I had the opportunity to try a Skinn Product this week.  I received 2 samples one to keep and one to giveaway.  Decisions, decisions, I really had to think hard on which one I would like to try and which one I’ll sacrifice for a wonderful Networking Witches reader.

First a little about Skinn.  Skinn’s motto is “Refuse to settle for anything less than perfection”.  Skinn was launched in 2002 by Dimitri James.  Skinn offers products only through televised home shopping, the internet and exclusive, privately owned spas through out North America.  This has allowed Skinn to reach the maximum amount of people, while keeping overhead low.

The first product I received was Skinn Orchid Gel Mattefying Treatment. Skinn’s Orchid Gel Mattefying Day Treatment Seal will not only keep moisture and treatments in your skin all day, it also keeps dryness, pollution and sun damage out! This one-of-a-kind, exclusive formulation is the perfect no-shine, under-makeup base that reduces the visibility of pores and imperfections. Orchid Gel will help keep your skin looking matte, fresh and bright all day long, like the exquisite flower that you are.

The second product is Skinn Bright Eyes – Eye Enhancing Treatment.    This super hydrating eye brightener utilizes the latest technology in color pigments to virtually erase the look of fatigue and dark circles around the eye area without the weight and feel of heavy concealers. The light texture appears completely natural while covering dark circles and imperfections while hydrating the skin for a smooth, un-lined look. Special incandescent pigments give eyes a bigger and brighter look, even on the dullest of days.

Buy it and enjoy free shipping on orders over $50.

Win It!

One very lucky Networking Witches reader is going to win Skinn Bright Eyes – Eye Enhancing Treatment.

Mandatory Entry:

Go on over to Skinn – Dimitri James and look around tell me another item you would love to have that I haven’t mentioned.

Extra Entries:

1.  Become a fan/follow Networkingwitches on Facebook Networked Blogs. (2 entries)
2.  Subscribe to our Feed (1 entry)
3.  Subscribe to our Email (2 entry)
4.  Follow Networking Witches on Twitter (1 entry)
5.  Twitter this giveaway feel free to copy and paste this:  #NetworkingWitches is giving away    (2 entries)
6.  Grab our Snow Days & Holidays button and post the link where we can find it.  (1 entry)
7.  Fave us on Technorati and let us know your user name. (2 entries)
8.  Add our text link to your blogroll and leave us a link to it. (1 entry)
9. Blog about this giveaway linking to Networking Witches and the sponsor. Come back and leave us the direct link.  (5 entries)
10.  Stumble this post. (2 entries)

Giveaway Ends 12/09/09 @ 11:59 pm est

Please Read Networking Witches Terms and Rules

Our Disclosure

Disse fine “bøttene” i skinnimitasjon kan brukes til mye. Alt fra oppbevaring av luer og skjerf  til ved og papirbøss. På Verket interiør må du ut med 850 kr for en slik, mens på Ikea får du den 115 kr… Mye å spare på tilsvarende “look and feel”.

For noen uker siden gikk jeg i butikker for å finne meg nye sko. Jeg har hørt noen si at de syns det er vanskelig å finne skinnfrie sko, men selv om utvalger er mindre, har jeg ikke opplevd å ikke finne noen for min egen del. Et råd jeg kan gi er: Ikke stol på butikkekspeditører. Når jeg spurte om skinnfrie sko sa de enten at de ikke hadde noe, mens jeg selv fant flere i butikken ved nærmere ettersyn, eller de påsto at en rekke skinnsko faktisk var syntetiske.

Det er vanligvis merker i skoene med symboler som beskriver hva stoffene er laget av. Hvis det er skinn er det et “flådd dyr” symbol. Ikke tro at alt som ligner på skinn er skinn. Det er vanskelig å se forskjell på enkelte syntetiske stoffer, som kan være lagd for å ligne på skinn, og ekte skinn.

Å ikke stole på selgere er en god regel i flere situasjoner. De sier ofte det de tror du vil høre. Spør du om et produkt er er testet på dyr sier de automatisk “nei”. Be om dokumentasjon.

Å spørre og grave om produkter og ingredienser er en god måte å skape oppmerksomhet rundt det etiske. Før syntes jeg det var slitsomt, men nå tenker jeg det kun er positivt, at det er vegansk aktivisme. Det gjør folk rundt deg oppmerksom på at det finnes dyrefrie produkter og at det finnes folk som kun vil bruke dem. Du minner dem på at de har et valg.

En annen ting: Ikke tro at det er etisk forbruk å kaste den gamle pelsen for så å erstatte den ved å kjøpe et nytt plagg av skinn, ull, eller annet animalsk produkt. Det bidrar kun til økt konsum av dyr. Det eneste etiske er veganske produkter.

Her er en bra kunstfilm om skinnproduksjon. Den er spansk, men det er ikke noe vokal så det gjør ikke noe. Vi ser scener fra gater og offentlige steder med folk som går, vi ser føttene og skoene deres, mange skinnsko. Vi ser også bilder fra butikker med sko, vesker og andre skinnprodukter. Innimellom ser vi raske glimt av en ku som blir flådd. Etter hvert blir det bilde mer og mer tydelig.

Jeg har alltid vært facinert av gammel “kolonistil”. Mørkt treverk kombinert med krispe, hvite, flagrende stoffer og dyretrofeer på veggene. Selv om jeg aldri har vurdert å ta med denne stilen inn i huset.

På ferie i Sør-Afrika ble jeg fristet til å ta med meg noe hjem (og det var utrolig mye fint å velge blant), det ble et par putetrekk i springbokskinn. Jeg synes putene er morsomme og flotte, men fortsatt litt usikker på hvor godt de egentlig passer inn hos oss. De har fått plass i Ball Chair.

Her kan du sjekke hvordan du kan få stilen (koloni/afrikansk).

Avvaktande distans av övergående art får vi hoppas. Eller kanske är det bra med någon slags distans även lite mer permanent.

Jag vill mer, nära, tätt och lite twistat - medan han vill vänskap utan tvivel. Det är ju bara att bita huvudet av genansen och hantera. Eller låta bli att hantera och istället skruva och trixa tills han ber mig fara och flyga.

Jag är inte van vid att vara så här nära en man som inte går igång på det dekadent kantstötta hos en kvinna eller lockas av lite konstigheter - men han gör verkligen inte det. Kvinnorna i hans liv är smarta, cleareyed och reko. De som visat sig vara knepiga har han alltid avslutat snabbt med, det vet jag ju. (Hur kommer det sig att vi ändå kommit så nära?)

När han vill ha sex lite skitigare väljer han en man, men inte ens då lockas han in i skruvade relationer utan betraktar det mest från sidan. Trots sitt generöst vidlyftiga sexliv så är det helt ångestfritt och utan smuts, han är helylle och med tydlig integritet.

Frågan är hur jag påverkas när inte ens ett frågetecken finns där? Jag är inte så säker på att jag får ut samma saker av oss eller uppskattar oss lika mycket. Och jag är ju inte som dom andra kvinnorna i hans liv, inte på något sätt faktiskt, så vad är det han får ut av mig?

Vi har länge haft glittrande roligt och poppigt lätt, men jag börjar sakna lite mer skuggor och kontraster. Skavd hud och snuskiga dofter. Han skulle ju aldrig vara den jag kan bli riktigt dirty med.

And good - i miss getting really dirty.

Hi All,

We are in the process of moving so you can find all active giveaways at The IE Mommy.com

Spread the Word!

Om man vill ha en ny, snygg väska och inte vill lägga massa tusenlappar på den utan bara ett par så kan man köpa den här grymt snygga väskan från danska Black Lily. Det hade i alla fall jag gjort, om jag den inte hade varit i skinn.

Bild: www.blacklily.dk

Idag har jag jobbat och fikat med Olli. Det var trevligt att träffas. Hon har varit ute på vift så vi har inte setts på ett tag. Nu ska jag gå till Coop och köpa ingredienser så att jag kan bunkra upp med fikabröd tills mina föräldrar kommer på besök. Jäklar att det började regna bara. Får kanske krama Bo istället.

God morgon kära nattuggla.

Klockan är 4.20 på morgonen och här sitter jag och försöker hålla ögonen öppna, med våld faktiskt. Jag har hällt upp en kopp kaffe nu, för det är min sista utväg. Det bara måste fungera. Annars gör jag som min kollega…somnar.

Vi satt och tittade på Törnfåglarna och plötsligt svarade hon inte på mina kommentarer och frågor längre. Sömnen hade fångat henne i sina starka klor, och jag hade inte mage att väcka henne. Hon kan inte sova hela dagen som jag kan idag. Jag längtar så obeskrivligt hem till min säng och till mina gosiga katter som längtar efter mig…och mat.

Som sagt, när jag kommer hem tänker jag sova nåt helt vansinnigt mycket, ända tills jag vaknar helt av mig själv…eller av en blöt nos i ansiktet. Sedan ska jag tvätta. Jag har bokat tvättid från klockan 16. Jag vet inte om nr 28 har bokat före mig, så det är ju inte HELT säkert att nyckeln finns där. Man vet aldrig med 28. Han smyger sig in där man minst anar det och stjäl nyckeln.

Jag sitter och tittar på Survivor på 4:an. Jag har aldrig tänkt på hur många spännande program det går på morgonen innan man ens vaknar, som man alltid missar för att man sover. En av de tävlande har råkat andas in rök från elden och svimmade av…i elden…och svedde sina händer så svårt att skinnet lossnar. Han har precis förts bort med helikopter. Läskigt. Samtidigt kunde jag inte sluta tänka på hur mycket jag skulle vilja dra bort huden, bara för jag tycker det är roligt att dra loss hud. Älskar att bränna mig i solen, för sen får man flagnande hud som man kan dra bort. Jag, sjuk? Neeejdå. Bara lite knäpp.

Nästa program är Felicity. Jag älskar den serien och har förmodligen inte missat ett enda avsnitt…när den gick på dagtid. Den kommer att göra att den närmsta timmen inte kommer kännas så lång. Skönt. För det börjar kännas lite ensamt nu.

Längtar verkligen till den 3:e augusti nu, när jag ska hämta nycklarna till min nya lägenhet. Att bara sätta sig på spårvagnen och vara hemma 40 minuter senare. Underbart! I mitt huvud har jag redan möblerat och piffat och fluffat, och det är riktigt hemtrevligt. Men jag vill att det ska bli verkligt nu. Imorgon kanske jag lägger upp en karta över mina lägenhetsplaner. Vi får se.

Nu ska jag glo Felicity.

Puss

The Article you are looking for has moved to The IE Mommy.com

Spread the Word!

Det där med möbler i skinn är snyggt men är det så skönt? Rumpan fastnar och det knarrar…

Flyktigt och tätt.

Det finns en obestämbar rörelse mellan oss, ogripbart. Något som förändras varje dag.

En svårdefinierad vän trots flera månader av konstant umgänge.

Behöver han mig så som jag märkligt nog behöver honom?

Han är solitär. Det spelar ingen roll hur djupt under skinnet jag sitter på honom eller i vilken skala jag tatuerat honom – han är ändå fri att gå dit han just då har lust.

Så som jag alltid gått.

Men den som en gång tagit sig in hittar aldrig ut. Den bygger bo där i egna rum. Vattenfast.

Jag som ville vara fri att vara ensam. Istället vill jag ha honom nära hela tiden.

Jag förstår det fortfarande inte, varför jag inte tröttnar på närheten så som jag alltid brukar tröttna på närheten.

I tanken skulle han gärna få bo på min soffa, bädda ner sig varje kväll och bara finnas där. Andas på lagom avstånd.

Han fattas när han inte fysiskt är här. Jag har inte känt så med någon annan än mina barn. Går det över snart?

Jag ångrar mig så att jag inte köpte den här tröjan i höstas när den fanns på Whyreds online-outlet för 800 kr

Jag ångrar det bittert. Nu kostar den 1700 kr vilket fortfarande är 800 kr billigare än i butik. Tänk; 800 kr kostade den och den fanns i min storlek. Från och med nu ska jag aldrig mer vela och vara obeslutsam. Det är lättare att vara beslutsam och avstå från  dessa skor eftersom jag inte köper skinn.

Men hade jag köpt skinn, så hade jag blivit tvungen att köpa skorna. Ingen mer obeslutsamhet. Då ångrar man sig tydligen bara.

Bilder: whyred.se

Bild: brandos.se

Jisses vilka snajsiga skor. Lite en förlängning av Acnes förra säsongen men ändå helt annorlunda. Tyvärr i skinn. 1099 pix!

Jag gissar att han liksom jag ibland vaknar med den andres ansikte på näthinnan. Hur många av ledighetens ögonblick kommer han andas in och slås av att jag inte är där?

Jag hoppas många. Att han vrider och vänder på sig och förbannar klådan under huden. Att han undrar varför tanken på mig drabbar honom mitt emellan två skratt en sen middag vid havet.

Tiden jobbar till min fördel. Han saknar mig.

Jag känner när hans tankar sträcker sig mot mig. Trevande, irriterande, forskande. Det är nytt, jag har inte haft den kanalen med honom förut.

Inombords kan jag lé lugnt tillbaks, vilsamt. Kanske just därför.

Jag tycker att långklänning är ett väldigt svårburet plagg till vardags. Ser lätt lite för uppklätt ut och det får mig att känna mig lite obekväm. Om jag nu skulle ändra mig och bestämma mig för att prova på en långklänning till sommaren så är den här en fin kandidat. Ser sval, skön och, för att vara långklänning, ledig ut.

Om jag inte hade valt att välja bort äkta skinn så hade denna väska varit väldigt intressant. Snygg och lagom storlek. Letar efter en väska modell mellan.

]]> http://solitar.wordpress.com/2009/04/05/easy-up-eller-ga-bort-en-stund/ Sun, 05 Apr 2009 09:26:33 +0000 solitar http://solitar.wordpress.com/2009/04/05/easy-up-eller-ga-bort-en-stund/

Fan fan fan!

Jag kan ju inbilla mig vad som helst – jag är så jäkla torsk på den där lilla vackra.

Och jag inser ibland med obarmhärtig klarhet att han inte är lika torsk på mig – inte på det sättet, inte som ett evigt kliande under huden.

Jag vill ha hans ögon på mig hela tiden – med total närvaro och utan filter. Drunkna i glittrande skratt.

Han ger det ibland. Ibland inte. När inte är – grått o tomt.

Släpp släpp släpp

Jag funderar att på allvar öka avståndet – fler mil eller något. Kan jag skrapa bort honom? Bara försvinna en bit ifrån och tova ett tjockt filter emellan.

Men så hör han glittrande av sig, alltid vid rätt tillfällen. Då när de egna tankarna ätit sig in och bestämt att göra på ett annat sätt. Hur kan han veta?

Extra uppmärksam och ihärdig efter en stund av tystnad och jag möter honom skrattande tillbaks. Han får mig alltid till det lätta skrattet och ett dansande ryck på axlarna – what the fuck liksom.

Gud så jag önskar att jag kunde vara så där easy hela tiden, hela jag, med honom.

Å jo. Ibland undrar jag om det finns i kroppen på honom också. Om det som i mig ibland suger till i magtrakten på honom, hisnande och köttsligt.

Om all tid vi ses, tillsammans med andra eller bara vi, och samtidigt det där märkliga luftavståndet. Vi snuddar knappt ens varandra av misstag.

Min kropp känner i luften vart hans finns och kan undvika beröringen. Lite som den där luftkudden som blir mellan två magneter med samma pol. Utom när vi säger hej, eller hejdå, då kramas vi. Men inte för länge, inte för hjärtligt.

Han rör naturligt vid alla andra, så som han förut rörde vid mig. Innan vi rörde varandra ordentligt.

Just nu vet jag inte om det är han eller jag som skapar luftavståndet. Om det bara är jag som upplever en irritation under alla ord. Explosivitet som lagras. Är det i mig den lagras? Eller är det han?

Jag önskar att jag säkert kunde säga att det finns där i honom, att hans kropp ibland reagerar med alla sinnen på mig, att även han är så medveten om mig att den kroppsliga kontakten inte blir naturlig, att det även i honom lagras frustration. Men det kan jag inte.

Jag vet inte vad som är jag och mina reaktioner och vad som är hans.

Men irritationen finns där, den tar jag inte miste på. Ibland är hans rastlöshet kring mig nästan provocerande. Han söker sig till mig gång på gång och verkar samtidigt vara på väg någon annan stans väldigt ofta. På väg från fikat, på väg från lunchen, på väg från soffan. Rastlöst flackande. Och ändå stannar han där.

Om han nu tycker att jag i största allmänhet är så där irriterande eller om det är något annat som är mer intressant så finns det ju ingen anledning för honom att ägna hela dagar åt mig, särskilt inte då det finns mycket goda ursäkter att runda av. Vad hålls han med?

Och andra gånger vet jag - jo, nog fasen skaver jag i honom. Men jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Och jag blir stel, får ont i axlarna. Särskilt de dagar vi ses mycket, går samman, smiter iväg från de andra, springer på dem på stan, visar att vi väljer ensamheten med varandra utan att förklara oss, de dagarna blir luftavståndet ännu större. Och kroppen mer sammabiten.

Ett par kvällar med egen tid, han är borta några dagar. Skönt, men han fattas mig.

Ett brett smile när han vänder sig om i köket, ett frustande skratt framför programmet på TV:n – det är nästan så jag ser och hör det fast det inte finns där.

Shit damen, han är djupt under huden och rätt in i vardagen.

Jag vet inte riktigt vad det betyder för mig. Det där att han fattas mig när han inte är.

Jag som alltid längtat ensamhet. Är det bara dom omöjliga som jag kan kan skapa rum för? På så vis slipper jag vara den som blir trängd och som sneglar åt ett annat håll.

Är det bättre att välja en man som blir trängd i mitt ställe? Som behöver mer luft än jag någonsin andats? Som jag vet aldrig kommer försöka fästa mig med löften om tvåsamhet eller trohet?

Det där sista är nog mest avgörande. För om han var en annan skulle jag inte vara här. Jag har inte mer illusioner om mig själv än så. Det är själva friheten jag åtrår.

Visst skulle hans skratt och glittrande ögon kunnat föra mig till sängs utan det, och visst skulle hans närvaro och nyfikenhet kunnat göra oss till vänner ändå, men han skulle inte ha fäst så djupt och det skulle inte vara ett hål i min soffa när han inte är här.

Jag som brukar hålla lite avstånd har alla mina fönster och dörrar vidöppna för honom. Inte ens en liten slinga av filter eller hemliga rum som ögonen oseende fäster blicken på. Han är fri att komma och gå som han vill.

Jag har nog aldrig känt mig så trygg förut. Osårbar fast på ett hudlöst sätt.

Han är inte lika vidöppen, hans ögon glider in i rummen innanför så som jag alltid förut brukat göra när det bränner till. Jag gissar att jag skrämmer honom lite. Det vidöppna utan konster, utan krav och nu även utan kropp – en ännu stumt frustrerad fråga om vad fasen jag vill egentligen?!

Och ändå kommer han tillbaks, nästan varje dag.

Tills han inte kommer mer. Eller tills han slutar att gå härifrån.

För en tid.