Bemenni egy vagány elhagyatott házba.

(Manor House by baleze)

Sajnos egyre több a szar zene, és kezdünk elfeledkezni a régi nagyokról. Ezért berakok párat, hogy hallgassunk igazi zenét

S a végére egy kis Pink Floyd ;D

A májjáhí a májjáhá ;D nosztalgiázzunk kicsit …

Jó szar, de azért meg tud mosolyogtatni

Photo from Luciana’s official facebook

Luciana(BodyRox) The single Like that is # 1 Best of DJ Charts August Edition. The track was released at the end of July and was made in collaboration with Static Revenger.
Also Luciana is involved in american campaign NO H8 who supports Marriage Equality. More infos about this campaign here.

Captain Hollywood announced on his official myspace account that it’s working at new Captain Hollywood album.
Captain Hollywood: “My album will have many influence from my distant travels featuring a few of my good friends from my old school eurodance age also featuring great international djs, the album style will by the old vintage eurodance.” said Captain Hollywood.
Captain also was invited in August at Dj Bobo & Friends to perform in front of 10000 people in Switzerland.

Regi( Milk Inc) a new season of Regi’s World began on belgian tv JIM, on season 4 you can see the performance from I love the 90’s and Regi concerts with Milk Inc. Regi was awarded with 2 platinum cds, for 30000 units sold of “Regi in the mix vol. 6″ and for Regi’s first album “Registrated”.
This week Regi and Linda also received a Double Platinum award for the album “Forever”. More than 60 000 albums have been sold since the release of this album on June 22nd.

WOW! To innlegg på en uke, nesten ny rekord! Men nå har jeg akkurat begynt spore opp en del flotte sanger. Rart, med det, men når du finner en artist du digger følger det som regel med en del nye låter du digger! Og det er akkurat det som har skjedd! Siriusmo! Sjekk ut låtene, og fortell meg at du ikke fant en låt du kan like!

Siriusmo – Last Dear
Siriusmo – Gummiband (Litt slapp intro, men den kommer seg)
Siriusmo – High Together

Om du av en eller annen grunn ikke skulle like Siriusmo, så får du et par remixer fra den Washington DC baserte gjengen i Nacey – http://www.myspace.com/naceydc

La Roux – Bullettproof (Nacey Remix) Om du skulle ha en billett til overs til La Roux sin konsert på Blå! LET ME KNOW!! Jeg kjøper!!
Wale – Chillin (Nacey Remix)

Avslutter dagens innlegg med en film som symboliserer hva som skjer når det er finanskrise. La oss si du heter Lifelike eller Kris Manace. Du har laget en ok låt som heter Discopolis. Du er keen på å lage en musikkvideo, men alle musikkvideo-regissørene er utrolig dyre. Vel da har du flaks! Nå i disse finanskrise tider får du tak i en porno-regissør for en billig penge (tydeligvis).. Og hvordan blir musikkvideoen da? Sånn her kanskje:

Olyan jó néha régi számokat hallgatni…

Am așteptat momentul în care voi scrie pe blog despre acest eveniment timp de două luni, de când am observat că, YEY!, se apropie 24 august.

Ce a fost pe 24 august 1572?? Noaptea Sfântului Bartolomeu. Sau, mă rog, primul meu contact cu istoria Franței, o, minunată țară!

Și dacă tot suntem aici, voi povesti nu numai despre Noaptea Sfântului Bartolomeu, cât și despre Franța secolului al XVI-lea și începutul secolului al XVII-lea.

În timpul asupra căruia mă concentrez, rege al Franței era Charles al IX-lea, al doilea fiu al Caterinei de Medici și Henric al II-lea, penultimul rege din dinastia de Valois. Înaintea lui a fost Francois II, care a murit la doi ani după ce a devenit rege și la un an după ce s-a căsătorit cu Maria Stuart – după ce s-a întors în Anglia a fost decapitată de Elisabeta I, verișoara ei. Înaintea lui, Henric al II-lea, ucis într-un turnir.

Franța anului 1572 era sfâșiată de ambiții și conspirații, pe de o parte Caterina de Medici, catolică, iar pe cealaltă parte hughenoţii, conduşi de regina Navarei, Jeanne d’Albert. Caterina de Medici vedea în hughenoți o amenințare la coroana sa, astfel încât o asasinează pe Jeanne d’Albert pe 9 iunie. Moștenitor era Henric de Bearn, viitorul Henric al IV-lea, care avea pretenții serioase la tron, astfel încât Caterina se vede cu o altă amenințare pe cap.

Complotând cu ducele de Guise – în alte condiții ar fi fost dușmani – pun la cale masacrul din Noaptea Sfântului Bartolomeu, care avea să se soldeze cu aproximativ 500.000 de morți pe tot întinsul teritoriu francez.

Dacă stăm să ne gândim, bietul Charles nu avea o prea mare vină. Influențat de mama sa care adeseori lua decizi importante în locul lui, dar fără să îl consulte, nu a fost conștient de adevărata amploare a evenimentului. Mai ales că, după zilele în care crimele s-au ținut lanț, hughenoții rămași au fugit în Germania care, conștientă de valoarea lor, i-a primit cu brațele deschise.

Un alt cap al protestanților, pe lângă regina decedată, era Gaspard de Coligny. După o încercare nereușită a lui Maurevert, omul ducelui de Guise, de pe 22 august 1572, Coligny este asasinat printre primii, două zile mai târziu.

Până la urmă, motivul religios, eterna luptă dintre protestanți și catolici nu a fost decât de suprafață. Caterina voia să curețe regatul de orice amenințare, regat pe care avea să îl ofere în 1574 fiului ei preaiubit, viitorul Henric al III-lea. Charles avea să moară pe 30 mai 1574, otrăvit cu arsenic. Imediat după aflarea veștii, Henric, regele Poloniei va da fuga-fuga să își primească tronul. Va fi, la rândul său, asasinat de călugărul Jacques Clement și va lăsa cu limbă de moarte tronul lui Henric al IV-lea, fiul lui Jeanne d’Albert, cu care ne-am mai întâlnit mai sus.

Poporul nu acceptă un rege protestant – auzi la ei! –, astfel încât Henric este nevoit să se convertească și o va face pe 15 septembrie 1594, între orele 7-8 seara. ” Paris vaut bien une messe” –  ”Parisul merita o liturghie”.

Pe 13 aprilie 1598 dă Edictul din Nantes prin care sunt acordate drepturi egale protestanților. Dar răul a fost deja făcut. Va fi anulat de nepotul său, Ludovic al XIV-lea.

Joi, pe 13 mai 1610 Maria de Medici preia regența. Întâmplător, pe 14 mai 1610, după doar două zile, între 4-5 după-amiaza, Henric al IV-lea este asasinat de Francois Ravaillac.

Urmează Ludovic al XIII-lea… Ludovic al XIV-lea – mare parte din vină pentru Revoluția franceză, el o poartă –, Ludovic XV-lea și, în sfârșit, Ludovic al XVI-lea , victimă a revoluției.

P.S. – aș fi vrut să bag articolul la miezul nopții, dar atunci voi viziona Borgia:X

onsdag 25 november 2009 kl. 13.42

Den här bloggen borde avslutats där den nu startar. Jag hade långtgående tankar i somras att skriva om min resa från små blyga knappanden på en bärbar mac till en resa mot ett jätteprojekt.

Nu blir det inte så. Nu startar denna blogg på tåget då det blyga knappandets tid är över och jätteprojektets tid tar vid.

Det finns ingen blogg, det finns bara ett textdokument i OpenOffice. Jag vet inte hur den kommer att se ut eller nånting. Men skit samma.

Det var faktiskt min klasskompis P som, när vi nyss tog avsked, sa att jag borde starta en blogg om projektet eller twittra eller nåt sånt, eftersom vi kommer vara i olika städer. Och då kom den där lilla idén från våren tillbaka och även om bloggen handlar om inspelningar och redigering och regi och manus och allt sånt istället för att i sin ensamhet sitta och gny av rädsla känner jag ett stort sug efter att dokumentera detta lilla stora äventyr. Jag ser det som en del i min dokumentation och analys av projektet.

Men jag ska ge en liten resumé av tiden som denna blogg skulle handla om.

Min gode vän N la förra hösten (tror det var mitten av november) fram en idé till en scen.

Scenen bestod av en tjej som berättar för sin pojkvän att hon är med barn men att han inte är pappan. Pojkvännen säger då direkt att de ska behålla det.

Jag nappade på idén och vi satte oss i slutet av november för att spåna, vilket resulterade i att vi i slutet av dagen hade en färdig plot.

Så skulle vi på varsitt håll börja skriva manus. Jag blev helt besatt och skrev så fingrarna blödde under två dagar. Sen tog det stopp. Ingen av oss fortsatte. Våren kom och jag flyttade tillbaka till Malmö och fortsatte min utbildning.

Påsken kom och jag började tänka på våra Egna Projekt som skulle äga rum under december-januari, samt att jag tänkt mycket kring film och min längtan efter att få regissera. Jag bestämde mig lite halvt för att fortsätta skriva och tror att det blev nån liten scen men inte mer.

Sen hade vi en filmkurs i slutet av våren och då passade jag på att prata om filmen med regissören som var vår pedagog för kursen. Han tyckte storyn var skitbra och ville gärna hjälpa mig. Detta gjorde att jag kunde tro på projektet och att det kunde bli verklighet om jag bara slet lite för det. Jag pratade med skolan och fick klartecken. Med andra ord; jag bestämde mig för att köra.

Planen var att skriva lite under sommaren och att när skolan började till hösten skulle jag ha ett färdigt manus och folk samlade kring projektet. Nu blev det inte riktigt så, I guess life got in the way, men sista två veckorna i augusti fick jag lediga och satt då och skrev hela tiden. Tills det att min dator sa tack och hej. Jag skrek och svor och gjorde alla olika konster jag kunde men den ville inte starta. Allt var borta. Allt var över och jag kunde bara stilla lägga mig ner och somna in.

Men då fixade min vän O så att jag fick ut alla filer från datorn och kunde fortsätta jobba på S:s (världens underbaraste varelse och min flickvän) dator. Jag skrev klart manuset, ett första utkast och drog till Malmö för att börja höstterminen.

Väl i Malmö körde vår slutproduktion igång med rep på dagar och kväller och nätter och lunch och på fikapaus och all tid som fanns tillgänglig. (detta är såklart inte sant men jag ville ge en sk. ”Metaforisk bild” av mina innersta känslor vid denna givna tidpunkt i mitt liv) Det var mycket att göra helt enkelt. Samtidigt brottades jag med planering och att samla folk. Dessa två världar gick inte riktigt ihop och jag jobbade all min vakna tid. Jag kanske ska passa på att klargöra att filmen ska spelas in i Göteborg och skolan ligger i Malmö. Ovannämnda period var vad jag från början tänkt blogga om.

Nu har hösten gått och som alltid när du varit inne i en extremt jobbig, helvetiskt stressig period och precis genomlidit den och sitter på tåget därifrån känns livet som en liten blomma som är så vacker att du kissar i brallan av beundran och lycka och du tittar tillbaka på den där helvetiska perioden och tänker: Ja jo det var tufft såklart, men det var det ju värt. Verkligheten är ju en helt annan, med dagar då du börjar storgråta så fort du tittar på datorn eftersom den gått från lekkamrat till jobb. Tillfällen då dina klasskompisar, kompisar, syskon ska hitta på nåt och du väljer att tacka nej för att gå hem och jobba. Helger med S där du, så fort du slappnar av, börjar gråta för att du är så jävla slut. Eller de helger du träffar S och bara inte är där. Alla tankar kretsar kring det du inte hunnit göra eller det du måste göra när hon eller du åker hem. En sån människa vill jag inte vara och det har varit tufft att upptäcka det själv och höra bästisen J säga det rakt ut. Därför blev bloggen inte av då. Därför tror jag att den kan bli lustfylld nu, på plats i Gbg med projektet som en verklighet och inte som ett monster i fjärran.

Nu börjar det jag började drömma om för ett år sen.

Mon amour, l’adventure commence (eller hur fan det nu stavas. Jävla baguetteätare).

Ja.

Nu vet du hur denna resa började. Jag kommer berätta mer om projektet i sig, det jag nu är på väg till, senare. Vilka som är inblandade och vad det är vi ska göra. Men nu ska jag vara lite ledig. Ikväll blir det en öl med S och vårt Gbg crew, det ska bli väldigt väldigt fint att få landa och ge henne en puss. Innan dess ska jag ha fixat en blogg och lagt ut detta.

Vi i Høve Støtt jobber kanskje litt annerledes enn andre reiselivsbedrifter. At vi nå i 2009 var nominert til Reiselivsprisen, forteller noe om dette blant annet. På kontoret vårt tar vi i bruk en del verktøy som er mest kjent i fra andre yrker. Vi jobber med dramaturgi, manus og regi. Høres det kjent ut? Vel, det er jo ikke noe nytt i at det jobbes med dramaturig, manus og regi, men akkurat innen reiseliv er dette et nokså nytt fenomen.

Inn mot vår hovedsesong har vi jobbet med små detaljer i våre opplevelsesprodukter. Hva sies når? På hvilken måte forteller du om fauna? Hvordan ser det ut der lunsjen skal spises? Hva sies før avreise? Når er høydepunktet på turen? Kan vi forskyve høydepunktet? Hva om vi ikke ser det vi kom for å se?

Det er hundrevis av spørsmål vi nå sitter og tar stilling til. Kenneth og jeg har jobbet i mange timer med å finspusse på disse detaljene. Og til slutt er vi trygge på at vi kommer til å levere en solid og helhetlig opplevelse. Skjønt. Vi leverer ikke. Vi iscenesetter. Det er stor forskjell på å bare å levere, og det å ha evne til å iscenesette.

Vi er også opptatt av at det skal være en underholdene og lærerik opplevelse for deg som gjest. Å ta deg med på en liten mental reise slik at du kan lukke øynene å drømme deg vekk, eller rett og slett bare ved å være, kjenne at du er på et sted det er godt å være. Akkurat der og da.

Det er helt opp til deg om du vil oppleve naturen eller ikke. Om du vil det, er mulighetene for en meningsfylt opplevelse aller størst ved å være med oss på tur.

- Hogy mondják a régi lekvárnak?

- Old-íz.

Beleszagolni egy könyvbe.

(Scent -2- by Nantara)

Jag är inte så bra på att ta porträtt men jag försöker lära mig. Ett problem är att jag inte ger regi och talar om vad jag vill. Ett annat är att jag fokuserar mycket på huvudmotivet och mindre på bakgrunden. Det är svårt.

Igår gick vi ned på stan för att se Upp 3D och jag tog med mig kameran för att knäppa några höstkort. Väl hemkommen så såg jag att sonen har mössan djupt planterad i pannan på nästan alla bilder. Kanske skulle jag bett honom ta av sig mössan för att bilderna ska bli lite mindre mössiga. Vad tycker du?

Martin vid Gunstagatan. EOS 500D + EF 85 mm f/1,8 @ 2.5

'Upp 3D'

SF-skylten lyser rött vid Fyrisån

Till sist några röda löv

Nagyon örülök, hogy másfél hónap alatt összejött az 1000 ember A régi  blogomban, ez 5 hónapba telt xD Hirdetőimnek köszönöm szépen És külön köszönöm Hoolie Scene-nek, akitől a legtöbb látogatóm jött MSN-en is sokan írták ki a blogom.

Köszönök mindent

Nah puszaaa

Új levelet kapni, vagy elolvasni a poros, régi leveleimet. (Amélie)

(Letter by theartr)

Kan vara världshistoriens tråkigaste uppfinning.

Roligare är det att lyssna på hur Pelle Berglund fimpar i sitt glas vatten och sedan dricker upp det för att få ett gäng japaner att lägga märke till honom. Eller hur man undviker att behöva se sina vänners bröllopsfilm, igen.

Nu tittar jag på hur de andra stämmer sina instrument. Jag tittar bara på.

Nej! Dags att sjunga

Nagyon rég nem találkoztam már a “régi” barátnőimmel Bettivel szinte nem is tarom a kapcsolatot, Fruzsi meg szinte sose ér rá… Nagyon sokat hülyültünk régen a suliban xD Nem telt el úgy egy nap sem, hogy ne fulladtunk volna meg majdnem a röhögésben… xD Imádom őket Még nyáron készült egy vicces videó, amin mi karaokezünk xD Ma találtam meg a telefonomba, nagyon megörültem, hogy még meg van

Régi idők emlékére…:

Szeretlek titeket Fruzsi, Betti