Mucho se está hablando en estos días del interés de determinados artistas por representar a España en el próximo Festival de Eurovisión. Se barajaba el nombre de Rosa, el de David Civera, Chenoa, Jose Galisteo…..dentro del panorama musical, y de personajes como el de la periodista Karmele Marchante, por el lado más friki.

Pero viendo el resurgir de Roser (aquella PopStar, que ni siquiera ganó la única edición que tuvimos en España), con su cuarto disco bajo el brazo titulado ‘Clandestino‘ promocionandolo por todos los rincones y viendo las ganas que tiene por hacerse un hueco, más destacado en el panorama musical español y sudamericano…¿no creéis que puede ser una candidata, con mucha garra, al estilo de la Ukraniana Svetlana Loboda, para que vaya a Oslo el próximo año, representando a España?

Levende blomster er en fryd, det gjør helt klart noe med stemningen i hele huset. Vanligvis går jeg for enkle liljer når jeg kjøper friske blomster. Men denne gangen slo vi til med en stor rosebukett, lyserosa vårlig roser, mikset med grønne oliventrekvister. Rålekkert.

GHISLAINE DE FÉLIGONDE er også en af de roser, som jeg har fundet plads til i min have. Det er en buskrose, som er en skønhed i sig selv med klaser af abrikos- og kobberfarvede blomster. Efter et par dage at blomsterne er sprunget ud, bliver blomsternes farve mere hvide, og GHISLAINE DE FÉLIGONDE fremstår herefter med et nyt udseende. GHISLAINE DE FÉLIGONDE blomstrer stort set fra juni og til langt ud på efteråret.

Jo, det är sant, jag får den snart. En extremt sällsynt sort med perfekta egenskaper på alla plan. Ska bli enormt spännande att se hur den utvecklar sig i Oslo.

Alle de x antall glassene, alle middagstallerkner, kaffekopper, asjetter, ymse bestikk og så videre er vasket, satt på plass og satt bort. Alle møbler er på sine respektive faste plasser, og alt er – kort sagt – på stell.  Det var en veldig hyggelig kveld i går kveld, vi spiste og drakk og danset og skravlet som seg hør og bør, og de siste gjestene forlot blotet ca. halv fem.  Vi er så glade for alle sammen 

Jeg har hygget med med å beundre alle de nydelige blomstene som kom i hus i går kveld, det er så utrolig hyggelig å få så mye fint  .  Vel, jeg begynner med gerbera-ene (germini, forresten?) som jeg kjøpte selv, som borddekorasjon, og så følger i tur og orden roser og orkideer i lange baner.

Så var det novemberkaktusen, som kvitterer for jevnlig vanning og et svalt vindu med silt lys, med å blomstre som bare det 

Nu har jag valt ut kandidaterna till landet längs entrégången. Tanken är att mjuka upp linjerna något med en ganska stor andel gräs. Jag vill ha in litet av den sommarängskänsla som bara gräs kan skapa.

På våren täcks landet av narcisser och så snart värmen kommit tar gräs och perenner över. De gräs jag valt har en upprätt och lätt överhängande form som också motsvaras i rosen ‘Mozart’. Perennerna kompletterar och förstärker övriga färger men utan att bli för vulgära eller framträdande.

Naturligtvis är det inte klart ännu; det skall ned till några få plantor som blir bra ihop. Men för någon som är intresserad är det ju knappast ett problem, utan snarare ett nöje.

I dag har jeg laga sånn 100 bordkort, så egentlig burde jeg tatt bilder av de. Men jeg har fått nok av bordkort i dag, så jeg tok meg en tur ut i hagen. En veldig kort tur. Det regner visst. Nå må jeg løpe. Jobb venter, yes. Happy halloween, eller egentlig ikke, for jeg syns halloween er teite greier.

  Rosene i København ser ut til å tåle høsten godt. De var jo bare smukke og skønne  der de sto i det danske efterårsvejret…  3 grader og regn fredag forandret seg til sol og 8 grader lørdag og søndag. Vinden var sur og gjennomtrengende!  Regndråpene gjorde rosen godt.

            Og det var flere knopper som ventet på å springe ut…. Vil også gi disse rosene til Rosenborg som fikk sine gull – medaljer på søndag! Hva er vel bedre enn å gi (FC) København – roser til Rosenborg?? Gleder meg til Champions League og høsten 2010 allerede!

J-vla Nokia! Har bytt upp mig till en HD-kameramobil…som kanske börjar leverera snart. Ännu inte riktigt nöjd.

Just Joey i Regent's Park.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt förtjust i färgen aprikos. Tycker generellt det är en förfärlig färg på allt annat än just aprikoser och produkter därav. Men på rosor kan det fungera ganska fint måste jag tillstå. Problemet består i att koppla loss alla associationer till vedervärdiga marängsvissliknande bröllop. Kanske är det det opretentiösa sortnamnet ‘Just Joey’ som gör att det går, men sannlikt även för att rosen är så förbaskat snygg. Ta bara hur oöverträffat perfekt ledigt och balanserat kronbladen sitter i den högbyggda och alldeles lagom lösa blomman. Dess luftiga elegans understryks av det balanserade avståndet till de övriga blommorna och de relativt långa blomstjälkarna.

Färgen är en mjuk och gräddig aprikos som koncentreras i styrka in mot blommans mitt. Det är något med det där subtila och ambivalenta som gör den så mycket mer intressant än en monotont ilsket cerise och tätt fylld blomma. Man vill se mer för att ta in vad det är man faktiskt ser, och det är inte så lätt att sätta ord till när det enda man tänker är bokstaven Å. Naturligtvis doftar den som en riktig ros…

Min kjære og jeg var i Bergen sentrum i går ettermiddag på jakt etter Panduro’s deilige butikk for å legge igjen litt cash det! På veien så vi en mann med en flott blomsterbukett, og jeg hintet til min kjære at “Åååååå, så koselig”! Han ser på meg og himler omtrent med øya. – Hvis jeg kommer hjem med blomster vil du bare lure på hva galt jeg har gjort! Så det er best å komme tomhendt hjem! Iløpet av samtalen sa han også at kattene her i huset bare spiser på blomster og planter så det er best å unngå å komm hjem med noe slikt noe

Det er visst ensbetydende at kommer en mann hjem med blomster til fruen, har han gjort noe galt og/eller han har fryktelig dårlig samvittighet. Så da lurer jeg fælt på hva min sin hadde gjort den dagen i vinter da han troppet opp på togstasjonen med flotte blomster ;)

Kjære alle sammen, dere gutter først og fremst:
Vi liker blomster, vi er litt klissklass på det området! Hva så om katten spiser kjærlighetserklæringen, vi kan leve med det. Og vi velger å tro at de få gangene dere kommer hjem med blomster er fordi dere er glad i oss og ikke lar blomstene være en kompensasjon for dårlig samvittighet Noen av dere har kanskje noe å lære av en fast kunde jeg en gang i tiden hadde da jeg jobbet i blomsterbutikk. Siste fredagen hver måned kom han innom og tok med seg 3 langstilkede roser. Fordi hans kjære fortjente det, som han sa

Nå skal det være sagt at min sin er veldig flink til å gi meg andre oppmerksomheter enn i form av blomster! Vi husker vel alle hvem som fikk Shox ved siden av påskeegget sitt, og titt og stadig får jeg masse oppmerksomhet i form av det ene og det andre Jeg er heldig!!

Verdens beste kjæreste fortjener også noe i dag, dog ikke blomster!  Han har vært flink til å holde seg unna store mengder cola, chips og snop hele uka og fortjener en belønning! Så jenter, det går begge veier veit dere! Vil man få, må man gi

Helt på tampen har jeg plukket ut ukas bilde (se bort i fa rotet, kattene som roter ) nemlig  av min herlig kjæreste og en av våre herlige katter, Søtnos! Søtnos foretrekker nemlig Anders-kos fremfor min kos! Milepæl!

Acapella -överlägset bästa rabattrosen för den som bryr sig om växtsätt och blad, utöver doft, blomma och friskhet.

Om du, som jag, tycker att rosor egentligen är ganska trista till växtsättet, då har jag ett utmärkt tips: rossorten Acapella.

Acapella är en sort som är framtagen av Tantau. Den har djupt ceriserosa, fyllda blommor som doftar ganska bra och sprider sin doft under hela sommaren med sin upprepade blomning. Men det som verkligen gör denna intressant är hur den växer.

Jag hittade Acapella i Frejaparken i Oslo och jämfört med alla de andra rosorna där, står denna i en klass för sig. Medan de övriga rosorna växer ojämnt, spretigt och ofta har trista och oregelbundet växande bladverk, är Acapella motsatsen.

Varje enskild planta växer precis lika tätt, fylligt och kraftfullt, vilket ger ett samlat intryck i massplanteringen. Bladen är vackert röda i tillväxten och antar senare en ovanlig kontrasterande blåton. Bladen sitter balanserat och tätt, och har en stor och regelbunden bladvinkel som håller bladen utsträckta. Det senare är något som oftast saknas på moderna rosor. Gallica-, hybridmysk- och damascenarosor (särskilt Rose de Rescht) är annars de enda rosgrupperna som har denna viktiga detalj. Det är nämligen det som gör rosbuskarna vackra även utan blommor. Alltför få rosförädlare fäster avseende vid detta.

Avslutningsvis skadar det inte att Acapella även är särskilt motståndskraftig mot de typiska rossjukdomarna. Vill man ha en djuprosa rabattros som verkligen är värd sin plats i rabatten så är Acapella självskriven. Kan tänka mig att den skulle kunna passa utmärkt framför ett buskage med Perukbuske av sorten ‘Grace’.

men det må til iblant – og VIPS så er dagen snart over!  Er fornøyd så lenge oppvaska er tatt!
~ djisøss kristiansen ~  kunne tenkt/trengt bare en 6-del av energien til Trulte!

Får se om det er mulig å få litt fart på denne gamle merra imorra! -
enn så lenge, gammel fotomoro!

Har ikke kjøpt noe løk…

I går grov jeg ned de siste plantene jeg hadde kjøpt/fått/stukket.

2 stk brunnera som jeg hadde kjøpt, de var i fin form. 3 stk hvitrips som jeg også hadde kjøpt. De var også i fin form, håper det blir rips neste år.  2 stk rosestiklinger som jeg ikke aner hvordan det vil gå med. Jeg planta dem dypt i barnehagen og håper på godt snødekke. Jeg har ingen annen overvintringsmulighet, og dette er første gang jeg har fått røtter på noen rosestiklinger overhodet. Så uansett hvordan det går med dem, så er det jo et framskritt. Jeg er svært dårlig på overvintring av inneplanter, så hvis det ikke går an å overvintre roser ute, så må jeg bare ganske enkelt overlate det til noen andre hvis jeg vil prøve å formere roser på denne måten. Vi får se.

Nydelig høstdag, men jeg har hatt litt for mye databasert jobbing til å dra helt nytte av den. God helg til alle hagegale!

en antydning til frostmorgen!  Tar med kamera på vei ut i søpla! *s*

Ringen er sluttet for mitt kastanjetre, føles som at det noen som ser på deg?

Man skal som kjent hive seg rundt når ånden er på besøk. Resultatet her i dag ble at jeg fikk inn alle utepottene – så nær som én – inn i drivhuset. Det var ikke så mange i år. En håndfull potter med fuchsia, en pellis, en cyclamen og en potte med freesia. Jeg trodde jeg skulle klare å lure den i år, men det frodige lauvet i potta tatt i betraktning er det nok den som ler sist – i år igjen.

Den gjenstående er en kjempefuchsia som intill videre får residere ved inngangspartiet, tett ved husveggen, omtrent inne i en rhododendron. Der er det erfaringsvis frostfritt temmelig lenge.

I drivhuset er det nå stappa i påvente av utkastelse av tomater. Jeg stresser ikke med å flytte inn i kjelleren sålenge jeg uansett må ha varme på i drivhuset. Så det blir nok ikke tømming der før mot slutten av måneden.

Og siden jeg var godt i gang og uansett ute skrubba jeg noen potter, fjerna noen gamle solsikker og resten av bondebønnene. Og da hadde det blitt mørkt, gitt.

Gjenstår:
    Bære inn siste potte
    Spa opp 3 kasser dahlia
    Koble ned og ut vann
    Fylle drivhuset: pottebordet
    Tømme drivhuset for planter – fordele mellom kompost og kjeller
    Fylle garasjen: hagemøblene, grillen, bøttedammen og blomsterkassene
    Ta inn lukeåpnere, fontene og vanningsanlegg

Og om det da er noe restenergi:
    Rake bort noe lauv
    Ta opp jordskokk
    Rake over kjøkkenhagen

Jaja – vi får se …

Nå har jeg plukka sommerens siste roser fra hagen….synd de ikke kan stå så lenge i vasen.

Det er ganske imponerende, når man som fotograf, får for en gangs skyld anledningen til å fotografere vilt inne i en butikk. Vi – mytteristen og jeg – dristet oss til å spørre i Bratsberg Blomsterverksted i Porsgrunn, om vi fikk lov. Og jaggu fikk vi det. Vi kunne gå bananas, for å bruke butikksjefens egne ord. Og for en glede!! Vi er meget takknemlige for deres generøsitet, og deler herved med dere alle de nydelige bildene jeg fikk på brikka her inne.

Atter en gang, en stor takk til Bratsberg Blomsterverksted.

I disse jæger-bog tider, hvor det med rette kan diskuteres, om Forsvaret har handlet klogt, effektivt og elegant i håndtering af sagen omkring bogen, er det forfriskende, at Rigsrevisionen og statsrevisorerne faktisk uddeler ros til Forsvaret for håndteringen af opgaven med at udsende danske soldater til fx Afghanistan.

Mens Forsvaret får ros er der drøje hug til de borgerliges ”hellige tal”, nemlig målet om at Danmark skal have 2.000 udsendte soldater. Vi har lidt over 1.400 i øjeblikket, og det er efter min mening passende, men de hårde opgaver soldaterne deltager i (Afghanistan). I det nye forsvarsforlig er målsætningen lavet om til ”op til 2.000”, og det er noget ganske andet og bedre end blot ”2.000”. Det er dog stadig ikke realistisk at vi når op på de 2.000, og det skriver statsrevisorerne klart i deres rapport.

Statsrevisorernes rapport blev offentliggjort mandag den 28/9, og er som nævnt ganske positiv overfor Forsvaret. Vanen tro, peger statsrevisorerne dog på ting, der kan forbedres, og det gælder følgende:

Det viser sig, at mange danske soldater (næsten 2 ud af 3) har oplevet mangler i deres udrustning. Det fortælles imidlertid ikke, hvad det er for mangler de har oplevet, altså om det er alvorlige eller blot ”trivielle” mangler. Det kunne være interessant, hvis disse oplevede mangler kunne kvalificeres i retning af, om det er ikke-vitale genstande, eller om mangel-procenten også gælder mere vitale genstande. (se side 21 i rapporten).

Der er en del bestillinger af materiel, der ikke er leveret. Det kan der være mange gode årsager til, fx at genstandene alligevel ikke skal bruges eller nogle nye og bedre er kommet til. Men det er ærgerligt, at det ikke kan siges hvor stor en andel af de ikke-leverede bestillinger, der er af kategorien ”Væsentlige for udsendte enheder” (øverst side 22 i rapporten).

I rapporten (side 26) er der en vurdering af forholdet mellem Hærens Operative Kommando (HOK) og Forsvarets Materieltjeneste (FMT) og en manglende serviceaftale. Det lyder som om (mellem linierne) at den manglende serviceaftale kan opfattes som et problem af Rigsrevisionen, men dette fremgår ikke klart.

Som et lille kuriosum kan fra rapporten (side 39) nævnes, at det nu specifikt er aftalt med Udenrigsministeriet, at Forsvaret fremover aflægger regnskaber for samtænkningsindsatsen rettidigt (!) – det siger noget om langsindigheden, at det ligefrem skriftligt skal aftales, at regnskaber skal afleveres til tiden – besynderligt!

Jeg følte meg bedre enn ventet i dag så jeg falt for fristelsen til å ta en tur innom et hagesenter da jeg uansett måtte handle mat. Jeg var egentlig på utkikk etter noen phlox, men det fant jeg ikke. Selv om det var fint lite der ble det med en kinagullrose (rosa hugonis) hjem. (Og to orkideer …)  Rosen var podet og dårlig rotslått i torv, men jeg forsøker. For svenske kr 49 er det verd å prøve.

Så i kveld har jeg gravd den dypt ned i sandjorda mi. Passende nok sammen med en mandarinrose (rosa moyesii) og – mindre passende(?) – med en nyperose fra Trøndelag.   Nykomlingen har til og med fått en bøtte kompost med på veien. Håper at den blir flott. (Men først og fremst at den overlever.) Og mens jeg er igang med ønskeleken så håper jeg at jeg har fått den så dypt at jeg kanskje kan få den over på egen rot.

Og siden jeg uansett var ute grovluket jeg et bed jeg gikk forbi og snippet en haug frøstander. Jada – lettlurt!

er utrolig flott!  Hatt en time idag, skal ha 2-3 kjappe behandlinger til – så prøve å holde det litt ved like.  Armene har fått igjen 85% av bevegelsesfriheten!

Herlig!  Får litt fred i sjela når en merker at det er effektivt.

Valls és la capital de la comarca de l’Alt Camp. Una gran vila agrària, de pagesia amb senyoriu, amb solera. Ara ha perdut un xic, però no precisament aquest saber estar en el temps i la història. Valls fou una gran ciutat. La tercera en habitants de la Catalunya del segle XVIII. Avui potser ha perdut aquella importància demogràfica, però Valls és, conjuntament amb Reus i Tarragona, un dels motors del Camp de Tarragona. D’aquell ampli sud oblidat del país. A Valls hi ha molts motius per fer-hi una escapada. En citarem uns quants. Podeu anar a Valls a menjar calçots. Tota la ciutat, tota la comarca fa olor de llenya i de cebes tendres rostides. Si us agraden no teniu excusa. Feu cap a Valls tan bon punt tombi l’hivern. Hi ha llocs emblemàtics per menjar calçots, com la Masia Bou, o Casa Fèlix. Llocs on ho fan de molts anys això de seure gent a les taules per servir-los els calçots a la brasa amb la salsa d’ametlla i el pitet reglamentari. Però tots els restaurants de la zona ofereixen aquesta verdura divina. Si no els heu provat mai, no deixeu passar l’oportunitat de fer-ho, per primer cop, a Valls. No en va és el cap i casal del calçot. També podeu anar a Valls per les fires: la fira del calçot o la gran fira agropecuària, el Firagost. Tractors, bous, vaques, ovelles, gallines, cavalls, vi, oli, fruita… La més gran fira pagesa de Catalunya. Una oportunitat per famílies. Animals, productes del camp i maquinària a dojo. Hi ha moltes més fires: del vi, de l’oli novell… També podeu anar fins Valls per veure castells. Per santa Úrsula. A la plaça del blat (a la foto). Les millors colles de Catalunya. Pel gener no podeu perdre-us els tres Tombs. Els més grans del país. Carros i carretes, a decenes, de totes les mides, d’arreu del territori. No us dic res de les festes decennals perquè són cada deu anys, els acabats en 1. 2011, 2021… Però tot i que la festa és grossa, i les famílies es gasten molts diners, és cosa més aviat interna. Cal ser vallenc per saber de què va la cosa. Aneu-hi també per l’art que atresora: l’esglèsia de Sant Joan, amb la grandiosa nau gòtica i el colosal retaure de fusta. O bé la íntima capella del Roser, amb les rajoles del XVII que representen la batalla de Lepant. Els voltants no són menys interessants: Poblet, Santes Creus, la ruta del Císter. A menys de 40 kms a la rodona, dos monestirs de primer ordre. A les cooperatives dels poblets de l’Alt Camp trobareu bon vi i bon olí, olives arbequines, ametlles i avellanes de qualitat. Per dormir teniu Casa Fèlix, un tres estrelles tradicional, o el nou Hotel Class, de disseny modern. També multitud de cases rurals. Us recomanem les de Vilabella del Camp, a només 8 Kms: Cal Sabater, petitona, i Cal Parines, molt gran, per famílies ben nombroses. Animeu-vos, que només està a 100 kms de Barcelona per l’AP-2, la que va cap a Lleida. Ideal per un cap de setmana, o per un sol dia, anada i tornada.

Valls es la capital de la comarca del Alt Camp. Una gran villa agraria, de campesinos con señorío, con solera. Ahora ha perdido un poco, pero no precisamente en este saber estar en el tiempo y la historia. Valls fue una gran ciudad. La tercera en habitantes de la Cataluña del siglo XVIII. Hoy quizá ha perdido aquella importancia demográfica, pero Valls es, conjuntamente con Reus y Tarragona, uno de los motores del Camp de Tarragona. De aquel amplio sur olvidado del país. Valls posee muchos buenos motivos para dedicarle una escapada. Citaremos unos cuantos. Puede ir a Valls a comer calçots. Toda la ciudad, toda la comarca huele a leña y cebollas tiernas asadas. Si os gustan no teneis excusa. Debeis ir a Valls en cuanto llegue el invierno. Hay lugares emblemáticos para comer calçots, como la Masía Bou, o Casa Félix. Lugares donde lo hacen desde hace muchos años. Donde saben mucho de sentar a la gente en amplias mesas para servirles los calçots a la brasa con salsa de almendra y el babero reglamentario. Pero todos los restaurantes de la zona ofrecen esta verdura divina. Si no los habeis probado nunca, no dejéis pasar la oportunidad de hacerlo, por primera vez, en Valls. No en vano es la meca del calçot. También puede ir a Valls por ferias: la feria del calçot o la gran feria agropecuaria, el Firagost. Tractores, bueyes, vacas, ovejas, gallinas, caballos, vino, aceite, fruta … La mayor feria campesina de Cataluña. Una oportunidad para familias. Animales, productos del campo y maquinaria a dojo. Hay muchas más ferias: del vino, del aceite nuevo…  También puede ir hasta Valls para ver castillos. Por santa Úrsula. En la plaza del blat (en la foto). Las mejores grupos castellers de Catalunya. En enero no puede perderse los tres Tombs. Los más grandes del país. Carros y carretas, a decenas, de todos los tamaños, de todo el territorio. No les digo nada de las fiestas decenales porque son cada diez años, los terminados en 1. 2011, 2021 … Pero aunque la fiesta es grande, y las familias se gastan mucho dinero, es cosa más bien interna. Hay que ser Vallense para saber de qué va la cosa. También puede ir hasta Valls para ver el arte que atesora: la iglesia de San Juan, con la grandiosa nave gótica y el colosal retablo de madera. O bien la íntima capilla del Rosario, con los azulejos del XVII que representan la batalla de Lepanto. Los alrededores no son menos interesantes: Poblet, Santes Creus, la ruta del Císter. A menos de 40 kms a la redonda, dos monasterios de primer orden. En las cooperativas de los pueblos del Alt Camp encontrará buen vino y buen aceite, aceitunas arbequinas, almendras y avellanas de calidad. Para dormir tenéis Casa Félix, un tres estrellas tradicional, o el nuevo Hotel Class, de diseño moderno. También multitud de casas rurales. Le recomendamos las de Vilabella del Camp, a sólo 8 Kms.: Cal Sabater, pequeñita, y Cal Parines, muy grande, para familias muy numerosas. Animaros, que solo está a 100 kms de Barcelona via AP-2, la autopista que va a Lleida. Ideal en fin de semana, o un solo dia, ida y vuelta.