Full panik ifrån start -
Ni har sett oss som spöken och djävlar i en enda fart -
Men nu har vi spökat klart!

Årets revygäng! Foto: Lisa Sundström

Sösdalarevyn tackar för sig. För i år.
Vi går i dvala och ser vad som kommer ut i andra änden.
Man vet aldrig vad eller när eller hur.
Men något kommer det nog.
Någon gång.
På något sätt…

Varmt tack till vår stora, härliga revypublik som vi älskar.
Tack för att ni följde med oss till slottet och skrattade åt oss som alltid!

Som regissör ville jag hitta på något bra att ge skådespelarna sista föreställningen.

Min kompis Cici har precis öppnat eget i branchen digital scrapbooking.
Så jag tog hjälp där. (http://cicisdigiscrap.webs.com)
Efter sista föreställningen fick alla skådisarna en ram med foto på sig själv och ett citat de sagt på repen. Jättefina bilder!
Måste bara visa upp några exempel!

Fredrik. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

Maria. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

Micke B. Foto: Lisa Sundström. Digital scrapping: Cecilia Haraldsson

Måndag.

I fredags var det sista föreställningen. Publiken var verkligen med på noterna på ett mer än fullsatt Vannaröd slott. En riktig rökare till final!

I lördags rensade vi ur alla kläder, all rekvisita och kuliss från slottet. Sen gick gänget till OK Tuvan stugan och hade en rejäl avslutningsfest. Maten kom från slottet och var gudomligt god. Fram på småtimmarna började vi spela upp varandras revynummer i lätt förändrade versioner. Orkestern hade plockat dit sina instrument och akompanjerade. Det sjöngs och spelades. Det dansades och övades lyft. Det tävlades och sjöngs lite till. Någon gick vilse i jakt på grädde. Prat och sång och dans och skratt… En bra revyfest!

I söndags träffades en liten men trogen skara och städade efter lördagens festligheter. Kan berätta att OK Tuvan stugan aldrig har varit så ren som nu. Efteråt stod vi utanför huset och pratade i småregnet länge, länge. Ingen ville riktigt gå hem. Ingen vill riktigt att det ska vara slut. Redan.

E de slut? Nej, det finns mer kvar i boxen! Foto: Emelie Wendel

Ja, så var det kryssat och klart då. Rätt smärtfritt den här gången också, Mr Google behövde inte rådfrågas alls utan vi klarade det på egen hand. Ett par av kompisarna hade väl lite oromantiska idéer om att det skulle vara rullgardin istället för tyllgardin och för dem blev det ju lite problem, men bara man fick in dem på rätt spår så ordnade det sig för dem också.

Jag är lite stressad, så det blir inget större resonemang just nu. Ska ju iväg på revy och har en del att fixa före dess. Och så har jag varit datakonsult mitt i allt också. Jag har redan tidigare berättat om min mamma som skaffat dator och går på kurs. Nyss ringde hon med andan i halsen och ville att jag skulle komma dit (ca 8 mil enkel resa) för hon behövde hjälp att få igång det mobila bredbandet som hon också skaffat. Heja morsan! Det hade jag naturligtvis gärna gjort om det inte varit för min revybiljett som ställde till det. Svårt att hinna dit, avhjälpa hennes dataproblem och hem tillbaka och hinna i tid till revyn ändå. Nog för jag brukar vara tidsoptimist, men t o m jag förstod att det inte skulle funka. I morgon kan jag komma, erbjöd jag som kompensation. Men jag förstår ju att hon vill ut i cyberrymben nu och inte vänta tills i morgon, så det fick bli telefonkonsultation istället. Min förhoppning är att vi lyckades och att kära mor nu sitter och surfar som bäst. Kanske t o m läser den här bloggen, för hon har fått adressen. Nu blir det till att tänka på vad man skriver också! Återstår att se om jag kan lura modern till att bli inbiten bloggare framöver. Men hon ska väl få utforska den här världen en smula innan jag sätter in den stöten.

Här kommer i alla fall mitt förslag på lösning av veckans melodikryss (nr. 46):

L1 Agnetha, L2 Spikpiano, L3 Tyllgardin, L4 Wings, V5 Gipsy Kings, L6 Nilsson, V7 Enkel, V8 Olle, L9 Edvard, V10 Isaksson, V11 Apa, V12 Nord, V13 Chopin

Lycka till kära kryssare!

Två skolbarn från Lejonskolan blev på fredag eftermiddag tilltalade av en främmande tant på skolgården. Hon hade svart spetsig hatt och erbjöd dem godis. Med hjälp av en påse vingummin och två askar tutti-frutti lockade kvinnan dem med sig hem.

Den kutryggiga kvinnan visade sig bo i en liten brun stuga mitt i skogen mitt i byn. Väl inne bad hon om hjälp med ugnsrengöringen. Det var i detta skede barnen fattade misstankar. Dels fick de inget mer godis, och dels hade deras  fröken läst bröderna Grimms sagor i skolan. När kvinnan böjde sig ner för att inspektera barnens arbete knuffade de med gemensamma krafter in henne i ugnen och stängde luckan. Därefter sprang de hem till sina föräldrar.

Då polisen kom till platsen var ugnsluckan öppen. Inte ett spår syntes av kvinnan i toppig hatt. Polisen knackar nu dörr i centrala Sösdala i hopp om att få fram mer information. Sösdalarevyn vädjar till almänheten om hjälp med att fånga in revyns häxa. Vi behöver henne till sista föreställningen ikväll, säger Sven Davidsson, talesman för revyn.

Följ inte med främmande häxor hem... Foto: Lisa Sundström

Revyn har i år anställt en mängd spöken och skräckfigurer. Tyvärr lyckades flera av dem smita när slottet skulle låsas efter söndagens föreställning . Följden är att en mumie, en häxa, en smådjävel, ett par vampyrer och en handfull spöken nu är på fri fot i Sösdala.

Häxan har setts stryka runt kring Lejonskolan. Föräldrar bör varna sina barn för att följa med främmande tanter som lockar med godis och pepparkakshus. De två vampyrerna uppges ha köpt upp all blodkorv hos både IcaToppen och MatÖppet. Mumien rapporteras vandra runt i närheten av Birgers Kläder. Spökena glider runt i Sösdala på nätterna och klagar och rasslar med kedjor.

Här på bloggen tar vi gärna emot rapporter från allmänheten.
Vi behöver ju fånga in dem alla inför föreställningen på fredag.
Sösdalarevyn ber om ursäkt för alla eventuella problem det här kan föra med sig för samhället.

Hon kanske kommer i natt? Foto: Lisa Sundström

Så var ännu en revyhelg till ända.
Det går så fort när föreställningarna väl börjat.
Man vill bara stoppa tiden, så att det aldrig tar slut.
Men…

Sista föreställningen är på fredag.
Då kommer hela slottet att gunga, det lovar vi!
Det blir publikrekord, sista föreställningen, överladdade skådespelare och tekniker…

I söndas var vi så laddade att en huvudsäkring gick strax innan andra akten. Publiken fick uppleva en oväntad mörkläggning och det var rätt nervöst bak scenen innan Anders trixat och fixat och fått i en ny säkring. Man kan säga att spänningen var hög och slottets ledning inkoplad…
Efter många Ohm och men varde det dock ljus igen och sen var det bara att köra hårt!

Årets skräckrevy använder naturligtvis likström. Här försöker Annika sälja en kista till Johan (fast visst ser det ut som att de är på väg att pussas?). Foto: Emelie Wendel

Det är lördag.

Jag föreställer mig vad som händer på slottet:
Susanne sätter mascara på Sven.
Johan hjälper Fredrik tejpa på mikrofonen.
Mia nålar upp fransgardiner på fondstycket.
Jörgen kollar att ljudet låter bra och medhörningen funkar.
Hanna checkar att ljuset är rätt inställt och rökmaskinen är riggad.
Alla kollar att kläder och rekvisita finns på rätt platser.
Ibland sneglar man på klockan.
En timme och tjugo minuter kvar tills ridån går upp.
Stämningen börjar stiga och nerverna spänns…

För idag spelas det revy på Vannaröd slott!

Fredrik, Maria, Micke B, Susanne, Mia, Sven och Mi laddar upp på åldersomshemmet. Foto: Emelie Wendel

Klocken är nu 17:38.
Det är fredag.

Jag föreställer mig vad som händer på slottet:
Susanne sätter mascara på Sven.
Johan hjälper Fredrik tejpa på mikrofonen.
Mia nålar upp fransgardiner på fondstycket.
Jörgen kollar att ljudet låter bra och medhörningen funkar.
Hanna checkar att ljuset är rätt inställt och rökmaskinen är riggad.
Alla kollar att kläder och rekvisita finns på rätt platser.
Ibland sneglar man på klockan.
En timme och 20 minuter kvar tills ridån går upp.
Stämningen börjar stiga och nerverna spänns…

För ikväll spelas det revy på Vannaröd slott!

Fredrik, Maria, Micke B, Susanne, Mia, Sven och Mi i full gång på ålderdomshemmet... Foto: Emelie Wendel

I ett äktenskap får man ge och ta.
Just nu är Mi, känd skådespelerska i Sösdalarevyn, sjuk med halsont och feber. För ett tag sedan var det hennes man Ronnie som hade maginfluensa.

Mitt i natten vaknade Ronnie och kände att magen var på väg upp genom halsen. Den stackars mannen hinner upp ur sängen, men känner att det inte kommer att gå ända fram till toaletten. Instinktivt sätter han händerna för munnen. Detta resulterar i en sorts sprinkler-effekt. Följden blir att väggar, tak, sängkläder, golv, tj allt… Blir “sprejat”. Kan man säga. Omtänksamma Mi säger åt sin man att gå och lägga sig, och själv påbörjar hon det inte helt angenäma jobbat att tvätta av tak, väggar etc från mänskliga utsöndringar.

Efter föreställningen i söndags hade Mi 40 graders feber. Mitt i natten vaknar hon och känner att sängen är plaskblöt av svet, och kall. På svaga ben ställer hon sig upp och ropar med vek röst på sin älskade man. Ber honom hjälpa henne att byta sängkläder. Halvvaken säger Ronnie åt frun att gå och ta en handuk. Så vänder han sig på sidan och somnar om.

Är det så ett äktanskap fungerar så vete katten om jag har lust att gifta mig…

"Är det verkligen så här ett äktenskap ska vara?" Frågar man sig. Mi och Micke W i Vägrapportören. Foto: Emelie Wendel

På gatan utanför Mis hus står det “Mi 40″.
Många som kör förbi tutar.
Men det betyder inte att Mi fyller 40 i dagarna.
Det betyder att Mi haft 40 graders feber.

Mi Svensson, en av Sösdalarevyns begåvade skådespelerskor, insjuknade natten till söndagen i influensaliknande symtom.
Ordentligt sjuk genomförde hon ändå hjältemodigt söndagens föreställning med värkande hals och 40 graders feber.
“The show must go on.”

I måndags var Mi på Sösdala vårdcentral.
Hon fick gå in bakvägen och personalen som undersökte henne bar overall och mask. Misstänkt svininfluensa.

Sösdalarevyn är glad att rapportera att Mi håller på att återhämta sig, och kommer att kunna delta i helgens föreställningar.
Och eftersom antibiotikakuren ger resultat är vi också glada att kunna fastslå att det sannolikt inte rör sig om svininfluensa.
Tack och lov.

Mi. Vi är glada att hon lever!! Foto: Sara Arámbula

En timme före lördagens fullsatta föreställning kände en av skådespelarna, Micke Wendel, att han hade en lätt huvudvärk. Eftersom han inte ville att detta skulle påverka kvällens prestation öppnade han medicinskåpet och tog en huvudvärkstablett. Ögonblicket efter inser dock Micke att det inte var en huvudvärkstablett utan en insomningstablett han svalt. Han tar sig till Vannaröd slott och förbereder kläder och smink, men börjar känna sig rejält sömning.

Tjugo minuter innan föreställningen ska börja sitter Micke i en gungstol på scenen och sover. Ensemblen väcker honom med möda strax innan ridån går upp.

Micke genomför sin del av revyn på ett förtjänstfullt sätt, och ingen som såg lördagens föreställning kunde ana att det var en drogad Micke Wendel som uppträdde. Med alla de snabba bytena, många replikerna och svåra dansstegen är det ett litet under att det gick vägen.

När jag frågar Micke själv hur han upplevde föreställningen berättar han att han kände sig groggy hela tiden och ovanligt nog inte var det minsta nervös. Han tillägger att det var extremt skönt när föreställningen var över, att få gå hem och sova…

Micke Wendel. Drogad. Foto: Lisa Sundström

HÖNNI……

Susanne som bostadsrättsföreningens kuvade sekreterare. Foto Emelie Wendel

…..DET PUTTRADE OCH SJÖD………

Mi och Micke B fångade i grytan. Foto: Emelie Wendel

….. PÅ SLOTTET……

Vannaröd slott. Foto: Lisa Sundström

…… INATT!!!

VILKEN PREMIÄRKVÄLL!!!!

Igårkväll – GENREP

Ikväll – PREMIÄR!!!

Spökena samlar sig i vinklar och vrår på Vannaröd slott….

Spökena på slottet... Foto: En Wendel

Klockan är efter midnatt.
För någon timme sedan kom jag hem efter att vi gjort första genomdraget av revyn för publik. Det gick på många sätt över förväntan:

Killarna ser avgjort fjantigare ut i den nya utstyrseln.
Tempot kom upp och båda akterna är nu så gott som där jag vill ha dem.
Jorden och Månen är på plats.
Susannes kärring samverkar gott med publiken.
Bytena flyter på fint.
Orkestern hugger bra.
Camilla drar ridån på rätt ställen.
Danserna är en fröjd för ögat.
Rökmaskinen puffar på lagom mycket.
Och spökena är lagom skrämmande

Imorgon (eller egentligen idag eftersom det är efter midnatt) är det genrep.
Och på fredag – PREMIÄR!!!

Sösdalarevyn samlar sig inför premiären. Foto: Micke Wendel

SDF

Dansrep.
Micke W och Johan ska dansa till Status Quo.
Det vill sig inte riktigt.
Då kommer Mia inbärande på stegen längst bak på scenen.
Hon ska diskret sätta upp lite saker på fondskynket.
Folket ropar åt henne:
“Det är rätt! Visa dem stegen!”

Mia visar Micke W och Johan stegen. Sven tittar på. Foto: Sara Arámbula

Vi har ett stort problem i år:
Killarna är för snygga.

En del nummer blir helt enkelt inte lika roliga när killarna envisas med att vara vältränade (måja) och dansa rätt.
Efter ett krismöte i söndags beslöts att klädbyte var nödvändigt.
Vita trikåer, tyllkjolar och hårband borde lösa det mesta.

Det gjorde det.

På fotot nedan ses en danspose från numret i fråga.
Dock innan klädbyte gjordes…
Vill man se hur kläderna blev – och det vill man! – så får man komma och titta på en föreställning.
Bara två dagar kvar till premiär

Mia och Fredrik i snygg danspose. Foto: Sara Arámbula

Nu har vi repat både lördag och söndag.
Med ljud av alla slag.
Från rundgång till djungelljud.
Från skönsång till tvärnit.

På fotot nedan syns killarna som sköter det tekniska: Mattias som har hand om ljuset och Jörgen som sköter ljud. Ja, Jörgen sköter egentligen allt som har sladdar om man ska vara ärlig. Och det med den äran!

Mattias och Jörgen sköter ljus respektive ljud. Foto: Micke Wendel

Orkestern har också haft en framträdande roll i helgens rep.
Det mesta man önskar kan de fixa.
Det är som att ha en lampa med en ande i.
Här skulle vi behöva ha en sång om höns – fixas på ett kick.
Här skulle vi behöva lite klassiskt piano – inga problem.
Här skulle vi behöva Lars Roos version av The lion sleeps tonight – javisst.

Tja, det är klart att Tommy gruffar lite ibland.
Men han har å andra sidan fått lov att kasta saker på Maria under föreställningarna, och då blev han mycket gladare.
Dessutom såg han en myra.
Eller förresten – den stack.

Tommy brer ut sig i revyn. Hotar att ta över scenen. Foto: Sara Arámbula

Idag har vi repat låtar med orkestern.
Den består av Magnus Persson på trummor, Fredrik Persson på bas och Tommy Tyckerommig på klavertramp. En samling goa och skickliga musiker som hängt med oss ett tag.

Janne Lindén som arrat musiken tittade också in en stund med sitt glada leende. Jörgen Grimberg som har hand om ljud och ljus hade fullt upp med att se till att all utrustning funkade som den skulle.

Pratade med orkestern i en lucka och de avslöjade sin strategi för att vinna allas hjärtan: “Fredrik får sitta närmst publiken, för han är snyggast.”
Men nog tycker jag att både Magnus och Tommy är väl så snygga de med…

Ännu ett skäl att se Sösdalarevyn: Våra snyggingar i orkesterdiket!
Clary meddelar att sista föreställningen är utsåld och det tickar på ordentligt på de andra också. De senaste dagarna har hon knappt fått en lugn stund.

Snygg-Fredrik på bas. Foto: Micke Wendel

Jag har ju varit väldigt upptagen av att tänka på höns den här hösten.

När jag börjar regissera ett nummer har jag en tanke om hur jag vill ha det.
Ibland blir det så.
Ibland blir det något helt annat.
Som i fallet med hönsen. Den vändning som höns-sketchen tog hade jag aldrig kunnat förutse från start.

Det är en av de underbara sakerna med att vara regissör.
Att det är ett så levande samarbete mellan regissör, skådespelare och de som har hand om rekvisita, kläder, ljud, ljus…
Stoppar man ihop en hel hög med kreativa och engagerade männsikor på Vannaröd slott, binder för dörren och skakar om – då händer det grejer!

Byggmästarna Fredrik och Micke&Micke har snickrat och klistrat och klippt och sågat. Katarina har sytt. Resultatet: En fullkomligt otippad hönsgård.
Måste ses live för att uppskattas till fullo!

Kackel i hönsgården med Susanne, Mia, Maria, Mi, Micke W och Sven. Foto: Sösdalarevyn

Har precis varit nere på Vannröd slott en sväng.
Där är det full aktivitet.

Affe, Jörgen, Anders och en mycket trevlig ljuskille, som säger att han kan fixa allt jag vill ha, håller på att rigga för fullt. Det är skynken och ställningar, strålkastare och byxor,  sladdar och rökmaskin, projektor och jag vet inte allt!

Härligt att se när saker börjar falla på plats!

Det finns både SM och VM i luftgitarr.
Sedan 1982 kan man tävla i denna sport.
Eller kulturyttring.

I årets revy får vi se Micke och Johan rocka loss med luftgitarr (eller nästan luftgitarr) till en gammal hit med Status Quo. Mia har koreograferat första biten, men på slutet får grabbarna lira loss själva. Och här behövdes det inte mycket hjälp av vare sig koreograf eller regissör för att hitta rätta stuket.
Vilka naturbegåvningar!

Se på bilden här under på hastigheten, inlevelsen, utstrålningen…
Inte ens kameran hinner med.
Luftgitarr-SM 2010 nästa!

När Micke och Johan spelar luftgitarr står blixten stilla. Gammalt djungelordspråk. Foto: Sara Arámbula

Klockan närmar sig midnatt och spöktimme. Passande nog.
I denna sena stund sitter jag i brasans sken och korrekturläser utkastet till programbladet.

Sven har suttit med Patrik på Studiefrämjandet i Hässleholm och svettats och klippt och svurit ihop det hela. Det är många timmars jobb jag sitter och läser nu. Men det har varit värt det. För det blir bra.

Varje år får ensemblen svara på några frågor.
En av frågorna i årets blad är: “Vem är du rädd för?”
Påfallande många i gruppen har svarat Mia.
Ingen har svarat Sara.
Det får mig att börja undra om jag har för lite respekt med mig?

Men så kommer frågan:”Vad är du mest rädd för?”
Där svarar flera stycken att de är mest rädda för att komma för sent till repen.
Att vi ska börja i tid är en av mina största käpphästar som regissör.
Det är alltså mig de är rädda för.
Och det känns ändå lite bra…

Undrar varför alla är så rädda för Mia? Foto: Lisa Sundström

I dag har jeg gått rundt og sett helt jævelig ut på håret. På dager som i dag HATER jeg at jeg abosutt var så nyskjerrig på hvordan jeg ville se ut at jeg absolutt måtteklippe rett pannelugg. Jeg blåser fullstendig i om dere ikke synes håret mitt så grusomt ut i dag eller ikke, det har noe med selvfølelsen å gjøre. Min selvfølelse avhenger utrolig på hvordan håret mitt er formet fra dag til dag. Hvis jeg ikke synes håret mitt ser noe fint ut, så blir det virkelig ikke en bra dag altså! =P Fra og med i dag skal jeg IKKE klippe panneluggen, og heller vente til den vokser ut!

Men over til noe annet enn å klage!

Maia leder forresten blogg vs blogg-greia, fortsett å stemme helt til tirsdag kveld! KLIKK HER!

I dag måtte jeg bytte bort jobbvakten min for å bli med Gudrun (revysjef) på et revymøte hun ikke turte å gå til alene. Det var helt inn til fuckings andre siden av majorstua! Det tar faktisk en og en halv times reise fra meg det! Og hvor lenge varte det superviktige møtet? 20 minutter.. med bare informasjon man kunne ha sendt på mail. Men jeg og Gudrun dro til Oslo rett etter skolen og gikk i butikker og på kafé, så dagen var reddet for det ^^ Min lunsj i dag var foresten et stoort skjokoladekakestykke og cola. Jeg ble kvalm…

Nå skal jeg gå opp og spille Zelda, for det lovet jeg Sverre =P Jeg har sikkert brukt 20 timer på de to første templene! Ikke bra, ikke bra..

Många fina rolltolkningar utlovas i årets revy.
En särskilt påfallande trend är den ökade medelåldern på scen.
Inte på ensemblen. Nädå, vi är lika unga som alltid
Men på våra karaktärer.

Man kan säga att årets sösdalarevy – förutom mycket annat – ger kärringen ett ansikte. Ett ansikte med många goa skrattrynkor…
Och det är ju på tiden att kärringen får lite bättre plats i kulturen!

Enda smolket i denna glädjebägare stod Fredrik för, när han med tårfylld stämma frågade mig varför inte han fick spela kärring i år.
Hmmmm.
Det får vi väl råda bot på till en annan gång, kanske. Eller hur Fredrik?

Mi som kärringen i nattmössan. Såpass! Foto: Den som fotograferade!