Johan Ryno jublar efter att ha gjort mål…

Ikväll är det äntligen dags för hockey igen på Hovet. AIK tar emot Troja/Ljungby och undertecknad är 110 % säker på att det kommer bli vinst för AIK. Senaste mötet mot Troja/Ljungby nere i Småland slutade med 3 – 1 seger för AIK.

De som kan sin ishockey vet att Troja/Ljungby egentligen bara varit att räkna med under två säsonger. Det var mellan åren 1995-1997 då Erik Nokelainen var tränare som Troja/Ljungby presterade något. Men det var då, idag år 2009 så har man antagit rollen som strykgäng och den uppgiften klarar man av alldeles galant.

Notrbart är att Svenska Spel har satt 1.23 gånger pengarna på AIK-vinst. Hade jag haft 100K i fickan hade jag spelat dessa direkt på AIK eftersom en ren vinst på 23.000 inte skulle sitta fel. Tro mig, att AIK skulle förlora ikväll finns inte…

Enligt AIK:s hemsida så är för övrigt Sandberg, Österberg och Ryno tillbaka ikväll. Korduner, Bång, Engblom och Dahlström är tyvärr kvar på skadelistan. Hur som helst så kommer AIK plocka 3 enkla ikväll. Lovar.

Väl mött på Hovet.

Kände bara för att lägga upp en bild!

Smålands Taberg. Foto: Christoffer Thunberg

“Det finns dagar då Fotografen lämnar den kreativa oskärpan och avbildar naturen som en vanlig människa.”
Gammalt djungelordspråk

Ekavbildning. Krankelösaholm, Småland, den 13 november 2009.

Jag publicerar nu på Twitter appetizers ur min nya ordbok – på engelska förstås, svenskan är en obskyr dialekt likt trakiskan och etruskiskan i romarriket, vi måste använda modernt latin, introt tar jag dock på det gamla språket:

För de som har svårt att hänga med i de europeiska tvärsvängarna med politisk pansarvagn över alla småländer har jag nu påbörjat författandet av

EU Newspeak Glossary

Och så här långt har jag kommit hittills. Välkomna att fylla på.

‘Crisis Management’ betyder givetvis ‘War against poor fishermen in Africa’

Telecoms package  – A Pack of Lies 

‘competition‘ - corporate monopoly,

‘modernise’ - severed access,

and consumers’ choice-prices up.

‘crisis management bodies’ = War ministries

“very wide open EEAS” = a dangerous mix of diplomats and generals

 ’the “real revolution” of EU’s new approach’ = An Action Service for an Action Man

Peace = War (har många synonymer)

Streamline decisionmaking = Decide without thinking

Transparency = Government opens your letters and read them

Europas integritetsvänner segrade = Yttrandefriheten avskaffad

Läs euobserver.com: EU military chiefs nervous about Lisbon Treaty implications, DN – Kompromiss om Telekompaketet klar i natt,  Tidigare bloggpost: Snart i en dikatur nära dig – Fredsbevararen

Se även: DN – Regeringen säger ja till gasledningen,  SVD1,    Carl B Hamilton på Newsmill,    SVD – Telekompaketet slutförhandlat,  SVD2,   DN – Kompromiss om Telekompaketet klar,  DN2,    AB1,  AB2,  AB3,    SVD – MP: “Stora skador på Östersjön”,   DN – NordStream: “En viktig milstolpe“,   Mark Klamberg,   Juridikbloggen,   Expressen,   SVD2,  Regeringen.se –  Pressträff,  /det var ju snällt att informera om våldtäkten på Sverige som vi inte hade en aning om skulle hända 1 blixtgordonsekund efter det ‘omstridda’ beslutet om Telekompaketet och 2 blixtgordonsekunder efter Klaus underskrift samt 5 actionmanminuter efter att Moderaterna avskaffade svenskt försvar – vår beredskap verkar ungefär lika god som på Per Albins tid – inför Rysslands intåg på vår ‘inre marknad’/,  Sveriges Radio /vem är det?/, La Quadrature du Net,

Die Rede von Kjell Ake Hansson zur Einweihung des neuen Astrid Lindgren Museums in Näs habe ich Rahmen eines Praktikums bei Oetinger für die Verlags-Homepage übersetzt.

FOTO: Astrid Lindgrens Näs

Die Rede von Kjell Åke Hansson, Geschäftsführer Astrid Lindgrens Näs AB, bei der Einweihung des Kulturzentrums Astrid Lindgrens Näs in Vimmerby am 12. Juni 2007. Übersetzung von Meike Lorenzen

Ihre königliche Hoheit – Herr Regierungspräsident – liebe Freunde und geehrte Gäste.

Ich vermute, dass die meisten von euch, die heute hier erschienen sind, ein viel innigeres Verhältnis zu Astrid Lindgren haben als ich selbst. Ein Teil von euch hat sie mehrere Male im Leben getroffen, einige hatten sicher Briefkontakt mit ihr und andere haben tatsächlich ihr Leben mit ihr gemeinsam verbracht.

Dennoch ist es ja so, dass wir alle auf die eine oder andere Weise Astrid Lindgren persönlich getroffen und kennengelernt haben. Und für uns alle waren diese Treffen ein tiefgreifendes Erlebnis.

Astrid war ein Wegweiser in die wunderbare Welt der Bücher, sie war unser Trost und unsere Freude und sie hat uns – wie vielen Menschen auf der ganzen Welt – Leseerlebnisse beschert, die sich in unsere Herzen hineingegraben und uns nie wieder verlassen haben.

Sie hat uns zum Lachen, Jubeln und Fühlen gebracht – aber sie hat uns auch zu Tode erschreckt, jedenfalls mich.

Ich stand zum Beispiel während einiger Jahre meiner Kindheit Männern in dunkelgrünen Gabardinehosen äußerst skeptisch gegenüber. Denn eben solche bedrohlichen dunkelgrünen Gabardinehosen trug der Mörder in dem ersten Krimi, den ich in meinem Leben gelesen hatte: „Meisterdetektiv Blomquist lebt gefährlich“.

Nie wieder hatte ich in meinem Leben beim Lesen eines Krimis so viel Angst, dass ich mir die Fingernägel abkaute. Und nie wieder habe ich danach eine so befreiende Sicherheit und Freude gefühlt, wie in dem Moment, in dem sich Eva-Lotta total verschreckt und weinend in die warme, mehlige und sichere Umarmung ihres Vaters wirft.

Mit Worten in einem Buch so tiefe Gefühle im Leser zu wecken, machte Astrid Lindgren zur Meisterin.

Übrigens, diese Umarmung! Die gab es, glaube ich, zu allererst hier auf Näs. Ich glaube, dass sie zu Astrids Papa Samuel August gehörte, und dass seine Umarmung ihr genauso viel Sicherheit und Vertrauen gab wie Eva-Lotta. Und ich glaube, dass es dieselbe Umarmung ist, die auch Paradies-Oskar … oder Mattis… oder Matthias… oder mein Vater der König… schenken. Diese eine Umarmung, in der wir alle dann und wann Kraft schöpfen müssen.

Vermutlich ist Astrid Lindgren die schwedische Künstlerin, die am meisten von sich selbst gegeben hat – in ihrer Kunst und im öffentlichen Leben. Sie stellte sowohl ihr Künstlerdasein als auch ihre Person in den allgemeinen Dienst – auch wenn ihr viel abverlangt wurde.

Das fordert uns alle heraus. Ich hoffe, dass wir hier in dem Kulturzentrum auf Astrid Lindgrens Elternhof Näs in Vimmerby einen Teil ihrer Arbeit weiterführen können. Ich glaube, dass es immer wichtiger wird die Kunst und die Literatur zu schützen, sich für die Rechte der Kinder einzusetzen, das Gute zu verteidigen und Ungerechtigkeit und Gewalt zu bekämpfen – und ich kann mir keine besseren Beweggründe denken für eine Arbeit, für die auch Astrid Lindgren stand.

Wenn wir nun heute die Freude haben, Astrid Lindgrens Näs in der Anwesenheit Ihrer Königlichen Hoheit Kronprinzessin Victoria einweihen zu dürfen, sehen wir dies als weitere Anerkennung von Astrid Lindgrens Größe und Bedeutung. Unsere Vision ist es, dass Astrid Lindgrens Näs in der Zukunft ein Tummelplatz für den Austausch von Wissen, Meinungen, Forschung, Kunst, Musik, Theater und vor allem – Literatur ist. Mit eurer Hilfe, liebe Freunde, hoffe ich, dass dieser Ort zu einem Kulturzentrum wird, das sie selbst geschätzt hätte.

Aber ich hoffe auch, dass Astrid Lindgrens Näs ein Platz für die kleinen, einfachen Erlebnisse wird. Eine ruhige Minute an der Quelle im Park, eine Tasse Kaffee mit einem Buch hier auf der Veranda. Ein Platz zum Nachdenken und Luftholen in einer lauten und bewegten Welt.

Ich richte einen herzlichen Dank an all die, die über die Jahre auf unterschiedliche Weise dazu beigetragen haben, dass wir heute ein vollendetes Astrid Lindgrens Näs vor uns sehen.

Und neben allen, die sich angesprochen fühlen – ihr wisst selbst, wer gemeint ist! – so will ich einen besonderen Dank an Astrid Lindgrens Familie richten, die uns heute mit ihrer Anwesenheit beehrt, die aber vor allem eine unersetzliche Stütze und ein sehr guter Partner in der Zusammenarbeit ist – außerdem ein recht angenehmer Nachbar …

Danke Karin, Carl-Olof, Eivor, Gunvor und Barbro und euren Familien.

1974 schrieb ein in Vimmerbys Stadtrat neugewähltes Mitglied einen Antrag auf ein Kulturzentrum an diesem Ort zu Ehren und im Sinne Astrid Lindgrens. Seitdem hat er auf unterschiedlichsten Wegen an dieser Vision gearbeitet, die er heute als verwirklicht ansehen kann – danke Bengt Johannson.

Ein großer Dank geht auch an meine Vorgängerin Lena Törnqvist, die über viele Jahre dafür verantwortlich war, die nicht immer leichte Grundarbeit zum Aufbau eines Kulturzentrums in Näs zu leiten.

Das letzte und größte Dankeschön geht aber an Astrid, die heute sicher von irgendwoher auf uns hinunterschaut, und ohne deren Schaffen keiner von uns heute hier wäre.

Ich bin sicher: Wenn sie etwas dazu sagen würde, was sie von all dem Neuen hier hielte, so würde sie ein einziges Wort anwenden. Es wäre ein Wort, das nur einige von euch verstehen würden:
Wow-u-non-dod-e-ror-schosch-ö-non.

Und die, die ihr das nicht versteht, geht nach Hause und lest Kalle Blomquist!

Danke.

Bara en bild för exakt ett år sedan, inget konstigt egentligen, en observation och en visuell summering, vanliga stället och med det en helt vanlig gryningsbild. En minnesbild från denna dag för ett år sedan, en tanke om hur snabbt ett år passerar dyker upp och försvinner. Tiden är sin egen konsekvens och rymmer sin egen inre logik, Aristoteles säger att ” en del av tiden har varit och är inte mer, medan den andra ska bli och ännu inte är”. Men det väsentliga är endast nuet, men nuet ligger utanför tiden och har ingen utsträckning i tiden utan är en “rörlig bild av evigheten” om vi nu ska tro den gamle Platon.
Inför tidens väsen är vi alla jämlika, kanske för att om vi ska tro Immanuel Kant som menade vi aldrig skulle kunna vara medvetna om ett mentalt tillstånd som mitt, utan att också vara medveten om det som nu, och utan att relatera det till vad som föregick och följer efter.

Jag ser min bild och en känsla av ett år får sin form, och starten på ett nytt tar sin början…

Helgasjön, Småland – 2008-10-08

I fredags eftermiddag hoppade jag på tåget som skulle ta mig ned till Småland och lilla Habo. Jag åkte dit för att hälsa på en kompis som jag här på bloggen kallar för fröken Habo. För nästa drygt ett år sedan hjälpte jag henne att flytta och som tack för hjälpen lovade hon att bjuda på vin och mat när tillfälle fanns. De gånger under det gångna året det var på gång att träffas kom det alltid något annat i vägen, men nu så passade alla pusselbitar.

När jag kom fram mötte fröken Habo upp mig på stationen och vi drog hem till henne. Nästan direkt efter detta åkte vi till Mullsjö för att träffa hennes syster och vänner över en kopp kaffe. När vi kom till Habo igen åkte vi först och handlade och sedan hem till henne där vi lagade köttfärspizza och drack en hel del rött. Det var trevligt och gott. Vi tittade även på en film som var ganska kass. Titeln på denna film är “Amusement” och jag rekommenderar den inte trots att det är en skräckfilm och skräck är något som jag gillar i vanliga fall.

Lördagen blev en riktig slappar dag då det regnade praktiskt taget hela dagen och då passade jag på att fotografera lite. Dels i hennes hem men även från hennes altan och några av dessa bilder visar jag upp denna veckan här på bloggen under titeln “Borta bra men hemma bäst”. På eftermiddagen blev jag rätt seg, tror det kan ha varit av allt rött man drack kvällen innan. Det blev en hel del tv tittande och jag tog även en hel del bilder på fröken Habo. Några av dem blev riktigt bra. Lördagskvällen avslutade vi med att titta på filmen “Vantage Point” som var helt ok.

Under söndagen hände inget speciellt och vid 14-tiden skjutsade fröken Habo upp mig till stationen där jag hoppade på tåget hem till Skövde. Resan hem gick bra. När jag kom fram skulle jag hem till min mamma och hjälpa henne med datorn, men när jag hoppade av tåget kom det världens regnskur och det var bara att vänta ut den innan jag traskade till morsan. Där fick jag lite käk efter att jag hade fixat hennes dator. Sen var det bara att glida hemåt och softa i ett par timmar innan det var dags att kila hem till syrran och Lillröss för att se på Ellos-AIK. Matchen var sisådär, men jag blev rätt nöjd med resultatet trots att det blev 0-0, samt att Pertans ersättare Walid Atta gjorde en grym match som innerback. Efter att matchen var slut gled jag hem igen och tog det bara riktigt soft resten av kvällen.

Det var min helg.

***************

Fröken Habo visade upp en trailer på en skräckfilm som jag hoppas kommer till Sverige och Skövde under hösten. Den verkar hur grym som helst och heter “Paranormal Activity”. Här nedan visar jag trailern. Håll i hatten!

Det var allt för idag.

På återseende i morgon!

Day by day, and with each passing moment,
Strength I find, to meet my trials here;
Trusting in my Father’s wise bestowment,
I’ve no cause for worry or for fear.
He Whose heart is kind beyond all measure
Gives unto each day what He deems best—
Lovingly, its part of pain and pleasure,
Mingling toil with peace and rest.

Every day, the Lord Himself is near me
With a special mercy for each hour;
All my cares He fain would bear, and cheer me,
He Whose Name is Counselor and Power;
The protection of His child and treasure
Is a charge that on Himself He laid;
“As thy days, thy strength shall be in measure,”
This the pledge to me He made.

Help me then in every tribulation
So to trust Thy promises, O Lord,
That I lose not faith’s sweet consolation
Offered me within Thy holy Word.
Help me, Lord, when toil and trouble meeting,
Ever to take, as from a father’s hand,
One by one, the days, the moments fleeting,
Till I reach the promised land.

Karolina Wilhelmina Sandell –Berg aka Lina Berg was born this date, 10/3/1832, Fröderyd, Småland, Swe­den where her father, Jo­nas San­dell, pas­tored the Lu­ther­an church.  She was known as the “Fan­ny Cros­by of Swe­den” writing some 650 hymns among which  “Day By Day” remains one of the best known.  She willingly shared the credit for her hymns’ popularity, giving a nod to Oscar Arnfelt to whose music some were sung.  In 1867 she married C. O. Berg a Stock­holm businessman.  Lina Sandell –Berg died 7/27/1903, at Stock­holm, Swe­den.

För någon vecka sen gick man och svettades i den sista kvardröjande sensommarvärmen.
I går natt kom den första markfrosten. Den försvann visserligen fort med solens ännu värmande strålar som nu lyste upp ett landskap där färgerna var mer klara än på länge.
I dag är det oktober, med det ömsom sol och ömsom regn och rejält kraftiga byvindar som drar med sig de färgade löven i vilda luftfärder, kvarlämnande allt mer av kala grenverk.
Vänta ett tag – jag hinner inte med!

Safsa (Osmunda regalis) vid S:t Sigfridsån, Småland, den 29 september 2009.

På Ica Almers i Färjestaden hittade vi ett intressant utbud av såväl öländska, småländska och blekingska kroppkakor. Det är svårt att hitta en mataffär som är så välsorterad när det gäller kroppkakor, men i Färjestaden så gör man det. Här finns stora och små från flera sydsvenska landskap med olika fyllningar. You name it. Som ett pärlband ligger de där vackert vakuumförpackade i kyldiskarna. Vi slog till med Johans öländska kroppkakor denna gång i jakten på den perfekta kroppkakan. Sagt och gjort. Enligt innehållsförteckningen innehåller paketet potatis (obligatoriskt), majsstärkelse (skam på torra land), Äggvitepulver (Cheezus!), vegetabilisk olja (hoppsan), salt, rimmat fläsk (puh!) kryddpeppar (yes!), lök (yes!) och natriumbensoat (que?). Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det känns som den här kroppkakan har sitt ursprung i något syntetiskt laboratorium där den experimenterats fram snarare än i ett klassiskt kroppkakekök. Detta är en ju den värsta av formen av skam. Det här bådar inte gott.

Kroppkakan ska koka i tjugo minuter. Det låter väl rimligt i alla fall. Kroppkakans obligatoriska tillbehör tillredde vi själva snabb och enkelt. Skirat smör, mjölk och lingonsylt. Har delvis svårt för lingon själv men ok, till kroppkakor går det an. Under den 20 minuter långa kokningen förvandlades kroppkakan till något Barbapappaliknande föremål som flöt upp till ytan. Nåväl! Dags att skära upp kroppkakan och avnjuta.

Den första känslan var att det nog ändå måste ha slunkit med lite svartpeppar i fyllningen. Kryddpepparsmaken var ytterst svag. Jag ställer mig tveksam om det egentligen var kryddpeppar. Någon löksmak kände jag inte alls. En känsla av smaklöshet infann sig. Men smaklösheten var i alla fall inom äkta kroppkakors råmärken, dvs det som nästan inte smakade något var fläsk och kryddpeppar. Och fyllningen var nermald och fraktionerad till sågspånsstorlek där de största bitarna verkade bestå av (svart?)peppar fragment, inget härligt tuggmoststånd där inte. Väl kletig för att vara öländska kroppkakor. Den där riktiga spänstigheten i det yttre höljet infann sig inte, utan det var en väldigt degig historia. Lite tunt med sälta i såväl fyllning som potatishölje.

Helt klar är att denna smakupplevelse befinner sig milsvidder från den perfekta kroppkakan vi söker. Detta är en medelmåttig upplevelse för den hungrige och en undermålig upplevelse för kroppkakeälskaren som vill avnjuta en kulinarisk höjdpunkt. Med lite god vilja får denna kroppkaka betyg 3 minus. Mättnadskänslan fanns där. Och snabbt gick det. Och så småningom lossnar nog det degiga potatishöljet från gommen.

Berg, Småland – 2009

Iakttagen, jag känner mig ofta iakttagen när jag strövar i skog och mark – både direkt och indirekt, men ett vänligt och kravlöst betraktande som vilsamt låter mig komma till ro och insikt. Här finns en trygg fast mark, eller ett slags “urtillstånd” utan krav att passa in i normaliteten, ingen högglansig reklam som febrigt jagar min uppmärksamhet och försöker trigga mitt habegär. Bara en solid fast mark med vänliga ögon som ser bortom egennyttans inhägnade domäner…

Nach der Arbeit und dem Mittagessen fuhr ich mich meinem Lebensgefährten nach Boda in der Nähe von Markarryd. Wir brachten einem Bekannten ein Gepäckstück, das seit längerem bei uns deponiert war. Nachdem wir uns fast 2 Stunden lang angeregt unterhalten hatten, machten wir uns wieder an den Rückweg. Zurück fuhren wir über Knäred und Laholm. Etwas Abwechslung muss sein.

Det här inlägget är ett par veckor försenat men jag har haft det fullt upp vilket har gjort att jag skjutit på det en dag i taget, tills nu. För ett par veckor sedan besökte jag och min sambo den Småländska kolonin i Jönköping. Jag är född och uppväxt i Jönköping och staden är inte direkt känd för sitt gourmetkrubb, även om ryktena gick att Svarta börsen en gång i tiden skulle ha haft en stjärna i guide Michelin, nog för att det sannolikt var en bra restaurang men jag tvekar att den låg riktigt på den nivån. Nu har dock Jönköping fått en lite guldkantad meny och en restaurang som inte låter skämmas för sig i Svarta Börsens lokaler under namnet den Småländska kolonin. Lite oroande var att jag hade höga förväntningar vilket lätt öppnar för en självpåtagen överdriven kritisk hållning.

Stämningen är lågmäld, tillbakalutad och med en känsla av lyx. Personalen är vänlig, korrekt och professionell, man känner sig välkommen och välkomnad på ett otyglat sätt. I bakgrunden ser man restaurangköket vilket ger en känsla av att allt är igång att man kommer in i både vardagsrummet, salongen och köket på en gång vilket förstärks av den låga dörren och den halllika entrén.

Inredningen känns fräsch och ny men med ett inbott anslag av lite storsvulstigt 70-tal och herrklubb utan cigarrdoften. De ljusa tapeter och de vita dukar får de tunga träpanelerna och trädetaljerna att ta steg tillbaka och bli en del av dekoren.

Jag hade förbeställt ett vin, så att det kunde få tillbörligt med luft, en flaska Chateau Moulinet 2000 från Pomerol och på plats beställde vi in ett vitt vin; 2004 Chablis Grand Cru Valmur, Domaine Christian Moreau. Till detta beställde vi avsmakningsmenyn; ett ambitiöst paket där den röda tråden är syra och friskhet. Jag hade smygtittat på menyn innan så jag viste att vi behövde något vitt till flertalet av rätterna men hade inte riktigt bestämt mig på den fronten men efter lite diskussion med sommelieren valde vi detta och det fungerade mycket bra till maten.

AVSMAKNINGSMENY; Naturligt Nutida

Tartar på havskräfta
med ostronemulsion, krispig svål, äpple och kryddpeppar

Potatis från Tumbäcks gård
med sikrom, rökt oxmärg samt libbsticka och persilja

Pocherad hummer
med nyponglaserad morot, kålrotscreme och rosmarin

Gulbetor
med kardemumma, vinäger och anklever-veloute

Tempererad röding
med korngryn, soya, blomkål och pepparrot

Hjortrygg
med grytstekt jordärtskocka, Karl-Johansvamp och päron

Havtornssorbet
med vakumbakade morötter från Söderlinds, vit choklad och färskost

Menyn kan verka disparat vid en första blick men är mycket sammanhållen och välbalanserad med flera underbara små överraskningar såsom korngrynen till rödingen som var fantastiskt trevliga liksom den nyponglaserade moroten och hjorten var tillagad till perfektion och smälte tillsammans med bordeauxen.

Ett par ord om vinerna, och det blir ett par minnesnoteringar; Chablisen hade fin syra och har precis börjat utveckla en aning mogen ton vilket gav det en fin kropp liksom det fina inslaget av ekfat och den drivna mineraltonen – mycket trevligt. Min sambo kan ibland ha lite svårt för alltför mineralstinna Chabliser, vilka jag älskar, men just att den börjat få lite rundade kanter och mogna toner gjorde att både hon och jag fick lite av det bästa.

Chateau Moulinet 2000 serverade på nobel middagen för något eller några år sedan och kändes som ett kul vin att prova. Väl sammanhållet, fylligt, lite torrt med fin bärsötma, vinet har inslag av körsbärskärnor, röda bär, lite tobak och en aning gräsighet. Inte särskilt komplext men trevligt, matvänligt och charmigt. I slutet kom en svag dillton fram som jag inte är helt förtjust i, men på det stora hela en trevlig men ganska typisk Pomerol.

Av den kritiska hållingen blev det inte mycket bevänt då det inte fanns mycket att vara emot. Att man strävar efter att skapa ett etablissemang som kan konkurrera mot de i den övre delen av White Guide är tydligt; det mesta är genomtänkt och väl utfört, intill de små detaljerna. Jag har t ex sällan sett en mer välutrustad toalett. Jag återkommer gärna och har du vägarna förbi rekommenderar jag ett besök.

Till våren hoppas jag dock på kråka på menyn.

Tack för en trevlig kväll och lycka till!

Magnus Reuterdahl

Nu är sommaren över och kreativiteten tar en ny vändning, och lusten för skrivandet ökar i takt med väderförändringarna.

Det har varit en sommar full av positiva händelser trots att det inte blev som jag hade väntat mig:

Jag satte min lägenhet till försäljning i ett försök att komma ur min ekonomiska kris. Tanken var ju att jag så småningom skulle flytta till Östersund när jag väl hittat sysselsättning där, och jag flyttade tillfälligt hem till mina föräldrar. Det var ingen rolig lösning – det är aldrig roligt att hamna tillbaka hos föräldrarna efter flera års eget boende. Man faller lätt i gamla mönster och jag känner mig återigen som en trotsig tonåring snarare än en 26-åring.

Flyttplanerna har tagit en helt annan vändning än väntat. Distansförhållanden är svåra och det tog slut strax efter att jag hade flyttat till föräldrarna. Sedan kom ett par underbara veckor då föräldrarna åkte till Finland och jag hade huset för mig själv. Mitt dåvarande ex höll mig sällskap och vi fann tillbaka till varandra, så nu är vi återigen ett par! Det var en underbar vändning av hela situationen. I och med en sådan positiv vändning började kugghjulen snurra åt rätt håll.

Jag gav aldrig upp trots att situationen var så gott som ohållbar under en stor del av sommaren. Min ekonomiska kris har ju drabbat mig väldigt hårt, men jag har kämpat vidare och gett mig f*n på att ta mig ur skiten. I slutet av sommaren fick jag äntligen lägenheten såld, jag har börjat plugga för att komplettera mina gymnasiebetyg och jag får enastående hjälp från Arbetsförmedlingen. Jag hamnade hos rätt person kan man säga, för det var ingen vanlig handledare på arbetsförmedlingen som tog emot mig utan en person som jobbar med mäniskor som av någon anledning behöver extra stöttning och hjälp för att komma igång med saker och ting i livet.

I mitt fall var det precis vad jag behövde. Det har nog hänt mer den senaste månaden genom arbetsförmedlingen än det gjort under alla år tillsammans för min del. Äntligen!

Det händer väldigt mycket runt mig just nu, och det är underbart! Men mer om allt det kommer väl i framtida blogginlägg skulle jag tro.

Sommarens aktiviteter

Det har hänt en hel del under sommaren, jag har gjort utflykter och utforskat hemstaden på ett sätt jag inte tidigare har gjort. Lite om det kan ni läsa om i min bilddagbok.

Emaus lantgård

Dessutom har jag fått följa med min syster och hennes barn på litet olika aktiviteter. Vi har till exempel varit på Emaus lantgård i Uddevalla, en öppen lantgård med promenadslingor i en vacker skog och med olika slags djur som man får hälsa på. De håller även i ponny-ridning men just den dagen vi var där hade hästarna en ledig dag så barnen fick inte prova på ridning. Ändå spenderade vi en hel dag där, systersonen snickrade i snickar-boden och systerdottern klappade kattungar. Själv blev jag bästis med en av getterna som uppskattade mina kliande fingrar, men jag fick också en ovän – minigrisen som blev sur när jag kallade på den vid dess namn (som jag nu glömt bort). Den gick omkring och betade avgräset nära oss och jag ville se om den reagerade på sitt namn. Visst gjorde hon det, hon stirrade surt på mig, grymtade irriterat och gick raka vägen in till sin stia. Hon fick väl nog av för nyfikna gäster antar jag hehe. Min systers inlägg om Emaus med bilder och text hittar du här.

Astrid Lindgrens Värld

Jag åkte på en tredagars resa med min syster och hennes barn till Småland med Astrid Lindgrens värld som huvudmål för resan. På vägen dit hittade vi till Katthult, gården där Emil i Lönneberga spelades in. Det var lite mindre än man tänker sig när man ser filmatiseringen, men det var faktiskt riktigt kul att se stället. Där fanns t.ex. snickeboa med Emils trä-figurer. Vi fick inte gå in i själva huset dock, för där bodde en familj på riktigt.

Sedan hittade vi även till Bullerbyn, som också var befolkat, men de hade ett fik i ladan och lite annat som man kunde se på.

Väl framme i Vimmerby och Astrid Lindgrens Värld var det aktiviteter från morgon till kväll. Där hölls teatrar med många av Astrids sagor och dessutom interagerade aktörerna med barnen mellan skådespelen. Det bästa var nog när Pippi började leka med alla barnen i publiken, de lekte bland annat kurragömma och hittade på en hel del bus tillsammans. Dessutom var systerbarnen på picknick med Madicken, Lisabet och Abbe. Abbe bjöd på karameller och var riktigt charmig mot barnen

Ett resemål som jag med varmt hjärta rekommenderar till alla barnfamiljer med barn mellan 4-12 år. Där går verkligen barnen i främsta rummet, precis som det ska vara på ett sådant ställe.

Som sagt, det har hänt mycket och det kan hända att jag berättar om fler saker i framtiden. Nu är Nanna tillbaka i blogosfären!

Glad höst! // Nanna

Bergkvara, Småland – 2009

Ett morgonmöte med septembersolen som strålade av alla tillgängliga upplevelsenivåer i bokskogen. Hösten börjar nalkas och morgondimmorna tätnar, solens skarpslipade strålknippen mejslar ut sin väg genom bokskogens lövverk. Ännu är det behagligt i markerna trots att termomentern visade på sparsamma 2 grader precis innan solen letade sig över horisontlinjen. Löven på träden är fortfarande behagligt sommargröna, men ett par frostnätter till så kommer trädens färgblossande höstbeklädnad att anas och höstens första råa ilningar börjar att omsluta våra sinnen. Vi får då navigera i ett nytt landskap med en annan färgskala och ny dovare stämning ska infinna sig, och sommaren förblir ett avlägset minne blott. Tiden är inne för mognad och höstens nyansrika metamorfos och en väntan på en ny vår ska ta sin början.

I morgon åker vi till småland. Rickards syster gifter sig äntligen, på lördag.  Saknar hela familjen Persson,alltid lika trevligt att träffa dem.

Idag var det svårt att få iväg Wiggo till dagis, han behöver gott om tid på sig på morgonen, för att vakna, dricka välling och bara samla sig. men idag vaknade han 8, och det är bara en timme till dagis, och det är inte tillräckligt med tid. han är mkt känslig av sig, och idag grät han för att han inte kunde ta på sig skorna själv. Efter många om och men, så kom vi iväg. I vanliga fall tar det mindre än 5 min att gå till dagis, men nu tog det 20.. men bästisen Joy var på plats, så det var inga problem att gå idag.
Jag och vilde gick hem, och efter som han sov så passade även jag på att lägga mig en stund.. en liten stund.. trodde jag. Vi sov i 4 timmar!!  Helt otroligt, Vilde har aldrig sovit hemma mitt på dagen innan, då han har svårt att komma till ro om det inte är i vagnen.Och när han väl sover då blev det 4 timmar.. inte illa alls!

Nähä.. nu måste jag hoppa isäng.. vi kör så fort vi vaknar och har packat bilen.

Ciao!!

…annat så kan man alltid roa sig med att göra panorama av sina bortglömda bilder. Här några bortglömda bildrutor från i höstas – vintras, nu omstylade med nya slimmade proportioner…

Helgasjön – 2008

Bergkvarasjön – 2009

Lagan – 2009

Jag ligger under den gamla eken.
Hon som kunde berätta så mycket om tiden långt före mig.
Hon är sliten – ihålig och med söndrig bark.
Ändå grönskar hon varje vår.
Jag undrar om hon gör det för sin egen skull?
Eller av omtanke om alla dem som vilar i hennes sköte?

 —

En bild på själva urmodern. Så som jag såg henne. Runt 1000 år efter hennes groning.

Kvilleken, Rumskulla, Småland, den 8 juni 2008.

Pumpa, göra sig klar…

Vänta på start…

Och fara iväg!

Ut på småvägarna i glasriket – i Småland

Folk står och tittar utmed alla 12 milen

Målet närmar sig!

Loppet är kört! Vinnaren byter om.

Danmarks frustrerande fotbollsförlust mot Albanien i går fick kanske den danska boulevardpressen att producera braskande rubriker om “arvefjendeopgør” och “svenskerkrig”, men på litteraturens område är Skandinavien fortfarande ett säljande begrepp. Danska MetroXpress skrev i onsdags om hur framgångsrika svenska deckarförfattare som Stieg Larsson och Camilla Läckberg gör det lättare att sälja danska böcker ute i världen:

“Mange udenlandske forlag tænker på skandinavisk litteratur som en helhed, så danske forfattere får også noget ud af den skandinaviske krimibølge /…/”.

Samtidigt har professor Otto Anker Nielsen idag presenterat en rapport om Öresundsregionens infrastrukturella framtid inför danska och skånska regional- och lokalpolitiker i København. Konklusionen är att det behövs en tunnel mellan Helsingborg-Helsingør:

“Tunneln kan öka integrationen, spara tid och avlasta trafiken på Öresundsbron”. Den skånska Regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein tycker det vore ”rimligt om svenska staten tog på sig huvudansvaret för tunneln”, eftersom danskarna är uppbundna av flera stora trafikprojekt (inte minst Fehmarn-bron, som beräknas få stor betydelse för svensk transport).

Hmmm. Där tystnade visst den ljuva musiken…

Helsingborgs Dagblad tycks inte ens orka rapportera om dagens möte i København. Söker man på “tunnel” på nätupplagan dyker det däremot upp flera artiklar om en eller annan infrastruktursatsning i Stockholm. Typiskt…

Däremot uppmanar HD faktiskt till skapandet av ett skånskt representationskontor i Bryssel i ledaren “Ta chansen, Skåne!” idag. Ibland blir man positivt överraskad, trevligt nog! Det är kanske synd om Halland och Blekinge om Sydsam-samarbetet upphör, men vad smålänningarna beträffar kan de inte gärna vara annat än en black om foten när Öresundsregionen ska promoveras i EU-sammanhang.

Skåning? Öresundsborgare? Skandinav? Europé? Ja tack!

UPPDATERING: HD skriver nu om mötet.

DN,

Mayhap not the king of the road but… 

…I say goodbye to my old faithful, a Mercedes 190 D 1993…

…and hallo to a new companion, a Nissan Almera 2001.

I’ll spend this week in Ostergotland and Smaland; on Monday and Tuseday we’ll (Arkeologicentrum) work on an archaeological investigation some miles southwest of Linköping and then back to Tryserum to continue onward with the survey from last week.

Magnus Reuterdahl

På De Klomp (träskon) hålls musselfrossa fram till den 6 september. Blåmusslor i olika såser med tillbehör och veteöl, läs mer här. Trevlig stämning, stort ölsortiment, bra personal och god mat är en fin kombination. Rekommenderas! Definitivt ett steg roligare än Bishops e.d.

Imorgon blir det ett besök på Den Småländska kolonin, de har en ny meny med mycket gott att välja mellan. Jag har också fått vinmenyn som är diger och det finns många guldkorn att välja emellan.

Jag återkommer. 

Magnus Reuterdahl