…eller är det nån fler som läser det som ett lite aggressivt omdöme om papperet? Nån med makt över skyltmaskinen på Willy’s i Arninge gillar nog inte riktigt julen…

Och jo, det är ett stavfel på skylten, också – såvida inte folk står och sjunger intill, vilket jag inte märkte att nån gjorde.

Nu kan vi nog se tredje tornet som installerat och kördugligt och därmed kan man fråga sig om bloggen är berättigad att leva vidare eftersom bloggens fokus skulle ligga just på  installationsarbetet.

Vad säger ni? Finns det någon fortsatt nytta med att läsa om vardagliga händelser på MMP i Gävle? Ni avgör om det skall bloggas vidare eller inte. Lägg en röst och uppmana gärna arbetskompisen att göra detsamma.

Röstningen stänger fredag den 4/12. //Mo

Kollade precis igenom HELA min bilddagbok! :O Jag har skrivit måånga rolig/intressanta saker dom här åren Mycket roliga bilder också som ni ser hihi. Det bjuder jag på!

Så mycket tankar som bubblar
Så mycket funderingar som kommer till
Så mycket känslor som rörs upp
Minnen som kommer tillbaka
Vet varken ut eller in upp eller ner
Såret jag försökt tejpa ihop rivs oändligt långsamt upp igen
Spåren av den Tiden sitter för djupt
Inte redo att se solens ljus än
Fast det är länge sen nu

[ Komplicerad - Jag vet. förlåt ]

- I’m a Mess
- You’re a Disaster
- No good can come out of that..

En mur har byggts upp runt min själ
Ett sår har skurits i mitt hjärta
En taggtråd vilar runt min tro
Har ett hopp som blöder
Och runt allt finns vassa taggar

Jag försöker och försöker men får bara skit tillbaka.. Va fan gör man..?
Jag för min del är iaf sjukt trött på det nu, ger upp. Let me know when I’m worth anything again..

Once you’ve become a Player
- you’ll never leave the game..

När jag inte har total ångest över att jag kommer att dö ensam och oälskad tycker jag faktisk det är kul att vara singel.

Jag har blivit utmanad av Yllet att avslöja 10 saker om mig själv som alla kanske inte vet.

1. En jul för länge sedan fick jag en färganalys i julklapp. Min bästa färg är tydligen postgul. Jag har fortfarande inte ett enda klädesplagg i den färgen. Jag antar att jag sparar mitt bästa jag till ett särskilt tillfälle.
2. Det händer att jag äter rostat bröd med leverpastej och apelsinmarmelad. Samtidigt alltså. Det tycker många är jättekonstigt. Men det är väl inget konstigare än paté med cumberlandsås, eller köttbullar med lingonsylt?
3. Om jag ser en film eller ett tv-program baserat på en bok kan jag sedan inte förmå mig att läsa den boken eller andra böcker med samma karaktärer. Har jag däremot redan läst någon eller några böcker i en serie innan jag ser en film eller ett tv-program med samma karaktärer kan jag fortsätta läsa om dem. “Min” Kommissarie Morse ser till exempel inte alls ut som tvs version, men jag gillar tv-versionen också.
4. Jag har spelat fiol. Inte särskilt länge. Och av någon anledning protesterade mina föräldrar inte när jag sa att jag inte ville lära mig att spela fiol längre.
5. Däremot protesterade pappa när jag sa att jag ville spela fotboll. Man får så fula knän av det, sa pappa. Jag vet inte om mina knän är så snygga trots att de slapp spela fotboll, men mina menisker är iallafall hela.
6. Jag är svag för snygga förpackningar och kan välja ett visst märke eller köpa något bara för att förpackningen tilltalar mig.
7. Anledningen till att jag har så långt hår är att jag inte tycker om att gå till frisören. Inte för att jag är snål utan för att de alltid vill klippa mitt hår kort. Och jag har låtit övertala mig, jag har haft alla längder från riktigt kortklippt via axellångt till midjelångt under vuxen ålder. Jag kanske passar i kort hår, men det känns inte som jag.
8. När jag var liten lekte jag telefonautomat med en kompis och svalde ett mynt. Jag fick stanna på sjukhus över natten för att bli sövd och få myntet bortplockat. Mamma tyckte det var fruktansvärt att hon var tvungen att lämna mig där alldeles ensam, men det enda jag minns är den vita geggan jag var tvungen att svälja inför röntgen och den blå-vitrutiga sjukhusklänningen jag hade på mig när hon kom för att hämta mig nästa dag.
9. Jag är småljudkänslig. Små ljud som Steven inte ens hör, som till exempel det som lysröret över diskbänken gör, kan störa mig något otroligt. Och vissa ljud som människor gör utan att tänka på det som till exempel äckelharklingar gör mig illamående.
10. Jag har fördomar mot människor som inte har några böcker hemma. Har man böcker spelar det inte så stor roll vad det är för typ av böcker, men människor som inte har några böcker alls hemma gör mig misstänksam.

Nu ska jag utmana tre personer. Jag tycker det skulle vara kul om Anna, Åsa och Smultron ville avslöja 10 saker om sig själva som kanske inte alla känner till.

Klicka här för att se svaret.

När jag hämtade B på skolan påminde jag henne att ta med matteboken hem så hon kan göra läxan under helgen istället för under veckan. (Dom ska räkna 20 min hemma varje vecka)

Men jag fick till svar att hon & en annan tjej har redan räknat färdigt kapitlet & kommer att få extrauppgifter medans de andra i klassen räknar ikapp – så inga matteläxor tills dess!

Mallig mamma den här veckan!

Längtar till helgen! Imorgon ska vi på middag hos våra vänner eftersom mannen i familjen fyller år. Ni vet hur det är; vissa vänner festar man med, andra skrattar man med, en del är det familjeliv med osv, se’n finns det ju dom som kombinerar alla egenskaper & får guldstjärna i kanten. Dom här kompisarna är av det innerliga slaget; jag har känt dom se’n -87, och i mycket så är dom min Stockholmsfamilj; deras barn är vuxna nu, när vi träffades var A gravid med deras yngsta, nu pluggar hon utomlands…

Vi träffas inte så ofta, fast vi bor 300 m från varandra, men när vi träffas så är det som att komma hem; ser fram emot att sitta ner vid köksbordet & prata allt utom politik med dom! (Dom är latinamerikanska flyktingar, och alltså tämligen långt ute till vänster i sina åsikter, och maken med sitt kubanska ursprung är ungefär lika långt åt höger. Själv fladdrar jag lite…)

Ikväll blir det kyckling i ugn & Doobidoo eller Idol beroende på vad B väljer. Maken har äntligen börjat gilla rödviner, så jag funderar på att köpa hem ett gott merlotvin, kanske Inca Merlot Bonarda som verkar lovande. Billigt, men med bra recensioner.

Kuba har ju ingen vinkultur direkt; dom är bättre på rom & öl, så när maken & jag träffades så fick vi börja med vitt vin; det är ju oftast mer lättdrucken än rött, men nu, 14 år senare, så har han börjat bli nyfiken på röda viner också, så nu måste jag ju uppmuntra honom! För mig beror det ju mycket på dagsformen om jag kan dricka rödvin eller inte; är jag förkyld, hostig eller har extra problem med astma så mår jag inge’ bra alls av rödvin, så det gäller ju som sagt att passa på!

På söndag ska vi nog försöka få upp lite julbelysning ute; det är ju 1:a advent söndag nästa vecka, så man måste ju förbereda lite…

Idag bär det av ner till Kalmar.. Ska bli sköj att få komma ner dit igen, är kvar där tills på måndag.. Kommer bla gå på Sandras imorron (fredag) o se på Lasse Stefanz.. Kommer allt bli lika sköj o se dem som vanligt.. Får se vilka låtar de spelar..

Annars så är det bara bra med mig.. Har inte hänt så mycket sen sist jag skrev.. 

Får berätta sen om hur det var i Kalmar när jag kommer hem.. 

Måste ta o göra mig iordning o ta mig till bussen så jag inte missar den..

Ha de så gött!!

Jag har gjort bort mig lite. Inte så att jag dog (bevisligen, eftersom jag skriver det här. Döda män klär inte bara dåligt i rutigt, de skriver dåligt, också), men lite lagom så där så det gick över gränsen för icke bortgjord.

Jag var på gymet. Detta i sig är i och för sig inte så skamligt, snarare borde jag skämmas över hur sällan jag är där. Men hur som helst, efter ett stenhårt (nåja) pass på löpbandet så satt jag och stretchade så där noggrant som jag alltid gör. På gymet finns det ett speciellt avgränsat stretch-”rum” med glasväggar runt, i anslutning till de fria vikterna. Där satt jag, klar med stretchingen, i skräddarställning och drack lite vatten. Och tänkte på annat.

Plötsligt insåg jag att för en tiondels sekund sedan, så började en högljudd rap lämna min mun. Alltså inte en sån där “brrp” som knappt märks, utan typ en sån där som Kalle i ‘Kalle och Hobbe’ brukar rapa vid matbordet.

Då är det liksom lite sent att låta bli. Jag vill gärna poängtera att jag aldrig rapar högljutt när jag är bland folk, däremot brukar jag aldrig hålla igen när jag är ensam hemma. Tyvärr var min hjärna tydligen övertygad om att de åtta personer som satt omkring mig i det där utrymmet som kanske är 4 x 4 meter, bara var fantasier och att jag egentligen satt hemma och stretchade.

Jag reste mig ganska snabbt och gick därifrån, kan jag säga. Jag tror inte att nån tittade alltför konstigt på mig, men jag var ändå glad att jag inte hade ätit vitlöksbaserad mat innan…

När den försvann så blev jag väldigt ledsen. Jag köpte flera paket så jag hade minsann produkten i minst ett halvår efter att det va slut i alla affärer i min omgivning. Jag minns doften när jag öppnade förpackningen.. Kommer ihåg “kraset” mellan tänderna vid första tuggan och den ljuvliga smaken av pepparmint…

Min glädje när jag sprang på detta underbara tuggummi nu i helgen visade inga gränser.. Jag köpte ett paket och hann nästan inte ut genom kassan innan första biten va mellan mina tänder igen…

Kommer du ihåg detta?

När jag såg tuggumit så kom jag genast på en sång som jag sjöng mycket på dagis och hade på ett favoritband som liten… Balladen om den kaxiga myran.. Jag va tvungen att leta upp balladen och nu bjuder jag på den här på bloggen!

//Sally som inte brottas med toy men för tillfället tuggar för fullt

Här snackar vi karantän och att vara ute i kylan på flera sätt..

//Sally

Lika kul var gång man hittar någon man känner igen i lokaltidningen. Sist var det en kollega som var med för han hade bakat bröd. Denna gången var det ingen mindre än Anna Maria. Dock handlade det inte om henne, men som snygg (hår)modell så fick hon vara med på en ganska stor hörna på sida 30. Se här:

City, Malmö, fredagen den 13/11-09

Fan, såhär skulle man ju sett ut på Halloween!!

Så här ser det ut på mitt skrivbord just nu. Efter åratal av skepticism till denna håriga frukt, har jag insett att man aldrig är bättre än att man kan bättra sig, vilket innebär att jag numera har kiwi som min nya favoritfrukt. Inte illa när nåt som är nyttigt också visar sig vara himmelskt gott. Kan inte minnas att jag har ätit kiwi förut i såna här mängder, men bättre sent än aldrig.

Om inte annat så är det ju nyttigare än de bullar som en av spelarna i Örebros damlag i volleyboll hade lovat bjuda mig på när jag kom till Idrottshuset i Örebro i lördags för att bevaka deras match mot Elverket till Volleykanalen. Till saken hör att hon dessutom hade glömt att ta med dem… Gissa om hon kommer att få äta upp det (!) framöver… Moahahaha!

Och ja, det är helt okej att förse media med hembakta mutor för att försöka ge det egna laget några fördelar i bevakningen. Jag säger inte att det hjälper, men jag vill ändå framhäva att skulle det vara nån annan volleybollspelare som vill bjuda Volleykanalens medarbetare på bullar eller kladdkaka eller något annat gott att äta så kommer det inte att behandlas som någonting negativt, i alla fall…

I lördags blev det en tidig morgon… Klockan 04:49 ringde väckarklockan och då var det dags att kliva upp. Efter en liter gröt i magen så var klockan ungefär 05:50 och då var det dags att dra till Luleå på tävling. Som Jesper skrev i tidigare inlägg så var det styrkelyft det handlande om. Det gick över förväntan och det var sjuuuukt jävla roligt. Klockan 17 lämnade vi Luleå med en guldpeng i fickan och en Distriktsmästerskaps-titel. Detta var min första tävling och jag är, som ni kanske förstår, väldigt nöjd över en seger och dem två personliga rekorden jag satte.

På kvällen när jag anlände hem så blev det en dusch och sedan iväg till Jesper och därefter hotellet. Det blev en kul kväll och allt som allt en otroligt lyckad dag!

HADI!
Adam.

I kväll har jag en lat kväll. Kan inte säga att det är jättekul att gå upp före sex varje morgon en hel arbetsvecka. I eftermiddags under de sista kör-timmarna kände jag verkligen bara hur smala mina ögon var och hur trött och tråkig jag såg ut, och jag var övertygad om att det inte var speciellt trevligt att kliva på min buss just då. Så trots att jag närde en tanke om att ge mig ut och springa efter jobbet, så ändrade jag mig, eller jag omprövade mitt beslut, som det heter på lite finare kanslisvenska. Summan av koriandern är ändå att jag har tillbringat kvällen i sällskap av en påse Solchips och en förpackning med… tadaa – pepparkaksdeg!

You heard me – pepparkaksdeg har börjat säljas igen.

Jäkla skit, jag som behöver bli av med lite kalorier, inte bygga på mig…

Arkivbild från november förra året, men fortfarande lika aktuell.

Men i helgen blir det i alla fall fokus på lite roligare saker än stora rattar (som förvisso är roligt om det inte är den typen av rattar som jag… ehm… rattar), för helgen är bokad för volleyboll och fest. Och en hel del bilkörning, för Volleykanalen-mobilen susar både till Örebro och till Habo, och totalt blir det väl runt 110 mil på två dar.

Inget för en yrkesförare, i och för sig. Jag behöver ju dessutom (förhoppningsvis) inte stanna och plocka upp passagerare vid en enda hållplats på vägen…

Någon på Volvo glömde kolla betyget i svenska när de anställde gränssnittstekniker i bussfabriken…

Intressant för övrigt att man kan välja att man vill frysa, men inte att man vill svettas.

Fotnot: Den som känner igen rubriken har helt rätt. Den  kommer från en gammal klassisk sketch med Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam från 1969. En del som träffar mig live med jämna mellanrum har säkert hört mig använda uttrycket “inkentinken” också, och det kommer från samma sketch:

Det pågår en kamp om historieskrivningen för patent. Nyligen hörde jag någon som påstod att patent användes för maträtter av de gamla grekerna! Jodå, i tabell 1 i denna pdf och forskningsrapport(?) hittar vi uppgifterna! Dags att patentera mitt hemliga recept kanske?

Tyvärr läser jag i en dispyt om kopierade texter i kokböcker att recepten i sig inte kan skyddas längre. Det var tydligen inte en så bra idé trots allt att skydda recept på god mat…

För säkerhets skull kommer jag därför inte att publicera mitt egenhändiga recept från studenttiden på kokta hamburgare.  Någon kanske skulle kopiera det. MEN DET ÄR MITT! MITT! MITT!

My precious!

För er som trodde att skolan inte förändrats sen ni själva gick där har jag nyheter!

I veckobrevet till oss föräldrar skriver en av fröknarna -

“Affärsverksamheten har slagit väl ut. Barnen är kvalificerade entreprenörer och falskmyntare. Vi är numera specialister på att göra egna pengar. Så det är kul!”

?!?

Vad heter du, vad gör du och var bor du? och i max 5 minuter.

Som socialt inkompetent IT-nörd häckande framför datorn hela gymnasietiden finner jag såna här kurser och  guider intressanta. Facit och spelregler för hur man ska bete sig på minglet! Ta-da! Ett måste för varje sann pirat som vill navigera maktens korridorer.

Nu till dagens ironi – Jag har träffat kursledaren Mary-Rose någonstans på ett mingel, jag vet bara inte var