Thanksgiving er en høytid som først og fremst feires i Nord-Amerika. I USA feires den fjerde torsdag i november med massiv kalkunspising. Samtidig utføres det et offisielt rituale hvor presidenten “benåder” en kalkun som skal slippe fra det med livet i behold. Han/henne sendes til Diesneyland.

Siden det er så åpenbart paradoksalt å redde livet til en kalkun mens en fråtser i andre kalkuners død, fungerer det mer som en rituell latterliggjøring av kalkuner fremfor en god gjerning. Folk spøker ofte når de blir konfrontert med noe alvorlig som virker ubehagelig. Dette rituale tar tak i et etisk problem samtidig som det distanserer seg fra det ved å le av det. Det gjør en tragedie om til en uhøytidelig hyggestund.

http://www.flickr.com/photos/teddyllovet/ / CC BY 2.0

I år var det Obama sin tur. Etter “benådningen” (preget av latterutbrudd fra tilhørerne) skulle han delta i feiringen med kalkunspising. En kommentar han gav under sin tale var: “Den kalkunen kunne mettet mange folk.” (Det er ikke riktig at kalkunen ville mettet mennesker – det en tilslørende omskrivning av at mennesker kunne ha mettet seg selv ved å slakte og spise kalkunen. Det er noe helt annet.)

Forestill dere samme logikk anvent på mennesker. “Dette mennesket kunne mettet mange folk” – hvis det ble avlivet og fikk sin store formue fordelt blandt fattige. Eller: “Dette mennesket kunne reddet mange liv” – hvis det ble avlivet ville alle dyrene det fortærer gjennom sin animalske diett sluppet å bli drept.

Jag har nu under 3 dagar läst Dan Browns “Den förlorade symbolen”
Jag var mycket spänd på den innan, men nu är jag tveksam till vad jag ska tycka. Vissa delar var spännande, men det är en hemskt massa ren information, som verkar taget ur uppslagsböcker.

Jag tror också att det har betydelse, att det varit så många översättare som varit inblandade. Den känns “ojämn” när man läser den!

Jag har även på förmiddagen googlat en massa och läst om Frimurarloger och boken verkar överensstämma men vad som finns spritt på olika sidor på nätet.
Ritualerna som han beskriver är troligen sanna, men det lär inte få något mothugg från Frimurarna, för då måste de ju motbevisa och då avslöjas kanske deras “hemligheter”

Han angriper inte heller någon utan min tolkning är att boken är positivt till sammanslutningar och enligt en radiointervju så vill tydligen Dan Brown själv bli Frimurare!

Betyg då, ja en 6 av 10 möjliga, men inte mer!

Via Skype og video-opkald (med web-kamera) er det muligt for Spirit and Mind ApS at tilbyde landsdækkende coaching og individuel terapi.

Vi har gode erfaringer med at bruge Skype og videoopkald med web kamera. Skype er nemt at oprette. Du opretter en brugerprofil i Skype og får derved et kaldenavn. At oprette en bruger profil på Skype er gratis og opkald fra Skype til Skype er gratis.

En fordel ved coaching og individuel terapi over Skype er at vi kan se hinanden og at transporttid og udgifter er væk. Du kan sidde derhjemme og tale med os uforstyrret. Vi skriver under sessionen noter som efterfølgende scannes og sendes til dig som en pdf-fil, så du har et dokument bagefter, der indeholer hvad du talte om og de sammenhæng vi fandt.

Via Skype er det muligt at tale sammen hvor i Danmark du måtte befinde dig, idet det eneste det kræves er en computer med web kamera, hvilket alle nyere computer skærme har indbygget, en internet forbindelse samt at du opretter en gratis bruger profil på Skype.

Tider for Skype coaching og individuel terapi er meget flexible og ligger i eftermiddag- og aftentimerne på hverdage og eventuelt i weekenden.

Prisen er for en introtime er 200 kr/60 minutter hvis du er studerende ellers 250 kr/60 minutter. De efterfølgende timer koster 240 kr/60 min (studerende) og 300 kr/60 min.

Skype coaching and individual therapy is also possible in English all over Denmark.

For mere information om skype coaching og individuel terapi med web kamera ring på 23397673 eller skriv til kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Det är rätt lite magi i business. Ja om man inte heter Joe Labero då. Men annars är det rätt mycket knega på. Få saker gjorda. De smarta får rätt saker gjorda. Resten fyller dagen. Ja med vadå?

För att säkerställa att man får gjort det man ska och har en viss känsla av kontroll så är ritualer sättet att bygga in effektivitet i sin arbetsdag. Låter trist kanske. Men speciellt idag när du sitter i ett öppet kontorslandskap eller ett cafe med wifi och är ständigt uppkopplad så är frestelserna många att glida iväg på något sidospår. Vik vissa tider/faser av din arbetsdag till vissa saker så minskar du riskerna med att du bara slösurfat en halv förmiddag. Erkänn du har haft sådana dagar. Det har jag.

Alla ritualer är personliga. Det viktiga är att bara ha en som funkar för din situation. Här är min.

Arbetsdagens start:

5 min – planera/rekapitulera planen för dagen. Det inkluderar att identifiera de 3 viktigaste sakerna att få gjorda den dagen.

15 min – läsa RRS feeds och nyheter. Tweets

15 min – email

Tiden fram till lunch: Göra de 3 viktigaste sakerna, och sen annat om det hinns med. (Ofta med telefon, skype och annat avstängt)

Efter lunch: Allt annat på agendan.

Slutfasen av arbetsdagen:

15 min email

15 min – RSS feeds tweetande

30 – 60 min – admin, betala räkningar, skicka fakturor (yess!!) etc.

5 min kolla igenom hur dan gick, vad funkade, vad ändrades, gör plan för nästa dag

Kommentarer:

- Sälj per telefon gör jag oftast direkt på morgonen och tidig eftermiddag.

- Löpande under dagen, kanske en gång i timmen tar jag ett steg tillbaka och kollar om planen för dagen håller eller om några justeringar behöver göras.

Som sagt alla har sina metoder. Det som gör att det funkar för mig är att jag håller mig till rutinerna.

För övrigt så pekar också en del vetenskap på att folk som gör en sak i taget faktsikt får mer gjort och når bättre resultat. Denna artikeln från Inc. tar upp det. Min erfarenhet är att man kommer på djupet med uppgifter och slutför dem eller tar dem närmare slutförande om man bara gör en sak i taget.

För lite mer ideer på ritualer och arbetssätt och hur man kan designa sin arbetsplats på bästa sätt rekommenderar jag varmt siten Noded. De har också skrivet en mycket bra bok med samma namn. Noded har fokus på ensamjobbare eller sk free agents. De har en extra utmaning i det att de sitter ensamma och ofta hemma. I boken skriver de om några basregler för att få det att funkar. Jag har kommit på mig själv att följa dessa med då mina flesta arbetsdagar utspelar sig i hemmakontoret.

- Kliv upp och gör dig klar! Dvs tvätta dig, klä på dig ät en näringsrik frukost och börja sen arbetsdagen. Bara för man sitter hemma så ska man inte ha pyjamasparty. Inte bra för arbetsmoralen.

- Välj arbetstider som passar dig men håll dig till dem och var konsekvent med dessa tider så de du har att göra med i arbetslivet lär sig när du är på jobbet.

- Lämna hemkontoret 1 timme om dagen. Kan lätt lösas med lunch på stan med vänner.

Eftersom det är fredag i skrivande stund vill jag påminna om en viktig fredagsrutin. Kom ihåg att i eftermiddag lyssna när klockan slår “Beer-Thirty” och se till att ha lite play-time. Tjena!

Spirit and Mind ApS tilbyder individuel terapi og coaching på Fyn. Terapien eller coachingen foregår hos dig i dit eget hjem kombineret med samtale over telefon via Skype. Har du også Skype er opkaldet gratis.

Terapi og coaching i eget hjem kræver, at vi kan tale uforstyrret og alene, således at det er dig der er i centrum.

Inge G. F. Larsen fra Spirit and Mind ApS kommer til Fyn 1 gang per måned hvor samtalen finder sted i dit hjem. Samtalen følger vi op ved at tale over telefon inden næste møde.

Samtaletiden er 90 minutter og prisen er:

Individuel coaching, terapi, par- eller familieterapi 375 kr/90 min.
Er du studerende, efterlønsmodtager eller pensionist 300 kr/90 min.
Efterfølgende timer 450 kr/ 90 min, studerende, efterlønsmodtagere og pensionister (inkl. 20% rabat): 360 kr/ 90 min

Der er et transport tillæg, der afhænger af hvor på Fyn du bor, som eksempel kan nævnes:
Svendborg og omegn: 50 kr/session.
Langeland, Fåborg, Odense og omegn: 100 kr/session.

The therapy and coaching can also be in English

I Spirit and Mind ApS har vi specialiseret os indenfor følgende områder:
• Mobning og lavt selvværd og selvtillid
• Spiseforstyrrelser (anoreksi, bulimi, overspisning)
• Selvskade
• Identitet
• Grænsesætning, at sige fra
• Angst og kriser
• Ensomhed og depression
• Vrede
• Dødsfald, tab, sorg og adskillelse
• Overgreb
• kærestesorger
• Familierelationer og samliv
• Seksualitet
• Voksent barn af alkoholiker
• Alkohol- og misbrugsproblematikker
• Kulturelle- og etniske problematikker
• Overgangsfaser i livet
• Den psykiske side at fysiske lidelser

For hver session skriver vi noter og noterne scannes ind til pdf-format og sendes til din e-mail, således at du har noterne fra vor samtale og kan se dem og genopleve sessionen efterfølgende. Det kan nogle gange være svært at huske hvad man sagde og talte om i samtalen, dertil er noterne er rigtig godt redskab.
Noter kan ligeledes bruges som et eventuelt udgangspunkt for næste samtale.

I Spirit and Mind ApS har vi tavshedspligt, hvilket betyder at vi ikke giver information videre om vore samtaler.

Ring på 23397673 eller skriv på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Spirit and Mind ApS tilbyder individuel terapi og coaching i Svendborg og omegn. Terapien eller coachingen foregår hos dig i dit eget hjem kombineret med samtale over telefon via Skype. Har du også Skype er opkaldet gratis.

Terapi og coaching i eget hjem kræver, at vi kan tale uforstyrret og alene, således at det er dig der er i centrum.

Inge G. F. Larsen fra Spirit and Mind ApS kommer til Svendborg ca. 1 gang per måned hvor samtalen finder sted i dit hjem. Samtalen følger vi op ved at tale over telefon inden næste møde.

Samtaletiden er 90 minutter og prisen er:

Første gang:
375 kr/ 90 min og 300 kr/90 min (studerende, efterlønsmodtagere og pensionister) samt transport tillæg (50 kr/session).

Efterfølgende timer:
450 kr/90 min og 360 kr/ 90 min (studerende, efterlønsmodtagere og pensionister)
Transport tillæg (Svendborg og omegn) 50 kr/session.

I Spirit and Mind ApS har vi specialiseret os i individuel terapi og coaching indenfor følgende områder:
• Mobning og lavt selvværd og selvtillid
• Spiseforstyrrelser (anoreksi, bulimi, overspisning)
• Selvskade
• Identitet
• Grænsesætning, at sige fra
• Angst og kriser
• Ensomhed og depression
• Vrede
• Dødsfald, tab, sorg og adskillelse
• Overgreb
• kærestesorger
• Familierelationer
• Seksualitet
• Voksent barn af alkoholiker
• Alkohol- og misbrugsproblematikker
• Kulturelle- og etniske problematikker
• Overgangsfaser i livet
• Den psykiske side at fysiske lidelser

For hver session skriver vi noter og noterne scannes ind til pdf-format og sendes til din e-mail, således at du har noterne fra vor samtale og kan se dem og genopleve sessionen efterfølgende. Det kan nogle gange være svært at huske hvad man sagde og talte om i samtalen, dertil er noterne er rigtig godt redskab.
Noter kan ligeledes bruges som et eventuelt udgangspunkt for næste samtale.

I Spirit and Mind ApS har vi tavshedspligt, hvilket betyder at vi ikke giver information videre om vore samtaler.

Ring på 23397673 eller skriv på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Mind-spin er tanker, der kører i ring, det er ikke klare tanker, men nogle tanker bliver ved og ved. Måske har du følelsen af, at du skal eller kan tænke dig igennem det – men det bliver bare ved.

Mind-spin kan opstå af stress, og er også i sig selv stressende. Mind-spin ses oftest lige før man sover eller i situationer hvor man føler sig handlingslammet.
Mind-spind kan have karakter af katastrofe tanker, som f.eks ”hvad nu hvis”-tanker, hvad hvis dette sker…og tit efterfølges dette at ”nej, det vil jeg slet ikke tænke på”.

Katastrofe tanker er meget dominerende tanker, der har ”tænkte” ubehagelige konsekvenser. Derfor kan katastrofe tanker lede til voldsom analyse af konsekvenser – hvilket også tit er del af mind-spinnet.

Katastrofe tanker kan også have mere tvangsmæssig og rituel karakter og også være koblet med selvskadende adfærd.

Igennem en kombination af coaching og terapi får du nogle redskaber, der lærer dig at mestre mind-spinnet og katastrofe tankerne, forstå hvad der aktivere dem og hvad du kan gøre når de er der.

Intro tilbud 250 kr/time (60 minutter), 200 kr/time (studerende, efterlønsmodtagere og pensionister). Efterfølgende timer koster 300 kr/time eller 240 kr/time om du er studerende, efterlønsmodtager eller pensionist.

Se mere på Spirit and Mind ApS, ring på 23397673 eller skriv på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

alkolycka

Jag läser att var tionde student super för mycket och suckar bekymrat åt de stackars karaktärslösa små liven. Sedan stannar jag till vid en mening och förstår ingenting.

En av sex manliga studenter, och en av 14 kvinnliga, mellan 18 och 24 år dricker sig berusade varje vecka. Det ökar risken för ohälsa och kan leda till våld och olycksfall.

Ehhh? Jag trodde överdrivet drickande betydde att ligga och kräkas i buskarna varannan kväll. Inte bara en gång i veckan? Väldigt, väldigt många jag vet dricker sig berusade en gång i veckan, det är liksom default mode i min värld. Ibland funderar jag över mitt alkoholintag. De senaste månaderna har jag varit väldigt full minst tre kvällar i veckan, ofta fyra. Enligt artikeln räknas man som riskkonsument om man dricker fjorton enheter per vecka, te x fjorton glas vin. Min toleransnivå är ganska hög och det är inte ovanligt att jag intar så mycket. Men alkohol är inget gift i min värld ju. Det är som mjölk, något fullständigt neutralt och ofarligt, trots att det är en drog precis som marijuana (som är illegalt trots att det är mindre hälsovådligt enligt många). Man svarar olika bra på droger. Min kropp jublar av alkohol, den blir samarbetsvillig och glad.  När alla har lärt mig att det inte blir roligare med alkohol så har jag känt mig så lurad, för  jag har ju mått så bra av den. Jag har vågat testa nya roller, beslutat mig för saker som jag velat över i månader, insett saker jag inte förstått nykter, vågat ta vad jag vill ha utan att tänka på konventionerna. Jag har nästan betraktat den som en rituell dryck, precis som zoroastrierna betraktade Soma som en gudom som berusade dem och skänkte dem kraft. I vårt samhälle har alkoholen genererat så mycket misär att det naturligtvis är svårt att betrakta den som enbart en oproblematisk tillgång. Men det finns nog psykologiska mekanismer bakom det institutionaliserade drickandet som många inte tänker på.
Jag kan känna en längtan efter riter. Sekulariseringen har tömt vårt samhälle på religiösa sådana, men alkoholen påminner nästan om ett slags substitut. När alla synkroniserat höjer glasen med olika förhoppningar om vad deras innehåll ska skänka dem under natten, då finns det en närmast rituell känsla över det hela.

Många gånger när jag blivit som mest berusad och euforisk så har jag fått väldigt mycket personliga fördelar av det. – Du var bäst igår, har halvfrämmande människor kommit fram sagt, och nästa dag har jag fått en mängd vänförfrågningar på facebook. I månader efteråt har folk påmint mig om hur roligt det var när jag gjorde berusade dumheter och hur bra festerna blir när jag besöker dem. På ett sätt gör det mig oroad. Om jag är som bäst berusad, är det verkligen min personlighet de uppskattar då? Är idén om att man bara är sig själv när man är totalt opåverkad av externa medel en konstruktion, som baseras på myten om den rena, oförstörda naturmänniskan som är sig själv tillräcklig? Jag vill ibland tro det. precis som antidepressiva är alkohol ett praktiskt hjälpmedel. den ersätter inte min personlighet, den förstärker den.

Sri Yantrat är ett av de äldsta och mest kända. Sri Yantra är ett diagram som visar hur hinduerna uppfattar den kosmiska utvecklingen.

Yantra är en geometrisk symbol som man kan fästa sitt sinne på under meditation. Roten kommer ur sanskritordet yam, som betyder form, och stavelsen tra som kommer från trana, vilket betyder befria. Yantra är alltså ett slags verktyg som andvänds för att skänka befrielse till sinnet under meditation, så att ett förändrat medvetandetillstånd kan uppnås.

En mera stiliserad version av ett yantra ser du här nedanför. I den här varianten av “helig geometri” representerar figurerna de i vedisk astrologi förekommande planeterna i vårt solsystem och de två månnoderna.

Trianglarna representerar vårt solsystems planeter och månnoderna

Jaha…ska vi se om verktyget funkar, då?
Helskärmsläge rekommenderas!

Läs även andra geometriskt eller andligt intresserade (?) bloggares åsikter om Hinduism, Symboler, Yantra, Geometri, Meditation, Yoga, Kosmos

Var jag tidigare en indiansk shaman som plockade peyoteknoppar i fullmånens sken...?

Mitt intresse för det paranormala och ockulta har säkerligen flera orsaker, men det skulle inte förvåna mig om åtminstone en av dem var genetisk. Min mamma Sylvia (som också var Tvilling) och jag kunde sitta nätterna igenom och tala om de här sakerna.
Sylvia prenumererade på tidskriften Sökaren, som ägnar sig åt livsåskådningsfrågor. En dag år 1985 fann vi en artikel om en viss Ethelyn Luce, som enligt uppgift kunde se var och under vilka förhållanden men framlevt tidigare liv. Ethelyn skulle komma till Stora Essingen i Stockholm och ge personliga readings, så jag och min mor beslöt oss för att resa dit och prova på.

I bilen instruerades jag av Sylvia:
-Säg till henne att jag förstår engelska, men inte pratar språket. Du får översätta vad jag säger.

Väl där, inledde amerikanskan med att fråga min då 71-åriga mor:

-Well, young lady, what do you think you have been in a previous incarnation?
-Säg att jag tror jag varit en nunna, svarade min mor.
-Well…she thinks she has been some kind of a nun, översatte jag.
-She’s absolutely right! utbrast ms Luce, till synes glatt överraskad.

“Hmm.. hon gör det verkligen lätt för sig!” tänkte jag sarkastiskt och tvivlande.
Sedan blev jag dock betänksam och mera övertygad om att det amerikanska mediet nog ändå visste vad hon pratade om. Beskrivningen hon gav av min mors psyke och karaktär i livet som nunna, stämde nämligen oerhört väl överens med den individ som nu satt framför henne!

Peyoteknoppsplockare

När det blev min tur, ville min mor gärna veta varifrån min dragning till cannabis kom. Jag frågade mediet, som försatte sig i ett lätt fjärrskådande stadium och sedan något dröjande svarade:
-No…it’s not cannabis. I see you as a young indian….I’m not certain what tribe you belong to…maybe pueblo or something like that…
Anyway- you are out in the bush, under the full moon, picking peyote buds, because you are the shaman of the tribe. (Från peyotekaktusen kommer också meskalin, som anses vara en s k enteogen drog)

Ethelyn Luce avslutade med att säga: All you have to do in this lifetime is to use the knowledge from your indian life!

Tack för det! Jag kom ju inte ihåg ett dugg av den inkarnationen!

Nästa dag låg en inbjudan från bokhandeln Vattumannen till en kurs i indiansk ceremoniell magi i min brevlåda! Klart jag slog till på den!

Min kursledare- den kontroversielle shamanen Harley Swiftdeer

Vid ett tillfälle när vi satt runt lägerelden, ställde en av kursdeltagarna frågan
-Could we all here be reincarnated indians? till Harley, (som för övrigt också är Tvilling. Klickar du på bilden, kommer du till hans horoskop)
Harley tittade länge på frågeställaren och replikerade sedan med en svepande gest:

-For Pete’s sake, man…Look at yourself!

Vi började alla granska varandra och inom kort skrattade hela sällskapet. Vi var ett 30-tal kursdeltagare och samtliga, utom kanske 3-4 stycken, skulle gott och väl ha kunnat passera för indianer vad utseendet beträffade!
De stackare som kanske kände sig lite utanför i den stunden, hade blont hår och uppnäsor.

Kanske är det för den här påstått (?) indianska bakgrunden som jag tycks ha lätt för att ta till mig indianskt tänkande? Den panteistiska världsuppfattningen (“Allt är Gud, även Skapelsen”) har jag inga som helst problem med att förstå. Och, vare sig det är inbillning eller sanning, så verkar de tekniker för rening, balansering och healing som jag fann i “Inkamästarnas arv”, den födelsedagspresent som hjärtevännen köpt till mig, fungera mycket bra!
Och tur är väl det, för så här mycket problem har jag väl aldrig tidigare haft med kroppen!
Är det inte förkylningar som spökar, så är det problem med tänderna. Eller så är det magen, ryggen eller bitestiklarna som krånglar- suck & stön!

Anna har blogg här på WP, också. Klicka, så kommer du dit!

Läs även andra reinkarnerade (?) bloggares åsikter om Inkamästarnas arv, Anna Southerington, Shamanism, Indianer, Reinkarnation, Peyote, Cannabis, Magi, Harley Swiftdeer, Ethelyn Luce, Sökaren, Mamma Sylvia, Gnäll, Ohälsa

Peter O med overskud og fist manøvre, mens Sune har max koncentrationen fremme

 
Nu vi er ved det her med ritualerne kan jeg ikke lade være med at trække en gammel hest af stalden. James Loehr, amerikansk idrætspsykolog, har være fremme i bussen i forhold til at beskrive, hvad det er for nogle mentale faser, vi kan gennemløbe imellem pointene i en tenniskamp.

Vi har jo mulighed for at bruge sekunderne konstruktivt og bevidstgørende. Derfor drejer det sig basalt set om at vide, hvilke kneb du som spiller skal anvende og hvilke faldgruber du skal styre uden om.

Kig forbi Månedsmagasinet Cross Court og læs artiklen Hvad skal man gøre mellem pointene, som på en enkel og fordøjelig vis indkredser, hvilke skridt du kan tage og indøve i forsøget på at opnå en nærværende, tændt parathed i forhold til den næste duel.

Det handler igen igen om koncentration, om at forberede sig på en systematisk facon. Loehr har ligefrem sat sekunder på de reaktioner og forberedelsesteknikker du med fordel kan eksperimentere med inden det atter går løs med den næste bold.

Kast du dig blot ud i legen med at skelne mellem umiddelbar fysisk respons, afslapningsfase, forberedelsesfase og ritualfase.

Dit spil bliver frygtindgydende

Det är verkligen fascinerande att läsa många av kommentarerna efter helgens Ockupationsfestival. När man inte längre slentrianmässigt kan hänvisa till Det Onda Våldet. Då kommer kritiken mot aktivisterna att rikta in sig på ännu mer abstrakta begrepp. Lagen. Och Demokratin. Till och med Äganderätten får komma till heders.

Nu ska jag inte alls kommentera äganderätten, jag har personligen inget till övers för den ändå. Men det sätt som det talas om Lag och Demokrati. Närmast som om de vore någon sorts gudar. Absoluta värden man ska böja sig för utan att ifrågasätta, ty “herrans vägar äro outgrundliga.” Vuxna människor som tror på saker som dessa: att gud finns, att lagen är för alla, att regeringen är folkets representanter och så vidare. Ja de fascinerar mig kort sagt. För det står i en så total kontrast till vad jag menar med en vuxen förståelse av världen.

Låt oss tala om Lagen, och sätta in den i det konkreta sammanhang dit alla abstrakta fenomen bör plockas ner för att vi verkligen ska kunna förstå dem. Lagen visar sig då inte skydda medborgare mot bostadslöshet. Däremot skyddar den spekulanternas “rätt” att låta bobara hus stå tomma för att trissa upp priserna. Ett enkelt och tydligt exempel på att lagen inte står på alla medborgares sida, utan finns till för att skydda den som har från den som inte har.

Sak samma demokratin. Denna så ofta åberopade term visar sig vara rätt ljusskygg, för den springer och gömmer sig så fort vi börjar ställa de tunga frågorna till den. Till exempel: vad har jag för inflytande över mitt eget liv? Vad kan jag i praktiken påverka? Varför ska jag hela dagarna underkasta mig andra vuxna människors tyranni, samtidigt som jag betalar deras existens med mitt arbete? Till exempel den där “konsumentmakten” som skryts så jävla mycket om. Hur mycket makt ligger det där egentligen? Om jag väljer bort en vara för att den är skadlig för min kropp, då väljer jag indirekt att den blir dumpad på någon marknad för fattiga i Asien eller Afrika istället.

Dessa försvarare av Lag, Ordning och Demokrati är dock inte intresserade av att konkretisera någonting, tvärtom. De hatar blotta hotet om ifrågasättande. Likt andra religiösa är de rädda för att få grundvalarna för sin världsbild välta, till exempel av några klåfingriga snorungar i vita overaller med gummimadrasser och ballonger i händerna. För tänk om Lagen inte vore något absolut…. Tänk om det skulle visa sig stämma att vi lever i ett klassamhälle och därmed har anledning att förhålla oss på helt olika sätt till samma Lag beroende på om den hjälper eller stjälper oss?

Själv hade jag, som säkert de flesta, en religiöst grubblande period i tonåren. Men när jag på allvar insåg att jag är ateist infann sig en känsla av lugn och trygghet. För det var inte det samma som ett agnostiskt ställningstagande. Utan det är så att jag verkligen är övertygad om att det inte finns någon gud, någon skapelse eller något liv bortom det materiella. Och när man formulerar dessa insikter kommer också ett helt annat ansvar för det egna livet. Det finns inget gott och inget ont. Allt går att förstå, men förståelse måste inte mynna ut i acceptans för vad som helst. Bara jag har det yttersta ansvaret för mitt liv, ingen frestar mig, ingen har gett mig något uppdrag och ingen älskar mig villkorslöst. Dessutom tar livet slut, vilket gör det värt både att ta vara på och ta på allvar.

Den enda andliga inriktning jag känner en smula förståelse för är faktiskt magin. För i magikerns världsbild finns inte det absoluta, och inga abstrakta begrepp som ont och gott. Däremot är jaget ett agerande subjekt, och utövandet av magi är ett autonomt medskapande av sin egen tillvaro. Magisk handling bygger också på ett kollektivt sammanhang.

Något som jag finner ännu mer intressant är i hur hög grad vårt eget samhälle bygger på magisk praktik. Överallt ser vi dessa skimrande bilder som visar upp vad vi ska se oss som och hur vi ska se samhället som, inte som det verkligen ser ut, utan som vi ser det genom bilderna: den magiska spegeln. Ett ting stylas och visas upp i visst sammanhang för att betingas med magiska värden: det ska signalera rikedom, självkänsla, sexighet eller vad det nu kan vara. Om du köper och bär detta ting, en sko, en sked, ett par solglasögon, förkroppsligar du sedan dessa magiska värden.

Vi skrattar åt den afrikanska medicinmannen som klär sig i en djurhud och dansar en magisk dans tills han blir djurets ande, eller jaktanden. Vi kallar det primitivt. Men på vilket sätt skiljer sig detta från shopping? Blir inte du en annan när du har köpt det där paret vita sneakers? Förkroppsligar inte du bilmärkets, datorsortens eller ölfabrikantens ande?

Jo det så klart. Shoppingen är en magisk akt som involverar pengar. Och vad är då pengar? En fetish. De har inget värde i sig, men genom att vi tror på dem så får de ett magiskt värde större än det vi tillmäter människor av kött och blod runt omkring oss. De är en talisman. Om vi bär omkring på pengar så fungerar det som en magisk lyckorot eller hartass. Det drar till sig intresse, vänskap, kärlek, makt. Och vi känner oss älskade och mäktiga. En djup ironi i och med att det ju är själva pengarna som blir älskade, som har makt och inflytande. Det är pengarna som drar omkring med sin bärare. Detta bevisas enkelt av att den dag du blir av med pengarna har du inte längre makt, och vännerna och älskarna drar i de flesta fall vidare. De följer pengarna.

Och pengarna är, som vi konstaterat, ingenting. De behöver inte ens motsvaras av något fysiskt, utan kan vara enbart siffror på en skärm eller ett plastkort. De är det som driver hela samhället, alltings mål, den avgörande principen, och den är: tomhet. Det är lugnt i stormens öga.

Vad är det om inte magi som får oss att leva i en verklighet som inte finns, reklambildernas och valpropagandans floskelverklighet, som får oss att stiga upp varje morgon och gå iväg och arbeta ihop någon annans rikedom, att vägra se våra bojor. Vi köper en lott och tror därmed på att vi skulle kunna bli rika, den enda väg samhället lämnat åt den som söker kontroll över sin egen tillvaro. Vi drogar oss, skriker på fotbollsläktaren, äter för mycket mat, äter ingen mat och är snygga i klänningen, shoppar, inreder lägenheten, spelar på V75 och vi ser inte, ser inte, ser inte. Att det så uppenbart är självhypnos.

Det är intressant med magiska fenomen. Ett klassiskt sådant är den så kallade “magidöden”. Om en person som tror på onda ögat träffas av det, kommer han eller hon ofelbart att därefter börja tyna bort och inom några veckor faktiskt dö. Utan att minsta sjukdom, drog eller gift är inblandat. Magi fungerar genom att både utövaren och offret ingår i samma sociala system, och båda tror på dess grundvärden.

Zombiefiering fungerar genom gifter som tetrodotoxinet i blåsfisken och upprätthålles genom drogen spikklubba. Men effekterna av dessa: skendöd och mental omtöckning, är ändå inte tillräckliga för att förklara att den påverkade agerar och ser på sig själv som en zombie. Det skulle hon inte gjort i en annan religiös omgivning. Zombiefiering är ett straff, men det fungerar hela vägen bara om offret själv tror sig ha blivit en zombie. Men det betyder också att magi verkligen fungerar: för den som tror sig ha blivit en zombie har faktiskt i samma stund också verkligen blivit det. (Om detta kan man läsa mer i Ormen och regnbågen av Wade Davis).

Och sak samma vårat samhälle, trots att det drivs av magi är konsekvenserna verkliga och fysiska. Vi kan inte på egen hand fly dem. Vad som krävs är att vi släpper tron på att detta samhället ger oss något, och börjar titta på hur våra liv verkligen ser ut -och att vi sen tillsammans aktivt bryter mot reglerna. Att vi slutar vara offren för magi och istället vänder på verkligheten. För visst går det att se de vitklädda ungdomarna i helgen också i detta ljus. Att genom sitt ingripande i verkligheten så vänder de på den och säger: men titta här, de här husen är tomma! Där kan vi bosätta oss. Det är vår rätt om vi gör det till vår rätt! Och plötsligt blir det penningens, politikerns, polisens tur att försöka ursäkta sin existens. Om du inte existerar för oss, säger husockupanterna, så sprick som ett troll i solen! Då har du förlorat ditt existensberättigande. Inte som människa naturligtvis. Men som auktoritet för andra människor.

Vi ger folk rätt och utrymme att kontrollera oss, bestämma över oss, använda oss, köpa oss och sälja oss. Men det behöver vi inte göra. Och det är en sanning som kan göra både stark och svag sjösjuk.

För några år sen fann man ett antal döda svarta barn i Themsen. Spåren ledde till invandrare från Afrika som misstänktes ha importerat barnen illegalt och sedan offrat dem i magiska ritualer. Detta tyckte jag var intressant. Fast det talades om med väldigt små bokstäver. Man befarade väl, säkert med rätta, att detta kunde underblåsa rasistiska känslor. För att folk skulle kunna uppfatta dessa hemliga magiska sällskap som ett tecken på att afrikaner är annorlunda än oss, brutalare, primitivare, mer skrockfulla. Men för min del såg jag något annat. Jag såg en nästan övertydlig likhet. Jag såg ingen jävla skillnad alls.

Och då menar jag inte hur vi i västvärlden utnyttjar barn: köper fattiga barn i barnprostitution, trafficking och diverse slavarbete (barn är de vanligaste slavarna på 00-talet), och inte ens det faktum att vi byggt upp ett system som gör en massa människor illegala så att vi ska kunna profitera på de öppna eller maskerade slavförhållanden de lever under här. Inte heller talar jag om de som dör på vägen in i Europa. Nej jag menar bara att våra medicinmän gör precis likadant. Att vara beredd att offra människoliv är ett sätt att tillförsäkra sig makten här, likaväl som i Afrika eller var som helst i världen.

USAs upprättande av tortyrläger över hela världen och åsidosättande av normala rättsprinciper, som att de plötsligt utan föregående rättegång kunde frysa tillgångarna för enskilda på obestämd tid var de ville i världen, går att se just så. Som en offentlig ritual för att visa upp och stärka sin makt. Genom godtycklighet, en offentlig tortyr som inte finns till av rationella skäl utan för att genom de torterades kroppar (som därför visas upp offentligt) säkerställa den egna absoluta makten, och ständig övervakning. Och vi blir medskyldiga genom att se utan att kunna ingripa, precis som varje välfungerande magisk akt kräver alla inblandades tro och delaktighet. Om denna process kan man för övrigt läsa mer, och betydligt bättre, i Mattias Gardells upplysande bok Tortyrens återkomst.

Och detta rituella offrande av andra är en initiering som alla som gör karriär ställs inför förr eller senare, oavsett om makten är politisk eller inom näringslivet. Är du bredd att skära ner på ambulanssjukvårdare, stödja att vi startar krig, hemlighålla militärens eller polisens operationer för medborgarna, avskeda folk för att öka bolagets vinst, skriva på en utvisning fast du vet att du därmed skriver på någons dödsdom, skicka folk till det allierade landets tortyrläger? Ja, då är initieringen klar och du släpps in.

Om du är beredd att tro på maktens utfästelser om medbestämmande, demokrati och en lag för dig, fast det är du som är det tilltänkta offret, maskinens bränsle? Ja då är du mer en lovligt dum. Framtiden tillhör den som varken offrar andra eller sig själv och som ser igenom den magiska spegeln. Nuet tillhör alltid den som inte överlåter sitt tänkande på andra.

För övrigt ser jag även skrivandet som en magisk akt. Fast ett betydligt mer spännande sätt att använda magi än för att få makt över andra människor. Det magiska med skrivandet är just att det inte är på den enes villkor. En skriver. En läser. Men båda går in som subjekt på egna villkor, och magin uppstår i mötet, när texten själv blir något tredje som varken författaren eller läsaren väntade sig.

Och därmed vill jag sluta med en liten vers som legat i min byrålåda i många år, men som jag tycker bra sammanfattar dessa funderingar:

SPEGLAR

Det är inte speglar min vän,
du är speglarnas spegel,
du imiterar deras bild av dig!

Tips från Konfliktportalen: 1915 fortsätter sin granskning av nazisternas värld under rubriken Nyhetstips #1, Anarkisterna diskuterar EUs flyktingpolitik i När Billström är positiv drar jag öronen åt mig,  Andrea Doria tar upp en arbetskonflikt på HOPP, riksorganisationen mot sexuella övergrepp i För god för att bry sig?, Autonoma kärnan förklarar vad de menar med begreppet klassfiende, Baskien information publicerar ett uttalande från Irish Basque Solidariy Commite, på Dagens Konflikt har Jesper skrivit en bra artikel om ockupationsfestivalen och etablissemangets reaktioner på den, Kim Muller ger ett dräpande svar till Jonas Gardells inlägg om “pöbelväldet” och “det ansiktslösa motståndet” i Let’s try some pöbelvälde, på Vardagspusssel får vi läsa Från augusti till augusti: anställd, varslad och uppsagd -en av alla dessa historier som är allt för vanliga just nu

Ritualer coach, er det ikke sådan noget med at dreje rundt omkring sig selv en 4 -5 gange og binde sine snørrebånd på en bestemt måde?

Jep, det kan det meget vel være, men hvad går det ud på det der ritualhalløj når du skal serve og returnere bolde på banen?

Dette indlæg handler om enkle serve-og returneringsritualer der skaber rytme og stabilitet i dit kampspil.

I denne video ser vi et superklart eksempel på hvad et serveritual er. Sharapova forbereder sig til at skulle serve. (Klik en ekstra gang for at se videoklippet)

Egentlig kan jeg bedre lide at snakke om sunde rutiner, da ritualer for de fleste sikkert klinger lidt for meget af indviklede religøse ceremonier, indianerdans og indvigelse i hemmelige drengeklubber. Det er ikke så dramatisk at snakke om rutiner, dem kender de fleste:) Det kan du altid overveje som træner.

Her vil jeg ultrakort gennemgå nogle faste rutiner ved serv & returnering. Rutinerne skal gentages hver gang, på den samme måde.

Når du gør dig klar til at serve…

1. Tilpas dit “tændingsniveau” – Formål: at genetablere ro, emotionel kontrol og mental balance fra forrige point
2. Beslut dig for, hvor du vil serve – Formål: at have en klar hensigt med serven (type + placering)
3. Placer dig ved baglinjen – Formål: forankring og start af serv (forreste fod placeres på samme måde hver gang)
4. Tag en dyb indånding – Formål: at give slip på muskelspændinger
5. Visualiser serven - Formål: at se og føle serven så kroppen indstiller sig på udførelsen
6. x antal driblinger (samme antal hver gang) – Formål: at forhindre negative tanker og skabe rytme
7. Fokuser på hvor du vil serve - Formål: Indsnævre fokus (løs i øvrigt mit indlæg om koncentrationsformer )
8. “Lad det ske” – Formål: at slippe kontrollen helt og overrække byrden til automatpiloten

Når du gør dig klar til at returnere en serv… 

1. Beslut dig for, hvor du vil returnere bolden hen – Formål: retning, dybde, højde etc.
2. Beslut dig for, hvordan du vil returnere – Formål: slagvalg, effekt etc.
3. Indtag din klarstilling  – Formål: at bruge al tid til rådighed. Skift din stilling, hvis der opstår problemer (læs i øvrigt indlæg om banepositionering og returnering her på bloggen)
4. Fokuser på server og servers boldoplæg – Formål: at anticipere, hvor serven bliver placeret og reagere herefter
5. Brug nøgleord – Formål: at minde dig om at gøre bestemte ting (der får dig til at reagere hurtigere, ændre stilling, slagvalg, fastholde selvtilliden etc.)

Tennisritualernes verden byder naturligvis på flere detaljer end ovenstående, men disse trinvise guidelines er vigtige at få under huden, da de hjælper dig med at finde din ro, dit fokus, din selvtillid og din rytme i forhold til dit spil.

Forslag til træning af serve & returneringsritualer

Lær rutinerne udenad – med lidt simpel hukommelsesteknik evt.  Prøv at inddrage 2-3 aspekter ad gangen i din forberedelse til serven og returneringen og inddrag langsomt flere efterhånden som du føler dig mere fortrolig med de første. Indøvelsen må ikke forstyrre dig i en sådan grad, at ritualerne bliver en ekstra modstander på banen. Nøjes med ham/hende på den anden side af nettet:) Målet er at rutinerne bliver et naturligt integreret element i dit spil, som du ikke bruger (unødig) energi på at være bevidst om, men blot gør.

Tips til videre læsning og videokiggeri

Denne artikel af Mike Whittington giver et ganske kort og præcist billede af formålet med ritualer

I denne 2 min. video forklarer og demonstrerer Jorge Capestany fra TennisDrills.tv 4 enkle faseelementer i serveritualet

Et udemærket blogindlæg om serveritualer kan du læse her - heri omtales flere detaljer

Vi skal jo også huske returneringerne, så her er der en video om returneringsritualer

Mangler du et tip til et hurtigere returneringsritual? Jeg fandt lige denne videostump der omhandler korte ritualer

Resten er øvelse og endnu mere øvelse til den sidder i skabet

God fornøjelse ved baglinjen…

Nydöpt Maxi med dopljus och meditationsbok i Öja

Varken jag eller Agapanthus är av uppfattningen att det är speciellt meningsfullt att döpa nyfödda, eftersom de inte alls är medvetna om vad som sker och akten därför inte blir något annat än ett slentrianmässigt, traditionellt förfarande.

Som en följd av detta ställningstagande har ingen av våra tre söner blivit döpta. Förrän nu, förstås. Maxi, som är en andligt intresserad ung man, beslöt sig för att konfirmeras, vilket medförde att han först måste döpas. Han valde att göra detta på sin egen födelsedag, vilket ju är en rätt häftig symolisk handling.

Maxi är förstås Vädur enligt gängse astrologi, men enligt den keltiska hör han till Tecknet Lönnen. Hans kompis Felicia, som spelade flöjt vid ceremonin, är Skorpion, (med Solen på väg in i Skytten) Keltisk astrologi placerar henne i tecknet Ask, som besitter ett orubbligt lugn. Det verkar stämma. Hon är lika svårskrämd som jag, haha…:lol:

Maxi är Japanvän, så hans kompis Felicia spelade bl a ett japanskt musikstycke

Maxi mottar sitt dopljus. Spana in hans koncentrerade blick!

Maxi med sin dopförrättare Inger på Församlingshemmets trappa

Läs också gärna andra döpta (?) bloggares åsikter om 2000-tal, Agapanthus, Anden, Astrologi, Barn, Ceremonier, Dop, Egoorienterat, Eldelementet, Elementen, Familj, Filosofi, Foto, Förändring, Gotland, Intressen, Jesus, Jubiléer, Keltisk astrologi, Kristendom, Litteratur, Livet, Livsåskådning, Lönnen, Maxi, Meditation, Mobilbilder, Mytologi, Naturen, New Age, Nyandlighet, Personlig utveckling, Religion, Själen, Släkt, Sverige, Symboler, Teologi, Ungdom, Universum, Väduren, Vänner, Världsreligioner, Våren, Zodiaken, Ritualer, Årstider, Öja, Fiskarna

Någon har föreslagit att Reinfeldt skulle avsluta sina anföranden med ”Gud välsigne Sverige”.

Med all respekt för goda ritualer…..vi är lite fattiga på sådana i vårt sekulariserade, rationella samhälle ….men det skulle kännas väldigt främmande om Reinfeldt skulle säga något som det skulle synas och höras lång väg att han inte trodde på.

Mina morgontrötta tankar går till den romerske senatorn Cato den äldre som gått till historien för att han brukade avsluta sina tal i senaten med frasen: ”För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Så skedde också efter ett antal år.

Hur vore det med: ”För övrigt anser jag att Sverige är ett fantastiskt land med en mängd härliga kreativa innevånare som kommer att ta oss till en ny blomstringsperiod, där alla, stora och små, unga och gamla, känner sig ha en självklar plats och där alla får ta del av det överflöd vi skapar…och vi delar självklart med oss till alla som behöver i andra länder.

Jag utlyser härmed en tävlan om en lämplig fras som Reinfeldt kunde avsluta sina framföranden med.

 Här är plats till exempel för alla våra KBT-terapeuter!

Buffelns år är här!

Färggranna ballonger till salu vid Longtan-templet i Bejing (Peking) under det kinesiska nyårsfirandet när vi går in i Buffelns/Oxens år.

Det kinesiska nyårsfirandet är enligt Ms Fong, min chef, en motsvarighet till vårt julfirande. Festligheterna pågår under 14 dagar och ett av inslagen är att amorösa personer av bägge könen kastar apelsiner i vattnet för att under det kommande året träffa sin tillkommande. Om man redan är inne i en relation, kan man roa sig med att tillsammans med partnern kasta apelsiner i vattnet, för att på detta sätt förbättra och förlänga förhållandet.

Hamnar kanske i vattnet via kärlekskranka kinesiska händer?

Läs även andra nyårsfirande (?) bloggares åsikter om Kinesiskt nyår, Buffelns år, firande, ballonger, Bejing, Peking, sedvänjor, ritualer, kärlek, Ms Fong, BBC

En av tjejerna på utbildningen berättade att hon hade bestämt sig, redan väldigt tidigt, för att alltid tänka att om en kille dumpade henne, så var det hans förlust. Det är en tjej som älskar att ha roligt, det är hennes drivkraft i tillvaron, och hon har en härligt gränslös fantasi… och jag tror att hon verkligen kan få sig själv att tro på de ord som hon säger till sig själv. “Jag är min egen bästa supporter”, sa hon, och det är väl en sak som vi har gemensamt – vi bekräftar oss själva… fast jag tror att hon har haft väldigt mycket färre dramatiska motgångar i sitt liv, så hon har mer kraft kvar att verkligen peppa sig själv.

Må vara hur det vill med det, det är en oerhört sund inställning att alltid tänka “your loss”, om den kille som eventuellt inte vill ha henne… jag menar, vad vinner man på att tänka tvärtom, oavsett hur det “faktiskt” är? Ingen kan någonsin avgöra vem det är som förlorar mest, så varför ska man tänka att det är jag som förlorar mest?

Jag har känt, idag, att ojojoj vad jag lider av ett enormt underskott på energi från andra… jag har vetat om det tidigare, rent logiskt, men idag har jag verkligen känt att det inte bara är tomt på positiv input, det är ett riktigt undersug… skulle jag få mer kärlek, stöd och positiv feedback från min omgivning nu, så skulle det ändå ta… år, innan det slutade att vara ett underskott i min “pool”. Jag har skaffat mig ett förhållningssätt till livet som innebär att jag inte tänker efter så mycket utan bara knatar på, försöker få tillvaron att gå ihop och gör saker som jag tror kan vara bra eller roliga… men jag har inte ens kommit i närheten av en konkret tanke som handlar om att aktivt leta efter goda influenser. Jag är fortfarande i fasen som handlar om att försöka slippa ifrån onda influenser – det går sådär på den fronten, idag fick jag ett otrevligt litet meddelande från han i söder som jag hoppades skulle leva lycklig i alla sina dagar med damen som han träffade… men det verkar som om det har tagit slut, eller så är det något annat som är fel i hans liv, för han verkar ha hamnat i botten av sin självömkan, och med den följer tydligen en enorm missunnsamhet mot andra. Kul är det inte, för oss andra, i alla fall tycker inte jag det, som lider sådant enormt underskott på renodlat positiv och kärleksfull respons från andra… jag skulle önska att han lät bli att skriva till mig, om han nu absolut måste hit och läsa.

Men, jag har hållit fast vid de goda orden jag fick från kurskamraterna igår. De förstärks absolut av att min fina vän Lady S hade gjort, och skickat, en bild som jag numera har på mitt skrivbord, där alla orden finns med…

Idag har jag städat mitt hem. Innan dess hann jag lyssna lite mer aktivt på Spanarna, där Johan Hakelius konstaterade att vi människor tydligen drivs av ett inre behov av att upprepa tidigare gjorda misstag, trots att vi vet att det inte gick så bra förra gången… usch, jag hoppas att han inte har rätt, i någon mer övergripande mening… jag vill inte tro att vi människor är så galet ointelligenta, ur ett kollektivt perspektiv… Jag gillar så väldigt mycket Amy´s mammas kommmentar (i serien Judging Amy): “Nehej, i den här familjen gör vi inte om samma misstag, här gör vi bara nya misstag!” Jag hoppas att mänskligheten trots allt strävar efter att hitta nya misstag att begå, i stället för att nödvändigtvis prova tjugo tusen gånger till med samma saker som vi redan har lärt oss att de inte fungerar…

Jag har torkat golven idag, så att KanJang-kletet från den trasiga flaskan som dottern kom hem med härom natten nu är helt borta, i alla fall från golven… Har kört en tvättmaskin, bytt lakan i min säng och hann t o m städa ur te- & kaffe-skåpet, som länge har krävt att jag ska ställa i ordning men framför allt torka bort allt malet kaffe som hunnit samla sig på hyllan, innan jag slängde mig på bussen och tog en väldigt snabb repa på stan för att köpa vin, cognac, sushi, Grumme allrengörings-såpa, ekologisk blåmögelost, ekologisk mjölk, lite kex och hårdbröd, en påse vete att göra en ny vete-värmekudde av, och ett litet glas tiramisú att ha till efterrätt idag. Det var mycket folk på stan, så jag passade på att spana lite på herrar och känna efter hur det känns. Insåg att… jösses, jag är faktiskt lite rädd för män! Jag har alltid uppfattat män som lika mänskliga som kvinnor, tidigare, men sedan exet gör jag faktiskt inte det… de känns… som varelser från en annan planet, som fungerar på sätt som jag inte förstår och inte kan förutse, därav rädslan. Hm… så kan jag ju inte ha det, kände jag när jag gick där på stan, och så provade jag att ändra känsla. Det gick ganska bra, det var flera som jag kunde känna… värme, medkänsla, ömhet för… utan att på något vis känna dem eller ens tilltala dem. Jag använde min omvärld till att förändra det inre skådespeleriet lite, helt enkelt.

När jag kom hem spann jag vidare på tankarna om kärlek, och om en man att leva med. Jag åt den goda sushin med ett glas vin till, åt tiramisún till en mugg kaffe, tryckte i mig några kex med ost på och njöt av att alltihop var väldigt gott, medan jag tittade på SOS.Gute och förundrades återigen av att ALLA brandkillar och ambulansmän tydligen är snygga… i alla fall på Gotland!

Sedan startade jag diskmaskinen, gjorde rent och putsade några ljusstakar, och så satte jag mig vid köksbordet i skenet av levande ljus och med Bach i stereon, och skrev en lista. En beställningslista till kosmos, för den mannen som jag söker. Så här ser den ut.

Mannen i mitt liv
Han kommer inom tre månader, och han söker upp mig.
Han är empatisk.
Han är lugn, trygg i sig själv, har en stadig självkänsla, kan förstå andras känslor, erfarenheter och beteenden.
Han är GOD i sin själ.
Han är lättsam och glad i sin grundpersonlighet.
Han tar ansvar för sig själv, sina känslor, reaktioner, ord och beteenden.
Han har en massa humor och en kärleksfull glimt i ögat.
När han är arg håller han sig till saken, och strävar efter ömsesidig förståelse.
Han är normalviktig för sin längd och proportionerligt byggd, med lagom mycket muskler och lite hår på rätt ställen (inte nödvändigtvis på huvudet).
Han är intelligent, i ordets alla betydelser.
Han är snygg, attraktiv för mig, och luktar gott och manligt.
Han är vidsynt, tolerant och brett intresserad av sig själv, mig och mänskligheten.
Han strävar efter kontinuerlig utveckling av sig själv, sin personlighet, värderingar och kunskaper, samt av vår relation.
Han är genuint nyfiken på och intresserad av mig, vem jag är, vad jag känner, behöver och vill. Han SER mig.
Han älskar mig villkorslöst.
Alla hans känslor av förälskelse, lust och kärlek för en kvinna, känner han för MIG.
Han är positiv till allt som det vanliga livet innehåller.
Han vill leva med mig.
Han har tålamod och eftertänksamhet, är smidig och kan följa mig.
Han är praktisk och händig.
Han älskar att laga mat.
Han älskar min dotter.
Han får mig att må BRA, och mår bra av mig.
Han är socialt begåvad.
Han är ödmjuk.
Han är stolt över vad han kan och den han är.
Han respekterar och värdesätter mig.
Han är en fantastisk älskare med frisk glädje i sin sexualitet.
Han tycker att jag är fantastisk, spännande, sexig, uppskattar min intelligens och humor, och låter mig få hans stöd när jag behöver.
Han är lojal mot mig och min dotter in i döden.
Han är lagom intresserad av att röra på sig fysiskt.
Han är ömsint, kramig och varm.
Han är kulturellt, språkligt och vetenskapligt intresserad.
Han tycker om djur (och tål dem!).
Han är generös med både sig själv, saker och pengar.
Han har ett bra, stimulerande arbete som han trivs med och utvecklas i, och han tjänar tillräckligt.
Han är charmig och tycker om att skapa vackra och mysiga situationer.
Han är bra på att bekräfta sig själv.
Han är energisk, har ett eget “driv”.
Han är jordnära och tycker om verkligheten sådan som den är.
Han bekämpar orättvisor när han kan.
Han bara GER mig massor av energi…
Han är modig och stark, och har en klar känsla för “rätt och fel” som han lever efter själv.
Han är konstnärligt/musikaliskt/verbalt begåvad.
Han tar hand om mig när jag behöver, och tar emot hjälp och stöd från mig när han behöver.
Han är väldigt bra på att kommunicera och älskar att prata, med mig och andra.
Han är intresserad av “andlighet” och personlig utveckling.
Han vill leva lycklig med mig i alla sina dagar, och gör det också.

Det är min beställningslista till kosmos. När jag skrivit klart den, gjorde jag en ritual där jag läste upp och skickade iväg min beställning via alla makter, ut i universum… man förstärker sina tankar, känslor och önskningar av att göra en ritual kring dem, de “fastnar” lättare i medvetandet på det viset. Och det man fokuserar på, är det man finner… på ett eller annat vis. Därav inga negationer i min beställning… jag ber om det jag vill ha, även om en del av mina önskemål utgår ifrån att jag vet vad jag inte vill ha…

Så, då var det gjort. Nu tänker jag vänta på att han ska dyka upp – och så hoppas jag att jag är tillräckligt inte-rädd, så att jag ens upptäcker honom när han kommer!

Runt halsen bär jag, sedan någon vecka, ett halsband som är en ring med ordet “happiness” på. På vänster hand har jag en orm i smitt gjutjärn, och på höger har jag ringen med händerna som håller mitt hjärta… det känns som en bra kombination för att förstärka saker som jag vill ha och behöver.

Nu ska jag sy mig en värmekudde med vete, innan jag går och lägger mig. Tack för idag, och hoppas att alla har en fin helg!

Noe av det jeg savner med Frankrike er kyssingen, disse to-fire kyssene som tildeles kinnene når man møter og forlater venner. Det er helt ufattelig uhøflig å utelate denne gesten, man oppfattes som kald, eller det kan spekuleres i om man er fornærmet eller sint på vedkommede man ikke kysser. For meg var dette en ny skikk, et fenomen som skulle studeres mens jeg satt på en av de mange utekaféene og slurpet cola light i varmen. Venner møtes, kysser hverandre på kinnene, introduserer evt ukjente som også blir kysset, og først da er alle dus og kan begynne å prate.

Det er lett å dumme seg ut, simpelten ved å ikke gjennomføre kysseritualet. En kveld ble jeg, en finsk og en tysk venninne invitert hjem til noen franske folk vi kjente på fest. Vi kom til en blokkleilighet hvor det var omkring ti franske studenter. På kjøkkenet hadde de disket opp med paier og salater over hele kjøkkenbordet, og satt rolig med litt vin til maten. Feilen mange gjør når man ankommer en plass er at man tror at man glir ubemerket inn. Vi var tre utlendinger, hvorav to blondiner. Vi gled ikke ubemerket inn. Vi kysset ikke. 

Det var først en stund etterpå jeg innså denne feilen. Delvis fordi vi ikke fikk noen kald skulder fra de franske studentene som nok unnskyldte oss uvitne utlendinger, delvis fordi jeg etterhvert fikk mange franske venner og kom godt inn i kysseritualet. Nå er det utenkelig å ikke gi disse hilsningskyssene når man møtes, og når jeg kommer tilbake til Norge har jeg fryktelig lyst å fortsette med det. Det virker så kaldt å ikke hilse orntlig! Kyss på kinnene er mer intimt enn et håndtrykk, og kjærligere enn et enkelt hei. Det setter tonen for samtalen. Kyss meg gjerne neste gang dere ser meg! ;D 

Frankrike i meg og jeg i Frankrike.

Kirker og kristne menigheter burde tilbudt ordentlige, verdige ritualer for mennesker som forlater troen.

Mennesket trenger ritualer. Det er ikke bare en religiøs greie, det er helt allment. Fødsel, inngangen til voksenlivet, samliv, 50-årsdager og død markeres av de fleste med mer eller mindre høytidelige ritualer som løfter de store overgangene i livet opp fra den jevne strømmen av hverdager.

For mange fanges behovet for ritualer opp av organisert religion. Kirka døper eller velsigner nyfødte småbarn, underviser konfirmanter i hvite kapper, forener ektefeller og begraver døde.

Den som kommer til en menighet med ønske om å bli kristen, vil bli møtt med rituelle markeringer som understreker at man går inn i et nytt liv. Særlig i menigheter som døper voksne er dette tydelig; dåpen og opptakelsen som medlem i menigheten gir en høytidelig og symboltung inngang til det kristne livet og fellesskapet i menigheten.

Men hva skjer den dagen man går videre?

Som oftest ingen ting. Ingen ritualer finnes for å ta avskjed med dem som melder seg ut, som har mistet sin tro eller som har utviklet den videre i en annen retning.

Mangelen på ritualer understreker mistenkeliggjøringen og usynliggjøringen av disse menneskene. De reduseres som mennesker og som troende slik at de får plass i sekken for “frafalne”.

Ekstra tydelig er dette i sekteriske trosfellesskap hvor den frafalne i praksis opphører å eksistere også for familie og nære venner, men den samme tendensen er tydelig mange andre steder også.

Det er denne tendensen som gjør seg gjeldende når kristne lesere antakelig reagerer med resolutt avvisning på hele ideen om å innføre et “avkristningsritual”.

Men kanskje de burde tenke gjennom saken en gang til. Kanskje ville et slikt ritual bidratt til å skape forsoning, forståelse og legedom i en prosess som oppleves smertefull både av den som går og dem som opplever seg forlatt.

Det har også en praktisk side. Innenfor Human Resources Management – et felt jeg har jobbet med som journalist de siste par årene – påpekes det ofte hvor dårlig organisasjonene er til å praktisere systematiske intervjuer med medarbeidere som sier opp.

Mange HR-fagfolk påpeker at det er mye nyttig lærdom å hente i å kartlegge årsakene til at folk går. Kanskje kan den implisitte kritikken – som indirekte kommer til syne gjennom oppsigelsen – brukes til å forbedre organisasjonen slik at færre slutter. Men da må man skape et rom av tillit og kommunikasjon, slik at dette kommer til overflaten og blir formulert i ord som begge parter forstår.

Kanskje kunne kirker og menigheter gått foran. Man kunne sagt:

Kjære venn.

Takk for veien vi delte.

Takk for det du har brakt med deg til fellesskapet.

Når du nå går en annen vei videre, er det en beslutning vi vil møte med et lyttende sinn, med respekt og med vemod.

Vi kommer til å savne deg.

Vi ber om at veien du går, vil være til berikelse både for deg og for oss som er tilbake.