Woke up around 2230 last nite and started out by ringing my mom that has tried to reach me in these last days… Well, I’ve turned my day up side down again so I’d better call back while there is a chance she was up *lolz*. Anyways… at least now she don’t have to worry for another week *giggles manly* … høhøøøh ?!

Ofc my day started with me kinda blushing as I read my favorite blog ’cause it’s the first time someone ever managed to name a pet with my original name (my rl name … kinda gotten used to Silver now so Tom actually doesn’t sound that bad anymore *lol*)… And it’s kinda suiting for a Crocodile aka Sewer beast don’t ya think? Anyways… I thinkz it was cute. Thanks Elise, that was a sweet gesture, nao getz back on your dk (at some point when i’m awake so we can go out on adventures and sneak through dungeons ^.^ ).

I love the soundtrack from Macross Frontier ! If you like anime series and haven’t seen this one you have missed out for sure. What a great soundtrack it has. I luvz Megumi Nakajima…

I’m sitting here in my bed trying to figuring out if I’m gonna sleep for 4 hours then set my alarm so I can wake up in time for raid and check if it’s a go or If I’m gonna try stay awake till midnight… I have a feeling the second won’t go so well heheh… So I’ll go for the sleeping I guess.. Right now I iz kinda stuffed on spaghetti… again … Why do I torture myself ? Can’t I make something more interesting to eat ? But but… it’s so darned easy… Oh well… gotta try something else tomorrow.

It’s weekend again for the mere mortals (for me the last year has been a long weekend)… NOT ! Even tho I don’t do anything try a year in my shoes and you’d shut up pretty fast. Thank God for WoW is all I can say at this time.

PS : I stopped using Snus at 7th of July this year … and I’m still managing (tho the temptation is there in the weekends) It feels like it’s been a year since I enjoyed “a nice fat klyp of snus” but it’s barely been 5 months… *sigh* Only two good things has come out of quitting… Water tastes much better and teeth are white and shiny ^.^

Såg häromdagen att Swedish Match hade snott min logo till Göteborgs Rapé dosan. I alla fall jävligt likt, förutom djävulsreferenserna dock.

Tror jag får ta ett snack med Leffe Silbersky om en stämning i hundratusendollarsklassen, dom lär ha råd. $$

Den dåliga kopian

Det fantastiska orginalet!

Inget snack! Hit med cashen era bondläppar.

Efter 26 års snusande är det så dags att lägga prillan på hyllan.

Flera orsaker har varit bidragande till det ställningstagandet.
1. Under 2009 har arbetsgivaren haft en riktad kampanj till de som använder nikotin. Speciellt utbildad personal har fungerat som coacher. Gratis nikotinplåster har förskrivits. Uppföljningar har gjorts.
2. Blottade tandhalsar under de senaste 2 åren har varit ett h**vete varje gång man ska äta/dricka. Isar som…ett helt isberg!
Även tandläkaren (världens bästa för övrigt) har varit på mig med goda argument och påtalat risken för tandlossning om jag inte slutar snart.
3. Den allmänna upplevelsen av försämrad hälsa är inte att förneka i sammanhanget heller. Alla vet vi ju att nikotin inte är bra i långa loppet. Inte för att jag har några speciella aktuella sjukdomar kopplade till nikotin men rätt vad det är så sitter man där med munhåle/magsäckscancer och inte kan göra så mycket annat åt det.. Bättre att sluta medans man har något för det alltså! Dessutom tror jag att kroppen generellt mår bättre utan nikotinet; det ingår iaf inte som en naturlig komponent i kroppen.
Kostnaden för snus har skjutit i höjden de senaste åren vilket i sig är en motivation.

Så under senaste 6-8 månaderna har jag funderat och gjort några halvhjärtade försök som inte lyckats. Brist på motivation/förberedelse.
Beslutade för 2 veckor sedan att det nu skulle bli av och koncentrerade mig på att klara det med de hjälpmedel som finns och absolut hålla en konsekvent linje i genomförandet.

Så under senaste veckan åkte prillan ut och in kom istället nikotinplåster. Funkar bra bara man ger det något dygn! Det mest frustrerande är dock avsaknaden av något under läppen..Bot finns i form av nikotin/tobaksfritt snus. Jag använder Choice Peppar som inte har någon skum bismak.
Så här 6-7 dagar in på det Generalfria levernet kan jag med fog säga att kampen mot abstinensen är avgjord! Den är inte över, men avgjord. Faktum är att det redan på förhand var avgjort eftersom jag hade bestämt mig i hjärta & själ för att det skulle bli slut på det. Känns otroligt givande att jag karaktärsmässigt kan hålla emot så bra trots att hela kroppen skriker efter riktigt snus. Jag har provat att ta några riktiga snusar vid några tillfällen under dessa dagar bara för att se hur det påverkar mig. Suget kommer tillbaka direkt och ganska starkt. Och det är lika givande att återigen bara strunta i att mata kroppen vidare med nikotinet som den skriker efter .
Det kanske finns lite av en självplågare inom mig?? men skönt är det .
Dessutom kör jag helt utan nikotinplåster ibland.. Bara för att se hur stor min kampvilja är. Och den är obruten men lite jobbigare. Bra erfarenhet att ha med sig tycker jag.

Hur reagerar då kroppen/psyket på att minimera nikotinintaget?Svettningar, spänningar i musklerna-främst axlarna tycker jag, lös i magen, trött men även en liten släng av ADHD, typ. Vaknar 4-5 ggr/natt. Tänker ofta på snussmaken, doften. Huvudvärk varje dag.
Alla dessa kroppsliga sensationer verkar minska med tiden och försvinner så småningom helt. Och det är väl inte så konstigt om det hänger kvar ett tag heller; 26 år är en lång tid av missbruk!
Däremot har viktuppgången redan börjat..Det är en sanning att nikotinet ökar ämnesomsättningen. När man tar bort nikotinet så avstannar omsättningen något..
Så för att motverka ytterligare viktuppgång kommer nästa vecka innehålla en hel del fysisk aktivitet för att komma in i en mer kontinuerlig träning. Dels behöver jag gå ner ett antal kilo och dels så har den fysiska ansträngningen det goda med sig att belöningssystemet får sitt!

Återkommer med mer rapporter framöver! 

Efter ett par månader av smygande och sedan en månad av att bara ignorera så kom till sist frågan. Och jag har väl egentligen vetat att den skulle komma. Anat att hon har förstått men inte riktigt velat konfrontera mig. Hoppats att det skulle passera obemärkt. Men så frågar hon och jag kan ju inte ljuga. Så nu vet hon och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ja, jag undanhöll information och nej, jag vill inte att hon skulle veta. Och ja, jag är bara 13 år gammal. Men jag har gått tillbaka till stora snus. Bördan blev för tung och suget för stort. Eller va fan, jag hade bara lust. Så enkelt var det. En missbrukare är en missbrukare är en missbrukare. Och någonstans där i mitten är jag. Och jag gillar att vara missbrukare. Jag faktiskt älskar att snusa. Så det så! Olle säger “mitt liv är en kastrull, så klart så blir jag full”. Jag rimmar inget vidare och alkohol är inte riktigt min grej, men annars så.

Gårdagen avslutades lite abrupt. Var till mina grannar, tillika kompisar och pratade lite. Ett par glas vin råkade också slinka ner. Jag var frusen och trött och det enda jag hade lust med egentligen var att krypa in i en stor filt och låta sömnen komma när den ville. Men, eftersom jag ändå fick lov att möta omvärlden pga sambons behov av snus (hotande katastrof! En snusmissbrukare utan snus är inte kul att ha inom husets väggar, så jag fick göra en insats, bestående av en tur till macken) gaskade jag upp mig och knallade ner till min kompis. Tyckte ändå det var lite tidigt att lägga sig före kl. 20 en fredagskväll,  en stund till fick jag nog bjuda till i alla fall. Och efter två glas vin och kaffe med ananaspaj var jag plötsligen varken trött eller frusen längre. Såg att “Mord i sinnet” och “Tyst vittne” gick på TV 4+ och tänkte att det var passande program att slötitta på. Dessa båda program tillhör ju mina gamla favoriter. Tog mig genom det första utan problem och snickrade samtidigt ihop ett blogginlägg. Hade sen gått in på program nr 2 när det plötsligt blev mörkt överallt. Strömavbrott!

Datorn fungerade på sitt batteri, men ut på nätet kom man ju inte och att se resten av Tyst vittne gick ju inte heller, så det var bara till att lägga sig. Inte mycket annat att göra. Trevade mig fram i mörkret fram till den plats där jag har en ficklampa som är kopplad så att den slår på när strömmen bryts. Praktiskt och bra, så klok och förutseende jag kan vara ibland!

Om det var mörkt när jag la mig, så var det desto ljusare när jag vaknade igen. För de flesta lampor lyste nämligen välkomnande eftersom jag inte alls varit beredd på att det skulle bli strömavbrott. Fast det borde jag ha varit. Det kom jag på nu i morse. Det stod nämligen på den lapp vi fått från elbolaget tidigare, där de informerade om både det strömavbrott jag berättade om i ett tidigare inlägg och det här. Men vad hjälper det när man inte kommer ihåg det. Slutsatsen blir att nästa gång jag får en sån lapp i brevlådan måste jag knappa in det i kalendern på min telefon och göra så den larmar i god tid och påminner mig. Det är i alla fall min ambition, sen får vi se hur det går med den saken.

Nu börjar min mage fråga om det inte är dags för frukost snart, den tycker att den fått vänta länge nog. Tyvärr kommer den att bli lite besviken på mig, jag vet det, för jag har glömt köpa filmjölk, det som är ett av mina livselixir. Jag dricker nästan aldrig mjölk, men fil i någon form ingår så gott som alltid i vad jag stoppar i mig dagligen. Men idag blir det inte till frukost i alla fall, tyvärr. Vi får väl se om jag i skåpen lyckas hitta något som kan kompensera min glömska. Sen väntar diverse arbetssysslor och så har jag träff med herr Eldeman för att lösa melodikrysset.

Snart är det avfärd! Ska bli riktigt coolt att bevittna framförallt Behemoth. I nyktert tillstånd. Jag tänker nog i och för sig göra som jag gjorde sist på W.A.S.P. En öl precis när vi anländer till Trädgårn och sen bara njuta av atmosfären. Det är verkligen något speciellt med live-spelningar.

Har konstaterat att jag är rätt torsk på kaffe. När jag är på jobbet. Hemma är det sällan jag dricker kaffe. Det brukar bli när någon kaffetörstig vän är på besök som det kokas en kanna. Kan faktiskt inte komma på när jag gjorde kaffe till mig själv senast. Men det blir väl kanske så när man drar i sig en sex sju koppar på en arbetsdag.

Igår var det sex veckor sedan jag slängde sista snusen. Okej att jag inte varit helt nikotinfri sedan dess men det har i alla fall inte varit snus. Och inga mängder att prata om för den delen heller. Första tre veckorna var riktigt jobbiga. Nu på slutet har det faktiskt kunnat gå en hel dag utan att jag ens tänkt på snus. Det måste vara ett bra tecken.

Har även kommit på mig själv med att inte tjata om sport så mycket. Avtrubbad? Jag vet faktiskt inte. Naturligtvis tittar jag på Liverpool och Frölunda när de spelar. Men det känns inte lika viktigt längre. Konstig känsla det där. Fast som sagt. Det kanske blev för mycket ett tag. Jag kanske behöver en paus. Lite distans.

Känns bra att ha hårdrock vid sin sida.

Jump in the fire!

Många fler kan och borde få hjälp att sluta röka eller snusa av vården. Kunskapen om de möjligheterna behöver öka både bland allmänheten och bland dem som jobbar i vården och ska erbjuda hjälpen eller slussa vidare dit där hjälpen finns. Det är ett budskap inför Tobaksfria veckan som startar i morgon, då vårdmottagningar i länet (och i hela Sverige) uppmärksammar stödet för att sluta röka eller snusa.

I samband med detta är det roligt att kunna berätta om den vårdgaranti för rökavvänjning som ska utformas under nästa år. Det handlar både om rätten att få hjälp, och om att få den inom rimlig tid. Från 1 maj nästa år ska dessutom patienter erbjudas rökavvänjning inför operationer, i första hand för ortopedi och allmänkirurgi. Är man rökare är de medicinska riskerna i samband med operation högre – och samtidigt kan det vara ett utmärkt tillfälle att sluta röka med tanke på alla övriga hälsovinster det medför. “Rökfria operationer” är ett exempel på hur hela vården ska arbeta hälsofrämjande, också sjukhusen.

DN skriver om detta i dag. Ni kan också läsa min kommentar.

Intressant om..?

Every year since 2005, we have created a very exclusive snus for the true aficionado. And now, we proudly present the 2009 Kardus Superior Blend. As in previous years, we have searched the world for a tobacco that will satisfy even the most discriminating connoisseur. Tobacco is a complex raw material. Its flavours depend not only on the soil and the climate in the region in which it grows. The way it is handled, cured and stored after harvesting are also critical in creating the flavour of the end product. The parallels with viticulture are clear: a winemaker will select a combination of different grapes to create complex and harmonious taste experiences, and similarly, our snus-makers bring out the flavour nuances of different types of tobacco by carefully blending selected tobaccos with diverse characteristics.

2006: South Africa and Argentina.

2007: Argentina, India and Hungary.

2008: Indian sun-cured and Hungarian aircured tobacco, flavoured with Highland Single Malt Whisky.

2009: Salta from Argentina and Nueva Concepcion and La Maquina from Guatemala, flavoured with 23-year old Guatemalan rum.

- ”Typiskt svenskt!” utkved han och avrundade därmed berättelsen om morgonens missöden i tunnelbanan. Samtidigt som han stånkade ur sig den slitna frasen lät han sina sympatisökarögon gå ett varv i rummet, och han erhöll idel tysta bifall från församlingen.

I Sverige är vi bra på att racka ned på Sverige. Många svenskar tycker att det ballaste som finns är att vara “osvensk”. Vad det innebär vet jag inte, men rent tekniskt finns det få saker som är så typiskt svenska än att önska att man inte var född i Sverige. Därför ska man inte klanka ned på Sverige i onödan – det finns ju så många andra som gör det ändå. Men ibland finns det fog för klagolåten. Till exempel då vi pratar om snus.

Det svenska snusutbudet är precis som vissa hävdar att resten av Sverige är: trist som tusan. Och söker man något riktigt speciellt på snusfronten får man åka långt. Ända till Gotland, för att vara exakt.

Få vet om att man tillverkar snus på Gotland, men det gör man – under det föga fantasifulla namnet Gotlandssnus. Det är ett väldigt trevligt snus. Det tråkiga är dock att deras dosor är riktigt fula. Därför bestämde vi oss för att helt skapa en vacker ö strax utanför det trista svenska snuslandskapet. Detta skedde i tre enkla steg:

1, Vi ersatte den traditionella hockeypuckformade snusdosan med en Pez-automat

Den nya snusautomaten bestyckades sedan med ett så kallat kombilock – ett fack för begagnade prillor – och ett litet fönster längs ena långsidan på dosan där (miss)brukaren kan se hur mycket snus han eller hon har kvar. Slutligen är förpackningarna färgkodade efter de smaker som Gotlandssnus erbjuder: naturell, anis, fläder och julkryddor(!).

2, Vi körde på femtiotal

Vi insåg snart att Pez-automaten i sig är en typisk femtiotalsinnovation. Den är lite mekaniserad och fullkomligt onödig ur nyttosynpunkt. Dessutom finns ett utbrett femtiotalsintresse på Gotland – en folkrörelse som har stark anknytning till snusbruk, och därför bör undfägnas en hommage. Sagt och gjort. Femtiotal fick det bli.

3, Vi klämde in en liten havsreferens också

Gotland är en ö, och öar ligger i havet. Därför sitter den lilla havsvågen som bildas av det avslutande S:et i ordet “Gotlands” extra bra där den sitter.

Nåväl. Här är resultatet:

Kreatörer: Stephanie Moradi och Daniel Åhlman.

- “Typiskt svenskt!” utkved han och avrundade därmed berättelsen om morgonens missöden på tunnelbanan. Samtidigt som han stånkade ur sig den slitna frasen lät han ett sina sympatisökarögon gå ett varv i rummet, och han erhöll idel tyst bifall från församlingen. Vi som bor i Sverige vill inget hellre än att vara osvenska. Rent tekniskt sett borde det alltså inte finnas något mycket svenskare än att försöka att inte vara svensk, och i detta det svenskaste av beteenden ingår så klart att basunera ut hur trist, grått och lagom vårt stackars nationsväsen är.

Men:

Det svenska snusutbudet är precis som vissa hävdar att resten av Sverige är: trist som tusan. Och söker man något riktigt speciellt på snusfronten får man åka långt. Ända till Gotland, för att vara exakt.

(Och eftersom jag läser till copywriter känns det naturligt att gå ut lite löst och posta en uppgift i formgivning som jag löst tillsammans med Stephanie Moradi, en annan copystudent.)

***

Få vet att man tillverkar snus på Gotland. Det enda fina i den kråksången är att lika få vet att dosorna är ganska fula. Men vi ville att fler skulle få chansen att testa på Gotlandssnus. Vi ville helt enkelt skapa en vacker ö strax utanför det trista svenska snuslandskapet.

För att göra det plockade vi två blommor ur inspirationsrabatten för att lukta på dem: Egensinne och Femtiotal.

Doften av egensinne kom att förkroppsligas genom att vi ersatte den traditionella hockeypuckformade snusdosan med en Pez-automat.

Vi bestyckade den nya snusautomaten med ett så kallat kombilock – ett fack för begagnade prillor – som inte finns på gotlandssnusdosorna i dagsläget. Dessutom placerade vi ett litet fönster längs ena långsidan på dosan där (miss)brukaren kan se hur mycket snus han eller hon har kvar. Slutligen är förpackningarna färgkodade efter de smaker som Gotlandssnus erbjuder: naturell, anis, fläder och julkryddor(!).

Femtiotalsblomman planterades i våra huvuden då vi insåg att Pez-automaten kändes som en typisk femtiotalsinnovation; den doftade av framtidshybris, överflöd och av att vara fullkomligt onödig ur nyttosynpunkt – och därför väldigt rolig. Dessutom finns ett relativt stort intresse för femtiotalet som finns på Gotland, vilket främst representeras av Kutens bensin på Fårö. Sagt och gjort. Vi skänkte gotlandssnuset en tung doft av femtiotal, främst genom den nya logotypen.

Nåväl. Här är resultatet:

( Här är Gotlandssnus.)

MÄBE | foto: Andreas Carlsson

Det är som en befrielse varje gång en tisdag är över. Nu är den inte helt till ända ännu men eftersom resten av dagen ska tillbringas på soffan så räknar jag den som avklarad. Gütt

Dagen blev inte riktigt så illa som jag trodde från början. Dels så pratar vi om en tisdag och dels så pratar vi om en webshop som inte snickrats klart. Allt gick väldigt smärtfritt och nu är den på plats. Och Tomas kan med gott samvete luta huvudet tillbaks.

Är det ett bra tecken att jag inte ägnade en tanke åt att det var fyra veckor utan snus igår? Det känns så.

Jag är lite förvånad över hur mycket en liten liten fråga kan ändra på. Rent konkret har frågan inte ändrat på särskilt mycket just nu. Men den kanske kan. Det finns en möjlighet. Den har definitivt fått mig att tänka lite annorlunda.

Har beställt ny leksak idag. Jag vet att jag kanske inte borde men jag kunde inte låta bli. Dessutom är det bara den lilla av två nya leksaker jag önskat mig. Den minst nödvändiga men också den billigaste. Den andra, och följdaktligen den dyrare, får vänta till januari.

Jag har fastnat för frilansfotografens Andreas Carlssons foton. Riktigt grym kille. Kolla in hans blogg på Bohusläningens sida.

Jag har helt tappat sporten. Faktiskt. De senaste veckornas missär har tagit rätt hårt. Och imorgon kan Liverpool spela bort sina chanser till någon form av värdighet med den här säsongen. Lyon på bortaplan är ingen promenad i parken. Det är det definitivt inte med tolv man på skadelistan. Tolv gubbar? Hur lyckas man med det? Jag tror att vårt största misstag (förutom försäljningen av Xabi Alonso) är att ha skrivit långttidskontrakt med Rafa Benitez. Jag säger som jag sagt så många gånger. Jag förespråkar inte att sparka tränaren. Men det börjar faktiskt kännas som att vi inte har något val. För något år sedan när det blåste sura vindar runt vår tränare ställde sig några av de viktigaste spelarna bakom honom och gav honom sitt fulla stöd. Och nu? Nej jag har inte läst en ända rad om att Torres och Gerrard försvarar vår tränare. Tyvärr kommer det bli dyrt.

Imorgon laddar vi för en av höstens coolaste spelningar. WASP på Trägårn i Göteborg. Ska bli riktigt skönt att bara stå och ta emot massa hårdrock.

Tjenixen och salâm!

Kanske skrivit det förr, men ofta tänkt på att det vore schysst att kunna uppdatera bloggen från min hjärnas tankeverksamhet, så där direkt- och det kommer säkert kunna göras om sisådär 10 år, men just nu får jag sätta mig här framför tangentbordet.

Nej, det är inte jobbigt, bara kul. Men ändå så drar jag mig ibland. Inte av ren lättja, vill jag lite ursäktande och biktande tillstå. Min tröskel i detta fall är snarare att jag är rädd för att sitta flera dagar i sträck och bara skriva, skriva och skriva. Hittills har det inte skett – iaf på bloggen, men känslan av att kanske öppna en pandora-ask finns där. Rädsla för att öppna upp krafter i mitt inre som skulle låta orden strömma fram som en vild fors där mycket av min sorg, glädje, ilska, nyfikenhet, existensklurande, insikter skulle manifesteras på denna gröna blogg. Och sparas i storebrors Googles cache…

Nåja, det som händer händer och det som kommer kommer, och tids nog ska jag berätta lite om det som stormar i mitt inre, och vad som rörs sig i stormens öga i klartext, även om det kan skönjas för webbiska kryptografer och de som kan läsa det magiska fyllda tomrummet mellan raderna. D e t h ä r a l l t s å.

Frostlönn i gröngräs

Min själs skönt smärtsamma segervittring och min långa lekfulla längtan och dans med små ögonblick av igenkännande och nära varande. Min För-undran över vem som ser det du läser just nu. Eller snarare vad. Typ.

Jag kommer också snart börja skriva om min relation till islam och dess sufiska mystik, konservatismen, spännvidden mellan det svenska och det pakistanska, grönanarkism och civilisationskritik, raw food som magisk port, och andra obskyra ämnen. Allt behöver inte sägas, kan kanske eller bör inte sägas, men jag vill börja berätta lite om vad som rörs sig här inne, inne i Pierre. På riktigt.

Sällhet

Just idag är jag stark, som Kenta sjunger. Och så känner jag just nu av olika skäl. Jag har haft klargörande samtal om vad livet är och hur jag vill leva och vilka krafter jag vill bjuda in i det. Tagit nya beslut (som kanske ger mitt psyke en redig puritansk kick) som att: från och med i måndags upphöra helt med kaffe, alkohol och animalier.

Vegan på riktigt alltså, efter att ha tangerat och testat det lite grann i över ett år (i o m råkostens naturliga veganinriktning). Scanbilar here I come…

Kaffe är jättegott ibland och jag har ofta haft helt kaffefria perioder, men jag inser (åter och återigen) att drycken trots sin smak och luktsensation ändå framkallar viss ångest i mig. Kanske är jag extra känslig för denna böna och dess rituella bönestunder, eller så har kanske kaffet en slags förbannelse över sig (en böna som håller vår knasiga civilisation i gång, ekorrhjulets bränsle vid sidan av alkohol och nikotin – olika systemuppehållande alkaloider), och jag ska aldrig säga aldrig men nu känns det bra att pausa från denna magiska östafrikanska rostade böna.

Och alkohol, tja… under många långa år, från ca 19-32 års ålder, så drack jag inte alls något, och sedan dess har det inte heller varit mängder, men ändå mer än vad som är bra för mig kroppslig, och inte minst själsligt. Och själv känner jag att råkostens klara renhet och alkoholens dunkla tyngd är svåra att sammanföra. Det behagliga ruset  och viners och mörka ölsorters förtjusande (reklamunderstödda) förföriskhet till trots. Råkostens basiska effekt och riktiga och “mjukare” alkaloider i frukt och liknande minskar dessutom min kropps vilja att få tillfälliga kickar av  den nämnda  stimulantian kaffe, alkohol och nikotin. Ja, nu när jag ändå röjer (undan) mina ovanor så kan jag nämna att jag också lade snus på hyllan för några veckor sedan. Jag började snusa lite i somras av något skäl jag inet riktigt klurat ut, men även den (goda och rätt trevliga ska tilläggas, men ack så onyttiga) lasten är borta. För evigt har jag bestämt.

Det handlar nog om att sorg ger ett behov av lindring vilket ofta sockrig/kokt/fet/animalisk tröstmat (typ det mesta alla äter) liksom dessa förrädiska negativa alkaloider som ger en tillfällig alkalinitet (kan man säga så, eller är det svengelska… alltså basiskhet), och denna försämrade kost  genererar än mer sorg trots viss dämpande effekt, och så vidare i en nedåtgående spiral. Lätt att fastna i. Tror jag du som läser detta kanske har viss erfarenhet av, eller hur?

Pickenickande durranier

Så inte för att jag övergett råkost det senaste halvåret, men sedan i somras har jag haft lite tung energi och ätit mindre råkost och vad som varit höna och ägg i denna neggospiral är kanske onödigt att spekulera i. . Det har varit dagar och perioder av högrå kost och kraftfulla vibes, men allt för många avsteg, undantag och ovanor. Okej, nu låter detta mer och mer som en bikt – förlåt mig fader – med kvasireligiösa övertoner, men what-the-love, jag kanske fungerar så, lite mat-autistiskt, så att jag behöver tydliga gränser för mig själv, och det börjar jag inse. Jag mår bra av att avstå och definiera klart. För mig själv, alltså, och inte som en militant nyfrälst råvegansk übermensch som efter fem minuter med sin nya självvalda verklighetskarta vill pådyvla den på alla  och envar. Vissa gränser ger stor frihet. Att överlämna sig är att bjuda in Kraft.

Slånbär

En märklig sak, om jag nu ändå tar upp några av mitt inres vågrörelser, är att jag sedan i måndags – min nya nystart s a s – har känt av, det som jag tidigare benämt som råflödet, trots att jag inte varit helt rå (helt vegansk och mest rå men inte sisådär 95% rå som jag trodde var upphovet till den där magiska nästan psykedeliska – alltså i betydelsen: sinnesvidgande, själsöppnande – känslan). Det visar mig på att det antingen har att göra med: 1) vegansk kost 2) hög rå kost, någorlunda hög (kanske 75% utslaget på ett år) sedan mer än ett år (men med några ovan nämnda – och redan bortglömde och bortbiktade undantag), alltså en rå plattform som kickas igång av nya råkraft 3) eller, vilket jag alltmer börjar ana, själva beslutet som i sig leder till ett större flöde av magiska manifestationer och diverse lyckobringande endogena signalsubstanser i hjärnan. The Mind is the Matter, typ, although Raw is Queen.

Väl signad vare Du som läser detta och Det som läser detta igenom Dig, den du är, har varit och kan och kommer att bli, den du vill vara och inte vill vara, alla de som du är dig själv med och inte är bekväm med, allt det glädjerika likväl som tungt utmanande i Ditt liv. Signat vare också allt det där du aldrig kan sätta ord på, som kanske tangerat ditt medvetandes tavelram och inte alls kan placeras på din verklighetskarta men som lockar och gäckar dig att våga dig ut på okänd immatriell mark; “oändligt är vårt stora äventyr” som Boye så välbekant avslutade sin magiska formel med.

Alvin spanar ut från vardagsrummet i vår nya lägenhet i Järna

Peace out och ha det bäst!

Ögat i glimten, tredje örats musikaliska dövhet och med tillåtande avhållsam lekfull nykterhet,

din medresenär på detta lilla korn i kosmos

Pierre

Ps. Njuter av Karamazovs relationsdrama, den själskvidande femte aposteln Bachs kantater, börjat på Hesses lilla självbiografiska bok “Hemligheter”, övar små glimtar, börjat nörda in på Backgammon, och är inne i en seriös period där puppan börjar krackelera… Må världarna spricka!

Here at the Institute, we worry about your health a lot, and so we’ve recently decided to quit smoking cigarettes so that your exposure to secondhand smoke is lessened and you can all stop bitching and moaning at us all the damn time.

Svårslaget att sälja en produkt där man kan styra hur beroendeframkallande den är, snus. Det var pinsamt att se Swedish Match sitta och spela ovetande i TV4:s Kalla Fakta ikväll…men var det förvånande?? Nej. Ehh…ok, tobaksbolagen är oetiska, hade jag aldrig kunnat tro…

Det som dock är förvånande är att man inte griper in från statligt håll utan istället har en handelsminister som lobbar och försöker se till att vi kan sälja skiten till hela Europa. Och när hon blir tillfrågad några svåra frågor om det hela då har hon absolut inget ansvar – det är producenterna, eller forskarna…hon har absolut inget ansvar för någonting. Man blir lätt illamående…Varför inte se till att det fria nikotinet hålls nere så att det är lättare att bestämma själv om man vill fortsätta eller lägga av med sitt snusande? Eller att man åtminstone skrev ut hur mycket fritt nikotin som de olika produkterna innehåller.

Jag är så nöjd att jag slutade med skiten i slutet på juli. Jag snusade från morgon till dess att jag somnade och nu har jag alltså inte snusat på tre månader men får ändå ont under läppen och ett sug som fortfarande dyker upp flera gånger om dagen. Att jag kunde sluta underlättades av att jag successivt minskade dosen under 4 års tid.

Fler länkar:

• DN – Spetsat snus skapar mer beroende
• DI – Swedisk Match spetsar snuset

Å våra vägar eller skall vi säga å norska folket vägnar vill man kraftigt höja priset på snus i Norge.
Från 82 kronor per 100 gram, till 140 kronor per 100 gram och som vanligt är det de som inte snusar som vill det, denna gång är det på grund av vår hälsa som vi inte kan sköta om själva.
De som vill höja är Läkarföreningen, Norsk sjuksköterske förbund och naturligtvis Nationalföreningen för folkhälsan.
Och vi som inte snusar ger väl fan i det, men det är inte bara snuset, det är principen man har inom politiken, “att å våra vägar” höja miljöskatter, miljöavgifter, alkoholskatter, tobakskatter och allt annat man kan komma på som vi inte är bemyndigade att klara av själva.
Vill inte norrmännen ha en storsmuggling av snus till Norge så kastar de detta förslag i papperskorgen.

Den storslagna nomineringen till Hederspaddan är slut.
Och vi kan kalla den – totalt misslyckad.
En person har nominerat två personer.

Därför underlättades juryns arbete avsevärt.
Och veckans padda är …

Mannen som uppfann snuset!
Vi vet inte vad han heter men vi är rätt säkra på att det är en man.
Mer om snus kan man läsa här.

Fredrik Sjöström verkar trivas med att ha “kommit hem” till Calgary där han ju spelade juniorhockey några säsonger. Det enda han verkat sakna är snus och när han fick 15 stockar levererade lagom till hemmamatchen mot Columbus (med Huselius, Påhlsson och Strålman i laget) svarade han med att leverera en assist och ett drömmål. Fast Freddie fick en genomskärare av Regeher och och tog emot passningen med klubban bakom sig. Med backen i hasorna gick han mot backhand stolpen, höll inne med skottet och snurrade 270 grader och lurade målvakten Steve Mason fullständigt. Ett mål som väl förtjänade de stående ovationerna från hemmapubliken i Saddledome.

Sjöström får allt mer förtroende av coachen Brent Sutter och får ofta speltid med Iginla och Jokkinen. Speltid han dock förtjänat för han är trea i lagets plus/minus statistik på +5, och har gjort fem poäng på nio matcher. Kanske blir detta genombrottsåret för kungälvspojken och kanske blir han en överraskning i Bengt-Åkes OS trupp om han fortsätter så här.

Glöm bara inte att ta med snus till Vancouver B-Å!

The quick answer is “no.”

My reasoning is that Sweden and the USA are so different, despite both having roots in European culture and values, that what works in Sweden will not work in the USA.

First, please let us agree that we are not discussing “health care” or “healthcare.” These are marketing abstractions having no basis in reality. We are discussing how to pay for medical and hospital care and how to assure that a basic acceptable level is available to all.

Here are some positive reasons to look at Sweden as an example for the USA:

[Please click on the image for clearer detail]

Here come the “howevers,” however…

Sweden is much smaller in size and population
The country is shaped similarly to California, but 10% larger. The San Francisco Metropolitan area has 7.4 million people; all of Sweden has less than 9.1 million. The total of the USA’s is estimated at 307.2 million. [Source]

Sweden has comparatively low military expenditures
The Swedes gave up warfare and being a world power 200 years ago after dominating northern Europe for the previous 200 years. Estimated figures for year 2005 show that the USA spent around 4.1% of its Gross Domestic Product on military expenditures while Sweden spent 1.5% of GDP. [Source]

Sweden has unique social traditions absent in the USA
I refer, here, mainly to the tradition of lagom. There is no equivalent in English, but it is often explained to English speakers as “not too much and not too little.” [Source] Having lived all but the last seven years in the USA, I confidently opine that there may be parts of the USA population that adhere to this spirit of moderation, but the most visible part of the culture seems to be saying (until the recent economic downturn, perhaps) “too much is not enough.”

Jante Law: There is another set of traditions, still prevalent in the Nordic (North) countries, named, in Swedish jantelagen. These are essentially unwritten laws that are strong social levelers.
 
The above may be sufficient to support my point, but it is at least interesting to note, in addition:
 
 

 
Sweden is a constitutional monarchy with an attractive royal family who represent the country well.
 
Sweden is, within its constitution, a parliamentary democracy with a single legislature (Riksdag or Parliament). As a transplanted American I have found one aspect of the political system very odd and frustrating: one votes for the party, not the person (there are around 8 parties, and the government rules through a coalition of parties). So, when I feel I have a complaint, observation or suggestion to make to my elected representative at the national level, I cannot identify one.

Population Centers: In year 2005, the five largest urban areas, Stockholm, Gothenburg, Malmö, Uppsala, and Västerås, all in the southern third of the country, contained around 2.3 million people, or 25% of the county’s population. The rest of the country is comprised of cities, towns and villages of less than 100,000 people each, most of them concentrated in the southern third of the country.

[Image source]

The personal habits of Swedes are different from those in the USA. As anecdotal evidence of this, whenever I visit my family in California and Alaska, I am surprised at the great number of people who are of an unhealthy size. One rarely sees an obese person in Sweden. On the other hand, I am constantly amazed at the number of young women in Stockholm, at least, who smoke cigarettes. And, I am informed that many young men are addicted to snus, powdered tobacco in small pouches placed in the mouth.

In testing the comments in this article against the opinion of my friend, the Hairy Swede, he points at the movement towards privatization of service here in Sweden, as well as there being long waits for certain elective services. (There is a “single payer,” the government, but you can pay privately from your own pocket).

My retort to the perceived long waits, which I have heard about from other Swedes, is that additional taxes from the people could solve this, if effectively and efficiently used. After all, they spend ‘only’ around 9.2% of the country’s GDP on “healthcare,” and have a long way to go to catch up with the USA at around 15.5%.
 

 
So, just because the Swedish way promotes better health at lower cost for its people as compared with the USA, at least according to the few measures I use here, this doesn’t mean a Swedish approach would work similarly for the people in the USA, given population and cultural differences.

That’s my story and I’m sticking to it.

If you want to know what I think is a good start toward something better in the  USA, see my article of 30 December, 2007.

Skål! (a wish for good fortune and good health).

En vecka utan snus nu. Det går över förväntan men jag ska ju inte sticka under stolen med att det är lite halvjobbigt.

Ny måndag. Nya möjligheter. Ska bli kul att se hur mycket det är att göra på jobbet idag. Har “arbetsvägrat” i helgen vilket ju innebär att allt som jag kunde gjort för att minska arbetsbördan idag, och resten av veckan, nu inte har blivit gjort. Varför? Ja det blir så när folk inte förstår.

Idag ska jag även få tid över för att ringa två mer eller mindre viktiga samtal. Dels ska jag ta tag i min hyresvärd som skulle ringt mig i fredags. Han har väl precis som en annan mycket att göra tänker jag. Tomas ska förhandla om en omrenovering av sin lägenhet. Fick se min grannes förra veckan och kom till insikten att 600 kronor extra i månaden är mer än okej för att få en helt ny fräsch lägenhet.

Samtal nummer två ska gå till sjukgymnasten. Måste få ordningen på det här med ryggen. Eller om det är benet. Ja som sagt.

Så precis nya ICA reklamen. Min första spontana tanke var: “Men vad i helvete.” Vet faktiskt inte om jag tycker att den är okej. Vad menar de? Stig presenterar den nya praktikanten och de anställda gapar stort och bara stirrar. På en utvecklingsstörd kille!?!? Alltså. Det är lite för tidigt att formulera något bra här men jag tycker nog det känns som att “hur ska han kunna jobba? Han är ju utvecklingsstörd!”

Inte okej!

Hårdrock på er kompisar!

As much as I love how IKEA makes me feel about marketing and how Absolut makes me feel about myself, there’s one Swedish success story that’s probably even more amazing. The story of snus.

A little bit of background: The oral use of tobacco is an age old tradition. It was widely done in America, long before Europeans sailed to its shores. It then spread to all corners of the known world thanks to European imperialism. We all know snus (or more precisely, chewing tobacco) from American popular culture with its cowboys, rednecks and baseball players.

Sweden wasn’t introduced to tobacco until the 17th century. But in the last 150 years they have fell in love with their snus. Today some 20 % of Swedish adults use snus. 90 % of them men, 10 % women.

Here’s a question: how did the Swedes, who are known for their classy looks and high level of sophistication , adopt a habit that was formerly associated with all things vulgar?

To illustrate the change: how did they manage to go from this…

To this:

I see that from a marketing point-of-view the success of snus is based on three things:

1. Product development. Of all the constant developments of the product, probably the biggest innovation that helped the wide adoption was the portion packaging, introduced in 1973. The teabag-resembling 1g portions made it far less messy than the regular kind of loose snus. Other great innovations include the fermentation process (which makes snus far less unhealthy than its American counterpart) and the white, dry portion (which makes it even less messy).
2. Segmentation. Snus is available for many different target groups, be it beginners, active users, heavy users, girls, those who seek good value for money, those who seek luxury or those who want to quit the habit.
3. Branding. There is a wide, ever-expanding array of different brands, each with their own qualities, personalities and fans. The vast amount of big brands is even more amazing when you consider the fact that one company (Swedish Match) has a monopoly-like market share (about 97 %).

The only downside of the marketing success is that it doesn’t scale. Snus is banned in many countries, so it isn’t likely to become the next remarkable global story to follow IKEA and the like. One can only wonder the role of cigarette companies’ lobbyists, since researches show snus to be “dramatically less dangerous than smoking”…

So, the Catch of all of this? (pun intended.)

Looking 10 or 20 years from now, what product could be transformed inside-out and upside-down to reach an unimaginable market?

What could be your snus?

[Sources: http://en.wikipedia.org/wiki/Snus , http://www.swedishmatch.com , http://www.snusexpress.com/ , http://www.swedish-snus.com/ ; Pictures: 1) http://www.the-forum.com/ephemera/TOBACCO.HTM 2) http://mcns.blogspot.com/2008_10_01_archive.html 3) http://www.swedishmatch.com 4) http://www.flickr.com/photos/uploaded/3315456159/ ]

Såg precis en läskigt bra film! Fransk dessutom Pour Elle / Allt för henne

Lisa och Julian lever ett perfekt och lyckligt familjeliv tillsammans med deras son Oscar. Men en morgon faller deras värld samman. Polisen tränger sig in i deras lägenhet och arresterar Lisa. Hon anklagas för mord och döms till 20 års fängelse. Julian, som hela tiden är övertygad om hennes oskuld, bestämmer sig för att slåss. Hur långt är han beredd att gå för sin kärlek till Lisa?

Ja och jag har ju övergett rökningen tills jag är frisk igen, röka + hosta är lixom ingen bra grej. Så i brist på nikotin så har jag övergått till snus o.O Inte världens bästa men det funkar för å få i sig de nikotin man behöver för att överleva Har dock upptäckt att jag INTE är byggd för att snusa! Men det får lixom funka så länge. Blir ju inte lika mycket som förut så det är väl alltid ett steg åt rätt riktning? Vem vet, jag kanske får för mig att sluta sen..

Nu tror jag att det lutar åt en film till, närmare bestämt Personal Effects. Johanna va och hyrde dom här två så man får lite sällskap också Alltid lika trevligt! Funderar på att se Taxi sen också som är en fransk favoritfilm! Sen att huvudrollsinnehavaren är hyffsat trevlig att titta på gör ju ingenting