Så som endel har hört, genom kanske “fel” kanaler: Problemet inom Piratpartiet i Värmland är löst, här följer Krisgruppens rapport:

Uttalande från den tillfälligt tillsatta konflikthanteringsgruppen, om lösning och tankar kring problematiken i Värmland:

Lösning till Värmlandssituationen

I korthet:
Vår analys av problemet landar i att VL och vVL-rollerna varit oklart definierade samt att man därför missförstått och missat att kommunicera med varandra. Detta har dessutom förstärkts av att “personkemin” inte fungerat alltid.

Vi föreslår därför:
1. Val utlyses i januari för tillsättande av VL. Ev. kan det vara idé att hålla val för vVL också i samband med detta, men det diskuteras i så fall fram av organisationen. Det här är första gången som medlemmarna väljer VL och som kuppskydd rekommenderar vi att kandidaterna varit medlemmar åtminstone de senaste sex månaderna.
2. C Magnus Berglund tar time-out fram till VL-valet.
3. Magnus Siljerud är ombedd och har tackat ja, till att som pilotfall för hela den svenska organisationen, fungera som organisatorisk rådgivare. Han är även beredd att fungera som t.f. VL i Värmland fram till valet i januari.

Lite mer omfattande:
Det är ibland svårt att veta vilken hatt någon bär när de uttalar sig inom Piratpartiet. När någon har en åsikt, är det ett beslut eller är det diskussionsunderlag? Detta är ett genomgående problem genom partiet, antagligen i hela samhället och inte något man löser särskilt enkelt. Specifikt inom piratpartiet är det dock lite av ett bekymmer vad de olika titlarna — VL, Vvl, KL — har för befogenheter. Vilka beslut ska och kan de ta?

Det behövs någon form av ramverk för hur det ska se ut och det är något som vi inom konfliktgruppen varken kan eller ska ta på oss. Däremot ser vi en potential för problem i flera regioner pga att det inte finns regler som är tagna under någon form av öppen diskussion. Vi skulle vilja be ledningen dra igång en ordentlig diskussion för att ta fram material för VL och vVL, så det finns något som i möjligaste mån anger vad som förväntas av var och en i de roller som besätts. Det torde finnas massor av samlade erfarenheter alla regioner kan ha glädje av.

Det ankommer inte på en konflikthanteringsgrupp att bestämma hur rollerna ska se ut, vad de ska ha för ansvar, men vi har i alla fall utifrån vårt intresse av att försöka få bollen så snabbt som möjligt i rullning tagit fram ett diskussionsunderlag.

x) Curt Jonsson har researchat och utvecklat detta (se nedan)

Så till Värmland specifikt:
I Värmland har man uträttat storverk genom att jobba på magkänsla i princip. Vad rollerna för dem som innehaft ansvarstitlar skulle innebära, har lösts från händelse till händelse genom “att göra”, och en stor del av konflikten verkar härröra sig från att man nu upplever sig inte ha något manöverutrymme längre efter att i princip suttit vid ratten. Vem ska styra och när?

Den kritik som innefattat “brist på ledarskap” är svårtacklad. Vi har inom organisationen egentligen inte något utmejslat facit för vad det innebär, vilket i sin tur leder till att det varit upp till var och en att lägga in sin egen tolkning. De flesta är helt med på att det krävs viss flexibilitet och ansvarsfrihet, men det har inte fungerat optimalt i Värmland. Osäkerheten har varit stor och upplevelsen har varit att utdelat ansvar, pga brist på ordentlig dialog, har tagits bort.

Ytterligare en dimension av problematiken blev att det inte fanns några egentliga tankar om vad som ska hända i organisationen vid hastigt påkommet val av VL. Flera aktiva har redan valt att inte delta i diskussionerna och någon tydlig efterträdare finns i dagsläget inte egentligen. Det finns såklart flera goda kandidater, men i skuggan av en konflikt ser få så bra ut som de förtjänar. Det är en av anledningarna till att lite tid behövs innan val utlyses.

En annan bidragande orsak har också varit att C Magnus Berglund pga sin civila arbetsbelastning inte kunnat ägna sig åt VL-jobbet på heltid. Och det har medfört att såväl beslutsfattande som relationer mellan honom och vVL samt även relationerna inbördes mellan de olika vVL kommit i kläm. CMB har nu föreslagit att han tar time-out från VL-jobbet och att någon tillsätts som tillförordnad tills val kan ske i januari 2010. Hans privata arbetsbelastning kommer under några månader fortsätta vara hög och identifierade behov inom organisationen behöver tas om hand. Han rekommenderar Magnus Siljerud till detta jobb och vi tycker det verkar vara ett bra val, vilket även tillfrågade vVL gör.

Vi föreslår även att Magnus Siljerud tar över och gör klart om han vill ha någon vVL och i så fall utser en eller flera. Om det här faller väl ut, kan Magnus Siljerud kanske även bli intressant som organisatorisk rådgivare nationellt.

x)

Kort sammanfattning av en Valkretsledares (VL) viktigaste uppgifter inom Piratpartiet (baserat på tankar och tolkningar från två DL och två VL, slumpmässigt utvalda)

091103/CJ

Kontaktperson. VL ska vara spindeln i nätet i valkretsen och svara för Mediakontakter mm. Evt hänvisa till rätt person eller svara själv.
Kontakter ”neråt” mot vice valkretsledare (vVL) samt kommuner/kommunledare (KL)

Kontakter ”uppåt” mot distriktsledare (DL)
Ha täta kontakter både via mobil, skype och afk

Rekrytera medarbetare: vVL och KL. Även sträva efter att involvera och aktivera personer i att arbeta för PP och/eller stödja vVL och KL i detta arbete.

Språkrör och samordnare. Förmedla medlemmarnas önskemål uppåt och ledningens önskemål nedåt. Lyssna, skapa förståelse och underlätta beslut.

Initiera aktiviteter i samråd med vVL och KL eller (om sådana inte finns) aktiva medlemmar. Detta under förutsättning att man i kommunerna inte själva drar igång saker.

Uppmuntra engagemang. Hitta balansen mellan att starta aktiviteter och uppmuntra när andra aktiverar sig. Undvika att ”ta över”.

Problemlösare och nätverkare. Vara den resursperson som vVL och KL med förtroende vänder sig till, om de har problem. Vara en s k ”nätverkare” som kopplar ihop folk så att de kan lösa saker tillsammans.

Distributör. Vid val och andra kampanjer ska VL se till att (Enligt nytt förslag ska dock KL kunna beställa direkt från shoppen) kampanjmaterial och valsedlar finns. VL svarar också för att engagera personer i att sprida materialet på ett bra sätt.

Underlätta kommunikation. Försäkra sig om att alla i organisationen kan få kontakt med varandra. Aktivt reda ut eventuella missförstånd som kan uppstå.

Delegera uppgifter. VL ska kunna delegera uppgifter och ansvar. Det är sedan fortfarande VL:s uppgift att följa upp hur det går – dock inte att utan samråd återta uppgifter som delegerats.

Rollen för vice valkretsledare (vVL) är mer oklar. Utgör de ett mellansteg mellan VL och KL eller har de en stabsfunktion med avgränsat ansvar? Fungerar de som ställföreträdare för VL och när och hur? Detta har vi inte tagit ställning till. Det kräver ytterligare diskussion.

Emma Marie Andersson
Mikke Svensson
Curt Jonsson

För att öka tillväxten och skapa fler jobb i EU bör man fundera på hur hela samhället är organiserat. Under ett knappt decennium har EU haft en strategi för detta, kallad Lissabonstrategin. Den har som mål att EU-länderna skall genomföra ett antal struktuerella reformer för att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi, med stark social sammanhållning och en hållbar utveckling. Det är ambitiösa mål och nu skall strategin ses över, utvärderas och en uppföljare skall antas i mars 2010.

För att förbereda en kommande strategi har det svenska ordförandeskapet bl.a arrangerat två konferenser. För en knapp månad sedan talade vi om jämställdhetens betydelse för tillväxten. Under två dagar i Göteborg talar vi nu om betydelsen av att den lokala och regionala nivån känner ett starkt ägarskap för EU:s tillväxtstrategi. Det är kommunalpolitiker som känner de lokala entreprenörerna och företagarna, som ansvarar för skolor och barnomsorg och som är stora arbetsgivare. Regionala företrädare vet vilka styrkor och svagheter som finns inom regionen. Vi kan besluta om mycket i Bryssel,men om den lokala nivån inte känner ett ägande och delaktighet i de olika mål och processer som ryms inom Lissabonstrategin, kommer besluten inte att genomföras. Därför är det väldigt roligt att samla representanter från lokal, regional och nationell nivå från 26 länder i Göteborg och diskutera detta.

På måndag på allmänna rådet har vi en genomgripande diskussion om Lissabonstrategins framtid tillsammans med kommissionen.

Spania ligger i Sørvest Europa og dekker mesteparten av den iberiske halvøy. Spania er Europas tredje største og omfatter øygruppene Kanariøyene i Atlanterhavet og Balearene i Middelhavet. Spania har en befolkning på 41 millioner. Landet dekker et areal på 504 780 kvadratkilometer. Madrid er den største byen, etterfulgt av Barcelona og Valencia.

Se her for svar: Spania inndelt i 17 autonome regioner

Se det nye designet her)

MOMENT 22: Denna blogg har tidigare framfört den rävsax som de mindre partierna kämpar emot i alliansregeringen.

Förutsättningarna för valsegern 2006 var att de borgerliga partierna lade sig så pass nära varandra politiskt att vänsterpartierna inte skulle kunna slå in några kilar mellan partierna.

Detta fungerade alldeles utmärkt ända tills man bildade regering. Opinionssiffrorna för de mindre partierna har sedan dess stått och stampat (eller minskat) medan moderaterna avancerar.

Sedan valsegern har det blivit alltmer uppenbart att väljarna är intelligenta nog att inse att enskilda utspel från Folkpartiet, Centerpartiet eller Kristdemokraterna knappast kan bli regeringspolitik om inte övriga partierna ger sitt OK.

Det enda partiet som har manöverutrymme att driva framgångsrik politik i och utanför regeringen är Moderaterna.

Borgerliga väljarna resonerar logiskt: Varför rösta på ett mindra borgerligt parti när man kan rösta på det största partiet och därmed bli en garanterad vinnare! 

Med en moderat statsminister – och med moderater på de flesta andra tunga ministerposter - är partiet det enda med tyngd nog att kunna driva de andra partierna framför sig.  Moderaterna är det enda partiet som framgångsrikt kan partiprofilera och samtidigt garantera tydliga framgångar i regeringen.

När de mindre partiernas frågor får genomslag i regeringspolitiken kan Moderaterna p.g.a. sin tyngt alltid ta åt sig en del av äran utan att behöva göra reklam för sig. Men när en moderat fråga blir regeringspolitik stänker det knappast på de andra tre partierna i samma omfattning.

Det senaste exemplet på detta är “kompromissen” i regionfrågan. Trots en bred majoritet i Ansvarskommittén och trots mycket positiva remissvar – 95 procent positiva svar – så skjuts nya regionbildningar på framtiden.

Trots att Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna alla är för en fortsatt regionalisering (och därmed mindre makt åt staten) lyckade Moderaterna stoppa utvecklingen mot regionalism och federalism.

Anders Jonsson, politisk skribent i Fokus, har slagit huvudet på spiken när han skriver följande;

Efter regeringens så kallade kompromiss i regionfrågan kan man undra om de mindre borgerliga partierna överhuvudtaget har något inflytande i alliansen.

Det blir på något sätt ändå alltid som moderaterna vill (…)

 

Det är inte underligt att partisekreteraren Per Schlingmann jublar i sitt e-brev. »Detta är ur moderat utgångspunkt en mycket bra uppgörelse«, skriver han (…)

 

För att någorlunda komma undan med hedern i behåll hävdar ledarna för de tre mindre borgerliga partierna att de nu fått moderaterna att gå med på att Sverige ska ha tre beskattningsnivåer. Idén att helt slopa den regionala och nöja sig med stat och kommun har man nu övergett.

 

Problemet är att den omsvängningen har moderaterna i praktiken redan gjort. Med Fredrik Reinfeldts nya parti tonade nedläggning av landsting och förstatligande av sjukvården bort.

 

Antingen har moderatledningen lurat skjortan av sina allianskamrater eller också behöver de något att skyla över sin reträtt med. För deras egen skull får man hoppas att det är det senare.

Med andra ord en Moment 22 situation för de mindre partierna: Genom att göra sig till varnandras kopior och lägga sig väldigt nära varandra politiskt garanterades valsegern, men detta gör också att Moderaterna är det enda partiet som kan gå segrande ur en kannibalisering inom borgerligheten.

Det vill säga om inte Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna väljer ny strategi och börjar hårdprofilera sig och därmed också riskera att göra de övriga partierna upprörda.

Än så länge har partierna valt att sitta stilla i båten.

Patientens behov till att få rätt sjukvård i rätt tid har helt glömts bort i diskussionen om inrättande av nya storlandsting. I förespråkarna för bildandet av ny storregion sätts organisationen före patienten. Det kan jaginte acceptera. Risken är uppenbar att primärvården i Örebro län får än sämre möjligheter att ge en god vård i rätt tid.

Jag är i grunden mycket tveksam till att storlandsting löser sjukvårdens nuvarande och framtida problem och utmaningar. Tvärtom så anser jag att bildandet av nya stora organisationer riskerar stoppa sjukvårdens utveckling. Organisationsförändringen i sig kommer att kosta kraft, tid och resurser.

Jag skulle gärna se en fortsatt frivillig samverkan där lösningar ser olika ut för olika verksamheter. Samverkan är i grunden bra och syftet måste vara att kunna erbjuda en sjukvård med hög kvalité och med hög tillgänglighet. Jag är övertygad om att regionalisering inte leder dit. Därför avvisar jag med all tydlighet bildandet av storlandsting.