Das Presevo-Tal
(Wikimedia Commons)

Von Belma Zulcic und Frank-R. Domes
Am 23. November wurde in der zu 54 % von Albanern bewohnten Gemeinde Bujanovac im Süden Serbiens, nahe der Grenzen zu Mazedonien und Kosovo, die serbische Militärbasis „Jug“ (Süden) mit einer feierlichen Zeremonie eröffnet. Anwesend waren der serbische Staatschef Boris Tadić, Verteidigungminister Dragan Šutanovac und Ministerpräsident Mirko Cvetković. Der Bau der Basis kostete nach Angaben des serbischen Verteidigungsministers umgerechnet 18, 3 Millionen Euro. Sie ist 35 Hektar groß, kann über 1000 Soldaten beherbergen und um weitere 65 Hektar erweitert werden, um, nach Auskunft des serbischen Verteidigungsministeriums als „Trainingszentrum für Friedenseinsätze“ zu dienen.
Die Bürgermeister der anliegenden, mehrheitlich albanisch besiedelten Gemeinden Presevo und Bujanovac waren zur Eröffnung nicht erschienen. Sie üben heftige Kritik am Bau der Militärbasis. Saip Kamberi, Bürgermeister von Bujanovac, sieht die Eröffnung der Basis als „Militarisierung der Region“. „Wir waren von Anfang an gegen die Stationierung von Spezialpolizei und Militär, und ich glaube nicht, dass die Basis zu ihrer Stabilität beitragen wird. Es gab keinen Grund, diese Region zu militarisieren und durch den Bau der Basis den falschen Eindruck eines Notstands zu erzeugen“, sagte er. Der Bürgermeister Presevos, Ragmi Mustafa, äußerte sich noch kritischer: „Die Albaner sind jetzt auf allen Seiten von Uniformen umgeben. Sie werden in ihren eigenen Häusern besetzt sein. Wir glauben daran, dass die Zeit der bewaffneten Konflikte vorbei ist. Deshalb gibt es für eine Militärbasis in Presevo keine Notwendigkeit.“ Der Präsident des Lokalparlaments von Presevo, Skender Destani, verwies auf die Notwendigkeit, die Region wirtschaftlich zu entwickeln: „ Anstelle der weiteren Militarisierung der Region, die die Albaner beunruhigt, wäre das Geld für ihren Bau besser in Infrastruktur und neue Arbeitsplätze investiert worden“.

Tadić: Nur Schmuggler haben Einwände gegen die Basis – Albaner sind anderer Meinung
Die Pläne für den Bau der Basis gehen bis Anfang 2001 zurück. Im Januar 2001 entschied die Regierung der damaligen Bundesrepublik Jugoslawien, im Süden Serbiens eine neue Basis für Polizei und Militär zu errichten. Gespräche über den Bau wurden seit dem Ende bewaffneter Auseinandersetzungen zwischen serbischen Sicherheitskräften und Albanern Ende 2001 geführt. Sie wurden intensiviert, nachdem die serbische Armee die Kaserne Bujanovac im April 2002 verlassen hatte. Nachdem sich die serbische Polizei aus den Planungen zurückzog, haben die Arbeiten am Bau im April 2003 begonnen – gleich
zu Beginn der Amtszeit des damaligen Verteidigungministers Boris Tadic (März 2003 – April 2004). Boris Tadic und der damalige Befehlshaber des
Armeegeneralstabs Branko Krga haben den Einzug der Armee und der Polizei bis Ende 2003 angekündigt. Die Arbeiten wurden jedoch noch vor Ende 2003 unterbrochen, da finanzielle Mittel für den Bauabschluss gefehlt haben. Ende 2007 wurden die Arbeiten nach der Mittelaussonderung durch den Nationalinvestionsplan fortgesetzt.
Bei der Eröffnung der Militärbasis haben der Präsident Serbiens, Boris Tadic und der aktuelle Verteidigungsminister Dragan Sutanovac von der
Notwendigkeit der Existenz dieser Militärbasis gesprochen, hervorhebend,
dass Serbien sich mit dem Problem der organisierten Kriminalität
auseinandersetzen muss. Gleichzeitig haben beide aber erklärt, dass alle
Einwohner der Region (wie Serben so auch Albaner, Bulgaren und Roma) Nutzen von der Militärbasis haben werden – durch das Militärkrankenhaus wie auch durch die Erweiterung der Infrastruktur und neue Arbeitsplätze in dieser Region. Nach der Aussage von Tadic sind nur die Menschen gegen die Eröffnung der Militärbasis, deren Schmuggelgeschäfte jetzt in Gefahr kommen könnten.
Albanische Politiker klagen aber seit längerem über Diskriminierung in Serbien, so erhalten albanischsprachige Medien keine Lizenz , albanischsprachige Diplome aus Pristina werden in Serbien nicht anerkannt und eine Fakultät zur Ausbildung albanischsprachiger Lehrer in Serbien wurde bis heute nicht eröffnet.

Strategisch wichtige Lage
Die Basis liegt in unmittelbarer Nähe der am Ende des Kosovo-Kriegs zwischen NATO und Serbien vereinbarten, 25 Kilometer breiten „Ground Security Zone“ entlang der serbisch-kosovarischen Grenze, um deren Aufhebung sich Serbien seit Anfang 2009 bemüht. Die mazedonische Grenze ist 30 Kilometer, die Grenze zu Bulgarien 90 Kilometer entfernt. Zoran Dragišić, Belgrader Professor für Sicherheitspolitik, bezeichnete den Ort der Basis als „exzellente strategische Lage“ mit großer Bedeutung für die Stabilität der Region.
Bei der Eröffnung der Basis wies Tadic erneut darauf hin, dass Serbien die Unabhängigkeit Kosovos niemals anerkennen werde. Beobachter der Region werten den Bau an dieser Stelle aber als Anzeichen dafür, daß Serbien den Kosovo aufgegeben hat.

I morgon så tar sig Robin Söderling an en av sina mardrömsmotståndare, Novak Djokovic, en spelare han aldrig besegrat. Och allt annat än en snabb svensk 0-2 förlust är en smärre sensation i de flesta experters ögon. Djoko är en inte bara en tekniskt mycket skickligare spelare än Söderling, han är dessutom smartare som spelare än Rafa och kan variera sitt spel på ett sätt som gör att Robin kommer att få det svårt. Inte minst med stoppbollar och annat kul. Och får han inte ordning på sina servar så kan matchen snabbt vara över. Fem raka förluster mot serben talar för övrigt sitt tydliga språk. Djoko är en världsklasspelare tillhörande den yppersta eliten, Söderling tillhör gänget strax bakom – de som härjar mellan plats 6 till 30. Killarna som aldrig kan ta det där sista lilla steget. Dessa spelare under toppskiktet kan förvisso blixtra till ibland, men i långa loppet så når de sällan eller aldrig ända fram. Thomas Johansson var ett av få lysande undantag. Men då Masters endast är världens sjätte största titel så finns så klart chansen att det blir en svensk seger i morgon. Men för att så ska kunna ske så måste Djoko ha en dålig dag samtidigt som vår man spelar mer eller mindre felfritt. Men 80 procents säkerhet kan vi sålunda konstatera att Serbien blir nationen som får jubla i morgon.

Den senaste trenden inom sportvärlden verkar vara att åka till Serbien och bli stucken med nålar insmetade i moderkaksvätska av någon slags Shaman. Robin Van Persie, Fabio Aurélio och  Glen Johnson har gjort det, och nu funderar även Frank Lampard på det. Jag kan inte säga att jag är ett sådär jättestort fan av häxdoktorer, men det här verkar fungera åtminstone ett tag, innan skadan kommer tillbaka och man får börja om från början. Med andra ord precis som att spela på sprutor? Men till det intressanta och det som tillslut fick mig att skriva om  detta fenomen.

Det här har ändå varit en rätt ointressant historia. Fram tills nu! Det har nämligen visat sig att den här kvinnan är intressantare än vad jag först trott. Hon söks nu av den Serbiska regeringen för misstänkt skattefusk!

Nu har hon helt sonika försvunnit! Hon har inte setts till på den klinik i Belgrad som hon jobbar på sen i onsdags. De spelare hon behandlar hålls gömda och trots att Chelsea bekräftat att Frank Lampard åkte dit i fredags för behandling så var det ingen som såg honom anlända. Hon tros även byta hårfärg, frisyr och kläder för att inte bli igenkänd och när Daily Mail frågar folk i staden om de känner till henne får de svaret “Ah, the woman that everybody in the city is looking for? No, I don’t know her. She doesn’t work here.”. En spelare i Partizan Belgrad har även nekat att han blivit behandlad av denna kvinna, trots att det finns vittnen som sett honom på hennes klinik.

Vem är hon? Är hon en häxa? Har vi kanske att göra med en äkta Shaman? Jag ser fram emot ett program i stil med de där spökjagarna på Discovery där de letar efter denna mystiska kvinna med allsköns ockulta metoder.

***

I övrigt vill jag uppmärksamma alla på det här, Dahlqvist är fantastiskt duktig om än lite oskön, och Erik Niva är en fantastisk nörd. Jag tänker titta och jag hoppas det blir precis så nördigt som jag älskar.

När saker och ting står rätt till, så fortsätter det som vanligt.

(och tydligen är det inte bara i vår familj som man matar hundar på det där viset.)

Det återstår nu att se vad som blir sagt av EU och Sverige till Ryssland under dagens toppmöte i förhållande till landets bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi har i alla fall gjort vad vi kan för att uppmärksamma situationen inför toppmötet, dels genom den konferens vi höll i slutet av oktober där vi samlade ryska människorättsförsvarare för att bl a  utarbeta rekommendationer till Sverige och EU, dels genom att sprida rekommendationerna i så hög utsträckning som möjligt. Vi har uppvaktat regeringen, t ex genom ett möte med Gunilla Carlsson, och förutom radio- och tv-framträdanden (senast i dag) har vi idag haft en artikel publicerad i SvD Brännpunkt, Novaja Gazeta och den franska utrikesmagasinet Boulevard Exterieur. Läs även vårt pressmeddelande som gick ut i morse.

I morse hade vi vår samarbetspartner sedan länge, Natasa Kandic, på besök. Natasa, som inte enbart är en av de främsta människorättsförsvararna i Serbien utan faktiskt i världen, är chef för Humanitarian Law Centre i Belgrad. På ett frukostseminarium hos oss i morse berättade Natasa om ett initiativ för en regional sanningskommission (RECOM) hon har varit med om att starta. På fredag sänder P1:s Människor och tro en intervju med Natasa. Mer än ett decennium efter krigen i forna Jugoslavien är tusentals offer oidentifierade och många av förövarna går fria. Det är därför angeläget att dokumentera vad som faktiskt har skett genom att låta människor från alla involverade länder berätta om de hemskheter de varit med om. Det är svårt att föreställa sig hur man annars ska uppnå försoning mellan folken och undvika nya sammandrabbningar i framtiden. Civil Rights Defenders stöder förstås detta initiativ och var med Natasa till UD för att berätta om vikten av en regional mekanism för detta ändamål. Initiativet drivs för närvarande av det civila samhället men på sikt måste respektive länders regeringar ta över.

Olika frågor men i grunden samma problem. Krigsförbrytare i Ryssland/Norra Kaukasus och länderna i det forna Jugoslavien går fria trots att det i många fall finns misstänkta förövare. Offren och deras anhöriga lever i ovisshet, rädsla och utan tillstymmelse till upprättelse. Och vi pratar ändå om Europa och modern tid.

Visst är världen orättvis ibland? Svensk jämställdhet är verkligen vidrig, här spelar det ingen roll vem du är, utan här spelar det roll vad du gör. Stackars Biljana, hon måste leva bland prostituerade, rånade och mördare. Och vad har hon gjort? Att ha tagit del i etnisk rensning och tortyr, hur kan man jämställa de här hedervärda handlingarna med något så vidrigt som prostitution eller rån? Jag menar, det är ju vanligt patrask som ägnar sig åt sådant. Inte ska vår Biljana behöva behandlas som de, eller?

Serbiens Premiärministern Milorad Dodik tog emot henne som en hjälte, och hon ser väldigt glad ut över att vara hemma igen eller vad säger ni? Trots att hon är en krigsförbrytare, så tas hon emot av landets ledare som om hon varit efterlängtad, och det har hon säkert. Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det finns så mycket att säga. När hon fick beviljat att avtjäna sitt elva år långa straff i Sverige så var det inte många som protesterade. De flesta tyckte väll att det var rätt, enligt reglerna så hade hon rätt att få komma hit.

Men nu tänker jag på ett annat fall också, och anledningen är för att orättvisan görs så tydlig. Mirsad blev först dömd till 15 år, som sedan ändrades till åtta. Det blev protester när han fick beiljat att överföras till Sverige, trots att han är svensk och har mer än rätt att få komma hit. Han fick, från början, ett betydligt högre straff än Biljana trots att hon är ansvarig för tusentals mord, våldtäkter och tortyr medan han egentligen rent tekniskt ännu inte begått något än. Jag vill inte gå in på om Mirsad gjorde rätt eller fel, det är inte frågan. Och jag vill inte diskutera om Biljana ”bara gjorde sitt jobb” eller inte. Det handlar om rättvisa här. Rätten till rättvis behandling oavsett om du är muslim eller kristen. Oavsett om du är prostituerad eller före detta President i Republika Srpska, eller om du är Muslim.

Och när Mirsad, förhoppningsvis, blir frisläppt efter två tredjedelar av sitt straff, så hoppas jag att vår egen Fredrik Reindfelt kommer och skakar hand med honom och välkomnar honom till sitt nya liv. För, han kommer väl att ha avtjänat sitt straff och således vara brottsfri? Kommer han att behandlas i vårt jämlika Sverige som någon som sonat sitt straff? Vi får se, något säger mig att han kommer få svårt att leva sitt svensson-liv, inte blir det lätt att skaffa jobb när man är Mirsad och inte blir det lätt att få lägenhet heller förutom i sletna Hammarkullen kanske, om de vill ha honom där. Men Biljana får nog en trevlig pension, och många fina kaffebesök från politikerna i Belgrad. Undrar föresten hur hon fick råd med sin fina pälskappa…

Hallo lieber Blogger,

• Balkaninsight berichtete am 11.11.09, Zusammenfassung:
  Der Serbische Gesundheitsminister Tomica Milosavljevic hat landesweite Notimpfungen in Serbien angekündigt. Das Gesetz regelt in Serbien die gesetzliche Aufforderung zur Impfung der Bevölkerung. Somit kann die Regierung öffentliche Versammlungen verbieten und eine epidemiologischen Überwachung der Bevölkerung wird durchgeführt. Die Impfung beginnt nach dem Muster der WHO: Kinder, Alte, chronisch Kranke, Schwangere und Mitarbeiter des öffentlichen Dienstes. Soweit.

• Nach einer Mitteilung bei TheFluCase, werden alle Einwohner verpflichtet ein Dokument im Zusammenhang der Impfung zu unterzeichnen.

Notstandsgesetz

Nach Art der Umsetzung des Gesetzes in Serbien, scheint es sich um ein Notstandsgesetz zu handeln. In Deutschland gibt es das “Gesetz zur Verhütung und Bekämpfung von Infektionskrankheiten beim Menschen” (Infektionsschutzgesetz – IfSG). Wir haben darüber im August geschrieben. Bestimmte aber auch persönliche Rechte, die das Grundgesetz regelt, werden bei Notstandsgesetzen außer Kraft gesetzt. Obwohl es in Deutschland noch nicht so weit ist, kann sich die Situation schnell ändern.

Manipulation der Medien?

Ist es nicht auffällig, dass die Medien wenig über katastrophale Umstände in der Ukraine informieren? Stand 13.11.09. Statt dessen berichtet man, dass das Land vielleicht 2012 den Euro bekommt, über den Gasstreit mit Russland oder die EM-Vorbereitungen! Auch über den Notstand in den USA, worüber ausgebildete Reporter viel berichten könnten, erfährt man zur Zeit nichts.

CBC-News schreibt, dass in Kanada Pläne anlaufen, wo Schulkinder in Bussen zu Impfzentren gebracht werden sollen. Mehr als eine Million KIDS sind betroffen und Mütter sprechen offen von Angst über diese Planung!

Die News der DEUTSCHEN MEDIEN bleibt auf Deutschland fokoziert.

• Der Bevölkerung wird suggeriert, dass der Impfstoff Pandemerix gut ist aber zur Zeit nicht ausreicht.
• Jeder soll sich dazu impfen lassen um das Virus nicht zu verbreiten.
• Nach Bild-Online sind wegen der Schweinegrippe bald alle Schulen leer.

Ob die Medien manipulieren, darf jeder für sich selber entscheiden. Noch gibt es das Internet um sich gut zu informieren, solange die Zensurfalle “Staat” nicht zuschnappt!

Gottes Segen

Christian Koch
Kochministry-Germany

Wegen der Schweinegrippe hat Serbien einen Epidemie-Notstand ausgerufen. Massnahme erlaubt ein Verbot von Massenveranstaltungen. / Politiker in Polen halten H1N1- Gegenmittel für Betrug. Verstärkt Hinweise auf gezielte Panikmache.

Immer mehr Länder nutzen die Schweinegrippe, um einen Notstand auszurufen. Wegen H1N1 hat Serbien nun einen Epidemie-Notstand erklärt. Die Massnahme, die unter anderem ein Verbot von Massenveranstaltungen erlaubt, soll helfen, die Infektionskrankheit einzudämmen.

Die Entscheidung ermöglicht es der Regierung auch, Schulen zu schliessen und Besuche in Krankenhäusern zu verbieten. Serbien hat bei bisher rund 260 nachgewiesenen Schweinegrippe-Infektionen bereits sieben Todesfälle gemeldet.

Ganz anders sieht die Situation z.B. in Polen aus. Das polnische Parlament hat  in einer Sondersitzung über die sich zuletzt ausbreitenden Grippegefahren an Ost- und Westgrenze des Landes beraten. 

Im Ergebnis der Tagung geht man nun davon aus, dass Polen, zumindest aktuell, kein Opfer irgendeiner Epidemie ist. Was die Schweinegrippe betrifft, habe man es zwar mit 193 Fälle von H1N1-Infektionen zu tun, doch alle Betroffenen zeigten harmlose Krankheitsverläufe und noch nie sein ein Patient daran gestorben.

Polnische Politiker halten H1N1- Gegenmittel für Betrug

Der Stellvertretender Minister für das Gesundheitswesen Adam Fronczak fügte hinzu, dass es in der Saison 2006/2007 349 Tausend Grippefälle in Polen gab. In der Saison 2007/2008 – 235 Tausend und in der Saison 2008/2009 – gar 543 Tausend. “Kein abnormale Sache, denn an der jährlichen saisonalen Grippe leiden mehr als eine Milliarde Menschen auf der ganzen Welt, und eine Million stirbt hieran – sagte Fronczak. Der der polnischen Regierungspartei PO angehörende prominente Abgeordnete Janusz Palikot behauptet, dass die Impfstoffe gegen Schweinegrippe einem riesigen Betrug dienen und es keine neue bedrohende Grippe gebe. Die Pharmaunternehmen bezeichnete er als Mafia. Dies meinen auch andere polnische Politiker. Zum Beweis, dass es keine gefährliche Krankheit gibt will man nun in die ukrainische Stadt Lemberg fahren und dort jedem die Hand reichen, der dies zulasse.

Zum vollständigen Artikel =>

Quelle: mmnews.de

Wegen der Schweinegrippe hat Serbien einen Epidemie-Notstand ausgerufen. Massnahme erlaubt ein Verbot von Massenveranstaltungen. /Politiker in Polen halten H1N1- Gegenmittel für Betrug. Verstärkt Hinweise auf gezielte Panikmache.

• Polnische Politiker halten H1N1- Gegenmittel für Betrug
• Verstärkt Hinweise auf gezielte Panikmache
• USA: Schweinegrippe-Hysterie in vollem Gange

MMnews – Schweinegrippe: Serbien Notstand.

Rata och de övriga medlemmarna i det fristående serbiska fackförbundet “Iniciativa” som suttit inlåsta i två månader har nu åtalats i Belgrads tingsrätt för “internationell terrorism”. Det är ett av de grövsta brotten man kan dömas för i Serbien, tydligen i nivå med bl.a folkmord. Attentatet rör sig om ett krossat fönster och klotter på den grekiska ambassadens fasad. Gärningsmännen har inte varit i närheten av att döda någon.

De åtalade syndikalisterna deltog den 24 augusti i en öppen stödmanifestation, på samma plats, med krav på frigivning för den sista grek som, på vaga grunder, ännu satt häktad (släpptes 3 dagar senare) efter förra vinterns gatupolitik där. De åtalade förnekar dock all koppling till den molotov som skall ha krossat ett av den grekiska myndighetens fönster natten efter.

Gärningsmän eller inte. Med hjälp av terroristlagarna kan de kompensationslöst hållas inlåsta i ytterligare tre månader – i väntan på eventuell rättegång. Förlorar de där väntar upp till 15 års inlåsning.

Denna “terroristiska” straffskala kom dock aldrig ifråga när nationalister stormade ett antal ambassader (och satte eld på den amerikanska) våren 2008. Den enda som dömdes då (för vållade av en annan, instormande, nationalists död) var den man som tände på.

Även om man bortser ifrån att det just på Balkan finns så mycket grövre våld att terroriststämpla så borde väl vilken hardliner som helst på andra sidan Atlanten se vissa legitimitetsproblem med att urvattna terrorist-begreppet till denna nivå.

Det är med ovilja jag diskuterar detta sjuka begrepp överhuvudtaget, men tydligen ses inte avsikt att döda civila som ett kriterium längre.

Våren 2008. Belgrad.

Ratibor.

—

En parallell politisk rättegång med potential att ta besvärande fackliga agitatörer “av banan” några år pågår nu i Kiev där bröderna Movtjan åtalades för “grov huliganism” efter att ha flyttat ett stängsel i samband med en manifestation i centrala Kiev sommaren 2008. Bröderna riskerar upp till fem års fängelse i den utdragna processen. Med undantag från en dansk EU-parlamenteriker (sf), som brevledes adresserat den ukrainska regeringen i saken, har den västerländska “närvaron”, som säger sig vilja bygga demokrati och grejer, vänt ryggen till även här.

September 2009. Kiev.

Foto: Paw Daamsgaard

En av de åtalade bröderna Movtjan – verksam inom det fristående studentfackförbundet Pryama Dia(Direkt Aktion).

So notwendig ein internationaler Gerichtshof ist, der Umgang mit dem Serbenführer Karadzic ist peinlich. Seit Tagen bittet dieser nämlich um mehr Zeit, um sich einzuarbeiten, da er seine Verteidigung selbst übernommen hatte, das Gericht gestand ihm dies nicht zu, weil es dieses als bloßes Herauszügern empfand.

Weil Karadzic aber weiterhin auf mehr Zeit bestand,  setzt ihm das Gericht nun einen Pflichtverteidiger vor die Nase, mit der Konsequenz: Der bekommt erstmal ein paar Monate, um sich einzuarbeiten.

Vi är många som har sett fram emot rättegången mot Radovan Karadzic. Den vrede som uppstår bland offer och anhöriga när Karadzic bojkottar domstolen är förståelig – de hoppas ju få svar på så många frågor och på att den man som anses ha det yttersta ansvaret för bosnien-serbernas krigsförbrytelser ska få sitt straff. Det är förvånande att Karadzic i likhet med så många andra, som t ex Milosevic, inte visar den minsta ånger för det som har skett. Nationalismen är en lika stark drivkraft nu som då. Hans arrogans gentemot domstolen är emellertid inte lika förvånande. Hela hans maktutövning har, från det att han når toppen, baserats på en självbild där han står över allt och alla – inte minst lagen. Något han delar med så många liknande män i historien. Just därför är det så viktigt att alla framtida Karadzic, var än de växer fram, blir varse om att det är en illusion och att rättvisan för eller senare alltid hinner ikapp.

Vår samarbetspartner Balkan Investigative Reporting Network (BIRN) har gjort en tidsaxel över Radovan Karadzic, som du kan studera här. Du kan också följa rättegången genom deras särskilda rapportering om den, som finns här.

Nästan en månad efter att journalisten Florence Hartmann dömdes i Haag för att ha “ringaktat” sin tidigare arbetsgivare, Krigsförbrytartribunalen, kommer första livstecknet från den svenska journalistkåren.

http://www.sr.se/webbradio/?Type=broadcast&Id=1992828&isBlock=1

Sista avsnittet i ett (tyvärr) perifert radioprogram som granskar medier nämner att krigsförbrytartribunalen inte bara åtalar för brott mot mänskliga rättigheter utan (i 19 fall!) även journalister som publicerar uppgifter som domstolen inte vill delge allmänheten. Fallet Hartmann sträcker sig längre än så och bestraffades med en bot på 80 000:- för diverse “avslöjanden” i hennes bok Paix et Châtiment (“Fred och bestraffning”). Hon dömdes tydligen för att ha avslöjat “att” det fanns vissa hemliga uppgifter – inte dess innehåll.

Rättegången mot Karadzic har bara börjat. De svenska journalisternas överlag mediokra rapportering hade säkert kunnat höja sig några grader om de tog sig en titt på Hartmanns Paix et Châtiment från 2007. Den beskriver västmakternas (Inte bara USA:s!) resoluta tilltag för att omöjliggöra chefsåklagarens arbete med att även ställa de högst ansvariga krigsförbrytarna inför den så kallade rättvisan. Boken beskriver även hur västmakterna (där Sveriges nuvarande utrikesminister var en av budbärarna) skall ha “gjort upp” med de högst ansvariga generalerna på den serbiska förlorarsidan istället för att (som de säger sig vilja) straffa dem.

Tribunalens tidigare chefsåklagare hävdar i sin bok från 2008 La caccia: Io e i criminali di guerra (“Jag och krigsförbrytarna) att organhandel av betydande skala bedrevs av den kosovoalbanska maffian under NATO:s och FN:s beskydd, att åklagarsidans utredningar i området förhindrats till den grad att ansvariga för hundratals serbers försvinnanden går fria.

Men Del Ponte är ju inte direkt “åtalbar” – som journalisterna i sammanhanget. Istället är hon nu utsedd till ambassadör i Brasilien för den schweiziska regeringen, men det försiktiga alplandets utrikesminister har, mer eller mindre uttryckligen, förbjudit henne att resa hem till Europa och delta i pågående diskussion om västmakternas verkliga avsikter med tribunalen som hennes bok oundvikligen kommit att bidra till. En diskussion den svenska ankdammen verkar vara för liten för att få ta del av.

Trots att centrala personer från “insidan” publicerat böcker på temat och trots att så många människor med erfarenheter från krigen i forna Jugoslavien bor i Sverige lyser den kritiska granskningen med sin frånvaro i svenska massmedier. Det gäller tydligen att hålla sig på rätt sida ridån. Vi får visserligen alltid veta hur krigsförbrytarna försöker undkomma rättvisan in i det sista. Senast att Karadzic “bojkottar rättegången“. Nämen surprise!, tänker man.

Den engelskspråkiga balkanpressen bjuder på desto mer av nyhetsvärde i sin bevakning. Balkan insight skriver om sensuren av ett brev från Karadzic till tidningen Le Monde. Domstolens administration skickade tillbaks brevet till Karadzic med kommentaren “jobba lite på det och omformulera”. Enligt domstolens beslut riskerar brevet att “skada domstolens mandat” och får därför inte komma ut. Brevet handlar tydligen om FN:s agerande i Bosnien under kriget.

Korrumperade utrikesredaktioner som är lite för fina för att ifrågasätta överheter och ogärna rapporterar bortom den “officiella” sfären har dock ingen anledning att underprestera mer än så. Den europeiska militariseringens högst officiella skattefinansierade tankesmedja EUISS (med Sveriges utrikesminister som en av dess mest entusiastiska anhängare) har utvärderat hur konceptet “conditionality” – att länder som samarbetar med Haagtribunalen skall premieras politiskt av EU – fungerade i praktiken.

Den läsvärda rapporten är ingen upplyftande läsning, varken för anhängare av EU:s gemensamma utrikespolitik eller för de som tror på krigsrättvisa, vilket möjligen kan förklara varför den gavs ut mitt i den varma sommaren. I ett av kapitlena fick rentav den åtalade Florence Hartmann komma till tals. Dejan Jovic, en föreläsare jag minns från tiden vid Stirling University, följer upp spelet kring rättvisan för Kroatiens del.

I realiteten uteblev utlovad politik när staterna på Västra Balkan avstod att gripa sina krigsförbrytare. “Konditionaliteten” var mest retorik. Det är alltså EU-rådets Högste Representants egen byrå som sanktionerat denna historieskrivning. Att dominerande svenska massmedier bitvis beskriver läget mer okritiskt än maktapparatens egna institutioner indikerar bara att den svenska ankdammen är för liten.

Während um Istrien und Dalmatien ein Konflikt zwischen den Siegermächten Italien und Serbien/ Jugoslawien entstand, blieben Südtirol und das Kärntner Kanaltal unbestrittene Kriegsbeute Italiens. Wie in der Südsteiermark, in Südmähren, Südböhmen und dem Sudetenland wurde das „Selbstbestimmungsrecht“ vollkommen ignoriert. Während sich die neue Tschechoslowakei aber wenigstens auf historische Grenzen berufen konnte, galt für Südtirol die nackte Macht des Siegers. Im Gegensatz zur tschechischen Regierung begann die italienische bald nach Kriegsende mit einer brutalen Zwangsassimilierung der Tiroler Bevölkerung und förderte die Einwanderung aus Süditalien in das bisher rein deutschsprachige Gebiet massiv.

I dag beslutade regeringen att den bosnienserbiska ledaren Biljana Plavsic ska friges efter att ha avtjänat 7 av de 11 års fängelse hon dömdes till för brott mot mänskligheten (se exv DN, SvD, Expressen och Aftonbladet. Såvitt är känt grundas beslutet på sedvanliga frigivningsregler som stipulerar att en fånge som skött sig under fängelsetiden ska friges när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Om inga andra grunder ligger bakom beslutet, som t ex sviktande hälsa, anser jag att regeringens agerande är anmärkningsvärt.

Plavsic stod åtalad för de värsta brott mänskligheten känner till - brott mot mänskligheten, folkmord, medhjälp till folkmord, utrotande, mord, avsiktligt dödande, förföljelse, deportering och inhuman behandling – men döms till slut för brott mot mänskligheten efter att ha erkänt detta brott och övriga åtalspunkter lagts ned. Hennes erkännande inkluderade dödandet av 1100 civila. Mot bakgrund av hennes brott är det minst sagt smaklöst att hon inte ens behöver avtjäna den fulla strafftiden.

Beslutet väcker också frågan om det verkligen är rätt att regeringen ska fatta den här typen av beslut. Risken är uppenbar att politiska hänsynstaganden tillåts påverka beslutet och det är inte acceptabelt. Blotta misstanken om att det kan vara så är farlig nog i sig. Det visar sig inte minst i fallet Plavsic, som vår utrikesminister samarbetade/förhandlade med under sin tid som Högste representant i Bosnien och nu sitter i den regering som beslutat om villkorlig frigivning. Det skadar förtroendet för regeringen och för rättssamhället.

Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter i Serbien kritiserar i sin senaste rapport de serbiska makthavarnas attityd gentemot Sandžaks bosniaker och avslöjar bakgrunden till en rad systematiska övergrepp mot den bosniakiska minoriteten i landet.

Sandžak som är den bosniakdominerade regionen södra Serbien på gränsen till dagens Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Kosovo har enligt rapporten i mer än två decennier varit drabbat av repressiv statliga politik som syftar till att minimera den bosniakiska minoriteten i landet.

Förhållandet till islam och muslimer i f.d. Jugoslavien började radikaliseras och blev allt mer fientlig redan under åttiotalet, då den serbiska eliten startade en hatkampanj mot statsfederationens muslimer. Det var förberedelserna till folkmordet i Bosnien-Hercegovina vars konsekvenser blev kännbara även för bosniakerna i Sandžak. Attityden gentemot landets muslimer har sedan dess i grunden inte förändrats alls, men efter påtryckningar från europeiska organisationer som Europarådet, OSSE och EU-länderna avstår makthavarna numera från det öppna förtrycket. Emellertid använder sig den serbiska staten enligt rapporten av andra metoder såsom kriminalisering av individer eller grupper, men främst genom att konstant underminera det bosniakiska muslimska samfundet i Sandžak som är den dominerade bosniakiska institutionen i landet. Betydelsen av det bosniakiska muslimska samfundet i Sandžak för regionens bosniaker är inte bara ett uttryck för behovet av religion utan också behovet av att stärka den egna identitet som en reaktion på långvarig diskriminering och förtryck och de serbiska polisstyrkornas terror, kidnappningar och avrättningar under 1990-talet.

Enligt rapporten står makthavarna i Belgrad och dess olika underrättelsetjänster bakom en rad olika försökt att skapa spänningar i Sandžak och inifrån destabilisera det bosniakiska samhället.

FN:s utsända bevakare gör bedömningen att Serbien måste göra mer för att religionsfrihet ska råda i landet.

Den bosniakdominerade regionen Sandžak har sedan 1300-talet varit en del av Bosnien men ockuperades i oktober 1912 av Montenegro och Serbien och har sedan dess förblivit delat mellan dessa två stater.

In der Islamischen Zeitung war folgende Pressemitteilung zu lesen:

(dpa) – Die Serben in Bosnien-Herzegowina haben allen Bestrebungen der EU und der USA zur Stärkung des Zentralstaates eine klare Absage erteilt. Sowohl die Einrichtung einer Bundesregierung als auch entsprechende Reformen des Parlaments seien für sie «unannehmbar», sagte der Regierungschef der serbischen Landeshälfte, Milorad Dodik, am Dienstag nach Beratungen mit US- und EU-Experten in Banjaluka. Auch die Schaffung eines Verfassungsgerichts komme nicht infrage. Er sprach von «irgendeinem virtuellen Bosnien-Herzegowina».

Dodik verlangte von seinen Verhandlungspartnern ganz im Gegenteil eine Änderung der Verfassung, die den beiden Landesteilen, die von den Serben auf der einen sowie von Muslimen und Kroaten andererseits regiert werden, noch mehr Macht einräumt. In die Verfassung aufgenommen werden solle das Recht der beiden Landeshälften, ein Referendum über ihre zukünftige staatliche Rolle durchzuführen, sagte der Politiker weiter. Dodik hatte wiederholt mit solch einer Volksabstimmung zur Trennung des serbischen Landesteils gedroht.

Die EU und die USA wollen mit ihren Bemühungen um eine Änderung der Verfassung das genaue Gegenteil erreichen. Sie dringen auf eine Entmachtung der beiden Landesteile zugunsten der Bundesebene. Solche Verfassungsänderungen haben die Serben wiederholt abgelehnt. Hohe US- und EU-Vertreter hatten am vergangenen Freitag alle Spitzenpolitiker des Landes zu Verhandlungen eingeladen, die jedoch scheiterten. Den drei Völkern wurde eine Frist bis zum 20. Oktober eingeräumt, sich auf Reformen zu verständigen, um die Unregierbarkeit des Landes zu beenden.

Dodik kündigte jedoch am Dienstag an, er werde zum Besuch des russischen Präsident Dmitri Medwedew am 20. Oktober nach Belgrad reisen. Ob er dennoch an diesem Tag mit den Vertretern der EU und der USA in Sarajevo über die Zukunft Bosniens verhandeln wird, ließ er offen. Von den gut vier Millionen Einwohnern stellen die Muslime knapp die Hälfte, die Serben ein Drittel und die Kroaten 15 Prozent.