Dagens ord..
När skapelsen möter skaparen blir det full harmoni.

Det är höst. I morse när jag var ute i skogen var det mycket stilla, en kall och frostig morgon. Ett svagt rassel hördes när löv ideligen föll genom trädens grenverk till marken. Naturen avkläds sin stora prakt och den faller till marken för att trampas på och förmultna till stoft. Men till våren, eller våren därpå, kanske åter medverka när skapelsen och Skaparen åter sätter fart.

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte. Du fanns innan bergen föddes,innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet. Du låter människan bli mull igen, du säger: Bli vad du en gång var! Tusen år är i dina ögon som den dag som förgick i går, som en av nattens timmar. Människorna sveper du bort, de är som morgonsömnen. De förgås som gräset. Fast det frodas om morgonen är det förgängligt: mot kvällen vissnar det och torkar bort. (Ps 90:1-6)

Jag konstaterar: hösten rymmer en mättad stillhet som andra årstider saknar. Särskilt dimmiga, fuktiga höstmornar. Då är det som att naturen håller andan och bara är. Visserligen finns mycket av stillhet även i vintern, men i den gnistrande kylan, hal is, i barn som åker pulka och djur som måste röra sig och äta för att överleva, upplever jag en större aktivitet.

Men fastän naturen kan kännas karg, eländig och grå så hjälper mina små utflykter med kameran mig att söka upp och beundra den skönhet som fortfarande finns. Det behövs oftast bara att man tar sig tid och gör sig besväret att komma tillräckligt nära. Det kan vara att sätta sig på marken och beundra pärlor av dagg i gräset, att titta på ett blad på en enskild gren, “ådrorna” i ett löv, frostkristaller på olika ytor.  Då, när jag tar mig tid och gör mig besväret att upptäcka det stora i det lilla, då ändras mina perspektiv och jag ser mer och mer av regelbundna, vackra mönster. Och jag ser att sådan skönhet finns också i mig och i alla andra människor.

Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. (Ps 8 )

]]> http://exegetiskteologi.wordpress.com/2009/10/26/funktionens-gud/ Mon, 26 Oct 2009 23:57:47 +0000 Stefan Green http://exegetiskteologi.wordpress.com/2009/10/26/funktionens-gud/

Den senaste tiden har evolution och gudstro diskuterats i media. Bokförlaget Libris har nyligen gett ut boken Evolutionens Gud av Francis S Collins, recenserad av Pekka Mellergård i tidningen Dagen den 15 september. Publiceringen av boken på svenska och recensionen har skapat en hel del debatt, både i tidningen Dagen och på bloggar.

Efter att ha funderat lite, ger jag mig också in leken med ett inlägg. Mitt inlägg har däremot inte som syfte att granska det som hittills har sagts om skapelsetro kontra vetenskap med anledning av Collins bok, då jag ännu inte har hunnit läsa boken. Däremot skulle jag vilja ge ett perspektiv som jag tror ligger nära hur skapelseberättelsens författare själv tänkte sig att 1 Mos 1 skulle uppfattas av de ursprungliga åhörarna och läsarna.

Bibeln måste få tala sitt eget språk, låta sig uttrykas på sina egna villkor. Ett västerländskt sätt att beskriva saker och ting med begrepp för struktur och form lär vi inte hitta i Bibeln. Vi gör ibland misstaget att läsa vissa textsammanhang som beskrivningar, när det inte var syftet med texten. Ett exempel är tabernaklet i 2 Moseboken. Istället för att uppfatta redogörelsen för tabernaklet främst som en beskrivning, behöver vi ta reda på vad de olika föremålen i tabernaklet har för funktion, vad folket gjorde med dem, vad de användes till.

Ett annat exempel finner vi i Höga Visan. Om vi läser Höga Visan beskrivande skulle vi få en ganska konstig person i kapitel 4: “Vad du är skön, min älskade, vad du är skön! Dina ögon är duvor… Ditt hår är som en flock getter… Dina tänder är som en flock tackor… som Davids torn är din hals…”. Istället är det personligheten som beskrivs i dikten. Om vi känner till de olika sakernas funktion blir det lättare att förstå vad författaren försöker säga.

De gånger de bibliska författarna använder sig av beskrivande begrepp är för att fördjupa förståelsen av något. Beskrivningar hur personer såg ut är undantag i Bibeln (har vi inte alla undrat hur Jesus såg ut?).  Absalom hade långt hår, senare läser vi att han flyr och fastnar i ett träd på grund av sitt hår. En beskrivning finns alltså inte med för beskrivningens egen skull.

Nu till 1 Moseboken 1 – skapelseberättelsen. Vad är det för frågor texten försöker besvara? Jag föreslår att den minst viktiga frågan i texten är hur Gud skapade. De primära frågorna är istället vem Gud är, vad han skapade och varför han gjorde det.

Med andra ord, är det en västerländsk vetenskaplig beskrivning vi har i 1 Moseboken 1, eller är du villig att låta det primärt handla om funktion? Är syftet med 1 Mos 1 att informera dig om skapelseordningen och hur det såg ut, eller för att berätta för dig vad de olika sakerna i skapelseberättelsen blev till för?

Genom att upptäcka strukturen i texten ser vi tydligare vad som är ett av huvudsyftena med hur skapelsen är presenterad:
1 Första dagen – himlen
2 Andra dagen – vatten
3 Tredje dagen – jorden
1’ Fjärde dagen – vad som är i himlen
2’ Femte dagen – vad som är i vattnet
3’ Sjätte dagen – vad som är på jorden

Redogörelsen för dag 1–3 behövdes funktionellt komma före dag 4–6 i skapelseberättelsen. Himlen, vattnet och jorden var fullständigt nödvändigt för liv på jorden (något som även den moderna vetenskapen är överens om) Vi får därmed en parallellism i vår text som primärt betonar funktion.

Sedan förekommer ordet “Gud” över 20 gånger i 1 Moseboken 1. Vad säger det i funktionell bemärkelse? Det säger faktiskt en hel del om vem Gud är i en extremt polyteistisk värld, och vad Gud gjorde, men inte något om evolutionens Gud. Det sistnämnda är något vi “moderna och postmoderna” människor bråkar om.

Är det rätt att läsa in senare tankegångar i ett tidigare dokument? Skulle författaren av 1 Moseboken 1 hålla med oss idag hur vi diskuterar detta kapitel?

En av de sakerna som slår en med Hammarkullen är att detta är en förort där grönskan fått bidra till en skön stämning. Mitt emellan husen finns små odlingslotter som hyresgästerna kan hyra in sig på. Självklart har några ur Oikos gjort just detta, att få odla och bruka jorden ger oss en förståelse för vad det innebär att vara med I Guds skapelseverk och vara goda förvaltare. Det lär oss vår samhörighet och beroende av skapelsen.

Härom dagen var ett gäng ute och pillade lite i jorden, ett perfekt sätt att möta nya vänner på. Här ser vi Liv (passande namn när man odlar) som stolt visar upp dagens skörd.

Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt du ger. Du låter gräs växa för boskapen och örter till människans tjänst. Så frambringas föda ur jorden.
(Psaltaren 104:13-14)

Broder jonas är skördeman

Liv och Larsa upptäcker Guds godhet

I flera månader har jag funderat på om jag skulle dela lite bilder på djur. Jag tycker att det är roligt att fotografera och har lyckats ta en och annan fin djurbild på sistone. Jag har dock tvekat kring om det passar på den här bloggen. Men jag gläder mig över djuren och naturen och de får mig att glädja mig över Skaparen. Varsågoda!

Vatikanstaten 30 juli 2009 (AsiaNews) – Den Heliga Stolen presstjänst har publicerat ett uttalande som tillkännager temat för världsdagen för fred, som kommer att firas den 1 januari 2010: “Om du vill skapa fred, skydda skapelsen”. Det valda temat, som kommer att utvecklas till ett fullständig budskap och spridas på flera språk, vill lyfta fram “de samband som finns i vår globaliserade och sammanlänkade värld mellan skyddet av det skapande och främjandet av fred och det gemensamma bästa.”

Det är en fortsättning av Benedictus XVI:s encyklika “Caritas i Veritate” (sann välfärd). Som handlar om mer solidaritet och mindre kontroll över befolkningen som hindrar befolkningstillväxten.

Uttalandet betonar att det är vår plikt att ifrågasätta människans vårdslöshet mot den naturliga miljön, “användningen av naturresurser”, “klimatförändringar”, men också genmanipulation (bioteknik) och den politik som driver anti-natala program som syftar till att minska befolkningstillväxten.

Läs hela artikeln på Asia News:

http://new.asianews.it/index.php?l=en&art=15921#

PDF:Evolution vs biblisk skapelsetro

På gymnasiet skrev jag mitt s k projektarbete om Big Bang och evolution vs biblisk skapelsetro. För mig som sedan barnsben fått till mig en populärvetenskaplig världsbild var detta ett viktigt tillfälle för granskning och eget ställningstagande.

Arbetet är skrivet 2002-2003 och är idag inte längre representativt för hur jag tänker  – främst vad gäller bibelsyn. Och jag är inte längre lika intresserad av exakt hur världen och människan skapades, även om jag är övertygad om att Gud skapade dem. Ändå tror jag att de sammanfattningar av olika teorier och argument jag har tagit upp i uppsatsen kan intressera någon. Därför väljer jag att göra detta arbete tillgängligt på webben.

Saga och sanning

Är det fel av mig att tro på Big Bang, för att jag tror på Gud? Det trodde jag i alla fall när jag var liten, tills jag insåg att jag inte behöver välja mellan att tro på Big Bang eller på Bibelns skapelseberättelse. Jag kan tro på båda teorierna!
Förr i tiden hade katolska kyrkan och vetenskapsmän stora bråk huruvida skapelseberättelsen i Bibeln är sann eller inte. De ifrågasatte: Hur Gud kunde skapa det som vi känner till som vårat universum på sex dagar när det borde tagit flera miljarder år för att liv med djur, växter och människor ska kunna uppstå. Så, varför började dessa stora tänkare att tvivla på Bibelns ord från första början? Kanske var det för att det som stod i Bibeln var för simpelt och de längtade efter någonting som var mer spännande och outforskat. Deras intresse för någonting outforskat lönade sig när de till slut upptäckte bakgrundsstrålningen i universum. Detta blev födelsen för Big Bang- teorin. Jag läste i en artikel av en man vid namn Gerald Schroeder, att i och med denna upptäckt blev det allmänt känt att universum inte är evigt, som många först trodde. Det är värt att nämna att universums födelse redan finns att läsa i Bibelns första mening som lyder : ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…”. Nu vill jag att ni föreställer er en lerfigur. Lerfiguren får symbolisera Guds skapelse. Nu vill jag att ni tänker er att sitter ensam hemma en dag. Sedan får ni plötsligt lust att bygga med lera. Ni målar upp en drömvärld inför eran inre syn, det är denna värld som ni vill bygga med hjälp av lera. Ni tar lite lera i handen och börjar klumpa ihop den till en liten boll. Men, ni inser sen att det behövs mer lera för att det ska räcka till eran drömmodell, här får det symbolisera hur universum utvidgade sig innan Big Bang. När ni tycker att ni har tillräckligt med lera börjar ni ta isär lerklumpen, denna gång får det symbolisera ”den stora smällen”, Big Bang. När ni har format eran drömvärld färdigt lägger ni märke till att den är ganska öde, därför börjar ni att forma djur och växter. Sist men inte minst börjar ni forma en människa, som är ämnad till eran avbild. Men, snabbt upptäcker ni att; oj, den här människan råkade visst se ut lite som en apmänniska. Varvid ni tar en ny klump och börjar om, men den människan blir inte heller helt perfekt. Ni ger inte upp och håller på tills ni äntligen får den fulländade avbilden av er själv. Nu, får ni erkänna att ni hinner forma en hel del lermänniskor på en dag tills ni får det helt rätt. Tänk, nu att ni har hållit på att bygga denna modell i sex dagar nu så att på sjunde dagen blir trötta och vilar. På de här sex dagarna har ni byggt upp en värld med djur, växter och människor från grunden. På de sex dagarna hinner med så mycket till och med en evolution för lermänniskorna. Om jag inte tar helt fel, står det ingenstans i Bibeln att Gud skapade just en Homo sapiens sapiens. Tänk om han bara råkade ha lite otur som ni och var tvungen att börja om. Han ville att vi skulle likna honom att han inte gav upp tills vi verkligen var hans egen avbild. Han ville dessutom att vi skulle härska över alla djuren och det kunde vi inte om vi hade sett som apor, tror i alla fall inte jag. Nu tänker ni säkert: sex dagar är väl ändå inte 14 miljarder år som det är beräknat att universums ålder är. Då svarar jag att tid går inte lika fort överallt i universum. Jag tror inte att skapelseberättelsen är skriven ur jordens synvinkel, eftersom universum inte bara utgör jorden. Tänk, nu om era små lerfigurer skulle få liv då skulle inte tiden för deras och deras världs utveckling kännas som sex dagar. Hur Gud kunde få liv på allt, kan jag dock inte svara på. Men, han kanske var en stor vetenskapsman som Victor Frankenstein som faktiskt lyckades lappa ihop likdelar till en livs levande varelse. Eftersom det inte står någonstans i Bibeln exakt i detalj hur Gud skapade världen, så säger jag att om Gud behövde Big Bang för att skapa universum så gör det ingenting. Om Bibelns skapelseberättelse kan vara någonting gudomligt, varför kan inte Big Bang lika gärna vara det också? Ibland måste man bara se saker och ting ifrån ett annat perspektiv för att få svar på även de djupaste av alla frågor.

igår uppehöll jag och mannen oss med diskussioner som hur blev jorden till och vem skapade eva och adam. det var ett intressant och livlligt möte mellan religion och vetenskap som inte slutade i osämja. vad tror ni? har big bang ett finger med i spelet eller var det den där gud som skapade allt?

Vilken svordom va? Finns det nåt värre än mammon? Inte någon värre avgud i alla fall. På tal om det var jag på Birsta och storshoppade idag. För ett gott syfte, kan man ju försöka inbilla sig. Ren egoism men det var i alla fall inte söndag, då hade man kunnat tro att jag åkte till mitt tempel.

.

(Det var egentligen inte vad jag tänkte skriva om…)(“och det var bara en liten parantes…”)

.

Häromdan när jag och mamma och pappa åkte upp till Laxis (sommarstugan) för att fixa lite så hackade en hackspett max 3 meter från bilen, värsta fotoläget. Efter det såg vi en Vigg (också bra fotoläge) alldeles vid sjön och på vägen hem såg vi tre älgar varav en var max en vecka gammal. Det som blev ett attans var att jag inte hade med någon kamera.

Vigg

Igår när jag och pappa åkte till Laxis för att måla tänkte jag för mig själv (både tyst och högt) att nu måste jag minsann ta med mig kameran och traskade bestämt in på mitt rum och hämtade fotoväskan. Väl framme vid stugan så såg vi en Kanadagås i stormvinden bara strax 4 meter från bilen. Yes! tänkte jag och sträckte mig försiktigt efter väskan och till min förvåning upptäckte jag att det inte låg någon kamera i väskan utan att den låg kvar hemma på rummet…

.

Det kan man kalla attans guldpeng.

Vem bestämmer? Vems väg vandrar du på? Går du din egen väg? Följer du dina fäders spår? Följer du strömmen? Leds du av Gud?

.

Vad är din bild av Gud? För du har ju en bild av honom. Har du en dålig bild av honom, tror du inte på honom. Har du en god bild av Gud, då tror jag att du tror, I alla fall lite i smyg.

.

Jag läser en bok av Rune Larsson om Thomas Groomes pedagogik. Den är väldigt bra och vore jag religionslärare skulle jag använda mig av den tror jag. Jag hoppas att jag ska kunna använda den delvis som Präst också.

.

 Boken heter i alla fall Livets Berättelser och syftar väl egentligen till att det finns en liten berättelse kring alla frågor i alla människors liv. Det finns också en större berättelse i gruppen och främst inom religionen. Det hela går väl ut på att låta dessa två berättelser mötas. Att låta bibelns frågor möta ditt liv och låta det samspela. En viktig grej som Groome hävdar och som blev en tankeställare för mig var att båda berättelserna skulle vara lika viktiga i mötet. Det är inte så att ditt liv ska gjutas in i formen av Bibeln utan det kan också vara så att ditt liv kan bli ett par glasögon som gör att du förstår vad det står i bibeln och vad det kristna budskapet går ut på.

.

För det är ju faktiskt så, tror jag, att Gud inte bara handlade genom Jesus när han var här på jorden och aldrig mer.

Jag tror att Gud lever genom dig och mig och våra liv. Jag tror att genom att se på våra liv kan vi lära känna Gud. Bibeln och dess berättelser och visioner som skrevs ned före och efter Jesu liv kan också leda oss närmare Gud men bara om vi låter vårt liv också bli en del av Guds berättelse.

.

Jesus tränger sig inte på någon. Vill du inte ha honom vid din sida, då låter han dig inte märka honom även om jag inte tror att Herren lämnar någon helt. Vill du vara Guds redskap och verktyg här i världen, då tror jag att han gärna använder sig av dig.

.

Jag försöker följa Jesus, jag leds av Gud även om jag snubblar och vinglar och faller i diket ibland. (och en föll hon ner i diket)

.

Min Gud är god är kärleksfull och allvetande och står över allt annat.

Jag förundras över hur vacker min omvärld kan vara när jag stannar upp och tittar. Idag har jag njutit av vårvädret ute i en ljuvligt blommande och doftande fruktträdgård. Hade tagit med mig kameran och passade på att söka vackra och innehållsrika motiv att fotografera. Genom detta tilltag fick jag njuta ännu mer av det sköna. Det som redan är vackert blir ännu vackrare vid närmare begrundan. Ibland är det först då jag ser de sinnrika och välordnade detaljerna. Tyvärr kan jag inte bjuda på doften av försommar, ljudet av fågelsång och ljud av lek från några barn i närheten.

Gud sade: “Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.” Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. (1 Mos 1:11-12)

… Noterat den vackra fjäderdräkten och de snitsigt böjda stjärtfjädrarna hos en gräsandshane? Eller skrattmåsens fina bruna mask och lustiga täckning kring ögat?

Till och med maskrosorna i förgrunden, framför en gammal kyrkoruin är vackra. Notera ljuset som faller in genom ett av ruinens fönster och den lilla björken som rotat sig mellan stenarna i dess torn.

All denna skönhet vittnar för mig om att det finns en Skapare som njutit av att skapa naturen ordnad och vacker. “Jorden är Herrens med allt den rymmer,världen och alla som bor i den.” (Ps 24:1) Förmågan att njuta av och sökandet efter att själva skapa skönhet ser jag som en gåva oss förunnad av Honom.

Igår var jag och sköt upp för jägarexamen. Igår sköt vi kulprovet och det gick fruktansvärt dåligt… Från böjan kan man tycka att det oftast gör det eftersom jag inte skjutit så mycket innan men det blev liksom inte bättre eftersom heller. När jag sköt och missade alla skott utom ett var jag på väg att börja gråta. Jag hade stor lust att ge upp men alla tuffa skogisar runt om kring mig gjorde att jag höll god min och skärpte mig.

.

serien därefter satte jag fullt. Hur jag nu lyckades med det.

.

Men sedan blev det svart…

.

Lärarn sa att jag måste hålla upp och för varje skott sköt jag högre och högre upp. Kontrollen ökade och jag var helt säker på att jag sköt älgen i ryggen, medvetet, men ändå tog mina skott i vallen framför, långt nedanför älgen. Vi trodde att det var något fel på geväret och läraren sköt, men det träffade mitt i prick.

.

Sedan kom ljuset.

.

Läraren frågade om jag har brytningsfel och det har jag ju. Det var problemet. När jag tittar in i kikaren som förstorar mycket så ser skjuter jag där jag ser älgen och inte där den är eftersom min bild av världen inte är detsamma som verkligheten. Men jag klarade provet genom att skjuta med högerbössan och sikta högt ovanför älgen.

.

Jag tycker att detta är ett slående exempel. I vetenskapens namn försöker vi lista ut världen och förklara den men hur ska vi kunna finna en objektiv bild av världen när människan på detta sätt felar. Det vi har för att tolka världen är våra sinnen, våra känslor och vår intuition. Våra sinnen felar tydligt. Ögonen ser sånt som inte finns och ser saker på fel ställe. Känslorna vet vi också kan spela oss ett spratt. Är jag hungrig, då är hela världen bajs. Och vår intuition, den är så undertryckt och förbjuden  idag. Den är alldeles för hokus-pokus för att  vara vetenskaplig.

.

Det här visar mig att människan är bra lätt att lura. Klart jag kan ha fel. Det jag upplever som Gud kanske inte alls är det, det kanske är något helt annat men eftersom jag ser det, tror jag att det finns. Jag litar till något högre än mig själv eftersom jag själv inte kan förstå allt. Jag kan ju inte ens se älgen framför mig på rätt ställe.

.

Jag tror inte att människan kan finna svaren på alla frågor. Men om människan är skapad av Gud, tror jag att Gud har lagt ner förmågan för människan att i alla fall ana Gud. Men Gud tränger sig inte på. Om du söker Gud, går han dig sig mötes. Men vill du inte veta av honom, då stör han dig inte.

En av mina vänner från året på bibellinjen, Christina, delar nu på sin blogg med sig av fina bilder från sin resa till Israel. Särskilt hennes djurbilder är mycket sevärda. Jag undrar: vad har de stackars små kycklingarna råkat ut för? Kan det vara lagligt? Det kan tilläggas att vi var i det Heliga landet samtidigt och möttes på Svenska teologiska institutet i Jerusalem.

Nu när jag läser religionssociologi har jag tänkt en del på det här med att man ska kategorisera och stämplande av namn på saker.

.

Om jag säger religion, då vet du vad jag menar, eller hur?

Vad skulle du säga att religion är?

.

Världen är inte på något sätt överens om vad ordet religion verkligen betyder. Det märkliga är att för varje gång man ska studera det, beskriver man det som något och sedan studerar man detta skapade något som om det vore religion. Antingen får man med endast vissa aspekter som tillexempel sekter eller abrahamitsika religioner i sin definition eller så inkluderar man också huliganism och frimärkssamlande.

.

Testa min liknelse;

För att kategorisera saker använder man lådor. vanliga kartonger. Det finns olika frägglada bollar. Vi har bestämt att vissa bollar är röda, andra är gröna. Vi upplever dem så. Dessa bollar upplevs också olika stora, en del som små, andra större. Uppgiften är att samla alla stora, gröna bollar i lådan utan att det finns något utrymme i lådan där mindre blåa ryms. Eftersom bollarna är runda och kartongen är fyrkantig verkar detta omöjlig. Det är ett problem som inte ens IKEA verar kunna lösa. Släpper man ut luften ur bollarna, är de inte längre bollar. Man kan försöka forma om dem till fyrkanter men då tappar de sin verkliga form. Man kan också fösöka att måla de små bollarna gröna men då kommer de att flagna eftersom.

.

Jag vet inte om tanken kommer hela vägen men vore det inte trevligt om man bara struntade i att sätta namn och istället såg ting för vad de egentligen är. Istället för att kramagtigt hålla fast vid en skapad term och försöka forma verkligheten efter den så kanske man skulle utgå ifrån verkligheten och forma om termen.

.

Det är väl kanske problemet med språket. Att det liksom inte är tillräckligt för att beskriva sånt som är större än ord.

Sedan jag slog på min dator har temperaturen gått från -16 till -7. Frågan är om det beror på att jag har suttit alldeles för länge eller om våren verkligen är på väg.

.

Jag har i alla fall hunnit läsa alla bloggar som jag vanligtvis läser, spelat Gör Gott Spelet och kollat min mail.

.

När solen skiner kan jag inte undgå att tacka Gud för det. Det är så mycket som bara ges oss här i världen som vi tar för  givet som kanske egentligen inte är så givet. För ibland fungerar det ju inte som det ska, ibland svämmar vatten över, ibland blåser det hutlöst, ibland går marken sönder. Men oftast är det ordnat av ordningens Gud.
.
Idag är det ordnat med Sol och -7 grader.

Perfekt!

Rimfrost, sol och Dimma

Jag har genom åren upptäckt, att nästan varje gång frågan om jämställdhet diskuteras i olika kristna sammanhang, dyker det upp farbröder (farbror har inget med ålder att göra) som med allvarstyngda miner hävdar, att kravet på jämställdhet är ett uppror mot skapelseordningen, eftersom Gud i själva skapelsen gav kvinnan och mannen skilda roller och uppgifter. 

Det händer ofta, att jag vid sådana tillfällen slår upp Bibeln och läser skapelseberättelsen. Det har blivit många gånger vid det här laget. Varje gång jag läser, kan jag bara konstatera. Jag kan inte hitta något som stöder uppfattningen att jämställdhet skulle vara ett uppror mot Gud. Ibland har jag drabbats av vankelmod och tänkt, att eftersom jag inte kan gå till originaltexterna, kanske någon nyans i berättelsen undgått mig. Vid sådana svaghetstillfällen har jag konsulterat präster. Svaren har varit entydiga, oavsett om jag frågat kvinnliga eller manliga präster. Det finns inget stöd för tanken, att jämställdhet skulle stå i motsättning till skapelseordningen, som den beskrivs i första Moseboken. 

Det verkar mer, som om dessa farbröder på fullaste allvar hävdar, att konsekvenserna av syndafallet skulle vara själva skapelsens mål. Hur kan en sådan tolkning ha fått fotfäste och varifrån får den sin näring?

Andra bloggar om: Första Moseboken, Skapelseberättelsen, Gud, Jämställdhet, Skapelseordning, Bibeln,

Om Jesus inte var Gud, då måste han ha varit världens bäste och störste lurendrejare genom tiderna.

.

Förstår ni egentligen vilken sjuk rörelse han skapat. Den har hållit på i över 2000 år och är fortfarande riktigt stor och mäktig. Att en liten pojke, som föddes i ett stall, skulle få sån stor påverkan över så många människors liv, det är ett Gudsbevis i sig.

.

Vi har också pratat om Teodicéproblemet (problemet med ondskan) och C.S. Lewis sa en gång något i stil med “Om världen är såhär ond, hur har vi då ens kommit på tanken att det finns en god Gud?” Jag tycker det visar på att någonstans måste det också finnas goda tecken på denna Gud.

.

Människan är en beroende varelse, det måste finnas någon orsak till hennes existens. Det måste finnas ett nödvändigt väsen som skapat människan.

.

De flesta människor delar samma moral. Vi bär en gemensam moralkod, oavsätt var vi lever så är vissa saker helt enkelt fel. Det finns en moralisk skala som visar oss detta och den delar alla människor. Som människa kan jag inte se alla tänkbara följder av mitt handlande. Jag kan påverka min egen moral men inte alla andras och därför måste det finnas ett högre väsen som är allvetande som har gett oss denna moral, för vårt eget bästa.

.

Det är mer sant att säga att Gud finns än att säga att Gud inte finns. För att säga att Gud finns behöver jag lite kunskap. För att säga att Gud inte finns, behöver jag all kunskap i världen. Gud har all kunskap i världen, han är allvetande. Om jag skulle ha all kunskap i världen skulle jag kunna säga att Gud inte fanns men då vore jag också, per definition, Gud.

.

Amen.

På två ställen i bibeln står det “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? (Matt och Mark) och på samma ställe i Lukas står det “Fader, i dina händer lämnar jag min ande”.

.

Jag har tänkt en del på Jesus och hur mycket han var Gud och hur mycket han var människa. Jag tror, personligen, att Jesus var 100% människa och 100% Gud -på samma gång.

.

Jesus var rättfärdig och fri från den arvsynd som vi människor bär på och det var därför han kommit. The story goes; Adam och Eva vände sig bort från Gud och lydde inte honom, därför har de en fri vilja som gör att de kan välja fel och mänskligheten bär på en arvsynd som beror på vår bortvändhet. Människan kan inte själv avskaffa sin synd eftersom hon inte kan se den rätta vägen, hon hindras av bortvändheten. Gud kan inte avskaffa människans arvssynd eftersom människan måste göra det själv. Därför blev Gud människa för att kunna befria människan från sin synd och denna människa var Gud, så att han kunde se den rätta vägen.

.

Jag tänker såhär;

     Jag skulle säga att när Jesus levde här på jorden, då hade han Guds förmåga att se klart eftersom han var rättfärdig och ren. Då levde han i den närmaste relationen med Gud som man kan eftersom han själv var Gud. När han sedan hänger på korset och människornas arvssynd faller över honom, då kan han inte längre se klart och då säger han ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

.

Varför Lukas istället skriver “Fader, i dina händer lämnar jag nu min ande” Det var jag ärligt talat inte. Det kanske är nästa ämne att fundera över…

.

För ett tag sedan läste vi i tidningen om ett par som gett sitt barn namnet Lucifer.

.

Varför?!

.

De tyckte att det var ett fint namn på Latin som betydde “ljusbringare” och när han föddes hade en stark stjärna lyst ovanför dem…

.

Vad är detta?

.

Stackars barn har många namn. Men varför döpa sitt barn till Djävulen?

Tycker man inte om sitt barn?

.

Även om det är något som föräldrarna själva står för så är det väl inte juste mot barnet att det ska få ett namn för att föräldrarna nu ska få leva ut sin tro eller få 15 minuters kändisskap eller vad de nu har för motiv.

.

Tänk om stackars Lucifer vill konfirmera sig? Eller bli kristen?

.

Galet, är vad det är.

… som skapade bacillen, eller som den också kallas, bakterien. Tror nog att det där skulle stavats i pluralis egentligen, det vill säga flertal. De är förmodligen sällan förekommanda i singularis, varken som art eller antal. Nädu Bloggen… det formligen myllrar av dom. Myllrar av dom i alla former och modeller. Stoooora gäng rent av, både inom och utom arterna ifråga. Staffylokocker, Streptokocker, Menignokocker å såna där koliobaciller….hövva!! Rena skräckfilmen ju, men mitt i verkligheten…

I alla fulla fall… det spelar kanske ingen roll vem som skapade dom. Vem som, med ett illvilligt litet leende i mungipan, kom på att de där små rackarna skulle tillföra tillvaron något. Vår tillvaro alltså, den där som skulle kunna tänkas vara tänkt att vara befriad från dylika tingestar. Jag tänker mig att den som i skapelsetider kom på dom där typerna… Njaeä… tror inte det var någon bussig typ!

Jodå, Bloggen min vän… du har gissat heeelt rätt! Om du gissat att jag blivit angripen av ett gäng valfria baciller alltså. Om du gissat, och i så fall rätt, det lär vi aldrig få veta, i alla fall inte jag. Men faktum kvarstår… jag har blivit invaderad av ett obekant antal magåkommebakterier. Av okänd art och till okänt antal, men invaderad är jag, i alla fall kroppen min. Jag kan se det när jag betraktar fff, ingen av dom är vad de ska vara. Vilket i sin tur betyder att tillsammans med viss magknip och matthet… jepps! Jag har fått något slags magsjuka… för kanske femte gången i livet.

Nåväl… några dagars isolering från jobbet, frisk luft och nyttiga filmjölker borde fixa biffen. Borde i alla fall fixa magåkomman. Det är bara till å sitta lugn och fin, vänta på att färg, form och fasthet ska bli vad den varit. Färg, form och fasthet, de tre f-en, på det där onämnbara, ska bli okej igen…

Så, kära Bloggen… jag återkommer kanske med rapport om utifall att intresse finnes. Intresse för att rapportera det alltså. Måste erkänna att jag nog tycker det är en smula smaklöst, eller i alla fall dålig smak, att berätta så´nt för dig. Alltså… so long.