Skidresor över jul och nyår

Bad Gastein
Österrikes populäraste skidort Julbordsresor till Alperna. Skidresor och weekend resor över jul och nyår. Sista minuten skidresor och skidsemester!

En romantiska resa över jul och nyår. Fantastiska erbjudanden för hotell i Salzburg boende de Luxe till ett otroligt lågt pris. På Hotel Salzburger Hof får du låna Volantskidor, världens mest exklusiva friåkningsskidor, utan kostnad under veckan.

Julbordsresor till Alperna från 1 995 kr

• avresor nästan varje dag i november och december
• oslagbara priser på två-, tre- och fyradagarsresor till Bad Gastein
• en extra skiddag med halvpension för endast 700 kr i tillägg
• weekendresan tor-sön kan du åka skidor två härliga dagar
• goda frukostbuffén – utflykt till Salzburg
• njuta av en femrätters middag av mästerkocken Fredrik Eriksson
• relax i hotellanläggningens poolavdelningar

Regionen Bad Gastein i Österrike

Skidregion Bad Gastein(karta)

Skidsemester i Bad Gastein: du hitta olika resmål under: skidresor
AppartementhausDel Èurope
Rumstyp	Liftkort	Resa	Nätter	från
Lägenhet 5 pers.			7	3 379 kr
Lägenhet 4 pers.			7	3 482 kr
Studio 3 pers.			7	3 585 kr
Appartementhaus Mondi Holiday Bellevue
Rumstyp	Liftkort	Resa	Nätter	från
Lägenhet 4 pers.			7	3 791 kr
Studio, 2 pers.			7	4 821 kr
Hotel Mozart
Rumstyp	Liftkort	Resa	Nätter	från
Dubbelrum			7	5 130 kr
Dubbelrum			7	5 130 kr
Enkelrum dusch			7	5 439 kr
Hotel Weismayr****
Rumstyp	Liftkort	Resa	Nätter	från
Dubbelrum			7	5 336 kr
Dubbelrum			7	5 645 kr
Dubbelrum			7	6 573 kr
Dubbelrum			7	6 882 kr
Vitalhotel Der Lindenhof
Rumstyp	Liftkort	Resa	Nätter	från
Dubbelrum			7	5 749 kr

Skidsemester – Vintersemester i Alperna

Billig skidåkning, åka skidor, billiga skidresor till Tyskland(nyhet!), Italien, Frankrike, Österrike och Schweiz. Skidsemester in Lillehammer, Norge eller i Finland Lappland? Här kan du boka olika resmål.

Specialsökning hitta drömresmål till sista minuten priser! 1200 inkvarteringar för den perfekta skidsemestern!

Vintersemester i Sälen är härligt. Skidor på längden och tvären, långpromenader samt pulkaåkning och hundspann. God mat på Rådhuset och varm choklad med vispgrädde efter skidskolan. Kallt om nosen och andra kroppsdelar för temperaturen har legat på mellan -10 och -20.  Familjens fyraåring har skällt på allt och alla (förutom sin söta skidskolefröken Karin som har lärt honom att åka både knapplift och att bromsa) och bild ville han inte alltid vara med på men frusit har han inte gjort varken i backen eller i hundsläden. Klädd i både overall och underställ från Troll har han hållit sig varm och go hela tiden så det dåliga humöret får vi väl skylla på något annat.

Men gissa om jag blev glad när jag (efter en hel vecka utan dator!) hittade en passande tävling. Så nu är jag med och tävlar om superfina ullunderkläder av märket Troll. Alla kan vara med och tävla vare sig man har blogg eller ej. Tävlingen hittar ni hos En Mölnbobos Liv och sponsor är Kidsbutik. Tävlingen avslutas 28 februari vid midnatt.

Att åka hundspann gick i alla fall hem hos alla, både stora och små. Fast även om renskinn är sköna är jag glad att jag tog med ett lammskinn att sitta på.  En härligt klar vinterdag när temperaturen visade runt -10 for vi i väg från Högfjällsgården. E och jag fick åka med guiden i första spannet där ledarhundarna Freja och Ivar gjorde sitt bästa även som slöfocken Torsten (sist till vänster) gjorde allt för att sabotera det hela. Måntro det var han som knaprat i sig de 8 draglinorna som hundarna hade lyckats bita av innan vi kom i väg? Riktigt bra i magen var han i alla fall inte även om vår kära guide förgäves försökte få honom att springa lite fortare: “Men snälla Torsten – håll dig!”

Fika på fjället smakar fantastiskt: varm choklad och vasaloppssnurror. Lite skidskola hann vi med också men gissa vem som somnade i bilen på väg hem till stugan?

Jag behöver minst 10 timmar till på dygnet! Är det fler än jag där ute som känner att man inte hinner med? Just nu är jag inne i en otroligt intensiv tid på jobbet och i ärlighetens namn får jag väl delvis skylla mig själv i och med att jag valde att pysa iväg till Bryssel mitt i den värsta viller-vallan. Nu betalar jag priset för det.

Pekka och jag har delat upp hämtandet och förandet av våra barn till och från dagis så att den ena för och den andra hämtar. Det funkar – om det inte har hänt någon olycka på utfartslederna från H:fors. Där sitter man med en klump i magen, stirrar stint på bilarna framför sig, som inte tycks röra sig ur fläcken. Än mera stirrar man på de idioter som väljer att köra förbi i bussfilen för att sedan trycka sig in i den vanliga filen när proppen kommer emot även i den, för kollektivtrafik avsedda, filen. I have news for you: Vi har ALLA bråttom. Mera stress alltså.

Denna kväll fick jag uppleva ytterligare ett stressmoment i tillvaron: anmälningen av min förstfödde till slalomskolan i Grankulla.  Ifjol kom vi på i ett ganska sent läge att vi ju faktiskt kunde försöka sätta My på kurs. Trots detta gick det fint och vi fick en ”rest-plats”. Det var ju inte så noga med vilken tid på dygnet hon skulle gå på kurs i och med att jag, som mammaledig, kunde föra henne till den enda vita fläck i hela stor-Helsingfors förra vintern, nämligen Granibacken, när som helst. I år förvärvsarbetar både jag och Pekka varför det är snäppet kinkigare med själva tidpunkten. Helst ville vi ha en tid mellan 17 och 18 – inte på fredag och helst inte heller på tisdag.  På nätet hade man meddelat att anmälningar skulle tas emot mellan kl 18 och 20 denna kväll. Således kom jag till platsen för anmälningar kl 18 – prick! Anade oråd redan när jag närmade mig platsen. Bilar ÖVERALLT!!! Kommer in, får en kölapp med nummer 550 på. Vad gör man? Drar en djup suck och sätter sig ner, väntar och hoppas på att det överhuvudtaget finns någon enstaka plats kvar när man kommer fram. När kön var vid ca 440 kom en bekant fram till mig och stack en lapp med nummer 464 i nypan på mig. Tydligen var det frågan om någon form av dominoeffekt som jag fick äran att skörda frukten av. Jag blev så himla glad. “så slipper du hem lite tidigare” sade han. Tänk vad människor är vänliga ändå. Kanske det stod “överstressad-mamma” skrivet i pannan på mig. Resultatet blev i alla fall det att vi fick en plats i en nybörjarkurs “Snö-Werner” för 4-5 åringar, helt enligt våra önskemål dvs mellan 17 och 18 på onsdag. JIPPPIIII! Slutet gott, allting gott. Vi firade med en god och extremt kaloririk pizza

Morgonen började en smula pressat då jag och mamma insåg att vi kanske inte var ute i tillräckligt god tid, men jag hann åtminstone duscha, packa i det nödvändigaste och få i mig en ordentlig frukost. Jag körde fram till Mora där vi tankade, men efter det fick mamma köra då vi som sagt hade lite bråttom.

Vi tog vanliga vägen och i Sälen satte skidabstinensen, som jag faktiskt lyckats hålla på en lagom nivå, in och det riktigt värkte i kroppen av längtan efter fart och snö som aldrig är så underbar som i ens spejsade rosa dagdrömmar. Sälen är så otroligt vackert att jag nästan kan tänka mig att flytta dit bara därför. Jag gillar den där alldeles speciella högfjällscharmen, det kala och samtidigt bedövande vackra. Såhär fint kan det bara vara i Sverige! Fastän jag slutat med landskapsbilder önskar jag att jag hade tagit kameran med mig.

GPSen tyckte inte att vi skulle ta Vasaloppsvägen (gör en u-sväng NU) och tillsist fick vi stänga av den för att den fullkomligt vägrade att samarbeta. Till Sälen hittade vi åtminstone själva och därifrån fungerade GPSen fram till Trysil utan större problem, även om vi hade lite svårt att välja väg vid ett tillfälle… men det blev ingen längre försening.

Trysil visade sig från sin bästa sida med kanske inte strålande sol men ganska varmt väder och fantastiska höstfärger jag genast kände mig lite extra peppad av. Överallt byggs det däruppe just nu och stället kändes inte helt dött trots att det inte ens är sent på hösten än. Nervositeten gjorde sig påmind men jag lyckades hålla den ganska bra i schack under min och mammas korta promenad för att se oss omkring.

Det var dags att kliva in genom dörrarna till TrysilGuidenes lokaler och väl därinne blev vi väl mottagna med handskak och diverse namn som flög förbi. Jag började genast prata med några och det visade sig vara ett riktigt genomtrevligt gäng som hade samlats för att genomgå eldprovet – anställningsintervjuerna.

Vi började med att presentera oss och det var intressant att höra allas olika bakgrunder. Jag var nästan först och blev akut nervös när det var min tur, men jag tror att jag lyckades förmedla mig själv ganska bra på kanske två minuter. Det var förvånansvärt många som inte hade arbetat i skidskola tidigare men de verkade ändå väldigt duktiga och gav ett bra intryck. Det var svårast med de båda danskarnas presentationer men de satt på samma bänk som jag så jag hörde ändå bra, vilket jag var lite stolt över. Norrmän var det i överhuvudtaget inga och det jobbade typ tre stycken på hela skidskolan, fick vi veta…

Efter det var det dags för INFORMATION. I flera timmar i sträck. Från klockan 14.00 till 18.30 ganska precis, med några pauser inräknade. Det var tufft och efter bara några timmar kände jag mig lite yr, både av all fakta och av hungersbrist (jag hann ju aldrig äta lunch…) men det var en riktigt bra session. Överhuvudtaget var informationen strålande och jag tror att vi hann gå igenom precis allt, som boende, lön, mat, clinics, vidareutbildning, grupper, hur dagarna ska se ut, aktiviteter, vad som förväntas av en… det kändes mer som att sitta på introduktion än att sitta på anställningsintervju och allt eftersom timmarna rann iväg kände jag bara att “här vill jag jobba” och riktigt längtade efter att få ha skidskola igen!

Tillslut tog även informationen, frågorna och skratten någorlunda slut och det var ett hyfsat mört gäng som hasade sig ner till stugorna. Jag delade lägenhet med några riktigt trevliga tjejer, Jessica, Hedvig, Marina och Stina och det kändes som att jag känt dem betydligt längre än de få timmarna jag faktiskt hade känt dem. Väl i lägenheten blev det snabbfix av kläder och jag hann till och med kasta mig in och ut i duschen och tvätta håret vilket jag inte hunnit på morgonen, och bara en timme från att vi lämnat skidskolans lokaler var vi tillbaka där igen.

Det var dags för middag och ni har antagligen gissat rätten – tacos! Riktigt goda tacos dessutom och det tillsammans med rödvinet gjorde att minnet från timmarna utan mat bleknade snabbt. Vi åt och hade det allmänt trevligt och det var kul att få prata med några andra av dem som jag inte hade hunnit prata med tidigare. Alla var glada och bjöd rejält på sig själva när vi skulle berätta en sak om oss själva ingen annan visste, vilket genast blev till pinsamma hemligheter och/eller incidenter. Det var uppskattat!

Klockan elva var det hemgång (tack Marina som körde!) och lite småprat i lägenheten. Flera tog upp handsken direkt och började genast planera för var vi skulle ha julgranen vid eventuellt jobb så jag behöver nog inte oroa mig för inredningsbiten om jag faktiskt skulle få chansen att jobba hos TrysilGuidene i vinter!

Behöver jag nämna att jag somnade som en stock?

De kom fram hit till Dalarna utan missöden och vi har alldeles för en stund sedan utfodrat dem med spaghetti och köttfärssås till middag. Det gäller ju att ladda med kolhydrater inför 4 dagars skidskola som S ska vara med på fr o m i morgon.

Kvällen blir nog lugn och stillsam, inget rafflande alls utan bara ta det lugnt, prata lite och kika lite på tv innan man däckar i sängen lite senare. Har ju städat hela dagen men nu är det rent och fint här och de vände inte i dörren så då borde det vara godkänt då… *S*

Andra bloggar om: 08, spaghetti, kolhydrater, skidskola

Skickade iväg gästerna till skidbacken i förmiddags, för sista dagen med skidskola och de sista slalomåken för denna gång. Då var det uppehåll – men nu snöar det på bra här. Riktigt mysigt!

När de kommer hem hit igen så ska vi ta oss en långpromenad med vovven så att han får komma ut lite också och röra på sig. Hade ju hoppats att S skulle kunna testa att åka skridskor nere på sjön också, men vi får se vad det blir av det nu då när det snöar så pass mycket som det gör… 

Återkommer – kram