Genom att erbjuda ROT-avdraget till familjer skapar vi möjligheter för individen att bli så produktiv och självförverkligande som möjligt. När man nu börjar få dra av för städning, matlagning och likande hushållsnära tjänster så erbjuder man individen en utökad frihet, en möjlighet att utvecklas både inom sitt jobb och fritid, samtidigt som vi skapar arbetstillfällen inom sektorn för hushållsnära tjänster och byggnads sektorn.

De som nu sitter i oppositionen har en förkärlek att kalla detta bidrag för något som bara kommer att gynna överklassen och de som redan har kapital. Det vanliga argumentet är att “överklassen” använder ROT-avdraget för att bygga om sina sommarhus utomlands, något som inte gynnar den svenska ekonomin. Vilket känns tämligen småsinnigt då dessa avdrag kan tänkas utgöra en bråkdel. Vidare kan man ställa sig frågan om det kanske inte är en utbildningfråga, vet svenska folket om att de får dra av för att någon kommer och städar hos dem, passar barnen en kväll när man måste jobba över eller då de vill bygga om i badrummet?

 Den fråga som väcks inom mig är om jag den dagen jag har en familj skulle vilja utnyttja denna möjlighet. Vad skulle du helst göra: Diska/Städa eller följa med barnen på deras fritidsaktivitet och vara en större del av deras liv? ROT-avdraget öppnar en möjlighet för barnfamiljer att spendera mer tid med sina barn och kunna ta del i deras uppväxt. Vidare så är detta ett ypperligt tillfälle för Alliansen att lansera detta avdrag, genom att privatpersoner får dra av på arbetskostnaden så kommer vi förhoppningsvis stimulera ekonomin som en del i ett led för att kunna konsumera oss ur den rådande krisen. Detta som ett komplement till den vanliga lågkonjunktur lösningen som är att staten investerar i utbyggnaden av infrastrukturen för att stimulera ekonomin.

Andra saker som man kan argumentera för som positiva effekter med ROT-avdraget är att det motverkar incitamenten till svartjobb, så kostnaden för projektet blir lika efter avdraget, kvitton på om-/tillbygge av fastigheter är alltid av positiv natur om man en dag skulle vilja sälja. 

Här finns artikeln för de som vill läsa den på DN.

Och här kan man gå om man vill se vilka tjänster som innefattas av avdraget.

Många har ifrågasatt moderaternas beslut beträffande att inte ta avstånd från möjligheten att i framtiden samarbeta med Sverigedemokraterna. Man har hört fina ord som demokrati och andra snart uttömda fraser för att legitimera detta icke ställningstagande.

Men egentligen är svaret om varför man inte tar avstånd från Sverigedemokraterna ganska enkelt. Man har delvis gemensamma mål men av olika orsaker. Då det högerpopulistiska främlingsfientliga Sverigedemokraterna vill begränsa invandringen till varje pris utifrån just den xenofobiska utgångspunkten vill moderaterna begränsa och inskränka invandringen på grund av transfereringskostnader och önskan om lättat skattetryck. Invandrare kostar pengar, pengar man själv så gärna vill stoppa i egen ficka.

Så en begränsad invandring gynnar både Sverigedemokraterna och Moderaterna men av olika orsaker och därför kan man inte helt ta avstånd från varandra. Medan Sverigedemokrater anklagar moderaterna för att vara för mesiga eftersom de inte har främst främlingsfientlighet som drivkraft är moderaterna tvungna att använda demokratibegrepp och andra floskler för att inte rent ut säga att man stödjer en begränsning av invandringen av rent skattepolitiska skäl.

Men för att vara helt ärlig så är inte det så enkelt att det bara är ren främlingsfientlighet eller skattepolitik som är den största boven i dramat. Utan egentligen beror sjäva invandrarfientligheten främst på fördomar.

Och dessa lyser igenom ganska klart då Sverigedemokraterna utvecklat en ny gren i sin rörelse – islamofobin samtidigt som moderata företrädare jagar alla som inte har arbeten. Alla vet att invandrare har svårare att komma in på arbetsmarknaden och därmed ofta faller offer för stigmatiseringspolitiken som för närvarande bedrivs. Och islamofobin hos Sverigedemokraterna är det väl knappast någon som kunnat undgå.

Men utåt ytan putsar man och fejar på retoriken. Oh, nej man är inte alls främlingsfientlig inom Sverigedemokraterna utan vill snare se sig som någon form av sanningsprofeter gentemot det korrupta etablisemanget. De äger sanningen och de vet minsann vad problemet är i alla lägen – invandringen. Jag är lite förvånad över att man inte lovat att Jesus ska återvända den dagen invandrarna försvinner och därmed precis varenda strukturellt problem i hela Sverige.

Moderaterna å sin sida har också gjort en typ av ytlig retorisk make-over och gått från skattenördar till “jobblinjepionjärer”. Men i grunden ligger den evigt gamla synen på att vi inte ska dras med de där i samhället som inte inrättar sig i ledet av arbetskraft som står till förfogande för att möjliggöra ett lättat skattetryck.

Så egentligen är det inte så konstigt att moderaterna inte tar avstånd från Sverigedemokraterna särskilt när deras ekonomer säkerligen är medvetna om att i lågkonjunkturer och vid massarbetslöshet så är det just främlingsfientliga partier som brukar gå framåt i opinionsmätningarna – när det blir konkurrens om arbete, välfärd och skattekronor då gäller det att ha de vänner tillgängliga som kan möjliggöra de egna målen.

Att bedriva skattesänkningar för de med störst inkomst är inte bra. Centerpartiet håller inte med i en artikel i Svenska Dagbldet. Jag anser att de som tjänar mest är de som minst behöver skattesänkningar. Folk som tjänar miljontals kronor om året klarar sig med att betala mycket skatt. Om skatterna för de rikaste skulle sänkas, skulle pengar behöva fås in från andra håll; alternativt skulle någon verksamhet staten/kommunerna bedriver behöva förminskas/försämras/tas bort. I det första fallet skulle skatterna komma från inte lika rika medborgare, som bättre behöver sina pengar och klarar en skattehöjning sämre. I det andra fallet skulle någonting viktigt behöva dras in. Så sänk inte skatterna för de rikaste, centerpartiet!