Idag firar min käre make och jag att det är 16 år sedan vi gifte oss. Dagen började med att vi tvingade upp ungarna strax före 10:00 vilket inte var populärt. Men vi hade bestämt oss för att ta oss ner till sjön och fiska. Vackert väder och lagom temperatur. Maken och sonen tog båten och rodde ut på sjön medan dottern och jag stod kvar på bryggan/flotten. Det var dagens dumhet. Det visade sig att även bromsarna hade bestämt sig för att vara på samma ställe som oss. Jag tror att jag hann kasta 10 kast innan jag gav upp. Dotter gav upp efter tre kast innan hon flydde till bilen. Det blev naturligtvis jag som fick plocka ihop våra spön och prylar innan jag sprang till bilen.

På eftermiddagen tog maken och jag en biltur till min morfars föräldrars grav som i år förärats med ett nytt kors. På vägen hem stannade vi och hälsade på min morbror och hans fru på vårt gamla sommarställe (mina föräldrar tog mig och brorsan och flydde därifrån och köpte eget hus för 27 år sedan). Det var väldigt skönt att åka därifrån. Mina minnen därifrån de sista somrarna, innan vi förflyttade oss, är inte roliga. Det var mycket bråk i det huset då. Som värst var vi 16 personer och två hundar som skulle samsas där. Det gick inte!!

Dagens bilder är tagna igår och idag. En blomma och resten insekter.

Förlåt om jag skrämdes med spindeln men jag tycker att den är vacker.

See you!

Bibbi

Minstingen i familjen ligger nedbäddad i sin säng med 40 graders feber. Inte kul när det har varit varma dagar. han fick feber under gårdagen, då landade termometern på 39,5 och den har inte minskat snarare ökat. Och inte verkar det hjälpa med vanliga febernedsättande mediciner heller. Om det är så att det hjälper så vill jag inte veta hur hög feber han skulle ha!  I morgon är det meningen att vi ska till ataljen i stan för att kolla in kläder till bröllopet. Blivande maken ska ju oxå vara fin vi får se hur det blir med det, om lill killen har lika hög feber i morgon så får nog sambon åka själv, tyvärr. Sen så fyller ju även svägerskan år i morgon så det var meningen att vi skulle åka förbi där oxå men vi får väl se. Hoppas på att det går över till i morgon! Skulle ju inte sitta helt fel om jag säger så.

När det gäller bröllopet så har det uppstått ett litet problem som jag inte vet hur vi ska lösa. Min sambo har två personer i sin familj som båda känner sig som fadersfigurer. Hur vi ska lösa bordsplacerings frågan när det gäller detta har jag inte kommit på! Hur sjutton ska man göra för att det ska passa alla? Hur ska man tänka när det uppstår sånna problem? Skulle ju ha varit enkelt om nån av dom hade varit den biologiska föräldern men nu är det inte så då han inte finns med i bilden. Nån som har en ide? Sambon tyckte att man skulle ha båda med till honörsbordet men den iden tror jag verkligen inte på då det kommer att sluta med en smärre katastrof. Jag vet i alla fall hur jag skulle göra om det var upp till mig bara men nu är det ju inte så det funkar i ett förhållande. Man måste ju vara överens, eller hur. Jag kan ju inte bara köra över blivande släkten då kommer det inte att sluta bra i längden. Samtidigt så tycker jag att det är VÅR dag och inte deras och att dom får köpa upplägget och svälja stoltheten. Det handlar ju trots allt om vuxna människor! Men det funkar visst inte så………… jag vi får väl se hur vi löser detta, får sätta mig och brainstorma med min mamma ett tag så kanske vi kommer fram till en lösning.

Min kusin kommer till mitt jobb idag, som besökare. Inte till mig, dock.
Han vet inte att jag jobbar här, och senast jag såg honom var när jag var kanske åtta – nio och han var över trettio. Han är tjugotre år äldre än jag.

Jag vet inte om jag ska säga Hej och förklara vem jag är.
Det här är antagligen den enda chansen jag har
men jag är inte så förtjust i släktingar. Alltså; jag har ingen kontakt med dem mer än med syrran och hennes barn. Ser ingen större poäng med det annars, så det kvittar egentligen om jag hälsar eller inte eftersom jag inte känner honom alls. Vi råkar bara heta samma sak i efternamn och hans pappa är min (mycket MS-sjuka)farbror.

men jag kanske borde göra det som en lite rolig grej?
“Tjena kussen! Värst vad du ser[...]ut!”

Hm.

Bästa läsare!

En smärre tragedi inträffade under förra helgen. Efter en liten bilutflykt till Bergianska trädgården skjutsade jag och Mrs Harold min svärmor hem till Svägerska nr 2. Svägerska nr 2 är yngst i Mrs Harolds syskonskara, och enligt mitt tycke den trevligaste i den släkten – och då är Mrs Harold inkluderad i jämförelsen. Men eftersom Svägerska nr 2 har en fästman håller jag mig långt från scenen. Det är ju onödigt om hennes och min ömsesidiga sympati under forna dagar blir alltför välkänd. Hrm…harkel.

Svägerska nr 1, en kvinna som kan beskrivas genom att kombinera orden “problem” + “magnet”, hade lovat att samma afton komma och hämta syskonens gemensamma moder. Svägerska nr 2 och hennes fästman var på arbete respektive resa. Och Mrs Harolds mor har tydligen inte roligt när hon är ensam.

Svägerska nr 1 dök mycket riktigt upp hos svägerska nr 2 i hennes frånvaro. Men svägerska nr 1 var inte ensam. Med sig hade hon en handfull väninnor, varav ett flertal hade med sig sina tonåriga barn. Och i bagaget hade man både mat och sprit. Mest sprit.

Kl. 21 ringde Mrs Harold hem till svägerska nr 2 för att höra om mamman blivit hämtad. Men det hade hon följdaktligen inte blivit. Mrs Harolds mor svarade med sluddrande röst att de hade en liten fest…

Mrs Harold skyndade sig att avsluta telefonsamtalet och ringde upp svägerska 2. Nej, hon visste verkligen inte om att hennes storasyster skulle ha fest i lägenheten. Och inte heller hade hon möjlighet att lämna jobbet för att åka hem och avstyra alltsammans.

Mrs Harold ringde nu upp sin mamma och bad henne att få iväg de olovliga “gästerna”. Jodå, de skulle strax ge sig iväg, lovade Mrs Harolds mor med skadedrucken tunga.

Ja, det gällde ju att sällskapet gjorde sorti innan svägerska nr 2 och hennes fästman kom hem. Ingen av dem hade ju gett sitt medgivande till evenemanget.

Med låtsat ointresse tjuvlyssnade jag på dessa telefonsamtal. Mrs Harold förklarade situationen eftersom jag är dålig på att låtsas. Jag log skadeglatt och påpekade att jag aldrig ångrat att jag sagt upp bekantskapen med svägerska nr 1. ” – Det tänker jag också göra“, muttrade Mrs Harold och tillade något otryckbart även om sin mor.

Eftersom det haroldska huset håller på sina bäddtider så borstades kvarvarande tänder och påtogs pyjamaser för de som önskade sådana. Knappt hade Mrs Harold hunnit gå i sin säng förrän telefonen ringer igen. Det är en av festdeltagarna. Hon har fått lite samvetskval, och vill ha mobilnumret till Svägerska nr 2 för att få ett retroaktivt tillstånd att hålla festen i lägenheten. Mrs Harold ger med behärskad röst telefonnumret och går och lägger sig.

Vid det här laget känner jag för att bli kvar i köket och sitta och hånskratta för mig själv åt stolligheterna. Och så glömmer jag bort tiden med en bok som fångar mitt intresse.

Kvart i tolv ringer telefonen ännu en gång. Det är svägerska nr 2. Trots att vi inte talats vid sedan en traumatisk familjemiddag för 100 år sedan (lätt överdrift) hör jag hur hon är glad över att jag svarade samtidigt som jag hör att hon har gråten i halsen. Utan att ställa några frågor väcker jag Mrs Harold och förklarar att det är akut.

Min misstanke är att Mrs Harolds mor dött av alkoholförgiftning. Men jag säger det inte…

Mrs Harold tar luren och ser strax ut som hon alltid brukar göra när hon talar med mig till vardags. Alltså får ett lömskt ilsket ansiktsuttryck. Tjugofem minuter senare får jag en kortfattad översättning (eftersom hon ändå måste avreagera sig).

Svägerska nr 2 och tillhörande bihang (fästman) dyker upp vid sin hemadress. Snyltgästerna har ännu inte hunnit avlägsna sig. Men det har maten i kylskåpet gjort. Bihanget frågar uppretat vad de gör i hans lägenhet. Svägerska nr 1 svarar surt ” – Men ursäkta oss då…”. Där vinet runnit in har hennes etikett gått ut för länge sen. Fast för henne är nog etikett bara en klisterlapp på vinflaskan…

Svägerska nr 2 frågar sin mor varför de supit som svin olovandes i lägenheten. En fullt berättigad fråga. Då börjar gammelsvägerskans väninnor skälla och säga att de yngsta barnen i en syskonskara inte får tala så till sin förälder. Och förvisso är det sant att det är en tradition i Thailand att den yngsta i syskonskaran är minst värd.

(Inom parantes har jag hört dem skälla på henne när hon var barn, och de sa att det var synd att inte hennes mamma gjorde abort. Hur kunde jag undgå att vilja ta henne under mina beskyddande vingar? Tja, det straffade ju sig, men det är en annan historia…)

Svägerska nr 2 blir förtvivlad. Hon är mer försvenskad än någon av sina syskon (jag får väl erkänna att det är lite min förtjänst också), och känner sig nertryckt bara för att hon är yngst. Men mest skam känner hon för att hennes äldsta storasyster och mor tagit för givet att de kan gå loss i hennes och hennes fästmans lägenhet. Och i motsvarande grad är fästmannen rasande, inte minst därför att han upptäcker att festdeltagarna startat hans dator och använt den!

Inte för att jag någonsin haft höga tankar om svägerska nr 1, men vissa människor tycks aldrig förbättra sig. Frågan är om hon inte satt ett nytt bottenrekord i dåligt uppträdande.

Jag är glad att jag inte behövde komma till skada den här gången, utan att det blev någon annan som fick se vad hon går för. Men så har jag ju lärt mig min läxa långt tidigare.

Eftersom jag inte vill bli stämd för förtal skall jag inte berätta att hon försökte ta livet av en liten pojke (medelst dränkning) när hon gick i skolan, även om det ju inte varit ovidkommande att nämna den saken i det här sammanhanget.

Åh, vad jag längtar efter att få umgås med normala människor *skjuter bazooka i glashus*

Hälsar Eder Peter Harold

Nu sitterjagi skolan och mår dåligt och är på dåligt humör,Jag tror jag är sjuk,Men pappa sickade i väg mig till skolan

I morse väkte mamma mig kl 7 som hon gör varje skoldag,jag vaknade lättare en vanligt och sa till mamma att jag är ju ledig resten av veckan coh på råge av allt så är det ju kristi himelfärds dag,då vaknade mamma till.Mamma som hade sett fram emot sovmorgonen,jag somnade om,när jag vaknade vid 11:30 och när jag var på väg in i köket så låg mamma på soffan och tittade på tv.jag undrade om hon hade somnat om men det hade hon aldrig!