Vägen mellan Eslöv och Höör är inte världens roligaste, trafikmässigt sett. Den är nämligen ganska smal och backig, med många anslutande vägar och infarter och en hel del träd inpå själva vägen. Det är svårt att komma om och när det är mörkt är det snudd på omöjligt. Man blir alltså ovanligt beroende av sina medtrafikanter på denna väg och eftersom den är en matarled för Mellanskåne är det väldigt sällan man får ha den helt för sig själv.

I går körde jag i riktning mot Höör och hade en sådan där blodtryckshöjande upplevelse som man lätt får på denna väg. Nu har jag ett par funderingar gällande rådande trafiklagstiftning:
Om man kör sju kilometer i timmen för fort på en genomfartsled i tätort får man rätt saftiga böter. Om man kör hem på landsvägen efter att ha druckit en whiskey kan man bli av med körkortet i flera månader. Likaså om man håller 140 på en tom och torr motorväg. Men den som ligger och kör med ett hästsläp mellan Hasslebro och Höör i mellan 40 och 60 km/t mitt i värsta pendlingsrusningen, den personen är en oförvitlig och ostraffbar förare.

Nej, jag vill givetvis inte att det skall bli förbjudet att köra långsamt. Däremot skulle jag gärna se livs levande trafikpoliser ibland. Ni vet, sådana där riktiga poliser som liksom kan göra en bedömning av situationer och typ prata med folk. Kanske säga till dem att de behöver några timmars övning på trafikskolan med släpvagn.

Det intressanta är ju inte reglerna i sig, utan vilka konsekvenser vissa beteenden får i trafiken.

Graham Badman anmoder de lokale myndigheder til at identificere antallet af hjem uddannede børn, der i øjeblikket falder i kategorier som det fremgår af vedlagte skrivelse af 1. oktober 2009.

Andre nyheder:

Hvor meget skal regeringen Regulere hjemmeundervisning

Sverige-Next Tyskland for Homeschoolers

Alt for sjældent bringes påstanden “det er jo åbenlyst uretfærdig” på banen i en såkaldt saglig debat. En ny historie fra Danmarks Radio er typeeksemplet på en situation, hvor sætningen bør bruges – tilføjet i hvertfald 3 stk. udråbstegn:

Du kan risikere at skulle betale skat af penge, du aldrig har haft i hånden. Det viser en sag fra Løkken, som SKAT netop har afgjort.

Per Brix og hans kone hævede i februar deres kapitalpension i den nu krakkede Løkken Sparekasse. Men den del, der var investeret i garantbeviser, fik parret aldrig udbetalt. Alligevel kræver SKAT nu, at parret skal betale SKAT godt 20.000 kroner af de værdiløse garantbeviser.

- Jeg kan godt forstå, at der er nogle regler, som SKAT skal følge, sådan er det jo mange steder i vores samfund. Men jeg forstår stadig ikke, at man skal betale skat af noget, som man ikke har fået, siger Per Brix.

Kontorchef Erna Christensen fra SKAT oplyser, at reglerne er klare – også selvom parret aldrig har fået pengene udbetalt.

I øvrigt tak til Erna fra SKAT for at komme med denne uges mest arrogante udtalelse…

Jan Guillou parkerar sin Citroën C6 var han vill:

–Här är en mycket bra parkeringsplats.
–Är det tillåtet?
–Nej, nej. Parkeringsböter ser jag som en extra kommunalskatt.

Intressant nog knyter detta synsätt an till ekonomipristagaren George Stiglers uppfattning, som skulle kunna tolkas som att man är fri att göra precis vad man vill även om det existerar formella förbud. Det är bara det att vissa beteenden är förknippade med en förväntad kostnad (i det här fallet i form av sannolikheten för böter multiplicerad med böternas storlek).

Rosenrot ska ju vara uppgiggande sägs det, har faktiskt aldrig provat men nu är jag så trött av mörkret så det kunde vara en idé. Men så får man inte säga, att det är uppiggande alltså, det har Läkemedelsverket bestämt. Lite smått löjligt faktiskt, ok om de sagt att det botade både den ena och den andra krämpan, dvs. hade någon rent medicinsk effekt, men att det är lite uppiggande? Nåja, vi har våra lagar och regler och de ska väl följas kan jag tro! Men ibland undrar man… lite kan vi väl tänka själva också fast våra myndigheter inte tycks tro det!

Här vräker regnet ner i vanlig ordning, om vi ser det positivt så är det inte halt ute, grundvattennivåerna bör väl ligga högre än vanligt och… nä, där tog det positiva tänkandet slut minsann! Snuvan lever kvar högst välmående, men som jag skrivit förut, sjuk är jag inte – bara snuvig. Irriterande men inte mer! Men det är väl bara att ägna sig åt inomhusaktiviteter, det finns ju något på nätet för alla skrivs det i Expressen. Man kan facebooka, blogga och gud vet allt, jo men att blogga är ju lite kul, eller hur? Men hur kul sådana inomhusaktiviteter än är så måste man nog ut i regnet ändå, mr Hund vill kissa och till jobbet tar jag mig knappast annars!

Agilityregelgruppen (kallar sig ARG) har kommit med ett regelförslag som ska fungera som underlag vid den kommande regelkonferensen.

Läs och begrunda!

Överlag är jag ense med förslagen, det ser väldigt mycket ut som det förslag som vår klubb skickade in. Jag har dock inte riktigt fattat hur den frivilliga storleksklassen för hundar mellan 43 och 45 cm ska gå till. Men det får jag väl klarhet i så småningom.

Det ska bli spännande med nya regler!

Det Konservative Folkeparti har lagt en pokkers masse taler fra deres 2009 Landsråd ud på YouTube; hvilket faste læsere af både Jacob Hedegaards blog og Konservativ Reaktion vil vide. Da jeg ikke selv var til stede, kan jeg hverken foretage skamløs selvpromovering eller indlade mig på en længere kritik af de enkelte talere, og jeg vil i stedet fremhæve et par af de taler, som jeg synes er rigtigt fine — også selvom jeg ikke er enig i alt, hvad der bliver sagt.

1. Kasper Hülsen

2. Rasmus Jarlov (han nævner kryptonit!)

3. Jacob Hedegaard

Idag har jag läst på ett antal modebloggar om H&M:s regler inför släppet av Jimmy Choo-kollektionen på lördag. Är det inte lite tragiskt att konsumtionshysterin leder till regler som ska säkerställa för att allt ska gå demokratiskt och lugnt till?

En av de sakerna jag har haft svårast för när det gäller mindfulness – som jag egentligen tycker är en helt fantastisk idé – är den uppenbart högerliberala uttolkningen som en del kör med: Ta ansvar (och sluta skylla ifrån dig), bestäm dig (för du kan bara du vill), acceptera att livet suger (för det enda du kan göra åt det är att tänka positivt). Jag har letat efter ett queerare förhållningssätt. Nu tror jag att jag har hittat det.

“Uppgiften blir att förhålla sig till lagom”

Jag är trög, men det tog några timmar innan det landade i mig. När jag träffade psykiatern imorse hade jag, med undantag för en halvtimmes tupplur tidigt på morgonen, varit vaken i nästan ett dygn i sträck. Jag glömde att ta sömnmedicinen igårkväll, och sedan glömde jag att gå och lägga mig också. Det var med anledning av mina sömnsvårigheter och min brist på rutiner som hon sa det, och det var på grund av just detta som det tog många timmar innan det sjönk in.

Hon hade kunnat säga “Uppgiften blir att hitta en lagom balans” eller “Uppgiften blir att förhålla dig till dina förutsättningar”, och därmed låta som vem som helst av alla jag träffat. Det gjorde hon inte, och det är precis därför jag har så stor respekt för hennes åsikter. Det är ett år sedan jag träffade henne senast, men det känns som om hon ser rakt in i min själ på tio sekunder och fattar allt.

Att förhålla sig till lagom, det är det jag ska göra alltså. Om jag mår bra av att sitta uppe hela natten och jobba för att jag känner ett såntdär dampryck, hyperfokus, flow, kreativ explosion eller vad man nu vill kalla det, så ska jag kanske tillåta mig själv att göra det. Det är bara om det inte fungerar som det är lönt att peta i det.

Att förhålla sig till lagom är inte att sluta ifrågasätta och sluta vara kritisk, och inte heller att kasta alla regler och rutiner överbord. Det är att granska, ifrågasätta och bara välja att följa de regler som man ser en poäng med. Med tanke på hur extremt mycket skam jag känner runt saker som andra påpekar att jag visserligen inte behöver skämmas för men ändå gör fel, så är det en befriande tanke.

Jag är inte lagom. Jag har aldrig varit lagom, och lär aldrig bli det. Att jag inte är normal har jag accepterat för länge sedan – men att jag inte är lagom har varit svårare. Det har alltid varit av eller på, allt eller inget och svart eller vitt. Så nog har hon helt rätt: Jag måste förhålla mig till lagom.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om lagom, normer, psykologi, psykiatri, vård, tankar, känslor, KBT, balans, regler, rutiner, sömnlöshet, dygnsrytm, sömn, hälsa, skam

Den 1:a december 2009 träder Lissabonfördraget i kraft och ersätter Maastrichtavtalet från 1992. Några förändringar inkluderar mer “qualified majority voting in the Council of ministers”, ökad grad av inblandning för Europeiska Parlamentet rörande den lagmässiga processen som kallas “codecision”, vilket ämnar att förändra det politiska ‘pelarsystemet’ och förhindra(?) “the creation of a President of the European Council with a term of two and a half years and a High Representative of the Union for Foreign Affairs”, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär.

Mer värt att notera är att EU får en ny säkerhetspolicy, vilket leder till en enad europeisk position i förhållande till medlemsländernas respektive policyer.

Men Lissabonfördraget kommer att medföra en hel del andra förändringar och i dagsläget vågar jag inte ge mig in på någon ingående analys av fördraget i sin helhet.

EU:s nya säkerhetspolicy tror jag kommer att vara intressant för många framöver och bör synas i sömmarna. Min magkänsla gör att jag känner mig försiktigt skeptisk till fördraget i sin helhet, men å andra sidan har jag inte läst igenom hela fördraget än. Jag vet inte ens om jag kommer att göra det.

Om man framöver vill ge sig in i debatten och aktivt skriva om det, vore det önskvärt om man åtminstone läser igenom fördraget. PDF kan ni hitta här. Den är bara på 272 sidor men långt ifrån alla sidor är relevanta, för man har med en massa signaturer och korrektur av artiklar som jag tror att man som intresserad av “EU-speak” inte behöver bry sig om.

Snabbanalys

Jag tänker dock göra en undersökning som är ganska rolig och som går mycket snabbt att utföra, nämligen en ordfrekvensanalys. Nu vet jag på rak arm inte om “ordfrekvensanalys” är en akademisk vedertagen term, men nåväl, poängen är att jag vill kolla hur många gånger som vissa plus- och minusord återkommer i fördraget.

Plus- och minusord innebär att man kan tolka in ett visst värde i orden utifrån vilket perspektiv man har samt subjektiv bedömningsförmåga.

Jag hoppas att ni håller med om att begrepp som “graduated response” eller “3-strikes” är laddade på ett visst sätt jämfört med “freedom”, “liberties” och “rights”, som är mer positivt laddade. Resultaten ska tas med en nypa salt och för enkelhetens skull har jag bara med ord i undersökningen.

Reliabiliteten i den här undersökningen innebär att ni själva kan upprepa mina mätningar utan svårigheter. Jag gör inga som helst anspråk på vetenskaplighet utan jag gör det här för att det är enkelt och jag tror resultatet ändå kan säga något om vad vi har att göra med för typ av text.

Jag tänker inte skriva vilka ord som jag tolkar som plusord och minusord, men jag listar dom nedan:

security
copyright
participation
sharing
border
green
policy
citizens
Europe
World
democracy
globalization
development
society
internet
regulation
defence
offence
criminal
opportunity
rules
liberties
freedom

Resultat

Samma ord rangordnade efter hur många gånger de har nämnts i Lissabonfördraget:

Europe – 1604
policy – 207
security – 184
regulation – 79
rules – 78
development – 55
defence – 54
freedom – 51
participation – 41
border – 31
citizens – 31
criminal – 31
growth – 12
offence – 7
society – 5
World – 5
democracy – 5
green – 2
opportunity – 2
sharing – 1
globalization – 0
copyright – 0
liberties – 0
internet – 0

Kommentarer

Min hypotes var att vissa ord som jag tolkar som negativt laddade skulle ligga i topp och att ord som jag tolkar som positiva skulle ligga längre ned.

Undersökningen innehåller som väntat inte många överraskningar, dock kan jag tycka att det är väldigt konstigt att “internet” inte nämns en enda gång på 272 sidor i ett fördrag av denna omfattningen. Internet måste tas på allvar och vi måste ta samtalet vidare från det konkurrens- och marknadsnedtyngda begreppet ICT som är så aktuellt just nu. Vi måste förstå internet som något samhällsutvecklande och samhällsomvälvande. Vart är vi på väg?

Jag är också förvånad över den höga frekvensen på ordet “Europe” som sprang iväg till över 1600 träffar. Undrar om det finns något annat innehållsord som har högre frekvens än “Europe”, någon som vet?

Att Lissabonfördraget inte är någon copyrightreform förvånar inte eftersom vi har andra kommande direktiv och handelsavtal som berör just denna punkt både inom Europa och internationellt.

Till sist, är det inte väldigt förvånande att en text av det här slaget innehåller tal om “citizens” men ingenting om “liberties” men däremot “freedom”? Talar man hellre om frihet i sig istället för rättigheter? Jag gjorde dock snabbt en ny sökning på “rights” och fick 87 träffar vilket ändå indikerar att frånvaron av “liberties” inte är så anmärkningsvärt.

Jag är född språkpolis. Antagligen beror det på att den i stort sett enda begåvning jag uppvisade som barn var just kunskap i svenska språket.
Jag lärde mig aldrig läsa. Jag bara kunde det, nån gång när jag var tre år upptäckte jag plötsligt att jag kunde läsa texten i en bok, och jag minns inte att jag någonsin ljudade eller så. Sedan kunde jag plötsligt också bara skriva. Stava och syfta rätt, vara korrekt i grammatiken utan att egentligen kunna en enda grammatisk term. Och då är det kanske enkelt att vara språkpolis. När man bara kan något och det är enkelt. För mig är det enkelt att läsa och skriva.

Jag har till och med en kategori i den här bloggen som heter just språkpolis, även om den inte innehåller så många inlägg. Därför att på senare år har det hänt något. Jag har blivit mindre rigid, mer liberal och framförallt mer slarvig när det gäller mitt eget sätt att uttrycka mig.

Jag försöker luska ut vad det kan bero på. Jag tror att Fredrik Lindström har ganska stor del i min liberalisering. Jag fostrades av min pappa språkpolisen, ni vet en sån där person som alltid rättade när jag sa fel, sa att “Det heter inte som mig, det heter som jag”.
Och så för rätt många år sedan lyssnade jag på Fredrik Lindström som talade om det levande språket, om hur det utvecklas, om skillnader i skrift och talspråk, sådan teori som jag aldrig läst eller reflekterat över.

Och så är jag mamma. Och jag bestämde mig tidigt för att inte bli som min pappa. Grundregeln hemma hos mig har varit att “det viktiga är inte hur man säger utan att folk förstår vad man menar”.
För det är ju det språk handlar om. Att göra sig förstådd. På ett eller annat sätt. Men det är också här språkpolisandet kommer in i bilden. Språk skapas ju gemensamt, för att man ska kunna göra sig förstådd med andra som talar samma språk. Om alla skulle skapa sitt eget oberoende av vilka ord andra använder och hur de används skulle vi inte längre förstå varandra. Och språkvård handlar om att göra språket så begripligt som möjligt för så många som möjligt. Med det i bakhuvudet har jag blivit mer accepterande inför andras språkliga brister, så länge jag förstår.
Och med det i bakhuvudet har jag också själv börjat leka med språket, och ganska ofta slarva. Jag använder en hel del talspråk när jag skriver och blir inte lika stressad när jag upptäcker att jag gjort ett stavfel eller syftningsfel.

Jag är fortfarande språkpolis ibland. Jag tycker exempelvis att det är stor skillnad på hur en privatperson skriver och på hur en offentlig myndighet eller organisation gör det. Den som jobbar med offentlig kommunikation på något sätt bör ha ett korrekt språk. Särskrivningar i offentliga dokument, i reklam, annonser, tidningsartiklar och på skyltar och menyer stör mig något alldeles otroligt. Jag ser rött när en lärare i just svenska inte kan skriva en korrekt mening. Men annars – nej. Lev och åt leva, skriv hur du vill.

Jag är full av beundran, på riktigt, inför människor som har skrivsvårigheter men som ändå vågar skriva, som ändå bloggar och deltar i den offentliga debatten, i skrift. Men, och det här jobbar jag med – det ska mycket till för att jag ska fastna och läsa en text till slut som inte är välformulerad och korrekt. Det skulle inte falla mig in att påpeka skrivfel till en privatperson, men jag får läshack och tycker att det är enormt jobbigt att läsa en illa skriven text.
Vad jag teoretiskt tycker är alltså en annan sak än vad jag känner, och hur jag personligen agerar. Jag stör mig fortfarande när någon skriver dem istället för de, men inte lika mycket på det omvända. Men idag skulle jag inte påpeka när någon gör fel, om jag inte blir tillfrågad. Och ibland gör jag fel själv.

Jag jobbar som sagt med detta. Jag har bestämt mig för att inte bli språkfascist som min pappa. Jag vill inte bli en gammal bakåtsträvare som efter min pensionering ringer till tidningredaktionen för att kritisera deras språk eller en sådan som vägrar ta till mig nya ord och uttryck. Men det går inte av sig självt. Jag måste påminna mig. Och kanske därför älskar jag också att diskutera och dissekera språket. Ni som läst mig länge känner antagligen till min förkärlek för att dissekera ord, be andra berätta hur de tolkar ett specifikt ord som för mig har en tydlig och endast en betydelse. Det är för att jag vill förstå mer, för att jag inte vill fastna i mina egna hjulspår och för att jag vill förstå andra, även när de använder ord på ett annat sätt än jag själv använder dem.

Och jag älskar Jockes experiment med #nosmiley. För att det hjälper mig att få förståelse på ett djupare plan för i det här fallet smileysar och vad de betyder för språket på internet. För att det utmanar mig att tänka om och tänka nytt. För att jag lär mig något av att delta i experimentet.

Det har också redan efter mindre ett ett dygn visat hur olika vi tolkar saker. Flera personer har läst in att jag och Jocke på något sätt försöker tala om för andra hur de ska göra. Många har uppfattat det som om vi är emot smileys, fast ingen av oss sagt ett ord om att det skulle vara något fel att använda dem. Åter igen bevisas att språket innehåller så mycket mer än ord, även om orden i slutändan är det enda vi har när fakta ska läggas på bordet.

Ulrika har skrivit en fantastisk postning som tydligt visar vilken funktion smileys kan ha.
Också Lotten har fångat bollen och ger mig svar på en fråga som jag brottades med igår, nämligen hur man egentligen ska stava till smiley. Det känns inte helt logiskt med tanke på stavningen av mejl och sajt och för mig som ändå gärna vill ha tydliga regler för att veta vad jag bryter emot känns det skumt.
Trollhare har också skrivit om hur smileys förändrade andras sätt att tolka honom.

Veckans bloggtema i Bloggvärldsbloggen är Språk. Det här var mitt bidrag. Haka gärna på!

På bloggen Precious Metal, en blog der har fået sig en plads på min Blogroll, faldt jeg over disse regler. Forfatteren af bloggen ved ikke hvem der oprindeligt har skrevet dem.

Jeg har igennem længere tid reflekteret en del over mine grundregler indenfor lederskab. Altså, hvad er de vigtigste principper som jeg forsøger at lede ud fra i mit daglige virke? Vi leder alle ud fra forskellige overbevisninger, men er vi bevidste omkring vores antagelser? Det kunne være rigtig spændende, sammen, at blive mere tydelige omkring vores egne aksiomer gennem en dialog med andre ledere her – ikke for at finde de “rigtige” principper, men måske mere for at vi alle må lære nyt om vores egne overbevisninger.

Jeg er bl.a. blevet inspireret af Colin Powell og hans 24 principper. I kan se nogle af dem i de forskellige videoer på denne side.

Her er mine 30 foreløbige aksiomer:

1. Sproget er med til at skabe virkeligheden
2. Tro på det bedste i folk – fokuser på styrkerne og ikke svaghederne
3. Behandl folk som du ønsker de skal behandle dig
4. Tillid skaber tillid
5. Den største fejl er ikke at prøve – intet stort er blevet skabt uden at tage en chance
6. Vision flytter fokusset væk fra sandet i skoene
7. Du kan kun lave om på dig selv
8. Det handler om spørgsmål - og ikke om svar
9. Handling råber højere end ord – walk the talk
10.  Vær interesseret i stedet for at være interessant
11.  Vær dig selv – der er ingen som dig på jorden
12.  Gå foran – man kan ikke lede fra bageste række
13.  Ærlighed vinder altid på den lange bane
14.  Sårbarhed skaber respekt – indrøm dine fejl, de er allerede kendt
15.  Undersøg altid antagelserne
16.  Tag ikke dig selv for højtideligt – det gør andre alligevel ikke
17.  Sammen når vi længere
18.  Dine tætteste relationer bestemmer hvor du ender i dit liv
19.  Beregn prisen inden du starter – enhver sejr kommer med en omkostning
20.  Hold dit ord
21.  Feedback gør dig bedre – den dag du stopper med at lære, stopper du med at lede
22.  Gnist nu, ild senere – tag konfrontationerne med det samme
23.  Tilgiv - slip – og bliv fri
24.  Tag ansvar - du er forfatteren i din egen historie
25.  Generøsitet skaber overskud
26.  Vær åben i nuet – og download ikke blot fra fortiden
27.  Træf ikke store beslutninger midt i stormen – i morgen ser tingene anderledes ud
28.  Kend dine nøglekampe – du må vælge noget fra for at kunne vælge noget til
29.  Vær i balance – du kan ikke lede på et ben
30.  Vær til stede i forandringer og afgørende øjeblikke

1)      Sproget er med at til at skabe virkeligheden

2)      Tro på det bedste i folk – fokuser på styrkerne og ikke svaghederne

3)      Behandl folk som du ønsker de skal behandle dig

4)      Tillid skaber tillid

5)      Den største fejl er ikke at prøve – intet stort er blevet skabt uden at tage en chance

6)      Vision flytter fokusset væk fra sandet i skoene

7)      Du kan kun lave om på dig selv

8)      Det handler om spørgsmål – og ikke om svar

9)      Handling råber højere end ord – walk the talk

10)  Vær interesseret i stedet for at være interessant

11)  Vær dig selv – der er ingen som dig på jorden

12)  Gå foran – man kan ikke lede fra bageste række

13)  Ærlighed vinder altid på den lange bane

14)  Sårbarhed skaber respekt – indrøm dine fejl, de er allerede kendt

15)  Undersøg altid antagelserne

16)  Tag ikke dig selv for højtideligt – det gør de andre alligevel ikke

17)  Sammen når vi længere

18)  Dine tætteste relationer bestemmer hvor du ender i dit liv

19)  Beregn prisen inden du starter – enhver sejr kommer med en omkostning

20)  Hold dit ord

21)  Feedback er det der gør dig bedre – den dag du stopper med at lære, stopper du med at lede

22)  Gnist nu, ild senere – tag konfrontationen med det samme

23)  Tilgiv – giv slip – og bliv fri

24)  Tag ansvar – du er forfatteren i din egen historie

25)  Generøsitet skaber overskud

26)  Vær åben i nuet – og download ikke blot fra fortiden

27)  Træf ikke store beslutninger midt i stormen – i morgen ser tingene anderledes ud

28)  Kend dine nøglekampe – du må vælge noget fra for at kunne vælge noget andet til

29)  Vær i balance – du kan ikke lede på et ben

30)  Vær til stede i forandringer og afgørende øjeblikke

Det er ikke sjældent, at lokaltv-stationerne og formiddagsaviserne har historier om, at ældre mennesker lever i kummer kår. Det er der ingen mennesker, som bryder sig om hverken at se eller høre.

For nyligt var der en historie om, at en lang række ældre mennesker ikke fik et dagligt bad. Især de socialistiske partier (S, SF, R og EL) kastede sig over historien, der jo netop var vand på deres mølle: Det står skidt til med velfærden i Danmark.

Men gør det det? Kan man egentlig sige, at det at få et dagligt bad, er en del af den danske velfærdsstat? Jeg er meget i tvivl her, og min tvivl kan deles op i tre punkter:

1.
For at kunne gå i bad skal jeg bruge vand. Vand koster penge både at købe og at aflede. Hvis jeg ikke betaler vandregnignen kan jeg ikke gå i bad. Men hvis dét at gå i bad er en rettighed, kan jeg så ikke bare sende vandregningen til staten?

2.
For at kunne gå i et bad skal vandet også være opvarmet. For at opvarme vandet skal jeg bruge brændstof til at varme vandet op. Hvis jeg ikke betaler for at få vandet varmet op, kan jeg ikke gå i varmt bad. Så hvis det er en rettighed at gå i bad, kan jeg så ikke også sende opvarmningsregnignen til staten?

3.
For at jeg skal få noget ud af badet, skal jeg have produkter til at vaske både min krop og mit hår i. Hvis det er en rettighed at gå i bad, kan jeg så sende regningen på disse produkter til staten?

Og sådan kunne man jo fortsætte – og det lyder jo helt galt, når man sådan lister det op. Ikke desto mindre, mener socialisterne her i landet, at folk har ret til ét bad om dagen.

Formålet med velfærdsstaten er ikke at alle mennesker skal serviceres af offentligt ansatte dag ind og dag ud, men at der er et såkaldt socialt sikkerhedsnet, der sikrer alle mennesker en adgang til visse basale services: Primært lægebehandling; en beskeden pension som supplement til den, man selv har sparet op; uddannelsesinstitutioner osv. Med andre ord, en række “bløde” services, i modsætning til de “hårde”: Vejskilte, politibetjente, forsvaret og en smidig offentlig sektor med korte sagsbehandlingstider.

At sige at dét at få et dagligt bad, er en del af dét at have et socialt sikkerhedsnet, synes jeg udvidder ordet “sikkerhedsnet” ufatteligt meget; så meget, at snart sagt en hvilken som helst ting, ville kunne omfattes. Lidt polemisk kunne man spørge: Skal man så også have ret til sex 2 gang om ugen, og et blowjob 2 gange om måneden? Det ville da være dejligt; men hvilke offentlige ansatte skulle stå for at det skete?

Netop de offentlige ansatte er vigtige når det kommer til badet. For når socialisterne siger, at alle skal have et bad om dagen, forudsætter de jo netop, at det er offentligt ansatte, som skal assistere de ældre personer når de skal bades.

Havde vi ubegrænsede resourcer ville det ikke være noget problem. Men vi lever ikke i en Star Trek-verden, hvor ressourcer ikke er begrænsede. En hvilken som helst stat er altså tvunget til at prioritere, fordi alle ved, at man ikke kan blive ved med at hæve skatterne – og hvis du mener noget andet, så lav en Google-søgning efter Laffer-kurven!

Vi vælger politikere, så de kan prioritere. Vi må stole på deres prioriteter. Hvis der skal bruges flere penge på X skal der bruges færre penge på Y. Sådan vil det altid være.

Så hvis socialisterne gerne vil have, at alle mennesker skal have et bad om dagen, så må de lave en liste. En liste, hvor de selv kan skrive deres navne på og selv, i deres fritid, møde op hos de ældre og bade dem. Det belaster ikke det offentlige system – og dem der bader folk, har gjort noget, som de selv mener er en god gerning.

Dét er en god løsning. Frivilligt arbejde organiseret i af det, man kalder civilsamfundet.

Jag älskar dig!
Mitt hjärta är fyllt
av en enorm kärlek till dig.

Ser du just det?
Att mina handlingar är
framtvingad, frammanad
av Kärlek.
Kärleken till dig.

Vartenda ord
Vartenda stavelse
är sammansatta
av ett enda skäl.
Omtanken om dig.

Det du inte förstår
Ska jag hjälpa dig att förstå.
Det jag inte förstår
Ber jag om hjälp med att förstå.

Allt handlar om Kärleken till dig.
Din framtid.. ditt liv…
är mitt största skäl att fortsätta.
Fortsätta att kämpa
Hitta möjligheter… finna svar.

Jag släpper dig aldrig.
Så länge det finns liv i mig
så länge står jag vid din sida
Guidar dig rätt.
Jag Älskar dig… leder dig rätt
med en mors
ibland så brutala sätt.

Genom hårda regler…
genom krav.
Visar jag dig vägen.
Jag låter dig törna emot
Men jag låter dig aldrig att falla.

Din väg mot vuxenlivet
är brutalt skakig just nu
Men jag håller i dig hårt.
Så du inte faller.
Jag står där stadig.

Det finns ingenting
som rubbar mig
Ingenting som får mig
att vackla.
Det är kärleken
som får mig att orka.
Lita på mig.

Jag älskar dig!!

En del av regelverket för arbetslösa säger att man måste söka jobb för att få ersättning. Bryter man mot den regeln straffas man. Vad blir effekten för dem som straffas? En ny studie av Gerard van den Berg och Johan Vikström, “Monitoring Job Offer Decisions, Punishments, Exit to Work, and Job Quality”, undersöker saken med svenska data:

We find that sanctions have adverse effects on post-unemployment outcomes. On average, they cause individuals to accept jobs with a lower hourly wage and less working hours per week. The estimated average reduction in the accepted wage is almost 4%. The probability to move into full-time employment decreases with about 15%. … Sanctions causally increase the likelihood of the acceptance of a job at a lower occupational level. Such decisions are to some extent irreversible, in which case they involve a permanent human capital loss. … Concerning the effects of sanctions on the transition rate into work, we find a significant positive effect. On average, this involves a 23% increase.

Kan detta ses som att regelverket framtvingar en avvägning mellan, å ena sidan, fortsatt arbetslöshet och väntan på ett “bra” (välbetalt, heltidsbaserat och utbildningsmatchat) jobb och, å andra sidan, accepterande av ett “mindre bra” jobb? I så fall, är det bra eller dåligt, i ett samhällsekonomiskt perspektiv, att individer leds att hitta och acceptera “mindre bra” jobb?

Så kändes det både igår och idag på morgonen. Allt var ju rosenskimrande och ljuvligt där hemma med barnen. Tills. Tills helvetets bröt loss…ja inte riktigt men nästan. Mitt tålamod sattes på prov ganska så ordentlig dessutom. Det började med att Miranda inte tyckte om maten. Mest handlade om att hon helst ville sitta framför tv:n och äta lättsmält yoghurt med müsli. ETT misstag gjorde jag! Jag var den som planterade in den möjligheten hos henne genom att säga “Ät upp detta och detta, är du sedan fortfarande hungrig kan du få lite yoghurt” Hur jäkla korkad kan man bli ibland? Att jag inte lär mig. Regel, regel införd igårkväll. Ät upp maten, gillar du den inte får du gå hungrig. Det låter hårt och grymt, men!, annars kommer jag att ha två Endast-Yoghurt-Ätande-Flickor där hemma. För ger man barnen lillfringret i sådana här sammanhang så norpar dem snabbt hela handen.

Så helvetet bröt loss när jag “ångrade” mitt bittra löfte. Men jag fick lov att bita ihop och rida ut stormen. Bad om ursäkt för att jag lovat något så dumt och klargjorde vad som nu ska gälla. Pust! När jag väl lagt mig kom tårarna, som alltid, för jag hatar att bråka med barnen. Det tar så hårt! Tur att Andreas kunde prata mig lugn.

Imorse var åter dem rosaskimrande molnen där. Tills. Tills Miranda vägrade ha jeans på sig. Byxa efter byxa åkte fram ur skåpet. Byxa efter byxa var det något fel på. Tillslut blev jag vansinnig. Grrrrr. Tårarna sprutade och det for säkert eld ur min mun. Regel, regel. Välj aldrig mera byxor i affären som du inte kommer att ha på dig!

Nu sitter vi här – på mitt jobb. Friden har lagt sig för länge sedan och vi har kramats och pussats. Lovat varandra att fredspipan ska få vandra mellan oss. Hela dagen.

Kramen.

I går lærte jeg at jenter som spiller ishockey ikke har lov til å takle hverandre. Blir spillet for voldsomt blåser dommeren og alt stopper. Gutter på 12 år kan derimot takle så mye de vil. Jeg ble umiddelbart både vred og usikker på hvorfor det var sånn. Jenter er da ikke så fysisk underlegne gutter? 27% av alle kvinner i Norge har opplevd vold i nåværende eller tidligere parforhold, og de fleste av dem går da fremdeles oppreist og later som alt er greit? Hva kan denne tilsynelatende urettferdige regelen komme av?

Men brått slo det meg. Hvis jenter blir takla hardt sånn som de blir i ordentlig hockey begynner de sikkert bare å grine! Flaut. En kan jo ikke ha folk som griner på isen. Det hadde tatt seg ut. Tolv jenter på banen som spiller kjærring og så griner når de får seg en dytt eller ramler litt hardt i isen. Hockey er jo en manne-sport må vite og ingen manne-menn griner. Lissom. Skulle du derimot risikere å grine en skvett i tide og utide kunne Youtube fortelle meg at du til gjengjeld virkelig får høre det. Det var da enda godt.

Nå har hun gjort det igjen. Kommet med en ny regel. Denne gangen har mamma forbudt meg å jogge. Det er visstnok fordi jeg ikke skal jogge vekk alle kaloriene jeg spiser. Men både i går kveld og i dag greide jeg å snike inn en tur. Jeg bare kler på meg vanlige ute-klær og hvis de spør, sier jeg bare at jeg skal på en gå-tur.

Trikset er å gå helt til man ikke kan se meg fra huset, for deretter å løpe den strekningen jeg hadde tenkt. Jeg må gå den siste delen tilbake til huset for å ikke være anpusten når jeg kommer inn, men jeg får i alle fall jogget!

Men ærlig talt, jeg skjønner hvorfor hun lager den regelen, men hun må da skjønne at jeg ikke kommer til  å følge den! Jo flere regler hun lager, jo hardere går jeg inn for å bryte dem. Gjør det ikke en gang med vilje, det blir bare sånn!

Jaja, vi får se hvordan dette går. Det neste blir vel at hun ringer skolen og ber meg fritatt fra gymmen eller noe -.-

Den 23. oktober er der et doktorforsvar på Jura, Aarhus Universitet, som måske vil blive spændende. Det handler om de politiske partier.

Fagbevegelsen har lenge hatt som prinsipp at dersom en bedrift skal gjennomføre en nedbemanning, så skal de som fikk jobb sist sies opp først. Jo lenger tid du har arbeida på en bedrift, jo større jobbsikkerhet skal du ha.

Selvaagbygg deler åpenbart ikke fagbevegelsens synspunkt. Dette selskapet er nå i konflikt med Fellesforbundet, nettopp fordi selskapet valgte å se bort i fra ansiennitetsprinsippet da de gjennomførte en nedbemanning. Jeg gir min fulle støtte til Fellesforbundet i denne konflikten.

Lenker: http://www.frifagbevegelse.no/arbeidslivet/norge/article4624608.ece 

http://www.frifagbevegelse.no/magasinett/article4630732.ece