Anne-Marie har inspirert meg. Jeg ønsket egentlig noe litt gyldnere, men pytt, det blir fint dette også. Særlig hvis jeg holder litt igjen på det rosa.  Det er hyggelig, og jeg får det visst til 

lika ont som det gjorde då hjärtat gick sönder som grusade korn. Så pratade hon till sin själ, om att det fanns sina skäl till att stjäla lite lycka.  Lyckan i form av att ge en annan själ mera skäl till att av ren självbevarelse drift stjäla det av någon annan själ.  Ett hjärta går sönder och samman. Det faller isär. Ett annat blir helt och vackert en stund, för att orka gå sönder igen. Olyckliga själar som livnär sig på egoistiska livskonster, visar sig i skäl som stjäls av andra för att hela sig själva.

Allt för länge har jag väntat på att skriva ned och dela med mig av mina tankar och funderingar kring livets alla små förteelser. Av rädsla för att fastna i mina egna tankebanor har jag avsiktligt valt att avstå från skrivandet tills den dag då min förståelse för min omgivning, i mina ögon, skulle nå en nivå där saker jag uppmärksammar faktiskt kan inspirera, hjälpa eller helt enkelt öppna ögonen hos människor runt omkring mig.

Som barn kunde jag vandra längs skogsgläntan i timmar och grubbla över vardagsproblematik. Jag minns fortfarande tydligt när jag som 9 åring tillrättavisade min far när han sade rakt ut att han favoriserade mig bland mina syskon. “Du fattar väl att du inte kan sitta här och säga något sånt till ett barn?!” blev min reaktion.
Min förmåga att se saker som kanske inte alla andra ser har alltid varit där. Jag minns till och med tillfällen då jag som barn intalade mig att jag måste vara en profet (därav min pseodonym vardagsprofeten).
Denna förmåga har under senare år gjort sig påmind på ett väldigt speciellt sätt. Ibland har det hänt att en färdig fras dyker upp i mitt huvud från ingenstans för att sedan följas av en storm av bakomliggande faktorer som ligger till stöd för vad som beskrivs i frasen. En form av bakvänd tankeprocess kan man säga. Jag blir fortfarande lika förvånad varje gång det händer. (Om det finns någon där ute som kanske har ett namn på den här typen av tankeprocess, låt mig veta! Det skulle vara kul att läsa mer om saken)
Ett exempel på en sådan fras som kom till mig nyligen är “you are never a victim, other than to your own convenience”. Huruvida det stämmer till 100% eller inte låter jag vara osagt. Klart är dock att det är ett uttryck som kommer väl till användning i många sammanhang.

En annan fras som kom till mig nyligen är “Writing means understanding”. I en antecking skrev jag följande till mig själv: Om du inte kan skriva ner vad det är du tänker betyder det att du inte till fullo förstår vad du vill uttrycka. Så träna på att skriva vad du tänker! Även om det bara är skrift som du aldirg tänker läsa igen så skriv! Det är bättre att tänka i skrift än i en intern monolog. Med en monolog kan du lura dig själv, med en skrift kan du upplysa dig själv!

När jag kom fram till denna slutats kunde jag dra en annan slutsats: Att det är dags för mig att börja skriva och dela med mig av allt jag samlat på mig under alla år!

Dörren står nu på glänt. Följ min blogg och var med när jag sakta öppnar dörren en dag i taget!

/Din Vardagsprofet

Jag är hemma igen.. det blev en liten tur till Göteborg.. och ett besök uppe på avdelning 37…

Jag blev inskriven av syster C och så fick jag träffa plastikkirurgen M…

Sen började helvetet… det sanna helvetet.. och det är fortfarande jobbigt att skriva ner det som hände..

En sak vet jag i alla fall.. jag vill aldrig mer ha något att göra med min onkolog.. för nu har han bränt sina skepp… bränt sina broar.. och dessutom har han skitit i det blå skåpet…
Jag vill aldrig mer se hans nunna… För gör jag det så vet jag inte vad jag gör… de får helt enkelt skaffa mig en ny onkolog… vad det kosta vill.. jag har rätt som patient att få byta doktor.. även om det bara finns en.. för regionen är stor.. och det finns andra i regionen… Det är bara för sjukhuset att se till att få dit en annan.. för jag vägrar träffa åbäket fler gånger…. Han kan ta sitt pick och pack och dra till något varmare ställe..

Jag har svårt för ordet hat och att hata någon.. men det finns faktiskt ett par personer som jag hatar.. Vilka personer det är jag hatar.. så kommer här en lista.. och jag skriver också varför jag hatar dem…

1. Adolf Hitler - för vad han gjorde mot många av Europas befolkning.. och då inte bara judarna, utan också homosexuella, romer, oliktänkande och förståndshandikappade på olika sätt…
2. Idi Amin – och det han gjorde mot sitt eget folk i Uganda…
3. De människor som tycker och tänker att alla andra ska tycka och tänka som dem.. och det som gör sig roliga på andras bekostnad…
4. Min onkolog (J-H S) – för all den smärta och besvikelse som han givit mig..

Det gör ont.. det svider.. det smärtar… även om jag nu har dubbel förtur till operation.. så gör det ändå ont… det svider.. det smärtar..

Jag vet inte hur många tårar som har trillat sedan igår.. Jag vet hur ont det känns i själen.. hur det smärtar i min själ att jag inte får bli hel än på ett tag.. att jag åter igen måste stå i kö.. Fast jag har dubbel förtur.. så känns det ändå.. för i kö står jag.. och det lär jag få göra ett tag.. för inte 17 lär jag bli opererad i morgon…

Dessutom blir det absolut inte den operation jag ville ha.. och den jag faktiskt blivit lovad… utan det blir en operation som min kropp hade klarat.. och hade jag vetat detta innan så hade jag redan varit opererad och inte behövt vänta i 1½ år på något som jag i slutänden inte fick… för att vissa personer inte kan lyfta en telefonlur och ringa ett visst nummer för att på detta sättet kontrollera att det är ok.. nä.. det är för mycket jobb.. istället säger man okej till patienten så den får kliva upp kl. 05.15 och ta taxin 06.25 till stan för att sedan ta en buss i 3 timmar lite drygt för att upptäcka att det inte blir den operation som patienten väntat på i 1½ år… för att patienten har fått fyra små metastaser i skelettet.. så det är bara för patienten att försöka ta sig tillbaka samma väg.. samma buss.. och samma taxiresa.. fast omvänt.. För han behöver inte bry sig.. utan det är inte han som råkar illa ut.. det är inte han som blir besviken.. det är inte han som har problem med kroppen och därmed svårt att ta sig upp på bussen.. det är inte hans tid.. det är min.. det är en hel dag i mitt liv som gått till spillo… det är jag som blev besviken.. och väldigt lurad.. för att han den där som sa “en elak liten jävel” om min knöl i bröstet… och när jag frågade igen så sa han “elak som fan”.. det var personen som skickar mig till Sahlgrenska.. en liten enkel resa på 20 mil.. för det är inte hans kropp.. det är inte han som drabbas…

Det är jag.. det är patienten.. det är bara “den där cancersjuka kvinnan”.. ja, nästa gång kan vi försöka skicka henne till Uppsala och se om hon går på det en gång till.. Tjohoo.. vad det är roligt att skicka små sargade kvinnliga patienter än hit och än dit.. och så kan jag sitta här och gotta mig åt att de far land och rike kring och förlorar värdefull tid för dem.. för de lär inte få de det vill ha ändå.. tjohoo va kul jag har..

Jag får alltså inte min diep Lambå.. Utan nu blir det silicon och med expanderprotes.. fast jag är strålad så gör de så här.. och det blir på KSS.. så jag behöver inte åka till Sahlgrenska.. Fast jag ska be att få storleken större på tuttarna.. för de får det faktiskt ge mig som kompensation på detta helvete jag har haft sista dygnet..

Finns det någon som kan hjälpa mig att anmäla läkare!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, helvete, smärta, svider, ont, själ, läkare, onkolog, blå skåp, skita, brännt broar, expanderprotes, silicon, bröst, anmälan, Sahlgrenska, väntan, dubbel förtur, kö, hatar, människor, åbäke, bränt skepp, byta läkare, patient

När jag i går snubblade över en dammråtta och stukade vristen bestämde jag mig. Dags att städa. Big time.

Jag dammade, fejade, sopade inte under mattan (för mycket skräp där), gnuggade lister, torkade fönster, dammsög, våttorkade, torrvätte, piskade mattor, klappade kuddar och sa att allt skulle bli bra, diskade, tvättade ugnen, torkade bakom spisen, rensade avlopp, did the kaustic twist, bäddade rent och gjorde fint i alla hörn.

Något kändes fel när jag vaknade i morse. Jag var tom, ville köpa ett flak med billig folkbärs och såg fram emot att titta på Tv4 hela dagen. Då slog det mig. Jag hade ju hängt av mig min själ när jag duschade på lördag morgon, eftersom själen var ren och fin som den var.

Jag rusade ut i badrummet. Ingen själ! Jag sprang till soppåsen. Borta! Jag rusade till soprummet och slet upp locket till kärlet. Tomt! Jag rusade ut på gatan och såg en sopbil svänga runt hörnet. Damn it! Jag stoppade en tant med rollator, satte mig på ramen och skrek: Follow that sopbil.

När jag kom fram till Sävenäs, rätt mycket senare, fick jag syn på min sopbil. Jag tog mig fram, men stoppades av två bastanta sopåkare som hette Glenn och Kent.

“Min själ”, sa jag och i samma ögonblick tömdes sopbilen. Jag såg allt, inklusive min själ, färdas upp på ett band och in i elden. Strax efteråt blev den grå skorstenen grön och små, gula blommor slog ut längs dess hals. Röken som kom ut formades till puffar och bildade texten: Kyss livet!

Min själ var uppbränd, men dog hjältedöden. Jag suckade, Kent och Glenn släppte mig och jag drog mig därifrån.

“Vatt ska du, lelle vän”, ropade Kent.

“Till puben. Där ska jag dricka tio stöl och sen går jag och skaffar en tribaltatuering”, sa jag. Själlöst.

Sjalen från Turkiet passar inte till den norska ulltröjan. Jag får klä av mig lite och göra upp eld istället.

Vaiskladan i bakgrunden tecknade jag när jag var 15.

Populäraste sökord och inlägg handlar fortfarande om svininfluensa. Det säger väl en del om vår tid. Om det plötsligt blev tyst på bloggen i några dagar, skulle förmodligen de som inte känner mig fundera på om jag ändå missat vaccinet och dött.

Jag tog ett par timmars friskvård igår och körde in ved. Det är skönt – Att hinna tänka. I veddammet kom jag på mig att sakna universitetet i form av kurskamrater, lärare och vårt resonemang.

Och så tänkte jag på de sociala medierna. Internet som dagbok. Och så tänkte jag på vårt essä-skrivande på skapande svenskan. Ja, som kontrast då. Och så kom jag på att tänka att det var det som jag fick mest beröm för, essän. Och att jag tyckte det var roligt.

Det var då affärsidén om att skriva och sälja essäer dök upp. Men vem är intresserade av det idag. Vet alla redaktörer ens vad det är. Var får det plats. Vem har tid att läsa det. Men jag har en idé i mitt huvud om en essä som handlar om de sociala medierna – ett så aktuellt ämne, att det nästan är tråkigt bara därför. Men jag tänkte psykologisera lite, det blir nog bra.

Ikväll ska jag återuppliva gamla minnen. Dels ska jag lägga upp en stickning, har kollat in sjal-mönster på nätet. Det var länge sedan jag stickade. Dels ska jag dricka kaffe med Maj-Lis. Det är det jag saknar mest från min tid i Överkalix kommuns omsorg: Kafferasterna med Maj-Lis.

Nu är det mysig höst igen och jag har vilat klart i hängmattan! (Oh så jag vilade, och läste, och klippte gräs och diskade för hand!!)

Hösten fick mig att längta efter varma sjalar, så jag stickade en liten hög på stickmaskinen som jag fick i våras. En av sjalarna blir en tackpresent för att jag fick den, en vit behöll jag själv som vinterhalsduk (tre varv runt halsen och helt makalöst mjuk!) och resten hoppas jag kunna sälja till andra som är förtjusta i mohair! 

650 kronor kostar en sjal. De är ungefär 50×170, men blir tack vare sin luftiga form både längre eller bredare om man sträcker ut den. Värmer fint i höst!

Den rosalila avviker en aning då den dels är gjord i det finare silkesmohair, och dels är ihopstickad i ändarna. Man bär den genom att lägga den som en åtta runt halsen, eller genom att ha den dubbel som vanlig halsduk, fast lite kortare. 

De långa väger ca 100 gram, och den rosalila väger 50 g!

Jeg har vært dårlig til å blogge i det siste. Skolen tar opp så mye tid – eksamen nærmer seg, og dataen blir dessverre nedprioritert… Men bare vent til i november, da blir alt mye bedre

I mellomtiden har høsten virkelig kommet til Bergen, vinteren også på en måte.. Det er så fryktelig kaldt ute! Så nå har jeg funnet frem vinterkåpa jeg kjøpte på Vero Moda i fjor. Den er fremdeles like hot, den store kåpa setter fokus på skuldrene, og siden jeg ikke er size 0 gjør det ingenting å legge litt tyngde øverst på denne måten.

Strikkekjolen er også utrolig deilig på slike kalde dager. Jeg har lett etter strikkekjoler i evigheter, og selvsagt finner jeg mange, men det er så få som “passer”. Jeg må ha de noen lunde inntilsittende, hvis ikke ser de bare ikke bra ut på meg. Så derfor ble jeg skikkelig glad når jeg fant noen på VeroModa i høst, og billige var de også! Så jeg endte opp med å kjøpe en grå og en slags lilla. Sistnevnte har jeg på meg på bildet. Jeg liker å ha et belte i livet, da fremhever jeg timeglassfiguren min

Kåpe fra VeroModa (kjøpt i fjor), skjerf fra Outfitters Nation, belte fra Only, strikkekjole fra VeroModa, skinntights fra Risøe, sko fra DinSko. Perlesmykke og hårbøyle fra Forever 21, armbånd KappAhl.

Skoene er også nye! De har kempedeilig, varmt for, og jeg fikk de av kjæresten min Vi hadde nettopp 4 års jubileum og skulle feire hjemme med biffmiddag og en god film. Jeg har lenge hatt lyst til å se Revolutionary Road, og kjøpte denne på Platekompaniet tidligere på dagen. Tenkte selvsagt at Leonardo DiCaprio og Kate Winslet og en plan om å dra til Paris hørtes romantisk ut, men filmen var alt annet! De bare kranglet og var misfornøyde, og jeg ble kjempeskuffet. Må jo nesten forvente en søt romantisk film når man ser de to sammen på skjermen, men nei. Så her er det bare å si – styr unna!

Ikke å anbefale for romantiske kvelder…

Idag var jag så jävla trött efter frukosten vid 11-12tiden att jag faktiskt kröp ner i sängen igen och sov till alldeles nyss!

Det är de senaste veckornas många besök här och där som tar ut sin rätt!
Och jag vet att sova är det enda som hjälper när det är precis så här!
Och hur det än är och ska vara så sover jag bäst dagtid!?

Att lägga mig tidigt på kvällen brukar istället leda till större trötthet eftersom jag då istället vaknar 5-7 ggr under natten!!
Dessutom är jag i stort sett aldrig “sovtrött” på kvällen.
Jag kan vara urtrött i kroppen och övertrött i huvudet = omöjligt att somna!

Nu får jag väl i alla fall fräscha upp mig lite och kliva i nåt annat än “uppstigningslinnet” (För eftersom jag sover “in the nude” känns nattlinne som ett fel ordval!?)

En liten promenad till brevlådan ska det bli oxå. Och kokt torsk med ägg 0ch persiljesås till middag!

Jag vill bara lägga mig
Sväva
Sväva
Sväva

Jag är mig själv på spåret nu
Något tassar precis bakom mig

jag vill vakna, se, vara
jag vill vara, kraft, känsla
jag vill vara, vara, vara

Jag lägger mig
Svävar
Svävar
Svävar

jag vaknar, ser, är
jag är, kraft, känsla
jag är, är, är

Jag vaknar sakta till dagen som är
jag ser det jag ser
min kropp är lätt
min själ är ett
jag är ljuset
jag är styrkan
jag är

Kraft
Kraft
Kraft

Dét vidste jeg ikke…. man må også strikke har jeg fundet ud af. Jeg forstår ikke helt logikken i at man ikke må have en flaske vand med, men gerne lange spidse jernpinde. Jeg har lige besøgt min kusine, der er pilot, og hun kunne heller ikke forklare mig det. I hvert fald er jeg glad for at flyveture kan bruges til noget fornuftigt. Jeg var for nylig i Venedig og fik lavet alle disse fine blomster.

Ideen var at sætte dem sammen til et sjal eller et halsterklæde. Dét er virkelig et restearbejde. Men da de lå allesammen dér på bordet blev jeg alligevel i tvivl om farverne… måske var det pænere at holde det i én farveholdning. Feks forskellige nuancer af grå? Og hvordan skal jeg sy dem sammen? Er der nogen ideer? Er det feks smartest at lave et papirsmønster som man så derefter lægger blomsterne ovenpå?

Nu har jeg snart linket til Liselottes gode opskrift en ni-ti gange. Men her kommer alligevel en samlet post om det færdigsstrikkede sjal – til inspiration for andre, der måtte mangle lidt lunt til skuldrene eller bare ønsker sig lidt at blive  kommenteret på. For jeg skal love for der bliver kigget lang efter det på arbejdet.

Fakta…

Opskriften hedder Noget der ligner og er  begået af Liselotte Weller på Slagtenhelligko. Mønsteret er dejlig nemt at huske og konstruktionen giver en god pasform. Mit er ikke blokket og måler dog 85 cm fra nakke til spids, 150 cm på hver kortside og har et vingefang på ca 2 meter.

Jeg er rigtig tilfreds med at det er så bredt uden at det samtidig skal foldes i nakken for ikke at hænge nedover rumpen. Som sagt: god konstruktion!

Jeg har strikket den af Gjestal Østlandsgarn (100 m./50 g). Garnet er i Nille’s, som er Norges svar på Tiger-butikker. Sådan cirka 12,- for god, gedigen uld af den slags jeg godt turde putte i på en uldvask (uden dog at have prøvet det endnu). Det fås også i en vaskbar version til lidt dyrere penge. 18,- mener jeg det var.  

Som altid har jeg strikket på Knitpicks rundpinde – denne gang nr. 5 til sjalet og nr. 4 til kanten, fordi jeg blev nervøs for om der var nok uld. At kanten er en anelse stram er dog ikke skidt for faconen, for det holder lidt på de lange vinger.

Der er gået ca. 390 g. til sjalet – så det var lige til øllet for jeg havde kun købt 8 nøgler med hjem. Men det holdt hele vejen.

Opskriften inkluderer også en vejviser til at strikke et kvardratisk tæppe i stedet for et trekantet sjal. Der er et rigtig dejlig swung i det strikkede resultat, som jeg godt kunne forestille ville klæde et babytæppe.

 Liselotte har givet mig lov til at oversætte opskriften til engelsk. den er lige på trapperne, så resten af verden også kan få glæde af godterne.

Idag var dagen då jag skulle hälsa på min gode vän Lasse i Tyresö. Lasse är en hejare på TFT (Thought Field Therapy) och vi har träffats några gånger för att ge varandra behandlingar och peppa varandra till storartade framgångar. Nåväl, nu var det länge sedan vi sågs sist och detta kändes otroligt bra. Jag kände vibbarna redan då jag satte mig i bilen. Universum började genast tala med mig.

Men innan jag for iväg så satt jag i mitt lilla arbetsrum för att dra några kort för dagen. De kort jag använder är Doreen Virtues änglaorakelkort plus en ny otroligt energisprudlande kortlek skapad av Dr. Michael Sharp & Oxo Halo. Det första kortet som kom upp var  Mother, det andra var Divine Passion och det tredje var Activation. Jaha tänkte jag, det enda jag just då hade lust att relatera till var kortet Activation. Det lät ju så himla bra. Och faktiskt så slog det an en sträng djupt i mitt inre, vibrationen var ett faktum. Jag kunde verkligen inte förstå att mammakortet hade dykt upp, jag hade ju inga mammaissues att ta hand om. Trodde jag…

Väl hemma hos Lasse blir jag bjuden på den godaste drycken jag vet, vatten! Sedan sa han att jag skulle dra ett kort ur hans änglakortlek. Sagt och gjort, jag drog ett kort ur den vackra kortleken och fram kom Relationships. Huvvet på spiken! Där fanns det massor att hämta och genast dök det tidigaste minnet upp som naturligtvis involverade min kära mor. Say no more…

Lasse började att knacka på mig och han ställde en massa frågor som jag skulle känna in,smaka på och numrera om vart annat. Ibland gick mina ögon i kors och jag fick nynna på en sång. Allt medan han knackade på min panna, mitt ansikte,min hand och under armen. Från att ha varit stelfrusen blev jag varm som en kamin. Och att efter tusen upprörda känslor hade farit runt i min kropp hände det sig att  ljuset och lugnet spred sig i mitt sinne. Till slut hade jag inga bilder kvar och jag kände mig pånyttfödd. Det var en mäktig känsla som är svår att beskriva. Och resultatet vet jag ännu inte, det gäller för mig att jag håller kvar vid den nya känslan och inte låter mig halka tillbaka i mina gamla mönster. Att se och fokusera på de bilder som dök upp i mitt tredje öga, att hålla kvar dem och känna känslan de gav. Inte tillbaka i det mörka soffhörnet, nej, nej.

Lasse fick en rejäl dos healing av mig, inte heller han lämnades oberörd. Det var mycket som hände i hans inre den förmiddagen och ingen av oss var särskilt ledsna över det, snarare glatt överraskade och tacksamma över det som skedde. Vi har bokat in ett nytt möte om några veckor. Men först ska jag “hem” till mitt andra land. Sydafrika väntar på mig. Hello Africa!

Så nu kära vänner är jag sannerligen aktiverad i kropp och själ. En underbart svindlande känsla som jag unnar alla att känna. Vägarna dit är inte alls särskilt komplicerade. Det gäller bara att lyssna till sitt inre och att ta hand om sig. Hjälpmedel finns där ute, antingen genom healing eller TFT

OM SHANTI på er alla!
EvaLevande

Skrev klart bok nummer två nu i kväll.

Nu gäller det att få tag i någon förläggare
som vill ge ut den också…Haha
Säkert mycket svårare än att skriva boken.
Vilket var f ö väldigt lätt =)

Skrev säkert en 30 dikter i kväll.
Eller iaf 20… har noll koll får kolla sen.. Haha
Hade ett enormt flyt i känslorna i kväll..
Det kändes överallt.
I hjärtat… i själen… allt hängde med

Sen var det lätt att bara plita ner orden =)

Nu behöver jag bara hitta en korrekturläsare.
Hmm? Får börja fundera vem som ska få plågan… Haha

Nu är jag trött… Urlakad!

Fullmåne är det också
Så adios med nattsömnen… Bläh!!

Ska iaf göra ett försök…och hoppa i Loppsoffan =)
Klockan är ju 01:00

Ha en underbar natt alla!

GoNatt och Sov Gott!!

Nattikram!

Inspirerad av AK gör jag här ett “hemma-hos reportage” från mitt stökiga revir

Vi börjar i vardagsrummet. Här är min bokhylla och en liten del av min datorhörna/skrivbord

Sen kommer vi till mitt oerhört kreativa skrivbord. Som just vid detta tillfälle var ganska välstädat! Det brukar vara ÄNNU mer saker på det och oftast även en katt

Här är min goa men oerhört fula soffa. Köpt för 500 kr på annons för 6 år sen. Konsten på väggen är min egen

Mitt fönster mot balkongen. Bytte gardiner igår. Till skillnad från många andra som hänger upp murriga gardiner till vintern, hänger jag upp ljusa som släpper in mycket ljus. På sommaren däremot har jag tätare gardiner som stänger ute solen!

Här är kattens vattenglas och kattens klösträd. Glaset dricker hon ur genom att doppa ner tassen och sen slicka på den! Hon kapade hela tiden mitt vattenglas så hon fick ett eget så nu har vi varsitt
Klösträdet har jag tillverkat själv.

Min tvbänk. som från början tillhörde en kontorsmöbel/bokhylla. Jag kortade av benen, slipade och betsade den och se så fin den blev!

Nu befinner vi oss i mitt kreativa kök. Som ni ser använder jag inte mitt köksbord till att sitta och äta vid, utan det är belamrat med diverse prylar!

Min köksskänk. även den ganska full med saker.

Diskbänken var vid detta tillfälle nästan helt tom! Kan säga att det är den oftast inte! Trots…….

…….diskmaskin!

Min säng. Som aldrig är bäddad! Sängen delar vägg med min…….

………min kreativa syhörna

Här är några av min pappas fina stentavlor som han gjorde av drivved och sten från Öland.

Ja så här ser det alltså ut hemma hos mig. Ganska fullbelamrat med prylar och inte speciellt välstädat. Men det är precis så jag vill ha det! Jag gillar när det är stökigt och prylar jag använder ofta ska helst finnas inom armlängds avstånd.
Dammråttor besvärar mig inte speciellt mycket heller. Bättre lite skit i hörnet än ett rent helvete!!

Edit: Jag glömde ju det viktigaste! Min lilla sambo

Jeg har forelsket meg i et spennende og litt annerledes sjalsmønster: Ulmus av Kirsten Kapur. Det er litt tøffere enn mange av de andre Lace- sjalene jeg har strikket og strikkes med garn i to farger – Vanligvis – Jeg har nemlig bestemt meg for å kun bruke én farge. Dette fordi jeg faktisk ikke klarer å bestemme meg for to farger som jeg syns passer sammen, og fordi jeg allered har dette vakre merinoull- garnet som jeg så gjerne vil bruke. Fargen Mulled Wine er bare helt skjønn syns jeg.Dessuten er garnet allerede litt sjattert og jeg syns det holder – Er rett og slett redd for at det rett og slett vil bli både rotete og glorete med to ulike farger, selvom jeg har sett mange alldeles nydelige Ulmus- sjal som er tofarget. (det er nok bare meg som er litt rar)..

Imidlertid – Endelig har jeg fått strikkepinnene i gang på dette sjalet. I og med at første del av sjalet ikke har noe Lace/ hullmønster, så går bare sakte sakte men fremover (strikker jo av og til litt feil også).., og det er derfor til tider nesten litt kjedelig og strikke denne patentlignende mønsterdelen. Men jeg gleder meg til å komme til Lacedelen som skal strikkes til slutt, og håper at det totale resultatet av mønsterkombinasjonene vil bli flott – Så da blir det nok fint til slutt.

I’ve fallen in love with an exciting and slightly different shawl pattern: Ulmus by Kirsten Kapur. It’s a little funkyer than many of the other Lace-wraps I’m used to knit. Ulmus are usually knitted with two colors – I though have decided to use only one color. This is because I actually can’t decide for which  two colors that I think fit together, and because I already have this beautiful merino wool-yarn that I so want to use. The color of mulled Wine is just beautiful. This yarn is already a little shimmering and I think this is enough. I’m simply afraid it will be both cluttered and gaudy with two different colors – Although I have seen many beautiful two- colored Ulmus-wraps.

However – I’ve started knitting my Ulmus.  The first section has no Lace, so the progress is quite slow, and even a little boring. But I can’t wait to reach the Lace- section which is very beautiful, and I hope that overall the result of the two pattern combinations will be great .

Efter 2 kanelbullsfria veckor och ändlösa promenader runt Djurgården har jag gått ner 21 gram.

Det var knappast mödan värt.

Det sägs att 21 gram är den vikt vi förlorar när vi dör. Lika mycket som fem 5-öringar, en kolibri, eller en chokladbit. Kanske även människans själ.

Jag tror att jag förlorat min själ. Någonstans i snålblåsten där ute på Djurgården, småspringades efter min väninna juristen (aka MVJ/sadisten), fick min själ nog och lämnade mig.

Den saknade kanelbullarna och gav sig av. Kanske i jakten på en livsnjutande människa.

So much for dieting!

Debatten om religiösa kläder är ständigt aktuell, attackerna mot användandet av slöja återkommer regelbundet. Man säger att slöjan avpersonifierar kvinnan och utestänger henne från fullt deltagande i det offentliga livet. Men vi säger att det är trams. En hijab – den slöja som täcker håret och öronen – utestänger inte. Det är fördomar och rädsla för det främmande som utestänger. Det löser vi knappast genom att tvinga varandra att ta av vissa klädesplagg.

Vi håller med om att en niqab, där bara ögonen syns, eller den heltäckande burkan där man inte ser vare sig minspelet eller ögonen, stänger ute. Människan som psykologisk varelse måste kunna utläsa känslouttryck för att kunna ha ett fungerande socialt samspel, det finns en anledning till att människan har över femtio muskler i ansiktet! Människor behöver kunna spegla sig i varandra för att kunna utveckla solidaritet och känsla av gemenskap. Om man väljer att avskärma sig själv måste man acceptera att det är just det man blir i samhället. Men det är inte det debatten handlar om. Niqab är en så pass ovanlig företeelse i Sverige att många av dem som yttrar sig inte ens sett en kvinna i niqab i verkligheten.

Det relevanta i debatten i Sverige idag är kvinnor i hijab, och de är de minst lika kapabla till att kommunicera och interagera socialt som andra. Håret och öronen fyller faktiskt ingen särskild funktion när vi ska uttrycka känslor. Vi kan inte blanda inte ihop och dra alla former av slöjor i världen över en kam.

Som feminist tycker jag att det är tragiskt att jämställdhetsaspekten används som en politiskt korrekt murbräcka för att attackera islam. Självklart ska ingen tvingas att ha vissa kläder mot sin vilja, men slöjan är för de flesta som bär den i Sverige viktig och högst frivillig. För vissa kan slöjan vara ett sätt att protestera mot ett exkluderande samhälle, för andra är det en muslimsk identitetsmarkör eller helt enkelt ett personligt sätt att komma närmare Gud.

Många icke-muslimer upplever säkert att de har svårt att kommunicera obehindrat och naturligt med en kvinna som täckt håret med hjälp av en hijab. Det känns främmande, ovanligt och kanske till och med hotfullt. Men det sägs att skönheten ligger i betraktarens ögon. Samma sak gäller det hotfulla.

Till exempel kippa är också ett hinder för kommunikation. Många judar som egentligen skulle vilja, väljer ändå att inte bära kippa, eftersom de döms och reduceras till sin huvudbonad av många. På samma sätt som en sikh kan få problem att kommunicera på grund av en turban. I vårt mångfaldssamhälle måste vi ha en sådan öppenhet att hijab, kippa eller turban inte ska uppfattas som ett överstigligt hinder för dialog.

Vi måste sluta försöka få varandra att ta av oss vissa plagg för att vi ska acceptera varandra och istället träna upp våra öppna sinnen. Ett öppet sinne för det annorlunda är nämligen en nödvändig egenskap i vår alltmer globala värld.

Anna Ardin och Qaisar Mahmood
Om användadet av sjal, på Newsmill