Det är en himla massa snack om graviditeter, missfall och barn i bloggosfären. Storbloggare blir gravida, en del får missfall, andra får barn och /  eller har dem sedan tidigare – det diskuteras hit och dit och det hela är oerhört terapeutiskt för en tjockis som jag, i väntans tider.

Häromveckan skrev jag om hur det nu talas om  “att man äntligen berättar sanningen” om graviditeten, alltså inte förskönar den för att tjejer inte ska bli förvånade och känna skam när de lider och inte tycker om att vara gravida.

Själv tycker jag att kvinnor så länge jag kan minnas har varit väldigt måna om att tala om krämpor och smärtor, spyor och hur tungt det är -så jag känner mig inte “förvånad” eller “snuvad på konfekten” nu när fogarna börjar göra sitt för att också jag ska ha något att beklaga. Tvärtom känner jag mig, med rätta, lyckligt lottad som mest mått bra.

Kvinnor har alltid varit väldigt ärliga i sina vittnesmål, känns det som.  Men så läser jag inte heller om det i de glansiga böckerna. (utan på annat håll)

Häromdagen så skrev min vän Helena D i sin blogg om att exempelvis foglossning inte godkänts som anledning till sjukskrivning av försäkringskassan  i Sverige med motiveringen “Graviditet är ingen sjukdom” (läs mer här , här eller här).

Den frasen, som jag lärt mig avsky, används om möjligt ännu mer frekvent i Spanien…

Så visst är det väldigt viktigt att upplysa och sprida hur jobbig en graviditet faktiskt kan vara, för alla kvinnors skull.

För kan man t.e.x inte gå så kan man inte gå. Har man ont så har man  -även om det finns de gravida som inte har ont och även om kvinnor blivit gravida i alla tider. Vad har det med saken att göra?

Det är oerhört positivt att de som lider är öppna med detså att andra inte tror sig vara ensamma om det.

-Och framförallt så att samhället inte diskriminerar de som lider.

Alla blir inte lyckliga av att vänta barn, det är ofta oerhört påfrestande för både kropp och psyke.

(Och det är bara början -sen kommer det barn!)

Men jag måste faktiskt få berätta att jag, utan att hyckla, framförallt tycker att det är fantastiskt. Alltså, det är ju helt otroligt! Det bor en liten flicka, som är min dotter, i min mage!!  Visst har jag ont, och jag ser inte fram emot att det ska bli tyngre och göra mycket ondare, jag har oroat mig en hel del för missfall och allt vad det nu är och jag vill inget annat än att gravidet ska ta slut = jag får träffa min dotter. Men. Jag är framförallt väldigt glad. Löjligt glad för det enorma jag upplever.

Jag struntar i hur naturligt det är att vara på smällen och att kvinnor gjort det här i alla tider: jag har aldrig varit med om något liknande. Visst har jag varit nära gravida kvinnor men nu är det jag som är gravid och det är en hisnande känsla. En liten människa växer i mig som är min dotter! Jag ska bli mamma för första gången! Få en egen liten familj!

Jag fnissar saligt när jag ser och känner hur hon rör sig i min mage.

Sen har jag förstås haft en jäkla tur som gått mer än halva graviditeten utan att ha blivit stor och tung, jag är stark efter många års träning, jag har sluppit ifrån de där spyorna som andra lider sig igenom, jag har möjligheten att jobba hemifrån när fogarna spökar och jag har en kille som tar hand om mig när det behövs.

Min verklighet är ju den här just nu: jag mår framförallt bra och är fånigt glad över mitt tillstånd.

JA: Jag är så här klyshig, på riktigt.

Det är jag tacksam för, – jag är medveten om att jag har haft tur.

Om det blir värre sen så blir det, just nu mår jag så här.

Och nu är allt som finns.

Men, andra har samtidigt ett riktigt helvete i detta NU, läs den här fantastiska beskrivningen av det.

P.S För depp -läs ett par inlägg längre ner;)

Argumentet ovan finner jag bara väldigt märkligt. Det brukar komma i samband med en romantiserad bild av kontnären som offrar sig för konsten och allmänhetens välbefinnande genom att skapa musik gratis.

Det är självklart att man bör byta yrkesbana om man tycker att lönen man får är för låg. Om en artist skapar musik som ingen vill ha, så tjänar hen inte heller några pengar. På samma sätt tjänar en designer vars kläder ingen vill köpa inga pengar. Det är inte särskilt konstigt. Så långt håller argumentet absolut.

Vad ingen verkar notera är skillnaden i att inte få musik såld för att ingen vill lyssna på den, och att inte få sin musik såld för att folk laddar ner den istället för att betala för den. Om folk laddar ner musik så finns det uppenbarligen ett intresse för den. Det betyder att artisten har utfört ett arbete som är efterfrågat, vilket borde leda till att hen får betalning för det. Man kan tycka att priset på skivan är orimligt högt, men då får man helt enkelt göra en prioritering. Antingen tycker man skivan är värd det satta priset och köper den, eller så tycker man inte det. I det senare fallet så kan man faktiskt avstå från att lyssna på den musiken.

Det är samma skillnad som att en designer inte tjänar pengar för att hen gör fula kläder, och att hen inte tjänar pengar för att folk snor kläderna för att de tycker att de är för dyra.

När det gäller den romaniska bilden av den lidande konstnären så undrar jag varför det skulle vara rätt att liksom tvinga på konstnären den livsstilen. Om artisten nu vill tjäna pengar på sitt arbete, och det finns folk som är inresserade av att bruka det, så bör artisten får göra det.

Hej igen, har kommer de senaste tva dagarnas semesterrapport.

I gar hade vi en mycket mangfacetterad dag. Den borjade med en otroklig jakt efter en filt att ligga pa i Central Park. Det visade sig vara nast intill omojligt att hitta en filt mitt i NY, tanka sig. Men efter en dryg timmes letande sa hittade vi en. Resten av dagen spenderade vi i Central Park med att steka oss i solen, over 30 graders tryckande hetta och den varmaste hittills. Fick en liten branna ocksa.

Efter en lugn och fridfull dag sa tog vi en bio. Sag Sex in the City och jag blev glatt overraskad. Gillade den skarpt. En av tjejerna sa flera ganger att den var <cheesy> och det kan jag halla med om, men det blir som en hyllning till serien och det gillade jag trots mycket sliskande. Jag bade grat och skrattade av olika anledningar om vartannat. Men en sak ar saker, de romantiserar NY verkligen. Det ar inte alls sa dar. Bara som ett exempel sa har de manipulerat bilden vid Brooklyn Bridge otroligt, riktigt sa rent och snyggt ar det inte. Massor med stal och linor i vagen egentligen! Och sa ser man ju inga sopor pa gatorna heller i den filmen riktigt …

Sa var vi da trotta och nojda och gick hem for att lagga oss. Med glatt homur klev vi in pa hotellrummet. Steg innanfor dorren, laste och gick fram till soffan. Marcus tog sin handduk for att ta sin dusch och mitt i ett jatteprassel flyger en ratta upp ur pasen, genom luften och over sangen. Det gick skiotsnabbt men jag ser det framfor mig hela tiden. Jag blev asradd och sprang ut, skakandes, med Marcus i halarna. Vi skyndade ner till receptionen, nagot skarrade, och sa att <HALLA, vi har en ratta pa vart rum.> Inget storre engagemang, de fragade om vi ville ha ett nytt rum och sa fick vi en ny nyckel. Da sa jag att ni far ju folja med upp och hjalpa oss ta bort vara saker och kolla det nya rummet. <Men det ar ingen ratta pa ert nya rum. Vi kan inte hjalpa er, vi har ingen har just nu som kan det, alla har gatt hem.> Mycket forvanade, lite vilsna och arga sa gick vi upp, Marcus plockade ihop sakerna och sedan skyndade vi till vart nya rum. Lika skitigt och dant men vad vi vet an sa ar det fritt fran djur… Vi far val se hur det slutar. Jag fick inte sova mycket den har natten i alla fall och aven om jag kan skratta lite at det sa maste jag saga att det ar helt sjukt ju. Okej att det ar ett ett och ett halv-stjarnigt hotell men arligt, det ska vara utan halsorisker!!! Jag ar inte fardig med detta arende an. Har skrivit till dem vi bokade resan genom och jag kanner att jag ar pa krigsmarschen, det har ska de int6e komma undan med. Men tills dess sa ar det inte sa mycket att gora an att hoppas pa det basta och pa att vart nya rum slipper husdjur till vi aker i alla fall. Hall garna tummarna for oss!!!

I dag har vi i alla fall haft en helt underbar dag. Vi borjade den med att ga upp till Late night shows box office och skrev pa en lapp attr vi onskar biljetter till Letterman nasta vecka. Det funkar som ett lotteri sa det ar inte alls sakert att vi far nagra men det skulle ju vara riktigt roligt!!!

Sedan tog vi varan dagliga sesam seed grilled bagel med creme cheese och farskpressad juice pa Metro cafe och sa drog vi pa langprommis ner till Greenwich Village. Helt underbart omrade. Fort kollade vi in one of a kind klanningar for allt mellan 200 – 1.000 dollar och sa tog vi 5:th avenue ner dar allat ar dyrt, aven det massproducerade. Sedan blev det marknad i de gulliga brandstegsomradet och jag har aldrig i mitt liv sett sa manga vackra klanningar som i dag. Helt otroligt. Tyvarr blev det bara en, men det ar fin, lite vardag! Men jag hittade manga jag ville ha men inte kunde fa eller har rad med, och manga jag inte ville ha fast de var otroligt vackra. Detta kommer jag verkligen att sakna nar jag kommer hem. Jag alskar klanningar och det finns nog fa stallen som NY och Greenwich Village med Bleeker street nar det galler dresses.

Forresten, glomde saga, vi drog forbi Empire state building och Manhattan mall ocksa. Vi var in i Empire state men ingen av oss ar tillrackligt imponerad for att koa i en timme drygt. Vi akte alltsa inte upp. Det fick vara. Men nu har vi sett det.

Pa Manhattan Mall kollade vi in Sarah Jessica Parkers kladmarke, kommer inte just nu pa vad det heter och den korta internettid jag har haller pa att rinna ut, men i alkla fall, inget att ha. (Uppdatering: Bitten heter kollektionen)  Riktiga GK:s klader. Riktigt skrap om man ar ute efter designersaker. Inte ens HM-kvalite. Sa inget att sukta over tjejer!

Dagens NY-fundering:

Det ar tryckande hetta. Jag som sallan svettas ordentligt har stora lokringar och blot rygg. Anda gor man omkring i vinterstovlar och kangor. Mode alltsa. Vad gor inte manniskor for att se bra ut? Det ar bra knappt ibland.

Ledsen att jag inte hinner svara pa era fragor som jag far pa mejlen, men nu ar min tid slut.

Hors snart igen. Tank pa oss, vi tanker pa er. Kramar.

Hej igen, har kommer de senaste tva dagarnas semesterrapport.

I gar hade vi en mycket mangfacetterad dag. Den borjade med en otroklig jakt efter en filt att ligga pa i Central Park. Det visade sig vara nast intill omojligt att hitta en filt mitt i NY, tanka sig. Men efter en dryg timmes letande sa hittade vi en. Resten av dagen spenderade vi i Central Park med att steka oss i solen, over 30 graders tryckande hetta och den varmaste hittills. Fick en liten branna ocksa.

Efter en lugn och fridfull dag sa tog vi en bio. Sag Sex in the City och jag blev glatt overraskad. Gillade den skarpt. En av tjejerna sa flera ganger att den var <cheesy> och det kan jag halla med om, men det blir som en hyllning till serien och det gillade jag trots mycket sliskande. Jag bade grat och skrattade av olika anledningar om vartannat. Men en sak ar saker, de romantiserar NY verkligen. Det ar inte alls sa dar. Bara som ett exempel sa har de manipulerat bilden vid Brooklyn Bridge otroligt, riktigt sa rent och snyggt ar det inte. Massor med stal och linor i vagen egentligen! Och sa ser man ju inga sopor pa gatorna heller i den filmen riktigt …

Sa var vi da trotta och nojda och gick hem for att lagga oss. Med glatt homur klev vi in pa hotellrummet. Steg innanfor dorren, laste och gick fram till soffan. Marcus tog sin handduk for att ta sin dusch och mitt i ett jatteprassel flyger en ratta upp ur pasen, genom luften och over sangen. Det gick skiotsnabbt men jag ser det framfor mig hela tiden. Jag blev asradd och sprang ut, skakandes, med Marcus i halarna. Vi skyndade ner till receptionen, nagot skarrade, och sa att <HALLA, vi har en ratta pa vart rum.> Inget storre engagemang, de fragade om vi ville ha ett nytt rum och sa fick vi en ny nyckel. Da sa jag att ni far ju folja med upp och hjalpa oss ta bort vara saker och kolla det nya rummet. <Men det ar ingen ratta pa ert nya rum. Vi kan inte hjalpa er, vi har ingen har just nu som kan det, alla har gatt hem.> Mycket forvanade, lite vilsna och arga sa gick vi upp, Marcus plockade ihop sakerna och sedan skyndade vi till vart nya rum. Lika skitigt och dant men vad vi vet an sa ar det fritt fran djur… Vi far val se hur det slutar. Jag fick inte sova mycket den har natten i alla fall och aven om jag kan skratta lite at det sa maste jag saga att det ar helt sjukt ju. Okej att det ar ett ett och ett halv-stjarnigt hotell men arligt, det ska vara utan halsorisker!!! Jag ar inte fardig med detta arende an. Har skrivit till dem vi bokade resan genom och jag kanner att jag ar pa krigsmarschen, det har ska de int6e komma undan med. Men tills dess sa ar det inte sa mycket att gora an att hoppas pa det basta och pa att vart nya rum slipper husdjur till vi aker i alla fall. Hall garna tummarna for oss!!!

I dag har vi i alla fall haft en helt underbar dag. Vi borjade den med att ga upp till Late night shows box office och skrev pa en lapp attr vi onskar biljetter till Letterman nasta vecka. Det funkar som ett lotteri sa det ar inte alls sakert att vi far nagra men det skulle ju vara riktigt roligt!!!

Sedan tog vi varan dagliga sesam seed grilled bagel med creme cheese och farskpressad juice pa Metro cafe och sa drog vi pa langprommis ner till Greenwich Village. Helt underbart omrade. Fort kollade vi in one of a kind klanningar for allt mellan 200 – 1.000 dollar och sa tog vi 5:th avenue ner dar allat ar dyrt, aven det massproducerade. Sedan blev det marknad i de gulliga brandstegsomradet och jag har aldrig i mitt liv sett sa manga vackra klanningar som i dag. Helt otroligt. Tyvarr blev det bara en, men det ar fin, lite vardag! Men jag hittade manga jag ville ha men inte kunde fa eller har rad med, och manga jag inte ville ha fast de var otroligt vackra. Detta kommer jag verkligen att sakna nar jag kommer hem. Jag alskar klanningar och det finns nog fa stallen som NY och Greenwich Village med Bleeker street nar det galler dresses.

Forresten, glomde saga, vi drog forbi Empire state building och Manhattan mall ocksa. Vi var in i Empire state men ingen av oss ar tillrackligt imponerad for att koa i en timme drygt. Vi akte alltsa inte upp. Det fick vara. Men nu har vi sett det.

Pa Manhattan Mall kollade vi in Sarah Jessica Parkers kladmarke, kommer inte just nu pa vad det heter och den korta internettid jag har haller pa att rinna ut, men i alkla fall, inget att ha. (Uppdatering: Bitten heter kollektionen)  Riktiga GK:s klader. Riktigt skrap om man ar ute efter designersaker. Inte ens HM-kvalite. Sa inget att sukta over tjejer!

Dagens NY-fundering:

Det ar tryckande hetta. Jag som sallan svettas ordentligt har stora lokringar och blot rygg. Anda gor man omkring i vinterstovlar och kangor. Mode alltsa. Vad gor inte manniskor for att se bra ut? Det ar bra knappt ibland.

Ledsen att jag inte hinner svara pa era fragor som jag far pa mejlen, men nu ar min tid slut.

Hors snart igen. Tank pa oss, vi tanker pa er. Kramar.

Vi vaknar upp till ljud av sirener, stora flaktar pa taket nedanfor vart hotell (vi bor pa 16:e vaningen) och byggarbetsljud som smaller rejalt. Nar jag slat upp ogonen lyser neonljuset fran hotellskyltens O in mellan gardinspringan. NY ar verkligen en livlig stad. Har kan man samla pa adjektiv som gigantiskt, mycket, manga, stort, hogt och snabbt. Det ar precis sa som man forestallt sig, och lite till.

En sak som jag bara maste skriva om. Nar man ska aka pa semester och sitter i valet och kvalet vart flyget skall fa ta en sa far man ofta hora saker om de olika platserna man funderar pa. Till exempel sa ska Fransman vara otrevliga, Norrman ska vara hurtiga och Indien ska lukta illa. Men nu maste jag lagga till en sak om NY som man aldrig hort om. Det luktar SKIT!!! Overallt!!!! Forsta kvallen nar vi klev av planet sa var det som att en stinkbomb av dalig frityrlukt slog mot ansiktet. Och i den har kvalma staden blir det inte precis battre lukt. art man an gar sa luktar det konstig mat, fisk, sopor eller rent utav skit. For NY ar en riktigt skitig stad. Det ligger sophogar fulla gatorna och nar man gar pa gatorna maste man akta sig for falluckor som gar rakt ner under gatorna och dar butikerna har sina lager.

Ett annat problem ar maten. Det ar bara friterat, fett och ater igen friterat. Man far vika sig dubbel for att hitta en riktig restaurang och nar man val gor det sa satter man maten i halsen for priserna. Att hitta pasta i den har staden verkar vara helt omojligt!

Sedan ska ni se salladsbarerna som finns overallt. Det ar som byffeer som hemma fast det ligger all mojlig fardiglagad mat dar, mitt i butiken dar alla springer omkring, nyser och har sig. Och sa ar dorrarna oppna, tank alla avgaser. Dar ligger maten hela dagarna. Jag blir alldeles chokad. Jag sager som pappa sa i ett sms “Jo du Ann, du ar inte i Svedala nu eller”.

En mycket bra sak ar i alla fall att det finns massor med toaletter overallt. For det behover jag. TIll och med butikerna har toaletter. Och alla lanar trevligt ut dem aven om man inte atit pa restaurangen. Och sa finns det ju sa klart en McDonalds i varje horn =)

I gar sa tog vi i alla fall en tripp till lower Manhattan. VI tankte ta Liberty Island-farjan och se frihetsguddinnan och besoka Ellis Island, dar Emmigrantmuseet finns, dar alla emmigranter kom in till NY. Vi kopte biljetter och motte en ko pa nagra kilometer om inte en mil sa vi vande. Istallet tog vi oss upp till Wall Street och The financial district. Ett mycket jobbigt omrade. Allt gick till och med snabbare an mitt pa Time Square. Alla skyndade och det var saaa mycket folk och sa otroligt stora hus. Ni ska inte tro att solen lyckas tranga in pa Manhattan, alla hus ar i vagen. Vi kollade in City Hall, Supreem Court och Ground Zero. Ground Zero var inte som vantat. De bygger just nu pa platsen sa den at inhagnad och den kyrka som ligger mitt emot, som ska fungera som en samlingsplats for saker fran 9|11 ar forvandlad till en rent kommersiell plats. Usch, det kandes som att hada. Efter allt sa lessnade vi pa att ta av oss alla klockor och metall och lamna in alla vaskor overallt, for det ar fanken flygplanskollar overallt, alltsa samma sakerhet som pa flygplatserna, sa man blir tokig. Sa vi drog vidare.

Till China Town. Det var precis som pa film. Vi tycker att filmer rent generellt romantiserat NY och gjort allt snyggare an det ar. For det ar i princip byggarbeten vart du an vander dig. Men China Town var precis som man sett det. Galet! Och lukten var varre an nogon annan stans. Pa varan 20 minuters vandring genom huvudgatan sag vi kanske 3 icke kineser. Det var tufft att se, men ingen ide att stanna.

Nasta stopp blev Little Italy. Och vi blev kara. Det var en helt underbar plats fylld av fina restauranger och roliga butiker. Mellan lyktstolparna hangde girlanger i Italienska farger. Det kandes sa mysigt och valkommnande. Dit ska vi tillbaka och ata riktig pasta nagon dag!

Och sa till SoHo. WOW! Vilken shopping. Och vad mysigt. Det kanns verkligen som soderromantik. Helt underbart. Om NY bara var SoHo och Little Italy sa skulle jag kunna bo har =) Fantastiskt roliga butiker, och Weronica, de har de mest fantastiska klanningarna for ingenting overallt. Butikerna fullkommligt svammar over av klanningar och tunikor!!! Och skoaffarer. Men vi kom sa sent dit sa det blir tillbaka nagon annan dag or riktig shopping. An sa lange bara ett par skor till M och nagon liten present.

Nar vi kom tillbaka till hotellet hade vi gott genom halva Manhattan och lite till. Forresten, vi hamnade lite fel ett tag ocksa sa vi gjorde en avstickare till lite tvivelaktiga kvarter. Jag var radd men nu ar det kul.

I dag har vi tagit farjan i alla fall. VI klev upp 7.00 och hann med forsta farjan. Frihetsguddinnan var okej, sag den, sett den, klar med den. Ellis Island var otroligt harligt. Och jag hittade emmigranter som hette Hultman fran 1902-1907, det var kul! Sa hittade jag nagra Jackobsson ocksa, men Kajsa, tyvarr ingen Perming…

Sedan blev vi liggandes i Battery Park i tva timmar. Det ar parken dar farjan gar ifran, ligger nedanfor Wall Street. Otroligt mysigt! Vid havet med en jattefin kaj och vi fick lyssna till Joe Taylor som spelade och sjung for oss.

Sedan blev det en avstickare till en marknadsplats vid havet. Det var otroligt mysigt, sag ut som en kuliss fran amerikansk gangsterfilm. Men allt var dyrt dock. Vi tog oss hogst upp i ett kopcenter och hittade nagra solstolar pa ett soldack dar vi satt och tittade ut over Brooklyn och Hudson River i ett par timmar.

Slutstationen blev Brooklyn Bridge, dar vi gick till den forsta pekaren. Fint men aj vad hogt. Jobbigt ocksa i gassande sol. For det ar riktigt varmt har, om jag inte namnt det innan.

Nu har vi kommit tillbaka till vart skabbiga hotell i alla fall. Det ar skont. Det blir langa dagar. VI orkar inte sa mycket pa kvallarna, men vi ska planera in en jazz, en komedibar och en Broadway tror vi. Nu ska jag ta mig ifran den skabbiga lobbyn, upp till rummet och sla pa var ac. En ac som ar en typ flakt som man satt in i ett hal i vaggen. Haha, det ar helt otroligt. Man har alltsa skurit ut ett hal i vaggen och satt in en flakt. De hade samma typ pa ett sjukhus vi gick forbi. Det ar lite gammelmodigt och spartanskt har maste jag saga.

Jaja, allt for nu, vi hors snart!

Kramar

Ps

Jonny: Med alla forseningar och allt sa kanske vi flog omkring i typ 14 timmar…

Werre: Jag sag bed head for typ 30 pix. Haha. Otroligt!

Kul att ni skriver! Kramar

Vi vaknar upp till ljud av sirener, stora flaktar pa taket nedanfor vart hotell (vi bor pa 16:e vaningen) och byggarbetsljud som smaller rejalt. Nar jag slat upp ogonen lyser neonljuset fran hotellskyltens O in mellan gardinspringan. NY ar verkligen en livlig stad. Har kan man samla pa adjektiv som gigantiskt, mycket, manga, stort, hogt och snabbt. Det ar precis sa som man forestallt sig, och lite till.

En sak som jag bara maste skriva om. Nar man ska aka pa semester och sitter i valet och kvalet vart flyget skall fa ta en sa far man ofta hora saker om de olika platserna man funderar pa. Till exempel sa ska Fransman vara otrevliga, Norrman ska vara hurtiga och Indien ska lukta illa. Men nu maste jag lagga till en sak om NY som man aldrig hort om. Det luktar SKIT!!! Overallt!!!! Forsta kvallen nar vi klev av planet sa var det som att en stinkbomb av dalig frityrlukt slog mot ansiktet. Och i den har kvalma staden blir det inte precis battre lukt. art man an gar sa luktar det konstig mat, fisk, sopor eller rent utav skit. For NY ar en riktigt skitig stad. Det ligger sophogar fulla gatorna och nar man gar pa gatorna maste man akta sig for falluckor som gar rakt ner under gatorna och dar butikerna har sina lager.

Ett annat problem ar maten. Det ar bara friterat, fett och ater igen friterat. Man far vika sig dubbel for att hitta en riktig restaurang och nar man val gor det sa satter man maten i halsen for priserna. Att hitta pasta i den har staden verkar vara helt omojligt!

Sedan ska ni se salladsbarerna som finns overallt. Det ar som byffeer som hemma fast det ligger all mojlig fardiglagad mat dar, mitt i butiken dar alla springer omkring, nyser och har sig. Och sa ar dorrarna oppna, tank alla avgaser. Dar ligger maten hela dagarna. Jag blir alldeles chokad. Jag sager som pappa sa i ett sms “Jo du Ann, du ar inte i Svedala nu eller”.

En mycket bra sak ar i alla fall att det finns massor med toaletter overallt. For det behover jag. TIll och med butikerna har toaletter. Och alla lanar trevligt ut dem aven om man inte atit pa restaurangen. Och sa finns det ju sa klart en McDonalds i varje horn =)

I gar sa tog vi i alla fall en tripp till lower Manhattan. VI tankte ta Liberty Island-farjan och se frihetsguddinnan och besoka Ellis Island, dar Emmigrantmuseet finns, dar alla emmigranter kom in till NY. Vi kopte biljetter och motte en ko pa nagra kilometer om inte en mil sa vi vande. Istallet tog vi oss upp till Wall Street och The financial district. Ett mycket jobbigt omrade. Allt gick till och med snabbare an mitt pa Time Square. Alla skyndade och det var saaa mycket folk och sa otroligt stora hus. Ni ska inte tro att solen lyckas tranga in pa Manhattan, alla hus ar i vagen. Vi kollade in City Hall, Supreem Court och Ground Zero. Ground Zero var inte som vantat. De bygger just nu pa platsen sa den at inhagnad och den kyrka som ligger mitt emot, som ska fungera som en samlingsplats for saker fran 9|11 ar forvandlad till en rent kommersiell plats. Usch, det kandes som att hada. Efter allt sa lessnade vi pa att ta av oss alla klockor och metall och lamna in alla vaskor overallt, for det ar fanken flygplanskollar overallt, alltsa samma sakerhet som pa flygplatserna, sa man blir tokig. Sa vi drog vidare.

Till China Town. Det var precis som pa film. Vi tycker att filmer rent generellt romantiserat NY och gjort allt snyggare an det ar. For det ar i princip byggarbeten vart du an vander dig. Men China Town var precis som man sett det. Galet! Och lukten var varre an nogon annan stans. Pa varan 20 minuters vandring genom huvudgatan sag vi kanske 3 icke kineser. Det var tufft att se, men ingen ide att stanna.

Nasta stopp blev Little Italy. Och vi blev kara. Det var en helt underbar plats fylld av fina restauranger och roliga butiker. Mellan lyktstolparna hangde girlanger i Italienska farger. Det kandes sa mysigt och valkommnande. Dit ska vi tillbaka och ata riktig pasta nagon dag!

Och sa till SoHo. WOW! Vilken shopping. Och vad mysigt. Det kanns verkligen som soderromantik. Helt underbart. Om NY bara var SoHo och Little Italy sa skulle jag kunna bo har =) Fantastiskt roliga butiker, och Weronica, de har de mest fantastiska klanningarna for ingenting overallt. Butikerna fullkommligt svammar over av klanningar och tunikor!!! Och skoaffarer. Men vi kom sa sent dit sa det blir tillbaka nagon annan dag or riktig shopping. An sa lange bara ett par skor till M och nagon liten present.

Nar vi kom tillbaka till hotellet hade vi gott genom halva Manhattan och lite till. Forresten, vi hamnade lite fel ett tag ocksa sa vi gjorde en avstickare till lite tvivelaktiga kvarter. Jag var radd men nu ar det kul.

I dag har vi tagit farjan i alla fall. VI klev upp 7.00 och hann med forsta farjan. Frihetsguddinnan var okej, sag den, sett den, klar med den. Ellis Island var otroligt harligt. Och jag hittade emmigranter som hette Hultman fran 1902-1907, det var kul! Sa hittade jag nagra Jackobsson ocksa, men Kajsa, tyvarr ingen Perming…

Sedan blev vi liggandes i Battery Park i tva timmar. Det ar parken dar farjan gar ifran, ligger nedanfor Wall Street. Otroligt mysigt! Vid havet med en jattefin kaj och vi fick lyssna till Joe Taylor som spelade och sjung for oss.

Sedan blev det en avstickare till en marknadsplats vid havet. Det var otroligt mysigt, sag ut som en kuliss fran amerikansk gangsterfilm. Men allt var dyrt dock. Vi tog oss hogst upp i ett kopcenter och hittade nagra solstolar pa ett soldack dar vi satt och tittade ut over Brooklyn och Hudson River i ett par timmar.

Slutstationen blev Brooklyn Bridge, dar vi gick till den forsta pekaren. Fint men aj vad hogt. Jobbigt ocksa i gassande sol. For det ar riktigt varmt har, om jag inte namnt det innan.

Nu har vi kommit tillbaka till vart skabbiga hotell i alla fall. Det ar skont. Det blir langa dagar. VI orkar inte sa mycket pa kvallarna, men vi ska planera in en jazz, en komedibar och en Broadway tror vi. Nu ska jag ta mig ifran den skabbiga lobbyn, upp till rummet och sla pa var ac. En ac som ar en typ flakt som man satt in i ett hal i vaggen. Haha, det ar helt otroligt. Man har alltsa skurit ut ett hal i vaggen och satt in en flakt. De hade samma typ pa ett sjukhus vi gick forbi. Det ar lite gammelmodigt och spartanskt har maste jag saga.

Jaja, allt for nu, vi hors snart!

Kramar

Ps

Jonny: Med alla forseningar och allt sa kanske vi flog omkring i typ 14 timmar…

Werre: Jag sag bed head for typ 30 pix. Haha. Otroligt!

Kul att ni skriver! Kramar