle

Trots att “Svenskt Näringsliv” nu beställer fram en ny marionettregering för nästa mandatperiod, så innebär inte det att det skulle vara något positivt för svenskt företagande.

För hur har det egentligen gått efter 3 års marionettregeringsinnehav? Hur många nya jobb har skapats? Och hur väl mår den svenska företagsamheten, efter miljarder i räddningspaket till banker som ändå inte förmår tillhandahålla den långivning som små och medelstora företag i Sverige oundgängligen behöver?

Vi kan ju börja med att titta på företagskonkurserna – och då läser jag innantill - från “UC – ledande leverantör av aktuell svensk konkursstatistik“:

“Företagskonkurserna ökade med hela 51 procent det första kvartalet. I mars uppgick ökningen till enorma 85 procent jämfört med samma månad 2008. Värst utsatt är handeln i storstadsregionerna. Takten i den konkursexplosion vi nu upplever för tankarna tillbaka till krisen i början av 90-talet.[...]

Vidare sägs:

“– Ökningen i mars på 85 procent är dramatisk men man ska beakta att jämförelsemånaden från förra året motsvarade en bottennotering för svenska företagskonkurser i modern tid. Bakom siffrorna döljer sig framför allt många konkurser i detaljhandeln, men inom alla branscher och regioner får nu företagare allt svårare att få verksamheten att gå ihop i takt med den sjunkande efterfrågan, säger UC:s marknadschef Roland Sigbladh.”

Vi kan ju sedan fortsätta och titta på vad företagen själva gett för betyg till den sittande alliansens mörkblåa ekonomiska politik. Från att 68 % av företagsledarna hade förtroende för regeringen i nov 2006, så hade detta ändrats till att de flesta av dem blivit missnöjda med regeringens företagarpolitik i juli 2008, särskilt i de frågor som företagare uppger som viktigast för dem – däribland inte minst frågan om regelförenkling. Då uppgav färre än 600 företagsledare att de hade förtroende för regeringens företagarpolitik, enligt en undersökning från branschorganisationen Företagarna. 17 procent svarade att de inte alls hade förtroende för den förda politiken, drygt 40 procent var tveksamma. Samtidigt uppgavs att förtroendet för Socialdemokraterna ökat.

Ja, år 2008 var det med andra ord ”knappt godkänt” och det lär knappast ha höjts med tanke på att konkurserna stått än värre som spön i backen sen dess. Inte minst på grund av den sociala utslagningspolitikens förödande effekt på konsumtionen.

I artikeln “Konkursvåg över IT-branschen” säger vidare tidningen IDG  den 6 nov 2009, att det av kreditföretaget UC:s senaste statistik framgår att

“Antalet företagskonkurser har under året ökat med 33 procent jämfört med fjolåret. När det gäller sektorn Information och kommunikation, som huvudsakligen utgörs av it-bolag, så är siffran ännu högre. Här har antalet konkurser ökat med 53 procent.”

Från större företag är kritiken också omfattande.

Och med tanke på att alliansens ekonomiska politik grundas på religiös vidskepelse från tidigt 1700-tal så är det ju kanske inte så konstigt. Att den religiösa vidskepelsen dessutom utgörs av protestantisk fundamentalism av sällsynt osympatiskt slag gör ju inte saken bättre direkt, särskilt inte för samhällets mest utsatta.

För även om den “osynliga handens” politik enligt Anders Borg bäst utformas så som Adam Smith – “the ardent presbyterian” – såg det,  i enlighet med principen om “laissez-faire” och läran om dubbel predestination; dvs att man liknöjt låter samhällets utsatta sjunka till botten utan att sträcka ut en hjälpande hand, så är det för den skull inte säkert att högre makter håller med om att det är så det är tänkt att mänsklig gemenskap ska fungera.

Se tidigare bloggposter: Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Vår Gud är oss en väldig Borg, Vi måste avreglera Avregleringen, Den “legala nihilismen” och gasledningarna

Läs: SVD – “Låga betyg för oppositionen“,  DN -”Näringslivet ser rödgrön fara”,   Expressen,   In Your Face – Skillnaden mellan näringslivet och SN,   Peter Andersson – med rätt att tycka,   SVD,    DN,   AB,   SVD3,   DN – MP kan få nyckelposition i ett kaotiskt läge efter valet,  SVD4,   SVD5,   Expressen2,   DN4,    SVD6,    SVD7,

Regeringen nya reglemente för sjukförsäkringen, där ersättningen ska baseras på historisk inkomst istället för förväntad kommer att slå hårt mot flera grupper:

• De som är nya på arbetsmarknaden. Unga, långtidsarbetslösa som har lyckats kravla sig tillbaka och invandrare som har fått sitt första jobb i Sverige
• De som har gått från heltid till deltid.
• De som blivit befordrade eller hittat nytt jobb med bättre lön.

De som drabbas är alltså de som agerar precis som regeringen säger sig vilja. De börjar jobba, går upp i tid eller rör sig på arbetsmarknaden i syfte att förbättra sin situation.

Vem sa arbetslinje?

En annan intresant konsekvens är att sjuknärvaron med all sannolikhet kommer att öka. Enligt en studie av Arbets- och Miljömedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, verket ökar sjuknärvaron sannolikheten att drabbas av långtidssjukskrivning senare i livet.

Vem sa minskat ohälsotal?

Regeringen lyckas alltså skapa ett förslag som motverkar deras egen arbetslinje, deras egen politik för att minska det sk ohälsotalet samtidigt som det diskriminerar unga och invandrare. Grattis!

NetRoots   Svensson   Scaber Nestor    Krantz

Det är inte så ofta jag gillar DN:s ledare men det händer. En av de få gångerna som DN har fått min beundran, utöver mitt höga förtroende för deras seriositet i journalistik: en egenskap som Aftonbladet behöver mycket mer av, är dagens ledare under rubriken: “3 x fel resultat“. Ledaren handlar om vårdnadsbidraget som var en av kristdemokraternas profilfrågor och som med dem i regeringsställning blev verklighet, dock inte i så många kommuner och i den höga takt som Göran Hägglund hade föreställt sig om verklighetens folk.

Min hemkommun är dock en av de kommuner där vårdnadsbidraget haft störst inverkan på förskolans ekonomi. vi hr tvingats skära ned på förskolan och skolan för att ha råd med vårdnadsbidraget vars resultat är enbart negativt. Sedan vårdnadsbidragets införande i januari till april hade 189 av 210 ansökningar om vårdnadsbidrag bejakats av koalitionen borgerliga partier+ miljöpartiet. 85% av ansökningarna gjordes av kvinnor. Lennart Bondesson är mycket glad över det och tycker att oppositionens(S+V) kritik mot vårdnadsbidraget är beklaglig. Det som gör honom glad är att 20 barn lämnar sina förskoleplatser till förfogande samtidigt som ett 50-tal som har stått i kö lämnar kön för att stanna hemma. Han går dock inte på djupet för att analysera vilka som får bidraget och vad det kommer att ha för effekt på samhället i stort.

Det är, som DN-ledaren beskriver, främst kvinnor med utländsk bakgrund som hr dålig anknytning till arbetsmarknaden som ansöker om vårdnadsbidraget. Precis som att det är Rinkeby-Kista som har flest beviljade vårdnadsbidragstagare är tendensen enkel är att spåra och finna ett resultat som tyder på att det är just de som behöver komma ut mer och förankra sig mer på arbetsmarknaden som nu får skäl att stanna hemma ett par år till. Det innebär att de mammor som har svårt med språket och kommunikationen utanför hemmet blir riktiga hemmafruar nu när de dessutom får bidrag för att vara med sina/sitt barn hemma. Det leder till att både mamman och barnet/barnen isoleras från de möjligheter till att få hävda sig och integreras i samhället, som finns utanför hemmet och på förskolorna. Mammorna som har svagade språkkunskaper får svårt att lära sig svenska då ingen behöver det när man är hemma och har en familj som kan modersmålet. På samma sätt går barnet/barnen miste om att lära sig det svenska språket i den ålder då barn har lättast att lära sig ett nyss språk, även den pedagogiska delen av förskolan hålls de barnen omedvetna om. Detta skäl, integrationsproblematiken, är ett stort skäl för att vårdnadsbidraget bör avskaffas. Men det finns flera skäl.

Ett annat viktigt skäl är ju det som gör den borgerliga regeringens politik lite paradoxal. En koalition som sitter vid makten efter en valseger med talan om arbetslinjen och arbetet som viktigast har infört ett bidrag som gör att folk uppmuntras att lämna sina jobb för att istället stanna hemma. Inte nog med att begreppet bidrag är ett av de mest ogillade begreppen på högerkanten är det ett riktigt dåligt sådant som nu försvaras av de själva. Många vårdnadsbidragstagare, som utgörs i huvudsak av kvinnor, behöver komma ut mer och jobba för att skaffa sig starkare ställning, inte bara i samhället utan även hemma med undvikande av ekonomiskt beroendeskap. Vårdnadsbidraget är ett stort hinder mot det. Hindret emot arbetslinjen är det andra starka skälet för att vårdnadsbidraget ska avskaffas.

Det största skälet är dock det som de konservativa som kristdemokraterna är fullt medvetna om men vågar inte yttra tydligt. Liberalerna har samtidigt svårt att se de så tydliga problematiken då det inte finns något i deras ideologi som säger att vissa människor diskrimineras inte bara pga sin egen person utan även grupptillhörighet. Att vårdnadsbidraget är jämställdhetsfientligt är det få som tvekar om. Lennart Bondesson vill i sitt inlägg yttra glädje i att “hela” 15% av de beviljade har varit män, men han nämner inte att de resterande 85 procenterna har varit det motsatta könet, dvs kvinnor.  Det är inte svårt att räkna ut ekvationen och komma till slutsatsen att det ekonomiskt sätt är mycket mer sannolikt att mamman och inte pappan i hemmet tar vårdnadsbidrag. De kvinnodominerade yrkena värderas tyvärr lägre än de mansdominerade och det betyder att det blir i de flesta fall mer kostnadseffektivt om kvinnan stannar hemma än mannen. Det leder då till att den jämställdsvision Sverige har präglats av nu är på väg tillbaka till den mörka konservativa tiden då kvinnans liv i stort sett var beroende av mannen då kvinnan var hemmafru och mannen genom sin inkomst från förvärvsarbete gjorde kvinnan beroende.

Alla dessa skäl borde vara mycket mer än tillräckliga för att vårdnadsbidraget ska avskaffas. Egentligen räcker, som DN-ledaren säger, vart och ett av skälen ovan.

Fingret i luften heter den politik som socialdemokraterna tror ska rädda de usla opinionssiffrorna. Mona Sahlin noterar att högervinden är stark och missar därför helt vänstervinden som är på uppsegling.

Tydligen har hon även missat att läsa tidningen de senaste dagarna. Maud Olofssons opinionssiffror har ju knappast rasat på grund av vänstervridning inom centerns mest centraliserande citykommitté. Den slags (M)ittenpolitik vrider istället politiken ytterligare ett snäpp åt höger och snart går det inte att komma längre, om man inte ska riskera krocka med SD.

Det verkar som Mona förväxlar S’, FP:s & C:s målgrupper –  ur vilka tänkbara väljare kan hämtas - med SD:s; oroväckande, minst sagt. Vilka politiska krafter är det egentligen hon vill fria till, med detta sällsynt illa genomtänkta utspel i valrörelseupptakten? Sitter socialdemokraternas upphandlade mediastrateger i ett ljudisolerat rum dit ingen information från omvärlden når fram hur högljudd och alarmerande den än är.

Så här i vinterns gruvhål kan det kännas som det kompakta mörkret kongenialt illustrerar vad som händer i politiken. Istället för att blicka mot framtiden med ljusnande blick stirrar man in i ett svart hål, som uppslukar nuet med hypnotiskt magnetisk dragningskraft från ett europeiskt diktatoriskt historiskt förflutet.

Den hurtfriska naiviteten hos de styrande i Europas ledarskikt bortser från vad krig, tortyr och folkmord kan göra med en kontinent och vilka spår som det därför sätter långt in i nuet. SD:s framgångar i opinionen är ett levande och brännande aktuellt exempel på detta. Så även den övriga extremhögerns frammarsch i Europa.

Sämsta sättet att hantera situationen är således att hänsynstagande spela den i händerna genom ytterligare högervridning av politiken. Istället behövs motkraft från vänster. Om möjligt ännu sämre var steget att ratificera Lissabonfördraget så att den demokratiska kontrollen över den verkställande makten går förlorad. Lissabonfördraget ger farligt fria händer för de styrande över 500 miljoner européer försänkta i djup ekonomisk kris med en massarbetslöshet som är i växande.

Läs: Jonas Sjöstedt – Dansk vänstervind,   Cecilia Malmström – “Viktiga diskussioner om EU:s framtida utrikespolitik“, European Civil Liberties Network – Oppose the “Stockholm programme“

Se tidigare bloggpost: Ett segertåg ut ur riksdagen,   Vår Gud är oss en väldig Borg,   Den “legala nihilismen” och gasledningarna,  Vintergata,

Se även: Wall Street Journal – French Unemployed Rose 2 % in October,   British Unemployment to continue rising – Chancellor Darling,   Timesonline,

Läs: SVD – Sahlin varnar för politiskt kaos,  DN – Sahlin öppnar för styre med C och FP,   Expressen – Mona Sahlin kan tänka sig regera med C och FP,  AB – Styr hellre över blockgränsen än låter SD bli vågmästare,   DN – Rekordstort stöd för Sverigedemokraterna,  P J Anders Linder,   Peter Andersson – med rätt att tycka,  Mina moderata karameller,  GP – Sahlin varnar för politiskt kaos,  SVD – Mona Sahlin siktar mot stjärnorna men har svårt att lyfta,  SVT – Sahlin kan regera med C och FP,  AB2,   SVD3,   Expressen2,  AB3,   SVD4,    jj.n,    Holmqwist,     Spikharry’s Blog,     Andrea Doria,    annarkia,   Mitt i steget,    Kommunisternas blogg,   Jonas Sjöstedt,    gameover,   Elin Frid,    Germunds blogg,   Maria Ferm,   Robert Noord,    Kent Persson (m) blogg, Claes Krantz,   Kommunisternas blogg,   Olssons blogg,    Blocken blockerar,   Svensson,

Regeringen Reinfeldt har gjort det dyrare att vara med i facket och samtidigt kraftigt försämrat situationen för de som är arbetslösa. Signalerna från högerregeringen är glasklara – fackets makt ska minska! Samtidigt ser vi följderna av det:

Personalen i klädbutiken Urban Outfitters på Biblioteksgatan i Stockholm ville organisera sig fackligt och få ett kollektivavtal. De ville ha tjänstepension, försäkringar och ob-tillägg när de jobbade kvällar och helger.

Men företaget var inte lika intresserat.

Nu gör de sig av med alla sina 38 anställda. Företaget ska inte ha egen personal och de som vill jobba kvar i butiken anställs av bemanningsföretaget Academic Works istället.

Det är Sverige år 2009. Man skulle kunna tro att det var början på 1900-talet. Arbetarrörelsen behövs, både den politiska och den fackliga grenen.

Om en dryg månad blir dessutom många sjuka av med sin rätt till sjukpenning och söker upp kommunerna för att söka socialbidrag. Jag längtar till valet 2010!

Gå med i facebookgruppen Skämmes Urban Outfitters för löpande information.

En stor del av alla de 54 000 personer som under nästa år beräknas kastas ut från sjukförsäkringen jobbar redan i dag deltid (25, 50 eller 75 procent), och har någon form av sjukersättning (sjukpenning,  tidsbegränsad sjukersättning) på resten av tiden. De har genom rehabilitering, arbetsträning och anpassning av arbetet lyckats komma tillbaka till arbetslivet.

Kort sagt  – de arbetar redan i dag, trots sin ohälsa, precis så mycket de kan.

Ekot tar i dag upp hur situationen ser ut för den grupp som både jobbar och har sjukpenning. De tvingas nu antingen försöka ta tjänstledigt (om det går?)  från sitt ordinarie jobb på deltid för att gå arbetsförmedlingens “introduktionskurs” – eller så blir de helt utan ersättning.  Att både arbeta och gå på “introduktionskursen” är för de flesta inte ett realistiskt alternativ – de är helt enkelt för sjuka.

Problemet är stort även bland de som under den närmaste åren kastas ut från den tidsbegränsade sjukersättningen. De står inför precis samma val som de med sjukpenning gör. Skillnaden är att de flesta av dessa inte har någon chans att komma tillbaks till sjukersättningen igen – de får (om de inte klarar av att arbeta heltid) klara sig på sin deltidslön.

Gunnar Axén (m) talar upprepade gånger om att “- vi bryter nu långa passiva sjukskrivningar“, när han ställs till svars i ekots intervju. Han har inget annat svar. Likt en envis drucken papegoja upprepar han propagandan -  utan att vare sig lyssna eller förstå – helt utan verklighetsförankring.

Att arbeta så mycket man kan – trots svåra smärttillstånd, och annan ohälsa – kallar alltså Gunnar Axén för “passivitet” !?

Försäkringskassans nationella samordnare Cecilia Undin konstaterar

“- Så är reglerna just nu. Så konstigt blir det för väldigt många… “

Resultatet av dessa krångliga och omänskliga regler, som inte alls tar någon hänsyn till enskilda individers situation, blir sannolikt att en stor del av de som drabbas försöker att klara sig på sin deltidslön. De får betydligt mindre pengar att leva på, och för de som kanske aldrig mer klarar ett heltidsjobb – blir fattigdomen inte bara kortvarig – utan livslång då även pensionen påverkas. Det kan för många handla om 100 000-tals kronor om året i förlorad inkomst.

I riksdagens “öppna” utfrågning talade regeringens företrädare om att detta var en “jämställdhetsreform” eftersom en majoritet av de sjukskrivna (alt. de med sjukersättning) är kvinnor. Men att göra kvinnor med ohälsa fattigare och tvinga dem att leva på anhöriga, föräldrar, sina män eller till och med sina ex.  är knappast någon “jämställdhetsreform” – det är tvärtom ett långt kliv bort från all form modern jämställdhetspolitik.

Att regeringen kallar detta för en “jämställdhetsreform” är ett gigantiskt hån!

Länkar; DN, SvD,  Ekot – Sjuka tvingas till abetsförmedlingen

Bloggat; Veronica Palm, Reclaim, Äntligen måndag, Alliansfritt Sverige, Livsresan, Albin Selin, Peter Andersson

*

Till sist…

Att ljuga rakt upp och ned i media – utan att ställas till svars -  är tydligen ett privilegium som statsminister Fredrik Reinfeldt och andra regeringsmedlemmar åtnjuter. När han i Rapport talar om att ” - S vill använda vården och skolans pengar till att äga förlusttyngda bilföretag” ställer ingen någon motfråga – trots att det är en lögn.

Ingen, inte ens Lars Ohly, av de rödgröna partiledarna har talat om att ta över ägandet av SAAB. Det enda de har sagt är att det hade behövts en mycket mer aktiv politik på området – vilket de knappast är ensamma om…. speciellt inte som det kan handla om uppemot 15 000 jobb!

Press, politik, ekonomi; DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, AB1, AB2,

Progressiva bloggar – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, moderaterna, regeringen, saab, sjukförsäkringen, välfärd, försäkringskassan

intressant.se

Började dagen med ett möte i vårt infrastrukturråd. Det består av 9 personer med intresse och kunskaper inom infrastrukturområdet. Vi konstaterade att det är en intensiv höst med flera planer och utredningar som skall vara klara. Extra spännande är det att se hur det går med sammanslagningen av Banverket och Vägverket. Vi diskuterade även framtidsfrågor för Västsverige, där vi bl a konstaterade att ITS är ett spännande område där det måste hända något. Västsverige har kompetensen och stort kunnande bland flera företag i regionen.

Vi hade även ett möte med de västsvenska personer som sitter i olika statliga bolag och myndighetsstyrelser. De har en stor erfarenhet och gav oss råd om hur vi ska gå vidare med våra aktiviteter för att få fler västsvenskar i offentliga styrelser. En av de viktigaste signalerna var att vi måste förändra bilden av västsvensken, som idag är antingen en gnällig eller “en go gubbe”. Vi måste även vidga vårt nätverk utanför Västsverige.

Avslutade veckan med att ha ett möte om hur vi ska komma igång med vindkrafttillverkning i regionen. Vi har avslutat vår första utredning och slutsatsen är att starta upp i liten skala inom ett efterfrågat område, t ex genom att starta tillverkning av torn och vingar. Två delar på ett vindkraftverk som inte är lämpliga att transportera längre sträckor. Vi beslutade att ha ett möte med berörda personer innan jul.

Ledarsidan på DN uppmärksammar idag vårt seminarium från igår med den iranska människorättsförsvararen Parvin Ardalan och vår styrelseledamot Arne Ruth (läs inlägget här). Parvin berättade bland annat att iranska människorättsorganisationer är noga med att inte ta emot pengar i stöd från västerländska organisationer, vilket också DN skriver om i nyss nämnda artikel. Anledningen till beslutet är den risk de utsätter sig för, dels i form av straffrättsliga åtgärder dels ur trovärdighetssynpunkt – ingen ska kunna ifrågasätta deras arbete på grundval av att de mottar utländsk finansiering.

Argumenten är lätta att ta till sig men väcker ändå frågor. Skälen kan nämligen göras gällande i de allra flesta repressiva och auktoritära stater, länder vars människorättsförsvarare normalt inte ser något problem i att (i det dolda) ta emot stöd för att hålla verksamheten igång. Vad är det som skiljer dessa och de iranska människorättsförsvararna åt? En förklaring kan förstås vara det aggressiva hat mot Väst i allmänhet och USA i synnerhet som den iranska regimen under lång tid piskat upp. En annan, som jag tror mer på, är ett förmodat behov av och vilja hos de demokratiska krafterna att visa sin självständighet från de västerländska politiska krafter som mycket handgripligt intrigerat i Iran under decennier. Förändringen i Iran, för den kommer, ska födas och drivas fram av de själva och inte av någon annan. Det kan jag i högsta grad sympatisera med. Däremot tycker jag att de gör det onödigt svårt för sig. Det är trots allt skillnad på låt oss säga svenskt bistånd och ekonomiskt stöd från t ex amerikanska organisationer. Dessutom tror jag att den bristande uppmärksamheten för situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran och i synnerhet den fruktansvärda situationen för iranska kvinnor hänger samman med det faktum att västerländska organisationer inte kan bidra till demokratiutvecklingen i landet på samma sätt de är vana vid från arbete i andra länder.

Det här skulle man kunna ha ett heldagsseminarium om men en negativ faktor i det här sammanhanget är exempelvis den i många andra avseenden positiva jakten på resultat i biståndet. I ett land som Iran går det inte att tänka i projekttermer, det handlar om att hålla människor vid liv och i frihet så att de kan föra kampen vidare. Information och lobbying är exempel på insatser som borde prioriteras men metoderna upplevs lätt som uddlösa i resultativrarnas ögon. Samtidigt är det kanske det enda omvärlden för närvarande kan göra för att ge ett visst skydd åt de människor som kämpar för demokrati och rättvisa i Iran. Det skulle dessutom säkert kunna ske till en lägre kostnad än vad staten spenderar på att försöka hålla förföljda iranska kvinnor och hbt-personer utanför Sveriges och Europas gränser

Mycket svenskt idag. Började dagen med att träffa Hans Löwlund på Svensk Handel. De har många intressanta områden där vi har har ett gemensamt intresse och borde kunna samarbeta mer. Inte minst tror jag att just handeln skulle kunna ta emot många ungdomar som söker praktikplatser, mer om det på måndag då det händer intressanta saker!!

Åt lunch med Peter Yngwe, vd för AB Svensk Exportkredit (SEK), ett statligt bolag som egentligen borde ha

Peter Yngwe, vd AB Svensk Exportkredit

verksamhet i Västsverige, med tanke på att vi har stor andel av landets export från det västsvenska näringslivet. Peter har varit i verksamheten länge och presenterade vad man gör. Huvudverksamheten är att finansiera långsiktiga projekt. Det kan vara allt från stora exportprojekt med köpare i utvecklingsländer, men det kan också vara finansiering av infrastruktur. Efter att ha lyssnat på deras verksamhet undrar jag varför vår regering går över ån efter vatten. SEK skulle kunna lämna krediter till Saab istället för EIB. Allt givetvis på kommersiella grunder. Men om staten ändå är garant så borde det vara en möjlighet.

Nya spekulationer tar fart kring Saab under dagen. Jan-Åke Jonsson och alla anställda på Saab borde få tapperhetsmedalj för att stå ut med all spekulation, tvära kast och negativa framtidsutsikter.

Under kvällen hade jag förmånen att dela ut stipendier för Västsvenska Kulturfonden, stiftad av handelskammaren. Det var 7 unga talanger som fick dela på 250 000 kr. Framtidshopp!

Stipendiater 2009 Västsvenska Kulturfonden

Bea Ask vill förbättra polisens verksamhet och organisation. En effektivare polis är uppdraget som rikspolischefen fått i uppdrag att arbete fram. Ett uppdrag som är tydligt och viktigt. Bengt Svensson som rikspolischef får uppdraget. Jag är övertygad om att han kan göra något riktigt bra av det. Jag känner Bengt sedan tiden jag satt i Örebro läns polisstyrelse. Bengt var då länspolismästare i länet. Han var riktigt bra och jag har mitt fulla förtroende för honom.

Extra roligt är det då givetvis att Örebropolisen för beröm. NA uppmärksammar detta på weben och så även Staffan Werme på sin blogg. Örebropolisen gör mycket bra, så de är värda berömet. Kul att det uttalas så tydligt som det görs från rikspolisen.

Polisen måste få arbetssätt och organisation som hänger med i tiden. Att ha en organisation som både klarar av att ta hänsyn till de lokala förutsättningarna och det som sker på riksnivå är givetvis inte enkelt. Hur polisen organiserar sitt arbete tror jag dock inte medborgarna bryr sig om, det efterlyser en effektiv polis som finns på plats när de behövs. Svårare än så är inte uppdraget.

Det är bra att regeringen fortsätter att stärka och effektivisera polisen. Målet är att minska brottsligheten och se till att gator och torg återigen blir trygga platser för oss alla.

Bloggar: Maria

Statsminister Reinfeldt avvisar möjligheterna till storkoalition mellan de nuvarande riksdagspartier som blir kvar efter riksdagsvalet 2010, i syfte att utesluta SD. Han tror istället på en “slagkraftig” minoritetsregering. Jag brukar alltid hävda att Reinfeldt åtminstone är en statsman, när jag får frågan vem jag föredrar av Reinfeldt och Sahlin (om jag tvingas välja), men det här uttalandet är inte statsmannamässigt.

Ja det är sant som han säger att Sverige har en lång erfarenhet av minoritetsregeringar, men är inte den erfarenheten avskräckande nog? Vem minns inte kaoset 1976-1982 och beroendet av det nyckfulla Ny Demokrati 1991-1994? I det senare fallet kom borgarna undan med blotta förskräckelsen, eftersom Ny demokrati aldrig på allvar använde den makt de faktiskt hade.

Självklart finns inga slagkraftiga minoritetsregeringar, och en alliansregering i minoritet kommer aldrig kunna styra på det sätt den gör idag, om alls. Hotet om att fällas kommer hänga över dem hela tiden, och Reinfeldt glömmer bort att SD redan uttalat att partiet gärna fäller en regering som inte går partiet till mötes, och tar chansen att stärkas ytterligare genom nyval. Ska Reinfeldt lita på att S räddar alliansen om SD väcker misstroendevotum, eller hur tänker han? Om S räddar alliansen i sådant fall, så är ju storkoalitionen likväl ett faktum. S kommer aldrig rädda alliansen i längden utan att få något tillbaka.

Länkar:
Helsingborgs Dagblad
Göteborgsposten
Sydsvenskan
Sd-kuriren

Igår lyckades Centerpartiet med en dubbel genom att bli publicerade på både SvD Brännpunkt och DN Debatt. Budskapet var tydligt: det är sänkta skatter och lägre ingångslöner som gäller. Och det finns en del som tyder på att det är dessa frågor man kommer driva hårt för att tvätta bort bilden av ett politiskt förvirrat parti (se exempelvis här).

Det är dock två viktiga frågor att ställa. 1) Kan Centerpartiet försäkra sig om att Moderaterna kommer tillåta att man gör arbetsrätten mer flexibel? 2) Hur skiljer man sig från Folkpartiet som också har sänkta skatter och arbetsmarknadspolitiska reformer högt upp på agendan?

Dessutom kan man fråga sig hur klokt det är att driva arbetslinjen i en borgerlig allians där åtminstone tre av de fyra partierna vill profilera sig tydligt för ökad sysselsättning och, enligt förra valets slogan, minskat utanförskap. Vilken vision har och vilken politik för Centerpartiet som gör att en osäker väljare ska lägga sin röst på Maud Olofsson och inte Jan Björklund eller Fredrik Reinfeldt?

Att nå kompromisser för att hålla ihop en koalitionsregering ska inte underskattas. Men med två partier som enligt opinionsundersökningar ligger nära fyraprocentsspärren är det också viktigt att de finner tydliga profilfrågor och naturliga målgrupper. Att vara helt ense om politiska frågor parterna emellan saknar betydelse om man sitter i opposition.

Det är helt klart trångt strax till höger om blockgränsen. De borgerliga partiledarna trampar varandra på fötterna. Och på deras huvuden står Anders Borg…

Simon Hedlin Larsson