Om du inte läst boken så bör du passa på att beställa den på Bokus för just nu är den till salu för ofattbara 33 kronor! done

Har man läst affärslitteratur inom sälj eller time management, har man försökt sätta mål i livet så har man stött på honom. Han har skrivit nästa 50 böcker inom dessa ämnen och är en av de absolut största. I fredags den 9/10-09 var han i Globen och vi var många som passade på att få lite motivation.

I bland undrar jag vad det är som gör att man blir så framgångsrik som han, vad är det som får oss att besöka Globen en fredagseftermiddag. Förmodligen var de flesta besökarna redan ganska insatta i de han berättade om, jag är knappast unik om jag säger att jag läst många av hans böcker. Jag visste vad han skulle säga men jag valde att lyssna ännu en gång. Det är förstås viktigt att vara övertygande och det är han, men det kan inte vara det som får oss att lämna allt vi gör och sätta oss i 4 timmar för att repetera sanningar. Han inleder med “Ni som är här är topp 10%” eller “på väg att bli topp 10%” Han säger att bara en lite del av världens befolkning har nedskrivna mål och den lilla gruppen kontrollerar största delen av kapitalet. Det är som vanligt, Paretos princip eller 20/80 regeln. Själv började jag skriva ner mina mål efter att jag läste en bok av just Brian Tracy och jag kan bara konstatera att han har rätt. Från den dagen skiftade min hjärna fokus från VAD jag skulle uppnå till HUR jag skulle komma dit. Detta har jag förstås aldrig ångrat och förmodligen var jag på Globen i fredags för att visa min uppskattning och för att repetera det som är viktigast. man blir aldrig fullärd!

Nu har jag fått den låten med Arja Sajonmaa på hjärnan.
Aimo Liukku valde att spela den innan mitt inslag i radion idag.
Låten finns där men inte som ett irritationsmoment..
Utan den finns där som en påminnelse om att man ska vara tacksam
över det man faktiskt har just nu.

Just nu känns det som om jag rider på en bra våg faktiskt..
En våg med mjuka fina rörelser… vackra… härliga….
Det händer lite nytt i mitt liv just nu… trevliga saker.
Det har kommit in mycket nya fina människor i mitt liv
Sådana inspirationskällor till människor som man blir glad av.
Man ler bara man tänker på dom… =)

På något sätt känns det som om jag börjar komma fram i kön
att det är min tur snart. Det kanske är det just nu.. min tur i vissa saker=)
Att förverkliga sig själv att utvecklas… gå framåt.
Inte för att det stod stilla innan… men det rörde på sig i sakta mak
Sådär lullande tryggt… ja om ni förstår vad jag menar =)
Gillar egentligen inte att lulla omkring i tillvaron…Haha
Fast det var nog inte den sortens lullande jag menade.

Vet ni… det känns bra faktiskt… mycket bra =)

Förstå vad mycket jag har att vara tacksam över…
Mina fem vackra underbara barn, 4 killar och en tjej =)
Vi är friska och mår bra allihopa.
Jag har underbara vänner.
Jag har ett hem och mat för dagen =)
Jag har hittat mitt sätt att förmedla som denna blogg.
Jag har fått möjligheten att förmedla via andra medier…
Jag är tacksam över att kunna känna glädje varteviga dag..
Tacksam över känslan över att det alltid finns hopp
om en morgondag även om det gungar rejält i ens liv.

Att man lever lite “fattigt” mitt i alltet…
Att man är ensam om vardagen med fyra barn…
gör faktiskt inte så mycket… det går.. allting går.
Det trycker ner ens psyke att vara ett offer
Självömkan finns inte i min värld…
Självdestruktivitet finns inte heller…

Däremot finns det mycket kärlek och hopp…
Mycket underbarare känslor ju…
Känner hellre dom känslorna än någonting annat.

Att klaga vore en skymf mot livet…
Jag älskar att leva… just här och just nu.

Love You All!!

Människan är i behov utav att vara hel, att uppleva sig själv som en helhet. Ordet helig har betydelsen att vara hel och sund, vilket också har med ordet hälsa att göra. Att vara hel och att ha god hälsa innebär inte bara att vara frisk i kroppen, utan också att ha mental (vilket inkluderar emotionell och social) och en andlig hälsa i just denna ordning. Delarna hänger ihop med varandra och jag upplever det som att en övre nivå, alltså andliga och mentala nivåerna har betydelse för de underliggandes status, medan det omvända inte är nödvändigt.

Även om vi inte är fullt friska i kroppen, kan vi ändå vara fullt friska i huvudet. Men är vi inte fullt friska i huvudet, kan det leda till problem att för hälsan i kroppen. Ett exempel är om man har en utvecklingsskada så kan man ha svårt att ta hand om sig själv och sin kropp, medan någon med en skadad kropp men frisk i huvudet kan ha denna förmåga kvar. Eller, om vi till exempel ser till varför någon blir missbrukare, sker det inte för att man röker på en gång i tonåren och det fysiskt skadar/påverkar en, vilket är en uppfattning som av någon outgrundlig anledning alltid försökts pracka oss i skolan, utan man blir missbrukare på grund av ett psykologiskt behov av att fly en verklighet som psyket, av föregående anledningar, inte klarar av att hantera.

Att ha hälsan är alltså att ha en frisk, dynamisk och därmed integrerad kropp och psyke, kan man kort och gott säga. Och det är alltså lättare att vara frisk även i kroppen om psyket är friskt, än det motsatta. Men för att ha ett friskt psyke behöver man också ha en frisk själ, alltså en frisk ande i sig. Som allting annat behöver också en ande vissa förutsättningar för att leva och vara närvarande, vilket sker om den omgivande kulturen tillåter och uppmuntrar detta. Det är omöjligt att vara andligt och emotionellt frisk i ett sjukt samhälle eller kulturell omgivning. Ta en titt in på DN Kulturs redaktion så förstår ni. Eller varför inte glänta på dörren till Vita Huset nu för tiden, där ekofascister numera har framträdande positioner.

Tänk att försöka leva i den verklighet som vänstern och massmedierna målar upp, vilket är en värld fylld av hopplöshet, rädsla, ångest och dåligt samvete. Eller, pröva att leva i den råa darwinistiska och simpla materialistiska verkligheten, där ingenting har något egentligt värde och ingenting egentligen är levande.

För att vara hel(ig)a behöver vi alltså vara hälsosamma, vi behöver ha hopp och mod, vilket är exakt de två värden som kristendomen har fört in i världen på bred front. Förklara för folk att Gud inte existerar, att människan egentligen är reducerbara till dum, död materia liksom allt annat i en relativistisk, platt och meningslös värld – och du tar ifrån henne allt hopp och all mening.

Men när vi söker efter att försöka förstå den här världen så måste, kan, det bara göras, i ljuset utav eviga sanningar, alltså utifrån universella principer. Vanlig fysik kan bara förstås, om vi först har ett korrekt metafysiskt system som gör förståelse möjlig. Likaså moral och skönhet. Vi behöver fasta standarder för alla dessa, därför att om de inte finnes skulle vi aldrig kunna säga att vi förstod någonting alls. Metafysiska sanningar är alltid sanna och är därför alltid tillgängliga för oss, för tvåtusen år sedan liksom om två tusen år.

Vilka sanningar om moral och skönhet kan vi dra ur en materialistisk vetenskap? Inga alls, därför att vetenskap handlar om det partikulära, medan metafysiken handlar om det generella, det principiella. Det går alldeles utmärkt att hävda att metafysik är mumbojumbo, lika bra går det att teoretiskt förneka det Absoluta och hävda det relativistiska. Men, det går inte att leva i enlighet med detta. Vi gör alla alltid värderingar och har sanningsanspråk. Utan en absolut sanning blir dessa meningslösa – även uttalandet att allt är meningslöst.

Att som människa leva ett helhetligt liv är att sammanföra sina beståndsdelar; kroppen och det mentala, i ljuset utav sanning. Endast på detta vis kan man uppleva sig vara en individ och inte en splittrad samling delar. Men vi får inte missta helhet för att vara fullkomlighet, eftersom det skulle förutsätta syndfrihet, vilket är något vi (med några få undantag) som vandrar på jorden aldrig är. Sådan pompös narcissism gör oss bara till, låt oss säga… Alexander Bard kanske? Istället bör vi nog se helhet som beskrivet utifrån C. G. Jungs begreppsvärld, vilket säger att det är ”en tilltagande grad av självständighet i en ofta mödosam process, där människan tar itu med sina egna problem och söker integrera omedvetna psykiska innehåll.” (Helmut Hark – Jungianska grundbegrepp från A till Ö).

Den hela människan är på sätt och viss dold, men kan intuitivt anas i framtiden, för oss. Vi kan se olika förebilder i religiösa figurer som Krishna, Buddha och Kristus. Den hela människan, liksom all personlighetsutveckling och förbättring är bara möjlig i en värld utav absoluta värden. I en relativistisk värld finns inget mer eller mindre hel, varken något bättre eller sämre, bara meningslös ”förändring”, som Obamas presidentskap (om det inte vore för att det handlar om förändring till det betydligt sämre).

Men vägen fram till den helhetliga människan, individen, är snårig och smal, och den påverkas av både ödet och försynen, liksom ens egna val. Både glädje och lidande behövs i livet för att göra livet fullkomligt och kunna leda till någonting bättre. Problem är till för att lösas och därmed innebära en förbättring av oss. För att kunna lösa ett problem, överkomma ett lidande, eller hantera lyckan måste vara mottaglig för påverkan och ha en vilja att genomleva allt detta, men de måste också balanseras någorlunda jämnt. Utan vilja att genomleva lycka och sorg, innebära att man förskjuter intryck och känslor till det undermedvetna, vilka till slut kommer att bubbla upp igen, lika oväntat som ovälkommet.

Denna hela människa, individen, är bara möjlig att uppnå i en kontext som tillåter den. Alltså, i ett individualistiskt samhälle. Men för den sakens skull är inte individen allt i samhället, eftersom samhället behövs för individen och vice versa. Kontexten av ett samhälle, familj, församling, företag, föreningar och så vidare behöver alla vila på samma grunder av det absolutas närvaro i (och grund för) det relativa. Allting är relationer. Gud i sig är genom treenigheten just relationer. Självförverkligande kan bara uppnås genom relationer med andra människor – och med Gud.

“Our whole business therefore in this life is to restore health to the eye of the heart whereby God may be seen.”

- S:t Augustine

Andra bloggar om: Religion, Gud, hälsa, helhet, Jung, självförverkligande, individualism

5 augusti 2009 (LifeSiteNews.com)

En artikel den 3 augusti i Macleans magazine, försvarar de par som avsiktligt förblir barnlösa och som hävdar att barnlösa par hjälper miljön och som påstår att människan som “ras” har gjort sig skyldig till en extrem själviskhet.

Artikeln fokuserar på en bok av den franska psykoterapeuten Corinne Maier. “ No Kids: 40 Good Reasons Not to Have Children” som orsakade tumult när de publicerades i Frankrike förra året, delvis beroende på författarens ”visdomsord” mot dem som har svårt att få barn, “Om du verkligen vill vara värd för en parasit, skaffa dig en gigolo.”

Corinne Maier, som själv är mor till två barn, säger att hon ibland beklagar att hennes barn blev födda och att hon försvar de kvinnor som säger att de känner sig socialt utstötta eftersom de inte vill ha barn.

“Att vara barnlös är en defekt,” skriver hon. Men hon anser att alla “vapenvägrare till denna bördighetsmytologi”  bör få beröm för deras ekologiska oro och nationella patriotism. “Att skaffa ett barn i ett rikt land är inte att se till medborgarnas bästa. Staten bör istället hjälpa dem som beslutar sig för att inte få barn: effekten blir lägre arbetslöshet, mindre trängsel och färre krig.”

Corinne Maier hånar den traditionella familjen och kallar den för, “ett inåtriktat fängelse som är helt fokuserat på barn, men det är barnföräldrarna, och inte de “barn-fria” paren, som bör stigmatiseras för deras själviskhet och för alla “koldioxidavtryck från deras avkomma.”  

“Varje barn som föds i ett utvecklat land är en ekologisk katastrof för hela planeten,” skriver hon.

Artikeln i Macleans magazine ger ett uppfriskande motargument genom den amerikanska författaren Lionel Shriver, som själv aldrig ville ha barn, och som skrev i sin bok ” Separation From Birth“, “Det vilar något nihilistiskt över vägran att inte vilja reproducera, en själviskhet av den värsta sorten.”

“Driv det individuella självförverkligandet till det yttersta, och bara en generation senare har hela människosläktet försvunnit från planeten.”

En grupp som kallar sig för Voluntary Human Extinction Movement, (den frivilliga rörelsen för mänsklig utrotning), vars motto lyder, “Låt oss leva länge och dö ut. Tack för att du inte avlade”, gruppen har den fullständiga barnlösheten som ett uttalat mål: “det hoppfulla alternativet mot utrotning av miljontals arter, växter och djur är den frivilliga utrotningen av en art, av homo sapiens … oss.”

Läs förtsättningen på artikeln på LifeSiteNews.com:

http://www.lifesitenews.com/ldn/2009/aug/09080510.html

Det händer mycket här, bakom kulisserna. Jag har inte någon officiell syssla för tillfället, men ändå går all tid åt till sånt som måste fixas och göras, innan jag börjar jobba i mitten juli, utom släpande skolarbete.

Jag har semester.

Väldigt få kan påstå att de har uppnått allt de är kapabla till eller önskar sig. Har du också en känsla av att du kan uträtta mera…

Få ut mer av ditt liv, din karriär eller kanske du vill ge dina barn mera stöd så att de når de mål du avstod. Vad är det som hindrar dig just nu? Du kanske vill bidra till det samhälle du lever i eller bara känna känslan av att utnyttja din fulla potential!

1. Du har för dåligt självförtroende. Alla framgångsrika människor har ett bra självförtroende. Det innebär inte att de är arroganta, narcissiska eller självupptagna – tvärtom, de är självkritiska och pressar sig själva framåt för de vet att de kan påverka och förändra. De kan uppnå mera! Fundera på vad som gör dig speciell?

2. Du har inga nedskrivna mål. Det är svårt att ha framgång om man inte har tydliga mål så att man vet vart man är på väg i livet. Set upp mål inom de områden som är viktiga för dig. Du kan vara flexibel och ändra väg men du måste alltid röra dig framåt. Har du nedskrivna, mätbara, realistiska mål som du regelbundet jämför din riktning i livet med?

3. Du är bekväm. Det är lätt att fastna i rutiner. Den som vill förändra måste ta risker. Det handlar om att våga gå utanför den komfortabla zonen. Var är du just nu, i den komfortabla zonen eller ute och prövar nya vägar?

4. Du är lat. Antingen det eller så lägger du stor del av din tid på oväsentliga saker, varje dag! Kanske de är viktiga för någon annan men inte för dig. Om du har tydliga mål men trots det inte gör framsteg, titta på vad du gör och för vem. Hur mycket anstränger du dig för att nå dina mål?

5. Du umgås inte med vinnare. Handen på hjärtat – dina vänner och din familj är trevliga och bra vänner men de utmanar inte dig att självförverkliga dig. Spendera mera av din tid med ambitiösa och positiva tänkare som precis som du vill framåt. De kommer uppmuntra dig och ge dig de råd du behöver. Hur mycket tid spenderar du med riktigt framgångsrika människor?

Genom att erbjuda ROT-avdraget till familjer skapar vi möjligheter för individen att bli så produktiv och självförverkligande som möjligt. När man nu börjar få dra av för städning, matlagning och likande hushållsnära tjänster så erbjuder man individen en utökad frihet, en möjlighet att utvecklas både inom sitt jobb och fritid, samtidigt som vi skapar arbetstillfällen inom sektorn för hushållsnära tjänster och byggnads sektorn.

De som nu sitter i oppositionen har en förkärlek att kalla detta bidrag för något som bara kommer att gynna överklassen och de som redan har kapital. Det vanliga argumentet är att “överklassen” använder ROT-avdraget för att bygga om sina sommarhus utomlands, något som inte gynnar den svenska ekonomin. Vilket känns tämligen småsinnigt då dessa avdrag kan tänkas utgöra en bråkdel. Vidare kan man ställa sig frågan om det kanske inte är en utbildningfråga, vet svenska folket om att de får dra av för att någon kommer och städar hos dem, passar barnen en kväll när man måste jobba över eller då de vill bygga om i badrummet?

 Den fråga som väcks inom mig är om jag den dagen jag har en familj skulle vilja utnyttja denna möjlighet. Vad skulle du helst göra: Diska/Städa eller följa med barnen på deras fritidsaktivitet och vara en större del av deras liv? ROT-avdraget öppnar en möjlighet för barnfamiljer att spendera mer tid med sina barn och kunna ta del i deras uppväxt. Vidare så är detta ett ypperligt tillfälle för Alliansen att lansera detta avdrag, genom att privatpersoner får dra av på arbetskostnaden så kommer vi förhoppningsvis stimulera ekonomin som en del i ett led för att kunna konsumera oss ur den rådande krisen. Detta som ett komplement till den vanliga lågkonjunktur lösningen som är att staten investerar i utbyggnaden av infrastrukturen för att stimulera ekonomin.

Andra saker som man kan argumentera för som positiva effekter med ROT-avdraget är att det motverkar incitamenten till svartjobb, så kostnaden för projektet blir lika efter avdraget, kvitton på om-/tillbygge av fastigheter är alltid av positiv natur om man en dag skulle vilja sälja. 

Här finns artikeln för de som vill läsa den på DN.

Och här kan man gå om man vill se vilka tjänster som innefattas av avdraget.

I torsdags - jag medger att jag borde ha skrivit det här tidigare – hade vi vårt första seminarie, där innehållet i kursbokens första del skulle diskuteras.

Jag valde att fördjupa mig inom Självförverkligandets pedagoger, denna teori med sin humanistiska syn tilltalar mig och är förmodligen den teori – tillsammans med “Learning by doing” – som min egen uppfostran, uppväxt och utveckling präglats mest av.

Den grupp jag hamnade i bestod bara av mig själv och två personer till; Marcus Knutsson och David Sjöquist. Något som passade mig som handen i handsken, då jag i större grupper än så blir passiv och ägnar mig åt att lyssna hellre än att prata, diskutera och lyfta fram mina egna tankar och idéer.

Just självförverkligande är förövrigt något jag för närarande sysslar med i allra högsta grad, då jag efter ett och ett halvt år på data- & systemvetenskapliga programmet insåg att jag egentligen vill göra något annat och därför bytte program…

Självförverligande handlar om tron på den i människan inneboende kraften och förmågan att styra sig själv och ansvara för sin egen utveckling. Utgångspunkten är att inidvidens personlighet är given redan från födseln, vilket jag tolkar som att gener har en central roll i barnets utveckling och personlighet – något som jag bara delvis kan hålla med om genom att dra paralleller till mig själv och min egen personlighet, kontra mina föräldrar.

Det känns emellertid konstigt och bristfälligt att peka ut barnets gener som enda variabel för att bestämma – framför allt – barnets utveckling, men också i viss mån personligheten, som ju faktiskt utvecklas under livets gång. Utvecklingen och personligheten påverkas även av andra faktorer, så som omgivning, kompisar och olika speciella händelser.

Enligt teorin om självförverkligande är behov, mognad och önskan centrala begrepp för att lära. Dessa begrepp – liksom självstyrning och självreglering – genomsyrar samtliga självförverkligandets pedagogers teorier.

Min teori är att dessa tre centrala begrepp går hand i hand, vilket av begreppen människan än uppnår först så bildas en kedjereaktion. Jag tror att en människa – oavsett ålder och andra förutsättningar – lär sig bäst när den t.ex. behöver lära sig något, därigenom skapas en önskan – vilja och intresse – samt en mogenhet för att lära sig detta, ett annat exempel är om en människa är mogen att lära något så kommer även önskan och behovet  för att lära detta.

Jean-Jaques Rousseau, kallas banbrytaren och är en föregångare eftersom hans teorier om bl.a. naturtillståndet och allmänviljan har påverkat många andra filosofers pedagogiska tänkande. Man kan också i just dessa två teorier – människan är en produkt av samhällslivet och är inte ojämnlik av naturen, samt genom att överlåta alla rättigheter, all makt och all egendom till samhället och därigenom skapa en allmänvilja istället för varje enskilds vilja och allas olika viljor i konflikter – skönja grunden till kommunismen och därmed belysa varifrån Karl Marx fick inspiration till sitt manifest.

Som jag tidigare skrev blir jag väldigt passiv i diskussioner i större grupper, varför jag kanske inte upplevs som speciellt delaktig.

Under tvärgruppsdiskussionen slogs jag dock av tanken att samtliga dessa pedagogiker ligger väldigt nära varandra och hämtar inspiration och tankar från varandra lite kors och tvärs. Det är i och för sig inte något märkligt med detta, då dessa pedagoger levde under en – visserligen väldigt utspridd – tidsepok då väldig många tankar och teorier uppstod. Vi kan ju också se att dessa pedagogers tankar och teorier lever kvar i dagens samhälle.

Foto: Ignasi Capdevila

Jag filmar gruppen Che Sudaka. Jag brukar låtsas att jag är en del av gruppen och att jublet är tillägnat mig. Det gör jag för att jag aldrig kommer att bli rockstjärna. För det är inte det som är min dröm. Men jag gillar att provsmaka deras…

Jantelagen är ett uttjatat ämne i Sverige
Ibland påstås det att den är utrotningshotad.
Tror jag inte, tyvärr.
Jantelagen är förvisso en Skandinaviskt formulerad text
men den lever och frodas, även här i Spanien.

När min älskade hamnade i tidningen ang. sin kamp för att förverkliga sin företagsidé (ett företag som nu existerar) fick han långa, kritiska mail ifrån s.k vänner som “ville hjälpa” .
Hjälp i form av ursinnig och dåligt formulerad kritik. Meningslös kritik då den var fullständigt felaktig i sak. Jag läste mailen och konstaterade att Janteloven sannerligen är vid god vigör.

Dessa kritiker var alltså hans amiguetes.

“Con amigos así ¿quién necesita enemigos?”

Men observera gärna att både jag och han – alldeles säkert också du- har uppmuntrande vänner och bekanta.
De finns, de finns flera stycken och det är dem man måste välja!

Klart som fan att jag är någon!
Klart att jag är intressant och har något att lära.
Jag lever ju.

Det är nödvändigt att fatta att du är något, att du är bra men också att du kan bli bättre .
Så snart du inte tror det så stannar du på din plats.
Tillslut fastnar du där.
Tror att du inte har något annat val.

Vet inte din plats, fatta att du har flera och att de flyttar på sig!

För tio år sedan kom jag på att jag ville jobba med film.
Det var en kick, det var kul och jag skulle dit.

:
“Tror du att du är Spielberg, eller?” var en kommentar jag fick ett flertal gånger.

Jag brukade svara att Spielberg inte var särskilt bra.

Det är han iof tycker jag nu.

“Vänta bara”
“Du inser nog ett och annat med åren”
“Du mognar i sinom tid”

Vissa tyckte, men uttryckte bara subtilt, att det var naivt av mig och log föraktfullt åt min entusiasm.

Någon oroade sig för mig- “tänk vad besviken du ska bli om du inte lyckas”

Och då sa jag alltid -och säger det fortfarande- att jag omöjligt kan misslyckas.

Jag kör alltid samma liknelse, och den är inte särskilt genialisk men jag känner den verkligen:

Jag sträcker upp armen så högt jag kan ovanför mitt huvud (ja, liknelsen är inte till för det skrivna ordet), och hoppar lite, tittar högt i skyn och säger: .Om jag sätter mitt mål där högst uppe, är det möjligt att jag bara kommer hit -jag markerar halv armlängd ovanför huvudet.
Men om jag sätter mitt mål en halvarmlängd ovan huvudet kanske jag inte ens når över hjässan.

Och sen brukar jag börja öva på mitt Oscarstal.

Visst: Oj vad det har varit svårt och än har jag inte vunnit ngn Oscar -som om det vore det viktigaste. Men jag driver faktiskt ett filmbolag numera. Har nästan redan nått en halv armlängd ovanför mitt huvud.

Och jag kämpar uppåt-tio år senare.

Summa summarum:

Sikta högt, kämpa hårt.

Detta innebär inte att det går uppåt hela tiden. Jag är knappast så här hurtig varje dag. Knappt varannan. Men ändå, jag när den, jag släpper den aldrig.(Vilken? Drömmen såklart)

Och jag har inte misslyckats så länge jag försöker, det enda sättet för mig att misslyckas är att dö.

Men då är jag ju död så då spelar det ju ingen roll.

P.S Och så förändras ofta drömmen utefter vägen till dess förverkligande -det är helt OK-man ska våga ändra på-, men aldrig ge upp den.D.S

Planeten Uranus kan astrologiskt sett anses vara en högre oktav av Merkurius, som ju representerar det vanliga intellektet. Det som man använder sig av i vardagslag och som genom sin placering i tecken bestämmer hur vi tänker och kommunicerar.
Om du tittar på symbolen för Uranus här ovanför, så kanske du ser att den i viss mån liknar en gammaldags TV-antenn? Eller, om man så vill, två parabolantenner riktade åt höger respektive vänster. Mycket välfunnet, eftersom man kan säga att Uranus “använder såväl höger som vänster hjärnhalva samtidigt” och därigenom avsevärt kan snabba upp de datorliknande tankeprocesser som hela tiden försigår inuti vår hjärna. Tanke och känsla tillsammans skapar intuition. Men det handlar inte om någon vag känsla av att något inte står rätt till, utan mera en kristallklar insikt om hur saker och ting hänger ihop!

Booster

Merkurius använder bara en hjärnhalva åt gången, precis som de flesta av oss och det är en s k personlig planet. Ingår i vår psykologiska utrustning, skulle man kanske kunna säga. Uranus är däremot ingen personlig planet OM den inte står i exakta vinkelförhållanden till någon av våra personliga planeter. (Dessa är Merkurius-tänkandet, Venus-attraktionsförmågan och Mars-beteendet) Gör den det, så speedar kontakten med Uranus upp takten på de processer som hör ihop med den aspekterade planeten. Starka Uranusinslag i ett horoskop tyder på ett allmänt bohemiskt/nördigt beteende. Kan ju låta som två motsatser, men den förenande länken är att de betraktas som outsiders av omgivningen. Udda är alltså ett av de uraniska nyckelorden, men det är även humanism, visionär förmåga, elektronik och experimentlusta.

Revolutionären

Uranus styr förstås också vetenskaperna och deras utövare. Den ivrar även för jämställdhet mellan alla och är framträdande i horoskopen hos revolutionärer och reformister. Uranus står inom astrologin för bl a för uppror, insikt, uppbrott och förändring. Det är den första av de s k trans-Saturnianska planeterna (d v s de bortom Saturnus) och dessa rör sig mycket långsamt i horoskopet. Uranus tar cirka 84 år på sig att gå ett varv i zodiaken, Neptunus 149 år och Pluto (som bland oss astrologer fortfarande betraktas som en planet ) tar hela 248 år på sig att fullborda cirkeln.

Förändringens agenter

Med andra ord tar dessa planeter också lång tid på sig att förändra våra liv, för det är precis deras uppgift- att förändra våra liv på ett eller annat sätt- medan de kontaktar våra känsliga punkter i horoskopen. Dessa förändringsprocesser kan ibland vara plågsamma för oss. Plågor som tenderar att bli värre ju mer vi kämpar emot de förändringar som Livet kräver av oss. Har vi däremot tillräckligt med tillit till Universum, kan vi slappna av och låta vårt liv ta den vändning det vill.
Farmakologiskt sett styr Uranus över de s k hallucinogenerna, dit cannabis och LSD hör. Som du kanske förstår, har den minneskorte snubben, LSD-aposteln Tim Leary, (några inlägg tillbaka) en ytterligt stark Uranus i sitt horoskop!

Väckarklocka

Uranus fungerar ofta som en väckarklocka. När du får en transit från Uranus (d v s när den går över känsliga punkter i ditt horoskop), lär du inte undgå att märka det! Uranus vänder upp och ned på i princip hela din tillvaro om den går över t ex din Sol eller din Måne. Uranus syfte är att du ska frigöra dig från sådant som inte längre gynnar dig. Det kan handla om ett stagnerat förhållande, ett arbete som inte längre ger dig något eller tankemönster som inte främjar din utveckling. Hur som helst är det mycket troligt att din totala levnadssituation har förändrats efter transitens slut. Och om du har spelat dina kort rätt- till det bättre!
Läs även andra bloggares åsikter om Allmänbildning, Astrologi, Astronomi, Magi, Mytologi, New Age, Nyheter, Personlig utveckling, Psykologi, Vetenskap, Cannabis, LSD, Tim Leary, Uranus, Neptunus, Pluto, Förändring

På senare tid har en stor del av mina inlägg innehållit hyllningar till människan och det som är den mänskliga naturen. Dessa hyllningar är helt och hållet uppriktiga; ständigt förundras jag över det faktum att vi faktiskt är tänkande varelser, som kan välja, utvecklas och producera. Vad som därtill är än mer fascinerande, är att människan besitter egenskapen att uppnå lycka, samt att känna njutning. (Jag misstänker starkt att det är solens och sommarens intåg som återväckt mitt intresse för dessa frågor.)

Njutning är en sådan fantastisk företeelse. Den är ett tillstånd då obehag och stress förskjuts till förmån för välbehagskänslor, lust, bekvämlighet och glädje. Vi kan njuta av smaker, musik, konst, kunskap, film och – kanske det som främst förknippas med njutning – sex. Hur vi tar till oss av njutning och i vilken grad vi faktiskt njuter, varierar såklart mellan oss. Men vad vi vet är att njutningen blir större och mer intensiv i samtliga fall, om vi hänger oss åt och försöker nå medvetenhet om njutningen ifråga. Vi kan alltså härleda dessa upplevelser till rationalitet, vilket kanske strider mot någon gängse norm om att njutning är oförklarligt, flummigt och infinner sig plötsligt.

Jag tar choklad som exempel. Många av oss uppskattar choklad, och många kanske skulle säga att de njuter när de stoppar en chokladbit i munnen. Men sedan finns också de, som studerar, provar och lär sig om choklad, och på så sätt lär sig mer om sig själva oss sitt förhållande till denna lustgivande produkt. Genom att aktivt och logiskt försöka ta reda på vad det är i chokladen som skänker en välbehag, så ökar ju ens chanser att nå kunskap, och därmed klarhet, om på vilket sätt chokladen förmår att framkalla dessa känslor. Vi kan komma närmre ett idealtillstånd där våra smaksinnen, personliga erfarenheter och själva vår insikt om njutningen balanserar, för att uppnå maximal upplevelse.

Detsamma gäller ju självklart för sexualitet och dess utövande. Sex är ytterst komplext, personligt och brett, och innefattar mängder av metoder, tekniker, känslotillstånd och reaktioner. Det är kroppen och dess sinnen på högsta spinn och i samklang, som placerar det som den mest mänskliga formen av njutning. Samma sak gäller här som för chokladen, även om sexuell njutning är ett oerhört mycket bredare ämne, som med enkelhet kan ”studeras”, utvecklas och omprövas genom hela livet. De mängder av former och färger i vilken sexualiteten kommer är lika imponerande som människans mångfacetterade natur själv. Det är därför det kan vara ett njutningsfyllt livsprojekt att söka och finna det sätt på vilket man själv uppnår högsta möjliga tillfredsställelse. Det handlar om att utveckla och lära sig av sina sinnen, att komma i kontakt med sin kropp, sina fysiska och mentala attribut, och därtill hänge sig åt den fulla utlevelsen med någon annan. Det finns i sanning ett skäl till att sex är det mest omtalade, varierade, privata, mänskliga, fundamentala och färgsprakande ämnet av dem alla. Därtill utgör kunskap om och utlevelse av sexualitet ett grundläggande behov. Att en sådan vacker företeelse fortfarande är omgärdad av skam, synd och smutsighet är därför sorgligt. Men sådant behöver ju inte individualisten ta hänsyn till, det är faktiskt bara att strunta i dylika normer.

Detta leder oss till lyckan. Njutning är nära förknippad med lyckan, men då njutning är härledbar till en tillfällig upplevelse, är lyckan ett tillstånd av oemotsäglig glädje. Det är ett tillstånd i vilket ditt liv och det som det innehåller överensstämmer med dina ideal, drömmar och förhoppningar. Det är ett tillstånd av logiskt själslig tillfredsställelse, då bitarna faller på plats och ditt inre uppfylls av din egen storhet. Lyckan är beviset på ditt livs meningsfullhet för dig själv, och kan bara uppnås genom att du söker och når kunskap om dig själv. Den är inte ett karaktärsdrag, utan ett tillstånd som vi alla kan nå, om vi lär oss om oss själva, lär oss att njuta och att uppskatta det liv som är vårt, samt definierar vår mening med vår egen tid på jorden. Och det bästa av allt, att uppnå det är inte särskilt svårt. Det gäller bara att se till sig själv först, att ägna lite tid varje dag åt att ställa sig de enkla frågorna: Vem är jag? Vart är jag på väg? Var är jag nu? Vart vill jag nå? Hur skall jag komma dit?

Jonas Sigedal

Att skratta är också att njuta. Om du vill skratta, läs Germania.

Övning ROSEN

Här kan du själv testa en typisk psykosyntesövning, kallad Rosen. Sätt dig bekvämt med slutna ögon. “Se” inom dig en rosenbuske, översållad av knoppar. Det ar en frisk buske med blanka vackra blad och frodig grönska.

Överst i busken finns en rosenknopp, som ar alldeles särskilt vacker och välformad. Du tittar närmare på knoppen, du ser att den är omsluten av de skyddande gröna bladen i väntan på rätt tidpunkt.

Nu ser du hur först de gröna foderbladen öppnar sig och sedan hur kronbladen i denna ros sakta börjar öppna sig, ett efter ett. Betrakta hur rosen slår ut, varje blad perfekt format, se hur varje blad skyddar bladet innanför.

Medan du ser hur rosen slår ut, känner du hur något inom dig också “slår ut”. Du känner hur något nytt börjar öppnas och leva inom dig. Nu ser du hur rosen är helt utslagen, helt perfekt i färg och form och fylld av kraft. Du ser in i rosens mitt och där, i själva centrum av blomman, ser du en symbol för det nya som håller på att ta form i ditt liv just nu. Det kan vara precis vad som helst, låt bilden komma precis som den är, döm inte och försök inte förstå. Ta emot din inre bild.

Om du har svårt för att frammana någon inre bild, kan du ju låta dig inspireras av YouTube-videon

Till skillnad från flera andra teorier om psykets natur och därur härledda terapeutiska metoder, tar psykosyntesen fasta på den andliga dimensionen i tillvaron. Människans behov av mening i livet, av ett andligt liv, anses vara lika stort som de biologiska och sociala behoven. Människan befinner sig i ständig utveckling i riktning mot förverkligande av sina inneboende, ofta latenta, resurser.

Läs även andra bloggares åsikter om Psykosyntes, Självförverkligande, Mening, Andlighet, Rosenövningen, YouTube, Video, Rosenknopp

Jag tänker att vår relation, förhållandet oss emellan, är annorlunda varje gång vi ses. Som att vi måste börja om från början. Att bara ta vid där vi slutade är omöjligt. Det är fint. Men också ansträngande, att aldrig kunna ta något för givet.

Fast det kanske bara är jag. Det snurrar, jag får nästan svindel, det går fortare, fortare, fortare. Efter tider av mental stagnation kommer nya vändor. Jag läser feministik litteratur och har stimulerande samtal och till slut vet jag inte vem jag är längre. Vad jag vill, vart jag är på väg eller ens var jag kommer ifrån.

Inte konstigt då. Hur skulle jag kunna förstå dig när jag inte ens förstår mig själv? Jag måste kanske ge det tid, landa, få fast mark under fötterna. Sen kan vi mötas på ett annat sätt. Jämlikt.