Idag vaknade jag öm i kroppen efter gårdagens fackeltåg. Inte för att vi gick, för att vi stod stilla i köld och regn i >3 h! Det rådde lätt förvirring utanför Skandia, men vi stod som fastnaglade på våra platser, alla vi som kommit dit för att få gratis festivalpass. När jag inte längre kände mina fötter kom elden, den spred sig snabbt mellan oss, liksom tacksamheten över att väntan var över. Icke. Ytterligare många minuter, sedan kom plötsligt en massa folk ut från Skandia. Jaha, this is it alltså, tänkte jag. Massor av människor som såg ut som kändisar men vars ansiken jag aldrig sett. Jag brydde mig inte, just då ville jag bara tina upp fötterna och käka en stor bunt pepparkakor.

Åter till idag. Vilket var en rätt så konstig dag, den var som om jag lyckades trycka in en liten millimeter av varje dag jag levt på en skoldag typ. Det som hände var (det här är inte mitt tidigare liv, utan bara relevanta och orelevanta händelser som inträffade idag och som kom att fastna i mitt minne): jag åt skolans såsiga köttfärssås, skrattande nästan sönder mina magmuskler på biologin, tyckte att tiden gick extremt långsam runt lunch och sedan tvingades jag plugga matte och kemi. Jag fick hjälp av alla i min närhet, eller fick jag? Jag kände mig iaf viktig för första gången på fem år och klarade av att för en gångs skull sammanlänka insida och utsida. Sen läste jag skoltidningen till kent och plockade upp en kärlekstråd till slutet i 747, var glad hela fotoprovet och hoppade på färgerna på Stockholm Södra.

På pendeltåget hem lyssnade jag noga till två spanjorskors samtal om hundar, den ena ville inte att de skulle sätta sig på det enda lediga dubbelsätet för att en schäfer befunnit sig där tidigare. Hon gillade inte hundar, men sonen skulle skaffa en till hennes förfäran, hon tyckte hellre ett barn. Himlen var indigo och jag bländades av vita lyktor i ögonvrån. En neoncyklist i ultrafart, en springande dam på bron. Regn, svag vid och Julian tog över mina sinnen. Hela dagen en stor sinnesrubbning idag igen, var är jag på väg? 10 poängsfrågan i På Spåret, lösa DN:s söndagskryss, det omöjliga?

Somewhere along the way…
my hopefulness turned to sadness
my sadness turned to bitterness
my bitterness turned to anger
my anger turned to vengeance

exacting vengeance gave excitement
that excitement turned to pleasure
that pleasure turned to madness
Sooner or later that kind of madness turns into pain

►JULIAN CASABLANCAS – Out Of The Blue
►THE XX – VCR

painful hopefulness. /Jenny

Svt har ju gjort en filmatisering av hagamannenfallet, vilket har fått väldigt stor kritik och varit allmänt uppmärksammat. Hur kan man utsätta familjen för detta? Har inte barnen lidit nog?

Varför kom inte den här debatten upp när det gällde alla dokumentärer som gjordes om Knutby? När det gäller filmatiseringarna av skandiaaffären eller rödebymordet i samma serie?

Det handlar om tabu. Våldtäkt är fortfarande det mest tabubelagda brottet som existerar. Man får inte ifrågasätta att en våldtäkt har ägt rum, för då går man det elaka partiarkatets onda ärenden, en kvinna skulle nämligen aldrig ljuga om något sådant, för kvinnor är alltid per definition utsatta. Man får inte ens antyda att den där tjejen som följde med killen som varit lite väl närgången hem kanske kunde ha varit en aning försiktigare. Man får inte påpeka att alla individer också måste uppvisa en liten uns av självbevarelsedrift, och inte bara kan räkna med att samhället kommer komma till undsättning till varje pris.

Nu får man tydligen inte heller hänga ut den som har begått brottet, av hänsyn till anhöriga. Ja, visst är det jobbigt att bli påmind om att en människa man har litat på har begått ett hemskt brott och så vidare, men hur kommer det sig att kritiken är mer högljudd när det rör sig om våldtäkt än ett mord. Jag kan inte, under några omständigheter, anse att våldtäkt är ett värre brott än mord. Man kan, och de flesta kommer också, att kunna hämta sig efter det. Dessutom borde ju hemskheten i brottet ytterligare motivera ett offentliggörande.

Det verkar som om hela grejen handlar om en rädsla för att strö salt i såren, hos såväl de anhöriga som de utsatta. Men det finns ingen objektiv regel som säger att våldtäkt är ett brott man ständigt måste tassa som katten kring het gröt runt. Även om det är känsligt så gör det inte att man ska undvika debatt; känsligheten utgör till och med ytterliggare en anledning till att göra just det. Ingen vettig debatt kommer någonsin kunna föras kring våltäkt om man inte slutar vara så förbannat rädd för att trampa alla, såväl anhöriga som utsatta och brottslingar, på tårna.

Det var säkert synd om hagamannen när han växte upp, han blev säkert slagen av sina föräldrar och mobbad på dagis, men det gör honom inte helig. Hans fall måste, liksom alla andras, kunna granskas och värderas av den som vill det. För om man ska ta hänsyn till alla människors känslor när det kommer till journalistik så kommer vi inte att få någon sådan gjord, såvida det inte handlar om folk med pengar som tjänar mer pengar på smutsiga sätt, för när det kommer till ekonomi så kan det aldrig finnas personlig skuld och skam inblandad, och det kan aldrig finnas anhöriga att trampa på, för det är ju trots allt alltid så, att folk med pengar inte har några känslor.

…utan försäkringsbolagen.
Jag är epileptiker i botten och har nu också stora förslitna knän … epileptiker i botten… låter som man gått nån jävla yrkesutbildning för att bli det… men om det är så det har gått till, så har jag fan i mig inte själv valt att önska gå den kursen. Innan man hittade medicinskt rätt, såg dock framtiden, “yrkesmässigt”, väldigt ljus ut i ep-branschen. Men med rätt medicinsk hjälp så har jag tyvärr blivit väldigt medioker på att få ep-anfall. Så direkt nån nytta av den kursen hade man ju ändå inte haft. Eftersom jag är dålig på att få anfall, och efter som jag, efter operation av högra knänet, fortfarande kan gå på egna ben, anses jag vara för frisk för att räknas som sjuk, men ändå för sjuk för att kunna räknas som frisk.
Under i princip hela mitt vuxna liv, har det varit som man är på ett tivoli, där man åker runt som i en jävla karusell, samtidigt som man åker skranglig berg o dalbana och inte vet om man ska skratta eller gråta. Karusellen går via A-kassa – bidragsbaserade “jobb”, där det alltid slutar med att “när pengarna är slut åker man ut” och sen tillbaka till A-kassa igen.
Men i april 2008 fick jag dock en möjlighet till ett riktigt jobb via AF på ett företag. Arbetsgivaren tyckte att jag kanske skulle passa för detta här jobbet. Så baserat på aktivitetsstöd i 11 dagar + nåt handikappstöd, välkomnades jag till dem för att prova på och för att se hur och om det funkade. Eftersom jag är en trevlig, skötsam och ärlig kille, bestämde sig företaget att heltidsanställa mig. Men när arbetsgivaren gick upp till sitt försäkringsbolag för att försäkra mig som anställd, fick dom en chock! Deras försäkringsbolag, Skandia, ville inte gå med på att försäkra mig på grund av mina medicinska problem. Den jättehöga premien det skulle hamna på, hade arbetsgivaren inte råd med att betala. Så jag fick sluta innan jag ens hade börjat.
Arbetsgivarna väljer alltså ofrivilligt bort mig, trots att jag kanske är mest lämpad för just det där specifika jobbet, än en fullt frisk person. Försäkringsbolagen ser till att arbetsgivarna inte får råd att anställa handikappade.
De ända försäkringsbolaget som har rimliga och samma premiebelopp för oavsett fullt frisk eller handikappad person är Fora. Men då måste alla anställda i företaget vara försäkrade i Fora. Men alla företag är inte med i Fora.
Följden blir att jag i princip inte kommer att kunna få något riktigt jobb i framtiden.
Kanske den ända vägen för mig att överhuvudtaget ekonomiskt överleva är att bli förtids- eller sjukpensionär, trots att jag bara är 42 år gammal och är fullt arbetsförd! Annars måste min första fråga alltid bli när jag söker ett jobb, vilket försäkringsbolag har ni?

It’s a really weird and slightly unsettling feeling knowing that Cowes Week is going ahead without ME, let alone a title sponsor this year!  I was its Press Officer for eight great but long years and I worked every day, virtually every week throughout the year, on this great regatta. Last year in tandem with Skandia leaving, I felt it was time to hang up my deck shoes and move on.

I have moved on, mostly. I somehow can’t seem to shed the whole Cowes Week thing completely though. My working life between February and August has always been full to the brim with work, stress, worry and extraordinarily enough, there’s still some of the latter even though my work life has quietened down considerably. The stress is still there as if it is expected of me…or I expect it of myself!

I have been filling my time since April working with the lovely team at Exercise TRANSGLOBE (ET)  http://www.exercisetransglobe.com and they have made me feel so welcome. Between us we have achieved so much but I have been ranting on about the lack of national news and feature coverage for this initiative which I personally feel deserves a better airing.

Unfortunately, ET has no funding to continue to pay me now that the yachts have departed on their round the world voyage. If I do the work it is pro bono. It’s SO worth working with them though because they appreciate everything I do. Now that IS refreshing after 26 years in this game!

Next project is Southampton Boat Show and a launch for Scorpion RIBs http://www.scorpionribs.com of their fabulous new 6.5m and maybe some writing – blogs, a book, who knows?

It’s a really weird and slightly unsettling feeling knowing that Cowes Week is going ahead without ME, let alone a title sponsor this year!  I was its Press Officer for eight great but long years and I worked every day, virtually every week throughout the year, on this great regatta. Last year in tandem with Skandia leaving, I felt it was time to hang up my deck shoes and move on.

I have moved on, mostly. I somehow can’t seem to shed the whole Cowes Week thing completely though. My working life between February and August has always been full to the brim with work, stress, worry and extraordinarily enough, there’s still some of the latter even though my work life has quietened down considerably. The stress is still there as if it is expected of me…or I expect it of myself!

I have been filling my time since April working with the lovely team at Exercise TRANSGLOBE (ET)  http://www.exercisetransglobe.com and they have made me feel so welcome. Between us we have achieved so much but I have been ranting on about the lack of national news and feature coverage for this initiative which I personally feel deserves a better airing.

Unfortunately, ET has no funding to continue to pay me now that the yachts have departed on their round the world voyage. If I do the work it is pro bono. It’s SO worth working with them though because they appreciate everything I do. Now that IS refreshing after 26 years in this game!

Next project is Southampton Boat Show and a launch for Scorpion RIBs http://www.scorpionribs.com of their fabulous new 6.5m and maybe some writing – blogs, a book, who knows?

Förlikning: Skandiabanken

DO har träffat en förlikning på 40 000 kronor med Skandiabanken som inte tog emot ett betalningsuppdrag från en man för att han hade arabiskt namn. Skandiabanken ändrar nu också sina betalningsrutiner.

Bakgrund

En man skulle köpa en tryckkokare för 270 kronor av ett företag i Tyskland och betala via Skandiabankens datasystem. Betalningsuppdraget togs dock inte emot av banken. Mannen tog då bort sitt förnamn från meddelandefältet och betalningsuppdraget accepterades.

Skandiabanken ändrar sina betalningsrutiner efter anmälan när det gäller att kontrollera betalningar från personer med arabiska namn. Banken och Diskrimineringsombudsmannen, DO, har ingått en förlikning som innebär att en man med arabiskt förnamn, som känt sig kränkt av banken, nu får ersättning med 40 000 kronor.

Ärendenr OMED 2008/ 660
DO

När Ahmad skulle genomföra en betalning till ett tyskt företag via Skandiabankens internettjänst fick han beskedet att betalningen inte accepterades. Orsaken var hans förnamn. Nu har Skandiabanken och Diskrimineringsombudsmannen (DO) ingått en förlikning som innebär att mannen får 40 000 kronor i ersättning.

Ahmad hade beställt reservdelar till en tryckkokare från ett företag i Tyskland och skulle betala räkningen via Skandiabankens internettjänst. Han skrev sitt förnamn i meddelandefältet men fick beskedet att betalningen inte accepterades.

Orsaken var den spärr mot vissa namn som Skandiabanken och andra banker har i sitt system. Namnen finns med på EU:s sanktionslista på personer som misstänks vara terrorister eller samarbeta med terrorister.

SVD 2009-07-02

Tidigare post

PI – DO hotar stämma bank för spärrat (terrorlistat) muslimskt namn / EU’s spärrlista på namn finns länkad i posten.

63 pct. af de danske erhvervsledere ønsker, at deres virksomheder kommunikerer mere om deres CSR-aktiviteter (Corporate Social Responsibility). Det skriver kommunikationschef Peter Holm fra Skandia Danmark i dag i Børsen (den ligger desværre ikke online men står på side 2 i selve avisen). Hans pointe er derfor, at danske virksomheder skal smide Janteloven og kommunikere om deres velgørenhed.

Det gør Skandia i øvrigt selv, blandt andet med en drejebog om socialt arbejde i arbejdstiden.

CSR og kommunikation er et utroligt spændende område. Selv er jeg en lille smule skeptisk over for kommunikation af social ansvarlighed. Hos Valad arbejder vi eksempelvis meget med energi og bæredygtighed i vores ejendomme. Vi vil også gerne kommunikere det, men jeg er alligevel lidt tilbageholdende. Hvis man sætter sig op på den høje hest, risikerer man at slå sig, når man dratter ned. Og jeg synes at kunne se i mediebilledet, at det netop er dem, der bruger deres sociale ansvarlighed aktivt, der får tæskene.

Omvendt skal man naturligvis ikke blive skudræd. Hvis man gør noget godt, bør omverdenen og så vide det.

Det kræver dog én ting; nemlig at den sociale ansvarlighed er funderet bredere end i kommunikationsafdelingen. Jeg synes, man ser for mange projekter, som er født for at kunne kommunikeres og ikke stikker dybere. Sådan virker det nu ikke med Skandia, og så er jeg enig i, at det bare er med at komme ud over stepperne.

Jag har nog inget att tillföra debatten om att rökare ska få en extra avgift på försäkringen, men jag undrar hur de kollar sånt? Kommer de hem och granskar ens livsstil, eller får man helt enkelt vara ärlig när man svarar på deras frågor? Buggar de ens hem? Har staten rökarregister? Jag tror hursomhelst att jag skiter i att teckna livförsäkring hos Skandia om det ska vara på det viset, för det finns väl andra företag som erbjuder det, eller?

Det roligaste är ju att de säger att avgiften inte är där för att tjäna pengar. Jävla fjanterier. Varför skulle de ha en avgift i något annat syfte? Jag hatar företag som låtsas vara snälla när de gör prishöjningar. Som mcdonalds som tyckte att det inet “var nån big deal” att det höjde priset på sin hamburgare med två kronor. Nej, kanske inte, men det är trots allt en prishöjning. Dessutom har jag hört det ryktas att det visst var en jävligt big deal.

På DN debatt skriver försäkringsbolaget Skandia att man nu tänker höja premierna upp till 50 procent för rökare. Artikelförfattarna skriver:

Trots att det till syvende och sist är ett personligt val att röka har vi hittills betraktat det som en självklarhet att icke-rökarna ska betala de kostnader som rökarna ger upphov till. Det kanske är dags att ompröva detta?

Självfallet. Det finns inget rimligt skäl till att icke-rökare ska finansiera rökarnas livsstil. Men varför stanna vid rökare? Överviktiga bör naturligtvis få höjda premier; bara några få kilo extra syns i statistiken i form av högre dödlighet. Många av de som dricker bör också få höjda premier – studier visar till exempel att det för kvinnor uppstår skador redan vid tre glas vin i veckan. Finns säkert fler exempel på osunda livsstilar som sponsras av mer försiktiga försäkringstagare.

När Skandia enbart lyfter fram rökare som den enda relevanta riskgruppen så börjar jag tvivla lite på deras intentioner. “Med pristillägget önskar Skandia öka fokus på rökningens konsekvenser och hoppas på så sätt att bidra till färre rökare i Sverige”, står det i artikeln. Så handlar det om rättvisa eller tobaksprevention eller kanske både och?

Skandia har naturligtvis rätt att bedriva rökprevention om man så önskar. Men är det en ren tillfällighet att man skjuter in sig på just rökning som ju blivit ett stigma i dagens samhälle, men samtidigt bortser ifrån andra riskgrupper?

Nej, här fiskar man i grumligt vatten. Både ur ett rättvise- och hälsoperspektiv är det enda rimliga att skapa försäkringar som ger högre avgifter för samtliga risktagare och inte bara en viss grupp. Detta är inget annat än ett billigt PR-trick, och ren och skär diskriminering av rökare i förhållande till andra människor med ohälsosamma vanor.

Skandia kommer att låta de som röker betala en högre premie. Pristillägget ska tillämpas konsekvent på nya försäkringar som sjukförsäkring, individuellt tecknad olycksfallsförsäkring, livförsäkring, premiebefrielseförsäkring och privatvårdsförsäkring. Anledningen är förstås att rökare riskerar att dö i förtid och utsätter sig för större hälsorisker än icke-rökare. Det har jag väl inte så mycket att säga om egentligen, men vad jag funderar på är varför det bara gäller rökare, varför inte också de som dricker mer än “normalt”, de som äter snabbmat flera gånger i veckan, snusare, de som är överviktiga, de som bor i områden där det är hög våldsbrottslighet osv ? Det vill säga alla som har en livsstil som bevisligen inte är hälsosam. Tanken är ju bra men kanske inte så “rättvis” mot de olika försäkringstagarna. Jag förmodar att man har statistik på detta med olika hälsorisker, men borde det då inte vara premie efter den totala livsstilen, att tex den som motionerar, äter hälsosamt, är helt alkohol och nikotinfri skulle få en lägre premie än den som äter snabbmat ofta, är överviktig, snusar ? Rökare utsätter sig själv för att få  sjukdomar och elände, men det är det fler grupper som gör, så ska man införa detta så borde försäkringstagarna i rimlighetens namn få göra en allmän hälsodeklaration där premien utgår från ett antal punkter om livsstil. Jag kan säga att jag skulle få en vldigt hög premie i alla fall…..

Aha,  nu har vi fått veta vad kvinnobristen i bolagsstyrelsen beror på! Den beror på att det är en brist på kompetenta kvinnor. Detta slås fast av en av börsens mesta styrelseproffs Sverker Martin-Löf. Han upplyser oss om att det finns fler kompetenta män än kvinnor. Ja, han borde ju veta att det är svårt att hitta kompetenta styrelseledamöter. I Skanska där han är ordförande, hittade man inte en enda kvinna på hela jorden som var kompetent nog att kunna tillföra något till styrelsen. Han hittade knappt en enda man heller för den delen. Som tur var hade före detta VD:n i Skanska godheten att komma tillbaka till bolaget som styrelseledamot. Det var väl hyggligt av h0nom! Annars hade kloning av Sverker varit enda alternativet.

Samtidigt har Caroline af Ugglas på Skandia, och ett av börsens mesta valberedningsproffs, kommit fram till att kvinnobristen kan skyllas på ägarna till börsbolagen. Detta är också en mycket nyttig upplysning som tar mig ur villfarelsen att den berodde på att män kvoterade in män i styrelsen alternativt att det råder en permanent kärring-pest som tar livet av alla kompetenta kvinnor. Jämn könsfördelning ger dessutom en bättre utvecklig i företagen säger Ugglas. Det är nog därför hon har jobbat  så extremt hårt med kvinnorekryteringen i de 10 börsbolag där hon sitter i valberedningen. Det är faktiskt hela 25 procent av ledamöterna i dessa styrelser som är både kvinnor och kompetenta (mot ca 19 % i snitt).

Enligt Privata Affärer överväger var femte sparare i AMF att lämna bolaget pg av alla skandaler.  Tidigare har samma sak rapporterats om SEB och andra banker. Det är myckewt ovanligt att en företagsledning lyckas reta upp sina kunder så till den milda grad. Det är fullt förståligt men är det så klokt?  Faktum är  att kunder i banker och försäkringsbolag mycket sällan byter leverantör av finansiella tjänster.  Allt för sällan, enligt min åsikt. Men om man ska byta så ska man göra det därför att man får något som är bättre inte för att man är förbannad. Om fler utvärderade dessa bolag så skulle de flesta komma fram till att det finns betydligt bättre alternativ än det gamla vanliga. Detta skulle också medföra att vi i branschen skulle behöva skärpa till oss. Byt gärna när du är förbannad men byt till något som du tycker är bättre.

• Ränta på lån & sparande är en klassiker. Här skulle många kunder kunna upptäcka att det finns pengar att tjäna genom att jämföra och begära in offerter.
• Tillgänglighet? Vill du ha ett kontor runt knuten som du kan knalla in på och stå i kö så se till att det är ett trevligt sådant men kunnig och service intriktad personal. Vill du i likhet med mig helst undvika köer så kolla in wilka webblösningar som finns, om de är säkra och om de är enkla att använda. Provring gärna telefonbanken för att se hur du blir bemött eller om det är några samtal före dig i kön (men vi tar emot dig så snart vi kan).
• Utbud? Vill du ha allt på ett ställe eller kan du tänka dig att ha flera leverantörer? Glöm det där med att du ska hitta den bästa fonden. Den finns inte.  Gå istället på riskmodellen: Ju längre sparhorizont dessto högre risk kan du ta. Lägg inte alla ägg i samma korg och spana i avgifterna. På lång sikt betyder avgiften mycket.
• Rådgivning? Vill du ha rådgivning? Inget är enklare. Rådgivning kan du få på längden och tvären. Alla banker och försäkringsbolag har numera välutbildade rådgivare. Lyssna och utvärdera. Bestäm dig inte direkt utan be att få tänka på saken.
• Mer än att bara tjäna pengar? Fråga hur bolaget hanterar etiska frågor som miljö, barnarbete och korruption. Fråga hur fonden agerar som ägare, har de röstat nej till ett enda bonus program?

Strunta i vilket bolag som har mest eller bäst reklam. Var inte orolig för att nån ska bli sur för att du byter. Väl något som är bra för dig, något som är bättre. Är det viktigt för dig vilka som sitter i ditt bolagsstyrelse – kolla upp detta – gillar du inte gubben eller i undantagsfall gumman, välj något som passart dig bättre. Det är visserligen oftast Wallenberg eller Wanja du har att välja mellan men det är inte värre än att rösta i riksdagsvalet.

Använd din rättighet som konsument och välj något som är bättre. AMF då, ska man lämna eller ej? Sanningen är den att de som pensionssparat i AMF hittils har fått en väsentligt bättre avkastning än de som gjort det samma i t ex SHB eller LF:s motsvarande fonder. Att de sedan har fått vara med och betala Elmehagens pension är kanske något man kan leva med. Kan man inte det ska man byta. Men se till att det blir något som är bättre. Tro bara  inte att du slipper betala ohemula pensioner, det går dessvärre 10 Elmehagenska pensioner på dussinet.

Började morgonen med TCM och den fina dansfilmen “The Pirate” med en av min favvon Gene Kelly. Vilken man!  Efter en vecka som känns som en månad är jag i stort behov av avkoppling. Stämmor, stämmobesökare, journalister som ringer på de mest knasiga tider, tolkningsproblem, revolterande ägare, ilskna styrelseledamöter osv osv. Är helt matt av att försöka tolka über obegripliga belöningsprogram och läsa noter i myrstil. Jag har ändå en hyfsad utbildning, ett antal års erfarenhet och begåvade rådgivare att tillgå och ändå är det i mång fall näst intill hopplöst att verkligen begripa vad förslagen egentligen går ut på, hur mycket de kommer att kosta, vad deltagarna kan komma att tjäna och hur det i slutändan gynnar aktieägna. Uppfinningsrikedomen när det gäller att krångla till verkar outtömlig. Jag blir mer och mer benägen att hålla med det som läsare av denna blogg flera gånger påpekat. Roten till allt hassel & trassel ligger i skattesystemet. Inte enbart det handlar givetvis om en ärlig stärvan att hitta belöningssätt som skapar avkastning men krånglet beror i många fall på en strävan att minska skattebelastningen för både bolag och belningsmottagare.

I detta perspektiv ter sig enkel rörlig cash baserad lön som ett inte så dumt alternativ.  Men då behöver bolagen ta fram tydligare beskrivningar över hur villkoren sätts. Ett alternativ jag funderat på är att ha en fast lön til att börja med och sedan koppla tydliga mål till denna. Om inte vart och ett av dessa mål uppnås under en viss tid sker avdrag på den fasta lönen. Låt säga att typ:

• VD LEIF/GÖRAN/KJELL  får 10 mkr i fast lön.
• Men för att få ut den krävs att olika delmål uppfylls.
• Avräkningen sker i efterhand och redovisas vid stämman och kontrolleras i revisionen.  T
• ill detta kan man foga att Leif måste köpa aktier i bolaget han är anställd i för låt säga 25 procent av den utbetalade lönen.  Han får köpa dessa aktier till ett fastställt genomsnittspris på aktiekursen under året. Aktierna läggs sedan i i kapitalförsäkring som är bunden i 5 år.
• På detta sätt får vi mål, koppling till bolagets värdeutveckling och inlåsning på ett bräde.
• Pensionen sätts som en fast premie på låt säga 30 procent av den utbetalade lönen.

Enkelt och transparent och inget utrymme ge för ågren i efterhand. 

I målen kan styrelsen peta in alla de komponenter som är unikt och nödvändigt för just deras bolag. Styrelsen som helhet svarar för att ta fram ett kompositionsförslag för ledningen, stämman fastställer det hela och revisiorerna ges i särklilt uppdrag att varje år göra en oberoende granskning av det hela.  Många bolag har redan idag modeller som har flera av dessa komponenter. I andra fall har VD på eget bevåg gott ännu längre. Hip Hop Börje på Investor köper t ex aktier för 50 % av sin lön varje år. Hans ordförande beskrev några av de befintliga målen på bolagsstämman hur svårt kan det då vara att även göra en komplett redogörelse? På tal om just Investor så avslöjade ordföranden även ett mål som de funderade på att plocka in för VD. Det – och håll i dig nu Gudrun Schyman – skulle relateras till förmågan att rekrytera och behålla kvinnliga chefer! 

Sättet att avlöna chefer måste ha ett stöd såväl bland ägarna som i samhället i övrigt. Ägarna är numera dessutom ente endast en mindre välsituerad del av samhället utan de flesta av oss via pensionssystemet. We are not in Kansas any more!

Jag blir mycket oftare kontaktad av media än vise versa. Min inställning är att snällt svara ppå de frågor som ställs. Som varandes representant för ett par miljoner kunder får man finna sig i detta. Det är dock inte alltid helt lätt att förutsäga samanhanget som citaten sedan kommer att användas i.

I veckan svarade jag på frågor om hur man ska se på bonusar som uppenbarligen inte har skapat värde för aktieägarna utan kanske tom förstört värde genom att uppmana till ett för stort risktagande. Jag sa då att: – Jag tycker man bör undersöka möjligheten att kräva tillbaka de här pengarna. Om man är i en så risig situation att man ställer in sin utdelning är det rent principiellt svårt att förstå hur man kan betala bonusar. Och : -Det går inte bara att gömma sig bakom att det finns avtal. Jag tycker man bör börja med att inleda en dialog med de här personerna. Går det inte att komma fram den vägen tycker jag att man bör ta risken att gå vidare och riskera en stämning. Och – Man kan tänka sig att fondera rörliga ersättningar under tillexempel två år så att det inte dyker upp några otrevligheter. Det är viktigt att det är väldigt tydligt vad man betalar för. 

Att sedan artikeln inte kom att handla om flera av de bolag jag också syftade på Volvo, AIG, Teliasonera utan endast om Swedbank borde jag kunnat räkna ut med bakdelen. Jag lastar på inget vis journalisten för att han fokuserade på endast Swedbank.  Han var tom så anständig att han rättade ett felaktigt citat. Men det är mycket svårt att säga något som inte bara är helt intetsägande och som samtidigt ser vettigt ut i skrift.  För de som fortfarande undrar varför det ibland är svårt att få folk att framträda i media kan jag lägga till några små citat från kommentatorsspåret. (En rätt kul grej som många tidningar kör med på nätet).

 
Carina Lundberg Markow har ju utmärkt sig ett flertal ggr de senaste 2-3 åren med beskäftigt tyckande om andra företag än det hon är anställd i. Hon har därmed etablerat sig som en pålitlig leverantör av den här typen av uttalanden som journalister har behov av ibland. När hon ibland uttalar sig i TV så lyser det lång väg hon glad hon är att få visa upp sig.

Man kan ju undra vad hon egentligen har för erfarenhet av jobb i industrin, att hon har en titel i Folksam är ju knappast en kvalitetsstämpel.

 Jag tycker att bruden skall ut och prya lite i verkligheten. Det är lätt att sitta på ett fint kontor i centrala Stockholm och “tycka” om vad man skall göra och inte göra i en verksamhet. Skulle det nog inte skada med lite internationell kompetens hos alla sk “ägaransavriga”, inte bara erfarenhet fråm Blue Village i Phuket.

Till kommentatorerna kan jag säga att underhållningsvärdet av att med i media stundom är något begränsad. Och för att sluta med den underbare  Gene:

be_a_clown_song_lyrics:

I’ll remember forever,
When I was but three,
Mama, who was clever,
Remarking to me;
If, son, when you’re grown up,
You want ev’rything nice,
I’ve got your future sewn up
If you take this advice:

Be a clown, be a clown,
All the world loves a clown.
Act a fool, play the calf,
And you’ll always have the last laugh.
Wear the cap and the bells
And you’ll rate with all the great swells
If you become a doctor, folks’ll face you with dread,
If you become a dentist, they’ll be glad when you’re dead,
You’ll get a bigger hand if you can stand on your head,
Be a clown, be a clown, be a clown.

 

Det här är försäkringsbolaget Tryggs huvudkontor vid Engelgrektsplan. Kåken ritades av Erik Lallerstedt, d.ä. och utsmyckningarna i sten gjordes av bildhuggaren Carl Eld.

Kåken stod klar 1910. Precis ovanför ingången finns nyckeln till Skandia-härvan som inträffade 90 år senare. Märkligt men sant.

För där står faktiskt hugget i sten att bolaget är en försäkringsanstalt (Obs min kursivering).

Och det vet ju alla att på anstalter förvaras dårar eller kriminella eller i den del fall både och.

Nu är frågan den, hur kunde Lallerstedt förutse vad Pettersson, Ramstedt och Carendi & Co skulle hitta på 90 år senare?

Spooky.

Fungerar verkligen de mål som sätts i företagen?

Forskare från fyra höjdar-business-schools har visat att mål i många fall gör mer skada än nytta.

Vi menar att fördelarna av målsättningar har överdrivits och att den systematiska skadan av målfokus har ignorerats

Det spelar ingen roll hur duktig en person är och hur bra hans avsikter är. Om fokus ligger på ett enda mål så kan det innebära att han leds in i ett oetiskt beteende eller överdrivet risktagande. Målsättningar är lätta att implementera och mäta. Men lika lätt är det att underskatta eller ignorera oönskade resultat.

Exemplet Ford Pinto: Målet var att under 1970 bygga en bil “under 2000 pounds och under 2000 dollar”. De anställda glömde med detta fokus bort säkerhetsaspekterna och designade en bil där bensintanken vid krock bakifrån var känslig för explosion. 53 personer dog!

Exemplet Välgörenhet: I en studie 2000 lät man ett antal personer samla in donationer till välgörenhet. De delades in i grupper där vissa fick en viss procent av det de samlade in och vissa fick inget. De utan ersättning samlade in väsentligt bättre än de som fick bonus. Förklaringen visade sig vara att de som fick betalt förlorade en del av den inre motivation som gjorde att de ansträngde sig mer.

Istället för mål menar forskarna att man ska skapa miljöer där de anställda vill lyckas, där de vill hjälpa organisationen och samtidigt göra det på etiskt bäst möjliga sätt. Forskning visar att anställda jobbar bättre om de finner arbetet belönande i sig självt, inte enbart med mål.

Mål är lämpliga när du vet exakt vilket beteende du vill ha samtidigt som andra oönskade konsekvenser saknas och etiska problem inte kan uppstå. Om man nu har en rörlig lön, bonus eller vad man nu kallar det då måste syftet vara det är en tydlig koppling till ett resultat. Saknas detta får företagsledningarna vara beredda på att det kommer extern och intern kritik.
Det är enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat men man kan också använda det för att få en hel organisation att gå åt samma håll.

Det spelar ingen roll om det är ett börsbolag eller ett pensionsbolag som betalar ut ersättningarna. Ingen är värd med än vad ägare och kunder är villiga att betala.

• Det är fel att betala ut bonus när resultatet har rasat, ännu mer fel om det är negativt.
• Det är fel att belöna ett för högt risktagande, ledningen kan utnyttja bolagets egendom för egna syften
• Ersättningarna måste spegla företagets långsiktiga resultat och individens egna insatser.

För alla som idag upprörs över de uppenbara löneklyftorna som finns mellan chefer och arbetare i börsnoterade företag finns det flera strategier att tillämpa.

Ställ krav på ditt fondbolag/försäkringsbolag/pensionsfond som förvaltar dina pengar. Säg åt dem/oss att de/vi  ska visa hur de/vi agerar som ägare i när det gäller ersättningsfrågor. Kräv att de röstar nej för din räkning om systemen är orimliga. Byt förvaltare om de inte gör som du säger.

Ställ krav på de politiker du röstar på. Säg åt dem att de ska sätta upp regler för de statliga pensionsfonderna. Rösta på ett annat parti om de inte gör som du säger.

Och kom ihåg att fler än en miljard människor lever i extrem fattigdom, på mindre än en dollar om dagen. Varje dag dör fler än 30 000 barn på grund av fattigdom. Fundera på hur dina pensionspengar kan investeras för att sprida vårt välstånd till dessa jordens fattigaste

Ännu en pensionsförvaltare kommer ut som bonuskramare.

Rörlig lön eller Bonus är för de flesta företag och pensionsförvaltare inte något man får som extra lön för att man gjort en extra insats utöver det vanliga. Det är istället målrelaterad ersättning som man får på grund att man har levererat enligt plan.

Jag kan inte låta bli att undra vad som händer om man inte levererar enligt målplanen. I Skandias fall får VD en extra lön om 21 procent därför att han klarat kostnadsbesparingsmålen. Vad hade hänt om han inte klarat målet? Han hade fått sin ordianarie lön om 4 Mkr i alla fall, men hade han fått behålla jobbet? Vad kan man egentligen kräva av ledningspersoner?  Vad är “normalläget”? Låt säga att kostnaderna hade ökat i stället. Hade han då fått sänkt fast lön?  (Behöver jag tillägga att inte heller Skandias ägarrepresentant har varit särskillt intresserad av att diskutera gemensamma riktlinjer för bonus.)

Bo Jäghult har skrivit boken “Morötter, en bok om bonus, beröm och andra belöningar” Han har också en sajt om ämnet. Han säger:

1. Vad ska bonusen grundas på?
Ett krav bör vara att en bonus är ett incitament för att prestera bättre. Den ska ha en tydlig koppling till ett resultat. Inte minst för att det gör det lättare för företagsledningen att försvara ett visst bonussystem om det blir extern eller intern kritik.

2. Vad ska bonusen bestå av och hur stor ska den vara?
En bonus kan bestå av optioner, aktier eller – vanligast – pengar. Oftast innebär val av optioner eller aktier en högre risk vid ett mindre, nyetablerat företag.

3. Ska bonusen utgå till en individ eller en grupp?
Det här kan vara det svåraste avgörandet. Å ena sidan kan det tyckas enklast och mest logiskt att var och en ansvarar för sitt eget resultat. Det talar för individuella bonusar.

Kommentatorn Ivar  har länge haft funderingar om vad som är bäst för aktieägarna och samhället. Bonus är ju lön och beskattasd därför rätt tufft. Kanske vinner skattebetalarna på aktieägarna/spararnas bekostnad om man betalar ut bonus cash istället för att ge utdelning eller värdetillväxt. Ivar säger:

Jag som medborgare gillar Bonus bättre än Aktieutdelning.

Bonus = 70 % Skatt
Aktietutdelning = 30 % Skatt

Jag som aktieägare gillar aktieutdelning bättre

Då uppstår frågan vad är jag mest? Medborgare eller aktieägare? Inte helt lätt att avgöra, då man genom AP fonder och andra liknande fonder har en stor del av sin pension i aktier……..
Plus att man kanske har både Aktier och fonder utöver det.

Alla har en egen agenda……

En Cotizalia

Más de medio millón de clientes de banca personal con alto patrimonio no cuenta con un asesor financiero y de los que sí tienen, la mitad no comprende de forma clara y nítida el producto en el que invierte, según un estudio, que pone de relieve que en España, donde el sistema está excesivamente “bancarizado”, el cliente exige cada vez más a sus asesores. Las consecuencias de esta falta de comprensión puede ser desastrosa para los inversores, como ha quedado demostrado con los escándalos de Madoff o Banif.

El principal motivo por el que el 39% de los españoles con rentas elevadas (entre 60.000 euros y 3 millones) no tiene un asesor financiero es la falta de confianza, de acuerdo con los datos del estudio de la compañía de servicios financieros Skandia. El porcentaje se eleva al 80% en el caso de los encuestados con rentas medias.

Llama la atención la respuesta de los inversores a la pregunta de si entienden las recomendaciones de sus asesores: sólo el 50% dice que comprende clara y nítidamente la información y el 25% que la comprensión es razonable, de lo que se deduce que las decisiones se toman basadas en la confianza en el asesor. El problema es que la crisis financiera mundial y los escándalos que han salido a la luz, como el de Madoff, el de Banif o el de Lehman, han generado una caída considerable de la confianza en las entidades y en los mercados. Los responsables de Skandia califican de grave el que un inversor contrate un producto sin ser plenamente consciente de en dónde está colocando su dinero. Ese es precisamente el argumento de los afectados por Banif, el servicio de banca privada del Santander.

En este sentido, Fernando Pastor, director comercial de Skandia, manifiesta su preocupación por el poco cuidado que se hace de los clientes, al que “muchas veces no se le ofrece lo que necesita, sino lo que más le conviene a la entidad”. Por eso subraya que hay que trabajar y poner toda la atención en el cliente, para recupera la confianza. Según el estudio, el modelo está cambiando, el cliente es ahora más exigente y demanda claridad e independencia, se ha cansado de que los asesores de bancos y cajas intenten colocarles productos. “Ahora el cliente es lo importante, hay que colocarle en el centro y hacerle un traje a medida”, dice Pastor, que considera que esto es básico para sobrevivir a la crisis y recomienda “volver a lo sencillo”.

Y ¿qué es lo que el cliente quiere? Recomendaciones sensatas y claras, confidencialidad e independencia, que el asesor actúe de su parte y haga un seguimiento de su caso. Además, esperan que el asesor tenga una oferta amplia de productos sustitutivos. Los inversores creen que necesitan consejo para todos los productos financieros y bancarios que contratan. Pero, tal y como se desprende del estudio, los profesionales no siempre son conscientes de cómo son percibidos por los clientes y de qué es lo que éstos esperan de su trabajo.

Por otro lado, en España todavía hay mucho que avanzar para llegar a modelos como el del resto de los países europeos. En nuestro país la mayoría recurre a los bancos cuando necesita consejo para invertir, sólo un 3% acude a asesores independientes, y  los clientes de las cajas se sienten, en su mayoría, desatendidos en este aspecto.

Skandia har ry i fagkredse for at være de mest besværlige - her er røntgen-billedet af min brækkede ryg sat sammen med to stave og fire skruer.

Lyt til et godt råd og undgå Skandia Sundhedsforsikringer: Jeg er en mand på 42, der har været igennem turen med en brækket ryg efter en ulykke, og jeg har fra første parket oplevet sandheden om Skandia Sundhedsforsikringer.

Da jeg for nogle år siden tegnede en sundhedsforsikring hos Skandia troede jeg, at jeg var i gode hænder. Jeg har i flere år betalt præmien for min sundhedsforsikring troskyldigt i troen på, at jeg ville blive båret på hænder, hvis ulykken var ude eller jeg blev alvorligt syg.

Men jeg skulle blive klogere på sundhedsforsikringer, og har derfor lavet denne lille guide til andre om, hvordan Skandia opfører sig, når man vil bruge sin sundhedsforsikring.

Efter en seks timer lang operation på hospitalet, hvor lægerne mirakuløst satte min rygsøjle sammen igen med to stænger og fire skruer (se mit profil-foto), så påbegyndte jeg en 12 uger lang venteperiode, hvor jeg ikke måtte begynde på genoptræning.

Mens den brækkede ryghvirvel helede. Imens begyndte jeg at forberede tiden med genoptræning. Jeg regnede med, at Skandia Sundhedsforsikringer ville være hjælpsomme, men her er oplevelsen:

1. Man ringer til et særligt telefonnummer hos Skandia Lifeline og kommer aldrig længre end en, der kan tage imod besked.

2. Derefter kan der gå 1-2 dage, før nogen vender tilbage (det skal ikke være for let)

3. Når de så ringer tilbage er strategien er tydeligvis (jeg har talt med andre, der har været ude for det samme) at afvise så meget som muligt for at spare penge.

4. I mit tilfælde afviste de i første samtale overhovedet at dække genoptræningsophold: “Det er ikke en del af den police du har tegnet”, hed det.

5. Efter at have tjeket policen og set, at den som en af de dyreste specifikt  dækker netop genoptræningsophold, hvis de er lægeligt ordinerede, starter møllen forfra med telefonslusen, der skal gøre det svært og tidkrævende at få kontakt med nogen, der reelt kan forholde sig til noget.

6. Denne gang erkender de så, at det forholder sig som det står i policen. Men…

7. Nu er beskeden, at de ikke vil tage stilling til noget før en læge har ordineret det.

8. Så turen går til lægen på hospitalet, der i sit 3-måneders eftersyn skriver i journalen, at der er behov for fokuseret og intensiv genoptræning, eksempelvis stationært, som er lægesprog for et genoptræningsophold – i modsætning til blot at gå et par gange om ugen i 20 minutter hos en ambulant fysioterapeut, hvad der ikke giver nok ved en brækket ryg…

9. Og vups, efter endnu en tur gennem Skandia Sundhedsforsikringers behændige sluser kommer et nyt afslag: Lægen skriver jo “eventuelt”, lyder det triumferende. En anbefaling er ikke det samme som en ordination, hedder det krakilsk. (Regionerne læger må ifølge den nye kommunalreform ikke pådutte kommunerne, HVORDAN de skal genoptræne, og benytter sig således af anbefalinger, hvad SKANDIA udnytter skamløst).

10. Først efter en skarp klage til deres direktør, lader de høre fra sig og indvilger i eventuelt at betale noget af regningen. Men først skal jeg (med en brækket ryg) afbryde min genoptræning, tage fra Vejle til København til en konsulent, som de anvender til at vurdere, hvad de vil op med. Tak for kaffe, Skandia Sundhedsforsikringer. Alternativt kan jeg få en vurdering efter mit selvbetalte genoptræningsophod hos en i kommunen, som de vil overveje at taksere et mindre tilskud til regningen på 47000 kr. ud fra…

Alle i sundhedssektoren, som jeg har fortalt om disse oplever med Skandia Sundhedsforsikringer fortæller den samme reaktion: Skandia Sundhedsforsikringer er de værste og mest besværlige. De benytter alle tricks i bogen til at undvige omkostninger.

At høre dette fra læger, sygeplejersker og fysioterapeuter ensstemming er hårdt, når man har betalt til Skandia Sundhedsforsikringer i troen på, at de var der “for dig…”

Lige nu er jeg på genoptræningscenteret i Vejle. Jeg betaler af egen lomme 47.600 for at få den genoptræning som lægen på hospitalet anbefalede. Og de andre ryg-patienter, jeg træner sammen med har alle uden undtagelse fået tilskud fra deres sundhedsforsikringsselskaber Danica Pension, Codan og Topdanmark, som personalet her roser som fair og rimelige i deres vurderinger. Og bare én enkelt patient fra Skandia Sundhedsforsikringer har behandlingsstedet endnu til gode at se…

Så her er en anbefaling: Skal du vælge sundhedsforsikring, så UNDGÅ Skandia Sundhedsforsikring. Jeg kan i hvertfald ikke anbefale dem.

Med venlig hilsen,

Rygpatienten fra Vejle på 42 år

Ein Bericht über das Ladies Lunch im Ring Hotel in der Winterausgabe der Vienna Deluxe:

“Gemeinsam mit dem Luxushotel “The Ring Vienna‘s Casual Luxury Hotel” veranstaltete Vienna Deluxe im Oktober zum ersten Mal einen von in Zukunft vierteljährlich stattfindenden exklusiven Ladies Lunchs in der luxuriösen Suite des Ring Hotels. Mit dabei waren neben den Gastgebern Nina Burgesmeir (Herausgeberin des Vienna Deluxe Magazins) und Carl-Peter Echtermeijer (The Ring Vienna’s Casual Luxury Hotel): Svetlana Egorova (International Trust Bank Moskau, Key Note Speaker), Mag. Birgit Bruckner (M&A Bank), Gina Goess (Credit Suisse), Sherrie Doyon de Thoma (UBS),
Mag. Vince-Bsteh (Raiffeisen Centro Bank), Anna Kelder (Rechtsanwältin), Ursula Oberhollenzer (Vienna Deluxe Magazin), Mag. Rammel (Raiffeisenholding NÖ), Mag. Karin Sorger (Skandia Austria Holding AG), Mag. Steinacker (Raiffeisen-Holding NÖ) und Alexandra Vogel (Wien Holding GmbH).”