Die Übernachtungsfrage ist geklärt. Wir sollten Euch alle unterbringen können. Neben der großen Jugendherberge, ein bisschen außerhalb, haben wir noch ein stadtnahes Hostel gefunden. Zudem konnten wir letzte Woche unseren Rektor als Schirmherrn für die Tagung gewinnen.

Rektor und Koffer bei der Unterzeichnung wichtiger Verträge

Nun müssen noch ein paar Finanzangelegenheiten, die Raumfrage und die Sache mit dem Tagungsbüro geklärt werden. Letzteres wird eine Überraschung, wenn alles so klappt, wie wir uns das vorstellen. Dann können wir auch endlich inhaltlich einsteigen und die workshops planen.

P.S. Danke für die Verlinkungen auf eueren Fachschaftsseiten!

Hei

Jeg har en stund deltatt i diskusjoner på Facebookgruppene Stopp Mobbingen og Stopp Mobbingen i skolen, og jeg har i den anledning tatt med meg en del spørsmål som jeg også over en tid har stilt i bloggen min. Førstnevnte gruppe står bak nettstedet www.stoppmobbingen.net som har fått mye oppmerksomhet både fra media og polititkere den siste tiden.

Jeg ser at Barneombudet er i ferd med å produsere en rapport om temaet barn og deres rettsskikkerhet i grunnskolen i dag, men ut fra forhåndsomtalen ser det ikke ut til at denne rapporten tangerer den tematikken jeg har tatt med meg inn i Facebookdebatten.

Jeg vil gjerne ha mer fokus på den dynamikken, eller mangel på sådan når en mobbesak beveger seg utenfor skolens og rektors jurisdiksjon. Det er en kjengjerning at den kjeden en klagesak gjennomgår fra rektor til Fylkesmannen ikke fungerer som den skal når en mobbesak oppstår. Mange foreldre forteller at de forfølger sin sak gjennom hele kjeden, men at det ser ut til å være for tette bånd mellom instansene, altså en slags antydning om at denne kjeden fra rektor – etatsjef – Fylkesmann er “korrumpert”, og at dette svekker barnets rettsvern etter som de fleste mobbesaker ender i barnets disfavør, selv i mobbesaker av grov karakter. Spørsmålene er: Hva vil Barnombudet gjøre for å påpeke denne svakheten? Og hva vil ombudet gjøre i sin anmodning om å finne alternative veier i slike klagesaker for enten å få denne kjeden av instanser til å fungere etter intensjonene i Barnekonvensjonen og i Opplæringsloven, eller bryte denne kjeden og la andre og mer uhildete instanser ta seg av saksgangen?

En annen kjensgjerning er at politiet henlegger mobbesaker. Hva gjør Barneombudet mht å påpeke barnets manglende rettsvern overfor denne etaten?

Håper på snarlig svar.

Med vennlig hilsen
Frode Fredriksen

Det svinger av debatten rundt utfordringene grunnskolen, skolemyndighetene og de folkevalgte står overfor med de omfattende mobbeproblmene vi fortsatt står overfor i dag. Det er flere grupper og profesjoner som må eller bør avklare sitt forhold til barnets rettssikkerhet mht forebygging og tiltak mot mobbing i skolen. Facebook-gruppene Stopp mobbingen i skolen, Stopp mobbingen og sistnevntes sted på internett, bidrar hver dag til bredt engasjement. Det er flere på myndighetsnivå innenfor skole som bør merke seg dette engasjementet og jeg har noen utfordringer til flere av dem.

Påstand:

Barn har juridisk sett foreløpig bare en teoretisk beskyttelse mot mobbing i dag gjennom Opplæringslovens § 9A. Problemet er at vi foreløpig ikke har noen rettspraksis på området som kan skape presedens, slik at skoleeier i neste omgang kan tvinges til å jobbe forebyggende og sette inn nødvendige tiltak mot mobbing. Slik sett vil kanskje eneste løsning til syvende og sist bli at noen foreldre går til sak mot en skoleeier, vinner saken som igjen gjør at norske kommuner MÅ føye seg og ta problemet mer seriøst. Nå har vi siden Bondevikregjeringens Manifest mot mobbing i 2002 brukt snart åtte år ved å bruke såkalt ”gulrot” gjennom ulike forskningsbaserte mobbeprogrammer, uten å ha oppnådd synlige reslultater. Er ikke tiden inne til å bruke jussen som pisk til å presse useriøse skoleeiere til å gjøre jobben sin?

Opplæringslovens § 9A – 7. Straff

 Med bøter eller fengsel i inntil 3 månader eller begge delar blir den straffa som forsettleg eller aktlaust bryt krava i dette kapitlet eller i forskrifter gitt i medhald av det.

       Medverknad blir straffa på same måten.

Prisen hvert enkelt barn som blir mobbet og som blir merket for resten av livet er alt for høy. Mobbing over lang tid fører til at et ungt menneske mister sitt egenverd, at både selvbilde og selvtillit synker med alvorlighetsgraden av overgrepene. Det verste er likevel opplevelsen av ikke å bli beskyttet og at de voksne svikter. Noen skulle stått der og holdt vakt om nettopp dette barnet, men som svikter hver gang mobbing skjer.

Utfordringen:

Rektor: Du har fått delegert myndighet fra ditt lokale kommunestyre til å beskytte alle barn mot mobbing ihht loven nevn ovenfor. Siden innføringen av arbeidet mot mobbing i 2002 har du hatt åtte år på å innføre planverk, prosedyrer, forebyggende tiltak og gode holdninger mot mobbing blant dine egne ansatte, elever og foreldre. Hva er det som har forhindret deg i å gjennomføre dette arbeidet? Jeg tror dommen må være såpass hard, at hvis du fortsatt lar unge mennesker utsettes for mobbing og overgrep, så  har du sviktet den myndighet du har tatt og er satt til å bestyre. Vinn eller forsvinn.

Skolesjef/oppvekstsjef: Når det kommer avisoppslag om mobbesaker så rykker du som regel ut og sier at kommunen og skolene har gode rutiner, prosedyrer, planverk og har gjort holdningsskapende arbeid. Du lukker ofte ørene og vil liksom ikke høre eller forstå at det er barn som til tross for alle dine påstander utsettes for mobbing og overgrep i din kommune. Du bør i stedet imøtekomme slike påstander med en mer ydmyk tilnærming og gjøre dine rektorer i stand til å bekjempe mobbeproblemet. Du omfattes av det samme lovverket som rektor, derfor bør du jobbe enda mer målrettet for å forebygge mobbing i din kommune.

Barneombudet: Du har uttalt deg om at rettssikkerheten til barn i den norske skolen er svak. Men vi merker ikke noe til at du er barnets “høye beskytter”. Hvorfor er ikke du sterkere på banen i kampen mot mobbing? Vi trenger genrelt et faglig sterkt barneombud som kjemper for barnets grunneleggende rettigheter, og spesielt i kampen mot mobbing og overgrep i skolen. Om denne jobben er for tung for deg, så kanskje du trenger et ombud ved din side som kan ta den tøffe kampen med skole-Norge? Et skoleombud?

Det siste spørsmålet går som en utfordring til kunnskapsministeren.

Czy Rektor Uniwersytetu Medycznego we Wrocławiu Ryszard Andrzejak popełnił plagiat? (cześć 3.)

Czy Rektor Uniwersytetu Medycznego we Wrocławiu Ryszard Andrzejak popełnił plagiat? (cześć 2.)

Czy Rektor Uniwersytetu Medycznego we Wrocławiu Ryszard Andrzejak popełnił plagiat?

Jag hittade ett inlägg hos Anne-Marie Körling “FantasiCV till Kiwiskola!”.

Jag delar visionen om lärande  och skolan utan tak och med öppna fönster. Inlägget avslutas med 

“…vem som blir rektor för skolan? Inte blir det jag. Jag vill stå mitt i klassrummet”

För några år sedan sade jag själv något liknande…

Jag är glad att jag prövade på rektorsrollen, jag är också glad att det inte finns så mycket utrymme för att sakna lärarrollen. Visst är det så att det klickar  till i lärarsjälen när jag besöker en lektion. Att arbeta som rektor är ansvarsfullt (ibland ansvarstyngt), många gånger svårt men det är otroligt inspirerande. Allt blir inte perfekt, men syftet är alltid det bästa och varje dag är fylld av lärande.

Jag kommer att tänka på Randy Pauschs föreläsning “The last lecture” där egna och andras drömmar är en del. Jag har lyssnat till föreläsningen några gånger och jag har läst den i bokform. Här finns inspiration och kloka tankar!

Sitter i ett rum på Aske konferens i Bro och försöker samla tankarna efter den första dagen av dekanmötet här ute. Spontant känner jag att jag är nöjd med första dagen, det har varit relativt intressanta diskussioner och jag har fått möjlighet att argumentera lite med en person angående om det är skadligt för universitetet att studenter och doktorander far illa eller ej. Jag lyckades nog inte övertyga honom, men det verkade i alla fall som om de andra vid bordet till slut gav sitt medhåll efter en hänvisning till de tidningsartiklar som skrivits om universitetet här och här.

Om jag ska försöka ge mig på att sammanfatta dagen då. Rektors inledning var ganska intressant för mig personligen. Det var kul att höra hur diskussionerna gått kring MAX-IV, ESS samt det nya stora samarbetsprojektet inom life science mellan Uppsala och Stockholm. Tydligen så har det pågått en viss politisk kohandel med Frankrike som innebär att framställningen av utrustning till ESS inte kommer att ske i Sverige. Trist men så kan det bli.

Nästa punkt var en dragning av budgetpropositionen som inte direkt innehöll några nyheter. Jag tänker inte fördjupa mig i det här utan hänvisar istället till SFS kommentarer för den som är intresserad av ett utbildningspolitiskt perspektiv. En sak till som kan vara värd att belysa är systemet med studieavgifter för vad man kallar tredjelandstudenter från och med 1 juli 2011. Så nu är det slut på “gratis” högre utbildning.

Den sista punkten för dagen innebar en dragning av Intern styrning och kontroll samt diskussioner om risker för Uppsala universitet. Som någon påpekade, det kan inte vara lätt att stå där som en representant för regeringens dumma idéer, inför ett kompakt akademiskt motstånd, där varje detalj måste sönderanalyseras innan man ens försökt genomföra det hon pratade om. Och det enda hon ville var att 50 dekaner och vicerektorer skulle fylla i siffrorna ett till fem på en enkät. Hon lyckades till slut i alla fall och resultatet blev väl inte så jättespännande. Som det brukar vara med ett-till-fem-enkäter blev det mesta normalfördelat kring tre. Några saker var ändå hyfsat intressanta. Till exempel bedömde man problemen med arbetsmiljö och lika villkor för anställda och studenter till 2,5 av 5 vilket känns lite väl lågt. Skadan av att universitetet skulle tappa i forskningskvalité ansågs också vara större än skadan av att universitetet skulle tappa i utbildningskvalité. Nåja, det går ju att diskutera mer senare. Men nu är det dags för middag.

dün bizim üniversitenin radyosunda rektörümüz konuktu.

çok yapıcı bir insan. en çok hoşuma giden sözleri “En sevdiğiniz spor nedir?” sorusuna verdiği yanıt oldu.

“Trekking, çünkü , çantanızı sırtınıza alırsınız, bilmediğiniz yollardan yürümeye başlarsınız. 15 dakika sonra sıkılırsınız. neden yürüyüşe çıktım ki? dersiniz. ne zaman bitecek dersiniz. sonra yağmur yağmaya başlar, ayaklarınız çamur olur, üşür. yılmadan yürümeye devam edersiniz. sonra alışırsınız, bir tempo tutturursunuz. sonra karşınıza öyle bir manzara çıkar ki bütün yorgunluğunuzu alır, çektiklerinizi unutturur. “İyi ki gelmişim” dersiniz.

Bence bu hocanın en sevdiği spor başlığı altında belirttiği yaşama bakış biçimiydi.

rektörü seviyorum ^^

Onsdag den 21 Oktober 2009

Vi håller oss fortfarande friska “peppar-peppar”.
Tydligen har det börjat bli sjuka på dagis nu idag. Så få se när vi trillar dit. Känns inte längre som “om” utan “när“.

Nu på eftermiddagen
efter dagis och skola
har Max och Fanny
haft show. 
Max och Fanny har
nämligen sjungit en
massa trudelutter.

Roligt att se på dem.
De sjunger verkligen
med inlevelse och
Max härmar Fanny
 i allt =)

Fanny har även varit på läshumör och det är perfekt kombination,
för Max är alltid en intresserad lyssnare.

Träff på dagis….

 Idag har vi haft en väldigt bra träff på dagis.
Vi träffades rektor, specialpedagog, resurs, dagispersonal och så vi.
Det känns bra då man kan träffas allihopa på en gång, istället för att man
ska prata flera vändor hit & dit.

Specialpedagogen har varit på dagis vid 2 tillfällen och varit med i barngruppen för att se hur allt fungerar. Så hon började att prata om hur hon hade upplevt dessa dagar. Det var väldigt roligt att höra att specialpedagogen tycker att Max är duktig.  Hon träffar ju många barn med särkilda behov. Hon sa att hon aldrig har träffat en 2 1/2 åring som är så bra på tecken och så kommunikativ. (Så då suger jag i mig allt det positiva som en svamp Hon tycker att han är väldigt kommunikativ och social i gruppen. Om han inte får gensvar med tecken eller om någon har svårt att förstå honom, så ger han sig inte utan att visar med rörelser eller andra gester. Han är verkligen med i barngruppen som alla andra. Han tar för sig. Det känns så otroligt skönt att höra att det fungerar så bra. Det vet vi förstås sedan tidigare genom Max resurs och övrig personal. Men det är kul få höra det av en utomstående. Att allt fungerar så bra är förstås tack vare att vi har en underbar personal på dagis där Max är. De är intresserade och tycker oxå det är kul med tecken och jobbar väldigt pedagogiskt.

Bara det att personalen arbetar med tecken i tanken att även fortsätta med det sedan, även när Max lämnar avdelningen, för att de ser hur bra tecken är för alla barn, inte bara för barn med särskilda behov. Bara det, gör ju att intresset finns och att det inte är något som de bara gör just nu, för att Max är där. En ur personlen berättade idag att en liten tjej som bara är kring året gammal och som nyss börjat på dagis tecknade nu redan smörgås vid matbordet. Vicken grej!! Det är otroligt vad barn lär sig fort!

Sedan berättade även specialpedagogen att de hade kontaktat Specialpedagogiska skolmyndigheten som var ut till dagis i måndags (som jag skrev tidigare)

Rektorn tog sedan över och berättade lite om kring det här med resurs och hur det ser ut framöver. Tyvärr har de ju stora besparingar, som även drabbar den här avdelningen. En av barnskötarna har blivit uppsagd nu till årsskiftet. Dessutom har de sparkrav utöver detta och rektorn berättar att vår resurs Ingela kan i värsta fall sitta löst. Så det kändes inte bra. Det hoppas vi ska ordna sig. Det är ju ändå hon som sitter inne med så mycket kunskap och erfarenheter, speciellt vad det gäller tecknandet. Även om övrig personal är väldigt duktiga så så är det hon som är drivkraften. Vi känner ju att Max börjar vara så duktig kommunikativt och tecknar i nuläget flera ord till meningar och man måste vara ganska duktig för att hänga med och vi vill ju att han ska bli förstådd och få möjlighet till fortsatt utveckling. Men som sagt så hoppas vi att det löser sig och att hon får fortsätta som Max resurs.

Rektor berättar även att hon har även fått intyg från logoped och habiliteringen om Max behov av träning som är bra att ha i bagaget med tanke på hans resursbehov.

Så sammanfattningsvis har väl vi kommit fram till att Max behov är att ha en resurs i gruppen framförallt för den kommunikativa delen. Att han kan förmedla sig i barngruppen och fungera i det sociala samspelet. Att han ska få hjälp med det han kanske behöver träna lite extra på såsom av-påklädning och dylikt. Sedan att stämma av mellan dagis och hemma, vilka tecken, begrepp och ljudningar vi gör hemma för att kunna använda i mån det går, även på dagis. Vi fortsätter med Idagboken mellan dagis och hemmet. Vi har ju testat det den här terminen och det fungerar jättebra. Känns viktigt för Max att kunna  återberätta hemma vad de har gjort på dagis. Han skiner upp som en sol, varje gång vi ska titta i hans Idagbok.

Vi kommer öka tiden för Max efter jul på dagis. Längre dagar. Så nu återstår det att se hur mycket resurstid Max får. Vi kommer framöver här i november ha ett vanligt utecklingssamtal på dagis med vår resurs och sedan ska vi tillsammans med specialpedagogen i januari skriva en handlingsplan, på just det som vi kommit fram till idag.

Kort rapport från Aronsborg, Bålsta. Lyssnade precis till Nacka kommun och deras fantastiska skol-och förskolechef, Agneta heter hon. En otrolig inspirerande person som berättade hur man i Nacka sedan slutet av 1990-talet arbetat medvetet med att utveckla och integrera IT i skolan. IT-integreringen har haft en central betydelse för utvecklingsarbetet och rektorerna har den absolut viktigaste funktionen i att stötta, leda och inspiriera sina medarbetare. Jag fick bekräftat något som jag kämpat med det senaste året i Västerås: fokus på rektor och vikten av att rektor är en duktig pedagogisk ledare och att man tar sig tiden att vara pedagogisk ledare. Vi har till novembermötet beställt (uppdraget gavs i mars 2009 av utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden) en stor kartläggning över rektorerns vardag i gymnasiet och hur de ser på sin roll som pedagogiska ledare. Jag ser verkligen fram emot rapporten och de åtgärder vi kommer att behöva ta och den utveckling som skolorna själva måste fortsätta arbeta med för att öka resultaten i skolan. Detta viktiga arbete sker parallellt med våra kartläggningar kring lärarnas kompetens/ämnesbehörighet.