Ray Bandar har samlat in  skallar och ben av döda djur i över 50 år. Hans samling omfattar över 7000 skallar av olika djurtyper. Samlingens fokus ligger på havslevande djur, som Randar samlat in genom att promenera längs strandkanten. Hans bensamling är en av världens främsta, och kan bara beskrivas med superlativ.

Bandar är en härlig blandning av amatör och proffs. Han arbetar tidvis för Kaliforniens vetenskapsakademi, även om hans samling är privat. Till yrket har han varit lärare i biologi, men även forskat inom naturvetenskapen. Det som gör honom intressant – frånsett den uppenbart enastående samlingen! – är hans passion att förena vetenskap och konst. En skalle eller ett ben är inte bara ett anatomiskt preparat i Bandars händer, utan ett konstverk, som ger vetenskapen ett mervärde.

Kika på denna filmsnutt, som ger en liten inblick i hans samling!

Pete Dorr kan spel. Han har tusen och åter tusen spel, konsoler, tidningar, planscher, konst, ja allt du kan tänka dig som rör tv-spelens värld. Denna samling är otroligt omfångsrik!

Nu kan alla bli samlare för det behövs inte ens att man besvärar sig med att hitta på obljekt som t ex äggkoppar eller tavelkrokar att samla på, utan det går bra att bara tänka kändisprylar så är man igång. Inte behöver man kunna något heller för inom kändisprylgebitet går det bra att samla på precis allt bara det tillhört en kändis.

Har man inte många pengar skall man nog inte ge sig på typ Ingmar Bergman auktionen, utan får väl nöja sig med typ auktionssajten Tradera. Fast den tidigare misstänkte Palmemördaren Christer Petterssons gamla boots blev relativt dyra där, 7.000 kr, men det finns säkert andra billigare prylar från andra mindre kända kändisar och vad de är kändisar för verkar kvitta idag, bara de är kända. Sedan är klart äktheten ett problem förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om prylar, samlare, kändis,

Johan August Wahlberg (1810-1856) var en svensk naturaliesamlare, som för Vetenskapsakademiens räkning skickades till Sydafrika för att samla in djur, växter och mineraler. Han var långt ifrån unik under 1800-talet. Land efter land byggde upp nationalmonument i formen av naturhistoriska museer. Museerna skulle fyllas, världen kartläggas. Professionella växtjägare, naturaliesamlare av skilda slag skickades världen runt i jakten på exotiska föremål.

Wahlberg samlade ihop drygt 500 däggdjur, ca 2500 fåglar, över 400 amfibier och över 5000 insektsarter. Samlingen skickades till Sverige. Vetenskapsakademien blev mäkta imponerat, så till den grad att han 1856 valdes som ledamot av akadmien. Tragiskt nog dog Wahlberg till följd av ett möte med en ilsken elefant på den syafrikanska stäppen. Han dog utan vetskapen om hans plats i Vetenskapsakademien. Wahlberg är den första som valts in i akademien postumt.

Wahlberg var en professionell samlare av stora mått, men han var inte ensam. Han levde också i en tid som främjade det vetenskapliga samlandet. Hans mål med samlandet var att grunda ett sydafrikanskt museum. Detta mål lyckades han tragiskt nog inte realisera. En elefant stod i vägen, skulle man ironiskt kunna säga.

För den som är intresserad av av en bred skildring av Wahlbergs liv och insamlingsresor kan jag varmt rekommendera boken  Johan August Wahlberg: naturforskare, samlare, elefantjägare avPeter Johansson.

Läs också denna artikel om Wahlberg.

Då, för inte så längesedan på en bearbetning och hanterings avdelning inte långt från ingenstans.

Vi dödade vår tid med Maxi Yatzy och Viasat.

Bowling är roligare än man kan tro.

Annars inne på rummet och tänkte på varför man satt inne på rummet. Annars ute på soffan och funderade på hur många kaffekoppar man kunde dricka innan man fick dödsångest. Sen bara några strikes senare, bowling är ändå jävligt tråkigt, in på rummet igen med hjärtklappning.

När datorerna fungerade, vi, på den där nya lunarstormsajten för vuxna och tävlade i vem som kunde få flest nya vänner per dag. För det var lite så jag såg på den då. Som en lekplats på nätet bland många andra.

Men så efter rehabilitering, finanskris, Michael Jacksons död och Googles intåg på upploppet, i loppet, det om världsherravälde, och ansiktsböckers anspråk på att få vara med där någonstans runt ett lillfinger,

ja nu,

jag kan inte komma ifrån känslan av att vara ett rehabiliterat får.

För tjugo år sedan samlade vi hockeybilder i hockeyalbum. Nu samlar vi vänner på digital lekplatser. Upprättade åt oss för att ta reda på vilka vi är och vad vi gillar bäst. Gungbrädan eller sandlådan. Djupa tian eller ytliga nollan. Läppglans eller panikångest. Gungorna eller den jävla trähästen.

Och snart ska pengar som innan rehabilitering spenderades på sinnesutvidgande substanser placeras på viktminsknings geléer, hårtransplantationer och DVD utgåvor om hur allt en gång började. Snart en gång till ska vi alla betala dyra pengar för en reflex av oss själva. Snart, snart, snart, och

under tiden.

Bara fortsätta undvika allt som betyder någonting, sortera våra samlarkort, vara tysta som en galax full med stumma barn och göra vårt sämsta för att ingen ska lära sig prata.

Sambon och jag har varit ute flera timmar och rensat i förrådet, jäklar så mycket skit man samlar på sig. Men nu är det borta. Jag gick igenom allt och då har jag en förmåga att fastna på vissa ställen. Tex i kartongen med sonens gamla barnkläder, gud så pytteliten har var, och vilka gulliga småsockor och kläder jag hittade

Sedan hittade jag ju en kartong där jag sparat en massa teckningar, dagisprojekt och brev jag fått av honom och det är ju alltid roligt att läsa. När dagis hade tema “Bondgård” så kan man läsa frågan: ” Vilka djur finns på en bondgård? Och sonen har svarat ” Hästar och gröffar”. Stadspojke ut i fingerspetsarna. Gröffar, vad är det? Han måste ha menat grisar.

Sedan hittade jag alla mina egna brev och vykort jag fått sedan jag var 7 år gammal och det är en hel kartong det med. Dessutom biljetter från alla konserter jag varit på, det var Scorpions, Deep Purple, Gary Moore, Tina Turner, Ozzy, och en massa andra. Jag hittade till och med en massa gamla biobiljetter där jag skrivit vilken film, datum och vilka jag gick med. Det är helt otroligt att allt detta hängt med mig i 20 flyttar genom åren, men det är roligt och man börjar helt plötsligt minnas en massa saker.

Nu har sambon stuckit iväg till en kille och badat tunna, jag orkade inte så jag sitter här och äter godis istället och det är inte fel…..

Vad sägs om att väga dig? Det här paret har ett antal tusen att välja bland, allt från fjäderfävågen med potentiell giljotin-funktion till mer traditionella hushållsvågar. En härligt udda samling!

Som du ser samlar detta australiensiska par inte bara på vågar. De har en myriad av saker! Härligt att dela bostad  och intresse på det viset!

Kolla denna killen…

…spelar ingen roll hur mycket man än har, finns alltid nån som är värre. (Som tur är, hehe)

Ryssen Igor Segeev har världens största samling av oöppnade cigarettpaket. Han har drygt 30.000 paket i sin samling. Samlingen omfattar paket från alla världens länder.

Undrar vad denna samling har kostat herr Segeev? Alla vet ju att tobak är dyrt, mycket dyrt… Om man antar att snittpriset är 20 Kr/ask, så blir inköpspriset drygt 600.000 Kr!

Se denna udda samling här!

Ja, så lyder undertiteln på ett underbart seriealbum av författaren och tecknaren Seth. Boken beskriver samlaren Wimbledon Greens passioner kring seriesamlandet. Samlaren ler både förskräckt och igenkännande när Green dras in i en världs fylld av intriger och ägandebehov.

Ett måste för samlarens fiktionshylla!

En udda – och mycket fin – samling har en svensk vid namn Thomas Sandberg. Hans samlarområde är ganska vidsträckt och omfattar i första hand vetenskapliga föremål, som astronomiska modeller. Sandberg gillar allt som är lite kuriöst, d.v.s. saker som sticker ut från mängden. Det är inte många som kan stoltsera med att ha ett komplett planetarium hemma! Läs om samlingen här! (Thomas Sandbergs samling finns också beskriven i ett reportage i tidskriften Nostalgibörsen, nr 8-2005.)

PS. Gillar ni vetenskapliga verktyg ochföremål som anatomiska preparat, mineralsamlingar och mikroskop ska ni ta en titt på Curiosity Cabinet. Där kan du själv lägga upp kuriösa föremål och visa världen vad du har. Här hittar du massor av ögongodis!

I min jakt på samlare i populärkulturen har jag nu stött på samlare av varulvar! I barnboken Silvertand av Paul van Loon finns ett helt kapitel ägnat just dessa samlare. Där skildras hur excentriska, rika samlare köper “speciella väsen” som varulvar för att ha dem i sina samlingar:

Vad gör han med Speciella Väsen? Timmys röst skälvde.

“Han säljer dem till samlare och forskare. Varulvar är guld värda nu eftersom det inte finns så många längre.”

Ett ögonblick såg pappa drömmande ut.

“Samlare av utdöda väsen, det tycker jag vore ett häftigt yrke. Eller samlare av väsen som egentligen inte finns, det vore ännun häftigare.” (Källa: Silvertand av Paul van Loon, 2009, s. 39)

Det allra första numret där Stålmannen förekommer såldes nyligen på en auktion för 2.7 miljoner kronor! Detta är det högsta pris som någonsin betalats för en serietidning.

Köparen, som givetvis var en samlare, fick ett nummer av tidningen Action Comics från 1938 i hyfsat skick. När man hör att samlare betalar så här enorma belopp för föremål undrar åtminstone jag om den ekonomiska krisen inte nått alla. Troligtvis inte.

Läs nyheten här!

Hittade en bra engelsk samlarblogg för ett tag sedan. Bloggen har ett allmänt innehåll, men med visst fokus på antikviteter. Här hittar du också inlägg kring samlandet som fenomen. Lättläst och brett upplägg. 

Kika själv på The Collecting Gene!

Programmet Eftersnack på SVT hade nyligen ett temaprogram om samlare. Med i programmet var, förutom undertecknad, också Barbiesamlaren Annelie Järnkvist, som har en av Sveriges största samlingar av dockan Barbie.

Se programmet här!

PS. För de som är intresserade av Barbiesamlande kan jag rekommendera ett besök på Barbieringen!

Så var det dag för nästa del i min lilla (personligt selektiva!) biografi över samlandets litteratur. Den här gången är det övergripande ämnet museer, samlande och utställningsteknik. Trevliga lässtunder!

Del 4             Museer, samlande och utställningsteknik

Collecting and Display (1998); Alistair McAlpine & Cathy Giangrande.

En mycket trevlig och användbar bok som ger tips på hur man kan ställa ut sina samlingar. Utställningsteknik är viktigt om man har för avsikt att ställa ut sin samling till allmän beskådan. Att ställa ut kan vara något så enkelt som att arrangera sin samling hemma till att ordna stora temautställningar på ett museum. I den här boken får du tips på flera stora samlarområden – och vad som krävs för att det bäst kommer till sin rätt i glasvitrinen. Boken riktar sig till den ”vanlige” samlaren, inte museipersonal.

Passionen att samla (2001); Caroline Clifton-Mogg.

En underbart illustrerad bok där du kan få inspiration till att inreda hela – eller delar av – ditt hus med hjälp av dina samlingar. Bokens fotografier är utsökta! Samlingarna är tematiskt indelade, med allt från antikviteter till naturalier samt mer populära samlarområden. Att jämföra sig med samlarna i boken kan dock bli ett hårt slag för självkänslan, eftersom de som finns representerade alla tillhör skaran som har samlingar av yppersta klass. Men som inspiration är denna bok ett måste för den seriöse samlaren!

The Essential Guide to Collectibles (2003); Alistair McAlpine & Cathy Giangrande.

En perfekt bok för samlaren att ha med sig på semester! Boken är en uppslagsverk över världens museer. Det som gör denna bok till en guldgruva för samlaren är att den är tematiskt indelad efter samlarområden. Är man t.ex. intresserad av tennsoldater hittar man lätt museer där just världens främsta samlingar av tennsoldater finns. Boken är dessutom vackert illustrerad från första till sista sidan.

Elightenment – Discovering the World in the Eighteenth Century (2003); Kim Sloan (red.)

Detta är en bok om världens största museum, British Museum. Boken beskriver museets inledande skede under upplysningstidens jakt efter kunskap – och föremål. En stor del av boken handlar just om samlarna och deras syn på föremål från natur och kultur. Boken är genomillustrerad på ett vackert och tilltalande sätt. Boken bör tilltala dem som har ett intresse för samlarnas kopplingar till museer.

The Natural History Museum – Nature’s Treasurehouse (2001); John Thackray & Bob Press.

Naturhistoriska museet I London, Storbritannien, är ett av världens största naturhistoriska museer. Inom dess väggar finns hela den naturliga världen. Att beskriva museets över 70 miljoner föremål vore ett övermänskligt arbete, det är inte heller denna boks syfte. Snarare är det en historisk vägledning till hur ett naturhistoriskt museum utvecklats genom århundradena. Mycket unikt bildmaterial kombinerat med en populärt skriven text gör boken till ett trevligt komplement i samlarens bokhylla.

En av världens rikaste IT-entreprenörer, amerikanen Jay Walker, äger och förvaltar vad jag anser är ett av världens finaste bibliotek. Ja, bibliotek är kanske inte rätt ord, eftersom Walkers samlingar är så omfattande att jag har svårt att finna ord. Biblioteket är av en typ som vi får gå över 2000 år tillbaka i tiden för att finna. Det påminner om biblioteket i Alexandria, vars grundidé var att bibliotek och museum skulle komplettera varandra under samma tak. Man ansåg att kunskap inte bara utvanns ur skrivna texter, utan i lika stor utsträckning ur fysiska föremål. Bibliotek och museer har för övrigt en lång gemensam historia, men mer om det det vid ett annat tillfälle…

Hur som helst: Walker valde att konstruera sitt hus efter sina omfattande (bok)samlingar. Huset är ett eldorado för kuriosasamlaren, som bl.a. innehåller en äkta Sputnik-satellit, fossil av dinosaurieägg, en sida ur Gutenberg-Bibeln, kodmaskinen Enigma… Listan kan göras oändlig.

Detta är en fantastisk samling! Läs denna artikel och låt dig förföras! 

Se också denna filmsnutt om du vill höra hans inspirerande tankar om kunskap och föremål!

PS. Walker är alltså en samlare av stora mått. Däremot håller jag inte med om allt han hävdar. Han hävdar exempelvis att boktryckarkonsten är ett resultat av den katolska kyrkans vilja att förenkla kyrkans produktion av avlatsbrev. Walker drar slutsatsen att eftersom så få kunde läsa fanns egentligen inget behov av den tryckta boken. Det stämmer visserligen att få kunde läsa, men därmed inte sagt att innovationen inte fyllde en oerhörd funktion, inte minst för kyrka (och infom kykans hägn också rättsväsendet och universiteten). Kyrkan behövde exempelvis snabbare kopior av biblar och annan litteratur, som hittills varit handskrivna kopior, och därmed kunde variera beroende på hur noggrann skribenten varit. Boktryckarkonstens främsta drivkraft var helt enkelt att snabbt och enkelt (nåja…) kunna sprida massproducerad information.

Dessutom, och detta är det viktigaste motargumentet, har alla stora innovationer inte föregåtts av ett skriande behov. Ta Internet som exempel. Ingen krävde eller ens kände ett behov av ett världsomspännande nät. Människor såg inte behoven förrän de fanns. På samma sätt var det nog också med boktryckarkonsten. Alla stora innovatörer vet att man skapar ett behov…  

Så här i efterhand inser man också att boken möjliggjort fler tankar, revolutioner och framsteg än någon annan uppfinning i människans historia; frånsett uppkomsten av människans språk och i förlängningen skriftspråk, om man nu ska kalla dessa för “uppfinningar”.

Del 3 i samlarbiografin innehåller några bra titlar för de som är intresserade av samlandets psykologi. Håll tillgodo!

DEL 3: SAMLANDETS PSYKOLOGI

Collecting: An unruly Passion. Pscychological Perspectives (1994); Werner Muensterberger.

Denna bok har blivit lite av ett standardverk för den som intresserar sig för samlandets psykologi. Författaren går igenom ett antal samlare och teoretiserar kring varför de samlar som de gör. I vissa fall ser författaren samband mellan en kärlekslös barndom och vuxen samlarmani. I andra är samlandet blott ett sätt för samlaren att synliggöra sig själv genom sitt samlande. Boken innehåller mycket lös spekulation, men är inte desto mindre ett försök att förstå samlandets drivkrafter. Värd att läsa för den seriöst intresserade.

A Gentle Madness: Bibliophiles, Bibliomanes and the Eternal Passion for Books (1999 m.fl.); Nicholas Basbanes.

Detta är en grundlig genomgång av boksamlandets vedermödor. Författaren analyserar stora boksamlares passion för boken som kulturföremål, konstobjekt och samlarföremål. Detta är lika mycket en kulturhistoria som en psykologisk betraktelse över bibliofilin. Att boken, med sin över 500 åriga historia, fortfarande har en oerhörd attraktionskraft bland samlare står utom alla tvivel. I boksamlandets spår har pengar bytt ägare, historien ändrat riktning och blod spillts…  

The Cultures of Collecting (1994); John Elsner & Roger Cardinal.

Detta är en bra introduktion, både till samlandets kulturhistoria och samlandets psykologi. Författarna går igenom samlandet från äldre tider till nutid. Särskilt fokus på vissa framstående samlarpersonligheter, som t.ex. Sigmund Freud, vars etnografiska samlande också gjorde avtryck i hans psykoanalytiska forskning. En bra bok, som trots den akademiska gargongen, är lättläst.

I senaste numret av Världens historia (nr 2-2009) finns en artikel om det s.k. benkriget. Benkriget är en benämning för den rivalitet under 1800-talets slut mellan två amerikanska paleontologer, som ledde till att vetenskapen berikades med ny kunskap om dinosaurier och andra urtidsdjur.

Edward Drinker Cope och Othniel Charles Marsh var från början vänner, men efter en dispyt över ett skelett blev fiendskapen dem emellan allt grövre. Båda blev snart besatta av att vinna kampen om fossilfynd i västra USA. Jakten på fler fossil tog sin början i ett rasande tempo. De båda fossiljägarna var nästan alltid i närheten av varandra, var och en med sina assistenter, grävandes efter nya skelett.

Jakten på nya fossila belägg blev en kamp mellan de två rivaliserande männen. Båda beskyllde varandra för att inte vara renhåriga, båda avskydde de varandras jakt på fossilen så till den grad att de båda forskningslagen besköt varandra om tillfälle gavs.

Cope och Marsh var olika både till bakgrund och sätt. Cope hade en förhållandevis enkel bakgrund, utan någon egentlig akademisk examen. Cope var dock en sällskapsmänniskan, som uppskattades av de flesta som kom i hans väg, inte minst kvinnorna. Cope var också en arbetsmyra, som i snabb takt publicerade rapporter.

Marsh och sin sida var en tillbakadragen ensamvarg, lätt deprimerad – men född med guldsked i mun. Han var en driven paleontolog, men publicerade sig i mindre takt än Cope. Marsh arbetade tidvis i Yales (Peabody) Naturhistoriska museum. Grundaren till museet, George Peabody, var ingen mindre än en nära släkting till Marsh.

Tillsammans upptäckte dessa båda fossiljägare 142 nya disnosauriearter! Detta om något borde ge dem ett epitet som århundradets vetenskapliga samlare… För samlare var de, inte minst Marsh, som i sitt palatsliknande hus bjöd in tidens kändisar för att visa upp sina omfattande samlingar av naturalier och konst.

Här kommer nu fortsättningen på mina lilla biografi om samlarlitteratur. Denna gång har jag gått igenom bokhyllan och fokuserat på samlandet som kulturfenomen. Håll tillgodo!

Del 2: Samlandet som kulturfenomen.

Svenska samlare (2003); Kim von Platen & Göran Tull.

En bok som kan ses som en samtidsdokumentation över svenska kändisar som samlar. Boken är trevlig att bläddra i, och ger kända och okända svenskar ett samlaransikte. Boken kan också ses som en genomgång över privatpersoners passioner på samlarområdet. Särskilt intressant är kapitlet om samlandets psykologi, skrivet av forskaren Karin M. Ekström, där samlandet sätts i ett större sammanhang.

Popular Collecting and the Everyday Self: The Reinvention of Museums (1999); Paul Martin.

En intressant analys av hur det moderna samlandet lett en ny syn på museernas roll. Studien skildrar utvecklingen hos samlare och samlarområden i England de senaste årtiondena. Fokus ligger på hur samlare och deras roll som kulturbärare. En tes som drivs är också att samlarna i förlängningen blir förnyare av museernas mer traditionsbundna föremålssyn, eftersom de privata samlarna oftare anammar nya trender.

The Official eBay Guide to Buying, Selling and Collecting Just About Anything (1999); Laura Fisher Kaiser & Michael Kaiser.  

Denna bok handlar om ett fenomen. eBay är idag världens största nätauktion, med miljontals föremål som byter ägare varje dag. Men eBay är mycket mer än så. Det är också grunden för en samlargemenskap som tycks oändlig. Här möts experten och amatören på föremålens marknad. Boken skildrar naturligtvis hur eBay fungerar, vilka sätt att sälja och köpa på som finns, men också samlandet som fenomen ges en ingående genomgång. Av störst intresse för samlaren är kapitlet med rubriken ”You are what you collect”.

In Flagrante Collecto: Caught in the Act of Collecting (2006); Marilynn Gelfman Karp.

En underbar bok att ha liggandes på bordet. Att bläddra i denna rikt illustrerade bok ger den traditionelle samlaren något att fundera över. Gelfman Karp hävdar nämligen att allt samlande i grund och botten bör ses som ett kall. De som bäst följer sitt kall är, i enlighet med detta synsätt, de som samlar på prylar ingen vill ha. Kan tyckas farligt nära tvångssamlande, men faktum är att det finns mycket vackra, ofta förbisedda, föremål att samla. Boken kan också ses som en samlandets kulturhistoria, eftersom den skildrar vad folk samlat på – eller snarare inte samlat på – de senaste 100 åren.

Litteraturen för samlare är ganska omfattande, åtminstone om man ser till de engelska titlarna. På svenska finns däremot ganska lite litteratur som är direkt samlarrelaterat. Detta inlägg är tänkt att vara en slags vägledning för alla de som törstar efter kunskap om sitt samlande. Jag fokuserar i första hand på mer generellt hållna böcker, men också speciella samlarområden får visst utrymme.

All litteratur jag refererar till finns i mitt privata bibliotek. Nästan alla titlar går dock att få tag på via antikvariat eller traditionell bokhandel. Glöm inte heller ditt lokala bibliotek! Där kan du (fjärr)låna samtliga titlar!

Observera att denna lista bara är ett litet urval av samlandets litteratur. De titlar som finns med i listan är de jag tycker är de mest intressanta. Kort sagt områden jag är särskilt intresserad av. Eftersom det här blir en slags “samlandets biografi”, där inläggen kan bli långa, väljer jag att dela upp inläggen efter tema. Denna första del omfattar samlandets historia. Min lilla biografi kommer att ha följande delar:

Del 1             Allmänt om samlandets historia

Del 2             Samlandet som kulturfenomen

Del 3             Samlandets psykologi

Del 4             Museer, samlande och utställningsteknik

Del 5             Prisguider, kataloger och handledningar

Del 6             Samlandet som forskningsområde

Del 7             Speciella samlarområden

Del 8             Berömda samlare

Del 9             Samlare i skönlitteraturen

Del 10           Tidskrifter för samlare

Del 11           Övrigt

 Hoppas någon av er får nytta av mina boktips. Hör gärna av er om ni har några förslag och idéer!

Del 1: Allmänt om samlandets historia

The Collector’s Voice, vol 1-4 (2000); Pearce, Susan M (red).

Ett ambitiöst projekt från Leicester university, England. Susan M. Pearce är en av de främsta forskarna inom museologi och samlande. Detta bokprojekt är ett försök från forskare att sammanställa hur samlandet/samlarna skildrats i tryckta källor genom historien. Allt från skönlitteratur, facklitteratur, kataloger och brev har använts som referenser. Alla referenser sätts först i sitt sammanhang genom en kortare introduktionstext. Del 1 omfattar antiken och medeltiden, del 2 ca 1500-1700, del 3 ca 1800-1945 och del 4 modern tid. Fokus ligger på det institutionella samlandet (museer etc), men även privata samlare ges utrymme. Serien kostar en bra slant, men kan vara värt sitt pris för den seriöst intresserade. 

On Collecting: An Investigation into Collecting in the European Tradition (1995); Susan M. Pearce.

En gedigen beskrivning av det västerländska samlandets historia. Att samlandet som vi känner det är en västerländsk “uppfinning” står klart efter läsning. Däremot söker jag fortfarande efter en bok där de kulturella skillnaderna i samlande mellan nationer och kulturer beskrivs. Boken är dock välskriven och är en av de mer grundläggande böckerna i ämnet.

Cabinets of Curiosities (2002); Patrick Mauries.

Boken är en visuell skattkammare för den som är intresserad av samlingar så som de kunde se ut i kuriosakabinetten hos de välbärgade under 15-1700-talen. Jag är mycket förtjust i denna titel. Dels är bildmaterialet överdådigt, dels får man en överskådlig historisk exposé över kabinettskåpens utveckling, från renässansen till vår egen samtid. Det går en välbehaglig rysning genom kroppen då jag bläddrar i boken. Detta är pornografi för samlaren.  

Märkliga ting: Kuriositetskabinettet i Linköpings bibliotek (2000); Eva Ringborg (red).

Även Sverige hade sin del av kuriosakabinett. I denna bok får vi ta del av samlingen, som består av föremål från natur och kultur i en härlig blandning. Av särskilt intresse för samlaren är kapitlet med den fantasieggande titeln “Den samlade världen”. En läsvärd kulturhistorisk bok med det vetenskapliga samlandet i fokus.

The Origins of Museums: The Cabinet of Curiosities in Sixteenth-And Seventeenth-Century Europe (1986 mfl); Oliver Impey & Arthur MacGregor. 

Att kabinett- och kuriosaskåpen länge varit bilden av att samla världen är måhända ingen nyhet. I denna bok ges en fantastiskt gedigen historik kring samlandet under 15- och 1600-talen. Man får kunskaper, inte bara om kuriosaskåpen, utan också om hur synen på museer och samlingar förändrats genom århundradena. Detta är nyttig läsning för alla som undrat hur det gick till när samlarnan gick från att vara generalister till experter. Denna titel handlar i första hand om det vetenskapliga samlandet.

Wonders and the Order of Nature, 1150-1750 (1998 mfl); Lorraine Daston & Katharine Park.

En udda bok, som bara indirekt berör samlandet. Jag har valt att ta med den därför att den delvis handlar om naturforskarnas klassificering av naturen, ett nog så vikigt område för alla som samlar på naturalier. Under medeltiden samlade kyrkans företrädare reliker av skilda slag. Dessa reliker kom med tiden också att omfatta udda naturalier. Det kunde röra sig om en benstump från en enhörning eller en drakes klo. Dessa föremål bidrog i hög grad till att forma en slags enkel biologisk taxonomi. Detta är fascinerande läsning för alla som inser kopplingen mellan föremål och maktens ordning. Denna bok är ett exempel på att föremål också kan betyda makt, ibland t.o.m. makt över mirakel och naturens ordning.

Collectors and Curiosities: Paris and Venice, 1500-1800 (1990); Krzysztof Pomian.

En klassiker som beskriver samlandet och samlarna under en period som står mellan det gamla och nya. Pomian skildrar inte bara vad som samlades utan också hur (med vilka medel) man samlade. Det mest läsvärda i boken tycker jag personligen är inblicken i vilka samlarna var och motiven de hade för att bygga upp sina samlingar. Texten är inte enkel, men boken ger en bra förståelse för samlandets historia under en av de intressantaste perioderna i Europas historia.

Då och då får jag den där frågan alla samlare vill ha: Vad samlar du egentligen på? För egen del blir jag nästan mållös över ställda fråga. För hur skall jag egentligen svara? Vad samlar jag på… egentligen?

Till skillnad från de flesta andra är mitt samlande tematiskt. Jag samlar skilda föremål med den enda gemensamma nämnaren är att de på något vis har en koppling till ett övergripande intresse. Av den anledningen kan många tycka att mitt samlande är svårgripbart och ostrukturerat. Egentligen är det tvärtom. Jag samlar inte för att få en “komplett” samling, mina samlarobjekt finns inte prissatta och katalogiserade i en enskild prisguide, snarare är mina samlingar en mix av föremål från alla upptänkliga samlarområden.

Det är just variationen som gör samlandet till en så härlig hobby! Inget föremål är identiskt med föregående, det unika öppnar nya världar. Att alla som samlar får så mycket kunskap på köpet är bara en bonus!

Så till saken. Vad samlar jag på? Jag har ett antal “traditionella” samlarområden som jag aktivt skaffar nya föremål till:

• Frimärken (inkl förstadagsbrev)
• Böcker (särskilt facklitteratur inom religion, historia och biologi samt litteratur om samlande)
• Sedlar och mynt (även premonetära betalningsmedel)
• Bokmärken
• Telefonkort
• Filmer
• Musik
• Naturalier (framförallt snäckor och mineraler)
• Pennor (även äldre skrivdon)

Utöver dessa samlarområden samlar jag tematiskt följande: Tintin, Carl von Linné, Tobacciana och Technica.