• Here are some updates from our land of darkness!
• Remember I mentioned the wicker carrying basket I got at the Julmarknad in Älmhult?  Well, it was for a special new member of the family, now named Pandora. Here she is:

•  The weekend farmor and farfar (Christopher’s mom and Christopher’s step-dad) arrived, we went to Copenhagen to meet them and visited Tivoli.  It is always beautiful there, especially at night because of all the lights.  But at Christmas-time, it really is splendid.  We left just as it was getting dark, so we did get to see all the lights on our way out. We have found that activities with small children is somewhat prohibitive and usually causes time constraints.  Anybody know what I mean?  But we certainly enjoyed it nonetheless!

• St. Lucia day was December 13th, it is a big holiday in Sweden.  Each village/town/city chooses a Lucia. People from the town vote by ballot. The “Luciatåg” comes to each church in the kommun and so she came to the one near us in Stenbrohult, which is situated beautifully on the lake.  I stayed home with Nora, but Linnea, Christopher, Grammy Barbara and Grandpa Bruce went.

• Linnea’s class also celebrated with Christmas carols. At 7:00 in the morning, we all went to the big room at her school. The children were allowed to wear either a Santa suit, or Lucia dresses or gingerbread outfits.  Linnea had a pretty tomte dress but as soon as the children came out she came over to us immediately and watched her classmates sing with us instead of joining in.  Right around this time I was becoming especially worried about Linnea and whether she is happy at school.  Christopher advised we give it a bit more time and sure enough over the next few days, Linnea has started to speak more and more Swedish and shows a real interest in learning it.  I also got to spend some time with her during a field trip to Älmhults kyrka (church) to see a musical rendition of the Christmas story, and noticed her interacting a bit more with the other children.  I really think by the end of the school year she will be much more comfortable. 
• Since farmor and farfar left before Christmas, we did our present exchange while they were here.  Linnea got a couple of special Thomas items that she treasures! We will open the gifts from mormor and morfar (My mother and father) Christmas Eve and will probably open some on a Skype call so we can see each other.  Notice our cute liten tomte in the background!

• Our final farewell to farmor and farfar was in Stockholm.  We took a train up and spent one night overnight.  It was so wonderful to be back there, I really love that city and especialy “Gamla Stan”-the old part of the city.  We took a ferry boat over to one of the islands so we could visit Skansen. (http://www.skansen.se/pages/?ID=221 ) We had lunch and said farewell before embarking back towards home. On our way out we were lucky enough to catch an old-fashioned choir singing Christmas Carols by one of the fires.  There was snow on the ground and it was snowing and felt like a perfect winter wonderland.  In fact, there has been snow all week and the prediction is that we will have a white christmas!  Now we need a sled and a hill and we’ll be all set! 

• In the meantime, I have been attending Swedish language lessons and substitute teaching at the International school in town. The language course is wonderful. It is fascinating to be in a classroom with people from no less than 16 other nations, some of which have no English speaking ability so there is no common base in which to refer back.  So things over here are merry and bright (not daylight bright, but more like holiday lights bright and joyous).  Please drop me a line to let me know how your holiday season is going!

Photographed by Nenyaki

Lucia maids waiting to sing.

Read more on Wikipedia

Skansen open air museum in Djurgården, Stockholm.

– License

Så mysigt vi har det! Sitter nu här och myser med paranötter, fikon, julmust och lite pepparkakor. Mums!

Vi har precis lagat mat här hemma och ätit pommes frites och färdiggrillad kyckling – så enkelt och så gott! Blir inte så mycket disk heller jämfört med när jag annars gör mat (gör så mycket från grunden själv vilket innebär en hel del kastruller, lite  jobbigt när jag inte har diskmaskin!)

Fördelen med att ha besök är framförallt att jag själv slipper bestämma vad jag ska äta och inte äta… förr tyckte jag det var hemsk att andra bestämde åt mig men detta har faktiskt börjat förändras, vilket jag aldrig trodde. Visst har jag fortfarande ett sjukt stort kontrollbehov och vill gärna vara med och styra och ställa i köket men jag inser vid sådana här tillfällen att det är skönt att kunna vara snäll mot sig själv och ibland lämna över kontrollen och på det sättet ge hjärnan lite semester. Det är ett bra framsteg även fast att målet i sig är att inte lägga i mig ett dugg när någon annan vill laga mat till mig. Någon mer som har liknande tankar?

Det är en skön kontrast att äta varje måltid tillsammans med någon jämfört med att alltid äta ensam. Jag känner mig så frisk när jag äter precis samma mat som mitt sällskap. Jag får ingen ångest och jag tänker knappt på att jag äter. Det går inte att förklara hur skönt det är att slippa räkna kalorier (jag försökte räkna i början av helgen men gav snabbt upp pga jag inte lyckades uppskatta den rätta mängden kalorier, lätt att jag tar i för mycket nämligen och resultatet blir alltid att jag straffar mig själv extra hårt, ville inte göra det denna helg) Men det är svårt att ha kontroll över antalet kalorier när vi äter ute hela tiden, t ex hur mycket väger en portion? Hur mycket smör, spannmål, mjöl och socker har man använt till såsen/ salladen/kycklingen/kladdkakan/etc?

Men istället för att se det “jobbiga” med att äta ute så försöker jag verkligen fokusera på det positiva. I fredags åt vi ute tre gånger och jag älskade det, det var en väldigt bra dag och jag hade jättemycket energi över och kände verkligen att jag levde som alla andra. Men i lördags “påverkade” jag vår dag så att vi bara åt ute en gång och på ett ställe som jag vet bara serverar mat som jag själv kan äta när jag har ångest. För ångest hade jag efter fredagen, jättemycket!

Tyckte det var skitjobbigt att det hade blivit så mycket kalorier på fredagen och vi bråkade om detta natten till idag faktiskt. Min vän känner mig superbra och var skitförbannad på mig för att personen hade kännt av mina ätstörningar och ångest jättetydligt under hela lördagen. Inte bra!

Därför sov jag extremt dåligt inatt, hade dödsånges igen. Har inte haft dödsångest på flera månader men i och med att personen sa saker som jag verkligen behövde höra som påminde mig om det viktiga i att jag inte låter ätstörningen “sova” utan verkligen jobbar stenhårt och äter extra kalorier VARJE dag och inte bara ibland utan faktiskt VARJE dag.)

Så imorse var jag återigen jättepeppad och bestämde mig för att strunta i antalet kalorier och vad jag ätit dagarna före. Därmed fick vi en riktigt bra dag och var inte styrda efter min matplanering. Vi fikade utomhus på Skansen under bar himmel. Det var både  svinkallt och svindyrt! 45 kr för glögg och pepparkaka, huva! Men men, nöden har ingen lag när blodsockret sjunker och man vill mysa lite… Tack vare fikan orkade vi gå en runda till på julmarknaden och sedan kurrade det lagom i magen för att åka bussen hem och göra middag.

Just nu: Ingen ångest. Lugn kropp, lugnt sinne. Varm inombords. Känner mig älskad. Noll tankar på mat och kalorier.

P.S Köpte inget på marknaden… imorgon går sightseeingen vidare till gamla stan… hoppas på större framgång där

  Tenk deg en opphetet diskusjon, ordene kastes mot deg og du kaster tilbake…. Hvordan kan en komme videre…? Hva med denne replikken: “Finn deg ei kort brygge og gå deg en laaang tur….” Neste gang du er i en slik situasjon, – prøv denne!!

Klappentext:
Ein toter Nobelpreiskandidat und eine verstümmelte Leiche in einem Stockholmer Freizeitpark – haben sie etwas miteinander zu tun? Fieberhaft suchen die Sonderermittler um Paul Hjelm und Kerstin Holm nach dem Verbindungsglied in einer bizarren Mordserie. Der Fall führt sie durch halb Europa bis hin zu einem monströsen Verbrechen vor langer Zeit.

Inhalt:
Wo ist der Zusammenhang zwischen dem bestialischen Mord an einem international agierenden Zuhälter, der in Skansen – einem Zoo in Stockholm – den Vielfraßen zum Fraß vorgeworfen wurde und dem Mord an einem 90jährigen Gehirnforscher und Nobelpreiskandidat, der aufgehängt an einem Baum auf dem jüdischen Friedhof gefunden wird? Paul Hjelm und Kerstin Holm, Ermittler bei der A-Gruppe, einer Spezialeinheit der schwedischen Kriminalpolizei – die Verbrechen von internationalen Charakter auflösen, machen sich mit ihren Kollegen an die Arbeit das Rätsel zu lösen. Erst der Mord an einem Kleinkriminellen in der Stockholmer U-Bahn, der kaltblütig von einer Frau zusammengeschlagen und auf die Gleise geworfen wurde, bringt sie auf eine erste Spur. Diese Spur führt sie durch halb Europa und das was sie herausfinden schockiert sie zu tiefst…

Meinung:
Arne Dahls “Tiefer Schmerz” ist der vierte Band um die A-Gruppe, einer Spezialeinheit der schwedischen Polizei. Wie auch seine Vorgängerromane brilliert er durch temporeiches erzählen und den verschiedenen Handlungssträngen. Auch die derbe und heftige Art der Beschreibung einzelner Szenen ist wiederum vorhanden. Arne Dahl wirft auch in diesem Krimi um Paul Hjelm und Kerstin Holm wieder einen kritischen Blick auf die schwedische Gesellschaft und scheut auch nicht davor zurück der Gesellschaft den Spiegel vorzuhalten.
Nicht nur das kritische fasziniert einen, sondern auch das er die einzelnen Charakter immer deutlicher darstellt. Sei es Hultin, den alten Chef der A-Gruppe, mit seinen Gedächtnisproblemen oder Waldemar Mörner, der Polizeidirektor, mit seinem Hang zur Überheblichkeit und Selbstdarstellung. Die einzelnen Charaktere gewinnen immer mehr an Konturen und kommen so dem Leser näher.
Ein spannendes Buch mit vielen Handlungssträngen, die sich zum Ende hin auflösen. Empfehlenswert!

Buchinfo:
Arne Dahl: Tiefer Schmerz (Europa Blues)
Taschenbuch: 416 Seiten
Piper 2006
ISBN-13: 978-3492246972

Idag så kom Finaste Paula från Stockholm för att hälsa på.
Fina goa Paula som jag träffat här via min blogg för ett par år sedan.
Hon mejlade mig och skrev ett fint mejl…
Sen träffades vi på Skansen.. Jag, Hanna och Paula.
Och på den vägen är det…
Paula är en helt underbar människa och jag är så glad över
att hon vågade kontakta mig…
Annars så hade jag varit en vän fattigare och det hade ju varit träligt.

Paula hade med sig en gardinkappa som jag hade beställt…
En med Pixars Bilar… Ni må tror att ungarna vart helt saliga =)
Samt en Tygkasse som jag ska ge bort i Julklapp.
Sen hade hon gjort ett underbart pennfodral med en söt häst på.
Ja gissa till vem? Japp, Hanna gumman så klart =)
Den fick hon i present och hade ju en väldigt glad tös här hemma
som log med hela munnen när hon fick den… Underbart ju =)
Inte nog med det så fick jag en stor burk med torkad Trattkantarell =)
Och några burkar med hemmagjord sylt och marmelad…
Det är så gott med hemmagjort… och med torkad Trattis *slurp*
Vi hade några trevliga timmar idag… med fika och prat.
Tack finaste goaste Paula…

HÄR är Paulas Blogg.
HÄR kan ni gå in och kika på vad Paula har gjort….
Det är mycket miljövänliga, fina och trevliga grejer ju som hon gör..
Jag uppskattar verkligen ickemassproducerat
Och det är ju det Paulas grejer inte är.. Massproducerat.
och man behöver inte riskera att möta någon på stan med likadan kasse.
Sen spar vi ju lite skog genom att köpa och använda Kassarna…
Det är ju det vi vill.. spara för framtiden för våra barn och barnbarn.
Lite natur ska dom väl få ha kvar… eller hur??

Ja nu så är Hannagumman hemma… Äntligen ju!!
Hon har pratat om mig hela dagen på skolan och på Fritte =)
Gumman min… nu är hon hemma och sjunger för fulla muggar…
Och håller pli på brorsorna…haha

Ska börja baka lite kanelbullar i kväll faktiskt.
Det var ett tag sedan nu…
Det blir väl en påse till Gårdslivsfikat i morgon om det inte regnar.
Ska ta och baka när dom små har lagt sig…
Annars så kommer dom aldrig i säng..
Det är försent att börja nu om dom ska vara med…
Är väl klar mitt i natta någon gång…
Shalini kommer nog och håller mig sällskap över en kanna kaffe =)

Nu blir det att vaska av ett par ungar…sen hopp i säng för dom.

Ha en bra kväll alla!!

KramKram!

  Resultatet av arbeide rundt den nye avlastningsveien gjennom Ila bydel i Trondheim vises tydelig. Flere “grønne lunger” er dukket opp. Den siste er i Skansenområdet. Her er det satt opp mange bord og benker, bålplasser og grillsted. Her har vi fyrt opp en av grillene.  Grillen blir fylt med “sjokoladebaner” og så, – vente i ca 15 minutter……Da er det bare å spise!  Det smaker herlig! Du kan også lage denne desserten hjemme i stekovnen. Da kan du i tillegg legge på et par kuler is…..herrrrlig!! Oppskrifta? Enkel, – en banan, ikke for moden, sjokolade, nøtter og peanøtter. Det hele pakkes inn i aluminiumsfolie og grilles i ca 15 min. (må bli litt myke) I stekovn: Grilles i 15 min, eller med over/undervarme 220 grader i 15 min! Prøv det til helga!!

  Sånn lå de, tett  og ved siden av hverandre, naken fra toppen og ned. Flott å se på i godværet!  Noe mangler på disse stolte figurene…. De ser litt triste ut, venter på å bli løftet opp på land og lagt under en presenning.  En har ikke fått av seg alt enda. Det siste lille hvite plagget står igjen. Blir så kaldt uten…  Lille speil på veggen der, hvem er vakrest ved bryggene her?? spør denne og venter på svar før gaffeltrucken vinteren kommer…..

  Den nye avlastningsvegen som det jobbes med i Ilaområdet medfører først mye kaos og så kommer alle forandringene til det bedre. I området rundt Skansen er det anrettet en park/rekreasjonsområde. Her kan en finne seg en benk som denne med rim på…  Den bare ber om å bli brukt av de besøkende. Det er satt opp over 20 forskjellige benker i området.   Noen er doble og har bord i mellom seg. Andre steder er det laget ild/grillsted for de som ønsker sånn kos.  De flest står som denne, som en vanlig benk med flott utsikt over havna og Trondheimsfjorden.   Hvis du setter deg på huk bak en sånn benk og titter mellom sprinklene……da ser du….Ja, nettopp, en mastskog, Munkholmen og…..fyrlykta på Skansen… Så ble det et fyr denne gangen og!

Jag har genomgått det verkliga eldprovet: Junibacken.

3-åringens små vänninor från Bryssel är på besök. De har höstlov vilket de tillbringar hos sin farmor på Östermalm.

De små väninnorna A & E ville gärna träffa 3-åringen och föreslog en rendez-vous på Junibacken (vilket rimmade bra med min självpåtagna uppgraderade mamma-roll (se gårdagens blogpost)).

Resan ut till Djurgården gick mycket bra (vi fick stjuts med SL). Bebisen sov och 3-åringen uppförde sig exemplariskt (trots att supermom inte lyckats få på ståbrädan).

Väl på Junibacken insåg jag varför folk bara skaffar ett barn. Vagnar var portförbjudna. Bebisen kunde dock inte tänka sig ett bättre sätt att fira sin 9-månadersdag!

Men det kunde jag. Efter 2 timmars jagande av tre småflickor med en heffaklump på dryga 10kg på armen, hade denna (som dessutom vaccinerats dagen innan) domnat av. Ryggen värkte, huvudet dunkade och jag kände ett enormt behov av sötsaker.

De små utlovades guld och gröna skogar om de tog en pippi-paus. Fem portioner köttbullar, potatis och brunsås senare insåg jag att lunch varit ett misstag. Bebisen välte direkt sin tallrik över 3-åringen. Lilla väninna A väntade ca 5 minuter och kontrade med att välta både sin mat och sitt vattenglas över sig själv. (De fick dela på min portion medan de resterande 2 portionerna åts upp av sina rättmättiga ägare. Det blev inget över till supermom.)

Mitt i allt detta ringde maken. Vilken bra idé att du tog barnen till Junibacken. Ska ni inte beta av Skansen när ni ändå är där?

Det måste vara min lack av appropriate supermom wear men bestiga Mount Everest kändes mer lockande.

Väl hemma (courtesy SL) hade bägge barnen 40 graders feber.

Maken och jag är dåliga föräldrar.

Bebisen och 3-åringen ställdes inte i kö till stans eftertraktade institutioner (skola, dagis, dans- och simskola) samma dag de föddes, de har aldrig varit på Skansen, och varje gång någon av fröknarna (förlåt pedagogerna) på 3-åringens dagis (förlåt förskola) får syn på mig säger de, ”Nej, men vad kul att DU kunde titta förbi” (implicit, du är en dålig förälder som outsourcar hämtning/lämning av ditt barn).

Men jag ska bättra mig (maken har jag dock inte lyckats övertala).

Idag har jag därför anmält cost centre 1+2 till innerstans mest populära skolor och dagis, samt CC#1 till danslektioner (jag har inte kommit på någon lämplig aktivitet för bebisen).

Jag har också bestämt mig för att själv hämta och lämna 3-åringen (istället för att fika med lattemammorna).

Jag inser dock att detta åtagande kräver en helt ny garderob. Vanessa Friedman skriver i helgens Financial Times om sartorial propriety when doing the dagis/school run (what to and what not to wear) och jag inser att jag är off the mark.

Claudia Schiffer och Elle Macpherson’s ”school run chic” (designer jeans, cashmere sweaters, flat shoes och Hermes scarves) är istället vad som gäller om man ska representera sitt barn på bästa sätt*.

Supermom får sedan snabbt byta tillbaka till Clark Kent camouflage. Det gäller bara att hitta en telefonkiosk!

…………….

*(Mr P need not to worry. Vad jag sparar in på hemhjälp och fika kommer mer än väl att täcka mina cashmere/Hermes behov).

Jag längtar så förbaskat till julen. Bara december med krispiga träd, hemma i östersund såklart, vore mer än nog. Jag fullkomligt älskar julen. Visst är det stressigt med alla klappar som ska handlas. Men det är just det och allt annat stök som gör julen. Även om jag inte längtar efter att trängas i köer i överfulla varuhus så längtar jag betydligt mer till min och Paulines årliga julbio, som i år verkar bli paranormal activity mot min vilja. (fast fan heta Joel Kinnaman går ju upp i Snabba Cash då!), hennes födelsedag, lussebullar, pepparkakor, julmust, att få umgås med familjen, ja allt du kan tänka dig! Att december i år även betyder att jag får flytta hem gör inte saken sämre. Till julen hör ju även julpynt, vilket många hatar, och visst har även jag lite svårt för allt krimskrams som ska släpas fram. Men det är något speciellt med julpyntade hus som känns hemma och gemenskap. Är rätt dålig på att julpynta hemma dock, mest för att det inte finns så många snygga alternativ. Och traditionellt julpynt passar inte riktigt in i min lägenhet tycker jag. Två vita adventsstjärnor till fönstren är allt som har släppts in. Men idag ramlade jag in på en sida som säljer mer stilrent julpynt som gärna skulle få flytta in. Väggord är något jag verkligen gillar, har två stycken hemma med Love och Lycka på just nu. De här bokstäverna är dock inget väggord utan en ljusstake. Båda två tycker jag är riktigt bra alternativ till de andra lite tacky och gräsliga julpyntet som inte riktigt passar min generation, men mer än gärna får finnas på den riktiga hemmaplan, kommer nog aldrig sluta se mamma och pappas hem som mitt riktiga hem. Andra trevliga saker som händer i December är In Flames konserten, och imorn ska det bokas hotell. En helg med bäddad mjuk hotellsäng och frukost känns verkligen som ett behövligt slut på den här praktiken. Det är vi mer än värda! Ska även försöka hinna med julmarknad på skansen, där de dessutom är luciakröning när vi är där. Annars hoppas jag på att Gröna Lund har något motsvarande till Jul på Liseberg, och att gamla stan är full i ljus. Och detta inlägg kan nog läggas under kategorin äckligt romantiserande och bullmammakäckt. Men jag blir väl lite så när jag längtar Nu ska jag däremot släcka datorn, läsa lite i boken Bekantas bekanta, få ett godnattsamtal och sova. Trött som en jävla gris (och där fick jag tillbaka lite respekt.) 

Ett ihållande regn har precis dragit förbi.
Ånga stiger upp från den ensamma visentjurens varma kropp.
Är han verklig eller ett sagodjur?

Skansen, Stockholm, den 17 juli 2008.

Fint ljus tyckte jag. Det där varma ljuset som blir på sensommareftermiddagar.

Och jag tänker på min 92-åriga kompis som hamnat på sjukhuset med lårbensbrott. Och som ändå lyckas sprida ljus omkring sig, som värmer både personalen och oss som ringer och är oroliga.

De sista strålarna, när ljuset är på upphällningen. Det är nåt visst med dem.

Det är kul att turista i sin egen stad. Eller det är ju inte riktigt min stad, men det är MP’s i alla fall. Hur som helst så åkte vi till Drottningholm och tittade på fina parker och åt dyra bullar. Några veckor senare blev det Skansen där vi inte varit på länge. På Skansen var bullarna inte fullt lika dyra.

Det var något slags bröllop på gång i parken. Lite oklart vilken nationalitet de tillhörde. Något östafrikanskt land?

Sol, blankt vatten, bulle och kaffe i magen. Kan inte bli så mycket bättre!

Livsfunderingar.

Sånt här gör mig glad. Ger liksom livslust. På Skansen i helgen såldes färgpigment, med gamla hederliga och vackra namn som Pariserblått, Kimrök, Bränd Terra…

Jag köpte två påsar för inga pengar alls och tänkte mig att måla en köksdörr på landet med hemmablandad linoljefärg.

Vilket år som helst blir det av…

Men tills dess är påsarna små skatter.

Håret har blekts av solen att det är mer rosa än rött..

Hej!

Idag var jag och min guddotter på skansen. Måste verkligen (återigen) hurra för alla ensamstående mammor. Det är verkligen ett full time job att se efter en 1-åring. Plocka i, plocka ur, byta blöja, mata, upp och ned på bussen. Sätta på mössan för hundrafemtielfte gången… Eloge till er!

Hon sov nästan hela vägen in till stan och på djurgårdsfärjan. Vaknade inte förrän jag satte på henne galonisar (synd att det är så lame att ha det när man är vuxen, dom var ju skitbra med gummiband under stövlarna så de satt fast) och stövlar så hon kunde springa omkring lite. Men det ville hon inte, och grät tills jag började jonglera med några ekollon. Det tyckte hon om! Sen vart det full fart.

Vi hade det underbart kul, hon blev helt lyrisk av alla yttre stimuli som finns på Skansen. Vid lill-skansen finns det någon slags lek…plats(?) där det är två små kultingar och en liggande sugga i cement. Det tyckte hon var det roligaste på hela skansen.. de enda djuren som inte levde. Haha.

Vägen hem gick oerhört smidigt. Fick massa komplimanger om hur söt hon var och mitt i allting säger hon “mamma”. Min reaktion: DU SA MAMMA FÖR FÖRSTA GÅNGEN! *lyrisk*
Det ska jag minsann berätta när vi kommer hem, tänkte jag.

Självklart glömde jag att berätta nyheten när jag lämnade henne så jag ringde och frågade om hon sagt någonting annat än “titta” och “där”.
- Ja hon säger både mamma och pappa.
- Åh… ja då vet du att hon har sagt det… en gång idag.

Nu har jag lämnat och kan pusta ut, kom just på att jag inte har ätit på hela dagen. Har varit så upptagen med lillan att jag inte haft tid för mina egna tankar, vilket kanske bara är positivt.

Kommer nog sova gott i natt! ^___^

Höstfärger på Skansen.