Må citeres med fuld kildeangivelse:

Fremskridt nr. 8 / Maj 1977 / 5. årgang

Socialudgifter

En særlig skatteform består i, at arbejdsmarkedet af loven tvinges til at indbetale beløb til de offentlige kasser. Ofte sker det med en vis procentdel af den enkelte virksomheds lønsum. Eksemplet herpå er de 36,4 millioner kroner, som i 1977/78 bliver indbetalt til invalidepension og de 93 millioner til sygedagpenge. Større arbejdsmarkedsbidrag må erlægges i henhold til loven om arbejdsløshedsunderstøttelse. Således går arbejdernes medlemsbidrag til arbejdsløshedskasserne med 465.900.000 kr. i statskassen og i henhold til samme lov skal arbejdsgiverne betale 150 millioner kroner. Alt i alt viser talkortlægningen af det danske skattesystem i FREMSKRITDT 6-1977 side 8-9, at de sociale kontingenter og arbejdsgiverbidrag dækker 1,6 % af den samlede skatteudskrivning.

På dette punkt adskiller Danmark sig meget markant fra vore konkurrentlande. En OECD-tabel fra 1974 fortæller, at de tilsvarende procenter var:

Den rækkefølge landene er stillet op i, svarer til tyngden af deres samlede skattetryk. Norge, Holland og Sverige var næsten lige så højt beskattet som Danmark. De seks næste lande til og med Canada ligger 20-25 % under Italien, Svejts og USA ca. 35 % lavere og Japan på omkring halvdelen af det danske skattetrykniveau.

Mogens Glistrup

www.frp.dk

Læs også: Varens pris:

http://fremskridtdk.wordpress.com/?s=varens+pris

av svensk Grundlag! Att Jan-Åke Simonsson (S) HSN Mellersta Bohuslän; Frank Andersson (S) HSN Göteborg Centrum-Väster; Mariella Olsson (FP) HSN Göteborg Hisingen; Evert Svenningsson (S) HSN Södra Bohuslän; Karin Greenberg (C) HSN Göteborg Centrum-Väster; Håkan Linnarsson (S) HSN Göteborg Nordost och Kerstin Brunnström (S) Sahlgrenska universitetssjukhuset ens kan med att skriva “Men vi har ansvar för att invånarnas skattepengar används på det sätt som ger mest vård för pengarna.”
Mesta möjliga vård för pengarna avgör, GP 24 november 2009 visat tyvärr att alltför många politiker, tjänstemän och andra med yttersta tvekan kan sägas ha lärt in vad SO-läraren lärt ut under samhällskunskapslektionerna i vanliga Grundskolan. OM jag hade varit deras SO-lärare, så hade försök att bortse från Regeringsformens 1 kapitels 2 paragraf:
“2 § Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. ” Källa Regeringsformen 1 kapitel Statsskickets grunder, paragraf 2

Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.

Det allmänna skall främja en hållbar utveckling som leder till en god miljö för nuvarande och kommande generationer.

Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv.

Det allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Lag (2002:903).

Demokrati och Ulitarism har så lite med varandra att göra som tänkas kan. Demokrati förutsätter att politiker, tjänstemän och andra i ett demokratiskt land respekterar att ALLAS LIKA VÄRDE. utilitarianism (eng) Ulitarism (svenska) innebär en konsekventialistisk etiklära där allas lika värde sätts ur spel och mängden av det goda för massan sätts före rätten att allas lika värde respekteras till förmån för en värdering gjord av enskild eller grupp av människor som anser sig ha rätten och kunskapen att utifrån sin egen position avgöra hur mängden av det goda som skall fördelas kan maximeras.

Sjukvårdspolitiker, sjukvårdsstyrelser, sjukvårdens tjänsemän, läkare och sjuksköterskor är INTE valda ombud av svenska folket. ALLA är skyldiga att leva efter svensk grundlag och svensk lagstiftning. Att ens gå och tro att man har högre värde som ger en icke parlamentariskt av folket vald person rätten att i en sjukvårdsstyrelse avgöra vilka som skall omfattas och vilka som inte skall omfattas av grundlagens ‘lika värde’ ställer frågan hur man fått godkänt enligt betygskriterierna för 9:e klass i ämnet samhällskunskap på sin spets. Visserligen är flumskolan skyldig till mycket, men så illa ställt kan det väl ändå inte vara?

Förhoppningsvis kommer sjukvården alltid att få nya kostnadskrävande men effektivare mediciner och behandlingsmetoder. MEN för att det GÅR att behandla enskilda patienter med dessa nya kostnadskrävande mediciner och behandlingsmetoder, så innebär inte det att allas lika värde får sättas ur spel till förmån för att prova. Att man kan innebär varken att man måste eller ens att man bör använda de dyraste metoderna som direkt slår på budgeten och omöjliggör ett stort antal andra människors öden inom sjukvården.

När jag fick min militära utbildning i Nyköping under mitten av sjuttiotalet, så talade vår sjukvårdslärare om Andning, Blödning, Chock. I det aktuella förslaget ligger att nyfödda och deras mammor bör åka hem, inte tvingas, efter 6 timmar. Undrar hur det står till med biologikunskaperna och människosynen avseende hälsa. En förlossning innebär som regel blödning, ett barn kommer i normalfallet aldrig att utsättas för en sådan chock som att födas ut till världen. Hur det står till med andningen för den nyfödda när chocken lagt sig, det kan knappast ens den mest skickliga anestesispecialist förutsäga. Vad i hela fridens namn har fått en sjukvårdsstyrelse att tro att de kan?

Det är uppföljningar och intervjuer på Aktuellt. En socialsekreterare tycker att “det är fruktansvärt” att chefen har blivit dömd för tjänstefel. Många intervjuade återkommer hela tiden till hur svåra bedömningar en socialsekreterare måste göra.

Jag kan inte låta bli att tänka: Har de så himla dåliga beslutsunderlag och rutiner? Skall det vara så omöjligt att ta fram bra beslutsstöd och mallar? Så att man efter att ha kollat av ett antal parametrar mot mallarna kan få ut ett någorlunda rättvisande facit? I det här fallet så var det ju så många instanser i form av läkare och andra som helst som hade intygat behovet av tvångsvård. Hur kan det då vara “fruktansvärt” att en socialtjänsteman blir dömd till tjänstefel? Tror sig socialsekreterarna och deras chefer stå över lagen? Är det inte mera “fruktansvärt” att människor dör eller vanvårdas eller misshandlas på grund av socialtjänstemännens inkompetens eller ovilja att göra sitt jobb?

Samtidigt så måste jag ju undra: Vad gör de politiker som har uppdrag inom socialnämnder och liknande? Ligger de på för att utveckla lättanvända, standardiserade och kvalitetssäkrade metodstöd? Har de goda rutiner för uppföljning och kvalitetskontroll? Efter de senaste årens närmast oräkneliga skandaler relaterade till socialtjänsten runtom i vårt land tillåter jag mig att tvivla. 

Se där! En uppgift för en engagerad och drivande politisk kraft. Faktiskt något man borde kunna driva alldeles oavsett partifärg. Och en fråga som väldigt mycket påminner om det jag bloggade om igår. 

Gunnar Gustavsson

50% av administrationen. Börja gärna med de snillen som ägnat betald arbetstid åt att ta fram de mycket märkliga prioriteringsförslag som SU för fram i sitt sparförslag. EN sak har nämligen dessa snillen bevisat, de har arbetstid att göra icke behövda och helt okvalificerade värderingar utan att ha kunskap om var prioriteringar skall ske. Deras jobb är alltså helt och hållet utfyllnadsjobb. Vilket tyvärr 50% av all offentlig administration är. I privat verksamhet är det inom administrationsområdet som det skiljer mest mot offentlig förvaltning därav att privat verksamhet med bättre rutiner, färre administrativ personal och liknande kan göra vinster.

Sparförslag på SU stoppas, GP 19 november 2009

“Våga vara slampa!”. Citatet är hämtat från familjeliv.se, nordens största familjesajt. Uppmaningen kommer från flera mammor. En av mammorna lägger an en feministisk ton och skriver:

“Bryr sig folk verkligen om sitt “rykte” nu för tiden? Jag menar det är 2009, vi har väl kommit längre i jämställdheten än så? Kvinnor ska väl kunna vara kåta och leva ut sin sexlust som de vill utan att andra ska lägga sig i? Det finns preventivmedel, abort och föräldrapenning.”

En lang og hård valgkamp har nået sin ende. Venstre har kæmpet hårdt og som et hold. Terningerne er kastet, og nu er det bare at vente på resultatet i morgen aften. Jeg synes, Venstre har ført en god og konstruktiv valgkamp. Vi har fokuseret på de vigtige ting. som er en god økonomi, en god offentlig service og respekt for medarbejderne.

Jeg siger tak til alle vælgerne, der har hørt på os politikere i snart 4 uger. Husk at stemme i morgen til både kommunal og regionsrådsvalg.

Det er tid til forandring, det er tid til Venstre

Men minst lika viktigt är inställningen och utbildningen hos de som jobbar där.

Min egen mor är på ett mycket bra boende i Linköping, privat. Detta bytte från en privat till en annan, samtidigt som personalstyrkan minskade med 1 person totalt sett över dagen. Generellt sett blev det bättre just för att det handlar mycket om inställningen. Mamma har inte lugnande eller liknande annat än under korta perioder när hon behövt det då hon som är vinglig gått upp mitt i natten och ramlat eller liknande. Hon får mer valmöjligheter till frukost än hon hade hemma, och äter samma om än mindre än då. Frukosten får hon när hon vaknar oavsett om hon vaknar halv åtta eller klockan elva. Halv elva har de kaffe och tolv lunch där de har husmanskost av det slag som numera bara vissa restauranger i övrigt står för. Oftast efterrätt och alltid kaffe. Eftermiddagskaffe med bullar och kakor som i flertalet fall är gjorda på vårdavdelningen eller av personalen hemma(!). De tar sig tid med sina äldre och att hon inte kommer ut så ofta beror på att hon tackar nej nio gånger av tio. (Hon tyckte om att åka till stan för att shoppa förr. I övrigt var hon aldrig ens förr så mycket för att vara ute mer än att dricka kaffe ute på sommaren och det gör de här också). Middagen och kvällskaffet har lika bra standard. Flera på avdelningen behöver mycket hjälp, men i och med att de själva bestämmer när de lägger sig, inom rimliga ramar dvs helst före 22.00 på vardagar, och har trevliga lägenheter var och en med egna möbler, så har personalstyrkans antal inte sådan betydelse, det är inställningen det hänger på tror jag.

Här i Göteborg hör man talas om väldig spännvidd i hur de äldre har det. Undrar om man kollat personalens utbildning när man funnit ökad användning av lugnande?

Bottenbetyg i äldreomsorgen, GP 15 november 2009

Abortlagen i Sverige idag tycker jag personligen är bra. Kvinnan ska rätten att få göra abort om det är det som hon känner är rätt, men då inom regelverket. Det som inte är bra är att fler och fler väljer att göra abort på grund av barnets kön eller att barnet lider av exempelvis downs syndrom.

En av de kvinnor som inte valde att göra abort på grund av att barnet hade downs syndrom är Jessica i Borås, som medverkade i ett radioprogram i radio sjuhärad. Hon tror att många föräldrar gör det för att de känner en rädsla inför att ha ett barn med en sjukdom som downs syndrom. Hon är orolig över den utveckling som vi ser idag, eftersom redan idag så har många människor fördomar om personer med downs syndrom och detta kan bero på okunskap och att man inte träffat någon tidigare med downs syndrom. Väljer nu fler föräldrar att göra abort p.g.a. att fostret diagnostiserats med downs syndrom så kommer antalet människor med downs syndrom minska i Sverige och de blir då en än mer utsatt grupp.

Jag tycker det är ett problem att det är en sjukdom eller kön som ska bestämma om man får leva eller inte. På något sätt så kan jag känna att det är som om utvecklingen gått bakåt. Förr ville vi sterilisera de som inte passade in i samhället för att de inte skulle kunna föröka sig. Nu låter vi människor som inte passar in i vår bild inte ens födas.

Hur ska man göra för att få rätsida på det här problemet? Jag skulle tycka att ett sätt skulle kunna vara att sjukvården helt enkelt inte få dela ut uppgifter om barnets kön eller sjukdomar, så länge inte barnets liv är i fara såklart.

Emma Blomdahl

Hvis der var nogen, som ikke havde bemærket det endnu, så har vi fået en ny justitsminister – og som justitsminister er han om muligt mere uduelig end som kulturminister og her går han godt i spænd med Thulesen-Dahl og Skaarup. I det følgende henvises til citaterne nedenfor fra rapporten om danskernes syn på straf.

Indledningen er god nok for Brian, Kristian og Peter. På overfladen ser det ud som om, at danskerne ønsker strengere straffe, men at dette skyldes en himmelråbende uvidenhed ude i den brede befolkning synes at være gået direkte henover hovedet på politikerne. Et velklingende og let genkendeligt ultimatum, som vi kender det fra både medier, blogs og den offentlige politisk korrekte mening er, at »De kriminelle griner af vores ‘bløde’ hippie-retssystem, når de går ud gennem porten efter at have fedet sig op på borgernes regning med TV og computer i mindre end det halve af den tid de var blevet idømt som straf, og direkte tilbage til deres kriminelle løbebane med mord, voldtægt og overfald på sagesløse borgere.«

At dette er en fordom, som i høj grad både KAN og BØR punkteres kan vi konstatere i det følgende:

I 2005 begyndte et forsøg med pensionen Engelsborg i Kongens Lyngby, hvor familier kan leve sammen under hele afsoningen eller dele af den, og derved blive genforenet eller undgå at blive splittet ad. Kriminalforsorgen evaluerer løbende disse mere åbne modeller, og indtrykket er, at ordningerne er meget populære blandt de indsatte, fortæller Hannah Hagerup.

En foreløbig rapport viser, at opholdet på Engelsborg giver positive forandringer for hele familien, og at meget få tidligere indsatte er røget tilbage i kriminalitet.

Alligevel er der foreløbig ingen planer om at udvide modellerne til landets øvrige fængsler.

Et af de direkte problemer med at spærre folk inde i et anseligt antal år uden kontakt med omverdenen er, at det eksempelvis går ud over deres børn. I aftes på DR2 kunne man således se et kort program om en institution under kriminalforsorgen - Engelsborg, hvor et forsøg med at opretholde fangers kontakt med deres familie viser en hårdtslående empiri bag det faktum, at isolation af kriminelle fra omverdenen ikke er gavnligt for samfundet. Tværtimod viser den forskning, man har bedrevet på bl.a. Engelsborg, at langt færre af de indsatte, som får dette tilbud falder tilbage i kriminalitet i forhold til indsatte i traditionelle fængsler. En anden direkte effekt af indsatserne på Engelsborg ser vi ved, at børnene af de kriminelle ved kontakt med deres forældre i fængslet bliver mindre udsatte for selv at falde ind i en kriminel løbebane. Altså det stik modsatte af det skræmmebillede, som man prøver at male i medier og blandt politikere.

Om Engelsborg:

http://www.pensionengelsborg.dk/

Inden for aktivitetsforskning taler man om ‘occupational deprivation’ eller aktivitetsberøvelse i traditionelle fængsler. Men dette er man tilsyneladende godt igang med at gøre op med inden for den danske kriminalforsorg og tak og lov for det. Det er jo naturligvis også svært for politikerne at vedblive med at argumentere for strengere straffe, når vi har et velfungerende system, hvor frem for alt langsigtede løsningsmodeller igangsat så langt tilbage som i 70′erne nu viser, at indespærring og isolation hæmmer resocialisering og fratager de indsatte det personlige ansvar. Det skal stoppe, fordi det splitter familierne og medfører at børnene må trækkes med en mur af tung social arv, som berøver dem muligheden for at begå sig det omkringliggende samfund.

Derfor er det også med en vis hovedrysten, at vi igen og igen og igen ser Brian Mikkelsen og proselytterne fra DF, venstre og socialdemokratiet fremtone i diverse medier kraftigt agiterende for strengere straffe og mere konsekvens. Er der ikke pustet nok af varm luft i den ballon endnu?

Det vi behøver er flere steder som Engelsborg. Steder hvor mennesker bliver rehabiliteret og kan indgå i samfundet igen efter udstået straf – frem for alt for børnenes skyld og for de fremtidige generationer. Vi behøver ikke skræmmekampagner og amerikanske tilstande, hvor der oprettes ghettoer for dømte kriminelle, fordi der føres offentligt tilgængelige registre over, hvor straffede kriminelle bosætter sig efter udstået straf. At udstøde mennesker fra samfundet hjælper ikke til at nedbringe kriminaliteten – tværtimod.

Jeg vil opfordre Brian Mikkelsen til i stedet for at lade sine handlinger som minister styre af følelsesporno og selvretfærdig værdikamp så at lytte til den fagkundskab, som faktisk påviser igen og igen, hvad der er det rigtige at gøre. Derefter bør han gøre det til sin pligt at gå ud og OPLYSE befolkningen om dette.

Og de uvidende borgere behøver ikke at frygte, at de kriminelle forældre forsvinder fra institutioner som Engelsborg, for ifølge Inge Halmø, som er socialrådgiver i kriminalforsorgen, opbygger børnenes tilstedeværelse en usynlig mur, som er langt højere end noget, som man ville være i stand til at bygge af sten.

Her er et par citater fra en af de hidtil mest udførlige rapporter om danskernes syn på straf:

Tabellerne på s. 374-375 giver et MEGET klart billede… Læs selv. Teksten kan du læse her:

»Man kan sige, at det ville være helt i overensstemmelse med den danske befolknings holdninger til, hvordan der bør straffes – den danske befolknings konkrete retsfølelse – at gøre som man gjorde i (Vest)tyskland i 1969, hvor man som tidligere nævnt radikalt reducerede brugen af ubetingede frihedsstraffe under et halvt år og erstattede dem med straffe i frihed.Det er klart, at en så forholdsvis radikal ændring af det danske straffesystem forudsætter en række overvejelser baseret også på andre hensyn end befolkningens retsfølelse, uanset at denne ellers i vore dage synes at blive tillagt overordentlig stor betydning.«

»Af fokusgruppemøderne fremgik det, at den store tilbageholdenhed i befolkningen over for at anvende ubetinget frihedsstraf først og fremmest beroede på to forhold. Til trods for, at alle sagerne drejede sig om alvorlige kriminelle handlinger, så syntes man – alt taget i betragtning omkring selve handlingen, gerningspersonen og offeret – ikke, at der var tale om så alvorlig kriminalitet, at man skulle reagere over for gerningspersonen med en så alvorlig straf som at berøve denne friheden i en periode. Det uacceptable i det, gerningspersonen havde foretaget sig, skulle markeres, syntes man, og der skulle sendes et signal såvel til ham som til alle andre om det uacceptable i at begå vold osv., men at gøre det ved at spærre ham inde, mente de fleste ville være en overreaktion. De begrundelser, man gav, var ikke, at man havde en eller anden form for medlidenhed med gerningspersonen, eller at man syntes, det ville være synd for ham, men at det ville være ude af proportioner. Det ville være uretfærdigt. For det andet var det de flestes opfattelse, at et fængselsophold ville være mere skadeligt end gavnligt. Gang på gang blev det fremhævet, når fængsel blev diskuteret, at dette ville skade især familie- og arbejdsforhold og øge risikoen for, at gerningspersonen på ny ville begå kriminalitet. Også fængslet som en mulig “kriminalitetsskole” blev fremhævet af mange. Den mulige gevinst ved fængslet, der – specielt af hensyn til offeret – kunne være i, at omgivelserne var fri for at skulle møde ham på gaden el.lign., så længe han sad inde, blev kun sjældent nævnt, og i så fald typisk imødegået med, at de straffe, der kunne komme på tale, var så korte, at gerningspersonen alligevel hurtigt var ude igen. Såvel de generalpræventive som de individualpræventive virkninger af den radikalt mindskede brug af korte frihedsstraffe i (Vest)tyskland er blevet belyst. Det har vist sig, at tilbagefaldet til ny kriminalitet var større for dem, der afsonede en kort frihedsstraf, end for dem, der fik en bøde.191Endvidere har man ikke kunnet spore nogen effekt på kriminalitetsudviklingen som sådan,hvorfor det antages, at det heller ikke er sandsynligt, at reformen har haft en negativ generalpræventiv effekt.192

De gennemførte undersøgelser viser ikke alene noget om, i hvilken udstrækning befolkningen synes eller ikke-synes, der skal anvendes ubetinget frihedsstraf, men også hvor strengt eller mildt man i det hele taget ville dømme set i forhold til retspraksis. Der viste sig her at være en massiv og konsekvent tendens til at dømme mildere end praksis i sager om alvorlig kriminalitet, så skulle man følge befolkningens retsfølelse, skulle man over en bred kam nedgradere straffene for de forbrydelser, der nu straffes med en ubetinget frihedsstraf på op til et halvt år.

I tillæg til spørgsmålet om strafniveauet kommer spørgsmålet om det indbyrdes forhold mellem, hvordan de forskellige former for kriminalitet bør straffes, dvs. proportionalitetsspørgsmålet. I figur 8.10 er andelen af befolkningen, der personligt mener, der bør anvendes ubetinget frihedsstraf (den informerede retsfølelse) sat i forhold til retspraksis for de syv sager. Grundlaget for angivelse af retspraksis er oplysningerne i tabel 8.5 og for befolkningens holdninger tabel 8.31.«

S. 369 »Den store uvidenhed og de fejlagtige billeder af, hvordan der ved domstolene i Danmark straffes for alvorlig kriminalitet, burde der gøres noget ved. At straffe er i sig selv en alvorlig sag og at gøre det i form af at berøve mennesker deres frihed er det i særdeleshed. Omfanget af og karakteren af så alvorlige indgreb bør befolkningen kende til. I et demokratisk og humanistisk orienteret samfund må en viden herom være en vigtig værdi i sig selv, uanset om denne viden så indvirker på ens holdning til, hvordan der skal straffes. Domstolsstyrelsen, Rigsadvokaten og andre, der har tilgang til den viden og de informationer, det drejer sig om, synes her at stå over for en opgave, som nærmest ikke forsøges løftet overhovedet på indeværende tidspunkt. Orienteringer om strafudmåling, domspraksis mv., således som de forefindes nu, er næsten udelukkende rettet mod det juridiske system internt og til en vis grad det politiske system, men ikke mod befolkningen. Det er naturligvis svært at forestille sig, hvordan det skulle være muligt systematisk at øge befolkningens viden om konkret retspraksis, når det ikke drejer sig om de deciderede “takstområder” som f.eks. hastighedsoverskridelser på vejene o.lign. På mange områder kan det jo være svært nok selv for en kyndig jurist at vurdere, hvad retspraksis er. Det er forståeligt, at man kan være bange for at “popularisere” et så komplekst område, som strafudmåling kan være.182 Det er imidlertid svært at se, at dette skulle kunne undskylde, at man på mange områder stort intet foretager sig med henblik på systematisk at oplyse befolkningen om retspraksis, men “overlader” det til de spektakulære mediereportager, der er stærkt medvirkende til at forvride befolkningens indtryk og opfattelse af, hvordan “almindelige” og “dagligdags” sager pådømmes.«

»Hvis man på baggrund af undersøgelsens resultater skulle tage konsekvensen af befolkningens syn på, hvordan der bør straffes for alvorlig kriminalitet, kunne man sige, at man som hovedregel helt burde ophøre med at idømme korte ubetingede frihedsstraffe (op til 3 måneder) og i væsentligt omfang tillige ubetingede frihedsstraffe mellem 3 måneder og et halvt år, dvs. hovedparten af de ubetingede frihedsstraffe, der i det hele taget i dag idømmes ved danske domstole, og — igen som hovedregel — erstatte disse med alternativer i frihed. I tabel 8.32 gives en oversigt over, hvad de gennemførte undersøgelser faktisk har vist med hensyn til, om et flertal eller et mindretal af de danske vælgere mener, der bør anvendes ubetinget frihedsstraf, og i tabel 8.33 er dette suppleret med hypoteser om eller ”prognoser” for, hvordan befolkningsflertallets holdninger vil være i de ikke undersøgte situationer.

Disse prognoser er dels baseret på analogi og sammenligning med lignende sager, hvor befolkningens reaktioner kendes, og dels på erfaringerne fra, hvad det betyder at skulle forholde sig til en ”rigtig” retssag og gennemføre en ”rigtig” votering (den konkrete retsfølelse)

sammenlignet med blot at skulle forholde sig til en opsummeret sag (den informerede retsfølelse). På grund af konsistensen i den gennemførte undersøgelses resultater og resultaternes konsistens med andre undersøgelser gennemført i ind- og udland kan ”prognoserne” betragtes som meget sikre.«

Konklusionen på rapporten siger utvetydigt følgende:

s385

Reparative sanktioner dækker et bredere felt end restorative sanktioner. Reparative sanktioner er sanktioner, der tilsigter at reparere på de skader, der er sket eller som konstateres i forbindelse med kriminalitet. De indbefatter således de restorative sanktioner, der kan siges at tilsigte at reparere skaderne på offeret og samfundet, men omfatter også ”reparation” af eventuelle ”skader”, som er sket på eller er konstateret hos gerningspersonen, dvs. primært behandling. Det viste sig, at to ud af tre — altså de fleste — personligt mente, at en reparativ sanktion burde være en del af eller hele sanktionen, jf. figur 8.19 (ved førstegangskriminalitet). Samtidig var det kun godt hver tredje, der mente, at domstolene ville anvende en sådan sanktion, og kun 43 pct. der mente, at folk i almindelighed ville gøre det. Igen opfattede man sig således også her som afvigende og i mindretal i forhold til domstole og folk flest. Såvel spørgeskemaundersøgelserne som fokusgruppeinterviewene viste, at så snart folk er vidne til potentielle eller faktiske problemer hos eller ved gerningspersonen som eksempelvis misbrugsproblemer eller problemer med at styre temperamentet, så er man meget orienteret mod at i hvert fald en del af sanktionen skal omfatte en eller anden form for behandling. Fokusgruppeinterviewene viste dog også, at der var grænser for, hvornår man syntes behandling burde være en central del af sanktionen. Ved kriminalitet, som man anså for meget alvorlig, mente man typisk ikke, at behandling kunne/skulle være den eneste sanktion, ligesom man ved kriminalitet, som man ikke så så alvorligt på, mente, at behandling her kunne være en overreaktion og virke som en for hård og uretfærdig straf.«

»Generelt kan det konkluderes, at befolkningens holdninger i sine tendenser ikke blot trækker i en mildere retning i forhold til retspraksis, men også i anden retning med hensyn til, hvad der skal være straffens formål/funktion og dens indhold. Skal man følge danskernes retsfølelse anno 2006 i sager om alvorlig kriminalitet, skal man ikke kun erstatte de korte og kortere ubetingede frihedsstraffe med betingede frihedsstraffe og bøder, men i betydelig udstrækning alle de i straffelovens forstand almindelige straffe med restorative og reparative sanktioner.« (se figur s. 386).When people are made aware about the range of community sentences and the services and programmes that support them, they overcome any initial scepticism and are supportive of the principles that they stand for. In particular people recognise:

• The futility of recycling people trough the prison system
• The need for people to break the cycle of crime
• The importance of victims having a central role and an opportunity to participate if they wish
• The need for offenders to face up to the impact of the crimes
• The importance of making amends and paying back to society

Det kan i hvert konkluderes, at store dele af den danske befolkning ikke blot lægger op til, at den alvorlige kriminalitet bør straffes på andre måder, end tilfældet er nu — men også af andre grunde end dem, der er de fremherskende. I disse måder og disse grunde ligger endvidere indbygget, at der kan udformes strukturer, hvor en større del af befolkningen inddrages i det strafferetlige systems virksomhed med den mulighed dette kan give for at mindske risikoen for, at der (påny) opstår diskrepans mellem befolkningens retsfølelse på den ene side og retspraksis på den anden.

Hvilken interessant samfundsmæssig debat og udvikling, der kunne komme ud af dette, hvis man som igangsættende grundlag herfor drog omsorg for, at befolkningen fik kendskab til, hvordan der faktisk straffes, og hvordan straffene faktisk fuldbyrdes i Danmark, og derved bl.a. fik udryddet eller i hvert fald reduceret myterne om de blødsødne domstole og den hævntørstige dansker.«

http://www.dr.dk/P1/P1Formiddag/Udsendelser/2009/10/07085400.htm

http://nyhederne.tv2.dk/politik/article.php/id-26114299.html

Idag skriver jag om sprutbytesprogram på LUF Storstockholms blogg, läs gärna inlägget där.

Andra som skrivit om sprutbyte i Stockholm är Gulan Avci, Seved Monke, Mark Klamberg, Andreas Bergström, Liberati, Linnéa Darell och Amanda Brihed.

Intressant?

Sprutbytesprogram har debatterats flitigt under lång tid. Folkpartiet liberalerna har på sitt landsmöte tagit ställning för att sådana program ska kunna prövas. I Stockholm har debatten pågått på representantskapet under lång tid och senast det var uppe ville man avvakta en utredning om de vetenskapligt belagda effekterna av ett sådant program.

Nu har tre generaldirektörer tagit ställning för dylika program, något som borde kunna få till stånd ett slut på debatten. Fler och fler tidigare motståndare inom Folkpartiet har också öppnat upp för att omvärdera sin åsikt, vilket tyder på att det kan bli en förändring snart.

Sprutbytesprogrammet är viktigt för att minska smittspridning av hepatit och HIV i missbrukarkretsar. En annan, omdebatterad, effekt är att man från sjukvårdens och socialtjänstens sida får en ytterligare kontaktyta med missbrukare. Genom att missbrukarna förutsättningslöst får hjälp av det offentliga kan också förtroendet dem emellan öka, något som kan få fler att söka hjälp för att komma ur sitt missbruk.

Sprutbytesprogram är en vinst för alla inblandade. Det är dags att det införs i Stockholm nu.

Andra som skrivit om detta är Gulan Avci, Seved Monke, Mark Klamberg, Andreas Bergström, Liberati, Linnéa Darell och Amanda Brihed.

//Per Pettersson

Intressant?

Det er de ældre der har skabt, det samfund vi lever i, og de har både ret og krav på en værdig alderdom.  Det garanterer Venstre. Sundhed er et bredt emne spændende lige fra vore fødevarer over motion til, hvordan vi behandler vore medborgere, når de udskrives fra sygehuset.
Tid til fleksibilitet

Fritidsaktiviteter for seniorer skal udbygges, og kan afvikles på alle tidspunkter af dagen i kommunale lokaler og haller. Booking af baner skal ske ved telefonopkald, via internettet eller ved brug af sygesikringskortet som vi kender det fra bogudlån på biblioteket.

De ældre skal have flere valgmuligheder når de bestiller den daglige mad og der skal være mulighed for støre fleksibilitet i madvalget.

Udbringningen af mad udvides til også at medtage bøger til og fra biblioteket.

Tid til service

Hvert andet år skal Sønderborg Kommune gennemføre lokale tilfredshedsundersøgelser blandt alle ældre over 67 år. Undersøgelsen inkluderer familiemedlemmer til ældre med bopæl på kommunens institutioner.

Resultaterne offentliggøres og de kommunale ledere får ansvaret for at gennemføre konkrete handlingsplaner. Påviste svagheder skal være rettet inden for et halvt år.

Tid til Sønderborg Sygehus

Kvalitet i behandlingen af sygdom sikres bedst ved en udbygning af Sønderborg Sygehus til akutsygehus. Det skaber tryghed for borgerne. Vi beklager, men forholder os til at Juhl-udvalget har støttet Region Syddanmarks ønske om en udbygning af Aabenraa Syghus. Set i lyset af det, er det væsentligt at sikre at Søndeborg Sygehus fastholdes som et stort, stærkt og veludbygget specialsygehus. Istedet for mursten i Aabenraa vil Venstre hellere bruge pengene på kvalitet i sygdomsbehandlingen i hele Sønderjylland.

Tid til forebyggelse

Venstre ønsker at styrke den forebyggende sundhedsindsats, og udbygge sundhedscentrets lokale behandlings tilbud.

Tid til genoptræning
Genoptræningen af borgeren, der har været indlagt på et sygehus eller gennemgået anden behandling, skal begynde straks efter, at borgeren er udskrevet. I dag oplever mange alt for lang ventetid og det nedsætter chancen for at genvinde sine fulde kræfter. Hurtig og god genoptræning har betydning for den enkeltes livskvalitet.

Tid til motion

Sønderborg Kommune skal være kendt for at tilbyde sine borgere gode fysiske udfoldelsesmuligheder. Det sker bl.a. i skolen, hvor vi sikrer, at eleverne får en times bevægelse hver dag.
Kommunen fortsætter udbygningen af motionsstier, vandreruter og cykelstier.

Venstre vil have flere trafiksikre skoleveje og vil starte med at lave cykelstier fra Lysabild til Skovby og fra Gråsten til Kværs.

Tid til sikkerhed

Alle kommunale medarbejdere skal tilbydes en sundhedsforsikring og Kommunen skal gøre langt mere for at forebygge arbejdsskader og sygdom blandt medarbejderne.

Tid til et tjek

Alle borgere tilbydes et helbredstjek når de er fyldt 65 år. Samtaler og målrettet indsats skal sikre, at forebyggelse og en aktiv seniortilværelse kommer i centrum.

Tid til Venstre!

I morgen er det igen tid til debat. Denne gang arrangeret af Jydske Vestkysten, og emnet bliver miljø- og børnepolitik. Venstre har en klar vision for begge områder.

Vi skal have en kommune, som tager sig af børnene og giver dem den bedste start på livet, både fysisk og psykisk. Vi vil skabe mere fokus på miljø, energi og sundhed gennem leg. Børnene skal lære at værdsætte vores natur og bevare den. Venstre vil ikke nedlægge skoler, så længe opbakningen er der fra forældrene. Vi skal styrke de små skoler igennem børneuniverser, og friskolerne skal ligestilles med folkeskolerne.

I Sønderborg skal det være lettere at være forældre. Vi kan ikke være bekendt, at forældre skal køre mange kilometer for at aflevere deres børn i forskellige institutioner. Venstre vil derfor indføre en søskendegaranti, som betyder, at forældre kan holde deres børn i samme institution. Samtidig skal der indføres modulordninger, så forældrene kan få passet deres børn, når de har brug for det. Systemet skal være til for forældrene, ikke omvendt.

På klimaområdet vil Venstre anlægge biogasanlæg, og samtidig skal der sættes delmål for Project Zero. Venstre støtter op om Project Zero, men vi skal have klare delmål, så vi har en realistisk chance for at være CO2 neutrale i 2029.

I går skrev DN en artikel om familjerådgivningen för att den blir dyrare. Socialborgarrådet citeras: “familjerådgivningen tillhör inte våra allra mest prioriterade uppgifter”.  Familjerådgivning handlar många gånger om att förebygga problem innan problemen blir stora och leder till separation eller att konflikten förvärras inom familjen. Förra mandatperioden satt jag i socialtjänstnämnden och drev frågan om att man skulle införa mångfald inom verksamheten för att öka tillgängligheten för att fler skulle söka hjälp. Det var långa köer. Den här mandatperioden har tillgängligheten ökat, tack vare att det finns fler än bara kommunala anordnare. Det har blivit bra för medborgarna att slippa stå i tre månader i kö för att komma till rådgivningen när famikjen är i kris.

Familjerådgivningen är bra för alla partner. För familjen innebär det att man kan få proffessionell hjälp att samtala med varandra och gå vidare i krisen för att hitta vägar för familjen att hitta enga lösningar på sina problem. Det kan också handla om att relationen inom familjen, dvs mellan barn och föräldrar, där rådgivning kan bli en möjlighet för både föräldrar och barn (ungdomar) att hantera konflikten, istället för en tillfällig placering eller rymningar hemifrån osv som är ett misslyckande.

I artikeln citeras borggarådet igen: “om jag ställer familjerådgivning mot hemlöshet och barn som blir slagna, så tycker jag inte att den är den mest angelägna uppgiften vi har”. För mig blir det ett konstigt resonemang att ställa grupperna mot varandra. Jag förstår att pengarna i kristider inte räcker till. Men man behöver inte ställa grupperna mot varandra. Rådgivning syftar till att föräldrar inte ska slå sina barn eller att man inte ska bli hemlös vid en skilsmässa. Familjerådgivning är en effektiv förebyggande åtgärd när det gäller sociala problem. Samhällsekonomiskt är det bra verksamhet och individen får hjälp i ett tidigt skede. Familjerådgivningen bör inte försämras för stockholmarna.

Nu trillar Expressen i samma galna tunna som Aftonbladet gjort tidigare idag.
Ryktena på nätet kan göra fler sjuka, Expressen 27 oktober 2009

Fakta, Expressen, är som följer:

Varuinformationsbladet, Farligt gods informationsblad brukar vi kalla det i Sverige, ger följande viktiga information:

“Potential Chronic Health Effects:

CARCINOGENIC EFFECTS: Not available.

MUTAGENIC EFFECTS: Mutagenic for mammalian somatic cells.

TERATOGENIC EFFECTS: Not available.

DEVELOPMENTAL TOXICITY: Not available.

The substance may be toxic to kidneys, liver, spleen, bone marrow, central nervous system (CNS).

Repeated or prolonged exposure to the substance can produce target organs damage. Repeated exposure to a highly toxic material may produce general deterioration of health by an accumulation in one or many human
organs.”

Översatt till svenska:

“Potentiella kroniska hälsoeffekter:

Cancerframkallande effekter: Ej tillgängligt.

MUTAGENA EFFEKTER: Mutagena för däggdjursceller somatiska celler.

TERATOGENT EGENSKAPER: Ej tillgängligt.

Developmental Toxicity: Ej tillgängligt.

Ämnet kan vara giftiga för njurar, lever, mjälte, benmärg, centrala nervsystemet (CNS).

Upprepad eller långvarig exponering för ämnet kan producera målorgan skador. Upprepad exponering för ett
mycket giftigt material kan producera allmän försämring av hälsan genom en ackumulering i ett eller flera organ.” Material Safety Data Sheet Thimerosal MSDS, Sciencelab.com, Inc. Houston, Texas

Läs även gärna följande artikel där det klart framgår att Tiomersal/Thimerosal ansamlas i hjärnan:

Thomas M. Burbacher, Danny D. Shen, Noelle Liberato, Kimberly S. Grant, Elsa Cernichiari, and Thomas Clarkson; Comparison of Blood and Brain Mercury Levels in Infant Monkeys Exposed to Methylmercury or Vaccines Containing Thimerosal, Environmental Health Perspectives Volume 113, Number 8, August 2005

“….Thimerosal at low nanomolar (nM) concentrations induced significant cellular toxicity in human neuronal and fetal cells. Thimerosal-induced cytoxicity is similar to that observed in AD pathophysiologic studies. Thimerosal was found to be significantly more toxic than the other metal compounds examined….. ” D. A. Geier; P. G. King; M. R. Geier; Mitochondrial dysfunction, impaired oxidative-reduction activity, degeneration, and death in human neuronal and fetal cells induced by low-level exposure to thimerosal and other metal compounds, Published: Toxicological & Environmental Chemistry, Volume 91, Issue 4 June 2009 , pages 735 – 749

Reklampelare.

Tänk att Mona Sahlin vill att äldre skall jobba efter nuvarande pensionsålder, samtidigt som hon vill höja skatten, utan att hon ens har ett uns förståelse för att det stora problemet i Sverige med samhällsekonomin beror på alltför många års Socialdemokratisk betongpolitik á la kommunistiska idéer. Nomenklaturan, förlåt de otaliga politikerna som i antal växt som ogräs och tagit sig rätten att ha helt andra spelregler vid arbetslöshet, förlåt icke omvalda/icke utsedda av sitt parti, i form av höga pensioner från ‘unga’ år som betalas som garanti om de inte hittar ett vanligt jobb, betalas år efter år. Samt den andra delen av det stora problemet: Alltför stor överbyggnad i form av administration i stället för att pengarna går dit de skall -> UT I VERKSAMHETEN!

Svenskarna måste jobba längre, GP 27 oktober 2009

inom Hemtjänsten, oavsett om det som nu är i Backa eller i tidigare fall i Bergsjön, ens drömma om att skylla ifrån sig sitt ansvar att ANMÄLA till närmaste chef om en vårdtagare som skall besökas dagligen inte öppnar? Skylla ifrån sig sitt ansvar att försöka kontakta anhöriga om kontakt inte går att få ens per telefon senare samma dag och absolut kontakta ansvariga och anhöriga som sämst dagen efter? Vad är det för människosyn vi fått in här i Göteborg de senaste åren?

“Enligt Inga-Lill Remdahl, enhetschef och ansvarig för service och omsorg i området, har personal från hemtjänsten flera gånger ringt på kvinnans dörr, men inte fått något svar.

Biståndshandläggaren i stadsdelen hade dock bedömt att kvinnan behövde ett trygghetslarm samt daglig tillsyn av hemtjänsten.”
Hemtjänsten larmade inte 91-åring låg död två veckor

Den här tallen är en riktig överlevare. År efter år kämpar den på. Hängande i luften hakar den sig fast vid den lilla biten fast mark den har, för att klara sig. En mindre envis tall skulle så klart ha släppt taget och givit upp, rasat ner och dött.

Den passar verkligen in i vår tid.

Det är precis så vi svenskar förväntas klamra oss kvar i livet, fast vi inte längre har någon fast mark under fötterna. Sjukförsäkring, a-kassa, socialhjälp, pensioner – allt det där som ska ta emot oss när livet plötsligt och oväntat blir svårt – är inte ens värda namnet längre. 

Folkhemmet finns inte mer! Det är slut! Det är över!

Solidariteten med varandra är borta! Inget ”en för alla, alla för en” finns kvar längre. Du förväntas klara dig själv eller gå under.

Det är pengarna som styr! Det är de som har pengarna som styr! Problemet med det är att “den som är stenrik, oftast blir stenhård”. 

Det i sin tur leder till att alla som blir sjuka eller arbetslösa tvingas klamra sig fast vid livet hängande över avgrunden, fyllda av förtvivlan, oro och hopplöshet. Precis som den lilla tallen! Kämpande för livets nödtorft!

Varuinformationsbladet, Farligt gods informationsblad brukar vi kalla det i Sverige, ger följande viktiga information:

“Potential Chronic Health Effects:
CARCINOGENIC EFFECTS: Not available.
MUTAGENIC EFFECTS: Mutagenic for mammalian somatic cells.
TERATOGENIC EFFECTS: Not available.
DEVELOPMENTAL TOXICITY: Not available.
The substance may be toxic to kidneys, liver, spleen, bone marrow, central nervous system (CNS).
Repeated or prolonged exposure to the substance can produce target organs damage. Repeated exposure to a
highly toxic material may produce general deterioration of health by an accumulation in one or many human
organs.”

Översatt till svenska:
“Potentiella kroniska hälsoeffekter:
Cancerframkallande effekter: Ej tillgängligt.
MUTAGENA EFFEKTER: Mutagena för däggdjursceller somatiska celler.
TERATOGENT EGENSKAPER: Ej tillgängligt.
Developmental Toxicity: Ej tillgängligt.
Ämnet kan vara giftiga för njurar, lever, mjälte, benmärg, centrala nervsystemet (CNS).
Upprepad eller långvarig exponering för ämnet kan producera målorgan skador. Upprepad exponering för ett
mycket giftigt material kan producera allmän försämring av hälsan genom en ackumulering i ett eller flera människor
organ.” Material Safety Data Sheet Thimerosal MSDS, Sciencelab.com, Inc. Houston, Texas

Läs även gärna följande artikel där det klart framgår att Tiomersal/Thimerosal ansamlas i hjärnan:
Thomas M. Burbacher, Danny D. Shen, Noelle Liberato, Kimberly S. Grant, Elsa Cernichiari, and Thomas Clarkson; Comparison of Blood and Brain Mercury Levels in Infant Monkeys Exposed to Methylmercury or Vaccines Containing Thimerosal, Environmental Health Perspectives Volume 113, Number 8, August 2005

Tidigare bloggartiklar i Norah4you:
Nej Maria Larsson, Norah4you 9 oktober 2009
Maths Berlin har rätt, Norah4you 6 oktober 2009
Skandal vaccinet INTE ofarligt för foster Norah4you 1 oktober 2009
Cyniskt, Norah4you 23 oktober 2009

Vaccinkoppling utreds efter dödsfall, SvD 23 oktober 2009
Hur farligt är vaccinet?, SvD 23 oktober 2009
Svininfluensa i ännu en skola, GP 21 oktober 2009

Observera i sammanhanget att INGEN kan avfärda koppling utan att vävnad från hjärnan och levern analyserats speciellt. När det gäller det aktuella ämnet kan inget svar ges inom veckor OM vaccinet varit urholkande droppen, bidragit starkt till eller varit helt avgörande för dödsfallen!