… och en till bild att klicka på, för den som vill veta mer om vad som visas på bilderna!

Tio över sex vaknade jag i morse. Egentligen skulle jag ha varit ute redan, när solen gick upp… men det får vara någon måtta på självspäkandet, jag är ju trots allt ledig. Stackars Jesus hänger ju på korset hela dagen idag, jag får väl visa någon respekt för honom också, när jag nu ägnar mig åt hedniska traditioner i övrigt… Faktiskt, jag minns från när jag var liten, att mormor inte ville att vi skulle spela spel eller leka på långfredagen. På radion spelades bara sorgemusik som vi lyssnade på, och så skulle vi tänka på stackars Jesus som led. Ville mormor. Hon sekulariserades med åren och vi fick lite större friheter på långfredagen, men egentligen gillade hon det inte. Mormor var baptist. Och med henne tog den religiösa traditionen i familjen slut… nå, det om Jesus. Nu spelar jag Alanis Morisette, Jagged little pill-skivan, och jag hoppas att grannarna inte är tok-religiösa så att de känner sig kränkta för att jag spelar… väldigt icke-sorglig musik.

Jag kom upp efter kanske en halvtimme. Medan jag stod och fixade mackor, fick jag plötsligt bilden av nya kollegan T framför mig… det var inte så att jag tänkte på honom, jag såg honom, liksom… märkligt. Jag tänker aldrig på honom, och nu när jag tänker på honom så kan jag inte se hur han ser ut. Men i morse såg jag honom framför mig. Om det inte skulle verka så konstigt, så skulle jag fråga honom när jag kommer till jobbet om han tänkte på mig på långfredags morgon… men det skulle låta konstigt, så jag får nog leva med att inte fatta varför han dök upp för min inre syn.

Det tog mig ett par timmar att fixa ihop mat och eldningsdoningar, och klä mig ordentligt. Det var tio minus i morse, lite drygt… ovanligt kallt för att vara den här vintern. Det blev täckbyxor och dunjacka, och så ut i det väldigt vackra, fast lite blåsiga, vädret.

Jag genade över sjön. Där var det rejäl motvind, och med kanske fem cm snö på skaren så hann jag bli riktigt varm innan jag kom fram till stället där jag tänkte elda. Inte riktigt lika blåsigt som på sjön, men det drog ganska bra ändå. Ingen hade eldat där på ett bra tag, eldstaden var snötäckt… så jag fick skyffla bort lite snö först. Jag fiskade fram tidningar och tändaren, och så staplade jag upp en brasa med ved. Och idag gick det ganska snabbt att få fart på elden.

Jag satte mig i lite lä, och tittade på elden medan jag åt mackorna med lax och gravlaxsås respektive ost och mango, och drack kaffe till. Sedan skötte jag om elden en stund. Eftersom det blåste såpass, behövdes det pysslas mer med elden än vanligt… och jag gillar ju det. En eld måste man verkligen sköta. Det är lite som att sköta en häst, när man är en liten tonårssnärta… all den där kraften, man vet att man inte har en chans att styra över den med fysisk styrka, det är med hjärnan och taktik som man styr den… När elden brann stadigt, hälsade jag elementen välkomna till cirkeln jag slagit, och så mediterade jag en stund över våren. Sedan letade jag rätt på ett ställe där marken var bar, alldeles intill ett träd och precis vid stranden, där jag tackade Ostara för att hon kommer tillbaka i år igen. Och så “offrade” jag ägget och blommorna som jag hällde i en skål igår, genom att hälla det på marken.

Sedan fotade jag lite. Tog en sväng in i skogen. Skötte elden… det är otroligt… renande, för sinnet, att sitta och lyssna på vinden som viner, fåglarna som sjunger, veden som tjuter lite och smäller ibland, känna värmen från elden och se glöden flamma fram och tillbaka… det rensar verkligen bort alla tankar. Skönt.

Innan jag gick därifrån några timmar senare, när jag nästan fått elden att brinna ner helt, var det folk mest överallt. Folk med hundar, barnvagnar, med gåstavar och på skidor, på isen och längs vägen som går runt sjön… Jag gick över sjön tillbaka också. Mot solen, och med vinden… betydligt trevligare, och lättare.

Var hemma igen vid halv tolv. Hela jag luktade rök… och trött var jag. Tog en mugg te och redigerade lite bilder en stund. Och så gjorde jag lite lunch. Prinskorv, kokt potatis, sallad, gurka och tomat blev det. Sedan kollapsade jag i soffan en stund… jag började med Jesus-filmen på fyran, men när det blev reklam ramlade jag in i Folke Rydéns dokumentär om “Islam bakom slöjan”, som dottern såg förra helgen men som jag missade, eftersom C ringde precis då… den var bra. Skrämmande är det, att se en kvinna argumentera för att kvinnor inte ska ha samma frihet som män. En kvinnlig politiker i Irak. När hon fick frågan om vem som bestämmer hemma, skrattade hon lite… väl medveten om att det var en “kugg-fråga”, för henne, som kvinna och politiker… och så svarade hon först lite svävande att ibland bestämde hennes man, ibland hon… men så utvecklade hon resonemanget: “en kvinna måste lära sig att hantera sin man smart, veta hur hon ska avleda hans aggressioner så att han inte slår henne, och se till att låta honom bestämma över allt som hon inte tycker är viktigt, så att han får känslan av att han är husets herre”… Det är en rätt läbbig människosyn, tycker jag, för den propagerar för att kvinnor ska bete sig som om de är i underläge, samtidigt som den egentligen säger att män är lite korkade och går att manipulera… Tydligen säger den islamska lagen som fundamentalisterna följer, att en kvinna ALDRIG får säga “nej” till sin man. Hon får aldrig säga emot honom. Hon måste hitta andra sätt att… lura honom, så att hon får som hon vill. Eller så får hon helt enkelt bara lyda honom… och är man såpass smart som den där kvinnliga politikern uppenbarligen var, så kan man säkert manipulera sig till vad som helst, nästan. Men… även kvinnor är ju människor… och alla är väl inte sådär bra på att manipulera, får man anta… Men, irakierna fick rösta i demokratiska val, och de ville leva enligt de religiösa traditionerna. Både män och kvinnor, tydligen. Under programmets gång räknades antalet kvinnor som mördats sedan 2003 upp, år för år… och när de kom fram till 2007, så var det nästan 11 000 kvinnor som hade mördats, enligt vad en organisation som hette något med “body count” hade kunnat ta reda på… förmodligen är det fler. Och de kvinnor som mördats, verkar ha blivit dödade för att de inte bär slöja eller för att de har jobb som innebär en viss makt eller status.

Jag tänker, igen… att när så många människor dödas, så är det som om det inte blir några tragedier längre. När en svensk försvinner i en tsunami, så sörjs det offentligt år efter år… men när människor i mängder dödas systematiskt, som det ju handlar om i krigsområden eller diktatur-liknande områden, då… kallas det för politik, och tydligen accepterar mänskligheten att det sker. När man tänker efter så är det lite läskigt… hur vi människor tydligen betraktar varandra.

En annan tjej i programmet jobbade politiskt för ett sekulariserat parti. Hon hade bott i Sverige tidigare, och pratade svenska. I början av sin politiska karriär var hon kaxig och vägrade bära slöja, och trodde på att folket i Irak skulle komma till sans, liksom… sedan blev hon hotad till livet och fick lov att lämna landet, och när hon kom tillbaka senare så sa hon att… hon hade alltid trott att människor föds goda. Men nu visste hon inte om hon trodde det längre… jag känner igen det. Blir man tillräckligt ansatt, när man bara försöker leva som en fri människa, så orkar man till slut inte upprätthålla bilden av människor som i grunden goda. Jag tror att man kanske måste vara sådan att man egentligen inte ser människor som vare sig onda eller goda, bara nöja sig med att tycka att människor ska få leva och vara relativt fria, för att inte bli desillusionerad efterhand. Det kan nog vara så att om man är… idealist… så blir man förr eller senare så besviken på mänskligheten, att man ger upp… Jag känner ju inte min främsta förebild i tillvaron, Nelson Mandela, men jag har känslan av att han kan vara en sådan människa. Att han klarar att… hålla sig till det som är hans mål, att befria de svarta från apartheid i Sydafrika, och strunta i vem som är värd mödan och vem som inte är det. Helt enkelt inte bry sig om hur människor faktiskt beter sig, utan bara jobba på… liksom.

Efter det programmet såg jag lite av Gilmore girls. Och nu sitter jag här och skriver. Och funderar.

Fick en Fun Match-inbjudan på dejt-sajten från en man som bor i min stad, eller i närheten i alla fall. Av fyra frågor svarade vi lika på en… Det var den som handlade om hur vi reagerar när vi tycker om någon. Spelar cool? Blir blyg? Nej, båda svarade att vi visar intresse… och han är psykolog, tydligen, den där mannen, så det var kanske väntat av en sådan… Han kunde inte på några villkors vis tänka sig att gifta sig. Jag fattar inte riktigt varför rätt många, och särskilt män verkar det som, har så starka känslor mot giftermål… jag tycker inte det är en sådan stor grej. Jag skulle gärna gifta mig, men det är ju inte det som är det viktigaste i ett förhållande, precis… Han verkar mer utåtriktad än jag, om man tittar på våra resultat av testet, fast jag är rätt utåtriktad jag också. Jag är rätt… lagom, på de flesta parametrarna… jag sticker ut på områdena “driftsstyrd” (där ligger jag lågt, lägre än alla män jag hittills sett där; det gör kanske de flesta kvinnor, jag vet ju inte för jag kan inte se några andra kvinnor på sajten), harmoniseringsvilja (låg) och viljestyrka (hög)… Någon som blir förvånad? Inte jag… Fast även på de områdena ligger jag rätt nära “normalläget”. Jag är lika mycket storsint som viljestark eller har en tendens att dra mig tillbaka, i konflikter, t ex… enligt testet. Och jag tycker nog att det stämmer rätt väl. Jag tänker att en del av den förvirring som jag nog kan skapa hos en del, har med det att göra… att en del saker som folk gör för att testa om de kan gå över mina gränser, märker jag inte ens, och tillåter alltså. Andra saker är dock mer “heliga” för mig, och då kan jag reagera starkt… vilket då förvirrar den som tror att den redan har “vunnit” över mig, tidigare. Med den sortens människor som det är viktigt att “vinna” för, blir det konflikt… och med dem som inte är så viljestarka, som inte reagerar särskilt mycket på hur andra beter sig överhuvudtaget, så kan jag nog verka… bråkig. Vi har ju alla oss själva som referensram…

När jag var hos E sist, och sa något om att jag inte visste varför någon sa/gjorde som den gjorde, så sa E: “men du har ju så stark intuition…?” Jag tror att hon menade att det är vad hon har snappat upp om mig, utifrån våra samtal. Och det stämmer nog rätt väl, jag har en oftast ganska väl fungerande fingertoppskänsla för… vad människor egentligen menar med sånt som de gör och säger. Ibland slår den fel såklart, det beror förstås en del på min egen dagsform, men oftast så kan jag se igenom när folk försöker få det att verka som om de vill väl, fast det egentligen inte är så… Det gör att jag blir lite orolig när jag inser att även jag har blivit manipulerad av min biträdande chef, trots att jag så ofta har sett den personen smöra för folk, säga saker som h*n inte menar för att bli omtyckt. De saker som h*n har sagt att h*n tycker om mig som har varit positiva, har jag faktiskt trott på… och det kanske beror på att h*n inte är den enda som har lyft fram just de sidorna, och dessutom har jag märkt själv att det är saker som jag är rätt bra på. Men ändå… blir jag lite orolig över att jag inte har varit mer vaksam, mot den personens beröm… Det är trist att man ska behöva akta sig för positiva omdömen också!

Nå, åter till tråden. Jag inser att jag inte alltid är så lätt att leva med. Fast inte fullt så hemsk som en del vill få det till. Men så funderar jag över varför jag känner mig så… utan mål. Varför jag inte vill definiera vart jag vill… och till en del beror det såklart på samma sak som för de flesta människor, man försöker gardera sig från att bli besviken, helt enkelt. Men sedan är det något… jag känner mig så… kraftlös, när jag väl börjar försöka bestämma mig för att jobba mot ett mål. Jag inser att jag växlar en hel del mellan att tycka att det är lätt och självklart att ta sig dit man vill, och att bara… ge upp. Det innebär att jag sätter krokben för mig själv… jag låter känslorna svänga med mig, i stället för att hålla mig till min linje. Så kan jag inte fortsätta, när jag ska skaffa mig ett nytt jobb… i synnerhet inte om jag har tänkt bli egenföretagare. Jag tror att det handlar om en ovilja att fullt ut ta ansvar för vart mitt liv tar vägen. Ett slags sätt att protestera mot att ingen annan är med och hjälper mig… kanske? Jag tror också att jag har ett slags… socialdemokratiskt arv, från min pappa, som handlar om att man ska ha rätt att bli omhändertagen av samhället, på vissa områden. Om samhället inte tar hand om en på de områden som man tycker att det borde, så tjänar det ju ingenting till att bara bli upprörd och sura över det… det löser ju inte situationen. Det enda som skulle kunna lösa situationen, är att jag gör själv. Och på vissa områden har jag tydligen en hög tröskel att ta mig över, för att faktiskt bara acceptera att det är jag som måste göra. Det är väl på de områdena som jag tycker är tråkiga eller svåra… där jag tror att jag inte kommer att klara det själv, där ger jag upp och sätter mig och surar lite… Väldigt konstruktivt. Inte. Där har jag en bit att jobba med, helt klart…

Så jag har inte tid att bry mig om psykopatiska chefers attacker. Värre, och annorlunda, är det med familjen… för ska man ha en familj, så ska man ha relationer med dem som är på bådas villkor.

Och jag vill ha nära relationer med människor som är öppna, ärliga och vågar göra sig beroende av mig också. Hur det är med min familjs beroende av mig, är lite svårt att greppa… pappa tycker tydligen inte att han behöver mig eftersom han inte backar och ber om ursäkt, resten av familjen… är kanske beroende, fast jag vet inte om det är på ett så sunt sätt… Öppna, och framförallt ärliga… där är det väldigt dåligt ställt med min familjs förhållningssätt till mig, eller till andra människor överhuvudtaget.

Ärligt talat är det väldigt sällsynt med människor som är ärliga. De allra flesta jobbar mycket mer på att försöka lura i andra att de är bättre än de är, än att vara ärliga… och många är otroligt genomskinliga, lätta att genomskåda. Den sorten blir jag snabbt väldigt trött på. Har faktiskt dåligt med tålamod, med självbedragare som kräver att alla andra ska låta sig luras av deras skeva självbild. Mamma är en sådan, och alltså borde jag faktiskt inte umgås mer än nödvändigt med henne…

Men det finns ju en och annan som är sig själv. Som kan beskriva sina olika sidor på ett verklighetsnära och odramatiskt sätt. Det är dem jag vill ha fler av… de där som inte drivs av prestige. Och jag måste se till att bli bättre på att välja… det är ju mitt ansvar. Just nu tycker jag att av de människor som berör mig, så är de flesta sådana som… attackerar, eller är otrevliga på ett eller annat sätt. Jag måste göra mig bättre på att navigera förbi den sorten, välja fler av dem som jag blir mer positivt än negativt berörd av… och det är den processen som är mycket svårare att genomföra, när jag har min familj kvar i stör-närheten.

I vilket fall som helst så är det här något som jag måste ta som ett projekt som är mitt att genomföra. Folk är som de är, och jag måste välja bättre bland dem. Så är det.

Sedan är jag inte säker på om jag klarar av den där sorten som är… sådär super-lyckade, heller. Med perfekta jobb, hem och familjer, massor av socialt umgänge, hamnar aldrig i konstiga situationer… jag är nog lite för “okonventionell”, som dejt-sajt-testet visade. Jag blir för osäker med sociala experter… jag söker mig hellre till dem som är lite… udda. Frågan är om det är något jag borde försöka förändra? Jag har inte lärt mig “etikett”, och vet egentligen inte om jag vill lära mig det heller… förutom i den sortens situationer, vissa sorters fester t ex, där det förväntas att man ska kunna sånt. Men… jag är lite udda, och för det mesta är jag väldigt nöjd med att vara det…

Den där psykologen, han från dejt-sajten, han verkar vara en sådan där perfekt typ. Utåtriktad, storsint, drar sig inte tillbaka vid frustrationer, lagom hamoniseringsvillig och viljestark och pragmatisk… fast väldigt lite huslig, så det kan väl bli tjafs om hemarbetet, där… Lite mer positiv grundinställning än jag, och t o m mer okonventionell än jag… humor verkar han ha också, han har beskrivit sitt utseende som “vackrare än Richard Gere faktiskt”… och vad hans partner bör veta om honom, är att han är en “helt vanlig man”… Mina fördomar om psykologer är att de ofta tror att de själva är perfekta, eller så är de total-neurotiska… Kanhända har han bara bättre koll på hur han borde svara på testet för att bli “rätt”, eftersom han är psykolog. Han kanske jobbar med sådana test… Men han verkar vara mer av den perfekta typen, som sagt. Hur som helst så kan jag inte komma i kontakt med honom ändå, eftersom jag inte betalar för aktivt medlemskap.

Nå, det var ett antal super-ärliga tankar, med en vagt röd tråd emellan… Jag funderar vidare på… mig själv, och mina relationer… fast nu har jag ont i huvudet av all rök idag, och borde äta middag men är inte sugen på något. Kanske blir det någon macka innan sängdags. Ska se om det är något trevligt på TV. Jag längtar mycket efter någon att kyssa… “It´s your godforsaken right to be loved”, som Jason Mraz sjunger… it´s my godforsaken right. To be loved. Så är det.

Ha en fin långfredagskväll.

Mitt på dagen igår, kom jag på att det inte bara var skärtorsdag… det var vårdagjämning också. Vår. Dag-jämning. Dag och natt lika långa, på våren… från och med nu är dagarna längre än nätterna. Mmmm… härligt!  Fast “vår”, det är ju lite relativt förstås… det beror ju lite på hur man förväntar sig att “vår” ska vara… Vi har vår med vacker vit snö, och lite takdropp. Det är väldigt fint.

Jag kom på att jag skulle fira. Ostara. En av wicca-högtiderna, som hör ihop just med årets “hållpunkter”. Så när jag hade berättat för två kollegor som berörs av saken, om chefernas attack häromdagen och mina därav följande funderingar på att be att få bli bortplockad från arbetsplatsen fortast möjligt, och när jag fikat fruktsallad och hembakade chocolate-chip-cookies med det fåtal (huvudsakligen utländska) kollegorna som fanns kvar i huset på skärtorsdag eftermiddag, gick jag mot affären i det vackra solgasset. Hittade några vackra istappar som bara måste fotas. En av bilderna la jag in som sidhuvudbild igår, men nu trixar jag med andra bilder… vi får se vilken det landar i, till slut!

När jag handlat lite på affären, gick jag hemåt i den nästan folktomma staden. “Alla” åker bort, över påsk… verkar det som… fast det beror lite på var man befinner sig, på och runt sjön idag var det lika fullt med folk som vanligt. Nåväl.

Hem kom jag. Solen sken fortfarande. Jag gjorde yoga, och sedan satte jag igång med Ostara-pysslet…  Gjorde fint på mitt “altare”, fixade fram en kruka med jord och några ärtor som kanske få bo på balkongen i sommar om de överlever (de är några år gamla… ), dekorerade med påskliljor, tulpaner och en kruka lummer med ett prydnadsägg i. Gula ljus till det. Medan jag ändå höll på i köket, gjorde jag i ordning maten. Jag hittade ett recept på “laxulle”, det skulle egentligen ha varit rökt lax men jag tog min gravade, och det gick bra det också. Ett lager laxskivor, ett lager spenat, och så bre över färskost blandad med pepparrot, på det. Och så rulla ihop alltihop till en rulle, och in i frysen för att bli lite stadigare i konsistensen. Så kokade jag ett par ägg, och tog bröd till det. Maten tog jag med mig till mitt rum. Och så slog jag en cirkel, bjöd in elementen och guden och gudinnan, och så gjorde jag en vår-ritual. Den gick ut på att välkomna gudinnan Ostara, som kommer med våren. Under lite ritualer sådde jag ärtorna i krukan, och hälsade våren välkommen. Och så knäckte jag mitt nymålade ägg i en skål, och la i en påsklilja och en tulpan, att offra till Ostara.

Därefter gjorde jag en tarot-läggning. Av tio kort i läggningen fick jag fyra stav-kort. Stavarna står för logik, fokus, råder en att använda hjärnan snarare än hjärtat, och kan dominera en läggning under perioder av livet som är fyllda av utmaningar… Dessutom fick jag tre av de fyra femmorna som finns i leken, och enligt min tolkningsbok är femmorna “korten för att segra till slut”… det var väl inte helt fel signal att få, lite hopp skadar inte just nu… På platsen för “det emotionella”, fick jag drottningen i bägare. Bägarna är känslo-sviten, och drottningen i bägare är den ultimata hjärte-drottningen… hon kan stå för att man är redo att engagera sig helhjärtat i en livslång kärlek, men också för att jobba med rådgivning eller alternativa terapier. Oavsett vilket, så är det ett positivt kort för mig, just nu… Jag fick också esset i bärgare, som är det starkaste känslo-kortet. Det handlar om… att känslorna ska fyllas på, kan man kanske sammanfatta det. Att jag är i en utvecklingsfas som kommer att bli bra. Det enda kortet jag fick ur stora arkanan, och jag brukar få ganska många kort ur den, var Domedagen… Det kortet talar om att sluta bära på känslor av skuld, att försöka inse att “jag är älskad och bra som jag är”.

När jag var klar med tarot-läggningen, åt jag. Rågbrödmackor med laxrullarna och äggen till, och cider att dricka. Det blev en ganska sen middag… men det var det värt, för jag behövde nog verkligen göra den här… fokuseringen, just nu. Det är vad wicca och tarot handlar om för mig, att samla ihop mig och fokusera på nuet. Det brukar fungera väldigt bra, det blir som en meditation eller retreat, i mini-format. Jag påminner mig om att jag faktiskt bara lever i min kropp, och att det enda jag egentligen kan påverka är mig själv.

Jag kom i säng vid tolv. Och vaknade tio över se i morse… lite mer sömn hade inte gjort ont, men det kändes som om jag sovit bra. Jag drömde om en fd kollega som jag träffade i veckan, att han ville vara ihop med mig, men samtidigt tyckte han inte att jag dög, och rätt som det var så hade han flyttat ihop med en annan tjej… Jag vet inte riktigt vad drömmen handlade om, men jag kände mig… kraftlös, i drömmen. Som om jag skulle ha kunnat påverka situationen, men inte hade någon kraft, ork… Ännu ett “intryck” att fundera över, se vad jag kan göra åt.

Idag får bli ett eget inlägg, nu ska jag äta lite lunch!

Pludselig begyndte de at hælde vådt sand oven på de store vandtætte knapper på kanten af vand/sand-bassinet, og straks begyndte Fru Lærer her at skælde ud: “Det er nok ikke så smart – hvorfor gør I det?” Hvad var pointen med at dække knapperne til med sand?

Svaret kom med følgende logik: Sandet er vådt og derfor tungt, så det tynger på knappen. Når knappen er aktiveret, fosser det ud med vand, hvilket er formålet med hele set-up’et. Det betyder, at man ikke behøver stå og trykke med den ene hånd (eller maven, for den sags skyld), mens man graver. Og når man pludselig har begge hænder fri, er det muligt at udføre et endnu mere komplekst ingeniørarbejde. Der var rent faktisk en væsentlig pointe med at dække knapperne til.

Det får mig til at tænke på, hvad fx irrigation har betydet for civilisationens udvikling: Når jordbrug pludselig er muligt ved hjælp af avanceret teknologi, har mennesket mere tid til rådighed til at tænke stort i forhold til arkitektur, politik – og poesi. Behovet for et alfabet opstod i Mesopotamien for at holde styr på kornøkonomien: Hvem skylder hvad til hvem? Med skriften opstod muligheden for at nedfælde ritualer, myter og love. Mennesket kunne som følge af irrigation, jordbrug og skrift pludselig bruge tid på andet end hårdt fysisk arbejde. Der blev med andre ord frigjort tid til at civilisationer kunne opstå.

Her sidder jeg så ved min computer og kunne holde styr på salget af mine afgrøder (hvis blot jeg havde en mark). Jeg udfører mit arbejde med hjælp af alfabetet og et væld af teknologier. Det er et slaraffenland at leve i en civiliseret verden, hvis man bare var det mindste dovent anlagt.

Samtidig får det mig til at tænke på, om al den teknologi vi har til vores rådighed i dag egentlig også gør os så frie til at skabe stort. Gør det os ikke bare luddovne – eller hvad?

De to lilleput-ingeniører på Experimentariet viste mig, at “dovne” løsninger ikke nødvendigvis er lig dovenskab, men faktisk kan afføde nye muligheder.

Nadja skriver på sin blog nogle tanker om, hvordan man kan vise sin sympati for dem, der har mistet. Hvordan man kan vise sin deltagelse, som det hedder i tidligere generationers sprog. For det behøver jo ikke være emma gadskt korrekt – så vidt jeg husker fra min Emma Gad-læsning redegjorde hun for meget specifikke regler for de sorte rander på kondelance-kortene etc. – men hvor formen i mine øjne er underordnet, så har det for mig været dejligt, når jeg har kunnet mærke, at folk har, ja, deltaget.

Der har været mange måder at gøre det på: De klassiske at sende blomster til begravelsen eller selv at komme. Men som Nadja også skriver om, så har det været en fantastisk overraskelse at modtage buketter derhjemme - buketter, som man kan nyde på en helt anden måde, fordi de står derhjemme. For mit vedkommende blev mit liv med ét ændret til at foregå i slow-motion, efter min mor døde. En buket blomster, som står derhjemme, kan man have den glæde at nyde i slow-motion.

Det varmede også i særlig grad at modtage breve og mails, hvor folk skrev nogle ord om, hvordan de huskede min mor. Det gjorde det på en eller anden måde mindre ensomt, fordi andres erindringer om hende var med til at give et helt billede af min mor. Det allerbedste var dem, der helt enkelt bare ringede eller kom forbi.  

Naturligvis reagerer vi alle forskelligt, og der er andre måder at tænke end den måde jeg gør det. Noget af det gode, som blogmediet kan, er at bringe mange menneskers fælles hukommelse i spil, og jeg kunne derfor godt tænke mig at høre fra andre:

Har du erfaring med at have mistet en, der stod dig nær? Oplevede du nogle særligt fine måder, som folk reagerede på?

Han gjorde det igen forleden. Denne gang var det ikke Judy Garland-showet (som han til gengæld kommer til Paris og London med i starten af det nye år), men han og hans familie og venner indtog Carnegie Hall i onsdags, hvor de sang  julen ind med et Wainwright & friends juleshow. Her sang Rufus falset med Lou Reed på White Christmas, og Antony sang Elvis’ Blue Christmas. Sikke en farvepalet

Hvor jeg dog gerne ville have været der. Heldigvis har en venlig sjæl lagt Rufus’ fortolkning af Minuit, Chrétiens ud på YouTube. Og hvor de fleste amatøroptagelser fra koncerter er frygtelige at se på og absolut kun for entusiaster, har denne lille optagelse en særlig kvalitet, og overraskende nok består kvaliteten i at beskueren har siddet så langt væk, at man kun ser Rufus som en lille figur nede i højre hjørne. Til gengæld er billedet beskåret, så mørket taler for sig selv. Sangen taler for sig selv. Det er her fortællingen begynder, i mørket, alene med mig selv, mine tanker og musikken.

[YouTube=http://www.youtube.com/watch?v=XJiNjboLpHE]

Sidst på aftenen kom Rufus’ mor, sangerinden Kate McGarrigle, på scenen under akkompagnement af mange tårer af hendes børn og venner. Det var nemlig oprindeligt hende og hendes søster Anna (de navnkundige McGarrigle Sisters), som stod for koncerten, men Kate blev alvorligt syg i efteråret, og kunne derfor kun være med et kort øjeblik, hvor hun spillede banjo.

I sommer sad jeg på første række i Carnegie Hall og kunne se hende stå ude i kulissen og græde af lykke og stolthed over sin søn. Jeg har selv som mor oplevet sådanne øjeblikke af uendelig stolthed, når mine børn opdager noget nyt i sig selv eller verden. Og jeg er også barn af en alvorligt syg mor, og jeg kender den gråd, der kan overvælde én. Måske var det alligevel meget godt jeg ikke var der i onsdags. Det kunne godt tænkes at have været en for stor mundfuld. Men Minuit, Chrétiens hører jeg igen og igen og igen i disse dage.

“Her hviler Maren Hansen.
Hun døde meget ubelejligt midt i høsten”

Dén grinede vi meget af den sommer. Og fandt selv på andre fiktive gravstenstekster med gamle citatschlagere i familiens kreds. For eksempel vores kære nabo, på hvis gravsten vi mente der skulle stå “Her hviler X. `Vi snakkes ved´”. Det sagde hun nemlig altid.

Ovre i den mere alvorstunge afdeling finder vi de virkelige gravsten. Dem man kan tage hen til og lægge blomster eller sten ved. Dem man kan samles om og græde ved. Dem man kan parkere sit savn ved.

Jeg er glad for, at min mor har fået et gravsted. Det gør det lidt mindre uhåndgribeligt for mig, og ikke mindst for mine børn. Da vi skulle finde ud af hvad der skulle stå, var vi nogenlunde enige, undtagen om hvorvidt der skulle stå dødsdato på. Men værre var det heller ikke. For selvom det er et vigtigt sted, så er det trods alt heller ikke andet end – en sten.

When we are dead, seek not our tomb in the earth, but find it in the hearts of men.                                                           

                                                                                           Rumi (sufitænker og -digter)

 Det er dér jeg også ser min mors grav, udover den konkrete sten der hviler på græsset over hendes urne.

Ja. I menneskers hjerter. Som da jeg i Moskva for mange år siden var på digteren Jesenins grav på Vagankovskoje-kirkegården, og der ikke blot var blomster, mad og vodka stillet frem til ham. Der var også en pensioneret pilot, der kunne recitere alle Jesenins digte on request. Som for eksempel dette:

До свиданья, друг мой, до свиданья.                   
Милый мой, ты у меня в груди.
Предназначенное расставанье
Обещает встречу впереди.

До свиданья, друг мой, без руки, без слова,
Не грусти и не печаль бровей,-
В этой жизни умирать не ново,
Но и жить, конечно, не новей.

Farvel, min ven, farvel
Min kære, du er i mit bryst
Denne forudanede afsked
lover genforening forude.

Farvel, min ven, uden håndtryk, uden ord,
Bliv ikke ked af det eller vis tristhed med dine øjenbryn,
At dø er ikke noget nyt i dette liv,
men at leve er selvfølgelig heller ingen nyhed.

                                                   (egen yderst amatøragtige oversættelse
                                                   af Jesenins afskedsdigt fra 1925)

Barskt, men også nøgternt. 

—– 

Min mor er faktisk ikke helt rigtigt død. For hvor en del af hende godt nok ligger under stenen på kirkegården, så er der en anden del af hende, der bor i den fælles hukommelse jeg deler med hendes andre kære.

Det var så sandelig eftersommer, og det var blomstringstid for de skønneste blomster, som fandt deres vej til kirke og kiste. Som min mors veninde skrev i et brev stilet til min mor:

“Jeg er sikker på, at kirken vil være
fuld af alle dine yndlingsblomster”.

Det var den.

Vi var sammen om at sige farvel til min mor. Vi sang i kirken, og det var forløsende at synge sammen. Vi bar hende ud, min lille tynde mor i den tunge, tunge kiste. Vi græd og græd om kap med kirkeklokkernes dybe bimlen, hvis rytme sagde mig, at fra nu af går livet i slow-motion.

Men der er sket noget. Det er ikke længere gråden jeg står op og hilser på hver morgen. Jeg er begyndt at åbne øjnene og se alt det gode min mor har lært mig og vist mig.

Så da min far inviterede til fest forleden, kunne det ikke være på et bedre tidspunkt. Han inviterede familie og venner til en fest for min mor, for at vi sammen kunne mindes hende. Det blev ikke traurigt, tværtimod. Det var så dejligt at se min barndoms voksne igen, men under omstændigheder, hvor jeg ikke længere stod og græd hele tiden. Derimod kunne vi snakke og grine og huske min mor – og også være tilstede i at tale om det liv som er nu, uden min mor.

Det var ikke en fest for døden. Det var heller ikke en helgenkåring af min mor. Det var snarere en forsoningsfest, hvor vi sammen kunne forsone os med det faktum, at hun ikke lever mere, men at vi skal leve videre.

Aldrig havde jeg troet, at november kunne fostre så megen livslysten glæde.

Efterskrift: En person med ordet i sin magt har foreslået, at festen for min mor var et afterparty, dog med det forbehold, at begrebet ville være respektløst. Men jeg synes på ingen måde, at det er respektløst. Det er præcist, derimod: Det er efter døden, og det er en fest. Og sådan som jeg går og har det lige nu, næsten opstemt, tænker jeg, at min far gjorde noget meget, meget fint, da han besluttede sig for at holde denne fest.

Det er inspirerende at følge med i sine yndlingsblogs, at læse og skrive på en måde som bliver til en on-going samtale mellem mange mennesker.

Kommentarfeltet er blogningens hjerte. Ikke fordi der nødvendigvis skal kommentarer til alle posts, men det er i kommentarfeltet, at bloggen bliver til dialog. Det er her vi lærer hinanden at kende, og det er her en tanke kan tænkes til verdens ende af flere.

Og således vågnede jeg i dag op til en kommentar, der foranledigede mig til stille at juble på denne regnfulde morgen: Afledt af diskussionen om dødsannoncer og nekrologer skriver Martin om afdøde.dk, som giver os mulighed for at huske de døde.

God læsning.

[YouTube=http://www.youtube.com/watch?v=fsHk9WC7fnQ] 

Så befriende kærlig, så vanvittigt morsom, og ikke mindst så elegant fræk! For hvem vil ikke gerne være den første til at sige unævnelige ord på britisk tv? John Cleese vil i hvert fald gerne, og når han så oven i købet kan gøre det som en venskabserklæring, er der slået to fluer med et smæk. Bang for the buck, for nu at blive i terminologien.

• 31. oktober: Halloween
• 1. november: All Saints’ Day
• 2. november: All Souls’ Day

I Mexico fejrer de også de døde i disse dage. Overleveret fra generation til generation siden aztekerne, er Día de los Muertos - de dødes dag - en dag, hvor de døde æres. I stedet for at dyrke frygten for døden, er de dødes dag blevet til en festdag, hvor livets fortsættelse i døden fejres, blandt andet med overdådigt udsmykkede kranier.

Med min protestantiske kulturbaggrund sidder jeg og bliver lidt misundelig, men til min store glæde minder min wikilæsning mig om, at man i Sverige rent faktisk også fejrer allhelgonahelg, altså allehelgensweekend, netop i den førstkommende weekend.

Jeg kan godt huske det fra dengang jeg boede der og gik en tur med mine venner den aften: Lysene på kirkegården. Roen. Efterårsmørket og den kolde luft.

Vid allhelgonahelgen skapar minnesljusen en märklig stämning av eftertanke, tacksamhet och sorg när vi går längs gravstensraderna. Stumma stenbudskap ger antydningar om liv som har gått. Bakom de korta texterna kan man ana både glädje och sorg, både tacksamhet och smärta. Strävan och kamp skymtar under mossan på stenar från sekelskiftet, som vi försöker tyda mellan ljuslågornas dansande skuggor. Ett försvunnet samhälle stiger fram i de fina titlarna som skimrar i guld på svart marmor. Här möts liv och död, gammalt och nytt, då och nu.

Jeg havde bare ingen at sørge over dengang. Det har jeg nu. Så jeg ved godt hvor jeg skal hen på lørdag, og jeg ser frem til det. For dér er et af de rum jeg har efterlyst. Et rum til bare at sidde og tænde lys og tænke.

Når der fejres bryllup, gøres det på en bestemt måde. Der er variationer i forhold til kulturelle og socioøkonomiske forhold. Men “bryllup” som genre indebærer, at alle involverede har forventninger til hvad rammen skal indeholde. Og “børnefødselsdag” som genre betyder også, at der er forventninger til hvordan samværet skal finde sted.

Det er så dejligt befriende, når en sammenkomst træder uden for genren. Når der ikke er en skabelon, som skal følges. Når der er relativt frie tøjler og mulighed for selv at fortolke. Når en fest ikke ender i rigid Emma Gad, men snarere ophøjes til uformelt, vedkommende og ægte menneskeligt samvær.

I dag har jeg holdt min ældste søns syv-årige fødselsdag, og det slog mig, at lige præcis i dén sammenhæng må jeg som voksen glemme mine egne ønsker om at smide genren overbord. For der skal også tages hensyn til en flok syvåriges forestillinger om en god fødselsdag – og ikke mindst fødselarens ønske om at holde sig til skabelonens rammer.

Parallelt til dette tænker jeg, at det jeg savner i forbindelse med dødsritualer (eller rettere mangel på samme) her i Danmark er en form for genre. Altså en form for støtte eller stillads, der kan hjælpe den sørgende. Når man er hårdt ramt af sorg, kan det ind i mellem godt føles lidt som om man er et barn. For mig er det i hvert fald sådan. Og mit indre barn insisterer på genrer, hvor meget mit voksne, anarkistiske overjeg end advokerer for genrebrud.

Dødsannoncer og nekrologer har en funktion, nemlig at gøre opmærksom på dødsfald. Grunden til at jeg læser dem er for at holde mig ajour om dødsfald, som jeg ikke ellers ville høre om automatisk. Mine bedsteforældres venner. Barndomsvenners familiemedlemmer. Eller barndomsvenner. Gamle lærere. Gamle kolleger.

Mens de boede i Danmark, sad min søsters færøske venner en gang om ugen og lyttede til færøsk radio, hvor den seneste uges døde blev læst op. De kendte altid nogen af dem, der blev læst op.

Og så er det jeg tænker på, hvordan i alverden det kommer til at blive i et fragmenteret samfund som det danske, når mediebilledet præges af gratisaviser og kommercielt TV, hvor “gratis” og “kommercielt” på ingen måde er begreber, der åbner døre på klem for det stille, det tunge, det svære (med mindre det er sensationelt).

Hvor skal vi læse om vores døde? Hvis vi da overhovedet vil læse om dem?

Døden – at dø, at være død, at tænke på døden, at være sørgende – er overalt i verden forbundet med fare. Antropologen Mary Douglas skriver i Purity And Danger om det rene og det urene. Det urene er det der fremhæver den sociale orden ved så at sige at udgøre skyggen der giver kontour, og det urene må derfor underkastes en kraftig tabuisering. Man taler ikke om det. Man ignorerer det. Man inkorporerer det ikke i hverdagslivet.

Døden er et sådant urent fænomen. Døden er farlig. Den døde er farlig for de levende, fordi den døde minder de levende om deres dødelighed. Den dødes efterladte er farlige for de andre levende, fordi den efterladte minder de andre levende om at der findes sorg så ubærlig, at verden næsten kan gå i stå. Det er der altså ikke plads og tid til i vores effektive verden.

Nogle dage føles det som om jeg har pestbylder. Og jeg ved godt, at det er fordi folk ikke kan deale med det, og jeg ved godt, at det er fordi det er svært at tale om døden med en der netop har mistet. Men det er fandengaleme hårdt ind i mellem at være den der skal rumme andre menneskers akavethed i forhold til døden, når jeg mest af alt bare trænger til at nogen holder om mig og lader være med at sige “det skal nok gå”, men bare siger “jeg kan godt forstå du er ked af det”.

Det kan umiddelbart lyde som makaber læsning for andre end lige netop historikere og etnologer, men jeg vil sige tværtimod. Bogen ser nemlig samfundsudviklingen gennem en særlig optik; alt det vi normalt ikke taler om.

I kronikken skriver Marcus Rubin om året efter sin mors død, som fandt sted sidste sommer. Kronikken er en slags mental opgørelse af det år, og han beskriver, hvordan det hjalp stifte bekendtskab med den jødiske dødsbøn, kaddish, som er en struktureret måde at finde sig til rette med sin sorg. Ved at bede den samme bøn tre gange dagligt i et helt år, skabes der en ramme om det nye liv, der skal til at formes.

Efter endt læsning af kronikken står det klart for mig, at jeg her har fundet en tiltrængt hjælp. Det var nødvendigt med det blik, for jeg havde travlt med at komme op på hesten igen, om man så må sige. Men jeg kan ikke bare skynde mig at haste videre, som jeg ellers har for vane i mit liv. Jeg kan ikke bare lade som om, at jeg ikke er ked af det. For det er jeg jo! Og det skal have plads. Måske tager det virkelig et helt år?

Det er denne kronik, der har ansporet mig til at lave denne blog.

Og i dag, præcis en måned efter hun døde, tog vi over på kirkegården og fik udleveret hendes urne, som vi gik ned til gravstedet med. Graveren havde gjort parat og lagt grangrene ud, og så sænkede min far urnen ned i et net. Min yngste søn på tre så nysgerrigt til, og min ældste på syv så tænksom ud.

Min søster ville gerne synge, ligesom hun havde gjort det for min mor den sidste dag, inden min mor døde. Min far mente dog ikke, at han ville kunne magte det. Vi stod så dér, helt stille, uden ritualer, uden bisættelsens ritual og musik at læne os op ad. Graveren bad os gå en tur og afsted travede hele selskabet (en del af mine forældres venner og søskende var der også). Stien, som vi gik på, gik i en fin lille bue, således at vi gik direkte hen forbi gravstedet, så vi kunne se hvordan tørvet blev lagt på igen. Lidt absurd, tænkte jeg, for hvis vi skal gå en tur for at lade som om vi ikke ved hvad der skal foregå, så får vi jo det hele serveret her. For mig er det tankevækkende, at døden her i Danmark er forbundet med  tabuisering og akavet hemmelighedskæmmeri. At vi ikke har ritualer uden for kirken. At vi står dér og ikke ved hvad vi skal gøre af os selv og vores sorg.

Min mor var ikke troende, ligesom jeg heller ikke er det. Alligevel havde hun givet os carte blanche til at arrangere hendes begravelse som vi ville have den. “Det er jo ikke for min skyld, vel?” som hun sagde. Og fordi kirken betyder noget i min far og søsters liv, indvilligede jeg i at lade min mor bisætte i en kirke med en præst. Selvom jeg ikke er troende, var det alligevel en lettelse at være i kirken. Der var først og fremmest en række ritualer at holde sig til. Der var sange at synge – sammen. Og det var i orden at græde.

Da han levede, skrev min gamle mentor og filosofilærer, Ebbe Gudmand-Høyer, en række verdslige, ikke-religiøse begravelsessange. Dem kunne vi godt have brugt i dag.

Og hvorfor var min ældste søn så tænksom? Det var han, fordi han spekulerede på, om Mormor mon havde leget meget med mudder som barn. “Nej”, sagde jeg, “det tror jeg ikke. Hun boede jo i et par år på sanatorium, da hun var lille, fordi hun havde tuberkulose”. Min syv-årige sagde dernæst, at han så mente, at det i dag var “første gang Mormor er så tæt på jorden”.

Jeg bilder mig på ingen måder ind, at jeg fatter noget som helst vedrørende døden på nogen dybere eller klogere måde end min søn, blot fordi jeg er voksen. Måske faktisk tværtom. Han har fat i noget. Det er konkret, håndgribeligt – ja, egentlig det eneste vi overhovedet har at holde fast i lige nu. At hun ligger der på kirkegården i sin urne af bark og med en sten som tag.