Av Anne Sofie

Jeg hører jo at de som kommer med denne påstanden, mener at det ikke er normalt for mennesker å drikke melk fordi melk fra naturens side er beregnet på kalver. Men jeg har reflektert litt over dette og syns at denne påstanden egentlig er ganske meningsløs.

Naturen – som vi alle lever av – produserer hvert år enorme mengder næringsstoffer, og de artene som har overlevd på jorda opp gjennom tidene, er de som har greid å nyttiggjøre seg dette på en hensiktsmessig måte og som har greid å overføre sine gener til neste generasjon. Menneskene, og andre dyr også forresten, får sin næring fra mange forskjellige kilder, men mange av disse matvarene er faktisk produsert i naturen som næring til et nytt avkom og for at dette avkommet skal overleve de første timene, ukene, månedene på denne planeten. Altså en form for matpakke. Det gjelder f.eks alt korn

Jeg er egentlig fristet til å komme med et nytt slagord: Epler bare for eplesteiner!

Dette var noen filosofiske tanker på en onsdag.

Det er mange andre som også filosoferer over utsagnet Kumelk bare for kalver. Dette kan du f. eks lese om på diskusjonssiden til BarnetMitt.com

Her er noe jeg har sakset fra denne diskusjonssiden hvor en person har stilt et spørsmål og en annen svarer:

Er det ingen som reagerer på at vi som eneste pattedyr drikker melk utover tiden hvor vi ammes?

Svar:

Vi er de eneste pattedyr som destilerer og drikker sprit også.
Vi er de eneste pattedyr som faktisk har funnet opp framkomstmiddel som sykkel og bil for å komme oss fram.
Vi er de eneste pattedyr som betaler for å være medlem på et helsestudio.
Vi er de eneste pattedyr som ser TV halve kvelden.
Vi er de eneste pattdyr som ser på internet..
Vi er de eneste pattedyr som bearbeider maten før vi spiser den.
Vi er de eneste pattedyr som spiser frossen ferdigmat. 
Vi er de eneset pattedyr som faktisk baker brød av korn.

Det er faktisk et og annet som skiller oss fra andre pattedyr.

Under måndagen den 12:e oktober, alltså igår så att säga, så var det exakt 10 år sedan som syndikalisten Björn Söderberg mördades av nazister utanför sitt hem, och på flera håll i Sverige bl a i Göteborg och Karlstad så anordnades det manifestationer för att hedra hans minne.

Men vad, eller rättare sagt vem, var det egentligen som man hyllade? Jo, en antidemokrat som hade förstört och raserat en annan människas liv.

Alltså var hela budskapet i manifestationerna så falskt som det kunde bli, de som deltog i dessa kunde lika gärna ha hyllat Björn Söderbergs mördare.

Jag försvarar inte mordet på denne man, ja, han var ju faktiskt det, nej, de som mördade honom gjorde lika fel som han själv gjorde. För både han och hans mördare hade en sak gemensamt: De raserade en annan människas liv.

För det var ju så här att denne Söderberg såg till att en person på hans arbetsplats blev av med sitt förtroendeuppdrag på jobbet och fick sparken från sin arbetsplats, vilket också gjorde att han blev utesluten ur sitt fackförbund.

Allt detta var Björn Söderbergs verk, och för det hyllas han.

Snacka om manifestationer som går ut på att hylla förstörande av människors liv, de som anordnade manifestationerna och de som deltog i dem har mer gemensamt med den borgeliga regeringen än de har med vänstern.

Dessa typer verkar vara borgarbrackor i vänsterkläder, så syndikalister och syndikalistsympatisörer många av dem är.

Björn Söderberg var ju syndikalist.

Ja, som ni säkert förstår så tycker jag inte att han är värd att varesig hedras eller minnas, (utom möjligen för hans anhöriga och hans vänner då), de som anser motsatsen kan ju lika gärna hylla Adolf Hitler eller Saddam Hussein.

Men vem vet, det kanske de gör i smyg samtidigt som dessa syndikalister och andra vänsterextremister gastar och skriker sig hesa om smygrasism så det skriker om det.

För det är ju de som är de riktiga smygrasisterna, eller rättare sagt smygfascisterna. Med andra ord så är de emot sig själva, eftersom de skanderar slagord som t ex “Krossa fascismen, krossa rasismen”.

Jag vet precis hur syndikalister resonerar, jag har nämligen haft en kompis som var syndikalist och vad jag vet så är han det fortfarande. Vi hade känt varandra länge när han på ett “bananskal” halkade snett och handlöst trillade rakt in i “syndikalistträsket”.

Men vi fortsatte att umgås, orsaken till att det gick var att vi aldrig diskuterade politik och invandring. Men till slut så gick det inte längre, och det slutade med att vi gick skilda vägar.

Vi kom helt enkelt inte överens, vilket inte var så konstigt. Han var ingen antidemokrat innan han halkade in i den där fascistiska smörjan, men han blev det sedan mer och mer.

Så jag vet mycket väl hur och vad en syndikalist tänker och har för åsikter. Han prenumerade bl a på den syndikalistiska skvallertidningen Röd Press (har för mig att den hette det, om inte så hette den Röd Front eller något liknande), och den var allt annat än demokratisk.

Om man hade vänt på det hela och sett tidningen och dess artiklar ur en hets-mot-folkgruppssynvinkel så hade tidningen och dess medarbetare blivit fälld för hets mot folkgrupp flera gånger om.

Som sagt, Syndikalisterna är ingen demokratisk organisation, men med tanke på vad deras ungdomsförbund sysslar med för “trevligheter” så är det inte så konstigt.

Äpplet faller inte långt från trädet, heter det ju, eller ännu bättre: Terrorister som terrorister.

Syndikalistiska Ungdomsförbundet, alltså SUF, samarbetar ju på många håll i landet med grupperingar som t ex AFA, (Antifascistisk Aktion) och hur “demokratiska” de är vet ju de flesta.

Eller vad sägs om mordbränder, grov misshandel, mordförsök m.m? Ja, det här är bara några utav t ex Antifascistisk Aktions “meriter”.

Men nu till Björn Söderberg och det som gör att han igår hyllades och hedrades av många människor.

Han såg alltså till att en arbetskollega till honom fick sitt liv raserat och förstört, detta genom att springa och skvallra för chefen eller cheferna om vad det var för en person som fanns på jobbet.

Vad var orsaken till Söderbergs agerande då? Jo, arbetskollegan lyssnade på s k vit makt-musik.

Men vad var problemet egentligen?

Hade det inte varit betydligt enklare för herr Söderberg att ta ett snack med killen öga mot öga och säga någonting i stil med följande?: -Du, jag gillar inte att du spelar sån här musik här, jag tar illa upp. Kan du sluta med det så vore det bra.

Eller var Björn Söderberg för feg för det? Hade han dåligt ordförråd, eller vad var det frågan om?

Nehej, istället sprang han iväg och lekte Mr Fascist. Lekte och lekte förresten, han var ju fascist.

Och vad är det som säger att killen som fick sitt liv raserat var nazist?

Dessutom var Söderberg ju inte chef på denna arbetsplats, hade han varit det så hade det varit en annan sak.

Men det här ställer ju verkligen en sak på sin spets ännu en gång, nämligen självaste demokratin och allt vad den innehåller, t ex ens musiksmak.

Har man inte rätt att lyssna på vilken musik som man vill? Eller har man inte rätt att lyssna på musik på sitt jobb?

Vad jag minns så jobbade både Söderberg och killen ifråga på någon form av industriarbetsplats, och hur Söderberg kunde höra någon musik över huvudtaget där är verkligen en gåta.

Jag är själv gammal industriarbetare, så jag vet vilket oljud det oftast är på sådana arbetsplatser.

Det skulle också ha varit intressant att få reda på vad som sjöngs, för det är få wp-band som sjunger saker och ting rakt ut. De som gör det blir knappast långvariga, istället dyker de upp som en sol och ner som en pannkaka.

Men vad det var som sjöngs framkom ju aldrig. Var det ens vit makt-musik som det var frågan om?

Eller var Björn Söderberg som många andra, alltså de som inte kan skilja på Oi! och vit makt-musik?

Ja, fördomsfullheten fick i och med hans agerande ett nytt ljus, för höjden av fördomsfullhet när det gäller musik måste ju ändå vara att döma en person efter någonting som man inte ens hör.

Det är ju som sagt gott om höga oljud på industriarbetsplatser.

Samtidigt innebär ju också detta att man inte ska kunna höra på musik på jobbet, beroende på om det är tillåtet att lyssna på musik på det jobb man har, utan att få sparken.

Om jag skulle lyssna på progg på mitt jobb, ska jag då klassas som en nerknarkad kommunist och få sparken med dunder och brak bara för att någon idiot har fått för sig att jag är råkommunist och tycker att det var skitbra att det dödades minst 42,7 miljoner människor under Josef Stalins tid vid makten i Ryssland på grund utav t ex etnicitet?

(Ni som nu tror att jag gillar progg tar dock gruvligt misste.)

Vi kan även se det hela på ett annat sätt:

Om en person har en cd-spelare på sitt kontor där det på samtliga skivor enbart finns hiphop, har han eller hon då i samma ögonblick som personen ifråga för första gången i samma sekund som han eller hon sätter på en sådan skiva helt plötsligt blivit en svart amerikan per automatik?

Om nu inte personen ifråga var svart redan innan förstås, för då är det ju ännu värre.

För då är det säkert någon tokstolle som ringer till organisationen Centrum mot rasism (CMR), och vips så har det helt plötsligt ännu en gång “hittats” rasism där sådan inte finns.

Alla vet ju att en svart person är rasist mot sig själv, personen är ju svart. Och sådant får ju absolut inte förekomma.

Eller får det det?

Så här i demonstrationstider, finns det något tåg där man kan säga sin mening när det gäller språkliga ofog? Ett gäng som tillsammans spikar ihop plakat, går gata upp och gata ner skrikandes ett par väl valda slagord? Förmodligen inte. Tur att jag har den här bloggen att använda som klagomur istället.

Något som jag irriterar mig mycket på just nu är den här användningen av bokstaven X i ord som t ex också (oxå) och dags (dax). Förenklar det här skrivandet för skribenten i fråga i och med att denne sparar in en bokstav? Känns det käckt att slänga in ett X? Eller vad är grejen? Vore en sak om fenomenet bara dök upp i sms och en och annan statusuppdatering på Facebook, men jag har även sett det i formella handlingar som t ex ansökningsbrev. Som rekryterare, om än en något fascistisk sådan, skulle jag fundera över om det inte var “dax” att lägga “oxå” denna ansökan i nej tack-högen. För ett ofog är vad det är.

Här är mitt senaste fynd författat av någon ur denna generation X. Kan någon förklara för mig varför det inte kan vara musikaldags när denna underhållning i musikform ska utannonseras? Är det någonting i den käcka tonen som går förlorad bara för att man är korrekt?

- Ropen skalla, lite gammal god skrivregelundervisning åt alla!!!

Antar att jag inte kommer att få med mig speciellt många i kören när jag ska ut och skandera mitt slagord. Men ensam är stark.

I ett tidigare inlägg efterlyste jag förslag på paroller och slagord till första maj. Men jag kan ärligen säga att jag inte riktigt fick de svar jag ville ha. Så då får jag väl ge mina egna bidrag istället.

Det här tycker jag man kan skriva på plakaten och ropa i talkörerna:

Ropen skalla; Arbete åt alla!

Nu har de fått chansen; Bekämpa alliansen!

Dela lika; Höj skatten för de rika!

Dela på jobben, 6-timmarsdag; pengar finns i storföretag!

Inget snack; Till attack; Vi behöver kämpande fack!

Skapa gröna jobb!

Svarta och vita; Tillsammans mot de rika!

Lika lön; För alla kön!

Vi vill ha sex; Vi vill ha sex; Vi vill ha sex timmars arbetsdag!

Palestina – Solidaritet!

En annan värld är möjlig!

DN, DN2, AB, AB2, Exp, DN3, SvD, SvD2, SvD3

För ett RÖTT Europa!

Första maj närmar sig med stormsteg, och jag har sett till att vara hemma i Norrrköping för att kunna gå med kamraterna i tåget. Jag fick frågan om jag skulle kunna ansvara för megafonen, så om ni har tips på bra slagord får ni gärna tipsa! Skulle gärna hitta några bra slagord inför EP-valet…

Internationell solidaritet- arbetarklassens kampenhet

Yalla yalla- jobb åt alla! / Yalla yalla- allt åt alla!

Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen!

Reinfeldt saknar framtidstro- vart ska vi jobba? Vart ska vi bo?

Högerpoli-ti-ken är sig lik – tar från fattig och ger till rik!

- Halva makten – hela lönen!

- Palestina – Solidaritet!

- Ropen skalla – arbete åt alla!

- Tåga på – mot de blå!

 Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – Vad ska vi göra? – Krossa rasismen! – När? – Nu! – När? – Nu! – När, när, när? – Nu, nu, nu

megafon: “vad vill vi ha”
folket: “integritet
megafon “vad är det”
folket “en rättighet”

Hjälp mig med att ta fram nya slagord och talkörsparoller inför årets första maj-demonstrationer. Ge ditt eget bidrag i kommentarsfältet!

Det politiska läget och debatten förändras, så att en del av de gamla parollerna blir överspelade. Bilden ovan kommer från 1920-talets Shanghai; vem vet vad dessa demonstranter reste för krav?

Våren 2009 står vi i alla fall mitt i en ekonomisk kris som främst drabbar oss i form av en snabbt ökande arbetslöshet. Skandaler i form av hutlösa bonussystem till direktörer har briserat, samtidigt som vi andra har fått se våra pensionsbesparingar sjunka ihop som snödrivor i vårsolen.

I den ekonomiska debatten, där nyliberalismen fortfarande är den dominerande ideologin, är det få som ifrågasätter att arbetarna och låginkomsttagarna ska betala krisen. Facken och socialdemokratin förmår inte heller att skapa något verkligt motstånd.

Parallellt med den ekonomiska krisen pågår också klimatkrisen. En stor omställning av transport- och energisystemen måste till, men politikerna vågar inte utmana de ekonomiska intressena på allvar.

Nu närmar sig första maj, en traditionell demonstrationsdag som dock inte längre lockar ut så många på gatorna. Själv har jag tänkt demonstrera som vanligt. Och oavsett om du ska det eller inte har du säkert åsikter om vad som skulle behöva sägas. Här har du chansen att föra fram det.

Vad skulle du vilja ha på plakatet, eller ropa i kör tillsammans med dina medmänniskor?

AB, AB2, DN, DN2, DN3, Exp, Exp2, SvD, SvD2, SvD3

I utlandet har FedEx i mange år brukt “We live to deliver” som slagord og konsept på film, print,utendørs og nett. Nå har de også laget denne rekrutteringsfilmen som ligger ute på YouTube, og  som også må virke utrolig motiverende for alle som jobber der. Langt bedre enn Postens  filmer der “vanlige” ansatte lett klønete står og forteller om hvor flott det  er med nye logoer og uniformer. Det verste er likevel at Posten i fjor lanserte slagordet “Vi lever for å levere” som er en direkte oversatt versjon av FedEx sitt slagord (eller motto som det kalles flere steder på nettet). Bare et pussig sammentreff, eller en bevisst handling?

Slagordet vi minns, och som vi förkastade ca fem minuter efter det att vi insåg att vi förlorade jobbet i i riksdagsvalet.

Det har varit många intressanta diskussioner om huruvida “ALLA SKA MED”, som slagord gjorde verkan som partiets ankare. Som gick till botten så kedjorna rasslade.

Eller kastade vi ankaret frivilligt, som en onödig last, när flottan flöt tyngre och långsammare under valsiffrornas jämmer?

En tanke som jag leker med.

Att “alla ska med” är i en demokratisk samhällsordning ett öppet uttryck. Visst är vi “alla olika, med olika behov mm”, men i en kortfattad form är det ett bra slagord för att alla på sitt sätt är unika.

Och att vi demokratiskt, gör något för alla. (även luringen bakom galler).

Så långt.

Om vi, istället för att ha snubblat på förvirringsrepet inför det valda slagordet, hade beskyddat och förklarat innehållet. Hade vi istället lovordat oss själva för valet av slagord?

Med tanke på att dess innehåll kunde ha getts mening med en “betydelse”, av oss, hade detta slagord antagligen varit en hit.

Hade vi haft medvind i segel, hade vi istället stärkt innehållet så att betydelsen kunnat passa in på vem som helst, vi talade med.

“Alla ska med” = Alla är vi unika, alla är vi viktiga i samhället, alla ska ha möjligheter till vård skola och omsorg, alla ska ges möjlighet till en plats, alla ska få en chans, alla ska ha bostad, alla ska vi hålla kvar och utveckla en rättvis välfärd,….

Hade vi haft just medvinden, och chansen att behålla jobbet, hade vi peppat varandra och vi hade peppat “alla ska med”, med hur många starka möjliga förklaringar om hur, vart och varför.

I stället blev det just så, att när alliansens framgång ifrågasatte vårt tänk, ifrågasatte vi den själva. Det var då vi istället började undra om “vart, hur och varför”.

Var det möjligtvis så, eller är det möjligtvis så, att vad  man än väljer att säga, står och faller med utgången?

Vari ligger vår styrka, om vi inte kan förklara och försvara att ”alla ska med”?

Att hitta det mest neutrala, för att säkerställa försvaret, är en smula fegt.

” Sosse javisst!” skulle man ju kunna använda som slagord, ganska innehållslöst, och lamt.

Antagligen, skulle vi använda oss just av det senaste själva, om det inte höll enligt beräkning.

Jag tror, att vad man än väljer för slagord, ges det stora möjligheter. Våra motståndare kommer hur som helst alltid, att finna svagheter.

Men möjligheten är som störst hos oss, som kan fylla det med innehåll, och helt enkelt mena det vi säger. Utan att ge vika.

Jag tror på det.

Elizabeth

Det finns dom som dömer ut den, men socialdemokrater och miljöpartister är en snygg blandning. Och en nödvändig. Miljön vinner på den liksom rättvisefrågor, och vad skulle vara viktigare? Med s+mp blir det ännu mer kunskap och ännu mer mod och envishet att verkligen driva på för förändring i den mest avgörande framtidsfrågan. Och här har socialdemokratin mest att lära.

Åt andra hållet blir det med rättvisefrågorna – som ju faktiskt handlar om solidaritet mot fler än enbart naturen. Alltså måste miljöpartiet lära sig att förstå vartåt det barkar med bland annat friskolor, och ta ställning därefter. På detta följer också att lokala miljöpartier som det i Karlskrona inte kan göra som det vill bara för att få nästan bli kommunalråd.

Men för bästa nödvändiga blandning behövs också vänstern. Därför var det bra att den halva pudeln kom så snabbt som den gjorde från Mona Sahlin med ytterligare några flera, som ju i alla fall bildligt verkade ha stängt dörren. Och i detta land är ett vänsterspöke ingenting jämfört med det andra.

Vänstern behövs. Inte så mycket för att stilla oron över annars tappade, vilsna själar utan därför att socialdemokratin gått för mycket och för fort högerut i tron att där finns det också väljare. Men väljare ska göra ett aktivt eget val, det gäller även den översta tredjedel i samhället som (s) alltför länge sneglat på. Att ändra politik, i mening att ge upp och förvränga sina värdegrunder, den enda egentliga meningen med all politik, för att tillfredsställa ett gäng plånboksväljare – absolut inte, nej och åter nej.

Värdegrunder kan inte bara göras till slagord. ”Tillsammans” är visserligen riktigt bra, men… Så länge det inte omfördelas och fördelas, så länge rättvisa exkluderar kön, klass, etnicitet och sexuell identitet, så länge vi går i världens otakt med hela världens miljö – så länge är det inte och blir det inte ett samhälle och en värld för alla.

Socialdemokratin måste börja gå vänster ut igen, det är absolut nödvändigt när världen snubblar åt fel och andra hållet. Och behöver en politik för tillväxt, till för människors skull och på naturens villkor. Och för det behövs s+mp+v: en snygg början, en bra och nödvändig blandning.

Valrörelsen – here we come!

Tack för idag, speciellt till alla er som slöt upp i Malmö. Piratpartiet of Rohan lyckades tydligen väldigt bra i Stockholm, och gjorde en mäktiga entré på Serglestorg. Göteborgarna visade helt klart vägen idag med sina 1500 deltagare, respekt!

Här i Malmö var himlen lite halv grå, men det kom aldrig något regn. I början var inte intesiteten riktigt på topp, fråga mig inte varför.  Efter de fyra första talen kickades demo-tåget nedför Bergsgatan, det kändes som att energin började komma igång då. Det verkar som att när demonstrationen blir mer interaktivt, man kan skrika och göra något, då blir folk mer aktiva också. Själv tycker jag att det roligaste är gå i tåget med en megafonen i handen och skrika för allt vad stämmbanden håller, gissningsvis är jag nog inte den enda som har lite ont i halsen ikväll. Det kändes som min röst redan började försvinna när vi hade nått halva vägen. Min personliga favorit från idag var slagorden: “alla som inte hoppar gillar FRA“, människor började hoppa, och en fin dynamik uppstod i leden. Kanske ska man enbart satsa på att hålla ett långt demonstrationståg.  Folk får då aktivera sig, poängen med demonstrationer är att folk ska få säga/visa vad det tycker. Att stå passivt och höra andra tala kanske inte är optimalt då?

Tack till alla organisationer som ställde upp idag! Jag skulle även vilja rikta en enloge till polisen idag. De gjorde ett bra jobb, och allt flöt på mycket smidigt.

Blogge Bloggelito har tagit bilder från demonstrationen.

Mest män, mest från LO-kollektivet, mest arbetslösa, mest arbetare och flest från södra Sverige. Med andra ord; väldigt likt Ny demokrati.

Så ser det ut när statsvetare tittar närmare på den typiske väljaren av det senaste partiet på den främlingsfientliga karta som många vill rita över landet Sverige.

Men Sverigedemokraterna är inte är något annat än så kallade. Så kallade, därför att man på intet sätt är representativ för vare sig Sverige eller svenskarna och på inte sätt heller är demokrater. Bilden av bara så kallade svenska demokrater bekräftar sig själv genom dom som hittills uttalat sig i egenskap av att vara just det; väljare till (sd).

Det finns möjligen en skillnad från före valet. Både väljare av (sd) och partiets företrädare har gått från att “bara” förakta människor av andra slag än dom själva, till att nu även förakta andra partier och politiker. Dom blandar fula ord med ömkliga tongångar och gör pinsamma hänvisningar till rättigheter och folkets röst – när ingen annan vill gå i allians eller koalition med partiet och ingen annan heller tycker att icke-demokrater ska finnas i den svenska politiken.

Möjligen är (sd) nu ett etablerat parti, säger statsvetare. Men det är kvantitativt, inget annat än siffror – och fortsatt lika långt från kvalitet som till demokrati. Att andra partier, redan etablerade och demokratiska, möter (sd) med Stopp och Belägg i kommuner och landsting, är friskt och sunt.

Att använda demokratins spelregler för så uppenbart odemokratiska syften som (sd) gör, kan och ska mötas med en tvärnit. Och eftersom det inte lyckades att mota denna Olle redan i grinden, är dom etablerade och demokratiska partiernas stopp-aktioner ett logiskt steg två i strategin “fritt från sverigedemokrater”.

Det parti, som på tvärs mot både sunt förnuft och tidigare deklarationer, hoppar av strategin och säljer ut demokratin, får betala ett högt pris. Det får också dom enskilda människor som framöver ska förklara varför dom valde och tänkte som dom gjorde. Den som framhärdar eller den som knyter band är värd både pris och nederlag och skuld.

Men det är onödigt

Dom så kallade Sverigedemokraterna kommer att kläs av in på bara kroppen – delvis med egna grepp. Att sitta i styrelser och nämnder är nämligen något helt annat än att ropa slagord och främlingsgöra folk.