Inkomstskillnaderna före skatt är högre i USA än i Europa – och är, om man jämför olika länder, mindre ju mer progressivt skattesystemet är. Hur kan det komma sig, när skatter i regel antas påverka inkomstskillnader efter skatt? I den nya studien “Taxation of Human Capital and Wage Inequality: A Cross-Country Analysis” anges en mekanism som har med utbildning att göra:

Wage inequality arises from differences across individuals in their ability to learn new skills as well as from idiosyncratic shocks. Progressive taxation compresses the (after-tax) wage structure, thereby distorting the incentives to accumulate human capital, in turn reducing the cross-sectional dispersion of (before-tax) wages. We find that these policies can account for half of the difference between the US and the CEU in overall wage inequality and 76% of the difference in inequality at the upper end (log 90-50 differential).

Jag tolkar detta som att progressiva skatter minskar utbildningspremien och gör incitamenten att berika sitt humankapital genom universitetsstudier svagare. Det gör i sin tur inkomstskillnaderna före skatt mindre, eftersom skillnaderna i skicklighet och produktivitet är mindre.

Detta resultat får mig att undra om de som eftersträvar små inkomstskillnader är beredda att fundera på andra metoder än kraftigt progressiva skatter och vilka dessa metoder skulle vara. Det tycks klart att progressiva skatter medför en kostnad i termer av lägre utbildningsnivå, vilket i sin tur torde påverka det långsiktiga välståndet.

Mikalisme er en suveren ideologi og politisk styring som er fremstilt gjennom to historietimer.

Mikalisme

Er den mest suverene og beste ideologien. Mikalisme har en fører, en suveren fører med all makt.

Mikalismen er bygget på troen om at en person kan styre en nasjon. Ideologen Mikal Lorentzen startet opp denne ideologien etter mange tiår med fatale endringer i samfunnet og varierende grusomme styringsmetoder.

Mikalismen er inspirert av kommunismen, hvor det er en stor suveren stat som skal styre alt.

Føreren er selvvalgt, ikke folkevalgt. Ettersom samfunnet består av mange laverestående mennesker uten sans for fornuft og reelle tanker om samfunnsstyring. Førerrollen er arvelig i likhet med monarkiet. Så Mikalismen er bygget på kommunisme og monarki, to viktige goder som er slått sammen til en suveren gode.

• Det sosiale:
  - Mikal mente at forskjeller er unaturlige og at alle skal være som han.
  - Om alle er like, og alle tenker likt så blir det ikke krig i verden, fordi alle er enige.
  - Kvinner er menns gjenstander og skal behandles sådan.
  - Kvinner er ikke tillatt å påta seg annet enn arbeid innenfor husets fire vegger.
• Økonomi:
  - Ingen skal tjene noe, men fortjene noe.
  - Alle skal og alle jobber for føreren, føreren og hans menn (ikke kvinner) skal senere avgjøre hvor mye tjenestene og varene til en arbeider er verdt.
  - Alle skal i arbeid, utenom kvinnene som skal holde seg hjemme.
• Lov og orden:
  - Fengselstraff skal være straff, og minimumsstraff for en hver straffbar handling er på 5år.
  - Ingen innen for nasjonens landegrenser er tillatt å bære våpen, utenom føreren og hans menn (ikke kvinner).
  - Lovverket er stort, og starter allerede ved trafikkforseelser og stopper opp ved blasfemi og hån av lederen.  Hån og blasfemi kan i noen tilfeller føre til livstid.
  - Ytringsfriheten gjelder kun for føreren og hans menn (ikke kvinner).
  - Det finnes en religion, og den er føreren.
• Forsvar og utenriks:
  - Alle menn (ingen kvinner) er vernepliktige fra de er 17år og alle skal gjennomgå en førstegangstjeneste på 5år.
  - Alle som ikke gjennomfører førstegangstjenesten blir utvist fra landet for manglende nasjonalforelskelse og landssvik.
  - Nasjonen er pliktet til å hjelpe andre Mikalistiske nasjoner som er under angrep eller som er i konflikt med andre ikke-Mikalistiske nasjoner.
• Utdanning:
  - Alle innenfor nasjonen skal få utdanningen sin spandert av føreren.
  - Den tilbudte utdanning avgjør hver enkelt hvor lenge skal vare.
  –>Dette fører til en kunnskapsrik nasjon som er beredt på å møte alle utfordringer.
  - Jenter og gutter skal ikke ha samme utdanningsmuligheter, jenter skal gå på husmorskole og andre linjer som kan styrke deres husmorrolle. Gutter derimot skal fritt få velge og vrake.
  - Utdanning er en viktig faktor for videre utvikling av en suveren nasjon under Mikalistisk styre og fører.

Mikalisme kommer ikke gjennom demokrati, som er en oppskrytt ting. Det er nevnt tidligere at føreren er selvvalgt, selvvalgt etter en væpna revolusjon. Og det er en grunn til at denne væpna revolusjonen skjer, nemlig det at demokratiet og folkevalgte svikter.



För att få lite perspektiv på den svenska skattedebatten kan det vara förtjänstfullt att ta sig en titt på skattekvoterna i diverse länder:

Høyre argumenterte valgkampen med at lavere skatter fører til høyere skatteinntekter. Ved dynamiske effekter vil en skattelettelse gi en større  kake, og dermed skape såpass mange arbeidsplasser at de totale skatteinntektene blir høyere. Jens Stoltenberg parerte dette med å kalle det Voodoo-økonomi: valget er tross alt mellom “velferd eller skattelette til de rike”. Og selv om lavere skatter er viktig for mye og mangt, må man nok si seg enig i Stoltenberg om Høyre og Unge Høyres voodoo-økonomi.

For Høyres teori om høyere skatteinntekter ved lavere skatter kommer fra den berømte Lafferkurven, som stammer fra den Nord-afrikanske økonomen (og altmuligmann) Ibn Khaldun,  og senere blitt beskrevet i “General Theory of Employment, Interest and Money” av John Maynard Keynes. Derimot var det Arthur Laffer som gjorde teorien offentlig kjent på 80-tallet. Lafferkurven tenker seg at dersom du øker skattesatsen gradvis, vil du etter et visst punkt få lavere skatteinntekter. Teorien kan visualiseres ved et ekstremtilfelle med 100% skatt, der ingen vil ha noe incentiv for å arbeide, og dermed vil det heller ikke komme inn noen skatteinntekter.

En enkel fremstilling av Lafferkurven. Hentet fra politicalbooks.wordpress.com

Spørsmålet da er selvfølgelig hvor denne grensen går, og det er her mange bruker teorien litt for enkelt. Selv om Høyre er noe uklare i sin tale, kan man tolke de i verste mening og tro at ved dagens skattetrykk vil skatteinntektene øke ved lavere skatt. Hittil er det lite bevis på at noe slikt stemmer, og så godt som alle økonomer er enig i at generelle skatter ikke er på “høyresiden av lafferkurven”. Mange advarer politikere å ta noe slikt bokstavlig. Reagans budsjettsjef, David Stockman, skriver i Triumph of Politics:

“The whole California gang had taken [the Laffer curve] literally (and primitively). The way they talked, they seemed to expect that once the supply-side tax cut was in effect, additionalrevenue would start to fall, manna-like, from the heavens. Since January, I had been explaining that there is no literal Laffer curve.”

Lafferkurven forteller oss derfor mye om de dynamiske effeketene vi kan få ved å endre på skatten, men det er ganske stor enighet om at redusert skattesats ikke vil øke skatteinntektene. Derfor er det bare rett og rimelig at Høyre blir beskyldt for Voodoo-økonomi. Og det er synd, for hvis argumentene for lavere skatter i Norge skal reduseres til en dårlig løgn om hvordan staten får mer penger fra en reduksjon i skattesatsen, da blir det lite skattereduksjoner. Å redusere skatt er ikke bra fordi staten får mer inntekter. Å fjerne skatt er bra fordi det fører til at folk får mer innflytelse over egne liv, det gir mer spillerom for individer i samfunnet, men det oppfordrer også folk  til å arbeide mer for seg, sin familie og det de selv tror på. Kanskje blir ikke tapet i skatteinntekter så stor som SSBs analyser tilsier (de har ikke en dynamisk modell), men det blir mindre penger til stat. Og det er også gode nyheter for oss som mener at en skattepolitikk ikke skal maksimere inntekt til staten. At myndighetene ikke skal ekspandere og stadig dele penger utover til nye formål i en sosialdemokratisk shoppingstat.

AP stuper på meningsmålingene, melder VG. Ned 7 prosentpoeng og ville mistet 11 mandater hvis det var Stortingsvalg nå. Meningsmåleren er tydelig:

Dette er jo en slakt. Vi har aldri sett noe slikt fra en måned til en annen. Vi er helt sikre på resultatene, for vi har gjennomført to separate undersøkelser, som gir omtrent nøyaktig samme resultat.

Greit at det kommer nå. Vi kunne selvfølgelig ikke vente at Jens Stoltenberg gikk ut i valgkampen og ba velgerne ta stilling til den politikken han aktet å føre hvis han ble gjenvalgt: Innføre eiendomsskatt,  svensk modell for sykemelding og avgift på biodiesel.

Radiotjänsts suveräna kampanjer om att göra folk till hjältar för att de betalar TV-licensen. Räcker den? För vad vill folket? Hjälte eller inte.

Enligt Voter.se (i skrivande stund) vill 83% av folket hellre att kostnaden för public service debiteras som skatt än avgift. Skulle vi slippa kampanjen då? Med stor sannolikhet.

Enligt Moin & Moin som ligger bakom Voter.se så grundar sig TV-avgiften “på något gammalt och otekniskt – tiden då majoriteten av alla hushåll inte hade någon tv, PCn var inte uppfunnen och mobiltelefonen var ett fantasipåhitt. Då var det självklart att alla inte skulle behöva betala för någras nöje och betalningen till Radiotjänst blev en avgift istället för en skatt. Nu är tiden förbi och nästan varenda hushåll har en skärm eller TV-mottagare men TV-avgiften är kvar.”

Undersökningen på Voter.se är ju väldigt blygsam och grundar sig bara på ett 100-tal oidentifierade repspondenter, så man bör inte dra några större växlar av just den. Men likväl ger den indikationer, och bekräftar dessutom de många anser i en mängd andra sammanhang.

Voter.se skapar möjligheten att ställa frågor för omröstning. På sajten kan vem som helst uttrycka sina åsikter genom att rösta på frågor, skriva artiklar och kommentera. Voter.se är skapad för dig som vill veta vad andra tycker och tänker.

Jag gillar den kooperativa idén, det är något som jag burit med mig sedan barnsben. Att man tillsammans kan skapar något gemensamt. Det kan vara den klassiska kooperationen i form av Konsum eller HSB eller nyare variant av kooperation i form av personal alt. föräldrakooperativ. I den klassiska formen fick medlemmarna inflytande och billigare mat/bostäder och den nyare varianten får brukarna alternativt utförarna större möjlighet att påverka verksamheten.

Jag tycker att förskolor drivna som föräldrakooperativ låter på pappret jättebra. Som förälder får jag möjlighet att ha både inflytande och insyn i verksamheten. Något som borde borga för ett större engagemang hos föräldrarna och som i sin tur innebära en större sammanhållning i föräldragruppen. Detta är min romantiska bild av föräldrakooperativ.

Men om man väljer eller blir tvungen att sätta sitt barn i ett föräldrakooperativ innebär detta att det ställs annorlunda krav på en som förälder än vad det gör om man har sitt barn i en kommunal eller för den delen i en privat förskola. Det ställs krav på att man ska ingå i någon form av arbetsgrupp som sysslar med ekonomi, IT eller personalfrågor etc.  Dessutom ställs det krav både på föräldrarna att de ska städa förskolan ett antal gånger och vara jour för den anställda personalen vid sjukdom etc.

Som småbarnsförälder betalar man för sitt barns förskoleplats både via skatten och via en barnomsorgsavgift. Men har man istället sitt barn i en kooperativ förskola ska man betala en tredje gång, genom att utföra arbetsuppgifter. För mig kan det vara okej att städa min dotters framtida förskola, att ingå i styrelsen eller bidra med kunskaper i webbpublicering. Men när jag och de andra föräldrarna utför dessa arbetsuppgifter innebär detta besparingar, något som måste avspegla sig på verksamheten genom fler utbildade förskollärare, bättre mat eller fräschare och fler leksaker. Nu tror jag inte att bilden ser ut så, utan att i Tyresö har även de föräldrakooperativa förskolorna en av Sveriges lägsta personaltäthet, precis som de andra förskolorna i kommunen. Detta är absolut inte de kooperativa förskolornas fel, utan ett politiskt beslut från den borgerliga majoriteten i kommunen.  

Jag är övertygad om den svenska modell av förskola med välutbildad personal i form av förskollärare och barnskötare är fantastisk och något som vi i Sverige ska vara stolta över. Inom förskolan har man en pedagogisk idé om att lära genom lek. Stick i stäv med denna svenska modell av förskola är den lösning som de kooperativa förskolorna väljer för att lösa frånvarande personal. Istället för att ersätta en sjuk förskollärare med en lika välutbildad vikare ersätter man istället henne med en förälder som är tvungen att ta semester eller föräldraledigt. Vilken kontinuitet blir det då?

Det här är precis den inriktning Centerpartiet behöver! Satsa krutet på landsbygden. På Norrland. Det är det vi kan. Vi kan ju uppenbarligen inte det här med att styra statliga energibolag eller hitta finansiärer till gamla, stolta biltillverkare särskilt bra (Obs! Varning för raljans igen!). Men vi vet vad som krävs för att skapa en levande landsbygd. Om bara övriga partier och lokalpolitiker också kunde inse detta och släppa lite på hedern och jobba för en stor, handlingskraftig Norrlandsregion. Då skulle det allt bli sprutt under vingarna!

Låt oss hoppas att vi kan kommunicera detta och kommande, konstruktiva förslag ut till väljarna på landsbygden också. För jag känner mig faktiskt inte överdrivet sugen på att förklara vad breddade skattebaser är. Däremot är det lätt att förstå vad breddade väljarbaser innebär.

Biodieselavgift skal diskuteres i Stortingssalen på tordag, og det kan bli mye god krangel om dynamiske effekter etterhvert.

Jeg har tidligere skrevet om hvor “lite” dynamiske effekter Jens og co legger inn ved skattekutt fra Høyre. Særlig er det urimelig, da SSB har vært ute med tallberegning av de positive effektene ift arbeidstilbudet, på rundt 56%, av ca 8 mrd i Skattereformlettelser.

Det er sånn sett litt morsomt at Jens (og finansdepartementet) kommer med hele 10-16 mrd i dynamiske skatteeffekter – ved å beholde fritak for biodiesel fremover. Staten kan miste så mange mrd’er ved at alle plutselig velger biodiesel. For et luksusproblem egentlig. Det tilsvarer hele 40 gangen i tapt proveny (dynamikk?) målt mot de opprinnelige 390 mill kr for årene 2010-2011 som Regjeringen henter inn. Ja, hele velferdsstaten henger på avgiftsinntektene fra biodiesel i årene som kommer…

Helt plutselig er det ikke ettårs-budsjettering på skattesiden, hvertfall i retorikken, og de negative provenyeffektene på statsbudsjettet tas med i regnestykket. MEN helt glemt er de positive effektene på MILJØET? Og på grønne jobber? Og på forutsigbarhet? Og på omdømme til norsk delegasjon i København?

Nei, jeg gir gult kort for usportslig provenyspill og svak miljøsatsing!

**

Se relevante SP sitater; som må ha en vanskelig dag:

Nestleder Vedum i SP fra aug 2009: Hvilken sak er den viktigste for DEG å kjempe for de neste fire årene?

“- At vi skal skape grønne arbeidsplasser. Vi må folk i arbeid samtidig som vi bidrar til å løse klimakrisen”

Statssekretær Lahnstein (SP) i 2007:

“Fra og med 2009 skal minimum fem volumprosent være biodrivstoff. En vil etter hvert vurdere en ytterligere utvidelse av omsetningskravet. Regjeringen vil arbeide videre med en nasjonal målsetning om ca 7 volumprosent biodrivstoff fra 2010.” og videre:

“Det er gledelig å registrere at andelen pumper med ren biodiesel også stadig øker!”  

Skikkelig flaut idag når vi er i budsjettdebatt i november 2009 og SP sine folk vil stemme for økt avgift på biodiesel…

se også;

http://bluelines09.wordpress.com/2009/11/18/biodiesel-sv-flause-sykel%c3%b8nn-h%c3%b8yre-seier/

Låt: Yellow eller Green eyes – med Coldplay.

Statsministeren har nettopp introdusert et nytt begrep: Avgiftssubsidier. Jens mener åpenbart at alt du tjener i utgangspunktet tilhører staten. Hvis noe ikke er avgiftsbelagt er det staten som subisidierer deg!

Det er i forbindelse med den nye avgiften på biodiesel at Jens Stoltenberg snakker om avgiftssubsidier. Han vil innføre avgift på biodiesel fordi han vil ha slutt på at de som kjøper biodiesel blir subsidiert.

Slik må man kanskje være sosialdemokrat eller sosialist for å tenke. Alt tilhører i utgangspunkt staten, men staten er snill og subsidierer deg slik at du får beholde litt av din egen inntekt selv.

Han man litt fantasi kan man tenke seg en rekke ting som kunne avgiftsbelegges for å unngå at vi skal subsidieres av staten. Tenk på det å gå tur. Nordmenn liker å ta turen ut i marka, på ski eller til bens. Da blir vi alle avgiftssubsidiert. Det må vi få slutt på. Og hvorfor er det ingen som har foreslått en egen surfeavgift på internett (Solhjell foreslo faktisk at TV-lisensen skulle utvides til pc-er…) Det er da helt urimelig at du skal kunne chatte med dine venner uten å betale en avgift til Jens! Jens subsidierer oss også hver gang vi går på do ettersom vi slipper å betale en egen doavgift!

Jens Stoltenberg er ikke alene om å snu dette på hodet. Når Trondheimsbudsjettet for 2009 ble vedtatt og Høyre ikke foreslo en økning i eiendomsskatten (slik som Arbeiderpartiet) beskyldte Rune Olsø Høyre å gi mer til de som har nok fra før. Når man ikke øker skattene mente altså Arbeiderpartiet at man ga bort penger!

Vi trenger åpenbart en egen ordbok for å forstå hva AP sier:

Avgiftssubsidiering – Når du kjøper noe eller gjør noe uten å bli pålagt en avgift.
Mer til de som har nok fra før – Når du ikke må betale mer i skattene.
Punktfinansiering – Bompenger.
Rushtidseffekt – Rushavgift, dvs du betaler enda mer bompenger når du må kjøre i ruyshtiden.

Vi får nok flere slike nye begreper, men virkeligheten forandres ikke.

Två nationalekonomer menar, i studien “Pet Overpopulation: An Economic Analysis”, att det finns ett problem på husdjursmarknaden:

The key problem is that of pet overpopulation. There is little demand for older pets relinquished by their owners due to changes in personal circumstances, such as job loss, foreclosure, divorce, or health problems. Even owners with mixed breed puppies or kittens often have trouble finding homes for them. As a consequence, an estimated 11 million dogs and 9 million cats enter animal shelters annually, and 5 million dogs and 6 million cats end up being euthanized. At the same time, new owners are buying pure breed puppies and kittens for significant sums of money.

Lösningen de föreslår består av att staten beskattar unga husdjur och subventionerar borttagande av äggstockar så att färre djur föds. Och då har de inte ens beaktat husdjurens miljöeffekter!

Av de inlägg jag har läst tycker jag att PJ Anders Linder har den bästa kommentaren gällande svenska kommuners biståndspengar. Bland det värsta jag vet är slöseri med skattebetalarnas pengar – som om man kunde spendera de lite hur som helst.

Och den här historien om hur svenskt bistånd finansierar somliga kommunalråds semesterresor är knappast förvånande, men gör likväl att man mår dåligt av att höra det. Inte nog med att det är skattemedel som bekostar dessa resor, det är pengar som är tänkta att gå till att hjälpa de i världen som har det sämst ställt.

Det är för övrigt myket enkelt att få en bild framför sig av hur detta går till; jag skulle gissa att det ser ut ungefär såhär:

1) Någon på kommunen tycker det vore intressant att göra ett internationellt projekt. Man spånar på lite idéer och kommer fram till att det vore kul att göra ett intellektuellt utbyte med Indien.

2) Man kontaktar en indisk organisation eller liknande och planerar för ett studiebesök. En projektplan författas och används för att äska biståndspengar.

3) 4-5 personer från kommunen åker till Indien, är där i en vecka, träffar lite människor från den nämnda organisationen, ser sig omkring, och har allmänt trevligt.

4) Delegationen kommer hem till Sverige, och skriver en rapport som läggs till handlingarna under nästa styrelsemöte och sedermera arkiveras i en pärm. Klart.

Kan någon nu säga mig när dessa skattepengar, som också är biståndspengar, som för hundratusen eller så finansierade denna resa, användes så effektivt som möjligt för att göra maximal nytta för Indiens svältande barn?

Dessa resor och liknande kommunala internationella projekt är oftast flummiga, utan en tydlig målbild och konkreta resultat. De gör säkert ingen skada – man lär ju i alla fall bidra en viss del till landets turism – men särskilt mycket nytta gör de inte heller.

Jag tror att jag och PJ Anders Linder landar i ungefär samma slutsats, vilket är att kommunalråd får åka på dessa resor om pengarna tas från en budgetpost som heter något i stil med “Kommunens utlandsresor för långsiktigt utvecklingsarbete”, och om man lyckas få skattebetalarnas godkännande för att bekosta detta.

Men kom inte och ta pengar från statens utlandsbistånd, det slösas redan tillräckligt som det är i dagsläget. Vill man, som jag, på allvar hjälpa världens mindre lyckligt lottade är det knappast en bra metod att ge biståndspengar till kommunerna. Då är det istället minskad protektionism och avskaffande av subventioner som stänger ute fattiga länder från världsmarknaden som gäller.

Simon Hedlin Larsson

Enligt Jan Björklund Folkpartiet är vi så illa tvugna att trippa mer åt höger och han har dessutom rätt. Jag som säger det är Socialist. Låt mig förklara varför han har rätt och sedan titta på alternativen.

1. Sänk skatterna

Helt rätt. Det betyder givetvis att man samtidigt ska minska anslagen till skola vård och omsorg eller öka budgetunderskottet ännu mer och det är ju inget bra alternativ. Budgetunderskottet har redan nått den gräns vi kan acceptera.

2. “modernisera” arbetsrätten

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad så ska vi konkurrera med Kina och Indien. Då kan man inte dalta med arbetskraften. Vill inte du jobba 12 timmar om dagen utan semester? Ja. Det är logiskt. Om vi vill värna jobben, som Socialdemokraterna pratar om, så ska vi väl se till att vi får mer jobb, eller? T.o.m. Mona Sahlin tycker att ”Vi äldre kan jobba längre” En uppluckring av turordningsreglerna kommer få folk att skärpa till sig och inse att anställningstrygghet är övervärderat. Man måste vara flexibel i framtiden. Ryggsäck och fler vandrarhem kommer förenkla det hela för arbetarklass och gravida kvinnor. Ja`det handlar faktiskt maximalt om två gravida kvinnor per företag som ska bli “flexibla”.

3. Mer kärnkraft

Ja. Om vi ska konkurrera på en globaliserad marknad som fokuserar på att producera mer och mer grejer billigare och billigare har vi helt enkelt inte råd att satsa på miljövänlig kostsammare el. Vad ska vi annars leva av? Potatis, älggryta och äppelpaj? Utan en acceleration av tillväxten får vi ju inte tillgång till alla prylar vi vill ha. Kärnkraftsavfallet är ett senare problem som vi kan titta på senare.

4. In med Euron och ut med den svenska kronan.

Ja. Om vi nu ska vara med i EU kan vi lika gärna gå in fullt ut. Att folket röstade Nej till EMU beror nog mest på att de inte gillar politiken sedan EU-medlemskapet, men folket har ju inte en aning vad som är bäst för små- och medlestora företag. Undrar varför vi har rösträtt? Hade vi alla vetat vad som egentligen var bäst för oss hade vi röstat “Ja” till mer EU d.v.s. EMU som vi blev tillsagda. T.o.m. Socialdemokraternas politikeradel och deras samarbetspartner verkar ju gilla EU, eftersom de inte tänker fälla en Socialdemokratisk regering på den frågan.

5. Mer krig

Sverige ska fortsätta invasionen av Afghanistan under USAs ledarskap. Det är ett bra sätt att hålla industrin igång. Att “skydda unga flickors rätt att gå i skolan” är ju dessutom ett bra argument som går hem i TV-sofforna. Jan, är säkert med på fler krig. En attack av den “intellektuella kulturvänstern” är helt på sin plats. Att USA störtat demokratier och stöttat diktaturer efter 1945 är en liten skitsak i sammanhanget. Dessutom får vi mer opium ur Afghanistan nu.

6. Skydda inte Sverige

Ja. Miljöpartiets idé om att livsmedel ska framställas ekologiskt, närodlat och småskaligt och på så vis se till att det finns närodlad bra mat inom räckhåll är helt enkelt fel. Att transportera besprutad mat, gärna genmanipulerad, långa sträckor, är bra för tillväxten och transportindustrin. Lite skit ränsar magen, som man säger.

7. Slopa värnskatten.

Ja. Att beskatta de med mest inkomst är helt enkelt fel. Man har ju skaffat sig hög inkomst för att man gillar pengar. Beskatta de som har lägre inkomster. De gillar ju inte pengar ändå för då hade de sett till att ha högre löner. De nya moderaterna har blivit mjukisar och blir ett sossealternativ.

Liberala Ungdomsförbundet verkar vara på samma hårdföra linje i det mesta.

Och nu till alternativen…

Alternativ 1: Sossar med anhang.

Det innebär visserligen ett EU-medlemskap och kanske ett EMU-medlemskap eftersom sosseadeln verkar helt med på den linjen, vilket Folkpartiet gillar. T.o.m. fortsatt krig i Afghanistan verkar intressant, verkar det, kanske t.o.m. sänkta skatter för att klara sig i den globala konkurrensen. Kärnkraft verkar ju sossarna vara med på. Ja, Jan, om du inte gillar FP så har du alltid Socialdemokraterna som ett mycket likt alternativ. Det är väl bara värnskatten det handlar om och med de löner som sosseadeln har kan vi nog lätt övertala dem om den saken. De gillar ju pengar. Vi kan skylla på EU-anpassning eller något liknande.

Alternativ 2: Extremvänstern. Kommunisterna. Socialistslynglarna och det gröna flummet i en skön förening.

UT ur EU. Upp med tullmurar, skydd för företag mot utländska storföretag. Höga skatter och bortkastade pengar på skola vård och omsorg. En ny berlinmur mellan EU och Sverige. Fred. Inga invasioner, sänkt tillväxt för företagen. Ekologiskt obesprutat trams och närproducerat och massvis med löjliga vindkraftverk.

Alternativ 3: Extremhögern. Bruna gossarna.

Sverigedemokraterna kan visa sin rätta sida. Denna gång ger vi oss på muslimerna istället för judarna. Kommunister, zigenare och socialistslynglar internerar vi. Mer krig, blondhet, blåa ögon, framavling av folk som lyder blint och springer mot fienden som de blivit tillsagda. Jimmie Åkesson blir rikskansler efter en rungande seger i vanligt representativt val.

Alternativ 4: Direktdemokrati i balans med representativitet

Alla går med i www.aktivdemokrati.se och diskuterar saken balanserat och tar de direktdemokratiska beslut som folket verkligen vill ha i absolut liberalism, d.v.s. frihet. Socialliberaler och Kapitalliberaler i balans.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

SVD – Moderatledaren Fredrik Reinfeldt försöker identifiera sig med Tage Erlander

DN – FP öppnar för mer kärnkraft

jj.n – Politik och feltänk

hd kb smp exp smp hd sds

/ Homo Obstinatus Observans – Balans!

Idag omvaldes Jan Björklund som folkpartiets partiledare. Tidigare än omvalet hade han tid för sitt långa tal och det började han med att försvara svenska truppers närvaro i Afghanistan och kritik emot vänsterpartiets krav på tillbakadragande av trupperna. Han talade om att det skulle finnas stor risk för talibanernas återtag av makten om de internationella trupperna drar sig tillbaka. Han fortsatte sitt tal med ett hyllningstal till USA som demokratins räddare, vid tre tillfällen och att EU ska bli stark makt inte för att bli ett alternativ till USA utan en samarbetspartner till det. Han gick på Göran Hägglunds spår i att kritisera “kulturvänstern” som han menade var mer vänster än intellektuell och kulturell.

Hans tal bestod främst av 10 punkter:

1. Skattesänkningar och löneskillnader: – Stora skattesänkningar och ökade löneskillnader i samhället med motiveringen att ansvar och utbildning ska löna sig, att det är bra att det finns löneskillnader. Han tog exemplet att en sjuksköterska med längre utbildningstid än en undersköterska ska ha högre lön än undersköterskan för att hon/han har högre ansvar och högre utbildning, en undersköterska i sin tur ska ha högre lön än ett vårdbiträde p.g.a högre utbildning och högre ansvar. Sverige tjänar på större löneskillnader tyckte Jan Björklund.
2. Globalisering: – Nej till närodlade matprodukter med angrepp på miljöpartiet som en fiende till u-länder som, enligt Björklund, är direktberoende av handel med Sverige och andra i-länder. Han tyckte att det var en form av protektionism som omhuldades i “ädla argument” och att det i själva verket var närodlat-förespråkarnas mening att kapa handelsbandet med u-länder och därmed släcka deras hopp om förbättrade livssituationer. Björklund menade att det behövdes mer avregleringar av handeln, utan att nämna att det skulle vara rena lotten för de starkaste som utgörs av de rika länderna, började han tycka synd om de fattiga och att de är så beroende av de rika vilket de även fortsättningsvis ska vara. Det var lite konstigt för en partiledare som ofta fördömer alla som är omtänksamma och kallar dem för “tycker-synd-ommare”.
3. Skolpolitik: – Förstatligande av skolor. Göran Persson angreps för att ha kommunaliserat den svenska skolan för 20 år sedan och att det är viktigt att nu återförstatliga skolan för jämlik kvalité. Jan Björklund tyckte att kommunaliseringen av skolan hade medfört att skolan och eleverna resultat hade blivit sämre. Högre krav på kommuner och friskolor efterlystes. Flerskaligt betygssystem som nästa år kommer att föreslås av regeringen att bli lag försvarades av Jan Björklund i talet. Han talade om att läraryrket behöver få högre status för att kunna förbättra skolan.
4. Jämställdhet: – Jan Björklund talade om att den liberala feminismen och  jämställdhetspolitiken skiljer sig från vänstern i att liberalerna inte vill se problemen i grupper och strukturer utan enskilda individer. Han kritiserade vänsterns talan om normer och strukturer samt lovprisade Nyamko Sabuni. Björklund talade om liberala kvinnors vikt i den svenska historien och att de har gjort mycket stora skillnader. Han försvarade hushållsnära tjänsterna och tyckte att det skulle vara ett steg mot ett jämställt samhälle. Jan Björklund betonade folkpartiets kamp om att göra den offentliga sektorn marknadsbaserad så att det ska gå att tjäna på “i den kvinnligt dominerade sektorn”.
5. Klimat och energi: – Människan måste utnyttja naturresurser och det måste ske på ett sätt så att det ska räcka till kommande generationen. Ja till kärnkraft! var också en av de viktigaste delarna av Jan Björklunds tal och han såg på kärnkraften som en lösning på miljöproblemet. Här dömde han ut både Peter Eriksson som energiminister, Lars Ohly som näringsminister och Mona Sahlin som statsminister som han tyckte fegade ur i energifrågan. De rödgrönas eventuella avvecklingen av kärnkraften vid ev. valseger ansågs av Jan Björklund som ett stort hot mot miljön.
6. Integrationspolitiken: – Jan Björklund försökte vinna billiga poänger genom att hänvisa till vissa kända namn som bl.a. Zlatan Ibrahimovic och Nyamko Sabuni men misslyckades med båda när han kom med tabben att Zlatan var uppvuxen på Balkan och glömde var Nyamko kom ifrån när han efter lite tvivel nämnde Afrika. Han talade om att anhöriginvandring samt asylansökan med familjeanknytning ska ha som krav på att personen kan försörja sig själv och familjen som kommer samt att man ordnar bostad åt dem. Gällande oroligheterna i förorter kallade han det ett stort integrationsmisslyckande och efterlyste åtgärder och polisen ska kunna ingripa även hänsynslöst vid behov. Han dömde ut den socialdemokratiska integrationspolitiken som “alltför omhändertagande”. Björklund lovprisade Nyamko Sabunis skifte av integrationsansvaret från socialstyrelsen till arbetsförmedlingen, något som han kallade för “perspektivskifte”.
7. Vård och omsorg: – Gällande äldreomsorgen tyckte Jan Björklund att en make eller maka ska kunna följa med och bo med sin maka/make i en äldreboende om han/hon så önskar, om man har levt stor del av sitt liv tillsammans och vill göra det även i slutskedet av livet ska man kunna göra det.
8. Socialförsäkringar: – Med erkännandet att regeringens avgiftshöjningar 2007 ledde till att en halvmiljon människor i Sverige lämnade arbetslöshetsförsäkringen men Björklund tyckte att det ändå fanns en halvmiljon oförsäkrade i Sverige innan maktskiftet. Utan att nämna några åtgärdsförslag talade han om att “det är dags att alla svenskar blir försäkrade”.
9. Euro: – Enligt Björklund tyckte att euro-samarbetet visade sig starkt under finanskristiden och att det är beklagligt att Sverige inte har varit med i samarbetet. Han nämnde Estland som är på väg att ansöka om att bli inkluderat i euro-samarbetet men han talade inget om Litauen som hade sin valuta bunden till euro och som tvingades devalvera sin valuta för att rädda sin ekonomi, om ens rädda.
10. Företagsklimat: – Mer fokus på kompetens och en gedigen arbetsrätt men om ett företag riskerar att få försämrad ekonomisk situation ska de kunna sparka de som är “mindre kompetenta”. Turordningsreglerna ska luckras upp. Jan Björklund talade om att den svenska arbetsrätten måste “moderniseras och liberaliseras”. Jan Björklund efterlyste därmed reformeringen av LAS(lagen om anställningsskydd).

Jan Björklunds tal innehöll mycket tydligt ideologiska inslag, inte minst när han uppenbart genom att nämna vid många tillfällen, stoltserade med den liberaliseringsvåg som normalt kallas för “nyliberalisering” som har genomsyrat samhället under de två senaste decennierna. Med tanke på att han flagrant ogillade försäkrings- och stödsystemen som byggts upp under de socialdemokratiska regeringarna och att han samtidigt efterlyste mer avreglering, inte minst i att döma ut närodlade matprodukter som äkta argument av protektionism. Det som där var klart var också att Jan Björklund stack ut bland ledarna i att inte nämna sig någon miljökämpe utan istället fokusera på avregleringen av handeln. Björklund talade om vikten av att införa euro samt att kärnkraft ska antas vara en viktig del av den framtida energiförsörjningen.

I jämförelse med moderaternas landsdagar där miljöpolitiken och miljövänlighet, åtminstone i tal, var en viktig del av partiledarens tal fanns inga sådana inslag i Björklunds. Även gällande reformeringen av LAS beslutade de moderata landsdagarna att inte talade om uppluckring av lagen om anställningsskydd, något som skiljer dem från Jan Björklund. De ovanstående förslagen som för det mesta är typiskt högerorieterade och de områden som skilde Jan Björklund från resten av de borgerliga partierna handlade om att Jan Björklunds förslag var mer högra än de andra, speciellt i försäkringsfrågor samt skattesänkningar där han utan någon tvekan talade om att det måste finnas stora löneskillnader mellan människornas samt att skatterna måste sänkas för att ge fler incitament att jobba mer och ta egna initiativ. Mats Knutsson kallar det för “borgerlig kannibalism“. För folkpartiet kommer integrationsproblematiken att bli det kommande valet stora fråga, en viktig fråga men tveksamt om folkpartiets politik leder till några inkluderingar. Enligt Henrik Brors på DN handlar det om att folkpartiet är nu efter nya väljare och det är säkerligen till höger om moderaterna som partiet tänker söka sig till nu när moderaterna på tal har accepterat en del av de socialdemokratiska reformerna.

Jan Björklunds hyllning av USA som demokratins räddare samt att EU ska få allt större makt på bekostnad av medlemsländerna handlar om folkpartiets klassiska linje i utrikespolitiken och förskräckandet av folket genom att ta upp Sovjetunionen som exempel på socialismen kommer aldrig att upphöra även om USA har fört så många imperialistiska krig och invaderat olika länder runt om i världen, mördat miljontals människor för att ha kontroll över deras naturtillgångar, är inget som gör Jan Björklund påmind om den amerikanska grymheten.

Avgift på biodisel er prakteksempelet på total meningsløs politikk. Det er enda et  eksempelet på  hvor lite sammeheng det er mellom hva Arbeiderpartiet, Senterpartiet og SV kallee en aktiv klima og miljøpolitikk, og politikk i praksis.

Jeg er fristet til å kalle denne regjeringen for SNIKKSANKKREGJERINGEN og muligens strekke meg til å døpe Soria MoriaII om til Peer Gynt erklæringen med mottoet. “Å ønske det, å ville det, men å gjøre det… nei!”

De rødgrønne gkk til valg på å være klimaregjeringen, heldigvis for dem var det kun i ord, ikke i handling. Det er lett å styre når man sier en ting, og gjør noe helt annet. Og så klager Kristin Halvorsen over den økende politikerforakten!! Er det noe vi velgere forakter så er det løgn og bedrag, og når man leverer løgn og bedrag demper man ikke forakten akurat. Det er mange som har et stort forklaringsproblem i disse dager. Det er nitrist å høre på Aksel Hagen fra SV Oppland stotre frem og tåkelegge saken slik at han ikke engansg selv skjønner hva han snakker om. Stemmer du på tåke, får du tåke.

Samtidig surmuler Erik Solheim i VG over at det er lite klima engasjement og at det er frustrerende å være miljøvrnminister når han har så lite støtte i folket!! Typisk, det er altså vår skyld at det er dårlig stilt med klimaet og engasjementet, hmmm ja det stemmer det er jo vi som har valgt dem i Rgejering. Det vil si, ikke de som er imot avgiften for dem stemte på Høyre, FRP, KRF og Venstre. De som stemte rødgrønt sørget for denne historiske klimaregjeringen.

Venstre brøt ut av regjering på klimasaker i 2001, det er bare noen ting man ikke forhandler om. Vi skaper fallhøyde for oss selv, og er ikke redde for å ta konsekvensene. Vi hadde felt denne regjeringen om vi hadde vært en del av den.

Pekefingeren min skal ikke dirre mye, det er kun å konstatere at vi ved neste veivalg er nødt til å ha et Venstre på 15% i regjering. SV er uten noe politisk troverdighet som miljøparti. Arbeiderpartiet har aldri vært der, Senterpartiet er seg selv nærmest og driver fortsat med det de er best i: Bondefangeri, bortsett fra at de har glemt hvem de skal jobbe for og er mer opptatt av å sikre seg selv i de store statsrådbilene de blir kjørt rundt i.

Vi trenger et borgerlig alternativ der vi i Venstre kan holde blårussen i øra og gi god miljøpolitikk, kombinert med solid bedriftspolitikk med høy sosial profil.

Dette er vel noe av det flaueste Stortinget har opplevd på en lang stund. En regjering av tre partier legger frem en avgiftsøkning på miljøvennlig drivstoff som bare ett parti er tilhenger av. SV sier rett ut ved Erik Solheim at de aldri “så konsekvensene” av dette. Pinlig.

Det betyr at den rødgrønne regjeringen trumfer gjennom en håpløs sak i Stortinget like før miljø møtet i København. De straffer folk og bedrifter som har lagt opp til bruk eller produksjon av biodiesel. Farlig dumt og kun mulig med en arrogant flertallsregjering.

Selv hadde jeg veddet mye på at dette var en budsjett seier for regjeringspartiene på Tinget.

**

Stoltenberg kom isteden med ett sykelønnstilbud til partene i arbeidslivet som oppspill til ny IA avtale. Han følger opp retorikken fra Høyres alternative budsjett. Han har sikkert fått tid til å lese Gul bok (budsjettet) side 80 hvor det kommer tydelig frem at over 11 mrd er realøkningen i Folketrygden i 2009. Og nettopp de 10%’ene i økte sykepenger alene. Det er på tide å sette inn sterkere tiltak nå.

Vi får først se hva det fører til, men jeg setter kryss i taket for Høyre seier idag uansett. Særlig med en god meningsmåling på 21,7% – og ca 1 prosentpoeng høyere enn Frp. Kanskje de “usosiale” tiltakene er noe folk flest begynner å etterspørre snart? Jeg bare nevner det.

**

Dagens sitat: “We don’t live in a Stalinistic world anymore, and I am glad for it“

- Angela Knight, leder av British Bankers Association på NHH konferansen idag, angående ett globalt finanspoliti med all makt.

Dagens passende låt: 80-tallets “Beds are burning” med de miljøengasjerte Midnight oil.

At det går bra i Norge er mer en myte enn sannhet, jeg vet at mange blir skeptiske når jeg er så direkte, men sannheten, eller fakta er avgjørende. Det er på tide å så på tallenes klare budskap og dom over landet.  Så må vi sammen  gjøre noe med saken og løse problemene en gang for alle.

Dette er de kalde tallene fra SSB.

• Arbeidsledige: 77.100
• På attføring eller rehabilitering: 105.000
• AFP: 48.500
• Uføre: 341.400
• Total arbeidsstyrke i Norge: 2,62 millioner
• Andel nordmenn i arbeidsfør alder på trygd: 22 % (inkluderer ikke kontantstøtte, barnebidrag o.l.)
• Andel nordmenn som er uføre: 13 %
• Andel nordmenn som er arbeidsledige: 3 %
• Totale utbetalinger til uføre i 2008: 56,53 milliarder

Det er per dags dato rundt 572.000 personer i arbeidsfør alder som dessverre ikke er med å skape de verdiene samfunnet er avhengig av for å utvikle seg.  Offisielt har Norge en arbeidsledighet på tre prosent. I dag mottar nesten en fjerdedel av alle nordmenn i arbeidsfør alder en eller annen form for trygd.

Det vil si at den egentlige ledigheten er på rundt 25%, som betyr at vi rangerer på toppen i Europa på ledighet og sykelighet!

FN rangerer Norge som det beste landet i verden. Det er ikke mange land i verden som har råd til å unne seg en slik luksus, og denne luksusen er ene og rene et resultat av at vi har oljeinntektene.

NAV utgjør en utgift på 300 milliarder kroner over statsbudsjettet. Staten sper på med rundt 280 milliarder  oljekroner  for å komme i balanse i budsjettet. Som alle vet er det en enorm underdekning i statsbudsjettet. Om oljen tar slutt ville det tatt under ti år før pengene var brukt opp for å dekke NAV utbetalingene. Poenget er at Oljepengene skal brukes til så mye mer, så NAV utbetalingen hadde måtte mer eller mindre opphørt raskere enn du fikk sagt statens pensjonsfond utland.

681.000 nordmenn må til for å betale for utbetalingene til de 572.000 som står utenfor arbeidslivet i dag. Vi kan ikke holde dette nivået på utbetalinger i lengden, det er bedre å rive av plasteret raskt, enn å trekke det sakte av. Jeg vet det er svært upopulært å sette fokus på trygdeordningene våre som muligens  er for generøse. Men jeg gjør ikke det for å være slem, jeg gjør det fordi konsekvensene av å la dagens situasjon fortsette vil være så skadelig og ødeleggende for hele samfunnet på sikt at temaet må belyses, og løses. Hadde vi ikke hatt oljepengene ville vi aldri kunne ha unne oss de velferdsordningene vi har i dag. Det er også moralsk uforsvarlig at en generasjon skal bruke opp oljen på seg selv, en resurs som ble skapt over millioner av år, og som tilhører også fremtidens generasjoner. Å bruke disse pengene på NAV utbetalinger er rett og slett veldig egoistisk sett i et lengre perspektiv.

Et ordtak sier at det er ikke noe problem å bli valgt, å bli gjenvalgt er verre. Jeg er dessverre redd for at de fleste rikspolitikere i dag er redde for å plukke borti denne betente verkebyllen på samfunnets kropp. Byllen blir større og farligere jo lenger vi venter, og pasienten vil nærmest avgå ved døden før noen tør å ta tak. Da vil også kuren bli tilsvarende hard og det vil gå utover mange, spesielt de svakeste i samfunnet. Jeg tror at politikere må være tøffe nok til å si ifra, og også innta en oppdragelses holdning. Jeg tror at innerst inne så vet alle at vi ikke kan fortsette slik, og jeg tror alle innerst inne er enige om at vi burde gjøre noe veldig snart. Det er en forutsetning for et rikt velferdssamfunn at mange nok står i jobb og skaper verdier. Det er ikke mulig å bygge et land på trygd. Hvis de som trenger hjelp, skal få hjelp i fremtiden, så burde solide kutt i trygdeordninger som holder folk borte fra jobb, være prioritert i dag.

Men hvor skal vi begynne? Det er en kjempejobb som de fleste kvier seg for å ta.  Det er viktig at alle er med og tar ansvar og gir nødvendig støtte til den, eller de folkevalgte som faktisk vil reformere systemet, til alles beste. Det er ikke snakk om å fjerne syketrygden, eller trygdeordningene. Det er snakk om å endre kriteriene for hvordan vi skal fortsette å ha et trygt og solid system, som tar vare på dem som trenger det mest, og som gjør at de aller fleste som klarer å ta vare på seg selv får gjøre det. Modellen blir omfattende, men sammen klarer vi det også.

Vi er nødt til å skape flere arbeidsplasser i Norge, og dette er en jobb alle har et ansvar for å bidra til. Kjøp norsk produsert, lag tollmuren inne  dit eget hode, dette vil selvfølgelig ikke redde alt, men det er en god start. Legg ferien til Norge, slik at de som driver med hoteller, campingplasser og gårdsturisme kan leve av jobbene sine. Stem på de partiene som gjør det lettere å være ansvarlig for å skape seg sin egen arbeidsplass. Vi kan ikke alle jobbe i stat eller kommune, vi trenger flest mulig personer i arbeid også utenfor staten.

Syketrygden og sykelønnsordningene  må reformeres.

Det er ikke din skyld at du blir syk, det er ikke staten sin skyld, og det er heller ikke arbeidsgiver sin skyld. Derfor må byrden av sykdom bæres av alle økonomisk sett. I Sverige innførte de karensdager, det vil si at du ikke får lønn de første dagene du er syk. I Norge i dag har vi 4 tre dagers som du kan være syk med lønn. Disse dagene du er hjemme må arbeidsgiver både betale lønn til deg, pluss vikar. Etter dette tar staten over regningen og betaler ut sykelønn. I Norge er det derfor kun arbeidsgiver og staten som må ta regningen for sykdom. Dette er vi nødt til å se på i fremtiden, da det er helt nødvendig å få sykefraværet ned, og samtidig spare staten og bedrifter for de høye utgiftene sykdom medfører. Det burde bli en fordeling der den som er syk betaler av egen lomme de første 12 dagene, ed å ikke få lønn for å være syk hjemme. Deretter betaler bedriften de neste 12 dagene, og så tar staten over etter 24 dager med sykdom. På denne måten vil alle bidra til å senke utgiftene i sykelønnsutbetalingene fra staten.

Blir veldig glad for innlegg og kommentarer, men jeg gidder ikke sutring og negativitet og pekefinger. Kom med løsningsforslag, og konstruktive innlegg og på forhånd takk for alle bidrag.

Mikkel

Budsjettarbeidet for 2010 er i gang, og det er viktig at vi folkevalgte ser nøye igjennom det. Det er mange sider og mange tall, en ting er sikkert. Dette er det viktigste arbeidet vi som folkevalgte gjør i løpet av et år. Det er her vi kan påvirke og styre retningen på hva som skal skje i kommunen det kommende året.

Skole.

Rammetimetallet er budsjettert kuttet med 1%. Dette er i utgangspunktet negativt, og vi er ikke særlig glade for slike kutt. Det sagt så bruker NFK langt mer penger per elev sammenlignet med våre nabo kommuner og landsgjennomsnittet. Det er også en kjensgjerning at elevtallet synker og da blir det mindre klasser og mindre behov også.

Kostnaden per elev i Skåbu ligger på 120.000 kroner i året, mens kostnadene for elevene ellers i kommunen ligger på rundt 90.000 kr i året i snitt. Grunne til de høye kostnadene i Skåbu er at vi ønsker å ha skole i Skåbu, og det kommer til en pris. Det er færre elever å dele kostnadene på, og derfor blir snittet høyt. Poenget mit er at vi skal prioritere, og med denne prioriteringen blir det mindre penger til andre ting, noe som alle er inneforstått med.

Når det kommer til ungdomsskole elevene som er i Skåbu burde det komme en diskusjon om man skal flytte dem til ungdomskolen i Vinstra. Det er også yttret ønske om å bli flyttet fra elevene selv som føler seg ensomme på skolen i Skåbu, og som ønsker et større miljø.  Det må legges opp til en debatt rundt innholdet i skolen og hva vi vil med skolen, denne debatten burde det settes av god tid til i kommunestyret til våren.

Legekontor.

Det er budsjetert med en utbyggin av legekontoret til rundt 9 millioner kroner i budsjettperioden. Det er ikke noe ønske fra de tilsatte på legekontoret, eller legene selv at vi må ha en slik dyr utbygging nå. Legene selv frykter at en slik utbygging vil presse opp husleien betydelig og at dette vil få konsekvenser for tilbudet fremover. Sammen men Høyre ønsker vi at denne utbyggingen tas ut av budsjettet inntil videre slik at vi sammen med de involverte parter kan komme frem til andre alternativ som er billigere, og løsninger som er bedre. Det er allerede slik dialog på gang mellom folkevalgte og de involverte på legekontoret.

Lønningene løper løpsk!

Lønnsutbetalingene i kommunene er den desidert største utgiftsposten. Den står for over 72% av utbetalingene, dette ikke medregnet interkommunal virksomhet. Vi kan påregne et betydelig beløp der, og ender nok opp på at lønninger utgjør over 80% av totalbudsjettet. En tommelfingelregel er at lønninger aldri skal overstige mer enn 65% av et budsjett. Vi ligger som sagt alt for høyt allerede. Jo mer penger til lønn, desto mindre penger til vedlikehold av vei, skolebygg, idrettsannlegg eller penger til bygging av ungdomshus eller boliger til psykiatrien. Desto mer penger vi bruker på lønn, desto mindre penger blir det til alle de andre viktige oppgavene vi skal utføre i kommunen.

Kommunale oppgaver er arbeidsintensive og oppgaven til kommunen er å gi gode tjenester innen omsorg, helse, skole osv.

Det stilles større og større krav til kommunene i Norge, og Staten overfører flere oppgaver til kommunene uten at det følger med bevilgninger/penger.

Personlig  ønsker jeg en reduksjon i lønnsutbetaliner med 2% i perioden, og at disse kuttene må tas i administrasjonen slik at kuttene ikke går utover helse, omsorg eller skolen.

Kommunenes handlings rom blir mindre, og vi vil stå ovenfor alvorlige problemer om kort tid, allerede i 2011 om vi ikke tar grep nå. Kommunen har gått med overskudd i flere år, og dette har gitt handlingsrom til å gi ekstratjenester som vi ikke er pålagt å gi. Disse ekstratjenestene vil mest sansynlig bli borte eller dyrere om utgiftene for vokse fritt uten at vi tar grep. Eksempler på slike tiltak er økt egenandel i  kulturskoen, barnehagen, redusert tilbud til ungdom osv.

Kommunalt måtehold må bli nøkkelordet fremover, og kommunen må lære seg å begrense seg og sin aktivitet til å passe til økonomien, slik alle andre private og bedrifter må. En innbygger sa syrlig til meg her på onsdagen

. ”Kan ikke kommunen få alle pengene mine og så kan de heller sette tilbake på kontoen min det de ikke bruker?”

Jeg er redd det ikke ville blitt mye penger til overs, da byråkrati, stat og offentlig sektor har en lei tendens til å vokse ubegrenset og er umettelig på penger. Vi innbyggere må belage oss på å måtte løse flere oppgaver selv, og heller vekke til live frivilligheten.  Kanskje ungdomshuset som vi ønsker på Vinstra må bygges og skapes av oss innbyggere på dugnad. Om man ser på hva som har blitt gjort i historien på dugnad, og hvordan det har gavnet fellesskapet og skapt samhold, er det kanskje en tankevekker at det er på tide å se tilbake og ta lærdom. Salderingspostene vil bli de oppgaver og tjenester som kan løses frivillig, og derfor er det viktig å oppmuntre til frivillighet igjen.

Mye er veldig bra i Høyres alternative statsbudsjett. Våre valgkampsaker; skatt, skole og samferdsel har blitt prioritert. Spesielt vil jeg nevne kunnskapsmilliarden, veifondet på 50 milliarder og fjerning av arveavgiften som høydepunkt.

Men dessverre så er utgangspunktet for budsjettet til Høyre galt. Dundrende galt. Jan Arild Snoen kalte Høyre knehøner og jeg vet ikke om jeg skal være så uenig i resonementet hans.

Vi bruker oljepenger som om vi skulle vært nyrike oljesheiker. Vi ligger ca 1 milliard under FRP og 2,3 milliarder under regjeringen i oljepengebruk, men det er ikke nok. Regjeringen bruker 45 milliarder mer enn handlingsregelen skulle tilsi, vi bruker 42,7. Kan vi kritisere regjeringen for sløsing av oljepengene våre da? Nei.

Rammene til handlingsregelen tilsier at vi kan bruke mer enn 4 % i krisetider, så i og for seg bryter ikke Høyre med denne. Jeg skulle bare ønske at Høyre nå, som et ansvarlig parti kunne staket ut en ny kurs og virkelig gitt oss et skikkelig borgerlig budsjettalternativ.

Det er ikke slik at vi må ha oljepengene for å få hjulene til å gå rundt i dette landet. Unge Høyre ga i går sine forslag til kutt, kutt som i høyeste grad er gjennomførbare.

I tillegg til dette må det bli vanskeligere å få trygd og det generelle trygdenivået må ned. Det er ikke en populær retning, men så blir man ikke politiker for å bli populær heller.

La meg ta et eksempel:

Faren til en god venn av meg er pilot. En dag fikk han vondt i hofta og fikk beskjed av legen at operasjon var eneste utvei. Piloter sitter mye og det ble fort en sykemelding med syv måneders ventetid på operasjon. Disse månedene med sykelønn utgjør mange penger for staten. Denne piloten kunne naturlig nok tenke seg å komme i jobb igjen, så han oppsøkte Volvat for å høre om de kunne ta operasjonen. De kunne operere uken etterpå. Prisen var ca ¼ av det NAV måtte ut med ved utbetaling, dessuten kunne han ha kommet ut i arbeid og SAS hadde sluppet ekstraordinære kostnader.

I Norge måtte min venns far sykmelde seg i syv måneder der han i utgangspunktet bare hadde trengt å sykemelde seg i to uker. Det Stoltenberg kaller velferd, kaller familien til min venn et ran.

Vår tids største utfordring er ikke klimaendringene. Offentlig pengesløsing, hollandssyke og handlingslammede politikere er utfordringer som vil ødelegge samfunnet mer enn noen varmegrader og en litt dypere oslofjord.

Ja! Via Emil uppmärksammades jag på en mycket bra artikel i Dagens Industri där Jörgen Johansson, riksdagsledamot i skatteutskottet och ordförande i centerpartiets så kallade skattegrupp, förklarar enkelt och pedagogiskt vad man föreslår. Till skillnad mot artikeln i DN jag kommenterade härom veckan.

Här framstår det tydligt och klart att centerpartiet värderar den enskilde arbetarens slit och möda mer än något annat parti. Det är där fokus i diskussionen ska ligga: Hur högt värderar vi arbete? Och ska utbildning och hårt arbete straffas?
Fokus ska inte ligga på om parti A sänker skatten med enorma 1,2 % samtidigt som parti B bara sänker skatten med futtiga 1,1 %. Det vinner ingen på, eftersom väljaren blir förvirrad och är mer intresserad av vilket samhälle partierna vill bygga än av differenser bland decimalerna i taxeringslagstiftningen.

Det leder vidare in på diskussionen om hela systemets existens och utformning. Vad ska vi ha skatten till? Hur används den på bästa sätt? Finns det ett värde i att staten förfogar över mesta möjliga skattemedel? Är det rättvist då alla betalar samma procentsats i skatt, eller kanske samma antal kronor? Eller då alla får lika många kronor kvar i plånboken efter skatteinbetalningen?

Frågorna är många, nästan så man blir alldeles matt. Det bästa vore om skatten var platt.

Dagen begynte tidlig med forberedelser til budsjettmøte i kommunen. Det ble en ganske prinsipiell debatt om eiendomsskatt i kommunen. Vi mangler 7 millioner kroner til å dekke inn budsjettet i år. Lønnsutgiftene bare øker og øker og er allerede alt for høye, det er på tide å sette i gang en kommunal slankekur. Å innføre eiendomskatt er selveste symbolet på en kommunen med politikere som ikke klarer å ta nødvendige grep for å holde en sunn økonomi på plass. Det finnes ingen som helst måte å kunne forsvare eiendomskatten på, det er nok en utsuging av innbyggernes hardt opptjente penger. Om vi vil at det skal være attraktivt å bosette seg i Nord Fron kommune må vi nå innse at vi allerede rangerer på toppen av en liten hyggelig liste. Vi er desidert blant de dyreste i landet på kommunale avgifter. Innføringen av en slik skatt vil også føre med seg en hel rekke diskusjoner om verdi, takst og hvordan vi skal regne ut dette. For min del har jeg 17 bygg, og jeg bor i ett og driver næring i tre av dem. Hva er et råttent fjøs fra 1800 tallet verd? I dag er dette en utgift, og representerer ikke noen verdi, det representerer for min del det stikk motsatte. Hva med de byggene som er fredet? De er jeg pålagt å ha, eie og drive. Hva skal jeg med masse stabbur som ikke kan brukes til noe, annet enn at de ser pene ut og koster meg masse penger å vedlikeholde? Hva med bøndene som har dårlig økonomi fra før, skal de ut med tusenvis av kroner ekstra i året for å få lov til å eie et fjøs og skape seg en arbeidsplass? Hva med barnefamilier og nyetablerte som endelig har fått drømmen sin oppfylt ved å eie, og ikke leie. Retten til å eie selv uten at staten skal loppe deg for penger er etter min mening en grunnleggende rett som jeg vil forsvare. Om den nye skatten innføres vil det i verste fall kunne bety at en familie med et helt vanlig hus eller leilighet må ut med over 10.000.- kroner i året. Kommunalsjefen snakker om å holde nivået på 2500.- kroner i året, men jeg er redd det vil bli litt for fristende for noen å håve inn de 31 millionene 0.07% skatt vil gi i ekstra lekepenger til et byråkrati og offentlig sektor som er alt for stor fra før. Om vi klarer å redusere lønnsutgiftene med 2% er vi i mål, det er nok noen som må finne seg en annen jobb. Jeg blir ikke populær av å hevde noe slik, men noen må si stopp. Heldigvis er de andre partiene enige i meg når det kommer til eiendomskatt foreløpig.

Hardere stoffer bør avkriminaliseres og møtes med en liknende reaksjon som man har i Portugal – psykologhjelp. Det er gledelig at Thor Erik Forsberg har foreslått dette. Hasj derimot bør legaliseres i en egen monopolordning. Det er mange gode grunner til å gjøre hasj lovlig i Norge, og de kan forsvares med statistikk. Netttavisen har en

Noen griser ser bakover, andre ser forover. Foto: voopie (Creative Commons)

artikkel der man regner med at nordmenn bruker ca. to milliarder på hasj i året. I USA har man gjort en beregning over hvor mye man kan spare på mindre bruk av fengsel og politi og også hvor mye man kan tjene – og besparelsene er enorme. Regjeringen bør få en slik utredning tilpasset norske forhold snarest.

I tillegg vil man unngå problemet med forurenset hasj og marihuana, et stort helseproblem som SIRUS, SERAF og Folkehelsa ikke en gang mener det er deres oppgave å forske på eller opplyse om – de mener det bare er ennå et argument for ikke å bruke cannabis, selv om folk vitterlig bruker det uansett. Vi lever i totalt mørkelagt uvitenhet om hva over hundre tusen i Norge utsettes for av helseproblemer som følge av dette.

Det er ikke bare økonomiske fordeler ved å legalisere narkotika, men også sosiale. I Nederland, der hasj blir solgt lovlig, har man lavere bruk av hasj blant ungdom enn i Norge, færre overdoser enn både Sverige og Norge, og omtrent like mange voksne som bruker cannabis som i Norge. At disse i større grad inkluderes i samfunnet og dermed kan bidra til arbeidslivet i stedet for å bli en byrde på trygdesystemet må i tillegg sees som et stort økonomisk pluss.

Detsom cananbis blir lovlig er det naturlig at det skjer innenfor det norske systemet der det selges i en egen cannabismonopolordning. Penger fra skattelegging av varen kan brukes på skadereduserende tiltak som å oppfordre til å innta rusmidlet på sunnere måter (fordamping og spising) samt å hjelpe ungdom som blir for opptatt av marihuana eller får problemer med det til å komme raskere tilbake til samfunnet. Siden det også er mindre skadelig enn alkohol, er det positivt om flere bytter ut flaska med en joint for hele helsevesenet. Lovlig hasj og marihuana er en vinn-vinn-situasjon hele veien til banken!

Det er kanskje naturlig at Unge Høyre og Frp står på samme linje i mange saker. Mer utålmodig på skattekutt, kraftige reduksjoner til bøndene og større bistandskutt – enn moderpartiet.

Unge Høyre sjef Henrik Asheim ville da også kutte i statsbudsjettet med 22 mrd hørte jeg på radio i forrige uke. Han tok ett oppgjør med forsiktig H budsjettprofil. Det er hans rett, men litt “tøff i pysjamas”…

Nyhet: Frp la idag frem et budsjett med 1,5 mrd i kutt sammenliknet med de rødgrønne – og det er historiske tall. Etter 30 mrd mer for ett år siden! Og 15-22 mrd i årene før. Du tror det ikke før du får se det!?

Frp leverer ”bare” 18 mrd i skattekutt. Sånn cirka 3 ganger Høyre sitt forslag.  De øker veisatsingen med nær 50 mrd – men er det over 10 år og hvor mye kommer utenfra budsjettet - fra et gigant veifond? Det som er bra, er at disse sakene vil alle borgerlige partier prioritere! På kunnskap er de klart svakere enn Høyre.

Hvor mye nærmere Høyre kommer Frp med sitt budsjett?  Litt, men ikke så mye. Frp gjør noe litt uvanlig med budsjettmetoden. De legger inn ca 8 mrd i “dynamiske trygdeeffekter”. Det er troen på egne tiltak som gir lavere dagpenger, sykepenger og uførhet. Hvorfor de ikke gjør det på skattelettene er mer uforståelig for meg?

Regner vi tilbake disse pengene er kanskje Frp budsjettet rundt 8 mrd mer ekspansivt, og et stykke unna Høyres alternativ.

Poeng: Det er bra de utfordrer Finansdepartementet – både på metode og anslag på ulike konsekvenser! Det trengs.

Poeng: Men de tar kanskje litt mye møllers tran, ved å legge inn så mange mrd i effekter det første året. Det er en likevel en viktig debatt – da opposisjonspartiene alltid er slaver av de svar finansdepartementet serverer.

Derfor er det litt Unge Høyre stil over Frp – men aller mest et klart “signal” om at Regjeringen bruker for mye “peng”.

Men litt juks er det jo, for med Frp metoden er Høyres budsjett mange flere mrd strammere enn de forsiktige 2,3 mrd’ene.

Ellers går ryktene om at Høyre igjen går forbi Frp på neste måling!

**

Låt: Fools Gold – the Stone Roses (1989)