Dags för andra bloggartikeln där jag redovisar erfarenheter från min studieresa om Förintelsen i Polen med Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) 24-31 augusti. Jag utlovade i första artikeln, om Bodzentyn och Kielce, att det skulle bli sammanlagt tre artiklar. Jag har nu reviderat den planen till att omfatta fyra artiklar. Ämnet denna gång är det som hände i det lilla polska samhället Jósefów i sydöstra Polen, cirka 45 kilometer från gränsen till Ukraina, 1942.

Det beräknas att i mitten av mars 1942, två månader efter den beryktade Wannsee-konferensen i Berlin om den så kallade slutgiltiga lösningen på judefrågan,var fortfarande 75 till 80 procent av Förintelsens offer i livet; mellan 20 och 25 procent hade dödats vid den tidpunkten. Knappt ett år senare, i februari 1943, var statistiken den omvända. Lejonparten av det nazityska massmordet på judarna skedde i Polen i vad som närmast kan liknas vid ett “blixtkrig” med förfärande intensitet. Denna operation krävde en massiv offensiv med insättande av stora insatsgrupper. Samtidigt som detta skedde hade den tyska offensiven i Ryssland gått in i ett alltmer osäkert skede.

På morgonen den 13 juli 1942 gick den tyska 101. Polizei-Bataillon der Reserve  (Reservpolisbataljon 101) under ledning av major Trapp in i det lilla polska samhället Józefów, som ligger i Lublin-regionen i sydöstra Polen. Uppgiften var på papperet okomplicerad – man skulle skjuta byns judiska befolkning. Denna  hade redan tidigare drabbats av den nazityska folkmordspolitiken, då omkring 130 judar hade skjutits till döds på öppen gata den 11 maj av medlemmar i antingen Gestapo (Geheime Staatspolizei) eller Schupo (Schutzpolizei). Och den 13 juli, samma dag som den omtalade massakern ägde rum, mördades 300 unga judiska män från orten ombord på ett tåg som skulle föra dem till tvångsarbete i Lublin.

 Ett minnesmärke över hjältar från Józefów 1863 respektive 1939-44.

Józefów hade grundats 1725 på den plats där den lilla floden Niepryszka springer fram. Vid Polens första delning kom den lilla staden 1772 att tillhöra Österrike. 1809 blev den en del av Herzogtums Warschau (hertigdömet Warszawa) då detta bildades. 1870 förlorade Józefów sina stadsrättigheter, vilka man inte återfick förrän 1988. I dag bor omkring 2500 personer på orten.

Massakern i Józefów har blivit internationellt känd främst tack vare den amerikanske historikern Christopher R. Brownings bok Ordinary Men (på svenska Helt vanliga män, Norstedts 2006, 282 sidor). Boken är en av de mest uppmärksammade som skrivits om Förintelsen under senare år och bygger på författarens minutiösa efterforskningar kring den tyska Reservpolisbataljon 101 från Hamburg i norra Tyskland. Brownings huvudtes är att de medelålders män som tjänstgjorde i denna militära enhet – de ansågs för gamla för att tjänstgöra i Wehrmacht eller SS - inte alls var några monstra i människoskepnad utan tvärtom helt vanliga män, vilka under speciella förhållanden blev kapabla till omänskliga gärningar.

Det var således inte enbart grymma insatskommandon som massakrerade judar inom ramen för den tyska offensiven i östra Europa. För att den slutgiltiga lösningen skulle kunna genomföras fick också vanliga ordningspoliser rycka in, och här var Reservpolisbataljon 101 ingalunda ensam. Browning ger en rad exempel på utrotningsaktioner av detta slag, men det är alltså det som skedde i Józefów jag valt att behandla här – främst för att jag besökt platsen.

Jag citerar Browning:

“Det var troligen den 11 juli som Globocnik (Odilo Globocnik, SS- och polischef, chef för judeutrotningen i det polska så kallade Generalguvernementet) eller någon i hans stab kontaktade major Trapp och informerade honom om att reservpolisbataljon 101 hade fått uppdraget att samla ihop de 1800 judarna i byn Józefów ett trettiotal kilometer sydost om Bilgoraj. Denna gång skulle flertalet judar dock inte förflyttas. Endast manliga judar i arbetsför ålder skulle skickas till ett av Globocniks läger i Lublin. Kvinnor, barn och åldringar skulle helt enkelt skjutas.”

Major Trapp var omvittnat upprörd över att ha tvingats mottaga denna order och lär ha gråtit som ett barn. Han uppges ha sagt till sin chaufför: “Om den här judehistorien någonsin vedergälls i detta jordiska, så Gud nåde oss tyskar.” Medan bataljonens befälhavare for runt och grät och beklagade sig högljutt över den givna ordern började dock mannarna i enheten förbereda sig för uppgiften. Browning igen:

“Underbefälen delade in en del av manskapet i patruller om två, tre eller fyra och skickade in dem i de judiska delarna av Józefów. Andra utsågs till livvakter och posterades längs gatorna mot torget eller på själva torget. När judarna drevs ut ur sina hus och de som inte kunde förflytta sig sköts, fylldes luften av skrik och gevärsskott.”

Helt vanliga tyska män som blev Hitlers villiga bödlar.

Större delen av mördandet skedde i en skog på två sidor om en väg ett par kilometer från Jósefów. Dit fördes judarna i grupper om 40-50 personer, och båda exekutionsplutonerna fick förflytta sig i skytteltrafik mellan avlastningsplatsen vid vägen och skogen under hela dagen den 13 juli. Det hör till saken att major Trapp på morgonen hade erbjudit de äldre i bataljonen att stiga åt sidan om de inte trodde att de skulle orka med uppdraget. Bara tolv man av nära 500 hade gjort så utan att behöva riskera några efterräkningar.

Vid den rättegång som följde många år efter kriget – de åtalade fick försumbara straff eller frikändes – sökte de flesta ursäkta sig med att de inte hade annat val än att lyda order, men riktigt så enkelt var det ju inte. Soldaterna hade i början av operationen erbjudits att lämna in sina gevär och avstå från mördandet, men bara en handfull hade gjort detta. I stället gjorde man gällande att vid den tidpunkt då Trapp kom med sitt erbjudande hade man inte uppfattat vad han sade just då. Senare blev det för sent. En polisman erkände att han dödat ett 20-tal judar innan han fick nog.

En av bataljonens medlemmar, en 35-årig metallarbetare, gav följande bisarra och samtidigt oerhört skrämmande vittnesmål:

“Jag ansträngde mig att skjuta enbart barn, och det gick. Det var så att mödrarna höll barnen i handen. Min kamrat bredvid sköt då modern och jag sköt hennes barn, eftersom jag resonerade som så att barnet trots allt inte kunde leva vidare utan sin mor. Det skulle så att säga döva mitt samvete att jag befriade barn som var oförmögna att leva vidare utan sina mödrar.”

Medlemmarna i 101. Polizei-Bataillon der Reserve var alltså knappast ondskefullare än folk i gemen men blev ändå Hitlers villiga bödlar genom de speciella omständigheter som var för handen. Under följande 16 månader deltog samma enhet i mördandet av 38 000 judar och skickade iväg ytterligare 45 000 till koncentrationslägret Treblinka.

Transport till förintelselägret Treblinka.

Utanför Józefów finns ett enkelt minnesmärke i sten från 1974 i ena skogskanten vid den väg som skär igenom skogen där judarna sköts och sedan kastades  i massgravar. Eftersom minnesmärket restes under kommunisttiden anges att de mördade var offer för “hitlerismen”; kommunisterna var inte villiga att erkänna att nazismen faktiskt var en socialistisk rörelse, vilket ju termen “nationalsocialism” ger vid handen.

Well, after posting about the show they decided to drop the mixtape. It has tracks from City Council, RE, FKi, Big Chad Famous, and Mikkey Halsted. The line-up and sick and if you’re in the ATL September 3rd, make sure you hit this up and vote for my boys City Council.

Download link, Album Art, and Tracklist after the jump.

- iMegatron

DOWNLOAD: SKMA x Comeupkids.com Present: Perfect Attendance (Mixtape)

Here’s something exciting for me. My dude Jubee from City Council shot this over to me and I gotta say I’m kinda excited. This show is taking place September 3rd in the ATL and performing is City Council. This is a competition so I’m pulling for City Council. Sorry everyone else but I have a bias towards DOPE ass music. The Perfect Attendance mixtape is going to be released soon and when its out you know I’ll have it.

Get the full poster and more information about the show after the jump.

- iMegatron

EVENT Details
8-10: “Come Up Hour” All-U-Can-Eat “Hotlanta Hot Sauce” wings & Cheap Beer!
10- ??: Music Showcase and Performance by Mikkey Halsted
VIP Whynatte Bar for Artists, Media & Special Guests

Headliner
Mikkey Halstad (oh yeah, its Mikkey’s first time performing in ATLANTA)

Regional Showcase (click on name for more info)
FKi
RE
City Council
Big Chad Famous

What is PERFECT ATTENDANCE:
Music showcase for the music lover in you… We bring you 3-4 unsigned artist — they perform a short set + then you pick your favorite by making the noise = they win a dope ARTIST DEVELOPMENT package!!!

Promotional Prize Package?
-Studio Session and Production Package with SMKA
-Professionally Edited Video of Live performance by Chicago’s own: Rubyhornet.com
-Professional Photo Shoot by Rubyhornet.com
-Press Release sent to the best of the best music journalist/bloggers by FRESH MLK PR (PacDiv+Diz Gibran)
-A chance to perform @ A3C HipHop festival Oct 1-3 (www.a3cfestival.com)
-Media coverage by illroots.com, rubyhornet.com and other media sponsors.
-Artist Consulting+Marketing package from C.U.K Dvlpmt ( Fadia Kader/Comeupkids.com)
-New fans!!!!!!

ANTISEMITISM: Vice ordförande för s-kvinnorna i Skåne – Ingalill Bjartén - lämnar nu sitt uppdrag efter kritiken mot hennes antisemitiska uttalande i pressen.

Med tanke på Ingalill Bjarténs stupida jämförelse av Israels politik i Gaza med nazisterna blev det ohållbart för politikern att stanna kvar på sitt uppdrag.   

Men läser man hennes förklaring till sin egen avgång innehåller den varken någon ursäkt eller någon som helst insikt om att hennes grova övertramp är ren och skär rasism. Bjartén jämför bl.a. Gaza med nazisternas utrotningsläger och att israelerna “gör exakt samma sak som nazisterna”.

Istället känner Bjartén att kritiken “är väldigt orättvis”. Att hon “tog väl i lite för häftigt” är det närmaste Bjartén kommer en ursäkt.

Att Socialdemokraterna har ett problem med hur man kommunicerar sina åsikter om judar och Israel har påpekats av många. Senast var det Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) som lyfte frågan om kring Mona Sahlins nya alliansbroder Lars Ohly (v) och Broderskapsrörelsen och ABF i Stockholm. Det är på tiden att (s) nu tar tag i dessa problem.

Frågan är vad som är mest patetiskt. Att Bjartén inte förstår det groteska i att göra en jämförelse mellan Förintelsen och Israel eller att Bjartén inte bryr sig.

Gud bevare oss från korkade (eller medvetet antisemitiska och rasistiska) politiker!

Efter gårdagens debattartikel i Sydsvenskan om att Lars Ohly läser den antisemitiska hatbloggen Jinge.se, som drivs av en viss Jan-Inge Flücht, har kritiken mot acceptansen av antisemitism inom vänstern fortsatt i många tidningar och i bloggvärlden. Här är några länkar:

- Jonathan Leman om Jan-Inge Flüchts hatblogg
- Jonathan Leman om Ohly och Jinge
- SvD Ledarblogg om fenomenet
- Upsala Nya Tidnings Ledarblogg om Ohlys ansvar
- Ledarartikel i tidningen Barometern om Jinges antisemitism och Ohlys ansvar
- Tidningen Axess om Ohlys antisemitiska favorit
- Smålandsposten om granskning av antisemiter i bloggvärlden
- Charlotte Wiberg i Expressen om judehatet hos Jinge och extremvänstern (7/2)
- Magnus Sandelin, som har skärmutskrifter från Jinges blogg
- Magnus Sandelin i Expressen om Jinges undanflykter (31/1)
- Kamferdroppar som har flera citat från Jinges antisemitiska blogg
- Södermanlands Nyheter om att det är dags för Ohly att göra avbön (igen)
- Expressens samlingssida för debatten om Jinges och extremvänsterns judehat
- Al Hamatzav om Antisemiten Jinge
- FiM om debatten i Expressen om Jinge som antisemitismens nya hemvist (21/1)
- FiM om tystnaden inför extremvänsterns hat inom (V) och (S)
- Niklas Lindgren om antisemiten Jinge
- Johan Ingerö om Ohly och judehatarna
- Svansbo om Ohlys antisemitiska favoritblogg
- Dick Erixon om rödgrön förvandling till brunt
- SKMA:s pressmeddelande
- SKMA ger exempel på texter från Jinge (skärmutskrifter)
- Bloggen The Campaign Dossier
- Ashna

SvD, DN, 2, 3, 4, Dag, 2, 3, 4, Hd, Syd, 2, 3, 4, Ab, 2, 3, Vg, Etc, B, Ps, 2, 3, So, 2, Hd, N.

Läs även andra bloggares åsikter om Jan-Inge Flücht, Jinge, Lars Ohly, vänsterpartiet, extremvänstern, antisemitism, judehat, hets mot folkgrupp, Jöran Jermas, Israel Shamir, Lasse Wilhelmsson, Ahmed Rami, Radio Islam, Svenska Kommittén mot Antisemitism, SKMA, Israel, Palestina, Mellanöstern, Gaza, Hamas, kommunism, islamism, judar, judendom, sionism, världskonspiration, Sions Vises Protokoll, herravälde, palestinier, israeler

ANTISEMITISM: Mona Sahlin har en del märkliga vänner. I en debattartikel i Sydsvenskan visar Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) att Lars Ohly mer än gärna läser antisemitiska texter på en svensk blogg.

I en annonsbilaga till senaste numret av Journalisten (2/2009) har partiledaren Lars Ohly meddelat att en av hans favoriter bland bloggar är den antisemitiska Jinge.se. Ohly tycker att denna blogg – av partikollegan Jan-Inge Flücht – “alltid är uppdaterad och aktuell”.

Själv vill jinge.se inte kännas vid alla de citat som SKMA ger exempel på;

[J]ag har sökt både på bloggen och på Google efter det som de hävdar står på min blogg, men jag hittar det inte. Och framför allt, jag känner inte ens igen det.

Men det räckar att surfa runt lite på bloggen för att ganska snart hitta antisemitiska alster. Dessutom erkänner  erkänner jinge.se;

Jag använder som bekant ofta bilder som är gjorda av Carlos Latuff i Brasilien (…)

Debattörerna från SKMA konstaterar att tecknaren Carlos Latuff “vann andrapriset i den antisemitiska teckningstävlingen i Iran häromåret”.

Bloggen sprider också en av de mer korkade moderna antisemitiska myterna nämligen att det är judar som styr amerikansk politik;

Man brukar hävda att ingen amerikan blir vald till president utan att ha AIPAC [American Israel Public Affairs Committee] i ryggen, och det är dessvärre helt korrekt.

Sannolikheten att Ohly skulle ta avstånd från jinge.se är ganska liten med tanke på hans otydliga avståndstagande från kommunismen. Snarare var detta ett illa utfört försök att försöka dölja var Ohlys sympatierna verkligen ligger;

 Jag kommer inte att använda begreppet [kommunism] mer men jag är trogen mina ideal.

Ett större problem för Sahlin är att det inom socialdemokratin finns partikamrater med egna antisemitiska tendenser. Eller som SKMA debattörerna skriver;

[T]vå organisationer knutna till det socialdemokratiska partiet, Broderskapsrörelsen och ABF i Stockholm, tillsammans med FiB-Kulturfront hade bjudit in den internationellt ökände antisemiten Gilad Atzmon  till ett möte i Stockholm. Atzmons judehat är inte subtilt utan öppet och grovt. Det handlade om påståenden om en judisk världskonspiration (…) och om stöd för Förintelseförnekare.

(…)

SKMA (…) vädjade till den socialdemokratiska partiledningen att ta avstånd från systerorganisationernas agerande. Tyvärr valde den att tiga.

Så den som förväntar sig att Mona Sahlin skall ha ork och kraft att ta Lars Ohly i örat får vänta förgäves.

Med tanke på det misslyckade försöket att hålla Ohly utanför en allians med Miljöpartiet kommer denna nya Ohly-skandal inte leda till några åtgärder. Mona Sahlin har helt enkelt inte råd att ställa till med någon oro i sitt nya alliansbygge.

Men det finns också en annan aspakt av socialdemokraternas misslyckande.

Det kommer nu att bli svårt för Sahlin att hävda med trovärdighet att hon tar rascism och utanförskap på allvar när hon inte ens kan hålla ordning på sitt eget parti och tendenserna hos sina allianspartners.

Året är 1991. Bengt Westerberg (fp) lämnar demonstrativt TV-studion när Ny Demokratis Bert Karlsson och Ian Wachtmeister kommer in. Det gjorde även Olof Johansson (c).

Vissa partiledare är “rumsrena”, andra är det inte. 1991 blev Ny Demokrati invalda i riksdagen. Då det stod klart under valvakan, och Ian Wachtmeister och Bert Karlsson kom in i studion, lämnade Bengt Westerberg och Olof Johansson den samma. Man ville inte sitta med “främlingsfientliga populister”.

De främlingsfientliga populisterna sitter kvar i riksdagen, men de heter inte Ny Demokrati, utan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Sju representanter för Svenska Kommittén Mot Antisemitism skriver i dagens Sydsvenskan om den antisemitism som genomsyrar dessa partier:

Den mesta kritiken mot Israels politik är inte antisemitisk, och förs vanligen fram utan att fördomar och hat färgar argumentationen. Men på en del håll vävs allt oftare och på ett alltmer naket sätt antisemitiska uppfattningar in i debatten. Vad som gör saken särskilt oroväckande är att denna typ av budskap möts av tystnad och vad som ser ut som växande acceptans även inom delar av den politiska mittfåran.
Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) uppmärksammade 2007 att två organisationer knutna till det socialdemokratiska partiet, Broderskapsrörelsen och ABF i Stockholm, tillsammans med FiB-Kulturfront hade bjudit in den internationellt ökände antisemiten Gilad Atzmon till ett möte i Stockholm. Atzmons judehat är inte subtilt utan öppet och grovt.
[...]
SKMA kritiserade i Expressen (22.3 2007) beslutet att bjuda in Atzmon och vädjade till den socialdemokratiska partiledningen att ta avstånd från systerorganisationernas agerande. Tyvärr valde den att tiga.
[...]
Sedan många år sprider Radio Islam i stället sitt hat på nätet. Där har Ahmed Rami, Radio Islams grundare, fått sällskap av rader av webbsidor och bloggar som under förevändningen att diskutera Israel, sionismen eller Förintelsen för fram en alltmer oförblommerad antisemitism. En av de mer framträdande i denna genre är bloggen Jinge, som drivs av vänsterpartisten Jan-Inge Flücht. Texterna på bloggen författas av Flücht, gästbloggare och kommentatorer. Tendensen är oavsett författare oavbrutet densamma.

Inte heller i det här fallet handlar det om subtiliteter eller enstaka övertramp. ”Judar” och ”Israel” utgör ett huvudintresse på bloggen och ämnena behandlas regelmässigt utifrån anti­judiska stereotyper och demoniserande bilder. I all oändlighet upprepas budskap som ”Hade Obama inte krälat framför den judiska sionistmaffian AIPAC & Co hade vi aldrig hört talas om honom, USA:s politik styrs direkt från Tel Aviv”, ”Ett tips är att om man vill veta mer om hur världen styrs, kan man alltid lägga till Rothschild, Rockefeller eller Kissinger som ett extra sökord”, ”Sionisterna med förintelseindustrins miljarder dollar har köpt upp allt motstånd inom de viktigaste sektorerna runt om i världen”, ”Talmud uppmuntrar judarna att ta död på kristna”, och så vidare i samma stil.
När Expressen skriver om Knutbyförsamlingen ser Flücht detta som en ”judisk” attack på kristendomen. Med ett ordval som kunde ha hämtats från svensk nazistpress på 1930- och 1940-talen proklameras att ”Familjen Bonnier förlöjligar Jesus”. När Flücht ”analyserar” Mellanösternkonflikten låter det så här: ”Judar och araber har levt sida vid sida under vad som närmast kan kallas evinnerlig tid. Men redan då Muhammed var tre år stod det klart att judarna var ute efter hans liv. Orsaken var tämligen enkel, de insåg att den lilla gossen var profet men han var ättling till Ismael och inte till Isak, en profet som således inte var jude. Sådant omkullkastar den gamla skrönan om ’det utvalda folket’ och givetvis också talet om att Gud gett dem landet.”

En av Flüchts återkommande gästskribenter är en Radio Islam-beundrare som bland annat hävdar att Lewinskyaffären ”var en typisk Mossadfälla gillrad för Clinton”. En annan återkommande gäst är tecknaren Carlos Latuff, som vann andrapriset i den antisemitiska teckningstävlingen i Iran häromåret.
[...]
Varför tar vi upp denna utanför internet lättviktiga men där väl synliga politiska blogg? Skälet är att Vänsterpartiets ledare Lars Ohly i en annonsbilaga till senaste numret av Journalisten (2/2009) meddelat att Jinge är en av hans favoritbloggar. Jinge, säger Ohly, är ”alltid uppdaterad och aktuell”.

Den "återkommande gästskribenten" Lasse Wilhelmson (t v), i gemytligt samkväm med den ökände Jöran Jermas, "the antisemite formerly known as Israel Shamir"

Tilläggas kan att den återkommande gästskribent som har en sån intressant teori om Lewinskyaffären nyligen bereddes plats för sina antisemitiska tirader i den kristna socialdemokratiska Broderskapsrörelsens tidning:

Andra världskriget framställs ofta som ett Holocaust endast för judar. Men det fanns japaner i Hiroshima, tyskar i Dresden och ryssar på östfronten. Den felaktiga bilden av judarnas särställning som offer används för att rättfärdiga Israels politik. Den “judiska staten” har blivit ett tabu och den som rör den blir stigmatiserad med “antisemitism”.

Ska man verkligen “ta debatten” med sådana partier? Är det inte dags att lämna TV-studion igen?

Läs också:
Jonathan Leman om Jan-Inge Flüchts hatblogg
Jonathan Leman om Ohly och Jinge
SvD Ledarblogg
UNT Ledarblogg
Smålandsposten om granskning av antisemiter i bloggvärlden
Magnus Sandelin, som har skärmutskrifter från den antisemitiska bloggen Jinge
Kamferdroppar som har flera citat från Jinges antisemitiska blogg
Al Hamatzav om Antisemiten Jinge
FiM om debatten i Expressen om Jinge som antisemitismens nya hemvist
Niklas Lindgren om antisemiten Jinge
Johan Ingerö om Ohly och judehatarna
Svansbo om Ohlys antisemitiska favoritblogg
Dick Erixon om rödgrön förvandling till brunt
SKMA:s pressmeddelande
Bloggen The Campaign Dossier
Ashna

SvD 2 3 Sydsvenskan 2 3 4 VG 2 3 4 Dagbladet DN 2 3 AB Dagen Barometern

Läs även andra bloggares åsikter om Lars Ohly, Jan-Inge Flücht, Jinge, Jöran Jermas, Israel Shamir, Lasse Wilhelmson, Broderskapsrörelsen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Svenska Kommittén Mot Antisemitism, SKMA, Sydsvenskan, antisemitism, Bengt Westerberg, Olof Johansson, Ian Wachtmeister, Bert Karlsson, Ny Demokrati, Gilad Atzmon, FiB-Kulturfront, ABF, Israel, Palestina, Ahmed Rami, Radio Islam

Se: Texter / Dokument

]]>