Mehdi Ghezali, felaktigt anklagad och i media refererad till som “terrorsvensken”, har framfört sin historia om resan till Pakistan genom sina advokater. Det redogörs för att han, tillsammans med sällskapet, åkt igenom ett antal länder i Mellanöstern och blivit inbjudna till en gruppresa till Pakistan för att fira Ramadan där. Återigen uppmärksammas att Ghezali de facto blev skuggad i Sverige av Säpo på uppdrag av USA, vilket jag nämnnde här. (Uppgifterna har bekräftats av Jan Eliasson). Att Ghezali reser bort är inte det minsta underligt. Det som fick igång folket och anklagelserna utan grund rörde istället att han ska ha vistats i terorrnästen och ha haft en oproportioneligt stor summa pengar med sig till Pakistan, en för stor summa för ”vanligt” turistande.

I advokaternas inlägg bekräftas att Ghezali och sällskapet INTE hade någon större summa pengar med sig. Inte heller vistades de i oroshärdar. De har varken blivit anklagade och kvarhållna för det ena eller det andra. Under hela tiden gällde frågan visum. Sällskapet hade inte ordnat med visum innan inresan till Pakistan, då de i förväg fått höra att sådant  fixar man vid landsgränsen.

Så “terrorsvensken” höll alltså inte på med “terrorism”. Vad säger vi nu?
Jag undrar vart uppgifterna om pengar kom ifrån? Vart uppgifterna om att han befunnit sig i talibanernas läger kommit ifrån? Median är så oberäknelig och opålitlig. Vilken bristande rättssäkherhet att en person som varit fängslad på Guantanmo och utstått inhumana saker där (dessutom släppts efter flera år UTAN några anklagelser) återkommer till Sverige och trots att han friats fortsätter man se på honom som en terrorist och han övervakas. Vi kan ju inte kalla oss för ett neutralt land inte. När han sedan åker på semester och hamnar i trubbel dömmer vi honom åter i median till “terrorist”. Men återigen är han oskyldig. Han återvänder till Sverige och möts av tidningsartiklarnas och många människors grymma åsikter om hans så kallade “terroristresa”. Så nu är han oskyldig igen visar det sig.
Någon som känner att en ursäkt är på sin plats?

Mehdi Ghezalis advokater avslutar sitt inlägg såhär:

“Det är med förfäran vi fått konstatera omfattningen av de främlingsfientliga strömningar som mobiliserats under den massmediala bevakningen av Mehdi Ghezali-ärendet. Många bör de journalister och ansvariga utgivare vara som i efterhand inte betraktar höstens bevakning av detta ärende som karriärens höjdpunkt. Som vi alla vet släpptes ”Spionen” och ”Terrorsvensken” hem sedan han anklagats för en visumförseelse och ingenting annat. Mehdi Ghezali delgavs inte någon misstanke om terrorism eller spioneri under sin tid som frihetsberövad i Pakistan.

Mehdi Ghezali önskar att han och hans familj skall lämnas i fred. Då inte heller någon myndighet någonsin anklagat honom för terrorist- eller spioneribrott förefaller det vara en rimlig begäran att den svenska presskåren fortsättningsvis skall låta bli att formulera den typen av anklagelser.”

Jag instämmer fullständigt, och tycker dessutom att man  bör uppmana de journalister och ledande figurer som i förväg dömt ut vår medmänniska att be honom om ursäkt!

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker). De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva makten och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Satt och latjade lite här hemma då plötsligt Emilia ringer och säger åt mig att titta på en film. Emilia blev visad filmen av en klasskompis vars ex hade gjort filmen, för att visa gatan hon bodde på förut. Det var då Emilia reagerade och ringde mig. Titta på filmen. Jag säger bara en sak, random som fan. Det bästa är att filmen bara legat uppe i fyra dagar och bara fått 41 visningar än. Detta är helt sjukt.

Ghezali ville alltså bara fira Ramadan i Pakistan… and I’m a 25-year old virgin.
Hur otaktisk är egentligen Mehdi, som målats upp som en suspekt och oviss person av säkerhetspolisen, när han reser till det terrortäta Pakistan när han och hela hans familj bevakas?
Om han skulle vilja ge en annan bild av sig själv så är en upptäcktsresa till Pakistan det sista han ska göra.

Muito boa a versão beta da nova página do Sapo. Parece-me que corrigiram um dos defeitos crónicos do motor de busca português, que se mostrava um pouco “cheio” no tocante à distribuição de conteúdos. A nova beta mostra uma concepção muito mais limpa.

Workshop apresentado no contexto de aula aberta aos alunos de marketing com o seguinte programa:
- Search engine Marketing Optimization;
- Programa Google adWords;
- Programa Google adSense;
- Aplicação Prática.
Todos os interessados deverão enviar, e-mail para:
Filipe Pinto: fpinto(ete)ipleiria(ponto)pt
Departamento Engenharia Informática

View Larger Map

Genom att inte bevilja Ahmed Agiza och Mohammed Alzery uppehållstillstånd i Sverige har den svenska regeringen definitivt missat chansen att reparera de ofattbara skador den åsamkade de båda männen och deras familjer i december 2001. Regeringen anser uppenbarligen att en av de största rättskandalerna i Sverige i modern tid var utagerad i samband med att de båda männen, med Civil Rights Defenders hjälp, i fjol fick skadestånd för att Sverige kränkt deras mänskliga rättigheter. Se och hör vårt uttalande i Sveriges radio här.

En upprättelse för de kränkningar som Agiza och Alzery utsatts för kräver mer än ett skadestånd. Sverige har en skyldighet att göra vad man kan för att försöka återställa männen fysiskt och psykiskt. Alzery frisläpptes i oktober 2003 utan att ha åtalats för något brott. Ahmed Agiza har, trots snart åtta års frihetsberövande, aldrig fått tillgång till en korrekt domstolsprövning, hans skuld för eventuellt terroristbrott har aldrig bevisats. De anklagelser som har riktats emot honom i Egypten är inte ens straffbara i Sverige. Avsaknaden av en rättvis rättegång strider också mot det enda uttryckliga krav som ingick i det avtal Sverige ingick med Egypten före utvisningen av de båda männen.

Ingen har hållits ansvarig för de kränkningar som skedde på svenskt territorium. Tortyr och medhjälp till tortyr är ett mycket allvarligt brott och en straffrättslig utredning borde ha gjorts i enlighet med internationella förpliktelser. Det har inte Sverige gjort trots hård kritik på just denna punkt från FN:s människorättskommitté.

Sveriges anseende i fråga om de mänskliga rättigheterna fick sig en rejäl törn den där vinterkvällen i december 2001. Användandet av så kallade diplomatiska garantier, ett bilateralt avtal i syfte att kringgå det absoluta förbudet mot tortyr, som Sverige förhandlade fram med Egypten bildade skola för andra länder. Med dagens beslut har regeringen lyckats cementera den negativa bild av Sverige som spreds bland människorättsförsvarare världen över för snart åtta år sedan. Det som många trodde var en tillfällig förvirring efter terrorattackerna mot USA i september 2001 visade sig vara allvarligare än så – det var en medveten nonchalans av internationell rätt och av människoliv, delad av makthavare från båda de politiska lägren. Skandal var ordet.

Imbricações II, desde 2004
Autor: maria.c

Saudações terráqueos! A um bom tempo que não posto nada, portanto, sem mais delongas….la vai!

Eis os primeiros animais que estou estudando-elaborando-experimentando para a brinquedoteca que está em desenvolvimento na Unimes Virtual, onde eu trampo.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Esta obra está licenciada sob uma Licença Creative Commons.

Estou ultizando uma tablet wacom intuos e umas dicas do Tiago Hoisel. Um mestre que dispensa qualquer tipo de apresentação.

Enquanto isso na minha humilde – porém promissora – realidade, acompanhe os bixinhos que fiz.

Forte abraço a todos!

Notei que tenho aproveitado ao máximo as madrugadas dos meus findis, não só porque já trabalhei em muitas, mas também porque o príncipe não vira mais abóbora a meia-noite.

Oie pessoas!!!

Descobri que tenho uma fobia: a de encontrar o ex no Shopping…

Hoje fui passear no Morumbi e no Market Place, lugares que costumava freqüentar com o ex, e a todo momento achava que ia encontrar ele com uma nova namorada. O detalhe é que tem mais de três anos que terminamos, e essa fobia só apareceu agora.

Não entendo o motivo, mas tenho pensando muito nas sacanagens que ele aprontou para não começar a cair na besteira de ter saudade.

Acho que a quantidade de sapos na minha vida está contribuindo para esse momento “remember”…

Pois é, a terapeuta está lascada amanhã!

Bj me liga!!!

Não quero um príncipe com descendencia da nobreza, que almeje só a beleza, ou que exija os requintes da realeza. Não quero um príncipe perfeito, sem erros e sem conserto. Não quero o cavalo branco, o brasão que veneram tanto, ou que seja praticamente um santo. Não quero um príncipe intocável, impecável e intragavel… Não quero um príncipe sagaz mas sem gás. Que confia mas confisca. Que detém, mas não retém. Que usa, mas não tem marcas, apenas inala, apenas se cala. Não quero um príncipe que não se sensibiliza, que não intensifica… Um príncipe que não me consquiste, que facilmente desiste… de mim, do amor!

Não quero um príncipe! Quero um sapo, e isso é fato!
Pois ele (sapo) ainda tenta melhorar… ainda tenta amar!
E o pra sempre felizes, acontecerá sem as triviais diretrizes.

The Viral Play hosts are back this week to let you know about their latest venture out to Burbank for Insomniac’s Full Moon Community Day. Listen in to Carlos, Adrian, Ariel, Louie and Sapo take on the topics that matter to you most.

Including: Denny’s locations, video game voicework, BBQ pizza, Beavis & Butthead’s mission to GWAR, hosted (not open!) bars, trophies vs. achievements, and Adrian makes his case for 50 Cent not looking the part in Blood on the Sand. It’s his own game!

Click through to download Viral Play – Mess Hall Ep. 3.

Mess Hall archive:

Viral Play – Mess Hall Ep. 2
Viral Play – Mess Hall Ep. 3

Sveriges radio (SR) har nyligen visat hur den somaliska islamistgruppen al-Shabab har rekryterat ungefär 20 ungdomar för strider i Somalia via en ungdomsgård i Rinkeby i nordvästra Stockholm. Flera av dessa ungdomar har dött i striderna i det laglösa Somalia. Uppgifterna kommer ursprungligen från SÄPO, som också uppger att rekryteringen fortsätter i större svenska städer.

Ungdomarna, som uppenbarligen knappt är torra bakom öronen, lockas med prospektet att komma till paradiset om de offrar sina liv i kampen för islam. Ungdomsgården, som drevs av en moské, har tidigare fått 480 000 kronor i bidrag från det svenska samhället men lades ner 2008.

Läs hela SR-informationen här:

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3229491

Dessa skrämmande upplysningar har nätt och jämnt noterats i svenska media, vilket kan misstänkas bero på att medieetablissemanget inte är särdeles roat av att offentliggöra uppgifter som visar att Sverigedemokraterna (SD) kan ha rätt i att det senaste decenniets muslimska massinvandring till Sverige inte enbart varit av godo. Som med andra ord visar att mångkulturen inte bara rör sig om spännande maträtter, intressant musik och färgrika klädedräkter, vilket är det kultureliten vill lura i svensken.

Kritiker av SD har, särskilt sedan Aftonbladet publicerade Jimmie Åkessons debattartikel om islamiseringshotet den 19 oktober, påstått att vi sverigedemokrater hetsar mot muslimer ungefär på samma sätt som gjordes mot judar i det nationalsocialistiska Tyskland. Dessa anklagelser är naturligtvis groteska i all sin orimlighet. Läs här vad Jimmie verkligen skrev och notera att Aftonbladet – givetvis helt medvetet – valde att publicera  artikeln under en grovt missvisande rubrik:

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=3229491

Till SD-kritikernas skara har sällat sig en nyliberal skribent som heter Fredrik Runebert och som ingår i redaktionen i tidskriften Contra, som jag är medarbetare i och tidigare varit ansvarig utgivare för. Jag vill betona att jag betraktar Fredrik som en vän och god kollega, men i den här frågan är han ute på djupt vatten. Jag väljer att bemöta det han skriver därför att han i sammanhanget kritiserar såväl SD som min person. Läs gärna Fredriks Metro-blogg “Skapandets moral” här:

http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12655485

Det jag i första hand vänder mig mot är följande påstående:

“Det är tragiskt att en person som Tommy Hansson som förstår hur syndabockstänkandet på judar har skapat stora katastrofer mu helt plötsligt försvarar Jimmie Åkesson som utmålar muslimer som syndabockar för allt hemskt i Sverige.”

Fredrik låter alltså påskina att mitt försvar för Jimmie Åkesson kommer ungefär som en blixt från en klar himmel, alltså som någonting fullständigt oväntat. Men hallå, Fredrik – jag är ju faktiskt chefredaktör för Sverigedemokraternas officiella partiorgan SD-Kuriren! Det hade väl varit betydligt mer sensationellt om jag inte hade tagit min partiledare i försvar. Nu gör jag inte det av det enda skälet att Jimmie är min partiledare, utan därför att han faktiskt råkar ha rätt i det han skriver.

De här Hamas-figurerna är idoler för vissa invandrade malmöbor.

Och han utmålar inte alls “muslimer som syndabockar för allt hemskt i Sverige.” Det är inte det som står i artikeln, även om man kanske kan förledas att tro det om man bara läser den av AB påhittade rubriken. Fredrik Runeberts kritik är desto mer egendomlig då han i andra sammanhang och utan omsvep skarpt nagelfarit såväl islamismen som islam i sig (det bör kanske påpekas att Runebert har en mycket kritisk inställning till religion i allmänhet, således även kristendomen).

Jag kan faktiskt inte tro att Fredrik Runebert inte inser farorna med den tilltagande invandringen av muslimer till Sverige och att han inte skulle instämma i dessa varnande ord av Jimmie Åkesson i den vid det här laget närmast legendariska debattartikeln:

“Frågan är hur det ser ut om ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig, har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största sannolikhet har en muslimsk majoritet.”

Den muslimska koncentrationen i Malmö, en stad som redan går under det inte helt ogrundade epitetet “Sveriges Gaza”, har fått trista konsekvenser. En av dessa såg vi prov på i våras, då Sveriges Davis Cup-match i Baltiska hallen mot Israel efter beslut av det undfallande kommunalrådet Ilmar Reepalu (S) fick hållas inför tomma läktare (bortsett från “de närmast sörjande”, som det brukar heta). Dessutom arrangerade militanta muslimer i lag med vänsterextremistiskt AFA-slödder – och i närvaro av bland andra Lars Ohly och naturligtvis Per Gahrton - en hätsk demonstration utanför hallen med inslag av våld och vandalisering i känd mix.

Med andra ord gör den islamistiska pöbeln allt för att stoppa allting som kan tolkas som stöd för staten Israel inklusive hotar i Malmö bosatta judar, oavsett deras inställning till Israel (det är som bekant inte alla judar som är så våldsamt positiva till allt vad Israels regering gör, men den nyanseringen förmår dessa neanderthalare till extremister inte göra).

Jag undrar om Fredrik Runebert  verkligen tror att denna katastrofala utveckling i Malmö, där man också måste räkna in Rosengårds-problematiken, hade varit möjlig utan ett stort – alltför stort – inflöde av människor med muslimsk bakgrund och utan (o)ansvariga myndigheters flathet och naivitet. Det är definitivt inte fråga om att leta syndabockar här – vad det är fråga om är att lugnt och utan förutfattade meningar åt något håll urskilja vari vårt samhälles problem består. Och det är naturligtvis inte alls så att människor med muslimsk bakgrund bär skuld till alla Sveriges problem. Vilket Fredrik säkerligen egentligen vet att SD inte heller menar.

Fredrik Runebert tillhör de nyliberaler som av idealistiska skäl är för fri invandring överallt, vilket tydligt framgår av hans kritik mot SD:s hållning i invandringsfrågan. Om bara alla fick flytta vart de ville skulle allting ordna sig fint enligt den “osynliga handens princip”. För att backa upp sina åsikter länkar Fredrik till en minst lika invandringsentusiastisk ungmoderat från Skellefteå vid namn Jacob Lundberg. 

Det står tämligen klart för mig att  Fredrik Runeberts svepande kritik av Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson – och hans påstående att mitt försvar för Jimmie är “tragiskt” – mest av allt bottnar i en smygande rädsla för att den nyliberala invandringsoptimismen kanske ändå inte är det universalmedel som skall lösa alla problem i såväl I- som U-världen. Att en alltför yvig invandring från länder och kulturer som är alltför väsensskilda jämfört med mottagarländernas seder och bruk faktiskt kan leda till grava problem.

Jag instämmer helt och hållet med dem som hävdar att ett samhälle och/eller ett land stagnerar utan ett visst inflöde av människor utifrån. Utan de vallonska invandrarna på 1600-talet skulle exempelvis det svenska bergsbruket och den svenska järnframställningen ha kapsejsat, vilket i sin tur allvarligt skulle ha skadat våra internationella intressen. Utan arbetskraftsinvandringen efter Andra världskriget skulle det inte ha varit mycket bevänt med svensk industri. Och utan våra många utlandsfödda läkare skulle dagens svenska sjukvård helt säkert gå i putten.

Men det faktum att avgränsade invandringsvågor har varit bra för landet innebär inte att vi har eller, av ren snällhet, tror oss ha rum för hur många “utsocknes” som helst. Skall det verkligen vara så svårt att förstå?

Slutligen kan jag ganska enkelt dra slutsatsen att Runeberts cirkulära invandring eller arbetskraftsinvandring knappast lett till önskat resultat i den bedrövliga alliansregeringens Sverige. Vi går mot massarbetslöshet – har du inte märkt det, Fredrik?

Sverigedemokraterna har helt enkelt rätt. Om vårt parti sedan anses höra hemma till höger eller vänster är knappast det allra viktigaste, oavsett hur angelägna vissa borgerliga bedömare är att stämpla oss som “vänster.”

A Valsousa TV depois da renovação da sua plataforma em Julho, renovou agora o design da sua página na SapoVídeos em conjunto com a equipa responsável por esta plataforma.

              Uma amiga minha me mandou este ‘conto de fadas’ por depoimento dizendo que era a minha cara e eu gostaria de compartilhar com vocês porque eu adorei!

Era uma vez, numa terra muito distante, uma linda princesa independente e cheia de auto-estima que, enquanto contemplava a natureza e pensava em como o maravilhoso lago do seu castelo estava de acordo com as conformidades ecológicas, se deparou com uma rã. Então, a rã pulou para o seu colo e disse:

“Linda princesa, eu já fui um príncipe muito bonito. Mas uma bruxa má lançou-me um encanto e eu transformei-me nesta rã asquerosa. Um beijo teu, no entanto, há de me transformar de novo num belo príncipe e poderemos casar e constituir um lar feliz no teu lindo castelo. A minha mãe poderia vir morar conosco e tu poderias preparar o meu jantar, lavarias as minhas roupas, criarias os nossos filhos e viveríamos felizes para sempre…”

E então, naquela noite, enquanto saboreava pernas de rã à sautée acompanhadas de um cremoso molho acebolado e de um finíssimo vinho branco, a princesa sorria e pensava: “Nem fo…den…do!”

Hahahahahahaha! Gostaram?

Teve casamento lá no brejo. O Sapão pediu a mão da Sapita em casamento e ela aceitou. Teve festa, dança e muita alegria, mas a Sapita queria mudar lá da lagoa. Ela queria o conforto de morar em um apartamento.

O Sapão procurou e achou um quarto pra alugar lá na casa do Ítalo. Mas eles poderiam morar lá apenas com uma condição: o Sapão teria que lavar o pé. Afinal, meia com chulé não dá, né!

Defender o Quadrado, desde 2005
Autor: Sofia Loureiro dos Santos