Hmm. Jag är extremt trött och vill egentligen bara sova, men tänkte bara skriva av mig om kvällen här i Bryssel. Kom inte hem från inskrivningen till skolan förrän 3, så då vilade jag mig i en halvtimme, och sedan gick jag för att hämta tjejerna. L hade gymnastik idag så för henne blev det bara till att slänga i sig lite mellanmål och sedan rusade vi iväg till hennes träning. Eller ja, jag försökte rusa och hon hade sju tusen saker att prata med A om. Såklart. Det slutade att när vi hoppat av trammen fick vi springa de några hundra metrarna som det är till sporthallen – men vi hann!

Fixade thaimat till kvällsmat och hade den färdigt till strax innan 7 som det var sagt eftersom pappa och mamma L skulle ha ett möte. Klockan blev över 7 och ingen kom. Klockan blev kvart över 7 och pappa L kom och blev arg för att A och jag inte ätit. Det hade nämligen blivit ett missförstånd mellan oss, så de som var hemma skulle äta och de andra fick äta efter mötet. Pappa L tog det rätt bra dock – det faktum att jag i stort sett städat hela köket medan jag väntade på alla kan ju ha spelat in…

Efter maten rusade jag iväg till au pair-träffen som svenska kyrkan anordnar. Var senare än jag trodde, men det var ändå inte så många där när jag kom. Vi pratade lite och sedan fick jag visa mina kunskaper med kassaapparaten, yay! Skulle nämligen hämta kaffe och frågade Daniel varför han räknade växeln på en miniräknare. Imponerade med att kunna både räkna ut växel, multiplicera summor och korrigera felslag på maskinen. Fick några beundrande blickar, och så här i efterhand undrar jag om jag inte borde hållit tyst om att det var en exakt likadan kassaapparat som vi hade på Köpingsviks konditori där jag sommar- och helgjobbat i tre år? Tyvärr innebar mina kunskaper i kassan att Daniel hade hittat en anledning till att jag ska jobba på julbasaren nästa helg. Dealade med honom och gick med på att jobba den 21 mellan 14-18 mot att han visade vägen till ett ställe där jag ska köpa alla julklappar i år. Kände att jag ändå vann lite. Jag gillar att jobba i kassa och träffa människor och förra året kom ca 2000 besökare (de flesta svenska) under basarens två dagar. PLUS att jag nu vet var jag kan hitta ett guldställe. Värt!

När au pair-träffen var slut åkte Jennifer och jag till De Brouckère och tog en öl, jag bjöd tillbaka för den jag fick av henne förra veckan, och så satt vi och pratade en timme eller så innan det var dags att åka hem innan metron slutade gå. Började må så sjukt illa på tåget att jag mest satt och blundade och blev lite rädd när två killar satt och kollade skumt på mig. Den ena gick i alla fall av innan mig (backandes ut ur vagnen med ögonen på mig, usch) men den andre började prata med mig. Jag blev inte alls glad – särskilt inte när han skulle av på samma ställe som mig, men jag sa att min au pair-familj kom och hämtade mig eftersom det var en bit till där jag bor (fördelen med att bo vid en ändstation – det kan lika gärna vara två mil hem) och att jag hade varit på ett möte så att han inte skulle tro att jag satt och blundade för att jag var full. Jag tror det funkade för han gick upp i en annan utgång. Han gick dock förbi mig när jag gick hemåt, men jag såg till att inte synas och kom ju uppenbarligen helskinnad hem!

Imorgon ska jag ut på riktigt i Bryssel – vi är ett gäng au pairer och en fysikdoktorand som ska ut! Tydligen ska vi till en bar där en av tjejerna spanat in en bartender. Jag är inte jättepigg på det, men här hemma har de legat i om att jag borde gå ut och det ska bli roligt att träffa de andra utanför au pair-träffarna.

Men nu får det bli sömn! Godnatt!

Var är proportionerna?, frågar Per Gudmundsson med anledning av den dom om nödvärnsrättens gränser som nyligen avgjorts av en hovrätt. En dom som fått halva internet i gungning och som jag skriver litet mer om här och här. I korthet fann domstolarna att en person P-A som ingripit för att försvara en kvinna från ett oprovocerat angrepp gick för långt när han slog angriparen en andra gång i huvuduet med ett redskap när angriparen redan var passiviserad efter ett första slag. Det andra slaget spräckte skallen på angriparen.

Det verkar inte som att Gudmundsson läst domen. Då hade han nämligen sett att proportionerna finns där. Särskilt i tingsrättsdomen är proportionerna väldigt tydliga.

Tingsrätten fann nämligen att ingripandet var “föredömligt”. Efter att till skillnad från mig och Gudmundsson lyssnat på alla inblandade och som därvid – till skillnad från vad många andra som inte heller har läst domen men som ändå kritiserar den verkar tro – inte tillmätt uppgifter från den berusade person som angrep den äldre kvinnan någon betydelse (eftersom denne inte mindes något av händelsen). Däremot så gick det utanför självförsvarsrätten, enligt domstolarna, när P-A efter att redan förhindrat angreppet med ett slag med domkraften utdelade ett andra slag som krossade huvudet på angriparen.

När man läser bloggar om sådana här händelser blir man snabbt desillusionerad. Många verkar om detta fall anse att personer som var i samma situation som P-A skall ha rätt att använda vilket våld som helst: Att en misshandel skall kunna avvärjas med ett dödligt angrepp, som kanske inte ens behöver ha varit nödvändigt för att avvärja misshandeln. Det är inte min uppfattning. Inställningen står knappast överens med några rättsordningar på jorden. Inte heller med en civiliserad moral.

Hur är det egentligen med proportionerna. Gudmundsson menar att “nog är det något som är fel när den som ingripit i nödvärn straffas hårdare än gärningsmannen.” Men problemet är ju att den som ingripit i nödvärn inte gärna kan hämta skydd mot ansvar i nödvärnsrätten hur länge som helst. I det här fallet var motangreppet bortom rätten till nödvärn. Och när domstolarna har funnit det så ligger följande händelser på bordet:  Ett brottsligt angrepp i form av ett strupgrepp och en spräckt skalle. Är det konstigt att det senare våldet bedöms hårdare än det förra – med hänsyn till den tidigare nödvärnsrätten? Undrar vilken moral som backar upp ett sådant ställningstagande. Det går i vart fall längre än gammaltestamentliga tankar om öga-för-öga: Här pratar vi två ögon för ett öga.

Själv har jag svårt att se det proportionerliga i det.

Nu har 29-åringe som misshandlades av Per-Anders i Nås uttalat sig. Han säger att P-A var förbannad på honom sedan innan och att detta var planerat att han skulle slå honom med domkraften, P-A förnekar givetvis detta men visst kan det spela in i bedömningen om huruvida det verkligen var nödvärn. 29-åringen är dock inte speciellt trovärdig i mina öron när han först säger att han inte minns alls att han klivit in i bilen och tagit stryptag pga att han var så berusad, men däremot minns han att han var på väg bort från bilen när P-A oprovocerad slog honom. Är det rimligt att tro att han inte minns något förutom just den detaljen?

Fler inlägg om detta här och här

Överskriften skulle kunna vara en titel på en bok av Jane Austen…Förnuft och Känsla, Stolthet och Fördom, Hot och Våld …….Men det är det ju inte!!

Istället så är det en en utbildnings i Hot & Våld som pågår på jobbet. Eller inte på jobbet men via jobbet. Alla ska gå en fyra dagars utbildning och lära sig både teori och praktik. Det låter ju lustigt när man kallar det Hot & Våld tycker jag. Det borde ju heta “Att förebygga Hot & Våld i arbetslivet” – eller nåt sånt istället…Tycker jag då alltså!!

Vi får höra teori om aggressioner, om gränssättning  osv. Inget nytt under solen direkt. Men uppfräschning och diskussioner är alltid nyttigt och givande.

Vi får träna på att ta oss ur obehagliga situationer som kan uppstå om man möter en aggressiv, hotfull eller våldsam patient. Denna träning ger blåmärke, ont i muskler och ack så många skratt!! Kollega M och jag har haft roligt dom här dagarna!!

Vi har konstaterat att vi måste TRÄNA mycket om vi ska komma ihåg vad vi har lärt oss!!

Två dagar har vi kvar att gå….Undra vilka muskler som ska göra ont efter dom dagarna!

Efter år av misslyckad diplomati kan ingen kalla en israelisk attack mot Iran för förhastad.

Legioner av högre amerikanska tjänstemän besökte nyligen Jerusalem, men den viktigaste av dem har försvarsministern Robert Gates. Hans viktigaste uppgift var att avskräcka Israel från att genomföra ett militärt angrepp mot Irans kärnvapenanläggningar. Under sken av en “tålamodig” rådgivning förmedlade Robert Gates återigen president Barack Obamas eftertryckliga tummen ner för militärt angrepp.

Resultatet av Robert Gates besök verkade hövligt men resultatlöst. Men Irans framsteg med kärnvapen och luftförsvar innebär att Israels militära alternativ minskar med tiden. De kommer att fatta ett beslut snart, och det blir ingen överraskning om Israel slår till före årets slut. Israels val kan avgöra om Iran tänker skaffa kärnvapen inom överskådlig framtid.

Läs hela artikeln på The Wall Street Journal:

http://online.wsj.com/article/SB10001424052970203609204574316093622744808.html

Wilson Yip’s IP Man, a biopic based on the life story Bruce Lee’s first martial arts teacher, won best film at the Hong Kong film awards. No luck for Donnie Yen to make it a double for the flick though, as he failed to scoop the best actor accolade. That honour went to Nick Cheung for his performance in Dante Lam’s gritty action cop drama ‘The beast stalker.’ Perhaps the Don-meister will have better luck next time around. “Ip Man 2” is already scheduled to start production in June, with principal photography expected to last until October. IP2 will continue the story of martial- arts expert Ip Man’s escape from Japanese occupied China into Hong Kong. Director Wilson Yip and Yen are both back on board and the pic is aiming for a release towards the end of 2010. Full winners list below:

Best film: Ip Man (dir: Wilson Yip)

Best director: Ann Hui – The Way We Are

Best screenplay: Lou Shiu-wa – The Way We Are

Best actor: Nick Cheung – The Beast Stalker

Best actress: Paw Hee-ching – The Way We Are

Best supporting actor: Liu Kai-chi – The Beast Stalker

Best supporting actress: Chan Lai-wun – The Way We Are

Best new performer: Xu Jiao – CJ7

Best cinematography: Arthur Wong – Painted Skin

Best film editing: Yau Chi-wai – Connected

Best art direction: Tim Yip – Red Cliff

Best costume & make-up design: Tim Yip – Red Cliff

Best action choreography: Sammo Hung & Tony Leung Siu-hung – Ip Man

Best sound design: Wu Jiang & Roger Savage – Red Cliff

Best visual effects: Craig Hayes – Red Cliff

Best original score: Taro Iwashiro – Red Cliff

Best original film song: Jane Zhang – Painted Skin

Best new director: Derek Kwok – The Moss

Best Asian film – Assembly

I strålande sol och, det ska väl erkännas, med en vag baksmälla ankom jag till Uppsala i morse. Jag var där för att sitta i panelen Våld och Stolthet på Uppsala Pride, som hölls med Stonewallkravallernas 40-årsminne i åtanke. Eftersom jag aldrig suttit i en debattpanel förut kände jag mig både förväntansfull och nervös inför det okända.

Uppsala Pride är en ung festival som på många sätt är annorlunda än Stockholm Pride. På Uppsala Pride finns ingen parad, istället fyra dagars fullspäckat program: debatter, föredrag, workshops och olika kulturinslag. Till skillnad från Stockholm Pride är inträdet till festivalen satt med tanke på att alla ska ha råd att gå.

Våld och Stolthet diskuterades i Östgöta Nations stora festsal. Kristallkronor i taket och oljemålade fat-cats från forna dagar som glodde på oss genom sneda guldramar. Ett engagerat gäng hade trotsat både söndagssängens och högsommarsolens lockelser för att komma och ta del i denna högintressanta våldsdebatt.

Vår moderator var Finn Hellman från Funktionshindrade hbt-personer. Panelen bestod av fyra personer mig inräknad. Sara från Fria Feminister Stockholm, en anarkistisk och anti-fascistisk grupp med enbart kvinnliga medlemmar. Christoph Fielder som tillsammans med Elin Sandström Lundh skrivit boken Vi är misfits! utgiven på Normal förlag. Och Jonas Göthner en eldsjäl bakom Uppsala Pride som också startat upp vår panel eftersom han hade många frågor och funderingar kring ämnet.

Jag kommer här inte att sammanfatta hela debatten, det var den för omfattande för. Men ett viktigt ämne var Stockholm Pride. Den icke-vålds policy de antog 2008 i det uttalade syftet att kunna utesluta AFA lästes upp och skärskådades av både panelen och publiken. Här kan också ni läsa den:

“Stockholm Prides icke-våldspolicy

Antagen 25 maj 2008

Föreningen Stockholm Pride tar avstånd från människoförakt och våld. Denna policy syftar till att klargöra hur Stockholm Pride tar avstånd från användandet av våld och hot om våld och i stället verkar för dess motsats – respekt för människors lika värde, demokrati och fred.

Stockholm Pride vilar på en icke-våldsgrund, vilket ska genomsyra alla verksamheter och samarbeten.

För att våld inte ska förekomma ska Stockholm Pride ha ett väl utvecklat säkerhetsarbete integrerat i föreningens verksamhet och festivalens alla delar.

Personer, grupper eller sammanslutningar som uttalat använder sig av fysiskt våld eller hot om våld är inte välkomna till festivalen.

Arbetet med att minska riskerna för våld är något Stockholm Pride bär med sig i mötet med andra pridefestivaler, nationellt såväl som internationellt.”

En märklig text på så många sätt. Sen när har polisen, militären och migrationsverket blivit icke-våldsorganisationer? Polisens och militärens verksamhet går ju ut på att utgöra ett hot om våld, som också infrias regelbundet. Om Stockholm Pride skulle ha följt sin egen policy hade de varit tvungna att utesluta dessa organisationer. Det säkerhetsarbete de nämner i texten hade de fått sköta helt utan polisen och dessutom med icke-våld som enda möjliga svar vid attacker.

Policyn kritiserades också för att det är mycket begärt av de som går i paraden att stå för icke-våld när de själva är en målgrupp för hot, våld och aggression (vilket skrämmande många av deltagarna i dagens debatt kunde vittna om). Dessutom vill Stockholm Pride i sista meningen sprida denna policy internationellt samtidigt som många Prideparader i andra länder utsätts för öppen repression och man till och med kan arresteras för att gå i dem.

Många uttryckte sitt obehag över den polisiära och militära närvaron vid Pride. Å ena sidan är det bra att enskilda poliser vågar vara stolta och stå upp för vem de är i den så fascistoida polismiljön.  Å andra sidan blir deras block också ett propagandainlägg för statens våldsapparat. När deltagarna tillåts uppifrån att gå i sina arbetsuniformer ger det goodwill åt myndigheten.

Ännu mer provocerande framstår företag som inte är där för att uttrycka stolthet utan enbart för att få exponera sitt varumärke på en bra reklamplats. Och den hastigt påkomna icke-våldspolicyn kom till just för att dessa sponsorer dragit öronen åt sig och inte ville exponera sitt varumärke i närvaro av AFA. Så tillåts alltså företag som bara närvarar vid paraden i eget vinstsyfte få påverka vilka som ska få demonstrera. Hur långt kan en sådan utveckling gå? Är det vänsterblocket i stort som är näst på tur att ifrågasättas? För klasskamp och kritik av kapitalismen är inte heller en annonsplats.

Det rådde en rörande enighet om att naiviteten inför ekonomiska och statliga maktorgan gått alldeles för långt.

Andra saker som diskuterades var gränserna för såväl pacifism som våldsanvändande. Hur man egentligen ska definiera våld. Självförsvar och behovet av att stödja och skydda varandra också fysiskt. Samhällsklimatet där en stor folkmassa hellre står och ser på och möjligen ringer polisen än ingriper när de ser någon bli misshandlad, och den onda cirkel av rädsla som skapar ett allt starkare polis- och övervakningssamhälle. Antifascistisk praktik och för- och nackdelar med den. Tryggheten för homosexuella och andra som påtagligt ökar i ett område om man ser till att stänga nasselokalen, kontra risken för en våldsspiral. Vikten av ökad självaktivitet och kollektivt ansvarstagande för den gemensamma tryggheten. Det vådliga i att göra sig beroende av en statlig våldsapparat i tider där toleransen fortfarande är ganska ytlig och där tidsandan kan svänga om, och med den attityden uppifrån. Om man ska anmäla hatbrott till polisen, saker som talar för och emot och om det finns någon rimlig annan strategi. Är inte hela fängelsesystemet en våldsapparat som bör ifrågasättas? Hur man ska se på direkt aktion. Hur man går från defensivt sökande efter att bli accepterad till ett offensivt hävdande av sin rätt och sina behov. Hur man ska tänka när man vill attackera de värderingar som t.ex. kristdemokraterna för fram. Hur man tänker nytt och kreativt när man gör motstånd eller försvarar sig. Anonymitet kontra öppenhet i motstånds- och försvarshandlingar.

Ja, dessa och ännu fler aktuella och viktiga frågor togs upp under den en och en halv timme långa debatten. Jag kände mig ovanligt nöjd efteråt. När jag funderade på varför insåg jag att detta nog är den första våldsdebatt jag varit på (och jag har, oftast ofrivilligt, hamnat i många sådana genom livet) som inte fastnat i en meningslös polarisering i våld vs icke-våld. Både ett meningslöst sökande efter konfrontation av macho-skäl med ett minimum av politisk analys i botten, och en naiv pacifism baserad på kravet att alla ska acceptera att få stryk för “det högre goda” eller att våldets utförande överlåts på polisen, förkastades. Istället söktes efter genuina lösningar på behovet av en rimlig trygghet och säkerhet.

Som jag uppfattade det berodde denna realism och insiktsfullhet på det höga pris många hbt-personer tvingas betala bara för att de hävdar sin rätt att vara de de är. Många delade med sig av erfarenheter som att ha blivit misshandlad av nazister, bemötts kränkande och sexistiskt av vakter och polis och även statligt våld berördes: till exempel den nya utredning som föreslår att den som genomgår ett könsbyte måste acceptera att bli kastrerad. Men samtidigt delade folk också med sig av positiva erfarenheter av hur de organiserat sig och kunnat ta itu med olika problem.

Slutligen vill jag tacka så mycket för att jag fick vara med i detta samtal som var tankeväckande och som jag hoppas fortsätter i andra medium och sammanhang. Det är en grundläggande och nödvändig debatt.

ps. Appropå rätten till vår egen sexualitet och våra egna kroppar kom idag också den bedrövliga nyheten att en abortläkare i USA blivit mördad för att han gjort sitt jobb. Ett vidrigt dåd som visar på hur illa det kan gå om människofientliga uppfattningar och ideologier får spridas oemotsagda.

Tips från Konfliktportalen: Andrea Doria har läst boken Blekingegadeligan och kommenterar under rubriken Holger Jensen Superstar, 1a maj i Göteborg kommenteras i Autonoma Kärnan Firar Första Maj, Björnbrum tipsar om en blogg och diskuterar vänsterns visionslöshet i Politisk Filosofi -intressant blogg, Cappuccinosocialisten diskuterar kulturpolitik utbildning och bildning under rubriken Som en liten glimt av hur det borde vara, Dom ljuger berättar om striden som arbetarna på Lagena just nu tar, Forever United tar upp hur arbetsköparna utnyttjar krisen i Nu ska alla få osäkra anställningar, Kim Muller inleder en historisk serie med att publicera 1930-talets Röda Frontförbundets faned, Kvinnopolitiskt Forum skriver om vad de flestra mödrar önskar på mors dag – och varför, Kvinnor läser sin gammelmorfars litterära manuskript om livet som skogsarbetare och statare och annan arbetarlitteratur från förr och jämför med idag, Redundans kommenterar debatten om flyktingförvaret i Kållered under rubriken Gränslandet och det politiska, Även Vardagspussel tar upp Lagenaarbetarnas kamp.

Idag på DN debatt så hävdar ett antal kändisar med, KG Hammar och Sven Wollter i spetsen, att ett antal personer som brutit sig in på en anläggning och förstört vapen skall gå fria från ansvar med stöd av nödvärnsreglerna. Vapen används för att döda, och genom att förstöra vapen så förhindrar man att någon dödas. Ett slags självförsvar, kan man tycka.

Nu är det i och för sig inte alltid brottsligt att döda. Man kan ju nämligen tänka sig att de vapen som förstördes här skulle användas av personer som behövde försvara sig mot ett brottsligt angrepp. Det påstådda nödvärnet kan då ha saboterat ett effektivt nödvärn för någon annan. Det är ytterligt sällan som det anses berättigat med dödligt våld på sådant sätt att det faller inom nödvärnsrätten. Men vapen kan ju användas även på andra sätt.

I vilket fall så har domstolarna prövat invändningen tidigare. Plogbillsrörelsen försökte tidigare med samma argumentation vid ett angrepp på Bofors vapenfabrik. En i och för sig sympatiskt inställd domare, till plogbillarna sympatiskt inställd alltså, fann att nödvärnsinvändningen inte höll i dessa fall. Något gehör hos domstolarna lär inte Hammar och Wollter få den här gången heller.

Jo visst. Försiktigt uppvaknad ur vårvinterns förkylningskoma så är det jättemycket som står på programmet. Det är högsäsongen för möten, föredrag och vårfester. Men här tänkte jag göra lite reklam för tre programpunkter där jag är inbokad som aktiv deltagare eller föredragshållare.

Redan i slutet av april ska jag, som jag har berättat tidigare här på bloggen, besöka Joe Hill-gården i Gävle. Närmare bestämt den 29e april. Då jag håller i ett av en serie författarsamtal under våren. Jag kommer att läsa något stycke ur min bok, ska du gå och har något särskilt önskemål kring det så skriv gärna här i kommentarsfältet. Därefter ska jag prata lite om min bok och om innehållet i den. Här hoppas jag att ni vill delta aktivt i samtalet med frågor och synpunkter, så får vi se vad ni tycker är viktigast/roligast att prata om. Jag är väldigt nyfiken på själva Joe Hill-gården. Gävle är alltså den berömde kampsångsdiktaren, amerikaemigranten och IWW-aktivistens hemstad och gården är ett museum förvaltat av Joe Hill-sälskapet och Gävle LS av SAC. Men i vår har det varit mer än museum då man kommit igång rejält med programverksamheten. Man har haft flera författarkvällar under våren, bland annat med Åsa Linderborg. Just nu pågår utställningen “tio små kampbilder” av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin. Den 15e april blir det tonsatta Dagermantexter under rubriken “flykten valde oss”, 1a maj firas på gården och den 13e maj talar Ola Larsmo under rubriken “den bekväma tystnaden -att skildra fascismen i krigets Sverige”. Och som sagt den 29e april klockan 19 är du välkommen om du vill höra lite högläsning ur Deltagänget och snacka en stund om skrivande och politik. Välkommen!

Nästa inbjudan jag tackat ja till i vår var för mig lite mer oväntad. Jag ska nämligen vara med i en panel på Uppsala Pride Festival i år. En festival som uppges vila på queerfeministisk, anti-rasistisk och hbtq-aktivistisk grund. Men det är alltså inte en renodlad festival av och för homosexuella utan inslagen av feminism och anti-rasism är lika viktiga delar av mixen, om jag förstod arrangörerna rätt. Jag blev inbjuden till ett panelsamtal kring 40-årsjubileet av Stonewall Inn. Detta väcker en hel del intressanta frågor som arrangörerna vill belysa genom panelen. Ett urval är: hur förhåller sig en rörelse till en historia vars startpunkt dateras till regelrätta kravaller? Logiken i synen på våld när man till exempel utesluter en grupp som AFA men tillåter grupper av poliser och militärer, samt företag som CocaCola? Vad har det feministiska perspektiv som ser all våldsanvändning som patriarkal lett till? Hur ska hbtq-rörelsen förhålla sig till de våldsamma delarna av sin egen historia? Hur förändras radikala/militanta rörelser över tid? Jag funderade en del innan jag tackade ja till denna inbjudan. Tidigare har jag tackat nej till en panel som skulle handla om våldsfrågan. För jag tycker det är meningslöst att tala om våld lösryckt från sitt sammanhang. I det sammanhang det ska diskuteras på Uppsala Pride kändes det däremot högst relevant. Och ju mer jag tänkte på det, ju starkare åsikter insåg jag att jag har. Jag påpekade för arrangörerna att jag inte kan bidra med något queerperspektiv, däremot med de två perspektiven att leva som kvinna och bakgrunden i ett militant politiskt sammanhang. Men de menade att det var detta de frågade efter hos mig. En panel består ju av flera personer med olika erfarenheter. Tyvärr vet jag inte i skrivande stund vilka andra som kommer att vara med i panelen, men den som vet posta gärna i kommentarer. Jag tror det kan bli ett intressant samtal. Och paneler är inte till för att en publik ska lyssna på ett antal “experter”, punkt. Nej en bra panel ska snarare väcka liv i en fråga och stimulera sin publik att fortsätta debatten även efter festivalen. Så det är min förhoppning och ambition. Med tanke på de senaste årens attacker vid Stockholm Pride från små grupper av högerextrema och religiösa fanatiker så känns frågor om våld, motvåld, självförsvar, offensiv och defensiv högst relevanta. Så kom gärna och lyssna och tyck till. Festivalen pågår i Uppsala 27e till 31a maj. Just vår panel kommer att vara sista dagen, alltså den 31a maj.

Därtill är jag preliminärbokad att delta på Alternativa politikerveckan i Visby även i år. Veckan är en bredare samling för grupper både ur vänstern och ur det som kanske kan kallas “alternativrörelsen”, som till exempel grupper engagerade i miljöfrågor. Det är tänkt som ett forum för folkrörelser, därav alternativt i förhållande till ett forum av proffspolitiker. Jag var där förra sommaren och läste ett stycke ur min bok och pratade lite om skrivande och fördelar och problem med att göra som jag, självsvåldigt ta sig “rätten” att skriva sin egen historia. Och därigenom i mitt fall också andras historia, för vid sidan av mig är det få som skrivit i ämnet (bizzara “experter” utan all kunskap och empiri som Sandelin, Lodenius mfl. kan vi helt bortse ifrån). Vilket naturligtvis kan vara ett problem då man som skönlitterär författare ibland får tjäna som “sanningsvittne” och tillskrivs en oförtjänt auktoritet. Det var en trevlig kväll och jag kände mycket värme och intresse från folk som var där. I år har jag blivit tillfrågad att komma och prata om “anti-fascistisk historia”. Närmare bestämt den mycket avgränsade anti-fascistiska historia som berör det svenska 90-talet. Men det var en intressant politisk tid då dagens svenska fasciströrelse formerade sig liksom den autonoma vänstern. Varför hände det då? Vilken dynamik var i gång under årtiondet? Vilka strategier prövades och vad ledde de till? Hur såg det ut jämfört med idag? Personligen tycker jag att det finns en del lärdomar att dra och ännu fler frågeställningar som öppnar sig för diskussion. Och jag är övertygad om att fasciströrelsen och hur man bemöter eller inte bemöter den är viktigt att diskutera. Inte endast i små slutna anti-fascistiska grupper. Utan i ännu högre grad i grupper som räknar sig som folkrörelser, alternativrörelse, hbtq-rörelse och så vidare. Därför att dessa högst ofrivilligt är i fasciströrelsens kikarsikte. Ibland som mål för infiltration av suspekta grupperingar. Men lika ofta som mål för aggressioner och öppet våld. Vilket till exempel attacker mot deltagare i Prideparaden, brandattackerna mot Göteborgspiraternas fest och Kulturhuset Cyklopen visar med oönskad tydlighet. Därför hoppas jag att föredraget på APV blir av och att så många som möjligt kommer och lyssnar och deltar i diskussionen då och efteråt. Alternativa politikerveckan pågår 28 juni till 4e juli i Visby. Vilken dag och tid jag kommer att delta är ännu inte beslutat, lika lite som programmet i övrigt är spikat. Men ska man döma av förra året så lär programmet bli både omfattande och varierat. Hoppas vi ses i det vackra sommar-Visby!

Slutligen hoppas jag att alla ni Stockholmare kommer på Anti-rasistiskt forum på ABF-huset den 19e maj, arrangerat av Dagens Konflikt. Själv ska jag delta, inte som inbokad talare, utan som en av alla medborgare som är berörd av händelseutvecklingen. Kom du också!

Tips från konfliktportalen: En trevlig nyhet här på bloggen är att jag nu har nöjet att vara del i ett kollektiv på en bloggportal. Därför detta nya inslag som kommer i slutet av alla inlägg från och med idag, där jag tipsar om några roliga, viktiga eller intressanta texter på portalen. Just nu kan man läsa Acidtrunk feat. Oman som förutom att tipsa om anti-rasistiskt forum också tipsar om ett viktigt projekt: Ship to Gaza, från passiv protest och bojkott till aktiv solidaritet!, AndreaDoria ifrågasätter Peter Englund efter hans senaste märkliga utspel, Autonoma Kärnan kör en liten skola i tre vanliga imperialismteorier i den svenska nutida debatten, Bola de Fogo fortsätter att kasta fram korta men innehållsrika inlägg kring den ekonomiska krisen -alltid läsvärt, på Dagens Konflikt skriver Jesper om Sverigedemokraterna, Fragment visar som vanligt att de är mer tidskrift än blogg med en lång artikel om politisk musik, Guldfiske går på utflykt i ett europa präglat av folklig vrede, inför Sveriges ordförandeskap i EU, Johan Frick kommenterar kort den borgerliga skolpolitiken, Kim Muller har som vanligt, med båda fötterna på arbetsgolvet, träffande exempel på hur saker tar sig ut i den absurda verkligheten: det vill säga precis hur tokigt det verkligen blir med bonus till chefer, Kvinnopolitiskt forum informerar om sin kampanj med feminsitiska söndagar, Luftslottet har en liten skola i hur kapitalismen fungerar och varför man därför kan vifta bort liberala klychor, StockholmsPunk är som vanligt skarp när han beskriver vad som är fel med liberal medelklasskritik mot SD av SRs kaliber, Totalavlöning skriver om fenomenet personalfester, Tusen pekpinnar skriver om märkliga och totalitära juridiska konstruktioner som Ipred och Acta, Vida Latina visar upp den sydamerikanska paramillitärens osminkat brutala ansikte. Så, något för alla finns på vår potal kan jag stolt konstatera! Gå in och botanisera!

Efter ett antal veckors förhandlingar blir NetanYahu  åter premiärminister med minst 30 insvurna ministrar. I sitt öppningstal vände sig Netanyahu till arabvärlden, muslimerna och palestinierna med en utsträkt hand. Israel har nu särskilda ministrar för regional utveckling, för strategiska affärer, för pensionärer, för jämställdhet, för ungdomen, för Galileen och Negevöknen, för atomenergi, för myndigheternas förbättrade kontakter med medborgarna och för regeringens förbindelser med parlamentet.

Israel är en suverän stat med en suverän stats skyldigheter och rättigheter. Vid anfall mot staten har man rätt till självförsvar. På samma sätt som USA försvarade sig vid angreppen mot tvillingtornen har Israel rätt att försvara sina gränser och slå tillbaka mot angrepp utifrån.

Men premiärminister  Netanyahu utgår ifrån att man tllsammans med grannstaterna ska få en fredlig utveckling i området.

Fall som ett S!

Veckans TisdagsTema är Tisdag. Så, vad är tisdag för mig? Jag tog kameran med mig och efter några få bilder på jobbet hamnande kameran i händerna på en förkyld Aikidoka som ändå var i dojon. Visserligen tog jag någon enstaka bild på hemvägen – mest för att det till min förvåning hade dykt upp ett snötäcke under tiden jag tränade – men för att komma till saken så är det min klubbkamrats förtjänst att det var så många som 234 bilder som överfördes till datorn.
Den här bilden tagen mitt i en rörelse får mig att fundera om jag faktiskt inte gör ett bättre jobb än den som agerade S i omslaget till filmen Vuxna människor. Må så vara att bilden behöver spegelvändas, men det ordnar man ju enkelt i ett bildredigeringsprogram.

Aikido är ett självförsvar som strävar efter att så långt det är möjligt inte skada motståndaren. Det är gott om greppteknik, mjuka vida rörelser och ser ibland nästan ut som dans. Öppet för misstolkning så betonas höftrörelse i så gott som alla tekniker. Och nog finns det någon form av intern humor kring att det stönas så mycket på mattan.

Uppdatering. Så här i efterhand frågar jag mig vad jag tänkte när jag valde den där bilden. Hmm…

Jag satt och pratade med en väninna häromdagen om att jag haft min blogg i fem månader och ännu inte fått några “elaka” kommentarer.

Jag har godkänt alla kommentarer som skrivits. (Om det inte varit så att personen i fråga har velat hålla det privat) så ni kan ju själva läsa dessa.

När jag frågade min väninna varför hon trodde att det var så, så sa hon att det nog var för att jag inte haft några “extrema” åsikter om saker och ting och att jag då lyckats hålla mig undan från upprörda kommentarer.

-Men jag menar…man kan ju inte gilla ALLT det jag skrivit..det är ju bara strunt,så vart är nu alla kritiker?

Jag är en tjej som gillar att skaka om lite grytan..

I första hand för att jag förhoppningsvis ska få lära mig en massa nya saker, få upp ögonen för nya tankesätt,nya infallsvinklar,få mer förståelse för varför andra tycker och tänker som de gör och för att själv kanske bli “omvänd”.

Jag är inte rädd för att säga att jag hade fel, utan ser det mer som en styrka att våga göra det.

Så nu tänkte jag för att hetta upp det lite försöka ta fram lite av mina djupaste tankar och funderingar som jag medvetet tror kan göra folk “upprörda” .

För vem vet…ni kanske kan lyckas övertala mig till andra tankar, eller i vilket fall som helst..så får ni reda på lite mer om tjejen som skriver denna Blogg.

Här kommer en stark åsikt jag har:

Jag tror på att man ska behandla ALLA med ett öppet sinne. Dvs försöka sätta sig in i personernas liv innan man dömer de.

Detta gäller t om mördare,våldtäktsmän,rasister,sektledare och homofober etc.

-Hur faan tänker hon nu undrar ni säkert, och det ska jag nu försöka förklara.

Mördaren kanske:

-Tog sitt offers liv p ga rädsla för att själv bli dödad(Självförsvar)

-Dödade en person som under lång tid misshandlat och skadat honom/henne tills personen en dag inte orkade ta emot mer p ga allt som hänt.

-Mötte en person som av en eller annan anledning påminde så mycket om något riktigt hemskt han/hon varit med om att personen greps av tillfällig sinnesförvirring etc etc

Dvs.. Självklart är det ALDRIG rätt att ta någon annans liv etc ,man får ALDRIG acceptera ett sådant beteende!

Personen ska självklart sona för sitt brott på ett eller annat sätt! -Men det jag menar är att man inte ska vara för snabb att döma någon annan innan man har alla fakta..

-Har man alla fakta är det lättare att göra en rättvis bedömning.

Det är ju bl a därför det finns något som heter “förmildrande omständigheter”

Allt detta är för mig också gällande Våldtäktsmän:

-Har du som litet barn konstant blivit utsatt för övergrepp finns det tyvärr en risk att du följer samma mönster som vuxen.

Självklart är det lika fel för det,men det ger också en inblick i varför förövaren gjort det han/hon gjort och man kan då förhoppninsvis under straffperioden “bota” personen i fråga från sina demoner och vid lyckad behandling sen släppa ut personen igen som då kan fungera i samhället igen som en sympatisk medmänniska.

Många tycker att “såna där” Våldtäktsmän borde sitta inspärrade resten av sitt liv eller kanske t om inte längre har rätten att få  leva..men jag menar då som tidigare..

Att bara för att VI kanske aldrig någonsin skulle skada en liten myra, ger det inte oss rätten att döma andra för deras handlingar om vi inte varit med om exakt samma saker som de varit(och det kommer vi ju aldrig att ha kunnat vara eller hur.)

Så acceptera-NEJ!

Men döma-Inte ok heller

Det finns inga felfria människor, det enda vi kan göra är så gott vi kan med de redskap vi har att utnyttja/Jeanette Eriksson

Rasister,Homofober och andra personer som dömer en “grupp” över en kam:

-De kanske har blivit misshandlade en gång av en person med annan bakgrund och dömer sedan “alla såna” för det EN enskild individ orsakat.. -För det är ju lättare så..eller hur..

-De kanske inte har insikt och förståelse för hur andra människor fungerar och ser det som är främmande som FEL enligt deras mening. -Dvs det jag inte kan relatera till är felaktigt.

-De kanske är rädda för att själva bli utstötta ur sin sociala vänkrets, de kanske t om är så osäkra och rädda att de faller för grupptrycket och inte vågar hävda sitt missnöje utan bara följer gruppens linje..

Vem vet..då kanske det går så långt att de misshandlar och slår ner någon från en ”utsatt grupp” ,de hamnar i fängelse och VI “dömare” kanske då sitter hemma och ser detta och önskar att den där “jävla rasisten,nasisten,homofoben” borde få sitta i fängelse resten av sitt liv ..eller kanske t om borde dö för sina handlingar..

Men än en gång..

Acceptera att någon överhuvudtaget skadar en annan person är ALDRIG ok!!

Men att döma personen som gjort dådet innan man har alla fakta…Det är inte heller ok enligt min mening.

-Alla har rätt till en rättvis prövning innan dom avkunnas. 

NU TILL MENINGEN SOM JAG VET KOMMER GÖRA MÅNGA UPPRÖRDA (Om ni nu inte redan blivit det dvs )

Min åsikt är denna… Om DU är en person som gärna sitter och känner jätte starkt hat för ALLA dessa rasister och homofober etc så tycker jag att du ska syna dina egna dömande åsikter först!

Då du enligt min mening faktiskt gör exakt samma sak som de gör.

Dvs dömer alla över en kam innan du har alla fakta.

Tufft att höra…-Jag vet, men detta är iaf min åsikt.

Sen får ni såklart gärna försöka få mig att ändra åsikt, och har ni tillräckligt mycket information som jag kan relatera till och lära mig att förstå så kanske ni också lyckas..För som jag skrev i början..

-Jag är inte sen med att ändra mig och säga att jag haft fel om fallet skulle vara sådant.

Envis är jag,men jag försöker att aldrig någonsin vara småsint,trångsynt eller fyrkantig..utan jag vill utveckla mig som person och det tycker jag att jag gör genom att konstant vara villig att lyssna på andra och våga förändras.

Jag vill ändå ge er ett exempel på eget dömande så att ni förstår att jag inte vill kasta sten i glashus utan bara belysa mina egna åsikter:

Något som jag inte är så himla nöjd med är tex min “dom” av Anders S Nilsson..jag dömer honom först för de saker han utsatt mig för, vilket är något jag själv varit med om och kan då utgå från fakta. Däremot är jag dum nog att jag dömer honom också för saker jag hört (hörsägen) Vilket egentligen inte alls är rättvist…- för vem vet..allt annat kanske är påhittat.

Jag har inte rätt att besluta hans slutgiltiga “straff” innan jag har alla fakta..Jag vill ju försöka ha sinnet fritt från spekulerande och bara basera allt på konkreta fakta för att kunna göra en rättvis bedömning men dömer ju mer än gärna då jag är färgad av det jag själv varit med om.

Det samma skulle ju ske om jag varit med om något annat hemskt.. tex. skulle någon skada någon i min närhet skulle ju min ilska göra att jag blev färgad av hatet för denna person och jag skulle ju då själv “kunna önska livet ur” denna person.

Just därför är det ju en himla tur att vi har ett rättväsende som ska lyckas göra bedömningen åt oss, då vi själva inte kan se klart i detta läge.

Så ni ser…-Jag är inte heller någon Dalai Lama,utan kan också vara snabb att döma..

Men det viktiga är att jag vet om det och ifrågasätter mig själv varje gång jag gör det. Jag ställer frågor till mig själv som..-Vem ger mig rätt att tycka så här och isåfall..-Varför gör jag det,finns det något som skulle kunna gjort att jag sett på saken annorlunda,är det alltid så här bara för att det skedde en gång etc . 

I just detta specifika fall står jag fast vid att en man som gjort det han gjort mot mig, ska inte sitta i tv rutan utan han ska bli behandlad för de psykiska problem han har oavsett om allt det andra är fakta eller fiktion.

Däremot säger jag inte att ALLA programledare är våldsbenägna idioter bara för att en av de är det..-Eller hur

Så nu ni läsare som tycker att ALLA mördare,väldtäktsmän,rasister etc inte förtjänar att bli hörda och aldrig någonsin kunna bli förlåtna efter att de “sonat sitt straff” ..berätta för mig varför ni tycker så.

Eller finns det någon läsare som kanske är homofob eller rasist etc. Berätta då för mig om varför just du tycker att alla “såna där” är som du tycker att de är.

-Vem vet..har vi tur kanske någon av oss lyckas få över den andra personen till vår egen sida… jag kan iaf säga att skulle JAG  lyckas få en enda person med extrema fördomar att släppa på de och se individer som just enskilda individer så skulle jag bli själaglad. 

-So bring it on.. vetja;)

Luuk Dim Boon Kwun training in the park outside Malmoe Wing Tsun School summer 2008

Sifu Donald Mak from Donald Mak Int’l Wing Chun Institute (IWCI) comes to Sweden and Malmö Wing Tsun School  januari 25-28. The theme for the seminar will be Biu Jee.

Place: Malmö Wing Tsun School

Adress: Celsiusgatan 29

Seminarschedule

25/1 Time: 14.00-18.00

26/1-28/1 Time: 18.00-22.00

Price: 1500 skr

mail: kungfu.sweden@gmail.com

Sifu Wan Kam Leung once again comes to Sweden, Malmoe Wing Tsun School, and teach Practical Wing Chun.

Friday, february 6

Training: 18.00-22.00
Adress: Celsiusgatan 29
Price: 55 euro for members, 65 euro for non members of Wing Tsun Sweden or Practical Wing Chun.

Saturday: february 7

Training: 12.00-16.00
Adress: Celsiusgatan 29
Price: 55 euro for members, 65 euro for non members of Wing Tsun Sweden or Practical Wing Chun.

If you attend both day you got the training on sunday in Copenhagen for free. If you want to participate don´t hesitate to contact me. This is a great event.

Contact: kungfu.sweden@gmail.com

Malmoe Wing Tsun School

]]> http://kentekeroth.se/2009/01/06/humanitar-kris-eller-arabisk-propaganda/ Tue, 06 Jan 2009 15:29:36 +0000 kentekeroth http://kentekeroth.se/2009/01/06/humanitar-kris-eller-arabisk-propaganda/

 Först vill jag nämna något om jag blivit tillfrågad: Varför mitt stora intresse för Israel-konflikten?

Anledningen till mitt intresse är för att Israelkonflikten innehåller allt rörande muslimers beteende; antisemitism, muslimsk propaganda, terrorism, mänskliga sköldar, utnyttjanden av naiv västerländsk media, Vänsterns vurm för islamister, “Peace of Saladin”, islams krig mot Väst och allt annat. Precis allt som har med kampen emot islam att göra, återfinnes i Israel-konflikten.

Den kampen symboliserar “Clash of Civilizations” och förhoppningsvis fattar Västvärlden detta snart.

 Nu till själva inlägget:

En ständigt förekommande taktik från araberna och Vänstern är att, så ofta det bara går, påstå att Gaza är i en “humanitär katastrof” och “saknar mat, medicin och el”. De upprepar detta påstående så många gånger att folk börjar tro på det. Men, stämmer det överens med verkligheten?

Sedan Israel lämnade Gaza, och kanske speciellt efter att Hamas tog över, har Vänstern tjatat om “belägring av Gaza” och gång efter annat gapat om att det är en humanitär katastrof i Gaza. I flera år nu alltså. Men, om man under flera år inte har mat, ja då överlever man inte. Men det verkar Gaza-borna dock inte har något problem med. Det fick mig att börja fundera.

1. Svält utan att svälta? 

Om man tittar på bilder från barn i Afrika och jämför dessa med barn i Gaza, framträder en betydande skillnad; barnen i Gaza ser överhuvudtaget inte ut att ha brist på mat – på TV bilderna ser de välgödda ut och cyklar omkring som ingenting. Jämför det istället med bilder på riktigt svält och brist på förnödenheter i Afrika:

Bilden till vänster är på ett barn i Afrika, till höger från Gaza. Givetvis finns det många bilder att välja emellan, men tänk på det nästa gång de visar video på barn i Gaza. CNN/BBC visade igår sådan video och allt jag såg var välgödda barn som cyklade. En enorm skillnad om man jämför verklig svält i Afrika, vilket Vänstern eller media inte alls bryr sig om.

Istället fokuserar de all uppmärksamhet på en konflikt, som enligt arabiska uppgifter, tagit 100 “civila” liv. Den dödssiffran är ingenting emot det som händer i Afrika, men eftersom det handlar om judar som försvarar sig, och då är det ju helt plötsligt inte ok.

2. Israelerna hjälper sin fiende med förnödenheter 

Statistik på israelisk hjälp till Gaza före och under den senaste konflikten:

January 1, 2009
60 trucks, with approximately 1360 tons of humanitarian aid, medical supplies and medication were conveyed through Kerem Shalom cargo terminal.

December 31, 2008
93 truckloads carrying some 2500 tons of humanitarian aid, medical supplies and medications were transferred through the Kerem Shalom crossing. The World Food Programme notified the Israeli authorities that their food warehouses in the Gaza Strip are full, with a two-week supply, and they do not require further shipments.
The Nahal Oz fuel crossing remains closed due to continuing fire in the area.
Twelve Palestinians, including two children, were transferred to Israeli hospitals.

December 30, 2008
93 truckloads carrying 2366 tons of humanitarian supplies as well as five ambulances donated by Turkey were transferred to the Gaza Strip. A Red Cross plane arrived with medical supplies for the hospital operating room.
The aid included food and medicine provided by the World Food Programme, UNRWA, UNICEF, the ICRC, the World Health Organization, Doctors without Borders, and Care International, as well as donations from Egypt, Jordan, Qatar and Turkey.

December 29, 2008
63 trucks with 1545 tons of humanitarian goods (food, medicines and medical supplies) were delivered via the Kerem Shalom crossing. Most of the aid was provided by the International Red Cross, UNRWA, Doctors without Borders, and Care International. Five ambulances from the Palestinian Red Crescent Society (PRCS) in Ramallah passed through, at the request of the International Red Cross (ICRC). 1000 units of blood donated by the Hashemite Kingdom of Jordan were also delivered.
Although scheduled to open, the Nahal Oz fuel depot remained closed due to rocket attacks nearby.

Erez crossing: Four people (patients and their escorts), and ten international staff, including a pregnant FAO employee and her Palestinian husband, left the Gaza Strip and crossed into Israel.

December 28, 2008
At the request of international organizations (the International Red Cross, UNRWA, WFP) and of the Palestinian National Authority in Ramallah, 23 truckloads of humanitarian goods such as flour, medicines and medical supplies, were transferred via Kerem Shalom crossing.
December 26, 2008
Kerem Shalom: 63 trucks delivered1496 tons of goods – flour, oil, sugar, rice, salt, milk powder, hatching eggs and medicines.

December 21-25, 2008
Erez crossing: 145 people (patients and their escorts) crossed into Israel for medical treatment
The Unit for Coordination of Government Activities in the Territories reports daily on the general humanitarian situation in the Gaza Strip.

Humanitarian aid includes food, medicines and medical equipment, tools and materials for essential humanitarian infrastructures, and a certain amount of diesel fuel. Cement, sand, gravel and steel are not considered to be humanitarian aid.

Se mer här.

Frågan man istället bör ställa sig är; släpper Hamas fram hjälpen?

Katrina Ritz, från Röda Korset, sa till BBC att mat och förnödenheter kommer in till Gaza, men ges inte till folket utan förvaras i stora lager. Hon sa att det var problem med “dsitributionen”, dvs förnödenheterna delas inte ut!

Detta bekräftas av Leibovitch (stavning kanske inte korrekt), israelisk major, som berättade att Hamas istället för att låta hjälpen komma folket till del, säljer den till högstbjudande.

Hamas är kända för att utnyttja sin befolkning i propaganda syfte; som mänskliga sköldar och genom att få det att se ut som “svält”. De skyr inga medel att utnyttja sin befolkning.

3. Varför pratar ingen om Egypten?

Israel anklagas för att “isolera Gaza”. Här finns det främst två perspektiv;

1) Varför förväntas Israel föda sin fiende? Inget annat land skulle avkrävas detta. Det vore som att England skulle försörja Tyskland under WW2.
2) Varför nämner ingen det faktum att Egypten (tidigare tillsammans med EU) kontrollerar en gräns mot Gaza? Om ni anklagar Israel högljutt för att “svälta ut” Gaza, varför gär ni inte detsamma med Egypten? Kanske en standard för den judiska staten och en annan för övriga?

4. Gaza fortfarande “ockuperat”?

Det tål att noteras att Vänstern och araberna fortfarande kallar Gaza ockuperat. Hur? Det var ockuperat när Israel kontrollerade det (påstår araberna även om det inte stämmer) och det är fortfarande ockuperat när Israel inte ens är där? När området blev etniskt rensat från judarna t.o.m.? Det påståendet håller inte ens i sin egen logik.

Araberna kräver att “gränserna ska öppnas” – men till vem? Kräver de tilltråde till Israel? För de kan inte kräva av Israel att gränserna till Egypten öppnas – det är ju inte Israels sak. Så de måste mena öppna gränser till Israel. Men för det första har Israel ingen skyldighet att “öppna” sina gränser mot någon, än mindre en grupp av människor som hatar dem över allt annat, som styrs av Hamas som vill utplåna Israel och judarna och som skjuter raketer mot Israel. Är det till dem Israel ska “öppna sina gränser”?

Inte lite fräckt att kräva öppna gränser till sin fiende. Endast Israel kan få sådana krav ställda på sig där andra instämmer i de orimliga kraven.

————-

Nej, omständigheterna kring den påstådda “humanitära krisen” i Gaza är mycket tveksam. Vi vet att mängder med förnödenheter kommit in i Gaza, både precis före konflikten och under den senaste konflikten. Detsamma har gällt fortlöpande sedan Gaza blev kontrollerat av araberna själva. Vi har Röda Korset som bekräftar detta, tillsammans med en israelisk major, som båda vittnar om att förnödenheterna inte kommer folket till godo som det borde.

Utöver det ser vi på barnen, som media ofta och gärna visar, inte alls uppvisar tecken på svält – att jämföra med Afrika – där det är på riktigt. Förmodligen väljer Hamas att hålla folket “flytande” men att tillbakahålla så pass mycket att Israel kan anklagas för att “svälta ut” Gaza. Typisk arabisk propaganda.

Utöver det riktas ingen som helst uppmärksamhet mot Egypten, trots att de kontrollerar en gräns mot Gaza. Varför, kan man fråga sig?

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, Svd, SvD, SvD, Svd, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN,  DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Sydsvenskan, Barometern 2 3 4 Dagbladet 2 3 4 5 6 7,  Dagen 2, HD 2 3 4, KrB 2, SmP, TrA 2 3 YA 2 3 VG 2, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN

Sifu Andreas and Sije Maria at Malmoe Wing Tsun School

Among the many things our Grandmaster taught us was the explanation of heaven, man and earth as concepts for distance and height and also the meaning of connecting the parts of your body but also the separation (The Rocket), a precondition for Weng Chun. The more advanced practitioners where allowed to let off steam while doing “Dim-Chi-Sao” which my partner Sifu Henrik from Copenhagen and I did enthusiastically. At the end of the first day every one had his head full of ideas and exercices and got home with a lot of inspiration. The long break in the afternoon and our dinner at the restaurant gave opportunity to many exchanges of ideas about martial arts and we could all get to know each other more. I got a feeling that the people from Malmö were quiet open minded and interested in new things. I stayed in a wonderful youth hostel for the night.Sunday

23.11.2008

On the next morning I headed to the Wing Chun school together with Sifu Jonas Evertsson who lives close to the youth hostel. The beautiful morning an the fresh air immediately rose our desire for training. We used the short walk to the school to exchange ideas about martial arts and arrived at our destination just before the beginning of the seminar.

The program was marvelous again. Sigung talked about circling movements in fights. It was wonderful that again one exercice flowed into another. You could really get a feeling of Lau if your partner was up to the task. I was very happy with the quality of training my partner, a student from Malmö, allowed for. The energy he used when exercising was just right and it was a pleasure to flow from one exercise into another. More and more I got the impression that the trainig culture in the school of our hosts enabled them to have a very instructive training in a relaxed atmosphere. Again and again Sigung compared our daily life and the situation a fighter finds himself in. Unbalance between the external speed of the world and our internal speed leads to stress and a lot of pressure and deprives us of our power. A good fighter always imposes his rhythm on his opponent.

Text: Sebastian Mehler

Wing Tsun Kung Fu in Sweden

]]> http://kungfusweden.wordpress.com/2008/12/30/introduction-of-weng-chun-in-sweden-part-1/ Tue, 30 Dec 2008 16:31:34 +0000 kungfusweden http://kungfusweden.wordpress.com/2008/12/30/introduction-of-weng-chun-in-sweden-part-1/

Sije Maria, Sifu Andreas, and Sifu Henrik

Saturday 22.11.2008

After a quite uncomfortable night we drove to Malmö which is only about 40 minutes away from Copenhagen by car. We were all pretty curious about how the Wing Chun people whould react to a very different and new martial art. At first sight the school made a really pleasant impression and all the people in the kitchen talking and drinking tee spread an easy and friendly atmosphere. It was very pleasing to see so many people from Weng Chun schools in Denmark and England that had come to support Sigung with his very first seminar held in Sveden.

After Sifu Henrik from Sweden had welcomed Sigung, and all of us, Sigung startet the seminar with an explenation about the common or similar things, in our styles, that you can find throughout our history, the philosophy and our movements. He mentioned places that hat been of great importance to both styles for example the red boat or Fatshan. We started the pratical part of the seminar with the first section of Sap Yat Kuen which Sigung used to explain differences in the styles. He mentioned the dragon riding stance, the hole body movement with a special use of our hip that allows for Lau and Ying and Yang to be expressed. Sigung also talked about our different fighting stances and their meaning as well as our footwork.

As soon as we had finished with this part we started with one hand Chi Sao. Sigung animated our new friends to use all the space available in the training room to try “pushing and pulling” while using big steps in order to get a better feeling of “Lau”. Sigung complemented our new friends from Sweden on their quiet noticable ease with which they realized the exercices shown to them. Many of the Wing Chun people from Malmö also train Bagua, Xinyi Liuhe Quan and Tai Chi Chuan which explains their abilities in flowing.

Text: Sebastian Mehler

Wing Tsun Kung Fu in Sweden

Araberna och Vänstern pratar ofta om “folkrätten” och “internationella lagar” rörande Israel och hävdar alltid att Israel bryter mot folkrätten. Uteslutande är det dock så att dessa människor inte har någon aning egentligen om vad “folkrätten” säger eller innebär. De rapar istället bara upp en rad påstående de hittat på någon socialistisk israelhatarsida och fortsätter rapa upp det tills alla tror det är sant (Vänstern har verkligen läst sin Goebbels).

Därför tänkte jag försöka gå igenom vad folkrätten säger om olika frågor rörande Israel och araberna. Denna artikel ska fokusera på*:

Vad folkrätten säger om “ockupation”?

Det existerar två olika former av “ockupation”; 1) ockupation av områden som inte tillhör någon stat, terra nullius eller res nullius, och 2) ockupation som resultat av en väpnad konflikt vilket handlar om områden som tillhör stater.

Ockupation av territorium som inte tillhör någon stat handlade före 1928, då aggressionskrig började förbjudas genom den så kallade Briand-Kelloggpakten, om territorier som ansågs vara obefolkade. På den tiden inkluderades i begreppet även territorier som beboddes av det som kallades “ociviliserade folk”, exempelvis i Afrika och Asien. På så sätt kunde även kolonisationen genomföras, vilken alltså folkrättsligt sett var helt legitim (!).

Tittar vi på ockupation som resultat av en väpnad konflikt, alltså rörande områden som tillhör stater, säger Haagkonventionen om krigets lagar följande:

Artikel 42:
“Ett område anses ockuperat när det är de facto ställt under myndigheten av en fientlig armé. Ockupationen är enbart tillämplig på området där sådan myndighet har upprättats och kan upprätthållas.”

Artikel 43 beskriver när ett område har ockuperats och dess parter:

“Styret av den legitima makten har de facto övergått till ockupanten, varför den senare ska vidta alla åtgärder som står i dennes makt för att återupprätta och försäkra, så långt det är möjligt, allmän ordning och säkerhet, och samtidigt respektera, såvida det inte är absolut ogenomförbart, gällande lagar i det landet.”

Det behöver alltså först fastställas vem som hade den legitima makten över området, innan det går att fastställa om en ockupation inträtt eller ej. Genom att se hur tidigare erövringar av området har skett och på vilken rättslig grund de har gjorts kan man avgöra vem som har bättre rätt till ett omstritt område.

Frågan som bör ställas är alltså:

Vilket var Västbankens och Gazaremsans legitima styre 1967?

Media har ju för vana att tala om att Israel ska “lämna tillbaka” Västbanken, Gaza och östra Jerusalem till araberna, som idag kallas “palestinier”. Men saken är den att de ”palestinska” araberna saknade kontroll över områdena när Israel tog dem. Det fanns ingen “palestinsk” stat (har för övrigt aldrig funnits heller) och därmed fanns inte heller något legitimt “palestinskt” styre. 

Detta faktum gör det logiskt och folkrättsligt omöjligt att hävda att områdena tillhörde “palestinier” och därmed samtidigt fel att kräva att områdena “lämnas tillbaka”.

En naturlig följdfråga blir:

Utgjorde Jordanien och Egypten den “legitima makten” över områdena 1967?

För att avgöra det får man titta på vilken rättslig status områdena hade före Jordaniens och Egyptens  ockupation av dessa 1947/48 samt vad som hände därefter.

Britterna erövrade det som kom kallades “Palestina-mandatet” under första världskriget. Vid denna tid gällde den s.k. “ad bellum”-doktrinen som inte förbjöd krig. Därmed var inte heller erövring av territorium förbjudet. Utöver det ansågs Mellanöstern vara “terra nullius” och både fransmännens och britternas ockupationen var med andra ord folkrättsligt legitima. Detta bevisades även Nationernas Förbund som godkände delningar och omritningar av kartan i upprättandet av olika mandat.

När britterna valde att lämna över frågan om det kvarvarande mandatet (Trans-Jordanien hade redan fått 78% av området) röstade FN igenom delningsresolution 181. Dock var denna resolution inte bindande och dessutom avfördade araberna resolutionen. Det kan inte heller ses som ett avtal mellan två parter eftersom en av parterna förkastade förslaget. Därmed har resolution 181 ingen som helst rättslig relevans.

Frågan som kan ställas är då:

Vilken juridisk rätt har då Israel att existera som ju “fick ett område av FN som ett resultat av delningsresolutionen”?

Jo, eftersom britterna valde att officiellt lämna det kvarvarande mandatet den 14 maj 1948 fick området status av “res nullius”, dvs utan rättslig status. Detta vakuum fylldes dock upp av Israels självständighetsdeklaration och i kraft av att vara en stat har Israel rätten till territoriell integritet och politiskt oberoende, vilket alla stater har rätt till.

Vid det här laget hade aggressionskrig förbjudits genom den doktrin som fransmännen och britterna redan 1928 hade initierat och som FN införlivat i stadgan genom artiklarna 2(4) och 51.

Det betyder att bara självförsvarskrig var tillåtna och inga fördelar kan göras gällande som resultat av rättsstridiga handlingar. Det betyder alltså att territorium som erövras genom aggressionskrig inte kan framställas rättsliga anspråk på, vilket framgår av principen ex injuria ius non oritur (genom orätt kan inte rätt härledas). Det gäller oavsett vilken rättslig status området hade före erövringen, res eller terra nullius eller om det området utgjorde en stat.

Det innebär i sin tur att de territorier som Jordanien och Egypten erövrade under den första arabisk-israeliska konflikten 1948 var ogiltiga erövringar eftersom de genom aggression angrep den nybildade judiska staten i syfte att utplåna den. Svaret på frågan ovan är med andra ord att vare sig Jordanien eller Egypten kan framställa rättsligt giltiga anspråk på områdena. De kan därför inte heller ge eller lova bort områdena till någon annan.

(Dessutom kan det noteras att Jordanien avsades sig alla eventuella anspråk på Västbanken 1988 och Egypten har gjort detsamma rörande Gaza.)

Rättmätiga ägaren till områdena

Judeén/Samaria, alltså det som idag av somliga kallas “Västbanken” samt Gaza, betecknades 1967 rättsligt sett som “res nullius” eftersom de som kontrollerade områdena vid tidpunkten för Israels erövring 1967 saknade rättsligt giltigt anspråk på områdena.

Eftersom självförsvar rättsligt sett är det enda legitima våldet inom folkrätten har Israel genom sina erövringar 1967 bättre rätt till områdena i förhållande till de tidigare innehavarna – Jordanien och Egypten – eftersom båda dessa saknade helt den legitima makten då de tog området i ett aggressionkrig.

Efter 1993

Eftersom Israel under Oslo-processen gav araberna befogenheter i A-områdena gavs araberna samtidigt den legitima makten över just A-områdena, men endast dessa. Den legitima makten som Israel gav den “palestinska myndigheten” kan dock upphävas på basis av Wienkonventionen, och skulle därmed kunna ta bort den “legitima makt” de fick under den s.k. fredsprocessen.

I B- och C-områdena emellertid är inte den legitima makten tillerkänt den “palestinska myndigheten” och kan därmed inte klassas som ockuperade ej heller “lämnas tillbaka”. Som anfört ovan är därmed inte heller Genevekonventionen applicerbar på B- och C-områdena och därmed bryter bosättningar inte mot gällande folkrätt! (mer om detta senare)

Sammanfattningsvis

1. Britterna hade folkrättsligt sett rätt till det som kallades “Palestina-mandatet”, då ockupation av “terra nullius” -områden var folkrättsligt legitimt
2. Resolution 181 har ingen juridisk relevans överhuvudtaget, eftersom resolutionen dels inte var bindande och dels inte kan räknas som ingånget avtal, eftersom araberna förkastade delningsförslaget.
   När britterna lämnade det kvarvarande mandatet blev området “res nullius” men detta “vakuum” uppfylldes av Israels självständighetsdeklaration. I kraft av att vara en stat tillerkänns Israel rätten till territoriell integritet och politiskt oberoende, vilket alla stater har rätt till.
3. De territorier som Jordanien och Egypten erövrade under den första arabisk-israeliska konflikten 1948 var ogiltiga erövringar enligt folkrätten eftersom de genom aggression angrep den nybildade judiska staten i syfte att utplåna den. Vare sig Jordanien eller Egypten kan alltså framställa rättsligt giltiga anspråk på områdena.
4. De ”palestinska” araberna saknade kontroll över områdena när Israel tog dem. Det fanns ingen “palestinsk” stat och därmed fanns inte heller något legitimt “palestinskt” styre. Detta faktum gör det logiskt och folkrättsligt omöjligt att hävda att områdena tillhörde “palestinier” och därmed samtidigt fel att kräva att områdena “lämnas tillbaka”.
5. Eftersom självförsvar rättsligt sett är det enda legitima våldet inom folkrätten har Israel genom sina erövringar 1967 bättre rätt till områdena i förhållande till de tidigare innehavarna – Jordanien och Egypten – eftersom båda dessa saknade helt den legitima makten då de tog områdena i aggressionkrig.
6. Idag är det endast i A-områdem den “palestinska myndigheten” har den legitima makten, ej i B- och C-områdena.

SLUTSATS:

Israels kontroll av de omdiskuterade områdena är och var alltså inte att beteckna som ockupation och därför är inte heller Genevekonventionen applicerbar!

Därmed basta!

—–

* Fakta, textavsnitt och information till detta inlägg kommer ifrån en tidigare artikel av folkrättsjuristen Marie-Helene Boccara. Jag har utifrån den texten själv redigerat, lagt till och dragit ifrån, dock utan att ändra innebörden av originaltexten.

DN, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19,
Sydsvenskan 1, 2, 3, 4, 5, 6
VG 2 3 4 5 6
Dagbladet 2 3 4 5 6 7
Dagen 2 3
svt 1
Sydsvenskan 7

Nu slår svensk media (SvD, DN, m fl) upp de stora rubrikerna igen efter att  Israel inledde en aktion mot Gaza som ett svar på raketattackerna som intensifieras efter att vapenvilan gick ut. Självklart ska Israel göra vad vilken annan nation skulle göra; försvara sitt land och sitt folk. Det är först efter arabernas aggression som Israel blir tvunget att agera.

Lustigt också att Hamas, som klagar om att de inte har mat, bombarderar gränsövergången med granater, samma gränsövergång där lastbilar med mat, medicin och bränsle väntar på att köra in i Gaza.  I allt var det meningen att 90 israeliska lastbilar skulle lossas, men eftersom araberna attackerar dessa bilar får vi se hur det går med det.

Dick Haas skrev:

Alltså skjuter man på den humanitära hjälpen medan man samtidigt släpper in somligt. Då kan man också, om Israel invaderar Gaza i några dagar, för att sedan åter lämna remsan, anklaga israelerna för så kallade exempellösa  brott mot allt heligt och hävda att israelerna dessutom svälter ut  befolkningen, fast Hamas själv lagt beslag på väldiga lager med livsmedel,  som man ransonerar eller alternativt säljer till skyhöga överpriser.

Ha i åtanke också att Egypten, som kontrollerar Rafah-övergången, vägrar öppna denna, och kan således felaktigt lasta Israel för Gazas självförvållade situation.

Den israeliska regeringen skulle inget hellre vilja än att passagen vid Rafah öppnas för trafik. Då får Hamas sitt andningshål till den stora världen och kan inte längre hävda att den israeliska bojkotten mot Gaza  fortfarande har någon betydelse.

 Medierna bortser gärna från det väsentliga och koncenterar sig på det som  är “underhållande”. Till exempel att utpeka Israel som den ständigt  skyldiga parten. Och så låtsas man att Israel fortfarande ockuperar  Gazaremsan i det att de olika gränspassagerna stängs och öppnas på  israelisk order och inte på grund av Hamas fiendskap eller på grund av  granatangreppen från den palestinska sidan. Och för övrigt är ju  granaterna inte så farliga, bara tolv israeler har dödats av granater och  raketer sedan 2001, alltså är det israelerna som “överdriver”. Man nämner  aldrig antalet skadade eller gör någon värdering av den materiella  förstörelsen. Bortsett från att inga uppsaliensare skulle stå ut med att bombas av raketer och granater i mer än en vecka. Därefter skulle man nog kräva ett stopp för angreppen eller kräva regeringens huvud på ett fat.
 
TT tycker att det är helt i sin ordning att skriva en gång emellan att palestinierna skjuter sporadiskt mot Israel. Idag fredag råkar räkningen stanna vid “minst 17 granater och tre raketer”.

Ja, svensk media förminskar arabernas aggressioner mot Israel, som t.ex. nu när Israel (återigen) utmålas som boven trots att det återigen var arabisk aggression som ligger bakom. Sedan menar dessutom svensk media att Israel ska bistå araberna, som inte vill annat än att utplåna Israel, med förnödenheter som arabernas dessutom beskjuter med granater.

Inget annat land i världen, förutom Israel, skulle få dessa krav på sig; att inte försvara sitt eget land och dessutom förväntas föda sin fiende. Svensk media har dessvärre en vurm för totalitära krafter som de visat gång på gång. Läs bl a Dick Erixon’s många inlägg om just detta (bl a här) och den utmärkta bloggen TT-Kritik.

SvD, SvD, DN

It is always a special event when Weng Chun comes the first time into a new country. Wing Tsun Sifu Henrik Nilsson from Malmö, Sweden hosted this historic event with Grandmaster Andreas Hoffmann, assisted by Sifu Henrik Sprechler from Denmark and Sije Maria from Germany. From all over Europe Weng Chun friends supported the birth of Weng Chun in Sweden. The seed is planted and the Weng Chun flower will grow in Sweden under the guidance of Sifu Henrik Nilsson from Sweden, Sifu Henrik Sprechler from Denmark and the Weng Chun Grandmaster Andreas Hoffmann.

Text:Sebastian Mehler

Weng Chun Kung Fu in Sweden