When the Swedish toast each other, they say Skal! How wonderfully close to the English “skull” used in most countries when people try to convince each other to drain their drink. I do wonder if maybe the swedish skal actually influenced our little chant…

Well, last night I sampled a still wine which I have tried on many occasions. Unfortunately it was warm and I don’t think it was showing very well. Here are my notes regardless

Muddy Water dry riesling 2007, Waipara, New Zealand
Belinda is a really fun winemaker, who is really onto it when it comes to the vineyard, the grapes are also tended to by the vineyard team, lead by Miranda (Muddy water is a bit of a ladies affair). The juice is mostly fermented in stainless steel – though some ferments will occur in oak. Once the juice has fermented – to dry (meaning very little sugar left in the wine) in the case of the dry riesling – it is transferred to oak barrels. The wine doesn’t pick up much from the barrels – the barrels used are quite old, and so don’t give much in aroma or flavour terms. However they do help to round out the wines palatte, and improve the texture of the wine.

I found that this wine had a smooth palatte, with a soft but dry finish and a bit of honey in the mouth. It was also slightly effervescent. It smelt like feijoa, honey and lemon. The colour was very light.
This wine is nearing three years old, so is quite fresh for it’s age (basically meaning, it doesn’t smell like oil at all yet, and the colour is still light, not dark straw/yellow or gold), but wasn’t nearly as fresh as it was the last time I tried it about 4 months ago. I think this is mainly because it was warm – not good at all, I think I need to have a word to my fiancee about leaving wine in hot cars!

The dry riesling usually costs about NZ$20.

I think that this wine is good value for money, and the 08 will be great value (I need to look for a bottle!)

Skål! 14 berättelser är titeln på en bok som låter 14 nyktra och kända alkoholister (och några medberoende) komma till tals i lugn och ro. Jag fick tips om boken av Nemo. Den är skriven av Ann Thörnblad med fotografier av Johan Olsson. Det är en stor bok (A4) med insiktsfulla tankar om livet som människa. De som deltar är Gudrun Schyman, Benny Haag, Agneta Trygg, Marcus Birro, Kristina Axén Olin, Olle Carlsson, Inez Hamilton, Göran Stangertz, Lena lundh, Lasse Andersson, Malin och Susanne Berganäs, Thomas Wiklund och Märta Tikkanen. Trots deras olika bakgrund historier fler likheter än olikheter. De berättar hur de drack och hur poletten till slut trillade ner. Det var ett skeende där något allvarligt hände, omgivningen reagerade och samtidigt kom insikten: “-Det här går inte längre.” Sedan beskriver dem livet som nykter.

Här är några av citat från boken.

Den insikten jag fick och det valet jag gjorde har berikat mig som människa och gett mig en väldigt bra plattform och en fördjupad trygghet i min identitet. Jag har valt livet, och det är stort. Det valet har jag med mig de dagar jag känner mig ömklig och tycker synd om mig själv. Jag känner mig inte utsatt längre och har inte behov av att fly. Jag lever med tillvarons skiftande känslor och är närvarande fullt ut. Och i det valet ingår att leva med det som är, även om det kan vara jobbigt ibland. Gudrun Schyman

Jag kunde inte koppla av, jag bara räknade hur mycket han drack. På tre sekunder kunde jag vara nere i köket och lokalisera det gömda vinglaset….Frågade: Måste du dricka nu? // Jag tror att min dotter föraktade mig för att jag inte gjorde något. I förlängningen hade det också skadat min relation till barnen om jag hade stannat hos Hans. Agneta Trygg

Det var inte mängden i sig som var alarmerande. Hade jag druckit motsvarande på en middag hade ingen reagerat. Men det var HUR jag drack. Det var ett sätt att självmedicinera, ett sätt att hantera stressen. Men jag hade turen att se det i tid. Jag insåg att jag var vilse, och jag ville ta tag i problemet innan det eskalerade. Kristina Axén Olin

Jag har lärt mig leva med att livets rytm är föränderlig. livet innebär också att ha ångest, sova dåligt i perioder – men också att lära sig uthärda det. Vi har alla våra dagar. Det innebär själva livsvillkoret med att vara människa, det handlar om att orka vänta ut det. Olle Carlsson

Det är slående hur de drack för att fly och hur livet som nykter handlar om acceptans av det dem flydde ifrån. Att leva livet precis som det är är ingen lätt sak varese man har varit alkoholist eller inte. Deras insikter är allas våra insikter. På det sättet är det här en allmängiltig bok om personlig mognad.

Jag skriver ofta om alkoholmissbruk. Du hittar tidigare inlägg genom att klicka på kategorin Alkoholmissbruk i listen till höger.

Det går inte att motbevisa Guds existens. Det finns de som menar att det är ateistens uppgift: att lägga fram motbevisen. Så är det inte.

Det går inte att motbevisa att ett imperium av osynliga älvor bor på Vätterns botten. Lika lite som skeptikerna till detta fenomen har att motbevisa osynliga älvors existens, har ateisten att motbevisa Guds existens. Det är, som Carl Sagan lade fram det, de som kommer med extraordinära påståenden som har att lägga fram extraordinära bevis. Bevisbördan ligger på dem.

Det är inte min uppgift att motbevisa Guds existens. Det är teistens uppgift att bevisa att han finns. För mig handlar det om sannolikhet. Det är den låga sannolikhetsgraden som får mig att avfärda de osynliga älvornas existens. När man mäter beläggens styrka, är de inte tillräckligt starka för att det ska vara sannolikt att de osynliga älvorna finns. Sannolikheten talar emot dem. Avsaknaden av belägg talar emot dem. De kan finnas. Jag kan inte bevisa att de inte finns. Men det är mer sannolikt att de inte gör det.

– Nu överför vi det till Gud-diskussionen. Det finns inte tillräckligt starka belägg för det ska vara sannolikt att en Gud finns. Eller kortare: det finns inga starka skäl till att anta att Gud finns. Därför är det rimligare att låta bli att förhålla sig bejakande. Till dess att teister eller andra lägger fram belägg som är mer än önsketänkande.

Vad är det som gör att folk köper spikmattor…? Att de springer till medier för att få kontakt med de döda…? Att de tror på andar i träd och utomjordingar ibland oss…? Att de ser fram mot reinkarnation…? Att de virvlar vatten…?

Berusning.

Berusning inför verkligheten, en vilja att se mer än vad som finns där, att skapa samband, att göra sina önsketankar till faktum…

Skepticism är en tillnyktringskur. Skepticism är det som säger – “nä, men varför det?” Skepticism är det som river ner föreställningar till förmån för vetande!

– Men vem skapade Big Bang då!

Såna infantila apologetiska försök möter man alldeles för ofta för sitt eget bästa. Detta eviga primus motor, den första röraren, som alltid ska förstås som Gud. Och inte Zeus eller Oden eller Ganesja. Utan den kristna Guden, vars människoblivande i Jesus från Nasaret det står om i Bibeln.

Så låt oss slå fast: ingenting säger att det måste ha funnits en första rörare som satte igång allting. Lika gärna som man kan hävda att allting sattes igång av ett konkret fenomen, kan man hävda att allting alltid funnits: en oavbruten kedja av Big Bang och Big Crunch som börjar om allt från början igen. Om och om igen. – Och ponera att det faktiskt fanns ett fenomen som satte igång allting; nå, varför då automatiskt dra slutsatsen att det var någonting som ens kommer i närheten av det som vi i dag benämner “Gud”? Och framförallt (det mest långsökta av allt): varför då automatiskt dra slutsatsen att det var den kristna Guden?

Vi vet inte vad som hände den där gången. Ibland är det intellektuellt hederligast att helt enkelt stanna inför den frågan, samla mer belägg att bygga teorierna på, och vara ödmjuk och ha ett rimligt tänkande utifrån det som vi faktiskt vet.

lika ont som det gjorde då hjärtat gick sönder som grusade korn. Så pratade hon till sin själ, om att det fanns sina skäl till att stjäla lite lycka.  Lyckan i form av att ge en annan själ mera skäl till att av ren självbevarelse drift stjäla det av någon annan själ.  Ett hjärta går sönder och samman. Det faller isär. Ett annat blir helt och vackert en stund, för att orka gå sönder igen. Olyckliga själar som livnär sig på egoistiska livskonster, visar sig i skäl som stjäls av andra för att hela sig själva.

Lite sent kanske men här kommer iaf ett par bilder från i lördags. Skumpa, coctail-klänning, stora öronhängen och underbara tjejer (saknade dock Becca, Fia och Jennifer =(. ) Ibland är det bara jävligt bra.

1: Jag – posing as always ^^
2: Alex & Karin – blondies
3: Pillan & Robban -
4: Jag & Jannike – the posing ännu en gång.
5: Skål!

Jag satt i en kyrkbänk en gång. Bredvid mig satt en from man. Det var då någorlunda känt i församlingen att jag var stadd i tvivel. Så jag antar att hans syfte var att uppmuntra och stötta mig i detta, eller rentav att hjälpa till att återföra mig till fårahjorden. Det misslyckades.

Han pratade om att hans övertygelse om kristendomen i första hand inte var av intellektuell art, utan av känslomässig dito. Och där miste jag mitt förtroende för honom och hans religiositet. En tro som är baserad på att det känns rätt är inget annat än en from förhoppning, ett hopp utan förankring utanför det egna önsketänkandet. Det är en tro utan intellektuell förankring.

Något så viktigt som en livsåskådning, som saturerar hela människans varelse, bör absolut vara förankrad i fakta, och inte i emotionella behov. En människa med ett nyktert tänkande ska överväga vad det finns goda skäl att tro, och vad det saknas goda skäl att tro, och sedan dra sina slutsatser utifrån det. Huruvida något känns sant säger ingenting om huruvida det är sant. – Det är dessutom psykologiskt skadligt att ha en uppfattning i hjärtat och observera en annan uppfattnings suveränitet i den faktiska verkligheten. Det kallar vi kognitiv dissonans.

Och, det behöver väl knappt sägas, det finns inga sakliga skäl för en religiös uppfattning, som väger tyngre än de skäl som talar mot en religiös uppfattning.

Skål laget av Gry Klepp

Jeg har fått en ny skål som jeg synes er kjempe fin. Det er Gry Klepp som har laget den og den er kjøpt på en kjempe fin butikk som heter Skaperverket. Skålen kan brukes til mat, men også til telys. Den gir et kjempe fint lys nå på høstkveldene.

Denne friske bollen fra Muuto gjør meg glad! Denne vil jeg ha. Kjekk å putte gulrøtter, stangselleri og agruk i. Rommer jo plass til dip’en også

Foto: Urban Living

Smiley skålen fra Eva Solo ble lansert i 2007, og kom da ut i en rekke friske og morsomme farger. Nå har de lansert en ny variant i klart glass, med en bunnplate i rustfritt stål. Denne gangen innbyr skålen til noe annet enn nøtter. Ha den på badet, og oppbevar dine smykker og lignende i den.

Velg blant seks friske fargevarianter

Foto: Eva solo

När tungomålstalande förekommer i Apostlagärningarna, förefaller det vara fråga om verkliga språk. Ett under som gör att de samlade människorna av olika folk kan förstå budskapet från lärjungarna. Senare, i breven, när fenomenet omtalas verkar det redan ha gjort glidningen till obegripligt språk, eftersom någon som har gåvan att tolka tungomålstalandet behövs för att man ska förstå vad som sägs.

Tungomålstalande förekommer fortfarande. I synnerhet i karismatiska sammanhang. Och det är alltid obegripligt och omöjligt att uttyda. För att jag ska kunna ta tungomålstalande på allvar, krävs att språket de talar är ett felfritt verkligt språk. Inte något diffust “änglaspråk”. Talade de kristna verkliga språk när de tungomålstalade, så hade det varit ett skäl till att ta det på allvar. Det finns det ingen anledning att göra nu.

Och personligen var jag en gång med på ett möte i karismatisk, kristen regi. Vi satt på stolar i en ring och skulle väl få lära oss om tungomålstalande. Jag lärde mig det inte. Trots att läraren berättade hur hon gjort: Hon hade suttit och bara uttalat ord utan mening, och rätt var det var kom tungomålstalandet automatiskt. Likaledes obegripligt, får vi utgå ifrån.

Det er mye lekkert nips rundt omkring. Mine funn, av gule ting, består blant annet av gule buddaher, dørslag, hullete boller, skåler og lignende. Alt fra fantastiske ilva.dk.

Foto: ilva.dk

Den kristna tron är baserad på antaganden. Man antar att det Bibeln säger om Jesus är sant. Men vad som krävs av varje antagande, för att det ska bli legitimt i någon som helst sorts vetenskaplig mening, är att det backas upp av evidens. Det ska finnas något som backar upp det antagna, och det som backar upp det antagna ska anses göra så på god grund. Det räcker inte med att hävda: det känns som att det stämmer, eller jag behöver att det är sant.

Så om den kristna människans antaganden inte baseras på goda evidenser, så kan man helt avfärda deras religiositet som på något sätt grundad i en intellektuell hållning. Det enda man kan göra för dem i så fall, är att försöka få dem att inse, att det som de tror på, tror de utan att ha skäl för att göra det.

Inte sällan möter man argumentet att kristendomen inte kan och inte ska förstås. Utan att först den som har undfått Den helige Ande har möjlighet att komma till tro. – Men om nu kristen tro är något verkligt, något högst påtagligt, rentav det mest centrala i den kristna människans liv – nog borde kristendomen och Gud i deras högst biologiska liv kunna påvisas och beläggas?

Varför skulle Den helige Ande gömma sig för observation och för empirins undersökningar? Om nu kristendomen är sann, varför undandrar den sig i så fall varje försök till att nå fram till den med rationella medel? – Och varför gömmer den sig i det onåbara, det som inte kan nås med kunskap, i det absurda? Som får till följd att den kristne får ett pyrande kunskapsförakt, eftersom kunskapen inte når det mest centrala i deras liv. – Den mystiska upplysningen blir den springande punkten i kristendomens varseblivande i den enskilda individen… Och därmed gör den sig omöjlig att nå, att belägga.

Det finns ingen anledning att hålla det för sant, som kristendomen menar vara sant. Den insikten, så enkel, drabbade mig när jag var kristen och förlöste mig från religionen. Jag kunde de färdiga svaren, men när jag tog just denna problematiken på allvar, föll kristendomen ihop; det finns ingen anledning att hålla det för sant, som kristendomen menar vara sant.

Och fortfarande, efter år av religionskritik, har ingen kristen eller religiös människa lyckats att ge mig ett klart och hållbart skäl till varför kristendomen ska verifieras som sann av mig. Kristendomen vilar på antaganden. De antagandena är baserade på skrifter med tusentals år på nacken: bronsåldersskrifter, skrifter nästan dubbelt så gamla och ännu äldre än vad texterna på våra runstenar är.

Det finns ingen anledning att hålla det för sant, som kristendomen menar vara sant.

Klassisk elegant skål med kurvene på riktig plass. Design som holder i mange år. Passer utmerket som fruktskål på kjøkkebordet eller i stuen. Jeg vil ha! Kun kr 299,-

Den heter Eve og kommer i hvitt eller sort.

Design: Robin Platt, London.

En massa fester anordnas nu under oktobermånad.. och allt för att fokusera på bröstcancer… Artistgala i Göteborg och Ljusfest i Kungsträdgården, är några av exemplen.. Detta och den stora galan till förmån för Rosa Bandet har jag lite svårt med.. för jag kan förstå att man gör en gala för något… men det ska vara tjo och tjim och jag förstår inte det roliga i det… en fest för mig är något som är roligt… som jag kan se fram emot.. men jag har svårt att sätta likhetstecken.. likhetstecken mellan fest och bröstcancer… Det är en sak med fotbolls galan.. en helt annan sak med rosa bandet galan… men de är lika utformade… jag kan tänka mig att de äts gott och dricks gott på såna här galor… fast det är inte en gala att ha bröstcancer… och många av de där fallen de tar upp.. det är nästan bara sådana som har överlevt… såna som har tagit en tårtbit… och kanske sluppit både cytostatika och strålning… de visar det vackra.. inte om hur det är när det är som värst… när naglarna trillar av idegransdekokten… eller när förstoppningen gör att du är tvungen att ta dina droppar för att överhuvudtaget få till något resultat… eller när tröttheten faller över dig så du sitter och somnar där du sitter.. vad är det som är glamoröst över det… ???
Det är bra att de fokuserar så mycket som de gör på bröstcancer…men måste de göra det till den festen som de gör… för det är inte direkt en fest att få bröstcancer.. och ingen annan sorts cancer heller…

Här är ett fint exempel på hur man som privatperson faktiskt kan få in pengar till cancerfonden.. och vackra är de ocksåll

Historierna är så lika… läs min blogg… och så kan ni läsa här och här.. Fast sluta jobba gjorde jag.. infektionsrisken anser jag är för hög.. för att jobba.. men det beror också lite på vad man jobbar med…

Sen kan jag inte förstår är varför Metro skriver så här.. När det finns så många kvinnor som redan blivit opererade på detta sättet.. efter att ha haft bröstcancer… för det är den operation jag ska ha.. en så kallad Diep Lambå… bilder finns här.. så de kan alltså inte säga att denna kvinna var först..

Dessutom så måste ni läsa om de här makrofagerna… för de verkar som om cancerns gåta snart är löst..

Nu ska jag ta mig den enda öl som jag kan dricka!! Skål ta mig fan!!!

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, öl, skål, lambå, diep, först, bröstcancer, rosa bandet, historia, privatperson, fokusera, tjo och tjim, fest, glädje, gala

In addition to my last post, actually I’m wrong. cos I would be taking TWO LANGUAGES which is yes, JAPANESE and FRENCH. and textbooks for both languages cost me $102. SUPER SAD.:(

hm anyway, I found out something interesting at work. I think the westerners know how to pose for photos and their photos somehow looks better than Asians or rather Singaporeans. Look at the photos and you’ll know what I meant.

I went to Royal Plaza(RP) on Scotts for a Young SKAL Luncheon. It was really interesting. Ms Lynn Tan–Director of Marketing and Comm introduced myself and Yanling to the buffet restaurant: Carousel.

And photos were taken, like some excursion thingy, interesting cos I got to know how they operate and stuff like that. They have this action kitchen (if I don’t rmb wrongly), they cook and serve on the spot. so it shows that its fresh from the stove and oven. They serve international buffet with different types of cuisine. HAHA. Mr Patrick Fiat–GM of RP came over and talked to us abit. Its kinda cool cos management staff (back of house) get to go and eat at the restaurant, something like Club Med Bintan: the only difference is that the G.O.s sit and eat with the guests.. YUP anyway, food was really really good. and I think I’ll go back there for more HAHA. Value for $$$

Photos are with Lynn and I tried using a DSLR today. LOL. hope it turns out okay. HAHA

and shopping spree with Yanling and i think i spent more than 50 bucks. no more money for CDS textbooks.

(edited with photos)

Yan Ling!

Myself!

Getting the desserts!

Lynn showing pastries and cakes by Carousel

Us with Ms Lynn and Mr Fiat

and not forgetting, my food!

]]> http://piakristine.wordpress.com/2009/09/28/kvinnfolk-og-tomflasker/ Sun, 27 Sep 2009 23:34:50 +0000 piakristine http://piakristine.wordpress.com/2009/09/28/kvinnfolk-og-tomflasker/

…er det værste jeg vet. 

Jeg elsker det sitatet. Og ettersom årene har gått, er det ganske mange som kan bekrefte at jeg lever opp til det sitatet. Jeg tar vel med meg “bondefesten” uansett hvor jeg er, når jeg drikker. Mottoet mitt er nemlig: Drikk til det er tomt! Og jeg gjør stort sett det.

Meg etter alt for mange tequila!

Jeg er jo ikke den eneste som drikker litt for mye når jeg drikker, men i det siste har jeg virkelig toppa kransekaka altså! Noen av vennene mine har hinta til at de tror at jeg har et seriøst alkoholproblem, men det er så feil som det går ann å bli. Eller. Kanskje ikke så feil som det går ann å bli, men det er ikke riktig hvertfall. Om man omformulerer påstanden litt, slik at det blir “Pia har litt vanskeligheter med å kontrollere seg når det er tequila på fest”, så stemmer nok det mer.

For noen uker siden, var en av de beste venninnene mine hjemme, og da ble det jo selvfølgelig en tur ut på byen. Eller. De dro på byen. Jeg var så smart, at jeg glemte å spise hele dagen, og dro på vors med to yoghurter i magen, 4 øl og en slump med tequila. Jeg husker ikke så mye fra den kvelden. Men jeg husker at jeg velta ut av bilen når vi kom til byen, og ble stabla fint tilbake og kjørt rett hjem! Det er ikke værst bare det! Jeg sparte til og med taxi-penger, så noe positivt kom det da ut av det! Men så endte det jo med at legen min nekta meg å gå på skolen i en hel uke, fordi jeg fikk hjernerystelse da. Jeg tror jeg foretrekker å betale taxi-penger neste gang.

Sånn så trynet mitt ut etter at jeg sloss med asfalten.

Det ser ikke så ille ut, men det var ille. Jeg hadde konstant hodepine, fikk ikke lov å se på tv eller sitte med dataen (selvom jeg gjorde det litt forde, fy meg) og jeg klarte ikke å bruke briller (som jeg gjør når jeg har vondt i hode, for da går som regel hodepinen vekk) på grunn av det nydelige såret på nesa mi.

Så, folkens. Kvinnfolk (i dette tilfellet, meg) og tomflasker, er det værste som finnes (hvertfall i følge Christer, Oskar og Frode). Men, om du absolutt skal tømme den jævla flaska, sørg for å spis først.