Sexualundervisningen i min grundskola (jag hade ingen på gymnasiet) bestod i grova drag av:

- 45 % information om könssjukdomar

- 35 % fortplantningprocessen + praktisk workshop i kondomrullning på provrör

- 10 % om mannens könsdelar (fokus på biologiska funktioner som spermier, urinrör och prostata)

- 5 % om kvinnans könsdelar (starkt fokus på äggstockar och livmoder)

- 0.5 % information om alternativa sexualiteter (i boken stod det att det finns bögar och lesbiska)

Slutsats: Könssjukdomar är den del av sexualiteten man bör tänka mest på. I alla sammanhang som jag sedan dess har stött på sexualupplysning har huvudbudskapet också varit: Var medveten! Skydda dig! Testa dig! Tveka inte inför att testa dig! Testa dig ofta och gärna!

Därför blev jag förvånad när jag häromveckan gick till RFSU-kliniken med föresatsen att få en grundlig testning så att både jag och min nya sängkamrat kan vara lugna. Jag förklarade att jag är blodgivare och därmed fick ett hivtest för ca 1½ månad sedan.

Barnmorska: “Har du några symtom för något? Inte? Vad bra, då testar vi bara dig för klamydia.”

Caroline: “Men… borde vi inte testa för HIV? Inte så att jag är orolig, men jag har haft en ny sexualpartner sedan min förra blodgivning.”

Barnmorska: “Du säger väl åt honom att testa sig? Bra. Och du var blodgivare? Ja, jag tycker att det räcker med klamydia.”

Då säger jag inget mer, men tankar far i min hjärna:  Syfilis då? Gonorré? Herpes? Alla de där sjukdomarna som vi lärde oss rabbla i sömnen på högstadiet. Jag kan kanske köpa att man märker om man har dem, men HIV då? Det är ju HIV alla tjatar om. Borde de inte vara glada för varje möjlighet att testa någon mot HIV? Eller läser jag för mycket tidningar som delvis riktar sig till män som har sex med män (MSM), där HIV-information från statliga hälsoinstanser alltid finns med som en helsida eller två?

Jag trodde att det här kanske var ett isolerat fall, men sedan pratade jag med en nära vän som berättade precis samma historia från ett av sina testningsbesök. Hon ville göra en grundlig testning. De ville bara testa henne för klamydia.

Det är säkert inte deras mening, men när man står där på klinknen får man känslan av att könssjukdomar inte är så viktiga. Och jag undrar; varför har ni spenderat så många miljoner kronor på att informera mig om att ta ansvar för säkert sex och göra mig orolig för könssjukdomar, om ni inte vill låta mig ta ansvar och stilla min oro? Är det för att ni måste låta folk testa sig gratis? För att testen kostar er pengar? Om jag hade varit av utländsk härkomst eller varit man och sagt att min sängkamrat var man, hade ni då varit lika tveksamma?

Signerat Caroline

Har idag varit nere i Lund och pratat om prostitution och sexköpslagen för Liberala ungdomsförbundet där. Övriga ämnen under dagen var BDSM och transfrågor. Det var en mycket intressant dag sammantaget och min presentation blev mycket väl mottagen. Läs den här.

När jag gjorde presentationen slog det mig hur extremt udda statistiken ter sig. Följande siffror på hur många prostituerade som finns i våra nordiska länder publicerades i tidskriften Socialpolitik i mars 2009.

Danmark 5 567

Finland 8 000

Norge 2 564

Sverige 600 (300 gatuprostitution, ca 250 kvinnor och 50 män på Internet)

Vad som stört mig är att 600 prostituerade i hela Sverige låter alldeles för lite. Att det skulle vara 50 män som säljer sexuella tjänster på internet är t.ex. skrattretande – något som alla de, som har minsta inblick i de gaycommunities som finns, håller med om. Men jag har också lyckats motbevisa det med egen statistik enligt följande.

Ungdomsstyrelsen lämnade en rapport till regeringen tidigare i år, om attityder till sex bland unga. I den kan man bland annat läsa att 1,2 % av tjejerna och 1,7% av killarna i gymnasiets årskurs 3 har erbjudit sex mot någon form av ersättning. Det går 396 000 elever i gymnasiet (läsåret 2008-2009). Uppskatta därmed att det går drygt 100 000 elever i åk 3. 1,5 % (någon slags genomsnitt av killar och tjejer som sålt sexuella tjänster) av 100 000 blir 1 500 personer. Alltså skulle vi bara i gymnasiets årskurs 3 ha minst 1 500 prostituerade. Det betyder att de som tagit fram statistiken inte har någon som helst koll på verkliga förhållanden, eller så definierar de prostituerade på ett väldigt underligt sätt.

Antalet killar som sålt sex till andra killar är också mycket större än den officiella statistiken gör gällande. Många av dem har inte heller aktivt erbjudit sexuella tjänster utan helt enkelt tackat ja när någon erbjudit dem pengar exempelvis i utbyte mot att få suga av dem (ja, i hbt-världen kan många faktiskt vara villiga att betala för att själva få suga, tro det eller ej). Men det kanske inte räknas som prostitution det heller?

Det finns mycket att vara upprörd över när det kommer till det som förespråkarna för sexköpslagen åberopar i sin argumentation, den här statistiken är bara ett exempel. Därför kommer jag att fortsätta argumentera mot dem, tills den dagen då de kan presentera sammanhållen, vetenskaplig bevisning för att sexköpslagen är det bästa sättet att t.ex. stoppa all trafficking för sexuella ändamål. Jag är villig att sätta rätt mycket pengar på att den dagen aldrig kommer.

Intressant?

På SVT play ligger just nu en dokumentär i fyra delar som heter Fyra decennier av sex som handlar om den amerikanska sexualradikala rörelsens kamp för en sexualitet befriad från moralism och politik och förändrade sexuella moralkoder. Tyvärr är första avsnittet borttaget med de återstående är ändå både spännande och utbildande historieundervisning om hur Amerikas moral förändrades från den prydda medelklassens moralpanik över den sexuella revolutionens start vid 60-talet till experiment inom kultur och medborgarrättsrörelsen under sena 60- och 70-talet. Detta är intressant ur ett rent historiskt perspektiv men också idag när vi på nytt blossar upp ett sexuellt kulturkrig mellan sexliberaler och moralkonservativa. Flera amerikanska TV-serier som visas på svensk TV och som har blivit ganska populära som Weeds, om en ensamstående mamma som säljer marijuana för att försörja sig, och Nurse Jackie, om en piller missbrukande godhjärtat sjuksköterska, är sexliberala och visar sex på ett okomplicerat och världsligt vis. Serierna visar att man kan vara både en förälder och sexuellt aktiv, det kanske inte låter så radikalt men om man ser vad som är en av Amerikas just nu största kulturexporter – Twilight. Den handlar om en tjej som förälskar sig i en vampyr. På ett mycket kyskt sätt för vampyren Edward kan inte ge sig hän med människan Bella för då kanske han inte kan kontrollera sig och råkar äta upp henne. Twilight är vansinnigt populär men vad är det vi egentligen lär oss. Författarinnan Stephenie Meyer är medlem i The Church of Jesus Christ of Latter-day Saint, och har enligt egen utsago aldrig ens sett en barnförbjuden film för att undvika nakenhet och fula ord. Enligt mig en rent reaktionär hållning. En stor del av attraktionen med romanen har enligt vissa kritiker varit att det inte finns något sex i dem, det finns ingen press på att bli sexuellaktiv tidigt i Twilight. Både i Sverige och USA har sexualmoralen i Twilight lett till diskussion mellan fans, kritiker och litteraturälskare. Fyra decennier av sex är inte bara en historisk översikt över 60-talets sexuella revolution utan även en beskrivning om ett kulturkrig som råder än idag i USA. På ytan verkar samhället liberalt men samtidigt sticker de moralkonservativa fram sina sexfientliga åsikter. Att låta bli att tala om sex och räkna med att ungdomar inte kommer att ha sex är inte bara korkat, det är rent av farligt.

Den sexuella revolutionen kommer och går. Ett omslag från Time Magazine 9 april 1984 visar att den sexuella moralen blev mycket mer konservativ på 80-talet än den varit på 70-talet. Vart är vi på väg nu?

Signerat Calle.

Läser ett långt och välskrivet inlägg hos Amanda Brihed om prostitution, sexköpslagen och människors rätt till sin sexualitet utan pekpinnar. Läs det gärna, kunde inte ha skrivit det bättre själv faktiskt.

Intressant?

Titta på ett avsnitt av 60 minutes (“My Secret Self”) om en flicka som redan vid två års ålder kände att hon var född i fel kropp. Jazz föddes som en pojke, men lever nu som en flicka.

Kolla även in Transkids Purple Rainbow Foundation, vars syfte är att forska och utbilda i frågor kring transsexualitet.

Ung vänster med flera ska arrangera en manifestation mot trafficking i Kalmar. Ett bra initiativ. Problemet är att de också tänker manifestera mot prostitution som de anser är samma sak som trafficking. På grund av det har de liberala borgerliga ungdomsförbunden i Kalmar, helt korrekt, tackat nej till att delta i manifestationen. MUF hänvisar till att prostitution när den sker frivilligt är ett yrke som andra och därmed inte något att manifestera mot. Det har fått flera, inklusive tidningen Barometern och Ung Vänster, att uppröras.

Självklart håller jag med. För den som följt min blogg (och debatten i bl.a. Studio Ett där jag var med) är det ingen nyhet att jag anser att sexköpslagen ska rivas upp och att jag inte ser något moraliskt eller annat problem i prostitution så länge den sker frivilligt. Just denna frivillighet är grundläggande och givetvis kan inte offren för trafficking anses befinna sig i prostitution, eller i andra yrken som de också säljs in i slaveri till, av egen fri vilja. Att däremot säga att all prostitution är att likställa med den vidriga praktiken människohandel är helt felaktigt och ett hån mot de som faktiskt trivs med att prostituera sig (ja, de finns i allra högsta grad, den så kallade lyckliga horan är inte en myt, oavsett vissa vänsterdebattörers önskedrömmar om att så är fallet-  läs Petra Östergrens djupintervjuer med några av dem för att bara få en viss försmak av hur verkligheten ser ut).

Jag är glad att LUF, MUF och CUF har valt att inte delta i manifestationen så länge den också är en manifestation mot prostitution. Trafficking och slaveri ska bekämpas med alla medel. Prostitutionen i sig förtjänar dock inte samma öde.

Läser också med glädje att just Petra Östergren har skrivit på Expressen om sexköpslagen. Precis som alltid är hon oerhört läsvärd och har gjort en korrekt analys. Vi som förespråkar ett avskaffande av sexköpslagen har en mängd argument av både saklig och ideologisk karaktär. Våra motståndare är kvar i att bara argumentera om att det handlar om “vilket samhälle vi vill ha”. Visst handlar det också om det; om vi vill ha ett i grunden liberalt samhälle eller ett där staten lägger sig i vad varje människa får och inte får göra med sin kropp. Men som förespråkar ett avskaffande har ständigt en levande debatt och utvecklar vår argumentation. Våra motståndare står kvar och stampar och förstår inte ens diskussionen. Historiskt vet vi att de som stagnerar också i längden tenderar att förlora.

Läs gärna mina andra inlägg om prostitution och sexköpslagen.

Intressant?

Just nu sitter jag med två nyinköpta böcker som skulle få Göran Hägglund att svimma av förskräckelse;  “Whipping Girl – A Transexual women on sexism anhd the scapegoating of femininity” av Julia Serano, samt den tjocka antologin “Feminism & Pornography”.

Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa “Feminism & Pornography”. Den innehåller artiklar av Andrea Dworkin och Catherine A. McKinnon – två kvinnor som i sexpositiva feministiska kretsar ofta stämplats som fienden #2 näst efter patriarkatet. Boken innehåller också essäer av sexpositiva feminister, men ingen som jag har läst någonting av tidigare, och ingen av mina personliga hjältar – Gayle Rubin, Patrick Califia, Tristan Taormino…

Men om jag ärligt ska kunna mana religiöst kristna att läsa texter som propagerar för en annan världssyn, då måste jag också läsa mina egna satansverser.

Signerat Caroline

”En karl som kallar en slida ”ful” behöver tilldelas ett foto av sina testiklar och sedan ombes dra åt skogen.”

 Fittan väcker minst sagt känslor och oftast då av äckel inte minst när både Britney Spears och Paris Hilton ”råkade” bli paparazzi-fotograferade och det utlöste en sån stor skandal och bestörtning att man nästan kunde trott att de hade mördat någon, eller när Alexander Chamberland publicerade texten ”Midsommarfittan” eller för den delen de reaktioner som facebookgruppen med samma namn har fått.  Fittan är äcklig och oestetisk och det måste folk i tid och otid givetvis häva ur sig. Och för att gå tillbaka till det inledande citatet ur senaste Bang, kan man ju undra hur ”estetisk” en mans genitalier verkligen är. Men det har väl inte de fallos-älskande narcissisterna tänkt på antar jag.

 Och med de häftiga reaktionerna och den generella kulturella misogyna inställningen till fittan så är det väl inte så konstigt att vaginal skönhetskirurgi blir allt vanligare vilket Bang har tagit upp i det nya numret.

 Denna kirurgi handlar om jakten på den perfekta fittan som är vacker och estetisk och dess ideal är givetvis Playboy playmates enligt otaliga hemsidor som gör reklam för ingreppet. Men det finns ett problem: först och främst är bilderna inom mainstreamporren retuscherad till den rosa perfekta musslan på grund av ideal eller censurlagar, så sanningen är ju att den perfekta fittan inte finns – att det är en konstruktion och att den kan se ut på hur många olika sätt som helst.

 Men med vår tids utseendefixering som har gått så långt att även omfatta genitalierna kan företag tillåtas känna pengar på sin cynism och fascistiska ideal och tillåtas ta övertaget över kvinnors osäkerhet, dåliga självförtroende och brist på kunskap om sin anatomi och sexliv. Och kirurgi blir självklart lösningen på ett problem som kan lösas bättre med mer kunskap, självförtroende och att va stark nog att be idioter att dra åt helvete.

 Och hur säkert är det att genomgå en sådan operation? Några långsiktiga studier finns inte men det som finns dokumenterat är skäl nog för att vara ordentligt kritisk. The American College of Obstetricians and Gynocologist har listat problem som: infektioner, ändrad känslighet, smärta vid samlag och ärrbildning. The Royal Australian and New Zeeland College of Obstetricians and Gynocologist är också kritiska och menar operationen ”kan orsaka stor skada”.

 Med det här som exempel kanske det blir ännu viktigare att fira Midsommarfitta nästa sommar? Som ett feministiskt statement liksom.

Enligt Lena Eks bloggpost om förlikningsprocessen i Telekompaketet, så har utskottet “bestämt att de rapportörer som jobbade med texterna i våras fortsätter”.  Alla parlamentariker som ingår i förlikningsdelegationen har DESSUTOM beslutat att inte öppna upp förhandlingarna för någonting annat än 138:an som de enades om skall gälla enligt sitt beslut i våras (till min avgrundslika besvikelse till och med Vänsterns Eva-Britt Svensson).

För det första är det ett fundamentalt felaktigt beslut att låta dessa rapportörer fortsätta, då åtminstone Harbour gjorde allt han kunde för att stoppa 138:an. En person som alltså vill att människor skall kunna stängas av helt godtyckligt från nätet, utan juridisk prövning.

Jag fattar inte varför nätneutralitetsförsvarande parlamentariker gör så här??? EU är ingen demokrati (ändå får EU besluta över våra liv! utan att vi har något medbestämmande) – och det handlar väl därför om att verkligen driva frågor.

Nätneutralitet är ju en utpräglad konsumentfråga, som jag tror att en stor majoritet konsumenter skulle stödja när de väl förstår hur mycket av det som de vant sig vid som de kommer att gå miste om.

Det är också en utpräglad demokratifråga – då det handlar om rätt att ta del av samma information som man nu kan få del av via bibliotek och andra avgiftsneutrala offentliga tjänster. En stor majoritet kommer att bli mer eller mindre rasande när de förstår hur utestängda de i själva verket kommer att bli.

Nätneutralitet stöds också av stora folkrörelser i USA och Obama har ställt sig i täten för att bevara den – en utmärkt våg att rida på – med argumentet att kunde man i “transatlantisk” anda vara så följsam USA när det gäller antiterror”bekämpningen”, att man hastar igenom diktatoriska lagar på löpande band, så skall man väl kunna vara det i en sån här fråga som handlar om rättssäkerheten för det stora flertalet, yttrandefrihet, fri- och rättigheter enligt både Europakonvention, FN:s mänskliga rättigheter och alla grundlagar i de västliga demokratierna.

Att ge efter för de ytterst unkna och farliga högerkrafter som vunnit makt i Europa pga ett extremt lågt valdeltagande samt pga ett alltigenom odemokratiskt och snudd på korrupt styrt lobbyistvälde tror jag är fullständigt och totalt fel väg att gå. Det ger bara dessa mörkerkrafter mer tyngd i stöveltrampen.

Dessutom tror jag att denna vägen kommer att leda till ekonomiskt armod – då det kommer att försvåra för små och medelstora företag, det kommer också att hämma kommunikation, forskning och utveckling, även kulturell sådan.

Enorma följder för ekonomin kommer det således också att få. Av det negativa slaget. Ungefär det sista som behövs när det gäller att ta sig ur recession.

Det är ingenting mindre än reaktionärt.

Dessutom banar det väg för hård repression – för reaktionen bland den stora massan kommer att bli i form av en enorm uppfinningsrikedom att kringgå precis alla hinder, i synnerhet i ungdomsgenerationen som är osedvanligt stor. I kombination med andra protester tror jag att den makt som nu sitter kommer att få bäva och kan falla på sitt eget grepp. Då kommer den att frestas att ta till ännu hårdare tag.

Och hård repression kan fungera ett tag – men kanske inte hur länge som helst.

Därför finns det all anledning att nu snabbt fokusera över på den kommande folkomröstningen om Lissabonfördraget på Irland – för om det inte blir nej där – då är diktaturen ett faktum i hela Europa - och vad värre är. Den har helt och hållet fria händer för det finns ingen kvar som försvarar demokratin.

Precis det som hände när Hitler tog makten 1933 i Tyskland. Inte ens kommunisterna satte ner foten för att hindra hans maktövertagande. Han bara promenerade in. Det krävdes en ännu större diktator för att till slut störta honom – Stalin. Vem blir det denna gång som kommer och ‘befriar’ oss från högerspöket? Putin? Tillsammans med Kina – och Nordkorea? Eller blir det Iran?

EU backar in i framtiden – med ett manus från 30-talet. Det är Massarbetslöshet, Massövervakning och Totalitärt styre med Stockholmsprogram, FRA, ACTA, Inspire, Q617, datalagringsdirektiv, europeisk arresteringsorder, ett totalövervakat och uppstyckat Internet, hemlig avlyssning, åsiktsregistrering osv osv osv. Och snart har vi Presidenten och den Utrikespolitiska Talesmannen här.

För att intensifiera militariseringen så att de eurasiska krigen kan börja på allvar.

Mitt hopp går nu till irländarna – Votail Nil! For democracy. Se de senaste dygnens twitterposter på http://twitter.com/Nemokrati

Se även tidigare bloggposter: Spöken som finns,  Tysk dominans i EU – en s k historisk ironi?, Telekompaketet – Vi vill ha – CRA!, Storebror har vaknat – Och han spanar på Dig – från ‘the Observatory’,  “Den fria rörligheten” – Diktaturen har landat,  Litteratur ej språkkonst, Lagrådet fortsätter fuska fram lagstiftning , Minimilöner och 5 jobb för att klara försörjning,  Riksdagen – Demokratins C-lag, Bankernas bidragsfusk

Se även: Aftonbladet – Staffan Heimersson: “Tyskland tar ett stort steg åt höger“, SVD – Bakslag för internetaktivister om Telekompaketet,   DN – Förhandlingar enbart om paragraf 138,  SVD2,  AB2,  SVD3 – Frankrike försökte påverka svensk riksdagsledamot om Telekompaketet,  DN – Fransmän frågade ut telekomkritiker,  SVD4 – Slutstrid om Telekompaketet, EU Observer – “EU transport chief accused of conflict of interest“, EU Observer (om Berlusconis senaste utspel om ‘core EU’), SVD5,

Se bloggar: Lena Ek – Timmar och timmar om Telekom,  Alliansfritt Sverige,  Scaber Nestor,  Lena Ek2,  Newsmill – Lena Ek3,  HAX,  farmorgun i Norrtälje,  annarkia – taktiska överväganden gav smalare agenda,  sultans blogg,  Karl Sigfrid – Nätneutralitet får vänta,  scaber nestor2,  christian valtersson,  den hälsosamme ekonomisten,