” Cosa faccio? “

 ” Niente, cosa vuoi fare? Rilassati, pensa a qualcosa di bello… “

          ” Ehhh… maddai Arthur, mi vergogno e poi, non so dove mettere le mani… sto seduta, cammino, guardo il mare, insomma, che faccio?

 ” Ma no,  stai tranquilla, anzi, parliamo un po’… “

           ” E allora, fammi delle domande… “

 ” No, niente domande, parliamo un po’… anzi… guardami… “

• Institutet för Mediestudier, Sim(o), har belönat Anna-Maria Havskogens uppsats om medieträning av politiker. Nästa år, valåret 2010, kommer Sim(o) att arrangera ett seminarium om medieträningens olika aspekter med utgångspunkt i uppsatsen. Men den som vill höra författaren resonera kring “scenpolitik och scenjournalistik” redan nu kan lyssna på Åke Petterssons program Publicerat.

• I förra veckan var den brittiske journalisten Charlie Beckett på besök i Stockholm. Han är föreståndare för tankesmedjan POLIS vid London School of Economics och var inbjuden som huvudtalare av Journalistfonden för vidareutbildning som firade sina 40 år (jag var moderator för ett framåtblickande seminarium). Läs Charlies funderingar om mediesituationen i Sverige här; vad klagar ni på undrar han.

• Väckarklocka eller smittspridare? När forskning och statistik blir journalistik. Detta är den långa rubriken på ett intressant seminarium på Karlstads universitet om tio dagar. Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning bjuder in till en dag med föreläsningar av bland andra Allan Gut, Larsåke Larsson, Anna Larsson och David Finer.

”Näthatarna har många namn”, så lyder rubriken på en kommenterande artikel av Ola Larsmo i DN:s kulturdel den 4 november. Jag läste den med igenkänning och tillfredsställelse över att problemet nu uppmärksammas i en rikstidning. Själv skrev jag om främlingsfientligheten som ett publicistiskt problem i min krönika i Corren 14 april i år (även publicerad här på bloggen).

Utgångspunkten för Ola Larsmos artikel var en fråga som Mårten Blomkvist ställt den 30 oktober i DN, hur det kan komma sig att just svenska mediers kommentarfält fylls av så mycket uppumpad ilska. Ett av flera tänkbara svar kan sammanfattas med ordet ”netrage” – ”vid tangentbordet kan man ta ut sin ilska under ännu tryggare förhållanden än bakom ratten i sin egen plåtlåda.”

Men Ola Larsmo anar andra förklaringar: ”Så fort en artikel berör ämnet invandring eller flyktingar dunkar det in en drös kommentarer som tyder på att Sverigedemokraterna kommer at få 85 procent av rösterna i nästa val.”  Vad han anar är samma sak som jag skrev om, nämligen att en mycket liten grupp främlingsfientliga individer systematiskt använder tidningarnas webbsidor för att  fejka en massiv opinion. I Kanada har Ken Mc Vay dokumenterat metoden: ”Varje högerextremist höll sig med ett tiotal olika alias just för att ge intryck av att man utgjorde en månghövdad opinion.”

Om detta fenomen har också den svenska historikern Helene Lööw skrivit, vilket jag tog upp i min krönika:

”Läsarkontakter prioriteras högt på tidningarnas webbredaktioner –  antalet besök på webben är ju kvittot på att tidningen blir läst. Men nyhetssajterna länkar till externa bloggar och slussar då läsarna vidare till sajter som redaktionerna varken har någon kontroll över eller något publicistiskt ansvar för. De som framför allt drar nytta av detta är de främlingsfientliga grupperna, det menar historikern Helene Lööw: ’De är vana att arbeta  med alternativa metoder eftersom de har varit utestängda från mainstream-media och inte har några pengar. Det här kommer ju som manna från himlen för dem.’ ”

Detta är faktiskt en mindre uppmärksammad del av journalisters arbetsmiljö. Och framför allt ett föga uppmärksammat demokratiskt problem. Mitt eget förslag, som jag framfört i en annan krönika (i Länstidningen Södertälje, där jag regelbundet medarbetar) är att de som kommenterar på nätet ska gå ut med sina egna namn. För det fick jag inte oväntat utstå en störtsjö av nedvärderande (och anonyma) kommentarer.

Läs mer om detta problem i en faktafylld bok med titeln ”Quick Response”  (Institutet för mediestudier, Sim(o), i samarbete med Röda Korset). Den består av ett urval artiklar som publicerats på projektets hemsida av en liten redaktion, knuten till Röda Korset, som i tio års tid reagerat på fördomar och schabloner i mediernas rapportering om invandring, integration och främlingsfientlighet.

Nu har jag också tipsat Ola Larsmo om den boken. Han mejlade omgående och tackade samtidigt som han sa att han satt vid tangentbordet med cykelhjälmen på. Varför det, undrade jag. Svar: ”…för all inkommande skit som kommer att flyga in under dagen…. ”

AMI LÖNNROTH

Sustainability on Straddie

2009 island Vibe festival

REDUCE-REUSE-RECYCLE-RESTORE-REPLENISH-RESPECT

Dear Eco Punter,

…Welcome to Island Vibe 2009!

This year Island Vibe is going the extra mile to ensure our impact on the beautiful Minjerribah is reduced by creating a variety of environmental initiatives and acting as responsible eco citizens. By coming to our festival, you automatically become a member of the sustainability team, all you have to do is follow our lead!

This year we will:

* offset the carbon emitted as a result of the festival. This includes carbon emitted by staff and performers travelling by air, road and ferry as well as the energy needed to bring you the unique Island Vibe sound.

* encourage you to walk and bike as much as possible to minimise traffic and carbon emitted

*encourage you to car pool with your mates

*ensure your waste is reduced, reused and recycled

*collect all of your organic waste (food scraps that is) and

donate them to the first ever Stradbroke Island Community Gardens

*incorporate the use of renewable energies in the festival (bio fuel)

*ensure our market vendors lead the way through use of biodegradable products, plates, detergents and packaging

*ensure water refill stations are available so we don’t generate unnecessary plastics

*prevent our wastewater entering the water table by recycling all grey water used at the festival

*aim for a plastic bag free event

*employ local contractors

*make sure beer and other beverages are drunk from reusable cups

*showcase some exciting environmental initiatives

*invite A Greener Festival Awards to audit our performance

Stay tuned for exciting updates on our sustainability program….see you at the festival!

Warm Regards,

Sustainability team ‘09

via Sustainability | Island Vibe Festival Website.

Halt Sand Mining on North Stradbroke Island

Sand mining on Straddie

Photo © WPSQ

Did you know that North Stradbroke Island (NSI) is the only sand island off the south-east coast of Queensland not protected against sand mining?

70% of the Island is in the path of destructive mining interests much of which includes highly valued ecosystems which the public cannot access.

The current sand mining practises on NSI are outdated and the Island needs to be protected under a system of national parks for future generations.

Sand mining leases on the island were granted by the Bjelke-Petersen National Party during an era when government and community attitudes towards the environment were very different. In the 1970s the Liberal/National Party Government under Malcolm Fraser stopped sand mining on Fraser Island. Similarly, sand mining was stopped on Moreton Island, Cooloola and at Shelburne Bay in North Queensland, where the then ALP Government cancelled sand mining leases via an amendment by Parliament to the Mineral Resources Act. These government actions recognised the immense value of protecting the environment from this destructive industry. NSI too has been widely recognised for its special environmental significance. It is now time to stop sand mining on Stradbroke Island

via Wildlife Queensland – Halt Sand Mining on North Stradbroke Island.

– Släpp inte ut praktikanterna att göra enkäter. Gör dem själva, de ger så mycket information om hur nyanserade många frågor är.

Så ungefär formulerade Petter Beckman sig på Institutet för Mediestudiers, Sim(o)s, tioårsseminarium “MedieSverige 2019” under torsdagen. Han rapporterade om sina erfarenheter av snart fyra års arbete med lokaltidningen Södra Sidan.

Tidningen försöker ge hela bilden av de ämnen som tas upp (förortsungdomar definieras inte av bilbränder), försöker tillsammans med läsarna leta efter lösningar på samhällsproblem och använder spalterna som mötesplats för grupper av människor som inte träffas trots att de bor nära varandra.

Förra chefen för Sveriges Radio Kerstin Brunnberg applåderade Södra Sidan, höll med om att det inte är praktikanter som ska stå för kontakterna med folkdjupet och hoppades att tidningen kunde komma oftare än varannan vecka.

Själv hoppades Petter Beckman, som 2003 gav ut boken Riv stängslen om public journalism på Sim(o), att tidningens arbetssätt skulle kunna växa ihop med nätjournalistikens utveckling.

Utvecklingen på nätet belystes på seminariet av Michael Karlsson som är medieforskare vid Karlstads universitet och delförfattare till Journalistiken, nätet och maktens ordningar, Sim(o) 2007.

Han talade om användarnas intåg som producenter av texter, kommentarer, bilder och länkar. Publiken har på tre år blivit ‘produblik’ och deltar i fyra av nyhetsproduktionens fem steg. En färsk studie visar att ungefär varannan nätnyhet kommenteras av läsarna. Utvecklingen går snabbt och innebär såväl hot som möjligheter för journalistiken.

Professor Lars Nord, bland annat medförfattare till Tyckandets tid (Sim(o) 2009),  vid Mittuniversitetet anbefallde en viss kyla när framtiden ska bedömas.  I mångt och mycket är det fortfarande ‘business as usual’. Vi får mer av alla slags medieinnehåll – men detta innehåll når allt färre. Politikerna bör däremot vakna och ta ett helhetsgrepp över mediepolitiken på alla viktiga plattformar.

På seminariet informerade dessutom medieforskaren vid Göteborgs universitet Ingela Wadbring om sin och Sim(o)s senaste bok Gratis skräp eller demokratiskt tillskott. Anna Clarén, Nordens Fotoskola, och Joakim Ståhl, bildchef SvD, diskuterade kvalitetens betydelse för bildjournalistiken.

About SIMOs Position

Values: Camping is not bungalows

To differentiate our tourism industry, camping on Stradbroke should offer an authentic experience that engages with nature, not be just like every other seaside camping experience up and down the coast.

Include luxury tents by all means, but understand the iconography of camping.

Camping is not air-conditioned aluminium bungalows.

SIMO’s objections to the privatisation of the management of the NSI camping holiday parks are manifold.

Environment

All the camping grounds need an independently conducted environmental audit to establish the current (and past) levels of degradation and identify essential remediation, and to determine the carrying capacity of each.

All the camp grounds are adjacent to fragile littoral territory. All are subject to erosive effects and to inundations as the predicted rise in sea level occurs (as a result of global warming). All are in close proximity with wildlife, some of it endangered – notably koalas, acid frogs, water mouse, glossy black cockatoos, grey-headed flying fox, swamp orchid, swamp daisy, and also turtles that nest on island beaches. The area is Ramsar-listed for the protection of migratory birds, which have noticeably declined in numbers in the past decades. Some camp grounds are partially built on wetlands. All have sewerage issues, particularly Amity. We are especially concerned that the management of the foreshore camping grounds at Flinders Beach and Main Beach would also be included: both suffer from over-use and are under-supplied with facilities, and Main Beach has no toilet facilities at all.

via About SIMOs Position | Stradbroke Islanders’ Forum.