Nyss läst ut Per Olov Enquists Livläkarens besök, som handlar om den danska revolutionen och personerna runt om.

Konung Christian den sjunde, som kröns omkring 1765-70, är sinnessjuk. Vem fyller tomrummet i maktens mitt? Den som kontrollerar konungen kontrollerar även makten… Hur gick den danska revolutionen egentligen till? Hur hamnade en tysk läkare med enväldig makt i Danmark? Enquist beskriver personerna på så detaljerade vis, så många sidor av dem lyfts fram. Från en framtid där vi vet vad som hände, väver han ihop de olika bitarna för att ge oss en förklaring. Eller kanske inte ens en förklaring, utan bara en bild.

Enquists språk är helt fantastiskt. Svårt att följa i omgångar, men så behandlar ju stora delar av boken sinnessjukdom också… Vissa bitar är oerhört vackra, men hela boken är egentligen förfärlig. Maktens spel, och hur man spelade spelet, läggs fram tydligt. För personerna är inget offer för stort, det är bara makten och Danmark som räknas. Paradoxalt nog är det endast den som har den fullständiga makten som vill slippa den: konung Christian.

En intressant bok, som väcker intressanta funderingar. Krånglig, men bra.

Läs även andra bloggares åsikter om livläkarens besök, per olov enquist, danmark, danska revolutionen, 1700-tal, historia, konung christian, makt, maktspel, sinnessjukdom, kontroll, karaktärsbeskrivningar, böcker, intressant

Jag börjar bli bekymrad för vår 2,5 år gamla dotter. Orsaken är att hon visar ett ohälsosamt stort intresse för barnprogrammet Barda. För er som inte känner till det kan jag berätta att det är program där barn i tioårsåldern får lajva, d.v.s. spela rollspel där de klär ut sig till alver, hober och fan och hans moster och ränner runt i skogen. Dottern sitter som klistrad och tycker det är jättespännande.

Igår var det lite läskigt när nån alvliknande dam hade skadat sig och låg och yrade i vägkanten. Då flyttade hon sig närmare mig och var väldigt bekymrad. Imorse var det bland det första hon började prata om, om inte det allra första. “Hon hade slagit sig”, “hon blodig”, “måste åka till Karl” osv. Karl är spelledaren, för er som inte är insatta.

Låt gå för att hon är intresserad nu, och till och med när hon är så gammal som de som deltar i programmet. Tio år och rollspel – inga problem. Men, om intresset blir livslångt och hon blir en sån där vuxen fåne som klär sig i vadmal och åker till Gotland på medeltidsveckan, då har jag ingen dotter längre.

Någon censur kommer det dock inte att bli tal om i det här fallet. Men idag när jag skulle hämta henne för att borsta hennes tänder sa hon att hon ville se klart på Amigo. Då var jag tvungen att säga ifrån. Det är nämligen min fasta övertygelse att Amigo är direkt skadligt för barn, särskilt i hennes unga ålder. Det programet är ju för fan helt vansinnigt. Försök titta på det själva utan att tappa tron på mänskligheten, åtminstone den skånska delen av mänskligheten. Det är kört! Det som är mest skrämmande är att den förre programledaren var ännu mer från vettet än den nuvarande. Nä, tacka vet jag Häxan Surtant!

Göran Skytte är en person som jag aldrig har tyckt om. Jag vet inte om killen  antränger sig för att vara en idiot, eller om han verkligen går omkring och tror att han är en mycket klok man.

Dess värre så misstänker jag faktiskt att han själv verkligen tror att han är vettig, men jag är även öppen för möjligheten att han är någon sorts performance-konstnär som i konstens namn vill ge den uppblåsta idiotin ett ansikte.

I dagens SvD så skriver denna reaktionära charlatan om ondska. Ett uttryck som, med all rätt, länge varit meningslöst i den svenska diskussionen. Göran Skytte är, som ni kanske vet, en fanatiskt kristen högerradikal som dessutom är relativt nyfrälsta, och som vi alla vet så är konvertiter alltid värst (titta bara på George W Bush; en nyfrälst alkis som såg ljuset och kastade in världen i ett enda långt meningslöst krig), och hans syn på ondskan är precis så kristet enögd som man kan vänta sig.

Ondska är ett metafysiskt begrepp som är helt meningslöst i dagens upplysta samhälle. Det finns inte “ondska” och “godhet”, det finns däremot olika diametralt motsatta intressen, det finns utsugare och utsugna, miljöförstörare och miljövänner, det finns nazister och antinazister, det finns tjuvar och poliser, idioter och icke-idioter… Det finns bara olika handlingar som vi har lärt oss att bedöma som antingen “goda” eller “onda” på en gråskala. Det som avgör vem som blir vad är inte någon “ondska”, kontrollerad av en illvillig liten demon med horn och bockfötter, utan av det omgivande samhället, eller  av andra faktorer som till exempel sinnessjukdom.

Som ett exempel drar Göran Skytte upp mannen som mördade 10-åriga Engla för ett tag sedan. Ja det är inte tu tal om att det han gjorde var barbariskt och omänskligt, men det går fortfarande inte att tala om någon ren ondska. Anders Eklund var nämligen inte ond, han var sjuk i huvudet! Det är skillnad, även om det lätt kan verka vara samma sak i många fall.

Låt kyrkan och Göran Skytte ägna sig åt sina religiösa grubblerier, men blanda inte in sådant trams i den politiska och vetenskapliga diskussionen!

I Internationalen finns en läsvärd artikel om Göran Skytte.

Svensson skriver om ekosocialism, Ove gillar inte Centern, Björn på Alliansfritt Sverige skriver om hemvärnet, och Kildén & Åsman skriver om Libanon.

//Trotten

Borgarmedia: SvD
Bloggat: Anders B Westin, Autonoma Kärnan, WitchBitch, Nonicoclolasos
Andra bloggar om: Ondska, Göran Skytte, Religion, Filosofi, Etik, Moral, Kristendom, Moralism, Psykologi, Metafysik, Handlingar, Elak, Mördare, Psykopat, Sinnessjukdom, Sadism, SvD, Samhälle
Technorati: Ondska, Göran Skytte, Religion, Filosofi, Etik, Moral, Kristendom, Moralism, Metafysik, Handlingar, Elak, Mördare, Psykopat, Sinnessjukdom, Sadism, SvD, Samhälle