Det började med att jag försov mig. Eller rättare sagt så vaknade jag för tidigt, gick och duschade och lade mig för att vila (det var en timme kvar tills klockan skulle ringa). Naturligtvis somnade jag om. Jaja, det blev alltså en heldag med världens bästa busunge. Så vi gick ut en sväng, jag strök & lade upp gardiner och hängde sedan upp dem. BLev lite förvånad då jag upptäckte att de var svarta – jag kunde svurit på att jag köpte blåa… Men faktum är att de är jäkligt snygga så här i vintermörkret.

Inte heller blev det att jag gick till arbetsförmedlingen för att se vem min nya handläggare är, men men, får väl gå dit imorgon. Tycker det är jäkligt dålig stil av min fd handläggare att inte ens skicka ut ett mail om att han slutar och vem som “ärver” mig. :/

Fick inte gjort så mycket mer, blev mer mysdag med lillan istället, inte helt fel det heller. Tog en tupplur på eftermiddagen medan lillan tittade på Skönheten & Odjuret.

Nehe, nu ska jag ta och mysa lite med ett avsnitt av Dexter och några pepparkakor.

Imorgon är det dags för lillan och puckots första umgängesträff på nästan tre veckor. Ska bli intressant att se hur det går…

Idag åkte jag och den lilla saken in till stan och storshoppade. Bostadsbidraget hade kommit in på 2000spänn. När jag kom konstaterade jag att jag hade kvar 285kr. Imponerande. Då hann jag ändå inte köpa allt på listan.

Men men. Plastgran inhandlades – 1,5 hög (så att jag kan nå toppen), plus ljus, lite julpynt att komplettera det jag redan har, julmatta och stjärna. Hittade ingen adventsstjärna så jag hoppas att den från förra året dyker upp någonstans, annars tar jag en nästa vända. Tror jag ska hålla på min mors urbota idiotiska tradition och julpynta natten mellan 23 & 24 så att man vaknar till huset fyllt av julpynt. Avskydde det som liten, men det är inte helt fel tradition får jag väl erkänna… Ska dock ställa fram den innan och sätta i ljusen, så det inte blir alltför kalabalik i natten.

Ska försöka få fixat lite julstök i helgen, men får väl se hur det går. :p Halmbock köpte jag ingen. Hade en förra året, med betoning på hade. Den dog. Mördades brutalt. Gävlebocken låg bra till i jämförelse. Pippikatt hade helt enkelt FÖR roligt. Å gamla Elias mördade min julgris för flera år sedan så jag fattar poängen, hur söta de små än är…

Hittade också en SKITSNYGG julklänning med bolero till som jag ska inhandla till lillan. Dessvärre hade dem inte hennes storlek men jag lyckades ringa till den andra affären som hade det. Mamma hämtar den imorgon. Går miste om lite rabatt men det kan jag leva med. Tror jag. Köpte också ett par jeans till lillan. Vi delar inte smak. Alls. Jag hittar ett par jättefina svarta stuprörsjeans, lagom pris också. Nej, inte ha. Hep. Så hittar lillan ett par jeans med rosa glitter överallt och dem var väl fina? 299kr. Skulle inte tro det. Vi förlikade oss med ett par jeans för 150 (rabatt) med lite rosa glitter och några prinsesskronor. Dessutom har jag budat på tradera (så håll tummarna att jag får dem) på tre par jeans och en tunika åt henne. Gotta love second hand!

Åkte hem och tillbringade större delen av en timme med att packa upp, frysa in osv. Är helt död men behöver städa inför imorgon. Minst så måste jag dammsuga vardagsrummets tv-halva och tvätta av lillans gamla gåbil som ev ska bli hämtad imorgon. Extra pengar rules! Ska gräva fram en del annat också och slänga ut det på blocket. Bilbarnstol, kläder, ja litegranna alltså.

Nu ska jag dock först och främst VILA!

Måste dock berätta att när jag stod inne i affären för att välja julgransmatta så frågar min mycket söta dotter ifall dem har flygande mattor!

Nå har vi begynt å forstå hva LP sier – og jeg tenkte det kan være greit å lage en oversikt over hvilke ord han kan NÅ:

Navn/personer: Mamma, pappa, dadda, tante, onkel, mossar (morfar), mommor (mormor), besta (fire stykker som heter besta), busten, bebi (baby), Djidji (Didrik), Bia (Tobias), Emma, Silje, Tym (Trym), Asse (Anders), Tia (Elias), Sjasjke (Sjarke), Tåje (Tråle), Brum (Ole Brum), Tigge (Tigergutt)
Substantiv: Stoj (stol), boe (bordet), bil, buss, båt, krakro (traktor), krokkro (sokker), busse (bukse), jakke, bue (lue), beie (bleie), sesei (skje), seseiii (skjell), sesetei (stein), vamm (vann), mei (melk), sive (skive), skinke, ost, kikka (fisken), jade (sjokolade), bæsj, tiss, boss, hui (fly), hesten, gis (gris), potte, do, ape, øye, hake, håj (hår), ann (and), ønn (ørn), måse (måke), gøye (papegøye), bok, manne (mannen), dye (dyne), heng (seng), eple, huuse (juice), huuuse (hus), dame, banni (banan), ko (sko), simm (rosin), sjasjke (kjeks), tuttuu (toget), tanna (tannen), bojje (bolle), jampe (lampe), hys (lys), hånne (hånden), kuse (truse), is, kake, tattoo (ketsjup), bassebii (lastebil)
Verb: titte (sitte), se, miste, gå, jeke (leke), pise (spise), komme, kose, sohe (sove), lalle (sove), kikke (trykke), bade, dosje (dusje), o-o (åpne), dikke (drikke), kykjle (sykle), hokke (hoppe), dikke (drikke), tenne (tegne),
Andre ord/uttrykk: min, ja, nei, isse (ikke), mej (mer), brrumm (Ole Brum), pakka pakka (Drømmehagen), den, denne, ding (melk varmet i mikrobølgeovn), dingding (ringe på vekkerklokken), ei (en), ti, wosh wosh (flytt deg), peddi (ferdig), ote (ute), oppe, o aiaiaiaiboss (sangen “når trollmor har lagt sine elleve små troll”), brum brum lalallallalla (sangen om ole brum), beiiie (Bæ bæ lille lam), hei, haggem (hadet), tittei, henne (hvor er den hen?), ojje bojje (sangen om olle bolle), auaaaaaaa (det gjør vondt! eller den gjør vondt hvis han peker på noe), sånn, bom (bompe ned trappa på rompen). heia bann (betyr HEIA BRANN! Gutten er godt oppdradd!)
Dyrelyder og andre lyder: auuu (mjau), oh oh oh (voff voff), uææææ (løvebrøl), gakk gakk gakk (andelyd), pappappappappa (hønelyd), pipipipip (generell fuglelyd), hu huuu (uglelyd), koko (gjøkelyd), kykkekyy (kykkeliky), bææ (sier sauen), møø (sier kuen), bææ (sier kuen), hbrbrhbrh (sier hesten, mens den rister på hodet), hohohooo (med skulderbevegelser, betyr at det er kaldt), dææiii (lyd man lager når man slår ting eller folk)

Idag så hade lillan dansuppvisning – tillsammans med andra barn som dansar i andra kurser. Det var mycket folk där, så gott som fullspäckat. Själva dansprogrammet i sig var varken avancerat eller långvarigt, men men.Min busunge tillhör den yngsta gruppen och de hade två låtar. Tema djungel.
När dansläraren kommer upp på scen för att presentera showen så springer min skitunge ut på scenen för att hjälpa till… Så scenskräck är nog inget problem…
Sedan springer hon omkring och dansade att de var krokodiler, elefant, orm, apa, de paddlade kanot och skvätte vatten på varandra. I andra dansnumret så dansade de till Trazan & Banarne, var väl ungefär samma tema där – fast min skitunge hade ju sett de äldre dansa på genrepet igår och härmade deras rörelser lite istället för dem hon skulle dansa… Å så snurrade hon runt hela vägen av från scenen. Istället för ett snurr som de andra. Det är min primadonna det.

Hon var verkligen överallt, hon dansade med ryggen mot publiken ena stunden och nästa stund mot dem andra, stå längst fram tycktes också vara hennes ambition, det var mer ofta än sällan som hon skulle vara framför de andra…

På slutet när de skulle bocka, hela publiken applåderar, så står hon alllllllra längst fram och applåderar själv, inte ska hon bocka inte, bara fortsätt klappa… Men hon var så nöjd och glad så. För att avsluta med ett stort skrik när lamporna väl tändes – “Mamma! Mormor!”

Tror jag bestämde mig på fläcken för att hon ska få fortsätta med dansen även nästa termin. Vad är 800kr + uppvisningsbiljett på 100kr mot en mycket lycklig dotter?

Dessvärre hann jag inte fixa inställningarna i min kamera (den har problem med att ta i mörker om det finns ljus i närheten – som den vithåriga skallen framför oss) så korten är vääääldigt suddiga, men lite ser man ju. =)

Trots flera påminnelser (jag tom ringde igår för att fråga efter lite kläder) så kom inte pappa D. Genom lite luskande så kunde jag lura ut att han är “förkyld”. Men när jag pratade med honom igår lät han så himla pigg och glad. Snabb förkylning att gå från frisk till döende på tolv timmar typ. Vet inte ifall han berättade om uppvisningen för sina föräldrar men det var i alla fall bara jag och mormor där. Med tanke på att jag påtalat uppvisningen för D ett tiotal gånger sedan vi fick reda på det så tycker jag nog att mitt ansvar har upphört där.
Men handen på hjärtat, hade jag kommit på det i tid så hade jag nog ringt dem och frågat om de skulle med. För lillans skull.

Bara för att jag skrev att lillan aldrig tar saxen utan tillåtelse så går ungen och klipper håret… Ordentligt…

FÖRE

EFTER

Jag skrev igår att jag skulle uppdatera lite hur flickan har haft det. Eftersom inlägget igår var fett långt så får ni ursäkta om det blir upprepningar lite här och var.

Att jag och lillans pappa har umgåtts lite då och då i längre perioder (typisk hämtning tar ju allt från 5-20min, när vi varit och hälsat på så har vi stannat i en-två timmar, ibland mer). Lillan har verkligen varit positiv till detta, hon tycker det är kul att umgås med oss båda samtidigt, inte så konstigt egentligen.
Jag minns själv hur jag var i hennes ålder. (Mina föräldrar separerade när jag var 1,5år gammal.) Det var en period då jag verkligen önskade att mina föräldrar skulle bo ihop (trots att mina ALLTID bråkade) och jag var jättearg över att vi aldrig var tillsammans allihopa (min låtsasmamma var Fienden med stort F).
I alla fall, lillan har mått bra av det och jag kan själv erkänna att det varit rätt skönt att inte behöva vara irriterad på honom jämnt och ständigt. Det har helt enkelt varit trevlig stämning, större delen av tiden. Lillan har varit mycket “mamma & pappa”. Det har varit teckningar med alla oss tre tillsammans, det har varit “sagor” (hon läser sagor för mig) där mamma & pappa varit en stor del i berättelsen. När hon låtsaspratar i sin telefon har det varit med pappa och mamma, istället för bara en av oss. Ja ni förstår.

Det var nog egentligen jävligt dumt av mig att börja umgås med hennes pappa på ett civiliserat sätt. För hon börjar naturligtvis hoppas på en familj. Hon börjar naturligtvis undra senare varför mamma och pappa inte träffas mer. Samtidigt så får jag dåligt samvete över att hon ska behöva känna så. Jag mår dåligt av att veta att hon någonstans inne har begripit all den ilska han och jag har emot varandra. I min dumhet trodde jag ändå att jag var rätt bra på att dölja den för henne. Prata snällt om honom, ringa ibland, trevlig när man ses, diskutera honom med vänner enbart när hon är upptagen med annat… Jaja, som skilsmässobarn borde jag vetat bättre. Har förklarat för henne så gott det nu går att mamma och pappa inte kan träffas alltid, att pappa gör annat och mamma gör annat.

Men!
Självklart har inte detta fungerat alls. Lillan har fattat ganska väl att av någon anledning har hon inte varit hos pappa själv sedan länge. Så nu vill hon inte alls till honom. I tisdags på bvc var hon jätteupprörd, pappa fick inte göra något med henne, inte krama, prata eller sitta brevid. Men när han gick så blev hon helt förstörd – hon är ju en pappa-flicka!
Det har funnits flera planer på att pappa D skulle träffat henne under den här tiden, både själv och med mig, men nästan inga har hänt. Jag i min dumhet har glatt berättat för tösen att “imorgon ska du till pappa!” för att sen nästa dag behöva säga att pappa inte kunde att de får ses en annan gång, en annan gång, en annan gång en annan gång……… Känns nästan som om jag råkat komma åt repeat på stereon… Självklart har hon tagit åt sig, hon tror nog att pappa inte alls vill träffa henne. Trots att jag sagt att pappa vill träffa sin flicka, trots att jag erbjudit henne att prata med honom i telefonen så är allt hon säger om saken “Vill inte!” eller “Pappa dum!”.

Så idag, det var dags för dagis igen efter ett längre uppehåll. Det var även dags för pappa D att ha lillan i ett par timmar. (meningen var att han skulle ha henne från 11 till minst 17, han skulle på möte vid 19, men nu blev det till 16 istället) Efter mycket, MYCKET, tjat från min sida kan jag tillägga…
För det första vill hon inte gå till dagis. Hon vill sova. När hon får veta att pappa ska komma så bryter hon ihop. Hon sätter sig ner på hallgolvet och börjar storlipa. Helt förstörd. Hon vill inte till pappa, hon vill hem till mamma. Jag tröstar henne och förklarar att jag kommer och hämtar henne sen, på eftermiddagen, att hon och pappa ska leka och ha kul istället. Efter en stund har hon lugnat sig lite och vi går ut till dagis. Då börjas det igen. Hon vill inte till pappa, hon vill att mamma ska följa med, hon vill inte, hon vill hem, vill leka med mamma osv… Jag kör samma race som innan och när vi väl är på dagis är allt frid och fröjd.

Nu är hon hos sin pappa (som dessutom inte är hemma utan hos hans kompis eller dylikt) och jag känner mig ganska säker på att hon har jättekul. Det brukar inte vara problemet.

Övrigt:

Tja, hon är mycket för att måla nu, har nog målat hela tjocka släkten och några till. Igår ritade hon en av katterna, skrev någonting och satte fast på brevinkastet med hjälp av magneter. Ser ut som en “Varning för katten!” typ.
Mycket handlar också om tomten just nu. Morfars tomte och pappas tomte är bäst. De är hennes bästa vänner. Men tomten kommer till mamma också, mormor med och Kim också. Fast hon behövde betänketid på några, men tydligen var vi alla snälla.  
Film är fortfarande något hon tycker jättemycket om, vi har precis genomlidit en Scooby-Dooby-Doo period, nu är det istället dinosaurier för hela högen, omväxling förnöjer.

Lillan är fortfarande sitt underbara jag, hon älskar allt och alla, tom katterna! Jag hoppas bara att det snart blir bättre för henne, att umgänget blir mer regelbundet igen.

Om tandläkare har jag inte mycket gott att säga. Har faktiskt aldrig haft förmånen att träffa en enda bra sådan. De har samtliga varit skojare och falska som synden, samt vad värre är … totalt inkompetenta! Vid ett flertal tillfällen har jag dessutom blivit tvungen att sjukskriva mig, en gång i två veckor, efter att fått “vård” av en av dessa slaktare. Och till råga på allt så fick jag betala för att nöjet att bli plågad – ganska så ordentligt dessutom.

Jag är gammal nog att minnas när våra egna svenska dödsänglar, fluortanterna, besökte skolan – något de nu börjat göra igen, tyvärr. Där fick vi oskyldiga småbarn med jämna mellanrum skölja våra munnar med rejäla doser av det dödligt giftiga fluoret – ett ämne som är absolut livsfarligt och som dessutom enbart förstör tänder och tandkött.

Fluor är ett av världens giftigaste ämnen, och dettta gift låter vi våra småbarn borsta sina tänder med varje morgon och kväll. Hur mycket av giftet vi små skitungar i skolan svalde av misstag är det ingen som vet. Men att det var meningen att vi skulle svälja giftet är väl inte otroligt, eftersom det ger hjärnskador som påföljd. Ett enkelt sätt att få ner vår IQ på. Än idag så hyllas fluoret av våra tandläkare, och ytterst få av oss använder tandkräm utan detta gift.

För ett par år sedan så träffade jag en gammal vän jag inte sett på ett tag. Han hade stora problem med blödande tandkött, med tandlossning som påföljd. Hans tandläkare ordinerade, inte oväntat, fluorsköljning och extra mycket borstande. Trots att min vän under nästan ett år lydde dessa direktiv så förvärrades hans tandhälsa.

Jag rådde honom då att sluta med allt vad fluor hette, något han då efter viss tvekan gjorde – desperat att bli bättre. Bara några månader senare hade alla hans problem försvunnit. Tandköttet hade läkt och allt var helt prima. Jag behöver väl inte tillägga att han inte går till den där tandläkarskojaren längre. Faktum är att han inte varit hos en tandläkare på snart två år. Mitt råd till er, kära läsare, är mao att sluta använda fluor.

Sitter på toget nå, og har to av de jævligste drittungene bak meg. De sparker i setet, de lager mye lyd, og de er alt i alt utrolig irriterende. Tror de er søsken, i 10 års og 12 års alderen. Don’t really care, men helvete heller- barn burde holdes i bånd!

Er litt som Otto Jespersen om barnevognsmafiaen XD ja, jeg elsket den! hihi, noen ting er bare for bra..

Ett morfem är den minst betydelsefulla delen i vårat språk. Vi kan dela upp morfem i två: grammatiska morfem och lexikala morfem. De lexikala morfemen är hela ord, medans de grammatiska morfemen kan vara antingen fria grammatiska morfem, t.ex. “ska” “har” eller bundna morfem, som ändelser: -ar, -er. Barn utvecklar generellt sett inte grammatiska morfem förrens i 3 årsåldern, när det lär sig att tidsbestämma.

Om övergeneralisering.

Barnets språkinlärning går så fort så att när det börjar böja substantiv händer det att en ändelse i ett ord överförs på de andra, t.ex.

“Mamma, idag har vi köpt flera kappar” (kappor)

Detta kallas övergeneralisering.

fler ex:

Åsnar (Åsnor)
Kråkar (Kråkor)

Det händer också att barnen övergeneraliserar verb; t.ex.

“Mamma, idag har jag lekit med Morgan”.

Men mer om det senare.

Snart kommer lillan hem till mig. Längtar litegrann faktiskt. =) Har inte hört så mycket ifrån vare sig henne eller pappa D under hela tiden hon varit där, lite ovanligt faktiskt, men men. Pappa D’s exflickvän kommer ner nu i dagarna, så han lär nog vara lite speciell under den tiden…

Idag är det iaf lite dans för flickan på eftermiddagen, men det är nog allt. Lite allmänt pyssel hemma är väl troligast. =) Ska ev ner till fotofirman och titta lite ifall en förstoring blir bra eller inte.

Har inte så mycket att skriva, känner inte att jag vill skriva just nu, men det blir nog mer när lusten faller på så att säga. =)

Barnet kämpar hela sin småbarnstid med att försöka uttala konsonantkluster rätt. Vi delar upp de i tre olika konsonantkombinationer.

1. Initiala (består av upp till 3 konsonanter i rad i början av ett ord)

ex: skriva, skratta, gråta, dricka.

2. Mediala (max fyra konsonanter, och finns i mitten av ordet)

ex: gräddvisp, barnslig, medström

3. Finala (max 5 bokstäver och i slutet)

ex: Konst, medverkande, vinst, stockholmskt

…

Av de i svenskan 3-staviga initiala konsonantkluster börjar alla med S. Här följer en trevlig formel från G. Håkanssons “Språkinlärning hos barn”.

Första stavelsen…..andra stavelsen…..tredje stavelsen.

S                                      P, T, K                             L, J, R, V

Här kan vi få fram många kombinationer.

Ex. SPLatter, SPJärna, SPRåk, STRejk, STJärna, SKJuta, SKRatta. SKValler.

Något att tänka på nästa gång ni spelar SCRABBLE alltså.

Är barn medvetna om att de säger fel när det säger fel?

Nä, naturligtvis inte. Barnet strävar alltid efter att göra sig förstått.

Här är en intressant dialog tagen från Gisela Håkanssons språkinlärning hos barn:

Barnet: Pappa, kan du dämpa mig? Dämp mig, pappa!

Pappa: Ska jag dämpa dig?

Barnet: Dämpa heter det inte. Du säger dålit. Dämpa heter det.

Pappa: Hjälpa. Kan du säja Hjälpa?

Barnet: Hjälpa.

Dialogen är bevis för att barnet mycket väl vet hur hjälpa ska låta, men har inte själv förmågan att uttala det rätt förrens han får hjälp av sin pappa. Det stämmer också väl överens med våra tankar kring barnets språkförståelse. Barnet har ett stort passivt ordförråd, vet hur orden låter och vad det betyder. Barnet har inte ännu lyckats bemästra sin talapparat.

Vygotskij’s teori “Den proximala utvecklingszonen” går ut på att barnet lär sig och utvecklas snabbast när det försöker lära sig någonting som är för svårt att klara av på egen hand, men med hjälp av någon annan kan barnet ta sig över tröskeln. Det vi behöver hjälp med idag klarar vi på egen hand imorgon.

De första orden barnet säger är typiska KVKV (konsonant-vokal kedja) med öppna stavelser (slutar på vokal).

Exempel är

mamma, pappa, pippi, vovve.

Efter ett tag i barnets språkutveckling börjar det kunna säga ord med slutna stavelser.

Exempel är

katt, ben, vad, bil, pil

När barnet är 3-4 månader gammalt börjar det jollra. Jollret är likadan oavsett modersmål.

Först är det skrik och gnyende-joller; iiii, uuu

Sedan börjar barnen experimentera mer med glottala (strupljud) och velara (tungryggen trycks mot gommen), tex hiii, ngaa,

När barnet börjar närma sig 6-8 månader kan det klara av att uttala språkljud med konsonanter först följd av en vokal; tex boo, bii, daa…Det är fortfarande inga ord men en bra bit på vägen.

Månaderna innan barnet lär sig sist första ord pratar det mycket i stavelsejoller,  med konsonant och vokalkedjor. Exempvis…mama, gaga.

Forskning har visat att döva barn också jollrar, men de kommer inte längre i utvecklingen än till stavelsejoller…Med andra ord verkar det som om barnet behöver få höra sig själv för att få fortsätta utvecklas vid den tidpunkten.

Segmenteringsproblemet är det problem barnet stöter på när det ska urskilja ord från ord. Hur ska barnet veta när ett ord börjar och slutar?

Sen måste barnet också lösa det segmenterade ordets betydelse. Hur lär sig barnet vad som betyder vad?

För att bli lyckas lösa segmenteringsproblemet måste barnet vänja sig vid de språkstrukturer som gäller i modersmålet. Den processen tar många månader, från att barnet som foster hör mamman för första gången tills det experimenterar med vokalkombinationer.  Först efteråt kan barnet ta itu med att skapa sina ord.

Även om man kan tro att den första tiden i barnets liv är relativt tom på kommunikation så är så inte fallet. Barnet och mamman kommunicerar med gester, mimik, gråt, skrik och joller. När barnet är ett halvår har det möjligheten att yttra alla ljud i världen, ty det har ännu inte vant sig vid modersmålets fonologi. Vid den här perioden leker barnet också mycket med vokaler och konsonanter; gaga, iii, mam…

Under den här tiden bygger barnet upp en stor passiv ordförståelse. Det känner igen ord men har ännu inte förmågan att förstå vad de betyder. När barnet är runt 10-12 månader lär det sig så småningom sitt första ord. De första orden brukar vara sådana som är viktiga, nära till hands och lätta att uttala. Tillexempel “mamma” och “vovve”.

Testa smaka lite grann på dem orden… “ma-ma”…”vo-ve”.

Man brukar säga att barnet känner till 10 gånger så många ord som det själv kan uttala. Vid ettårsåldern pratar barnet i ettordsspråk, ett ord kan alltså betyda en hel mening. “mamma” kan betyda, mamma jag vill ha mjölk, eller…mamma ge mig min leksak!

En teori till hur barnet löser kopplingsproblemet är den behaviouristiska; Barnet ger ifrån sig ett ljud (mest sannolikt en konsonant-vokalkedja) och föräldrarna tolkar det som att barnet ger uttryck för något konkret och upprepar ordet i sin korrekta form. På detta sättet är barnet i ständig övning och lär sig koppla ihop ordets ljud med dess betydelse.

Ferdinand de Saussure har myntat begreppet “det språkliga tecknet”.

Begreppet beskriver förhållandet mellan ett objekt eller en handling och barnets förståelse för det och dess tillhörande ljudkonstruktion. Enligt Saussure är dessa två delarna oskiljaktiga. Det blir också extra intressant om man tänker om barnets grammatik som fullständigt för stunden, barnets nuvarande grammatik är inte felaktigt, som en mindre del av ett större språk, utan alldeles eget. Om vi slutar se felaktigheterna i barnets språk och istället försöker se barnets påhittighet kommer vi blir förvånade.

Bilden ovan är ett förhållande mellan trädet som objekt och dess tillhörande ljudkonstruktion. Hos ett barn ser det likadant ut, men barnet uttalar bara träd annorlunda. Förståelsen är dock inte skev, barnet strävar efter att göra sig förstådd och korrigerar också sitt språk när det lär sig att andra uttalar träd som träd.

Barnet märker snart vilket oerhört mäktigt verktyg det har till sitt förfogande. Det hittar på ord som inte “finns”, men som ändå räcker för att göra sig förstådd.

Jag och min man ska skriva en bok och den ska ha titeln “Småbarn;vad BVC aldrig berättade”.En sådan bok jag själv hade velat läsa när min äldste var nyfödd.Alltså inget förskönande eller sådant andra redan skrivit spaltmeter om utan praktiska tips om saker man lätt inte tänker på.
Som att aldrig böja sig över ett barn som sitter och leker på golvet utan att tänka på att man kan bli skallad om barnet plötsligt reser sig upp och därmed bli renderad ett par lösa framtänder(enligt min mor,tandläkare,en vanlig skada hos småbarnsföräldrar).

Hur man tar av bodyn smidigast inför blöjbytet när bebisen katastrofbajsat löst bröstmjölkskesobajs så det läckt utanför blöjan,utan att det smetas ut mer än nödvändigt över ryggen.

Att en pappa utan suspensoar aldrig ska hålla en kinkig sparkande treåring i midjehöjd så hälarna hamnar i höjd med pungkulorna.

Att datorspel kan vara riktigt socialt utvecklande så länge barnet inte sitter ensam utan tillsammans med någon annan.Det är samarbete det!

Att pannkakor visst kan vara riktig mat.

Att koffein och Yerbaté åt föräldrarna borde delas ut tillsammans med D-vitamindropparna man numera får gratis utdelat.
Varför inte byta ut en del av innehållet i den BabyBag(innehållande diverse varuprover och pamfletter)man får på BB mot ett nybliven mamma-kit bestående av exempelvis superduperbindor mot avslaget(apotekets känns futtiga de första dagarna,ingen tvekan),kondomer och återigen,koffein.
Den som vill sno idén,varsågod.Vi får väl se vilken version av föräldraboken ingen hittills skrivit som blir bäst!

En av Lillans nya dagisfröknar är samma person som hittade min bortsprungna katt förra året!
Liten stad man bor i!

Annars kan jag bara säga att det gick bra, hon stortrivdes, ville inte ens gå hem. Storbölade och bråkade i största allmänhet, allt för att få stanna. Vi var där i drygt en timme och hon fick lekt med flera av barnen och pusslat, spelat spel med mera. Barnen var snälla och trevliga, alla är i samma ålder som henne, ett av barnen är dövt och det gör att de flesta är extra uppmärksamma på vad som sägs. Det gillar jag. =)

Sedan åkte vi in till stora stan och shoppade nya stövlar, varmfodrade. Hennes gamla var genomtrasiga. Ett besök på McDOnalds och sedan dags att åka hem till värmen igen. Riktigt ruggigt kallt ute.

Nu ska jag njuta av en lugn kväll med lillan. =)

Kirkegreier. Torsdag er en fin dag i Søreide kirke. Klokken 10 kommer babysang-gruppen, som kunne realiseres takket være det som så fint heter midler til implementering av trosopplæringsreformen. Babysangen er det menighetens organist som står for. Og baby-foreldrene. Og babyene selv. Klokken 11 er det åpen kirke med kaffe, vafler og andakt (rekkefølgen er kronologisk og gir ingen pekepinn om hvor høyt eller lavt jeg verdsetter de ulike tingene). I dag er det jeg som skal lede andakten.

Barnegreier. Dernest blir det litt tid på kontoret, før jeg må rusle ned i barnehagen og hente mine to barn, helst ikke så mye senere enn klokken tre, fordi minstemann er ganske fersk og trenger litt tid i trygghet sammen med sine foreldre og sin storebror – kanskje? Ifølge barnehagen er han imidlertid blid som en lerke hele tiden, men når han kommer hjem, fremstår han ofte som litt sutrete og misfornøyd. Vi velger å tro at dette skyldes trøttheten som oppstår etter en lang og anstrengende dag i barnehagen, og ikke at han synes det er kjedelig og frustrerende å være sammen med familien sin.

Vi vil høre DIN mening! For å få klarhet i de nevnte spørsmål, har jeg laget en meningsmåling hvor du kan svare på hva du tror er grunnen til at minstemann er litt sutrete om ettermiddagen. Dette blir spennende! For at det ikke skal bli avslørt hvor få som egentlig leser denne bloggen, har jeg åpnet for at man kan stemme uendelig mange ganger fra hver datamaskin.

Idag fick vi hem en lapp för besök hos logopeden. Med den fick jag också en lapp att fylla med lite blandade frågor om talet, allmäntillstånd osv. Lätt som en plätt.

“Jollrade barnet mycket som liten?”
“När kom de första orden?”
När kom de första meningarna?”

Jag minns inte. Inte ett dugg.

Första orden… Ja…
Jag tvingas gå och hämta  Lillans barnbok som jag gjort åt henne där jag smart nog skrivit ner sådant i.

Känner mig som en kass mamma som inte minns ett dugg. :s

Fick en positiv nyhet i  torsdags från dagiset lillan går på.

Den 1/10 får hon byta till nytt dagis! Jippie!

Nu hoppas jag att allt blir bättre, närmre får vi iaf, men jag hoppas ju att personalen är trevligare, att kamraterna är snällare och mycket mycket mer..! =)

Nu är lillan hos sin pappa, jag är barnledig. =)

Småen har vondt i halsen, og får derfor pinne-is. Pinne-is spises vanligvis ved at man holder i pinnen og spiser isen, men vår småttas viste oss i dag at det er slett ikke intuitivt å gjøre det på den måten alltid…

I min lägenhet är det kallt. Det tycks ingå i standarden hos min hyresvärd att elementen endast fungerar april-maj och november. Endast då. Så det är kallt här om nätterna. Framför allt när det är ett måste att ha öppet fönstrena för att få in frisk luft (kass ventilation) och hålla allergin i någorlunda schack. Så det är kallt.

I mitt fall innebär det att jag sover med tjockt fibertäcke och huttrar som en isskulptur.
I lillans fall så innebär det att hon sover med halvtunn fleecefilt, inte ens fleece av den varma sorten utan jättemjuk och gosig som inte känns som fleece typ. Men när jag går in till henne för att stoppa om henne ordentligt så har en temperatur på flytande lava. Så gott som alltid så sparkar hon av sig sitt täcke. Hon är varm ändå. Då är ändå flickans rum det kallaste i huset.

Jag fryser inte alltför lätt, men jag älskar värme. Brukar ha elementen på max och hellre en hög temperatur så jag kan gå omkring tunnklädd än att ta på mig kofta och tofflor under vinteråret. Bastu har mina lägenheter liknats vid.

Nu när flickan har gjort sitt intåg så är målet snarare att hålla temperaturen låg. (fast inte sub-arktisk temperatur som det är nu) Det blir lite krock mellan oss kan jag säga. Hon sitter och myser i ingenting och jag letar efter en fjärde filt att vira in mig i…

Det bästa med att sova i samma säng som henne innan var att under vinternätterna krypa ihop nära henne och sno värme… Nu sover hon i egen säng och jag önskar att jag kunnat avleda lite av hennes värme till mig. :p Men hon är väldigt söt när hon sover min lilla kamin, tillsammans med sin gosekatt, gosetiger, snuttefilt, dockan och tre katter som njuter av värmen hon skänker.

Lite avundsjuk är jag allt…