Jujur ni yeee… ni bru pertama kliii neh saya dan kawan-kawan hhha… azeekkk temen2 skul di rontgen…

msh pda “buta” tuh pengetahuna mereka tttg rontgen jadi sama2 kgk tau….

jadi begini ceritanya…

pada hari itu, saya dan temen2 saya diadakan acara rontgen bersama2… wkwkkwkw bukan2… karena salah satu teman saya ada yg terkena TBC.. makana kita jga harus checkup rontgen…

kirain bakal serem gtu… ternyta biasa aja soalna mesin gk gigit… *lho???… cma kita harus pke daleman warna putih ato kaos gtu… trus badan kita kak difotocopy gtu cma kita berdiri khan yg perlu diambil cma bagian dadanya doang…

lucu deh…

aneh… gk ngerasain apa2 seh

hhe

biasa aja////

gk usah dibawa ribet mas..

santai…

ich brech dir die finger!

übrigens habe ich immer schwierigkeiten mir das wort “röntgen strahlen” oder “röntgen” zu merken, WTF? letztens in einer konversation aufgetaucht und ich suchte das wort und alle haben mich angeschaut als wäre ich ins koma-lala land zurückgekehrt…WOW, ja, ich finde “X-RAY” hört sich einfach geil an, viel geiler als “Röntgen”, wen kümmerts?

The daily weird

By the way så har jag fått tid på röntgen den 27;e för att kolla matstrupe och svalg, det ska blir skönt och jag hoppas jag kan få börja äta normal mat snart igen för detta är skitjobbigt för en matälskare som mig. Ibland när de andra äter så är det nästan så jag dreglar av att se maten och det börjar bli enformigt med frukostvälling, soppa och fil nu kan jag lova. Det enda jag är lite orolig för är dte där kontrastmedlet jag måste dricka, jag vet inte om man ska dricka det fort eller hur det fungerar, för ibland tar det en evighet för mig att få ner det jag dricker, i går satt jag med en mugg soppa i en timme. Nån som vet och kan berätta lite hur det funkar med det där?

Tänään oli vuorossa röntgen ja ortopedin vastaanotto Töölön sairaalassa. Matkaan lähdin koko kalustolla eli pyörätuoli, sauvat, puujalka ja käsilaukku. Silkkaa hullutta olisi ollut askeltaa sairaalan pitkiä käytäviä ja vaarantaa liialla rasituksella tynkä. Nythän jouduin ilmoittautumaan ajanvarauspoliklinikalla ja siirtymään sieltä röntgeniin kolmanteen kerrokseen ja palata.

Röntgeniin pääsin etuajassa. Toimenpidehuoneessa jouduin irroittamaan jalan ja saadakseni silikonitupenkin pois, pitkät housutkin riisumaan. Laakista hoitaja sai hyväksyttävät kuvat lantiosta ja molemmista jaloista ylhäältä alas polvineen päivineen. Kysyin mahdollisuutta saada kuvia itsellenikin ja sehän kävi. Polttivat mulle toimistossa cd-rompun, johon mahtui ihka ekat kuvat viime marraskuulta, yhdet TT- kuvat ja tämänpäiväiset. Erinomaisen tehokasta, josta lasku postitetaan kotiin. Lisää kuvia saa pyytämällä.

Pohjakerroksessa ortopedi oli ajallaan, mutta kiireinen. Kerkesimme hoitamaan juoksevat asiat. Luutuminen on hyvin edistynyt, mutta vielä kesken. Tällä hetkellä inva % on 10, mutta jos kaikki puujalkani kanssa menee hyvin niin jatkossa 6. Sairauslomaa jatkettiin näiltä näkymiltä toukokuun10 loppuun.

Taxi pakkasi minut ja koko kaluston autoonsa ja kuljetti kotiin. Taxin lounas, joka keskeytyi tilaukseeni tuoksui kaikkialla ja koko matkan, jonka  nälkäisenä huomioin. Kuljettaja sanoi kotiovellani, että ” sinut oli ihana kuljettaa “.

Jag muterar till detta av kortisonet nöff!

Imorse var maken och jag först till labbet på Huddinge och lämnade de vanliga proverna. Jag hade funderat mycket över att de skulle sticka mig två gånger i samma åder, känns inte så där jättekul. Men tjejen som stack mig var smart och stack under den synliga ådern, så att nästa syster som skulle skicka in isotopen inför röntgen kunde sticka på det vanliga stället. Måste säga att många av den stickande personalen är väldigt skickliga på att göra sitt jobb, konstigt nog har jag aldrig mött en man på ett labb Är det dåligt betalt tro?

Själva röntgen är inget märkvärdigt bara att ligga i 20 minuter och sen efter en halvtimme i väntrummet gå tillbaka och ligga i fem minuter till, sen är det klart och allt såg fint ut sa det som skötte om mig.

Ingen har ringt idag så proverna var bra och då kan jag slappna av i två dagar. Jag har haft problem med min mage de senaste veckorna, det värker och inget funkar eller så sätter det fart efter fyra förstoppade dagar och då blir jag sjuk av allt spring på toa. Pratade med läkaren i fredags och han sa att medicinerna påverkar magen … så nu ska jag dricka en äckel dryck ett pulver som löses i vatten, som sätter fart på det hela och så får jag väl fortsätta med det hela tiden. Hoppas så att det hela stabiliserar sig för det är jobbigt att inte få gå på toa eller att få gå för ofta och vara sjukt lös i magen och så värken som molar och gaserna som tränger på så att man inte kan umgås med andra.

Nog med skitsnack för denna gång.

Jag var helt slut när vi kom hem, åt lite och somnade tungt i soffan. Jag tror att jag är väldigt fibrorisig nu för jag har många olika symptom som jag inte riktigt orkar med. Jag brukar bli väldigt slut när det är väderomslag eller det här gråa regniga vädret som vi har nu, det som jag egentligen gillar. Jag har tänt ljus idag på eftermiddagen och börjat en ny stickning som ska bli en sjal, det går ju mot jul så någon kan få den i julklapp. Jag är på slutet av en mössa till min son i vitt ull med ärtgröna duttar. Jag visade honom den då jag vet att han är noga med vad han sätter på sig, men han kunde nog tänka sig den där mössan så jag ska väl sticka ihop den vilken dag som helst.

Här händer inte så mycket just nu mer än att jag tycker vi ständigt är på sjukhus och tar prover eller träffar läkare. Det är faktiskt ett heltidsjobb att flänga runt på sjukhus.

Flickr-Usr (und Röntgentechniker) EckesRaie hat ein besonders schönes Hobby: Er sammelt Röntgenbilder von Knochenbrüchen und veröffentlicht sie. Natürlich ohne Angabe des betreffenden Unglücklichen auf dem Foto-Pool seiner Wahl: das Internet ist ja schliesslich kein rechtsfreier Raum, nicht wahr? Oben: Mittelhand-Knochenbruch.

Unten: Ausgekugeltes künstliches Knie, ausgerenkte Schulter, gebrochener Zeh,

Fussgelenk. ( eckesrae via streetanatomy)

]]> http://flattenvegas.wordpress.com/2009/10/05/hemma/ Mon, 05 Oct 2009 19:55:08 +0000 flattenvegas http://flattenvegas.wordpress.com/2009/10/05/hemma/

Först efter lunch ringde veterinären från L-by för statusrapport för Vegas. Idag hade jag inte samma vet-tur.. Fick en redogörelse vad som hänt under dygnet, och vet i fråga insisterade hela tiden med att kalla Vegas för hon/henne/hennes.. Jag tycker ju han är ganska maskulin Jag poängterade att jo, jag hämtar HONOM vid 16-tiden, men det gick inte riktigt fram Men huvudsaken är ju så klart att jag fick hämta henne, att hon är bättre och att hon har  börjat äta :-D
Vegas blev så klart jätteglad när han fick se sin matte, kul att vara efterlängtad. Han är trött, men inte “sjuk”-trött utan snarare trött efter att ha sovit borta ett dygn. Nu blir det dietfoder ett par veckor, små men många mål och a-fil är snarare medicin än lyx Diagnosen blev akut mag- och tarmkatarr. Man hade röntgat buken idag också, och då hade gasansamlingarna “splittrats”, så misstanken om främmande kropp var väl avskriven. Vegas säger att veterinären även ordinerat “sova-i-sängen” under minst 3 veckor.. undrar om det är sant
I morgon blir det jobbet med matte.

Vi har precis kommit hem, jag och Robin. Utan Rifa.

Pratade med jourveterinären ett par gånger tidigare idag och till slut blev det så att vi fick åka in för att röntga Rifa. Eftersom hon behövde få kontrastvätska och röntgas igen imorgon och vi inte har en bil så vi kan åka in om det blir akut fick hon läggas in över natten. Det känns hur konstigt som helst att inte ha henne här hemma, att lämna henne till främmande människor.

Det  verkade inte vara något som satt fast men det var ett område som de ville kolla upp tydligare som syntes på röntgenbilden. Självklart är jag sjukt orolig men det tjänar ju ingenting till att vara rädd, bara att vänta och se hur det har gått imorgon.

Håll tummarna för att det inte är något allvarligt.

ska jag ta taxin klockan 08.25.. för jag ska vara på sjukhuset klockan 10.00.. för det fanns ingen annan taxi att tillgå.. vilket jag inte riktigt tror på.. för det måste finnas någon bil mellan 08.25 till 09.25… det kan inte vara taxitomt på en hel timme…

Jag ska nämligen göra skelettscinten inför återbesök till doktorn som jag inte tycker om.. han som inte kan säga rakt ut hur det är med mig… och scintar tar alltid så lång tid på sig.. för först så är det ju den där sprutjäveln med radioaktiviteten.. och sen får man vänta.. och vänta och återigen vänta.. i de där tre timmarna.. och sen blir det röntgen.. och jag hoppas att det ser bättre ut… och jag har två omgångar med cyto till.. så jag har faktisk gjort 19 gånger.. nummer 20 gör jag den 6 och nummer 21 den 13… och sen är jag klar med cyton.. sen blir det annan behandling… och jag mår så fruktansvärt bra.. förutom att jag har lite ont.. och mina fötter är svullna.. men det där sista har med resan att göra.. jag har inte kunnat käka mina vätskedrivande på samma sätt som om jag hade varit hemma..

Nu väntar makens kulinariska matlagning.. bäst att rusa!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, taxi, otrolig, vänta, röntgen, skelettscint, sprutjävel, återbesök

von Bodald Necker

Vor ca. 4 Jahren kam eine neue Patientin zu mir in die Praxis, sie wurde überwiesen vom MKG-Chirurgen zur Wurzelkanalbehandlung.

Die Patientin bekam von ihrem Hauszahnarzt im 4. Quadranten 5 neue Kronen eingesetzt. Soweit so gut. Doch sie konnte nie ohne Schmerzen darauf kauen. Nach einem halben Jahr empfahl ihr der Zahnarzt die Extraktion von 44 – 47 mit anschliessender Implantatinsertation.

Die Begeisterung der Patientin hielt sich in Grenzen. Selbständig suchte sie einen MKG-Chirurgen auf, und fragte, ob man mit einer Wurzelspitzenresektion noch etwas könne, oder ob es noch andere Alternativen gäbe.

Die Antwort war eine Überweisung zur Wurzelkanalbehandlung.

Nach der ersten Sitzung – Trepanation des 44  mit anschliessender WK und Med – war die Patientin für’s erste schmerzfrei. Aber auch die anderen neu überkronten Zähne schmerzten nach und nach. So wurden nach und nach die Zähne 44 bis 46 wurzelbehandelt und der 47 revidiert. Nach einer Wartezeit von ca. 6 Monaten wurden die Zähne wieder überkront.

Seitdem verrichten sie ihren Dienst ohne Probleme.

In meinem diesjährigem Urlaub konsultierte die Patientin die Vertretungspraxis wegen Schmerzen auf der rechten Seite. Röntgenbilder  vom 1. und 4. Quadranten wurden angefertigt. Der Verdacht fiel auf den 17. Dieser wurde – da er noch vital war – erst mal aus der Okklusion genommen.

Wieder bei mir in der Praxis folgte die Endo an 17.

Durch die Bilder vom Kollegen hatten wir wieder ein follow-up vom 4. Quadranten nach ca. 4 Jahren.

Ich wollte eigentlich schon letzte Woche über den Krankenhausbesuch berichten. Hatte ja das Aufgebot für die HWS-Sprechstunde gehabt.

Bin brav da angetrabt….naja, mit dem Bus gefahren (bei dem Wetter spazier ich nich umher – Petrus hatte gerade die Schleusen geöffnet gehabt). Brav am Patientenempfang gemeldet, da wurde mir doch tatsächlich ne Maske verpasst (weil ich dank des kranken Jungen in der Kita wieder huste – is aber schon besser – Kortison sei Dank). Dazu wurde mir aufgetragen, in ein Papiertaschentuch zu husten, meine Hände brav zu waschen, etc….Ich kam mir komisch vor. War mir neu, dass Asthma inzwischen ansteckend sein soll…..Nun gut. Bin dann in den ersten Stock auf die Chirurgie (ja da sitzen die) und hab mich versucht da anzumelden. “Nein, sie müssen erst zum Röntgen.” Was? Schon wieder? Die letzten waren ja noch  keine zwei Monate alt. Doch die Dame liess nicht locker. Also bin ich wieder ins Erdgeschoss zum Röntgen.

Warten musst ich nicht lange, dann durft ich schon Ohrringe und Brille ausziehen. Dann ging plötzlich irgendwo eine Türe auf (war in einer Garderobe) und eine Stimme meinte, ich solle mich bitte auf den Stuhl setzen. Nur…ohne Brille bin ich blinder als ein Maulwurf. Bin dann auch prompt fast in die Türe geknallt. “Setzen sie sich bitte auf den Stuhl da hinten.” Wo war nur hinten? Wo zeigte die Dame (muss eine Dame gewesen sein, der Stimme nach) denn nur hin? Blinzelnd und mit ausgestreckten Händen hab ich versucht mich nach “hinten” durchzuboxen. Plötzlich klang die Stimme der Dame nicht mehr so nett. Eher ungeduldig. “Setzen sie sich bitte.” Wohin? Wo  befand sich denn dieser blöde Stuhl nur? Nun hatte ich die Nase auch gehörig voll. “Würden sie mir bitte genaue Angaben geben, wo dieser verblödete Stuhl steht?” Kam doch glatt die Frage: “Wieso?” “Ich wurde meiner Brille beraubt”, war meine lapidare Antwort. Da kapierte sie endlich und lotste mich zum Stuhl.

Nach einer Viertelstunde war das Röntgen endlich erledigt und ich durfte mir meine Brille wieder aufsetzen und wieder einen Stock höher steigen. Da wurde ich kurze Zeit später von einem kleinen, runden Arzt (endlich mal einer, der mir nich gleich an den Kopf schlägt, ich solle abnehmen – versuch das mal mit Kortison intus) in ein Behandlungszimmer gebeten. Da meinte er, sie wollen doch noch ein MRI machen, da man vermute, eine Bandscheibe sein in Mitleidenschaft gezogen worden. Da mein Rücken sich immer noch anfühlt wie ne blutige Masse und ich ab und an ein Zittern in den Händen habe (wie meine 88jährige Oma).

Heute hab ich dann den Termin für das MRI bekommen. Bevor ich dahin “darf”, muss ich mich einem Bluttest unterziehen. Komisch…beim letzten MRI musst ich das nicht. Da wollte kein Schwein meinen Kreatinin-Wert wissen. Wieso denn jetzt?

Idag tog vi bilen till Täby Kyrkbys Veterinärklinik och Bosse Ernborg för att se över Pirayas bog och armbågar. Förstå hur jäkla nervös och stingslig jag var! Visst, det verkar finnas mycket hjälp, men just artros är bland det mest smärtsamma man kan få som djur – i alla fall enligt etiska nämnden.

Bosse kollade igenom Piraya och hittade absolut ingenting. Ingen hälta eller ömmande vid palpering. Han menade att om jag kommit till honom utan remiss från sjukgymnasten hade han inte kunnat utröna något överhuvudtaget, särskilt som hon inte uppvisat några som helst symptom den sista tiden på t ex smärta, orolighet etc. Självklart blev det ändå en tur in på röntgen för att se om benen visade något annorlunda. När plåtarna kom visade de att Piraya har kanonfina bogar och armbågar! Inga förändringar eller pålagringar what so ever! Härligt!! Bosse menade på att hon borde uppvisa mycket högre symptom om det skulle varit artros, så nu är det helt struket. Som sagt, helt onödigt av mig att bli uppjagad efter första “domen”, men det kändes verkligen piss i måndags och tisdags.

Så, vad kan det då vara som gör att hon har fått ont igen? Sökandet fortsätter genom att vi tagit blodprov som nu är på väg för analys för att se om det kan vara någon fästingburen sjukdom som satt sig i hennes kropp. Piraya har, som ni säkert läst på bloggen, haft ovanligt mycket fästingar i år. Framför allt för att hon suttit i fårhagen och kikat på oss när vi vallat. Det skulle inte alls vara konstigt om hon har fått något fuffens från dessa små spindeldjur.

TACK till alla er som hållit tummarna tillsammans med oss! Känns helt underbart att veta att så många bryr sig – KRAM!!

No time to waste today – let’s get stuck into some high-octane security news thrills and spills.

First up is Security Installer editor Alan Hyder. He has unleashed his metaphorical opinion beast on hordes of unsuspecting villagers (representing various different security issues in this particular metaphor), ripping them apart bodily with its teeth made of pure wit and analysis. That’s all (kind of) in his SI Editor’s View column. Check it out.

Also today – x-rays. And not just any x-rays. (X-radiation (composed of X-rays) is a form of electromagnetic radiation. X-rays have a wavelength in the range of 10 to 0.01 nanometers, corresponding to frequencies in the range 30 petahertz to 30 exahertz (3 × 10 to the power of 16 Hz to 3 × 10 to the power of 19 Hz) and energies in the range 120 eV to 120 keV. They are shorter in wavelength than UV rays. In many languages, X-radiation is called Röntgen radiation after Wilhelm Conrad Röntgen, who is generally credited as their discoverer, and who had called them X-rays to signify an unknown type of radiation. Awesome.) This is x-ray baggage screening at mass transport hubs. Get some!

There’s also the Wilf Knight Award, which will be presented at the 2009 Security Excellence Awards; claims over the carbon footprint of IT security hardware; and a school installation for 2020 Vision.

Enjoy!

www.info4security.com, www.ifsec.co.uk

Pappa åkte in på HIA (hjärtintensiven) igår kväll.
Han kommer att vara kvar i några dagar..
Ingen fara med honom men dom ska röntga hans kranskärl.
Jag blev livrädd… är livrädd.
Det är ju den enda pappa jag har och som jag älskar högt.
Jag är inte beredd att förlora honom..
Jag kommer nog aldrig att vara det.
Men som sagt var.. ingen fara med honom
och man kan nästan pusta ut. Nästan.
Men faktum är ju att han måste ligga kvar
som gör att oron inte släpper helt.

Det är ju som jag alltid har sagt.
Säger det varje dag om inte annat så till mig själv.
Var rädda om det ni har just nu… JUST NU!!
Skit i det som ni inte har… det är inte viktigt.
Det viktigaste är ju… måste vara.
Våra nära och kära omkring oss.
Att vi inte har någonting osagt till varandra
ifall någonting drastiskt händer…
Någon dör… någon kommer att dö
Det är livets gång…

Jag skiter i om min ekonomi gör att jag får kämpa vet eviga dag..
Jag skiter i att vi inte kan göra det och det.
Eller köpa det och det…
Det är inte viktigt… det är så jävla oväsentligt i det stora hela.

Det som betyder någonting som gör att jag orkar kämpa
Orka att vänta på min tur… vi står ju i kö..remember =)
är ju att jag har det mina ormkring mig.. min familj, mina vänner.
Deras närvaro i mitt liv är så oerhört viktigt
det slår allt… precis allt…

Den dagen vi ser det materiella viktigare än oss själva
viktigare än våra nära och kära…
Då när vi jobbar röven av oss och är aldrig hemma med våra barn
för att “Vi ska få det bra materiellt”
Eller om vi gråter över det andra har men inte vi…
Då har det gått någonting viktigt förlorat i våra själar.
Vi har förlorat lite av det viktigaste …
Omtanken och kärleken till varandra…
Det blir liksom andra prioritering i våra liv.
Så vill vi väl inte ha det… eller hur?

Var rädda om er själva och varandra.
Placera många hjärtan i vardagen…
Hjärtan riktat till just er själv och era nära och kära..

LOVE YOU ALL!!

KramKram!

Det är så skönt att läkaren fortsätter utredningen ang. mina anfall. Jag har i dag varit och tagit en massa prover igen, och även varit på Röntgen.

Förmodligen så får jag svar på detta i nästa vecka om allt går som det skall. Det är oftast väntan som är jobbigast när man inget vet.

Dagen i dag har annars varit bra, bestämde mej sent under dagen att jag skulle följa med på en introduktion ang. stavgång. Tycker som så många andra att det ser lite lattjo ut men man vänjer sig ju fler som man stöter på med stavar utan skidor

Nå väl, jag gick dit och det skulle börja kl 18.30 och trodde väl att det skulle ta en 30-45 min, men det tog dryga timmen. Jag har ju hört att det skall vara jobbigt att knalla med dessa tingestar, men har väl mest skrattat åt det tidigare. Jag lovar….kommer aldrig mera skratta åt stavgångarna eller ens kommentera det med något negativt.

Fy rackarns så jobbigt det var…….men så kul. Jag är nu fast i detta och kommer hoppa på denna termin för att komma igång ordentligt.

Vilken genomkörare hela kroppen fick, och ack så glad jag är för detta jag blev helt genom våt efter 20 min. Givetvis så är jag otränad och då tar det ordentligt, och det är det som är så bra.

Tänkte från början gå på Lätt gympa, men det hoppar jag nu över och tar detta i stället och kan varmt rekommendera detta till alla som vill röra på sig.

Jag har en hel del skavanker på kroppen, så jag är väldigt begränsad av vad jag kan utföra för aktiviteter, men detta gick över förväntan.

Skall nu möta John Blund, och jag tror att jag kommer sova gott i natt.

Vilken morgon det blev. När jag tittade på brevet jag fått om att komma tillbaka för “kompletterande bilder” så såg jag att det inte var till mammografiavdelningen jag skulle utan till Bröstcentrum. Jag kan tala om att min mage knöt sig rejält och sen fick jag springa på muggen en tre-fyra gånger innan jag åkte. Började dessutom skaka så det var svårt att lägga på ansiktet också. Man hinner tänka många tankar på vägen dit och i väntrummet. De hade hittat något som inte fanns på bilderna från förra mammografin så nu ville de kolla om det bara var för att bröstet inte hade hamnat i samma läge som förra gången eller om det var något otrevligt. Så det var bara att röntgas i olika vinklar och sedan kom en läkare och körde ultraljud. Jag kan härmed meddela att jag inte har bröstcancer (just nu i alla fall) utan är fullt frisk. Funderar på att ta ett glas champagne för att fira detta. PUH!

På bussen hem idag så gick det på en äldre gubbe som satte sig bredvid mig. Ni vet en sådan där otrevlig gubbe som tror att allt utanför honom själv är ovidkommande bisaker i livet. Dessutom den typen som aldrig har kommit på tanken att använda deodorant eller att klippa håret som växer ur näsan och öronen. Äcklig med andra ord. På de lite äldre SL-bussarna är inte sätena särskilt breda men den här gubben trängde ner sin arm mellan oss och sköt in den i sidan på mig för han skulle minsann läsa sin tidning med armarna längs sidan. Hela resan hem satt jag och försökte tränga ner min arm mellan hans arm och min midja. Gick INTE! Gubbjäveln satt som ett skruvstäd på sitt säte och halva mitt. Eftersom jag satt innerst och skulle gå av före honom så “råkade” min väska smälla till honom när jag skulle gå av.  Himla otur. Jag bad inte ens om ursäkt för det.

Det var min dag fram till nu. Händer det något mer att berätta om återkommer jag.

Bibbi

Det är pappans vecka. Fast igår och idag har han behövt lite hjälp och Kevin har varit här. Vi hälsade på en vän och åt glass i solen, fick gott och grillat och barnen lekte med Playmobil. De band fast en dinosauriedam på ett flak. Hon skulle föda.

Det är roligt att flika in på pappans vecka. Det finns fullt med ork och fokus och tiden är så begränsad att jag vill ta vara på den väl. Jag tycker om att småprata i bilen, fundera på engelska och sjunga med i Kalle Svan från Djurens Brevlåda.

Men när skivan går igång när jag lämnat honom, då känns det mest vemodigt med Kalle som simmar upp och ner.
Jag byter till P1.

Resultatet från axelröntgen har kommit och fast axeln verkar vara på svaj så är allt tydligen bra. Det är bra.
Snart börjar badet.
Det rullar på.

Jag måste första av allt skriva om influensan.. och som jag skrev i en kommentar igår.. för att vara lite rolig:

Klart jag fixar det.. jag får ju vaccination mot svinen först.. och jag hoppas inte att jag träffar på en massa svin efter det att jag är vaccinerad.. för då kommer jag att anmäla hela landstinget till HSAN..

För det är nämligen så här.. att igår när jag fick min behandling så kom vi till att prata om just influensan.. och jag är ju en av de där grupperna som prioriteras i fösta hand.. och jag får vaccin före Reinfeldt & co.. vilket känns rätt så häftigt faktiskt.. bara för detta så är hela min familj prioriterad… sonen hade varit det ändå.. för han har hjärtfel.. men den älskade maken blir det eftersom han är den som tar hand om både mig och sonen.. och då får inte han heller bli sjuk.. bra system det där…

Så nu hoppas jag att det blir gratis också.. för det hade ju underlättat för hela befolkningen och ingen kan komma och säga att de “inte hade råd”… för vi måste alla dra vårt strå till stacken och se till att inte smitta våra medmänniskor…

Nu ska jag även tala om att det har kommit ny forskning som tyder på att om man äter femar i två år och sen tamoxifen…

- Femar är den enda aromatashämmare som visat sig signifikant minska risken för återfall och tidig spridning av bröstcancern till andra delar av kroppen och som visat resultat som tyder på förlängd överlevnad, jämfört med behandling med tamoxifen i fem år

aromatashämmaren Femar (letrozol) ger bättre skydd mot återfall i bröstcancer än tamoxifen (1). Bäst skydd uppnås om behandlingen ges i fem år. För första gången finns nu också långtidsresultat som pekar på att en aromatashämmare i fem år ger bättre överlevnadsmöjligheter. Dessutom visar sig en ny kombination, start med Femar i två år följt av tamoxifen i tre år, ge bättre skydd än det omvända

Tjejer ni som har fått veta att ni ska få antihormoner i form av Nolvadex, Tamoxifen etc.. säg till att ni vill börja med Femar och att ni efter två år övergår till den sorten ni skulle ha från början.. för då är risken mindre att ni ska få återfall eller metastaser… stå på er.. för om ni inte gör det så är sjukvården bra att göra det som är billigast.. fast femar + tamoxifen blir billigare i längden för sjukvården…

Så var de det där Lex Maria fallet..

Den äldre kvinnan hade en hård knöl i ena bröstet och läkaren, som bedömde det angeläget med en snar undersökning med mammografi och bedömning av kirurg, remitterade henne vidare till sjukhus. Kallelsen dröjde emellertid, och efter ett halvår ringde maken till röntgenavdelningen och efterfrågade undersökningen. Kvinnan fick kort därefter en tid, då hon undersöktes och fick träffa en kirurg. Den elakartade tumör som man hittade i hennes bröst opererades bort efter ytterligare en månad.

Detta är rent av skrämmande.. att inte läkaren skriver att det är en akutremiss och att h*n inte följer upp att verkligen patienten blir kallad till mammografin… att det är så att läkare idag är lite för flata… att de är så lata att de inte kollar upp saker och ting.. *grrr*

Nu ska jag kolla in pennorna!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, Lex Maria, mammografi, röntgen, läkare, Femar, Tamoxifen, stå på dig, vaccin, svininfluensa, häftigt, prioriterad, familjen, rolig