I en folkomröstning i helgen röstade en majoritet av de schweiziska medborgarna för ett förbud mot minareter i landet. Beslutet visar på en främlingsrädsla och islamofobi som är närvarande i hela Europa och som riskerar att växa sig starkare. Chauvinistiska politiker, i det här fallet från det högerpopulistiska Schweiziska folkpartiet (SVP), driver välregisserade hetskampanjer och utnyttjar människors rädsla för att tillskansa sig makt. Vi lär få se mer av liknande hatkampanjer framöver, till exempel i Danmark där Dansk folkeparti vill driva fram en folkomröstning i samma ärende. Det lär inte dröja innan vi hör samma tongångar från Sverigedemokraterna, vars Jimmie Åkesson i ett pressmeddelande apropå valresultatet i Schweiz hävdar att “religionsfrihet inte är detsamma som en absolut rätt att i strid med folkviljan få göra och bygga vad som helst i en religions namn.”

Friheten att utöva sin religion eller tro får endast inskränkas genom lag och enbart på ett sätt som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till allmän säkerhet eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter (se exempelvis Europakonventionens artikel 9). Det är förstås viktigt att medlemmar i ett religiöst samfund kan ha gudstjänster och andra möten i för ändamålet anpassade lokaler. Staten och dess myndigheter kan förstås uppställa vissa krav på lokalerna men ett godkännande får inte baseras på en värdering av religionen i fråga.

Uppförandet av minareter handlar inte om att “få göra och bygga vad som helst”, det handlar om ett religiöst samfunds rätt att få utöva sin tro på samma villkor som alla andra. Jag håller det för troligt att Europadomstolen fäller Schweiz för att kränka rätten till religionsfrihet om/när målet kommer dit. På ett annat plan är detta ytterligare ett exempel på hur viktigt det är med en nationell juridisk överprövningsinstans som till exempel en författningsdomstol. Dessa kan på ett nationellt plan skydda våra grundläggande demokratiska och människorättsliga värderingar från ingrepp av nationalistiska populister som av grumliga ideologiska skäl och mot bättre vetande vill hetsa mot minoritetsgrupper.

Nationalister över hela Europa jublar över utfallet av gårdagens folkomröstning i Schweiz (se 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13). Men vad var det egentligen som var positivt med detta? En del röster som gjort sig hörda menar att detta var “rätt åt” islam eftersom flera länder där islam är den dominerande religionen är man skeptisk till att bygga kyrkor. Får inte vi bygga kyrkor ska inte de få bygga minareter, sägs det. Men om nu dessa personer menar att en del muslimer är så pass intoleranta, tror de att ett minaretförbud kommer göra länder som Saudiarabien och Iran mer öppna? Att någon annan gör någonting dumt – i detta fall stryper religionsfriheten – betyder ju inte att man bör göra samma sak, särskilt inte om man själv tror att frihet och demokrati är rätt.

Islam får ofta kritik för att vara en så kallad efterbliven religion. De länder där våldtäkt inte är ett brott, människor stympas och kvinnor stenas enligt tillämpade sharialagar, bör man givetvis vara kritisk emot. Den lagstiftningen håller jag mycket väl med om att den på många sätt är efterbliven. Men kommer minaretförbudet i Schweiz att öka strängt muslimska ländernas respekt för västerländska värden som mänskliga rättigheter, barnkonventionen och folkvalda politiker?

Utfallet i omröstningen var mycket olyckligt och kommer knappast leda till någonting positivt.

Och i debatten om mångkultur, islamisering och så vidare, så är det ju inte minareterna som är problemet – lika lite som det är klocktornen som är orsak till kristendomens synder. Det som är problemet idag är att somliga människor bosätter sig i ett nytt land, men inte följer de lagar och regler som gäller.

För min del spelar det ingen roll om det är en ateist, muslim, kristen, mormon eller maorier som kommer till Sverige. Lär dig svenska och följ lagarna så kan du utöva din tro precis som du vill. Bygg religiösa byggnader och utöva dina traditioner så länge det är inom ramen för vad som är tillåtet, och så länge det inte kommer några krav på att staten ska stå för kalaset.

Slutligen är det viktigt att ingen religion hävdar att lagstiftningen bör ändras för att anpassa sig till just den religionens traditioner och historia, om det inte föreligger några sakliga och goda skäl för ändringen. Att man “alltid har gjort så” är inte ett rimligt argument.

Simon Hedlin Larsson

Micke har verkligen gjort världens godaste potatismos. Så gott att han lät alla provsmaka. Jag sa att han var tvungen att lära mig hur man gör, och han sa att man inte kan lära en blind man att se. Vet inte om det var en rådiss eller? Och jag vet absolut hur man mosar potatis. Och jag vet att man kan lära gamla hundar att sitta så nog fan ska han lära mig att krydda potatismoset på det där alldeles perfekta sättet.

Det förekommer numera en utvidgad tolkning av religionsfriheten speciellt från kulturelit som traditionellt ofta står till vänster och från politiska partier som rätt eller fel är livrädda att kränka någon av de mänskliga rättigheterna. MEN ingenstans i de avtal, fördrag och slutligen av FN antagna Mänskliga Rättigheterna står det att religionsfrihet innebär mer än rätten att fritt välja sin religion, utöva religionen ensam eller tillsammans med andra enligt traditionell sedvänja, MEN det står ingenstans att detta innebär frihet att uppföra eller utnyttja byggnader på sätt som bryter mot respektive lands byggnadslagar. Det står heller ingenstans att en persons religiösa friheter omfattar rätten att t.ex. meddelst klädsel kränka en annan, t.ex. funktionshandikappad genom dålig hörsel, människas fri och rättigheter.

Jag förstår att detta kan tyckas märkligt sett ur svensk och utländsk kulturelits ögon. Historiskt har detta även drabbat svenska kyrkor som fått ändra sin klockringning i vissa fall inte fått tillstånd att uppföra klockstapel där de önskat just för att religionsfriheten inte innebär rätt att kränka andra människors rättigheter och inte heller inneburit/innebär rätt att bryta mot gällande bygglagar i ett land vad gäller vad som får byggas var och hur det byggda får se ut.

Därför är det Schweiziska minarets exemplet ett exempel som misstolkats för så vitt inte muslimer/andra religiösa grupperingar förbjudits att vara muslimer/tillhöra och utöva den religion de själva valt ensamma eller i grupp så länge de inte genom sin religionsutövning kränker andra människors fri- och rättigheter.

Det finns runt världen ett stort antal kristna församlingar som inte har, inte fått ha eller utifrån bygglagstiftningar valt att inte ha, klockstaplar. En tro ligger väl djupare än de yttre formerna och kan väl knappast hänga på om man får ha minaret/klockstapel eller om man från minareten/klockstapeln skall ha rätt att inkränka på andra människors rätt till religionsfrihet/avsaknad av religion o.s.v. genom att ‘kalla’ till bön/mässa eller liknande?

Schweiziskt nej till fler minareter, SvD 29 november 2009
Ja till förbud mot att bygga minareter, DN 29 november 2009
Protester efter nej till minareter, GP 29 november 2009
Demokrati är mer än bara val, Per Gudmundsson Ledarsidan SvD 30 november 2009

Inget hot, utan berikande. Minareten på moskén vid Medborgarplatsen i Stockholm.

Den 10 januari 1920 bildades Nationernas Förbund, NF – föregångaren till FN. Organisationen fick sitt högkvarter i Schweiz, i Palais de nations i Genève.

Numera är det FN som håller till i det magnifika palatset, med mer än 1600 anställda. Över 8 000 möten hålls varje år i palatset som började byggas den 7 september 1929.

Drygt två månader efter 80-årsjubileet är det dags att börja fundera på om FN:s europeiska högkvarter bör ligga kvar i sitt värdland.

Idag har nämligen schweizarna med 57 procents majoritet röstat igenom ett förbud mot att bygga nya minareter i landet. Det finns ju bevars redan fyra stycken.

Naturligtvis handlar inte omröstningen om en handfull tänkbara nya minareter eller inte. Resultatet är istället en manifestation av främlingsfientlighet, av kulturell inskränkthet, och av ett sätt att beskära människors rätt till sin tro.

Och nej, jag är inte troende själv. Allra minst muslim.

Den här söndagen är en skammens dag för Schweiz, och för Europa. Ur folkomröstningen i det stenrika alplandet kan inget gott komma.

Jag får kalla kårar längs ryggraden av den affisch som det högerextrema (och stora) schweiziska folkpartiet drev igenom valresultatet med. En muslimsk kvinna och en skog av minareter som reser sig över den schweiziska flaggan.

Släktskapet med 30-talsaffischer i Schweiz norra grannland är tydligt, både i färgval och i sitt vulgärt enkla budskap. Kusligt.

Själv promenerade jag förbi Medborgarplatsen i Stockholm idag. Där reser sig tre torn över omgivningen.

Det ena är ett av de mest misslyckade höghusbyggen som går att föreställa sig, Haglunds Pinne (även om Haglunds stump hade varit ett mer passande namn).

Det andra är en hög ventilationsskorsten för Söderledstunneln. En hög, fyrkantig betongkoloss.

Det tredje – och lägsta – är minareten på moskén ovanför Björns trädgård. Den är den enda uppstickaren med någon som helst arkitektonisk kvalitet.

Dessutom vittnar den om respekt för andra kulturer. Och berikar stadsbilden.

Schweiz röstar idag, söndagen den Första Advent, om att förbjuda byggandet av minareter (böneutropstorn vid islamska moskéer). Resultaten tyder på att det blir ett förbud. Det är ett djupt sorgligt besked att det i ett land med gammal humanitär tradition nu finns majoritetsstöd för att inskränka möjligheterna för invånarna att fredligt utöva sin religion. De flesta av oss kristna skulle uppfatta ett förbud mot att bygga kyrkor med synliga klocktorn som en rejäl inskränkning i religionsfriheten. När beskedet också når oss just den Första Advent blir kollisionen mellan å ena sidan julbudskapets glädje och å andra sidan inskränktheten mot människor av annan tro extra hjärtskärande. Förbud, hat och fientlighet skapar marginalisering. Vi som ser islams närvaro i Europa som något både historiskt och politiskt naturligt hoppas istället på en öppen och alltmer europeiserad islam. En utveckling som också redan finns i de flesta europeiska länder.

Att leva tillsammans kräver en aktiv tolerans, inte en anpassningens acceptans. Vi som är troende borde vara de första att dra ut till religionsfrihetens försvar – oavsett om det innebär kritik och obehag. Vi måste inte mötas framför altaret (som en vän uttryckte det) om vi inte vill, men vill vi leva i fred med varandra i ett dynamiskt samhälle så krävs att vi möts åtminstone i det offentliga rummet.

Moskén och minareten på Medborgarplatsen i Stockholm skäms inte för sig. det skall inte Europas muslimer behöva göra heller.

Kan rekommendera Ann-Sofie Roalds alldeles nya bok “Muslimer i nya samhällen” (Daidalos).

Nalin Pekgul, ordförande för S-kvinnor, har skrivit en tänkvärd debattartikel på DN-debatt om den religiösa fundamentalismen som tar sig i uttryck på olika håll av Sverige, därav  Rinkeby i Stockholm, p.g.a. sin höga andel personer med utländsk bakgrund, ofta får stå för rollen som exempel och stereotyp.

Visserligen är det inte så lätt att tala om religiösa grupper och vikten av att begränsa deras inflytande över vardagen med religionsfriheten som en viktig del av lagstiftningen i samhället. Men det handlar om extremism och på samma sätt som man har strategier emot politiska extremismer måste man även se vikten av att ifrågasätta trosuppfattningar som baseras på en tanke om hatfull ställning till andra trosuppfattningar och som begränsar människors fria vilja att leva sitt liv enligt egen ramar. Religiös extremism är lika farlig för det toleranta samhället som de ideologiska extremiteterna. Gällande den islamistiska fanatismen som man kan se i orter som Rinkeby där kvinnors friheter begränsas antingen genom direkta hot eller hotfulla blickar handlar inte bara om religiös extremism utan deras tro har blivit en politisk agenda och religionen och politiken har därmed smällt samman och interagerar.

Att försöka begränsa den religiösa extremismen borde vara lika självklar som att försöka begränsa de politiska extremismerna och det har inget med religionsfrihet att göra för det extremisterna ägnar sig åt handlar inte om deras rätt till sin tro utan DERAS SJÄLVUPPFATTADE RÄTT TILL ATT TVINGA ANDRA ATT FÖLJA DERAS SÄTT ATT LEVA. Detta innebär att extremisterna utnyttjar religionsfriheten och begränsar andras rätt till religionsfrihet genom att tvinga dem till att bete sig på ett sätt som de själva kanske inte vill. Vi måste vara klara med att lagstiftningen kring religionsfrihet innebär att VARJE INDIVID SJÄLV har rätt till att välja sin trosuppfattning, varken tvinga andra sin tro eller bli tvingad av andra deras tro. Vi måste även vara tydliga med att husbonde-tiden är förbi och att de som ser det som sin uppgift att tvinga andra att bete sig på ett visst för att man är familjens överhuvud inte kan göra det med religionsfrihet som ursäkt.

Religiös fanatism handlar om rädsla och hat emot andra trosuppfattningar och det är ett lika stort hot mot demokratin som de extrema ideologierna, bl.a. fascismen. Det är utöver ett hot mot demokratin ett stort hot mot den rätt man utnyttjar för att få ta till sig sådant fenomen, d.v.s religionsfriheten. Ett tolerant samhälle där alla trosuppfattningar är respekterade måste utgå ifrån att man FÅR ÄLSKA SIN EGEN RELIGION men INTE HATA ANDRA RELIGIONER och inte heller TVINGA ANDRA ATT FÖLJA DEN VÄG MAN VILL. Man kan bestämma enbart över sig själv.

För att både rädda barnen från att uppfostras i intolerans samt rädda offren som tvingas till något de själva inte vill måste vi ta den religiösa extremismen på stort allvar och bekämpa den, oavsett vilken religion för extrema finns i både islam, kristendom, judendom och andra religioner.

    Helene Sturefelt

I en debattartikel i Blekinge läns tidning ger Prästen Helene Sturefelt i Karlskrona svar på tal om islam i en välskriven debattartikel. Hela artiklen finns nedan att läsa .

“Det talas bara om att alla religioner är välkomna för vi har religionsfrihet i vårt land, men inget om dess innehåll. Vi säger ju inte att alla politiska partier är välkomna. Vi är noga att, i demokratins namn, skärskåda innehållet så att partierna följer svensk lagstiftning. Gäller inte detta islam också? “

Vi har blivit religiösa analfabeter så vi kan inte längre samtala i sakfrågan.
Alla religioner är inte lika. Islam har ett helt annat mål än kristendomen.
Läs Åke Ohlmarks översättning av Koranen till svenska och bilda er en egen uppfattning. Det är en samling regler om hur man ska leva.
Guds straff är överhängande om man gör fel. Den som är otrogen utesluts ur gemen skapen.
Alla andra kallas otrogna och får dödas, SURA 2:

Döda och strid för Allah och er tro. Allah älskar inte dem som överskrider de gränser han har satt. Döda dem var helst ni påträffar dem, förjaga dem…

Detta händer med de muslimer som konverterar till kristendomen. Låt mig ta ett exempel:
Afet Queribova från Baku, Azerbadjan, ville inte längre tillhöra islam på grund av terrorismen och att de dödade i Guds namn (Allah på arabiska).
Hon lärde känna en kristen kvinna som berättade om Guds kärlek genom Jesus Kristus för henne.

Hon började själv läsa Bibeln och döptes efter en tid.
Detta var i juli 2007.
Då började förföljelserna. En kort tid senare dödades hennes man, halsen avskuren och lemlästad, av poliserna, som är muslimer och lever rättroget efter Koranen.
Hon lyckades fly med sina barn till Sverige och hotas nu med utvisning.
Migrationsverket tror inte att hotbilden är så farlig…

Här är samma okunnighet och aningslöshet som i debatten för övrigt.
Vi lever fortfarande i ett kristet Sverige där vi anser att alla människor är lika värda – men det är ingen självklarhet.
Vi lever också i tron att religionsfrihet är det samma som att man får tycka vad man vill. Men så är det inte.

Vi har svårt att skilja mellan ortodoxi och ortopraxi, alltså tro den rätta läran och rätt tillämpning.
Där islam styrs efter sharia-lagstiftningen ska de otrogna dödas. Läs SURA 5:

Otrogna är de människor som säger Allah är en av tre, det finns ju bara en Gud. Slutar de inte upp att tala på detta vis, skall ett förfärligt straff drabba dem.

Jag frågade några muslimska killar som bor i Kungsmarken hur läget egentligen är här.
De svarade:
”Vi lever efter våra regler, annars kan man bli utesluten ur familjen. Men vi är kompisar med alla, jag har vänner bland både kristna och muslimer. De är välkomna hit. Vi har flytt och vill leva här ifred, det är viktigt för oss”.

Det var ett positivt möte. Vi ska samexistera och lära oss om varandra.
Jag frågade vidare:
”Om man byter religion, vad händer då?”

”Det är inte bra, då tar de mannen först. De låter bli kvinnan och barnen, men om de inte ändrar sig, då tar de dem också”.
Det är en helt annan verklighet än vår.
Så för min del handlar debatten om muslimer och moské inte alls om främlingsfrihet eller rädsla för det annorlunda.
Nej, det handlar om själva innehållet i islam.

Det är också så här att de män som konverterar till kristendomen i vår stad, blir förföljda av sina forna, muslimska landsmän.
Varför?
Därför att Koranen fördömer de otrogna.

Vi, som kristet land, som ger uppehållstillstånd till muslimer, kallas alltså för otrogna och har inte alls samma värde som en rättrogen.
Är beslutsfattarna medvetna om detta?
Var inte så naiva!

I kristendomen talar vi om Gud som vår himmelske far som älskar alla människor lika. Läs också Bilquis BegumSheikh ”Hon vågade lämna islam”, Libris förlag 1981. Det är allvar.
Kärnan i kristendomen är förlåtelse och försoning i Jesu namn, inte att straffa eller lemlästa.

Se till att skapa platser för offentliga samtal. Gamla biografen kunde bli en sådan speakers corner.
Jag kan också tänka mig att Tyska kyrkan som är och förblir en kristen kyrka – med rollen som besökscentrum för världsarvet, kan öppnas för samtal under kupolen.
Bjud hit föreläsare om islam.
Och låt Afet få stanna som flytt på grund av religionsförföljelser, med halsen i behåll…

Helene Sturefelt
präst i Karlskrona stadsförsamling

Nu tror jag att denna kvinna kommer att få sparken eller beläggas med tystnad av Svenska (sosse) Kyrkan. För hennes uttalande är väl påläst och fakta baserat. Detta kommer inte att tillåtas av PK eliten.Läs nu igenom vad hon säger och fundera själva på hur länge hon kommer att få behålla sin tjänst?

“Det talas bara om att alla religioner är välkomna för vi har religionsfrihet i vårt land, men inget om dess innehåll.
Vi säger ju inte att alla politiska partier är välkomna.
Vi är noga att, i demokratins namn, skärskåda innehållet så att partierna följer svensk lagstiftning. Gäller inte detta islam också?
Vi har blivit religiösa analfabeter så vi kan inte längre samtala i sakfrågan.
Alla religioner är inte lika. Islam har ett helt annat mål än kristendomen.
Läs Åke Ohlmarks översättning av Koranen till svenska och bilda er en egen uppfattning. Det är en samling regler om hur man ska leva.
Guds straff är överhängande om man gör fel. Den som är otrogen utesluts ur gemen skapen. Alla andra kallas otrogna och får dödas, SURA 2:
Döda och strid för Allah och er tro. Allah älskar inte dem som överskrider de gränser han har satt. Döda dem var helst ni påträffar dem, förjaga dem…

Detta händer med de muslimer som konverterar till kristendomen. Låt mig ta ett exempel:
Afet Queribova från Baku, Azerbadjan, ville inte längre tillhöra islam på grund av terrorismen och att de dödade i Guds namn (Allah på arabiska).
Hon lärde känna en kristen kvinna som berättade om Guds kärlek genom Jesus Kristus för henne.  Hon började själv läsa Bibeln och döptes efter en tid.
Detta var i juli 2007. Då började förföljelserna. En kort tid senare dödades hennes man, halsen avskuren och lemlästad, av poliserna, som är muslimer och lever rättroget efter Koranen.
Hon lyckades fly med sina barn till Sverige och hotas nu med utvisning.
Migrationsverket tror inte att hotbilden är så farlig…

Vi lever också i tron att religionsfrihet är det samma som att man får tycka vad man vill. Men så är det inte.

Vi har svårt att skilja mellan ortodoxi och ortopraxi, alltså tro den rätta läran och rätt tillämpning.
Där islam styrs efter sharia-lagstiftningen ska de otrogna dödas. Läs SURA 5:

Otrogna är de människor som säger Allah är en av tre, det finns ju bara en Gud. Slutar de inte upp att tala på detta vis, skall ett förfärligt straff drabba dem.
Jag frågade några muslimska killar som bor i Kungsmarken hur läget egentligen är här.
De svarade:
”Vi lever efter våra regler, annars kan man bli utesluten ur familjen. Men vi är kompisar med alla, jag har vänner bland både kristna och muslimer. De är välkomna hit. Vi har flytt och vill leva här ifred, det är viktigt för oss”.

Det var ett positivt möte. Vi ska samexistera och lära oss om varandra.
Jag frågade vidare:
”Om man byter religion, vad händer då?”
”Det är inte bra, då tar de mannen först. De låter bli kvinnan och barnen, men om de inte ändrar sig, då tar de dem också”.
Det är en helt annan verklighet än vår.
Så för min del handlar debatten om muslimer och moské inte alls om främlingsfrihet eller rädsla för det annorlunda.
Nej, det handlar om själva innehållet i islam.”

Som sagt hon kommer aldrig att få tala så här öppet igen.

Mvh Varjager

Läser i DN, sydsvenskan och SvD att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg uppmanar italienska skolor att ta ner krucifixen från väggarna. Helt rätt. Religion är en privatsak och det anstår inte ett demokratiskt samhälle som tillskriver alla människors lika värde att religiösa symboler förekommer i officiella sammanhang.

Det var italienska medborgaren Soile Lautsi, med rötter i Finland, som hade begärt att Europadomstolen skulle fälla utslag i frågan. Hon sade att hennes barn måste gå i en offentlig skola i norra Italien med krucifix i vartenda rum.

Jesusbilderna strider mot hennes rätt att ge sina barn en sekulär uppfostran, finner Lautsi. Domstolen gick på hennes linje.

Diskrimineringsombudsmannen ansåg för några år sedan att det är olämpligt att hålla skolavslutning i kyrkan och att sjunga psalmer.

Kyrkor och samfund borde betraktas som vilka föreningar som helst och skall inte ha någon annan plats i det officiella livet. Det är orimligt att vi har religiösa samfund har myndighetsansvar genom vigselrätt i Sverige. Den borde avskaffas genast som jag skrev i samband med kyrkomötets beslut att viga homosexuella.

Varför skall föreningar ha myndighetsansvar? Skall Hare Krishna sköta bilregistret, mormonerna livsmedelstillsynen, scientologerna granska deklarationer, judiska församlingar djurtillsyn och imamer handlägga bygglovsärenden? Lika absurd är församlingars vigselrätt.

Därför är det kul att det finns majoritet för Vida Ezzatpoors och min motion om ickereligiösa rum för ceremonier.

Nästa steg blir att stoppa religiösa privatskolor (s.k. friskolor) i Sverige.Det kan vi tyvärr inte göra på egen hand i Göteborg men det är på tiden att författa en motion om att inga skolavslutningar skall hållas i kyrkor. En slags avvecklingsplan för religiösa aktiviteter i kommunens verksamhet.

Det hela har en annan dimension också. I neddragningstider vältras allt mer socialt arbete över på frivilligorganisationer. Inte sällan med religiösa förtecken. För att undvika missförstånd vill jag säga att dessa oftast gör ett utmärkt arbete. Det blir dock ett problem om den omsorg som skall finnas för alla exkluderar några på grund av tro.

Låt religionen vara en privatsak och värna den viktigaste delen av religionsfriheten: rätten till frihet från religion.

Läs utslaget här. Läs Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om religion, ateism, mänskliga rättigheter, symboler, diskriminering

Ping: Svd,

”Religionsfrihet er også frihet fra religion” heter det i en ny annonsekampanje fra Human-Etisk Forbund. Nå skal aldershjemmene, sykehusene og barnehagene til pers.

Fritanke.no 03.11 2009.

Kristne andakter hører ikke hjemme i fellesarealene på et aldershjem, mener Human-Etisk Forbund.

De siste årene har kampen mot statskirkeordning og religiøs påvirkning i skolene tatt det meste av oppmerksomheten for Human-Etisk Forbund. Nå har disse sakene lagt seg litt, og da er det klart for nye livssynspolitiske kamper.

I en ny annonsekampanje tar forbundet opp forholdene ved landets aldershjem, sykehus og barnehager. For disse fellesområdene er slett ikke livssynsnøytrale, ifølge forbundet. På aldershjemmene bes det bordbønn og holdes andakt i fellesarealene, og på sykehusene er det presten som stiller opp hvis man ”trenger noen å snakke med”.

Fellesnevneren for kampanjen er de områdene der det offentlige i praksis utøver religion overfor personer som av ulike grunner ikke kan komme seg unna. Annonsene har titlene ”Når du er for gammel til å kjempe imot”, ”Når du er for syk til å si ifra” og ”Når du er for liten til å være kritisk”.

– Mennesker som trenger hjelp fra det offentlige må ofte ta religiøs påvirkning med på kjøpet. Mange steder er det ikke mulig å velge bort religiøs påvirkning i barnehager, rusomsorg og eldreomsorg, heter det i annonseteksten.

Artikkelen fortsetter under bildet.

– Den offentlige førstelinjetjenesten skal være livssynsnøytral, også sykehusene, konstaterer Human-Etisk Forbund.

En ny vri
Generalsekretær i Human-Etisk Forbund, Kristin Mile, understreker at denne kampanjen ikke egentlig representerer noe nytt fra Human-Etisk Forbund, men at man nå ønsker å få mer oppmerksomhet om andre deler av forbundets politikk.

– Mange erfarer at disse områdene ikke er livssynsnøytrale. Noen steder får ikke foreldre plass i andre barnehager enn den religiøse. Da er man tvunget til å akseptere kristen forkynnelse overfor sine barn. Noen aldershjem serverer ikke øl, fordi de er kristne. Andre steder okkuperer religionen fellesarealene slik at det i praksis blir umulig å velge den bort, sier hun.

Mile forteller at forbundet lenge har hatt i prinsipprogrammet at den offentlige førstelinjetjenesten skal være livssynsnøytral.

– Når en del av kampsakene vi har konsentrert oss om de siste årene har kommet over i en ny fase, er det nå mulig for oss å ta opp en del av de andre tingene i vårt prinsipprogram, sier generalsekretæren.

– ”Religionsfrihet er også frihet fra religion” heter det i annonsene. Er forbundet i ferd med å bli litt skarpere i kantene?

– Jeg vet ikke om jeg vil kalle det skarpere. Vi har jo ment dette hele tiden. Men det er en litt annen vri enn vi har hatt før, sier Kristin Mile.

De første helsides annonsene kommer i VG og Dagbladet førstkommende helg. De vil gå i disse to avisene hele neste uke og påfølgende helg.

– Hvis den eneste barnehagen du får plass i er kristen, har du ikke noe annet valg enn å akseptere kristen påvirkning overfor ditt barn, sier HEFs generalsekretær Kristin Mile.

Se alle HEF-annonsene i pdf-format:

• Eldreomsorg-annonse i helsideformat
• Eldreomsorg-annonse i mindre format
• Sykehus-annonse i helsideformat
• Sykehus-annonse i mindre format
• Barnehage-annonse i helsideformat
• Barnehage-annonse i mindre format

Inför torsdagens fullmäktige finns en majoritet för Vida Ezzatpoors och min motion om fler rum för ickereligösa ceremonier. Vi fick bara igenom hälften. Det kommer inte att byggas någon ny lokal utan bara använda befintliga. Rimligt kanske med tanke på det ekonomiska läget. En försutten chans att stimulera ekonomin för att komma ur lågkonjunkturen som Vida resonerar kring i pressmeddelandet som finns på distriktets hemsida:

Göteborg behöver fler rum för ickereligiösa ceremonier

Vida Ezzatpoor (V) och Jöran Fagerlund (V) gläds åt att det finns majoritet för sin motion att Göteborgs Stad öppnar fler av sina förnäma lokaler till vigslar och andra högtider.

Vänsterpartisterna Vida Ezzatpoor och Jöran Fagerlund har motionerat till fullmäktige att staden skall öppna sina pampiga lokaler för vigslar och andra ickereligiösa ceremonier. Nu finns en majoritet för förslaget inför torsdagens fullmäktigesammanträde.

– Det är en stor framgång för oss och framför allt alla som inte känner sig bekväma att hålla ceremonier i kyrkan, säger Vida Ezzatpoor (V), ersättare i kommunfullmäktige och vigselförrättare.

Motionen innehöll även ett förslag om att en ny pampig lokal där flera religiösa inriktningar och ateister skulle kunna trivas skulle byggas i centrala staden. De andra partierna vill inte bygga nytt i den rådande ekonomiska situationen.

– Det är rimligt att vi väntar och ser vilka behov som kvarstår när vi väl har prövat att använda fler av de tjusiga lokaler staden ändå har. Därför tycker vi att det är en bra kompromiss. Å andra sidan skulle man kunna tänka sig att det är helt rätt att starta ett sådant bygge som en stimulans att ta sig ur lågkonjunkturen, fortsätter Vida Ezzatpoor (V).

De borgerliga är i grunden positiva till intentionerna i motionen men vänder sig starkt mot formuleringen ”genom ett årtusende av illegitim beskattning av folket, eller enskilda överklassfamiljer, genom abnorm profitering av arbetskraften” i motionens brödtext.

Det är en absurd invändning. Då menar man ju att beskattningen och profiteringen var legitim. Då har man inga invändningar mot tvångsanslutning till kyrkan, häxprocesser, korståg eller att arbetare förnekades rösträtt, tvingades jobba i usel arbetsmiljö och till låga löner. Invänder man mot vår beskrivning invänder man mot principen om alla människors lika värde. Kort sagt de borgerliga ställer inte upp på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Media: GP,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, religionsfrihet, ceremonier, vigsel, dop, begravningar, mänskliga rättigheter,

I Jimmie Åkessons (SD) debattartikel i Aftonbladet framhåller han att Sverige har flest rapporterade våldtäkter och att muslimska män är överrepresenterade i denna skara. I Sverige är religionsfrihet en grundlagsskyddad rättighet reglerad i Regeringsformen vilket innebär att vi varken registrerar eller för någon statistik över vilken religion man tillhör. Sverigedemokraterna menar att de är för religionsfrihet. Jag undrar, eftersom vi inte för någon statisk över vilka olika religioner våldtäktsmän tyr sig till, hur kan Jimmie Åkesson då påstå att någon grupp är överrepresenterad?

I Dagbladet-kommentaren ‘En kirke uten folk’ tar John Olav Egeland til orde for å skille stat og kirke. Han skriver blant annet “Tida er overmoden for å skille kirke og stat. Norge har for lengst sluttet å være et monokulturelt samfunn, selv om det finnes sterke krefter som ikke vil oppgi drømmen om en hvit og protestantisk fortid. Fortsetter ledende politikere med å klamre seg til statskirken, risikerer vi at den blir en politisk markør i den pågående kulturkampen for norskhet. Det har skjedd i Danmark der kirken utnyttes til å bekrefte statens etniske identitet. En liknende utvikling her hjemme vil være en ulykke både for tros- og ytringsfriheten. En statskirke kan aldri være folkets kirke.” Jeg er så enig, så enig.

Den norske statskirkeordninga bryter med både artikkel 18 og artikkel 19 i FNs menneskerettighetserklæring. Artikkel 18 slår fast at “Enhver har rett til tanke-, samvittighets- og religionsfrihet. Denne rett omfatter frihet til å skifte religion eller tro, og frihet til enten alene eller sammen med andre, og offentlig eller privat, å gi uttrykk for sin religion eller tro gjennom undervisning, utøvelse, tilbedelse og ritualer.” Artikkel 19 slår fast at “Enhver har rett til menings- og ytringsfrihet. Denne rett omfatter frihet til å hevde meninger uten innblanding (…)”

Den norske statskirkeordninga må avskaffes, og det fortest mulig. Vi må få likebehandling av alle livssyn i Norge.

Med alla stolligheter och allt dravel som vissa ”politiker”, journalister och andra knäppgökar hittar på och vräker ur sig i tid och otid. Jag är så van numera att man knappt höjer på ögonbrynen längre, som de flesta andra också är, men ibland dyker det fortfarande upp artiklar och tv-inslag som är gjorda av personer som man knappt kan tro är sanna så mycket strunt som de vräker ur sig så att man blir så förbannad att man inte längre kan hålla sig och bara vill skrika rakt ut till dessa personer någonting passande som dock inte lämpar sig att skriva här.

Vad det är som har gjort mig så förbannad är debatten om muslimernas påhitt Niqab och burqa som har blossat upp igen i och med att Alia Khalifa (bilden) som bär Niqab har sprungit till diskrimineringsombudsmannen och anmält Tenstaskolans vuxengymnasium. Hon läser där en barnskötarutbildning och hade hunnit gå där en vecka innan hon blev kallad till rektorn som förklarade att det inte fungerar med att undervisa en som är helt maskerad från topp till tå förutom ögonen. Som argument för detta påstående för skolans rektor bland annat fram att det blir problem om man inte ser studentens ansikte vid till exempel grupparbeten och rollspel samt om eleven har förstått eller inte. Stolpskottet Alia kontrar med ”Man kan studera på distans i Sverige. Där träffar inte läraren eleven heller. Ska vi förbjuda distansstudier då?” Ridå!

Nu vill Stockholms stad förbjuda niqab i skolorna. Skolborgarrådet Lotta Edholm säger bland annat så här: ”Undervisning handlar mycket om kommunikation, att man ska kunna avläsa uttryck i ansiktet hos en elev. En lärare ska veta att eleven har förstått eller vad eleven känner för till exempel en arbetsuppgift. Då är det rimligt att man ser lite mer än bara ögonen”. Det är skönt att veta att det åtminstone finns en person med förnuftet i behåll som har någonting att säga till om. Jag applåderar Lotta! En annan med förståndet i behåll som vågar säga det våra ryggradslösa politiker i maktens centrum inte vågar är journalisten Malin Lernfelt, läs hennes träffande krönika här.

Min åsikt om niqab och burqa vet alla nu som har orkat läsa så långt som hit men jag skriver den ändå. Min bestämda åsikt om dessa extrema ”klädesplagg” är att de ska förbjudas helt i skola, dagis och arbetsliv. Det ska vara samma regler för alla på arbetsplatsen, några få ska inte få diktera reglerna på arbetsplatsen genom att hänvisa till islam som säger att de måste bära denna liksvepning vilket för övrigt är skitsnack då ingenting i koranen säger att de måste det, vad jag vet. Det är enbart ett påhitt av extrema muslimska män och imamer i moralpanikens namn för skulle deras kvinnor inte vara täckta från topp till tå så skulle tydligen männen gå omkring med konstant stånd! Kvinnorna ska gömmas undan helt enkelt så de inte driver de stackars männen i fördärvet. Något annat syfte med att klä sig helt i lager av tyg än att gömma undan kvinnorna och kuva dem finns inte, att hänvisa till att gud vill det är skrattretande! Det står ju inte ens i koranen, punkt.

När det gäller dagis/förskola så är kommentarer egentligen överflödiga för att möta en spökplump helt klädd i svart vill varken barn eller föräldrar. Så små barn kan inte förstå varför dagisfröken liknar ett spöke, de skulle med all säkerhet bli skrämda och inte känna sig trygga med någon de aldrig ser ansiktet på. Vilken normal förälder (som inte är extrem muslim) skulle sedan vilja lämna sitt barn till någon som ser ut så och som man aldrig kommer att lära känna eller kommunicera med till fullo? Detta gäller speciellt papporna eftersom dessa kvinnor vägrar eller är förbjudna att prata med andra män än deras egna män. Det skulle alltså aldrig gå att genomföra ett vanligt utvecklingssamtal om pappan är med. Tänk dessutom om där finns manliga kolleger eller om chefen är man, ve och fasa! Nej, barnen ska inte behöva se sådant och få svaret från dessa spöken när de frågar varför gud vill att kvinnor ska spöka ut sig så där men inte män. Aldrig i helvete att jag hade tillåtit mina barn vara kvar!

Alia Khalifa och hennes gelikar är INTE diskriminerade, de vill bara inte anpassa sig och tillhöra det moderna, jämställda och öppna svenska samhället! De väljer själva att stå utanför och leva i sitt eget slutna samhälle mitt i det svenska där öppenhet bland annat innebär att visa vem man är, inte att dölja vem man är. Då kommer man aldrig in i samhället. Detta har Alia enligt sig själv valt frivilligt och därmed har hon valt att stå utanför så hur sjutton kan hon anse sig vara diskriminerad? Jag förstår egentligen inte varför vi ens ska behöva diskutera om niqab och burqa ska vara tillåtet utanför hemmet för jag tror ingen vettig person här i landet skulle önska sig ett samhälle där man tvingas möta kvinnor i dessa ”kläder” i deras roll som till exempel läkare, polis, dagisfröken eller psykolog osv. Dessutom är det maskeringsförbud i Sverige. Det är dags att sluta missbruka religionsfriheten och DO som ett sätt att tjäna pengar och få undantag som övriga i samhället inte får. För mig innebär religionsfriheten också att inte behöva möta religion i dess mest extrema form i det offentliga som ju niqab och burqa faktiskt är. Vägen dit synes dock vara lång när man inser att sådana här tokiga ”feminister” en dag kan styra Sverige! Läs deras otroligt naiva inlägg här och missa framför allt inte kommentarerna.                                                                                                                                                               

Ett annat sätt att närma sig området och få hjälp med sortering av argumenten är att läsa en tunn men innehållsrik bok som kom i början av sommaren. Den heter Freedom of Speech Abridged? Cultural, Legal and Philosophical Challenges och har getts ut av Nordicom med de norska forskarna Anine Kierulf och Helge Rønning som redaktörer.

Här ger bland andra statsvetaren Ulf Petäjä vid Högskolan i Halmstad en filosofisk genomgång av yttrandefrihetens värde medan juristen Thomas Bull vid Uppsala universitet förklarar hur lagstiftningen är uppbyggd. Publicisten Arne Ruth, tidigare på Dagens Nyheter, går igenom striderna runt Salman Rushdies Satansverserna och noterar såväl fram- som motgångar. Men reser också frågan om någon skulle våga skriva och publicera något liknande idag.

Medieforskaren Helge Rønning vid Oslo universitet framhåller att mänskliga rättigheter attackeras från två helt olika håll: dels som uttryck för västlig kulturimperialism mot andra kulturer och dels som problematisk för hotad nationell säkerhet efter 11 september. En uttalad misstro mot yttrandefriheten som en grund för mänsklig utveckling är gemensam för båda positionerna.

Rönning menar att även om yttrandefriheten är historiskt betingad och erövrades i en särskild situation så har den vidare implikationer. Att ställa yttrandefrihet mot religionsfrihet leder fel; traditionella lagar mot blasfemi och hädelse skulle främst skydda kyrkan som auktoritet och institution och inte den religiösa känslan hos individen.

Helge Rönning avslutar: ”Freedom of expression is essential to exposing violations of the human rights of the powerless and oppressed”.

”Vi måste hålla hårt på den goda tonen”, skrev Johan Wennström på SvD:s ledarsida 11 september och efterlyste konsten att på ett artigt sätt kunna uttrycka sina meningsskiljaktigheter med någon annan. Den konsten har försvagats menar han, inte minst genom Internet. Samma dag fick han kvitto på det. Bland de 68 anonyma inläggen till hans ledarartikel är majoriteten aggressiva. Signaturen ”Högerns förakt sätter tonen” skriver: ”Jag tycker snarare bristen på god ton kommer från högerns hatfulla politik och förakt för folk med svårigheter. De är ju bara intresserade av att girigt tjäna pengar.” En annan skribent brister ut ”Guuud vad jag blir imponerad av dina djupa insikter. Men gillar du inte spalten – gör något annat.”

Claphaminstitutet har som målsättning att delta i samhällsdebatten med en kristen röst. Artikeln ”Saknas utomjordiskt liv är ateisten i knipa” publicerades i Expressen 9 september med mig som undertecknare. På kort tid hade 143 anonyma kommentarer flutit in, flertalet så oförskämda att de inte kan citeras. Signaturen Xenodorc skrev: ”Kristna har en aldrig sinande fantasi när det gäller att förklara tramset. Religionen är, och har alltid varit, den största människodödaren och därmed människans största gissel! Vi gnäller om svininfluensa, medan tusentals får sätta livet till i någon flumreligions namn. Förbjud skiten! Börja med att avskaffa allt religiöst inflytande i svensk politik. Sverige borde väl kommit lite längre än släpa omkring på ett parti som förlitar sig på påhittade spöken.” Signaturen Spinnaker bidrog med: ”Hahah f-n va skrattretande artikel. Fanns det inget vettigare att skriva om?”

Samhällsdebatten och det offentliga samtalet har blivit råare och kallare. Raden av bloggare som fått nog är lång, från Blondinbella till Leif GW Persson. ”Jag har inte min tid till det priset” deklarerar han och hänvisar till rättshaveristers elakheter i kommentarerna. Författaren Marcus Birro valde att stänga ner sin privata blogg. I sitt sista inlägg skrev Birro att han inte orkar med näthatet. Linda Skugge, Expressens kända krönikör och bloggare, valde att lägga ner sin blogg: ”Det är bara hat i kommentarerna”. Carolina Gynning var tvungen att stänga sin blogg på grund av hot, kränkningar och sexism.

Elakheterna kommer förstås inte av sig själva. Det finns ett syfte med dem: att tysta och stampa ut meningsmotståndare ur debatten och marginalisera dem. Kan man inte vinna debatten med goda argument, så kanske det går med kränkningar och personangrepp.

Men den låter sig inte tystas, som läst Paulus ord: ”Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja”. När Petrus och Johannes befalldes att tiga om sin tro på Jesus var deras svar: ”Vi kan inte tiga med vad vi har sett och hört.” Att slå vakt om yttrandefrihet och religionsfrihet i den svenska debattens kulturskymning kostar. Att inte löna ont med ont, att vända andra kinden till är svårt. Men det är det värt.

Tuve Skånberg Direktor för Claphaminstitutet

Artikeln var publicerad i Världen idag 2009-09-14

I de tre senaste avsnitten av Filosofiska rummet ( 2009-08-31, 2009-09-06 & 2009-09-13) spelades programmet spelades in under Filosofidagarna i Lund i början av sommaren. Två av deltagarna i radioprogrammen, Sandra Lindgren (Göteborg) och Karin Enflo (Uppsala), umgicks jag med en del under dessa dagar, så Filosofiska rummet har de senaste veckorna varit extra roliga att lyssna på.

Sandra Lindgren (första programmet) diskuterar religionsfrihet och “interkulturell kritik” med Eberhard Herrmann (Uppsala). Lindgren doktorerar på en avhandling om etiska aspekter av kritik av andra kulturer (eller mellan personer med relativt stort kulturellt “avstånd”). I programmet fokuseras dock mycket på att Herrmann vill ersätta religionsfrihet med “livsfrihet”. (Det kan tyckas att en mer naturlig term vore “livsåskådningsfrihet” men jag tror Herrmann tycker att det är för smalt; utöver “åskådning” handlar frågan naturligtvis också om sedvänjor och praktik.) Argumentet är naturligtvis att detta vore en naturlig uppdatering i en tid då alla inte längre är religiösa. Livsfriheten ger frihet att utöva religion men den täcker samtidigt in även agnostikers och ateisters livshållning.

Men Herrmann har också en annan bevekelsegrund. Han anser att termen religionsfrihet tenderar att tolkas som en kollektiv rättighet, att det så att säga är religionerna innehar frihet snarare än individer som har rätt till religion. Livsfrihet tolkas däremot mer automatiskt som en individuell rättighet. Jag kan nog instämma med Herrmann när han påpekar att vi behöver inskärpa att det är individer som besitter rättigheter, och att religionsfriheten inte bör användas för att ge trossamfund fria händer. Men frågan om att byta ut religionsfrihet till livsfrihet är egentligen en separat fråga, och jag är tveksam till att sammanblanda dem. Jag tror nog att det är bättre att ha en rejäl diskussion om innebörden av religionsfrihet. Som Lindgren påpekar så skulle symboliken i att avskaffa religionsfriheten vara enorm.

Karin Enflo (andra programmet) diskuterar valfrihet med Lena Halldenius. Intressant är relationen mellan valfrihet och begreppsparet positiv och negativ frihet. Enflo framkastar idén att valfrihet kanske bättre skulle benämnas valförmåga. Detta eftersom det är en form av positiv frihet, snarare än frånvaro av hinder (negativ frihet).

Enflo doktorerar om valfrihet och dess värde och mätbarhet. Eftersom jag är lat så klistrar jag helt enkelt in från hennes abstract från Filosofidagarna:

Jag ska föreslå att debatten skulle bli mycket tydligare om det gjordes en distinktion mellan valfrihet, värdet av valfrihet och valmöjlighetsvärde. De första två begreppen är konventionella. Grader av valfrihet kan förstås på ett värdeneutralt vis. Vi kan därför öka en persons valfrihet genom tillägget av ett dåligt alternativ till personens alternativmängd. En student kan få mer valfrihet genom att erbjudas en kurs i Metaidioti. Värdet av valfrihet kan förstås som en funktion av valfrihetens egenvärde och instrumentella värde. Huruvida värdet av valfrihet ökar genom tillägget av ett dåligt alternativ beror på om ökad valfrihet har ett positivt egenvärde eller har konsekvenser som ökar värdet av utfallet. Det är möjligt att värdet av en students valfrihet ökar med erbjudandet av Metaidioti, men även möjligt att det minskar eller förblir oförändrat. Den tredje distinktionen jag vill göra relativt grader av valfrihet och värde är mer kontroversiell än de två förra: jag tänker mig att alternativmängder även kan rangordnas efter ett särskilt valmöjlighetsvärde (’opportunity value’ på engelska). Detta valmöjlighetsvärde är det värde som liberaler gärna hänvisar till, nämligen värdet av att kunna välja alternativ som är värdefulla i enlighet med olika begrepp om vad som är värdefullt (såsom skönhet, sanning, eller viktade kombinationer av dessa värden). Graden av valmöjlighetsvärde i en mängd är en funktion av värdena av de högst värderade alternativen i mängden, i enlighet med olika (rimliga) värdeskalor. Valmöjlighetsvärdet av en mängd ökar inte genom tillägget av ett alternativ som är så dåligt att det inte kan rangordnas högst i mängden enligt någon rimlig värdeskala. Vi kan därför inte öka valmöjlighetsvärdet av en students alternativmängd genom tillägget av en kurs som är så dålig att studenten inte skulle välja kursen, oavsett vad hon (rimligen) värderar.

Vi har religionsfrihet i vårt samhälle. Det är en av de grundläggande mänskliga friheterna och är en del av FNs deklaration om våra fri- och rättigheter som alla med sunt förnuft skriver under på.

Mitt problem med religionsfriheten är att många (religiösa) verkar ta denna frihet som en rätt att predika om sin syn på världen oombedda. Religionsfriheten ger mig en rätt till frihet från religion! Jag betackar mig föreläsningar om något en gubbjävel plitade ner för x år sedan. Tro på vad ni vill, men var öd,juka nog att inse att det är EN uppfattning om sanningen. Universum har rum för en oändlig mångfald för att citera Depak Chopra.

Fridens liljor, eller nåt.

Den irländska lagen om hädelse debatterades i P1 i Människor och tro fredagen 28 augusti kl 14.03. I debatten möts Karl Sigfrid, moderat riksdagsledamot, som protesterat mot den irländska lagen till EU, och jag som förespråkar en svensk lag mot hets och uppvigling mot religion. Tithi Hahn är programledare.

Debatten går att lyssna till på hemsidan för Människor och tro 28 augusti (räkneverket 7:59 till 29:20).

Asia News 08/20/2009

RYSSLAND

Ett nytt skolämne kommer att introduceras i år för tolvtusen skolor i hela den ryska federationen: “andlig och moralisk bildning”. Senast år 2012 ska alla ryska skolor erbjuda kursen som ger möjlighet att studera ortodox kristendom, islam, judendom eller buddhism.

Mer än 90 år efter den sovjetiska revolutionen, blir religion återigen en officiell disciplin i offentliga skolor i Ryssland. Elever i grundskolan kommer att kunna delta i kursen “andlig och moralisk bildning” genom att välja mellan att studera fyra traditionella religioner, ortodox kristendom, islam, judendom eller buddhism.

Läs mer:

http://new.asianews.it/index.php?l=en&art=16093

Enligt uppgift kostar det 10 000 kronor i Blekinge för pojkar att bli omskurna. Och därmed också sagt för vuxenvärlden, däribland föräldrar, att göra övergrepp och helt klart bryta mot FN:s Konvention om barnets rättigheter. Som kallas barnkonventionen i folkmun men som folk ändå inte bryr sig om på riktigt.

Vi kan vara hur upplysta vi vill, skriva under hur många tjusiga rättigheter som helst, men inget spelar roll. Religionsfrihet ska tydligen vara detsamma som förtryck, våld och död – och ingen ska få säga emot. Med religioner som skäl blir det på nått oförklarligt sätt självklart att människor ska lida, och att könsstympa pojkar är bara en av alla hemskheter.

Det finns medicinska skäl för omskärelse, men då är situationen speciell. Och det kan kanske stämma att till exempel risken för njurbäckeninflammation hos omskurna pojkar är mindre än en tiondel och risken för hiv-infektion är 75 procent mindre – för till sådan kunskap hänvisar försvararna.

Men att könsstympa pojkar, så små att dom inte ens lärt sig prata än och ännu mindre förstå konsekvenser, kan inte vara något annat än förbjudet. Både utanför och innanför sjukvården. Sen, när pojkarna blivit så pass stora att dom själva förstår och därför också själva kan välja, ja då handlar det om var mans rätt att fatta egna beslut.

Det ska, säger konventionen, tas vederbörlig hänsyn till vikten av varje folks traditioner och kulturella värden när det gäller barnets skydd och harmoniska utveckling. Samtidigt ska rättigheterna i konventionen respekteras och tillförsäkras utan åtskillnad av något slag, inte ens religion.

För barn ska också höras, har rätt att få uttrycka sina åsikter och få dom beaktade. Barn har rätt att bestämma över sin kropp, sina känslor och sina tankar.

Som i så mycket annat är det synen på människan som måste ändras i grunden. Men ger vi tillåtelse här eller där eller under vissa förutsättningar, får vi aldrig en sådan förändring.

Det ska vara brottsligt att omskära även pojkar av religiösa skäl, först då kan mörkertalet minska och även pojkar slipper skadas eller dö för att ingreppet gjorts av okunniga eller slarviga. Läkare och vårdpersonal som vägrar omskära för föräldrarnas skull gör det enda rätta.

Av det enkla skälet att stympning av kön, flickor eller pojkar, är fullständigt oacceptabelt.